Åsiktsfrihet?

I somras såg jag nåt, som jag egentligen inte skulle trott på om det inte hade funnits filmbevis.
 
Det hela började under den pågående Pride festivalen. Tre killar ville testa om vår berömda åsiktsfrihet verkligen var fri. En av männen, hade en skylt där han hade textat nåt i stil med att han inte gillade festivalen. Han ställde sig på en trottoar och höjde skylten så att den skulle synas. Han stod där alldeles tyst. Det dröjde dock inte länge innan en nära på naken ung tjej började skrika okvädningsord åt honom. Hon började antasta honom, genom att försöka ta ner skylten. Hon lyckades så småningom riva sönder hans tröja.
 
Mannen med skylten var tyst. Så kom de andra deltagarna springande och började hota mannen. Man lyckades till slut att riva sönder skylten. Man skrek och förbannade honom för hans åsikter. Hans kläder revs i trasor. Ordningsvakter kom springande. Under hela tumultet så förblev skyltmannen tyst. Han omringades av människor som var delvis nakna. Man skrek, man hotade och använde grova svordomar. Efter en stund så kom en polisbil körande. Två stadiga polismän hämtade skyltmannen, som fortfarande inte sa ett enda knyst. Polisen satte in honom i bilen och körde iväg med honom.
 
Samtidigt satte sig en annan festivaldeltagare på ett närliggande staket. När han förstod vad som hade hänt så skrek han: - Hörrni, varför är ni så förbannade och upprörda? Den här mannen har ju rätt att framföra sina åsikter. Vi har väl åsiktsfrihet i landet, eller...? Det skulle han inte ha sagt.
 
Då kom de två ordningsvakter och tog hand om honom också. De övriga som hade hotat, rivit sönder hans tröja i trasor, förbannat honom, dessa personer gick helt fria.
 
Jag blev minst sagt både förvånad och arg på samma gång. Vad gör vi med en åsiktsfrihet som inte fungerar? När en demonstrant blir haffad av ordningsmakten för en fri åsikt. Och när pöbeln går fri. Jo, jag fick mig en ordentlig tankeställare. Ingenting är längre som förut. Lite omskakad blev jag också. Jag blev flera illusioner fattigare i den här stunden. Stackars Sverige!
 
Roger Lindqvist 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0