Tiden går...
Det var alldeles nyss, som den här bilden togs hemma på tomten. Nyss och nyss... det har sprungit iväg snart sju år sedan jag satt och mådde som en prins den där dagen. Bredvid satt Elisabeth. Men eftersom hon inte är en linslus som mig, så fick jag vara med alldels själv. Jag riktigt ensam var jag inte - solen fick ju också vara med på ett hörn. Ett varmt hörn.
Kommentarer
Trackback
