Piteå - Tidningens Aktiebolag / 1935

En annons beställd av Furunäsets Skidvänner att införas i Piteå - Tidningen den 27 februari 1935, under rubriken "Ber härmed...". Införd vid ett tillfälle i tidningen. Annonskostnad; 4 kronor å 50 öre.

I fakturans ena hörn står följande att läsa: "Piteå-Tidningen, dominerande tidning i södra Norrbotten - utkommer Måndagar, Onsdagar och Fredagar. Ortens bästa annonsorgan".
-------------------------------------------------------------------------

Faktura från Piteå-Tidningen till Furunäsets Skidvänner för införd ann-
ons, den 27 februari 1935. Kostnad: fyra kronor och femtio öre.
--------------------------------------------------------------------------

Kassatablå - 1951


"Ersättning för bensin för körning 10 x Piteå - Furunäset för prisan-
skaffning å hemkörning av priset för K. M. den 17 - 3 - 51. S:a 9:50
Furunäset den 16 - 3 - 51. Birger Johansson kassör".
Lägg märke till kvittot från IC i Piteå 1951.
----------------------------------------------------------------------

Den trevlige knölen R. Lindqvist!

Handlade sättpotatisen på Granngården idag. Så nu börjar nedräkningen...Blev en blandning av både rund- och mandel, likadant som förra året. Nu är det bara att räkna dagarna till dagen P som i potatissättning!
-----------------------
Mvh den trevlige knölen; R. Lindqvist.


"Gammal dans" - 1954

Den 24 april 1954 annonserade Piteå Tidningen om en danstillställning som Furunäsets Idrottsklubb skulle anordna. Mest troligt gick den av stapeln i Munksunds Folkets Hus. Enligt fakturan så skulle den införas vid ett tillfälle. Annonsens storlek var 80 mm, pris per mm: 35 öre. Slutsumman löd på 28 kronor.




Bergströms Järnhandel AB - Piteå



Den 31 januari 1957 köptes 7 st. bandyklubbor á 12:50/st. = 87:50
samt 3 st. Bandybollar á 3:00/st. = 9:00, minus 20% = Kronor: 77:20.
Furunäsets Idrottsklubb var det som handlade. Denna räkning sändes
till Olov Sélen, kassör vid Idrottsklubben.
-----------------------------------------------

Frans Wallsténs vandringspris - 1949







Snart är det åter dags att...

...sätta sin potatis. Sonen ringde från sitt jobb på Granngården, han sa att sättpotatisen hade kommit in. Förra årets potatisskörd blev över förväntan. Vi satte bl. a. Ariell, Marie o Tuberosum (den sistnämnda är inte ett namn på en sjukdom, utan en potatatissort). Potatisen brukar åka i jorden i början av juni varje år. Så nu är tiden snart inne...

Man kan väl inte påstå att det råder nåt sommarväder här i våra trakter idag. Några snöflingor har dansat sin väg från himmelens höjder denna morgon, så även igår. Det är inget stort snöfall, det är ungefär att likna vid mjäll som sopas bort från en tröja. Kanhända att det är den store TOR med hammaren som fäller mjäll från sitt rufsiga asaguds hår?

Ha en bra dag!


"Honken" Holmqvists autograf

Kort lektion i konsten att be "HONKEN" HOLMQVIST om en autograf.
ANN-LOUISE möter IDOLEN!


Nu har jag allas. Stisses och Strimmas och dom andras. Nu är det
bara HAN som fattas. Ska man våga?


Äsch, det var nog bara som jag trodde. Han fattar att jag vill ha auto-
grafen också. Jättebra.


   - Kan du skriva "Till Ann-Louise från Honken?"


   - Och du, om du ville stanna här i Leksand så vore det bra. Då
kanske vi skulle slå Brynäs.
--------------------------------------------------------------
Foto: Leif Forslund - AFTONBLADET ¤ 1971.

En indian vid köksbordet


Det är tidig juldag den 25 december 1966. Julaftonen är förbi, vår
klocka som hänger på väggen visar 00.30. Vid köksbordet sitter det
en indian som heter Henning. Han är klädd i en stilig huvudbonad,
precis så som en riktig indian skall se ut. Å inte nog med detta, runt
halsen hänger ett slags halsband. Indianen Henning har en cigarett av
märket Prince i sin ena hand. Mitt på bordet står en grönfärgad ljus-
stake som jag gjort i slöjden under slöjdläraren Gottfrid Marklunds vak-
ande ögon. T.v. syns vår första TV-apparat inköpt 1962 på Lundmans i
Hortlax.

Hennings indianattiraljer var den julklapp som jag fick på julaftonskvällen.
Dom kommer jag ganska bra ihåg. Kanske att de skulle ha passat att an-
vända en dag som denna när barnen skall komma hem på besök? Men
det kan tänkas att dom skulle trott att farsan hade blitt lite ding?
------------------------------------------------------------------------------
Julfotograf: Gerd Lindqvist.


En terroristledare mindre

President Barack Obama tillkännagav inatt vid en presskonferens att terroristledaren Osama Bin Ladin dödats. Attacken skedde vid Abbottabad, några mil nordost om Pakistans huvudstad Islamabad. Bin Ladin som alltsedan attacken mot World Trade Center, den 11 september 2001, varit en av världens mest jagade män, har nu alltså oskadliggjorts på direkt order från Vita Huset i Washington.

Även om Bin Ladin nu är borta, så träder troligen någon annan förespråkare av terror in på den internationella "terroristscenen". För den som tror att detta är slutet på den terrorvåg som sveper över världen, så är detta helt fel. Terrorns fula ansikte kommer även i fortsättningen att skörda oskyldiga liv. Terrorn har blivit en del av vår vardag, tyvärr.


Osama Bin Ladin har dödats i en eldstrid i Abbottabad några mil
nordost om Pakistans huvudstad Islamabad. Det var ett amerikanskt
specialteam, "Navy Seals" som utförde handlingen. Enligt källor så har
Bin Ladins kropp redan begravts ute till sjöss, alltför att förhindra att
hans grav skall bli en vallfärdsort för likasinnade.
--------------------------------------------------------
Bild: www.telegraph.co.uk

Norah som i "Norahpanna"


Min pappa berättade att han stod vid Hortlaxvägen, nångång hösten
1957 för att invänta godsbilen som skulle leverera den nybeställda
Norahpannan.
   - Den var tung, mycket tung, men jag tog den i skottkärran och
fick så småningom hem den, rakt in i köket.
Där har den stått nu i snart 54 år. Men allt har ett slut. Nu skall Norah-
pannan säljas. Så finns det nån därute som behöver lite värme till vintern
så vet ni var den finns...
-----------------------------------------------------------------------

Grattis på födelsedagen Elisabeth!

I sitt slott i huvudstaden bor en herr Bernadotte. Cirka 100 mil norröver i ett rött hus, bor en fru Lindqvist. Båda fyller år idag. Flaggan är redan hissad, både på Lejonbacken och i Övremarken. Grattis på er båda!
--------------------
Roger Lindqvist, undersåte.

Grattis Emma & Fredrik, två pitebor vidare i Talang

Två pitebor framträdde på Talangscenen i afton. Emma Bogren och Fredrik Lundman, fast var för sig. Båda hade i mina öron sköna och välklingande strupar som gjorde mig smått lyrisk. Fint jobbat, och ett stort lycka till på den fortsatta Talangresan.

Roger.

Patrik Sjöbergs hemska avslöjande

Det slog ner som en bomb! Ingen sa sig veta om den hemska sanning som höjdhopparen Patrik Sjöberg burit med sig under alla dessa år. Sjöbergs avslöjande i sin nyutkomna bok, fick även Yannic Tregaro och Christian Skaar Thomassen att nicka instämmande. Joo, det var faktiskt så hemskt, det som inte ens de allra närmaste visste. Viljo Nousiainen, var inget annat än en usel pedofil...

I samma stund som Patrik berättade, i samma stund försvann all den glans och respekt kring den framgångsrike tränaren. Han som t.o.m. fått en gata uppkallad efter sig. Tyvärr så kan inte Viljo Nousiainen berätta sin syn på saken. Han avled redan 1999 hemma i sin lägenhet.

I skuggan av eftertänksamhetens kranka blekhet så ställer vi oss alla frågan, varför såg vi inte det som hände? Inte ens Viljos sambo, Patrik Sjöbergs mor, visste vad som försigicks. Och vad ännu värre är, Viljo var inte bara Patriks tränare, han var också Patriks styvfar.

Sanningen skall göra er fria, ett bibliskt citat som jag tror stämmer ganska bra in på oss människor. För även om det smärtar att berätta sanningen, så är det det enda raka att ta tjuren vid hornen för att lasta ut det onda som gnager i hjärtegropen. Vi skulle må bra av att höra flera sanningssägare, för att vädra ut alla dessa demoner som fortfarande ligger gömda i garderober runt om i vår stackars värld.

Slutligen vill jag bara säga - Bra gjort Patrik, i och med din sanning så ser vår jord en liten, pytteliten aning ljusare ut.


PATRIK SJÖBERG avslöjande väcker både sympati men också ilska.
Hur kunde det få hända?


VILJO NOUSIAINEN var inte bara Patrik Sjöbergs tränare - han var
även styvpappa också.
--------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.dn.se / www.expressen.se /

Sladden berättar om Tjadden Hällström...

Den 23 mars publicerade jag ett inlägg med rubriken: Rocktåg? Nej, Tjaddenlok. Artikeln som jag hämtat ur Expressen från 1995, handlade om Tjadden Hällströms föreställning på Scandiateatern i Norrköping där han spelade Dario Fo. Ensemblen kom på den briljanta idéen att hämta intresserad publik från Stockholm i ett gammalt ånglok. Trots en restid på fyra timmar så stod folk i kö för att få tillfälle att avnjuta Tjadden med ensemble på Scandiateatern i Norrköping.

Som ett resultat av mitt inlägg, så hörde Sladden Hultgren av sig. Han har varit scenmästare på både Scandia teatern och Lilla Teatern  i Norrköping:

Hej Roger!
Vad roligt att se ditt inlägg om Tjaddenlok. Det väckte en massa minnen till liv.
Jag hade äran att tillsammans med orkester vara nere vid centralen och ta emot
resenärerna. Mitt ombyte gjorde jag på Scandiateatern, vandrade sedan ensam
ner till Drottninggatan, mot  centralen, där orkestern mötte upp.

Sedan marscherade vi Drottninggatan upp tillsammans mot Scandiateatern, där
ensemblen tog emot publiken utanför entrén...
En dag då jag gick ner mot centralen passerade jag en liten grabb och hans mamma.
Grabben tittade på mig, såg på sin mamma och sa: "Mamma, är det cirkus i stan?"
------------------------
Hälsningar från Sladden Hultgren.


Klädd i uniform med ett plakat i handen ses scenmästaren på Scandia-
teatern i Norrköping, Sladden Hultgren. Platsen är Norrköpings central.
Stockholmspubliken hämtades i ett gammalt ånglok, inför Tjadden Häll-
ströms föreställning på Scandiateatern.


Klädd i polisuniform syns Tjadden Hällström, till höger står Sladden
Hultgren. När publiken anlände stod teaterensemblen utanför entrén
och väntade.

Tack än en gång, Sladden Hultgren, för din hälsning i ord och bild.

/Roger Lindqvist.
--------------------------------------------------------------


"2-3 trumsolon 3-5 ggr. dagligen..."

Nåja, det var väl inte det som min doktor sa på mitt årliga läkarbesök. Men ibland kan en kul och intressant hobby bidra till att förhindra vissa sjukdomar. Tycker man om sitt liv, och anser sig ha en tillfredsställande livskvalitét, då kan även medicinska underverk inträffa.

Hälsotillståndet var ganska så gott, trots vissa skavanker på min 53-åriga kropp. Jag fick också beröm för att jag gått ner rejält i vikt. Trodde först att vågen ljög mig rakt upp i ansiktet, men när sköterskan bedyrade att så inte var fallet, så förflyttades mungiporna kraftigt uppåt.

Jo, det var så sant. Ordinationen; (min egen) "2-3 trumsolon 3-5 ggr. dagligen" skall jag genast sätta i verket. Jag ligger nämligen efter på "trumsolo-fonten", denna torsdag den 28 april 2011. Trumsolo var det, frugan, katterna och grannarna får härmed ursäkta...!
----------------------
Roger.

"Lilla vackra Anna", "Amerikabrevet" och andra visor...

Min morfar sjöng rätt så ofta när jag var barn. Även min syster kommer ihåg hur han brukade tonerna ljuda hemma i Blåsmark. Några av melodierna kommer jag ihåg; Lilla vackra Anna, Amerikabrevet och Helgdagskväll i Timmerkojan. Den 20 november 2010, publicerades i Piteå-Tidningen en berättelse som jag skrivit: "Helgdagskväll i Timmerkojan" som handlade om de barndomsminnen jag hade av mina morföräldrar, Sanfrid & Beda.



Lördagen den 20 november 2010 berättade jag i en artikel om mina
morföräldrar Sanfrid och Beda Lundgren.


En av låtarna i morfars repertoar var Lilla vackra Anna. Texten skrevs 1824 av Bengt Henrik Alstermark. Den tonsattes så småningom av Alf Pröysen.

Lilla vackra Anna om du vill
Höre mig med själ och hjärta till
Jag är öm och trogen och till kärlek mogen
Tycker om att vara jäv och gill

Minns du hur vi lekte alla dar
Smekande varann som mor och far
Redde ler med handen byggde hus i sanden
Ack hur lätt och lustigt livet var

Men den glada tiden snart försvann
Jag fick lära tröska och du spann
Du gick vall i skogen och jag körde plogen
Mera sällan sågo vi varann

Röda kinder stora ögon blå
Vackra händer nätta fötter små
Rund och vit om armen blommig full i barmen
Det skall bli nånting att titta på

Snälla Anna när Gud skapte dig
Tänkte han helt visst i nåd på mig
Så kom att ja mig giva och min maka bliva
Så skall det bli ljust på livets stig

Sist vi följas åt till himmelen
Där vi träffa far och mor igen
Vi blir åter unga börjar åter sjunga
kärleken är livets bästa vän
---------------------------------------------
Bengt Henrik Alstermark / Alf Pröysen



Morfar i deras lila stuga i Hortlax. Tavlan på väggen visar mormors
och morfars hus i Blåsmark, köpt 1924.


Morfar fyllde 70-år den 21 juli 1969. Då hade han varit änkeman i nära
fem år. På kökssoffan sitter barnbarnen Roger Lindqvist, Gun Lundgren
och Robert Nilsson. Morfar syns längst till vänster.


En annan melodi som min morfar gick omkring och nynnade på var Ruben Nilssons Amerikabrevet. Gerd, min syster, har berättat att så fort hon hörde morfar börja sjunga den här låten, så berördes hon så att tårarna trillade.

Ja nu ska jag rita hem to you, ett litet letters brev,
för att tala om hur very well jag mår.
Men det är rätt länge sen you see, som ja med pennan skrev,
så jag hoppas att du understand förstår.

Många dagar hava flytt sen dess jag for från Swedens lann,
men jag löver dej ännu my little friend,
å fastän du mej bedrog och skämde ut dej med en ann´
ska jag älska dej intill my bitter end.

Ja ä frisk å kry till hälsan, å ja har´et ganska bra,
utan skryt ä ja allredy ganska rik.
För ja tjänar ganska very mutch me daler varje da,
uppå Varner Jonssons factory fabrik.

De va sorgligt som ja hörde, att din fästman gick to hell,
å att han blev killad utav en pistol.
För han kom i bråk med degos när han gick i lann en kväll,
ja så går de te i staden Liverpool.

Därför tänkte ja som så att när det gamla nu är glömt,
att jag skulle ta och fråga dej å be,
att du tog å reste hit för de ä drömmen som jag drömt,
- å förrexten kan du ta din unge mä.

Men nu slutar ja å hoppas att du tar å skriver hit,
fortast möjligt å adressen min den ä,
Mister Charles P. Anderson, 604 B Main Street,
Person City, Indiana, USA.
-----------------------------------------------------
Ruben Nilsson.


Sommaren 1984. Morfar dricker kaffe på bit. Han häller kaffet på sin
tallrik, en ritual som han ständigt använde sig av. De övriga på bilden
är min far John, Andreas och Maj-Gerd min mor.


Efter att morfar sålt sin svarta Monark-moped, så användes cykeln
ganska så flitigt. Man såg honom ofta åka in till stan, där han bl. a.
brukade passa på att hälsa på sina döttrar, Elly och Malin. På den här
bilden har han träffat på en bekant. Bilden togs på Byxtorget i Piteå 1974.
Och i bakgrunden kan man se resterna efter den brand som ödelade
Wallsténs Järnhandel i korsningen Storgatan/Uddmansgatan.


Morfar Sanfrid med sina bröder, Bengt, Per-Axel och Olle Lundgren.
Fotot togs vid en träff syskonen hade i Blåsmarks bönhus i början av
1980-talet.


Gammelmorfar Sanfrid i hammocken tillsammans med barnbarnsbarnet
Andreas Lindqvist sommaren 1983...


...Andreas busar med gammelmorfar...
---------------------------------------------------------------


"Min plats bakom trummorna..."

Min plats sedan 1968/69 har varit bakom mina trummor. Även om jag inte musicerar på samma nivå som tidigare, så finns spelmanshjärtat fortfarande kvar. Det bultar med andra ord lika intensivt än idag. Musiken är nog de sista som överger mig, fram till mitt sista andetag. Att spela trummor föll sig helt naturligt. Det var aldrig nåt snack om någonting annat. Ja, jag kan faktiskt inte se mig själv som exempelvis basist, gitarrist, saxofonist eller organist. Nää, trummor skulle det va´- för hela slanten!

När jag trädde in i dansmusiksvärlden, så skulle scenkläderna se gnistrande och pråliga ut. På 1970-talet såg nästan alla dansband ut som Larz-Kristerz gör idag. Men sen hände det något. Scenkläderna ändrade så småningom attityd. I slutet av dandsbandskarriären hade vi vanliga kostymer som lätt kunde smälta in i omgivningen, under 70-talet var detta omöjligt. Jag hittade en bild där jag poserar framför kameran, klädd i väst, vit skjorta och en liten fluga (eller propeller som vi sa). Ganska diskret om man jämför med "Larz-Kristerz-modellen".


Scenkläder som de såg ut i Rolf Åhmans orkester 1989. Officiellt
la vi av den 6 januari 1982. Men sommaren 1987 ringde jag runt till
gubbarna för att höra om det fanns intresse av att lira litegrann igen.
Från 1987 fram till 1990/91 spelade vi ute på olika tillställningar. Det
var mycket festspelningar runt om i Norrbotten. Åren från 1982-1999
spelade jag bl. a. i Kjell-Bertils, Opus och Kjell Anderssons orkester.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

MONICA ZETTERLUND: "Enkel, vacker och öm"

Det var med stort intresse som jag häromdagen köpte biografin över Monica Zetterlund. Genom författarens Klas Gustafsons text får läsaren följa den unga Hagforsflickan Monica Nilsson, sedermera gift Zetterlund, genom ett minst sagt händelserikt liv.

   - Det är inte sant! Det är någon annan person som har blivit innebränd, det är inte mamma. Monicas dotter Eva-Lena Jerneld om hur hon tog emot den hemska nyheten om mamma Monicas död den 12 maj 2005.
   - Det är så mycket som inte blev sagt, var den andra tanken, berättar Eva-Lena.

Detta och mycket mer får läsaren ta del av i Klas Gustafsons utmärkta biografi som kom ut på Leopard förlag 2010. Monica jazzsångerskan, var också Monica, skådespelerskan och mamman. Efter att jag sett Tom Alandhs dokumentär över Monica Zetterlund för nåt år sedan, blev jag än mer nyfiken, inte bara på sångerskan Monica Z. utan även på den högst privata Monica från värmländska Hagfors. Nu har jag även fått ta del av berättelsen om Monica i bokform, en i allra högsta grad intressant upplevelse.
---------------------
Roger Lindqvist.


Författaren Klas Gustafson berättar här om Monica Zetterlund.
Monica, jazzsångerskan, Monica, skådespelerskan, Monica, mamman.
Monica i det mest privata.


Monica i olika skepnader...


...Monica som omslagsflicka i våra vanligaste veckotidningar.
------------------------------------------------------------------------
Bilderna är hämtade ur boken: "Enkel, vacker, öm". Boken om MONICA ZETTERLUND -
författare Klas Gustafson, Leopold förlag 2010.


Annalisa Ericsson är död

En av svensk film- och teaters stora, skådespelerskan Annalisa Ericsoon har avlidit 97 år gammal. Hon var född den 14 september 1913 och kom att bli en folkkär komedienne både på teaterscenen och inom filmen. Bland de första som jag kommer ihåg av Annalisas rollgestaltningar var filmen  Blåjackor från 1945 där hon spelade mot Nils Poppe. Annalisa Ericsson & Nils Poppe blev ibland titulerade som Sveriges svar på Ginger Rogers & Fred Astaire. 2001 tilldelades Annalisa Ericsson en hedersguldbagge för sina insatser inom filmen.

I slutet av 1950-talet förekom Annalisa Ericsson i några deckarfilmer signerade regissören Arne Mattsson.

¤1958 - Mannekäng i rött

¤
1958 - Damen i svart

¤
1959 - Ryttare i blått

¤1962 - Vita frun

¤1963 - Den gula bilen

I filmerna medverkade också bl. a. Karl-Arne Holmsten, Lena Granhagen, Nils Hallberg, Nils Asther, Jan Malmsjö och Olle Björklund.


Annalisa Ericsson och Nils Poppe, ett strävsamt filmpar då
det begav sig. Nils Poppe avled 2000, 92 år gammal.


Annalisa Ericsson & Nils Poppe i "Blåjackor" från 1945.
-------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.aftonbladet.se / www.expressen.se /

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0