"Nazistprinsessan"

Gudrun Burwitz, 81, ser till sitt yttre ut som en snäll och beskedlig gammal mormor. Men ack vad skenet kan bedra! Den vithåriga paranta damen går under namnet "Nazistprinsessan". Bakgrunden står att söka i hennes förflutna, hennes far var den fruktade Heinrich Himmler, chef för SS ( Reichfürher-SS) som under Hitlers Tyska rike, var den högst ansvarige bakom utrotningen av 6 miljoner judar.

Gudrun Burwitz har vigt sitt liv år att hjälpa och skydda krigsbrottslingar. Hon säger sig eller aldrig sett något fel i sin fars (brottsliga) gärningar. Alla vi som på något sätt tagit del av andra världskrigets tragiska historia, skakar på våra huvuden och hoppas att den 81-åriga damen istället för nazistpropaganda, istället ägnar sitt återstående liv åt bullbak. Ordet Nazism smakar fortfarande väldigt illa i munnen, och man kan väl bara hoppas att det uppväxande släktet inte på något sätt lockas in i den mörka värld av våld och antisemitism som dessa mörka krafter representerar.
---------------------------
Roger.


Den 81-åriga Gudrun Burwitz har fortsatt i sin fars fotspår, att sprida
det illaluktande stöveltrampets och hatets mission.
-----------------------------------------------------------------
Bild: www.aftonbladet.se

En dag som snart är till ända...

Om några få minuter vänder vi blad. Snart är ytterligare en dag skattad åt förgängelsen, snart ligger en alldels ny dag inför oss. I morse började dagen med frukost på bron. Samtidigt som jag satt med min filtallrik och läste min PT, så kom Jehovas på besök. Förra gången de kom så blev det diskussion, emellan oss. Eftersom jag just skulle iväg, så sa jag på skoj, att "om du kommer lite senare så kan vi ta en teologisk diskussion vi två!" Naturligtvis var allt på skämt, men han tog mig på blodigt allvar. För när han återigen dök upp så tog vi den där teologiska diskussionen. Idag hade jag ingen större lust att argumentera. Jag ville bara läsa min PT och äta mitt fil.

Dagen fortsatte i värmens tecken. Min mor har varit här på besök. Vi hann även med en tur med "den blå faran" (Volvon). Nu skall jag hämta en av sönerna och hans flickvän. Ha en fortsatt trevlig afton - önskar ROGER!
------------------------------------------------------------------------------------------------------


Sommaren tar sig en paus

Från nästintill tropisk hetta under några dagar, så har den svenska sommaren hastigt förbytts till - ja, just det; svensk sommar. För det är ju så här som den kära svenska efterlängtade sommaren brukar te sig. Ena dagen varmt, för att nästa dag förbytas i regn- och "mörka-moln-dagar". Idag har vi upplevt den andra sidan av sommaren, kallt, regn i luften och minimala temperaturer. Det är nästan så att man saknar sina kära varma långkalsonger. På tal om långkalsonger. En gång för väldigt länge sedan, berättade en av mina släktingar att hennes man hade sina långkalsonger på sig fram till midsommar. När midsommarhögtiden var över, då åkte kalsongerna (de långa alltså) in i klädgarderoben, för att återigen plockas fram när höstkylan närmade sig. Är man frusen så är man punkt slut.

Min käre morfar hade även sin filosofi klar. Enligt honom så skulle man inte ta på sig alltför tunna kläder förrän varje tendens till is var borta på Piteälvens vatten. Om än man bodde en bra bit från vattnet ifråga, så skulle man ändå inte klä av sig för fort. Inte heller så länge det fanns någon uns av snö kvar i naturen. "Det drar", brukade han ofta säga. Och det där med att dra, det var i hans ögon något som kunde vara skadligt för hälsan.

Att få uppleva en äkta svensk sommar med allt vad det nu innebär, är en stor fantastisk och dyrbar gåva. Jag gillar att cykla. Jag tycker om alla dofterna som bjuds mig när jag åker iväg på min Crescent. Än så länge är naturens dofter gratis. Men man vet ju aldrig vad EU kan hitta på. Så därför är jag ute så fort det bara går för att vara en del av naturens underverk.
------------------------------------------
Roger.



Bloggaren som förolämpar sina läsare...

Hennes namn är Alexandra Nilsson, 20 år. Men hon är mest känd under namnet "Kissie". Hennes blogg besöks av en miljon varje vecka. En dröm för varje bloggare med sån uppmärksamhet. Men vad är det hon förmedlar som gör henne så framgångsrik? Svaret på detta är att hon helt enkelt blivit poppis på sitt arroganta och provocerande sätt. Hon är ful i mun (när det behövs), hon förlöjligar andra oliktänkande (när det behövs), hon kan kort och gott liknas vid en folkilsken terrier som tycker om att nafsa förbipassernade i hälarna. Jag är själv ingen läsare av hennes blogg, men för att skaffa mig lite kött på benen så gjorde jag ett "studiebesök" för några månader sedan. Sedan dess blir det inget mer besök. Jag tycker tonen som hon använder är alltför vulgär och opassande. Hon är en liten jänta på 20 bast. Vad kan hon då lära mig om livet? Svaret är: inte just så väldans mycket.

Att skriva blogg innebär även ett ansvar. Att bli känd som en uppblåst typ är väl ingen större framtidsdröm kan jag tänka. En blogg är ungefär som när man besöker en affär. Blev jag bemött på ett arrogant sätt skulle jag aldrig sätta min fot där igen. Detsamma gäller bloggaren med sin blogg. Att skaffa sig miljoner läsare kan ju vara bra, man kan även bli rik på sitt bloggande. Men, de tankar som jag har för stunden, kommer ju att finnas kvar ute i cyberrymden för all framtid. Hur tänker "Kissie" när hon sitter med tre ungar i en förortslägenhet på cirka 25 år? Hur ska hon förklara för sina små varför mamma var så bitsk och kaxig i tonen när hon var ung?

Bloggen blir ett slags testamente över den person som driver den. Hur vill jag då bli ihågkommen? Inte som en person som ideligen berättar "sanningar". I ett avsnitt tog jag del av en bandad telefon intervju som en reporter gjort. Hennes språk var klart olämpligt, men när hon i hotfulla ordalag sagt "Bögjävel" till intervjuaren ett antal gånger, så ville jag bara dra därifrån. Är då Kissie en förebild på något vis? Kanske snarare ett praktiskt dåligt exempel om hur man INTE ska handskas med sin omgivning som kallas läsare. Jag kan inte fatta att en sån person blir så ofattbart framgångsrik på att vräka ur sig saker som bara har ett syfte; att nedvärdera och förolämpa.
-----------------------------------------
Roger Lindqvist


Alexandra Nilsson
driver en framgångsrik blogg under namnet
"Kissie". Hennes framgångsrecept är kort och gott att förolämpa
och skälla så högt som möjligt. En miljon läsare följer henne varje
vecka. Varför?
--------------------------------------------------------------------------
Bild: www.expressen.se

Grattis Robert!


ROBERT fyller 27 idag. Grattis Robban! Vi kommer imorgon.
---------------------------------------------------------------------

En stund under pilträdets krona

Pilträdets mäktiga krona sträcker ut sina kvistar och gröna blad till skydd. Vid ett bord i skuggan sitter jag, Naser och Nasers son Mikael. Min f.d. arbetskamrat och gode vän, Naser, ringde mig idag och ville jag skulle komma över på en kopp kaffe. Det är sällan vi ses numera, trots att vi bor i samma by. Och mellan tuggorna av jordgubbar med vispgrädde hann vi med ett samtal som kom att handla om det mesta. Om några dagar åker Naser till Washington i USA på besök hos sin hustru Tayebe. Barnen Mischa och Mikael följer också med.

Upprinnelsen till vår bekantskap tog sin början omkring 1989. Det var då som Naser anlände till Sverige och Piteå. Om detta har jag tidigare berättat. Naser kom att börja på Furunäsets sjukhus på Transportcentralen där jag jobbade. Jag tror vi fann varandra ganska så omgående. Han gick på svenskundervisning, och ibland tog han sina läxböcker på jobbet för att fråga bl. a. mig om vissa problem som han stött på. Vi samtalade även om den politiska situation som fanns i Iran just vid detta tillfälle. Det föranledde många intressanta diskussioner oss emellan.

Han visade bilder, och berättade sin historia, jag var idel öra över att få ta del av allt det intressanta. Vi åkte buss tillsammans till jobbet på morgnarna, ibland åkte vi bil, ibland cyklade vi. Rekordet att cykla sträckan Hortlax-Öjeby sjukhem är 16 minuter blankt. Men det ligger åtskilliga år tillbaka i tiden. Naser och hans hustru har liksom oss tre barn. Nasers äldsta dotter och vår yngste son gick skolan tillsammans. Idag satt vi alltså åter tillsammans för att under en stund under pilträdets krona dela våra erfarenheter återigen.
-------------------------------------------------------------
Roger.

Promenad med livet som insats

Vaknar upp till ännu en strålande sommarmorgon. Utanför vårt fönster håller fåglarna en häftig ljudekvillibristisk konsert. Strax före klockslaget åtta, vill min hustru gå på promenad. Jag samtycker, trots mina stela ben och leder. Men just därför är det ett måste att röra på sig. Vi går den vanliga välkända vägen, förbi de gårdar och öppna fält  som jag sett sedan barnsben. Vid den gamla rödmålade bagarstugan på Inimarksvägen står en bänk som vi sätter oss på. Klockan är då i det närmaste åtta denna onsdagsmorgon den 8 juni 2011. Skolan skall snart börja, därav de många cyklister som kör förbi. Snart stundar även den efterlängtade examen med alla de förväntningar som finns av drömmar inför sommaren.

Efter en stund kommer vi in på den motionsrunda som byggdes för flera år sedan. Denna slinga används flitigt av alla de närboende, men även massvis av skolelever som nästan sprutar fram i sommarhettan, glada och lagomt uppfyllda av vad som komma skall. Fågelsången tilltar i intensitet, och vi bara njuter. Det verkar som om de små liven utför sin konsert enkomt för oss. Snart är vi framme vid hästhagen. Där står tre-fyra vackra hästar i sin hage och betar. Kan det bli bättre? När vi passerat hagen möts vi av en pratglad katt, väldigt lik vår egen Pelle. Han pratar och pratar så vi får inte en endaste syl i vädret. Han pratar om sin senaste misslyckade råttjakt bl. a. Till slut sjunker han ner bland blad och blommor i den skugga som en stor yvig björk skänker.

När vi gått ytterligare en stund är vi så äntligen framme på gång- och cykelvägen som löper paralellt med den stora vägen. Bakom oss kommer en annan hortlaxbo, Ing-Marie, som vi känner sedan tidigare när ungarna var små. Just då befinner vi oss tre stycken på den lugna gångvägen. Sen händer det! Plösligt kommer en mopedist med våldsam fart bakom oss. Jag går på vägens vänstar sida, Bettan i mitten och Ing-Marie snett bakom oss till höger. Utan att blinka försöker han passera oss på "Stenmarksvis". D.v.s. han kör med våldsam fart i en slags slalomåkning. Istället för att anpassa farten, darar han ytterligare fart på gashandtaget. Det hela resulterar i att Elisabeth träffas på sin högra sida och håller nästan på att ramla till marken.

Det går så fort att vi nästan inte hinner blinka. Det enda vi ser är en ung skolelev med gul hjälm sticka från platsen utan att blinka. Inom loppet av nån sekund sväller Bettans arm upp, och ett stort skrapsår syns tydligt och väl efter marodören. Efter cirka en halvtimme syns ett stort blåmärke ta form. Och inom mig växer ilskan över grabben med den gröna hjälmen. Tur i oturen så verkar inget vara brutet. Men detta föranleder oss att i fortsättningen ta på oss varsin hockeyutrustning när promenadlusten kommer. Kanske det enda sättet att skydda sig mot ilskna 15-åriga moppeförare med gångvägen som racerbana. Synd att den skyldige inte blev ordentligt igenkänd, för isåfall hade jag nog velat ha en bra förklaring till det inträffade.

Hade det hänt en äldre herre eller dam, hade nog det hela utmynnat i en allvarligare olycka. Promenaderna fortsätter vi med. Det skall ingen mopedist ta ifrån oss. Men som sagt hockeyutrustningen (dock inte skridskorna) åker på vid nästa tillfälle...
----------------------------------------
Roger.


"CARL-GUSTAF HAR ÖGON BARA FÖR EN"

Vår dåvarande kronprins Carl-Gustaf Folke Hubertus Bernadotte prydde många tidningsomslag innan han hittade sin Silvia. Det var många vackra damer som florerade i den ryktesspridning som omgav honom. Däribland Christina Lindberg, känd utvikningsflicka på sin tid. Men mycket vatten har runnit under broarna sedan dess.



En dag med innehåll...

Att fylla sina dagar med rikt innehåll är väl varje människas mål. Med "rikt innehåll" syftar jag inte i första hand på hårt arbete. Jag vill i stället mena, att rikt innehåll betyder i det här fallet det rent känslomässiga, sånt som händer någonstans där långt inne i våra hjärtan, som gör att ens liv känns i total balans. Upphovet kan vara en stund av gemenskap hos nån man tycker väldigt mycket om. Idag hade vi en sådan där skön avslappnande stund hos Andreas, Jennie och Norah. Vi åt lunch i det soliga sommarvädret. Och när vi skulle ta plats tittade Norah på mig under sin solskenslugg och sa:
   - Farfar, vill du sitta bredvid mej? Och vem kan motstå en sådan inbjudan? Timmarna flög iväg, ett säkert tecken på att man känner sig lycklig och tillfreds. Att livet just då känns i total balans!!

Flaggan har naturligtvis varit hissad till högsta topp en dag som denna. Vädrets makter har visat sig från sin allra bästa sida, vad kan man då mer begära? Svar: ingenting!! Fortsätter den svenska sommaren på det här sättet, då kan Franska Rivieran slänga sig i väggen!!
------------------------------------------------
Roger.

Stormen har bedarrat

En tromb drog in över Norr- och Västerbotten igår. De hårda vindbyarna orsakade en hel del skada, när träd slets upp ur marken och vräktes över hus och bilar. Tack och lov så skadades inga människor, men nära var det. Personligen så blev jag vittne när ett träd som stod i vår närliggande skog knäcktes som en tändsticka och föll. I centrala Hortlax slets träd upp med rötterna. I dag vid lunchtid ringde Elisabeths syster Solbritt. Hon bor med maken Kjell i byn Muskus, ovanför Älvsbyn. De hade ingen ström, men när jag ringde en stund senare så hade den kommit tillbaka. Idag har det varit betydligt lugnare, inga tromber i sikte, än så länge. På andra håll i vår värld är detta vardagsmat. Medan vi i lugna Svedala är förskonade från naturkatastrofer av olika slag.


Världen är inte vad den borde vara

Vi läser i dagarna om vår svenske monarks hemliga liv. Vad som är sant eller falskt, vet ingen just för tillfället. Hemliga bilder påstås finnas som inom kort kommer att publiceras. Tragiskt för alla de inblandade, men mest tragiskt är att se vår egen statschef figurera i dessa tvivelaktiga sammanhang. Jag kommer osökt att tänka på den så kallade "Haijby-affären". Gustaf V hade ett homosexuellt förhållande med Kurt Haijby under några år. Den som såg till att den gamle kungens privatliv inte kom till allmänhetens kännedeom var bl. a. överståthållaren Torsten Nothin, som med många fula knep höll media långt borta från händelsernas centrum.

Jag vet inte om vår kung har någon "Nothinare" i sin stab, det verkar tack och lov inte så, men i sin bekantskapskrets ingår en drös av Ja- sägare, som inget hellre vill än att sola sig i den kungliga strålglansen. Ja-sägarna, polarna, utgör en stor del av kungens privatliv. Däribland finns bl. a. Anders Lettström, som i ett försök att stoppa "känsliga uppgifter" tagit kontakt med kriminellt belastade personer. Kungen skakar på huvudet när samtalet kommer in på om hans eventuella kännedom om detta. I TV förnekade han häromkvällen allt som sagts i den här dystra affären. Men man behöver inte vara utbildad beteendevetare/psykolog för att fastslå att vår kungs beteende under intervjun snarare ökar frågorna istället för att minska dem. Det luktar surt om hela den här affären, som sagt. Och skulle det visa sig senare att kungen står och ljuger hela det svenska folket rakt upp i ansiktet, ja, då återstår inget annat än att flytta ut från det kungliga slottet i huvudstaden, för att på så sätt lindra den skada som här uppkommit.
------------------------------------
Roger Lindqvist.


De forna vännerna Anders Lettström och Carl XVI Gustaf.
-------------------------------------------------------------------
Bild: www.expressen.se


Vinylälskare

Igår investerade jag i en skivspelare. Jo, ni hörde rätt, skivspelare! Nästan på pricken lik min egen allra första skivspelare som jag fick i tidigt 1970-tal. Jag älskar gamla saker, speciellt om de fortfarande fungerar. Det var svågern Kjell som frågade om jag var intresserad, naturligtvis var jag det. I köpet ingick också en del gamla skivor, som jag också tacksamt tog emot. CD i all ära, men det är de gamla vinylplattorna som ligger mig närmast hjärtat. Under dansbandsepoken beställde jag alla min skivor och kassetter från Skivor & Band i Borås. För att hålla sig a-jour lyssnade vi av de mesta av de plattor som gavs ut. Man skulle ju alltid ha de senaste låtarna på sin repertoar, så därför beställdes det mycket musik på min adress i Hortlax.

Några av de vinyler som hamnade i min ägo igår:

¤ GILBERT O´SULLIVAN ¤ CREEDENCE CLEARWATER REVIVAL ¤ ANITA LINDBLOM ¤ ART BLAKEY ¤ MIDDLE OF THE ROAD ¤ THE JACKSON 5 ¤ LITTLE RICHARD ¤ THE TORNADOS ¤ ELVIS PRESLEY ¤ GEORGE HARRISON ¤ LENA MARIA SWEET WINE ¤ CHUCK BERRY ¤ JERRY WILLIAMS ¤ THE HEP STARS ¤ MICHAEL COX ¤ TERRY JACKS ¤ LIMMERICKS ¤ JOHN MAYALL ¤ MARTIN LJUNG ¤ CLIFF RICHARD ¤ TAGES ¤ BERNT DAHLBÄCK ¤ THE BEACH BOYS ¤ NEIL DIAMOND ¤ DAVE CLARK & FRIENDS ¤ BERTH IDOFFS ¤ WHITNEY HOUSTON m. fl.


CCR med JOHN FOGARTY och...


ANITA LINDBLOM  var två av de många vinyler som ingick i
köpet.
------------------------------------------------------------

Ingen sommar i sikte - än så länge...

Jag sitter i bilen på Prästgårdsgatan i Piteå. Frun är är i en affär och handlar. Ut ur en annan butik, kommer en ung kille, klädd i vita kortbyxor (shorts) och med en tennisracket hängande bak på ryggen. Varför nu denna redovisning kan man tycka, jo, saken är den att jag fryser, pga av det väder som just nu råder över pitebygden. Grått och regn i luften, ingen sommar i sikte alltså. För att återgå till den "kortbyxade" ynglingen, undrar om han och jag lever i samma sorts värld. Heller håller jag på att bli gammal? Kortbyxor en sån här dag? Nää, fy för den lede!

Att vara frusen är ett dilemma som även min far hade. Han frös ibland när alla andra svettades. När jag gjorde min släktforskning i början av 90-talet, så fick jag information om min farmorsfar, Erik Anton Eriksson. Han lär också ha varit frusen, så pass att han på dödsbädden var klädd i vantar pga av sin frossa. Men så var han ju ganska tunn och mager också, samma med min pappa som var smal ända in i det sista. Inga onödiga bilringar där alltså.
--------------------------
Varma hälsningar ROGER.

Lördag

En stycken vägtrumma är nedlagd på den plats där vändskivan skall bli. Andreas och jag har "påtat" litegrann med traktor och spade (han körde traktor - jag höll i spaden, ja, inte bara höll, jag använde den också). Våran väg skall stängas, därav detta jobb. I början trodde jag/vi att det hela skulle gå ganska så fort, men ack vad vi bedrog oss. Innan alla inblandade var informerade så hade det gått några veckor. Bara att införskaffa information om vars telekabeln gick, som var nedgrävd i backen tog åtskilliga timmar, dagar och mycket energi.

Jag har suttit med en karta över det aktuella området, för att exakt rita in så att behörig person på Piteå Kommun skall veta vad det handlar om. Sedan så skall det skrivas avtal m.m. Den ansvarige från kommunen gjorde ett besök för en vecka sedan. Jag fick en liten pratstund med honom, för att förklara vissa saker. Jodå, det var grönt ljus, inga problem!

Så nu återstår lite andra saker innan stängningen blir av. Skyltar som skall bytas, två stenbumlingar som skall läggas på vägen, som gränsar mot Skatanvägen (f.d. E 4:an) samt att anlägga den vändskiva som renhållningen måste ha, sen så, ja, då är det finito! Inga mer bilar på vägen, skönt, men för gående och cyklister går det bra att passera även i fortsättningen. Jag får inte glömma att säga att vi har alla som bor på vägen dragit varsitt strå till stacken, alla har varit behjälpliga med uppgiften.

Grilltajm...

Ett tydligt vårtecken är att ta fram sin grill. Vi har hunnit grilla ett antal gånger sedan snön gav vika. Förr om åren tyckte jag det var himmelskt med karrékotletter. Men det var då det. Sen kom flintasteken, mmmmm så ljuvligt den smakade. Och jag kände mig faktiskt ungefär som Fred Flinta själv när läckerheterna serverades. Efter nåt år så smakade inte flintasteken lika bra som tidigare. Jag provade andra saker på vår grill, men aha-känslan var som bortblåst. Ikväll ska vi åter lägga en köttbit på grillgallret, men mina tidigare smakupplevelser är tyvärr borta med vinden, det smakar inte längre. Tur är i alla fall att Danne och Mia dyker upp, det är alltid lika trevligt att umgås. Sen så får jag väl hoppas att just ikväll så infinner sig den där aha-känslan igen...?

----HA EN TREVLIG HELG!-------


Jennie, Norahs mamma...


Jennie, Norahs mamma, agerar modell i dagens upplaga av Piteå-
Tidningen. En reklamannons för lokaltidningen "världsbladet" PT.
--------------------------------------------------------------------------


Sex bokstäver med negativ laddning...

CANCER! Ett ord som väcker starka känslor. Ett ord på sex bokstäver med negativ laddning. Ett ord som får oss att känna ett visst mått av obehag, så fort det kommer på tal.

KRÄFTA! Var det ord som användes i äldre tider, över det sjukdomstillstånd som i de flesta fall ledde till en säker död. I dag kom jag att tänka på alla de personer som nångång i livet stått öga mot öga med den vetskapen att en cancersjukdom slagit rot i ens kropp. Tanken är skrämmande, den är så pass laddad att man nästan inte ens vill ta ordet i sin mun. Men ändå måste man...

Idag när jag besökte lasarettet, kom jag att tänka på speciell person som en gång fanns i min närhet. Han blev så småningom sjuk, och fick diagnosen cancer. Vi träffades på lasarettet i Piteå en höstdag för några år sedan. Mötet som vi fick, skulle visa sig bli det allra sista. Han avled en kort tid därpå. Samma sak gäller en annan bekant som även han fick den fruktade sjukdomen. Sista gången vi möttes verkade han hoppfull inför framtiden. Men historien fick även den ett tragiskt slut. Samma sommar fick jag besked via telefon att han gått bort.

För varje gång som detta sker, förändras världen en aning. Inget är längre som förut, och det är med stor sorg och saknad som jag tänker på alla de som inte längre finns här mitt ibland oss.
-------------------------------------------------
Roger.



"Regnet det bara öser ner..."

...och jag e så blöt om både skor å strumpor...

För att beskriva det aktuella väder som vi har i dag, är jag tvungen att låna en liten textrad ur kompositören Burt Bacharachs låt Raindrops Keep Fallin´on My Head.
 /Roger.


I sommarens öppna famn

Barnbarnet Norah har sovit över här i natt. Och i morse när vi alla fått vår frukost, gick Norah och farfar ut i den stora skogen som "bor granne" med oss. Vi gick, som vi brukar, skogsvägen fram. Rakt in i sommarens vidöppna famn. Skogens alla innevånare bjöd på gratis morgonkonsert, och Norah och farfar stannade upp ett slag för att lyssna in alla ljud. Vandringen in i den gröna sommaren tog oss på snåriga stigar, och medan vi gick där så sjöng vi. Det blev både Ekorr´n satt i granen, Mors lilla Olle och Imse Vimse Spindel.

På tal om ekorrar, så hände nåt häpnadsväckande. Under mina 53 år på denna jord har jag sjungit om den där ekorren med den långa ludna svansen ett par trilijoner gånger. Men så när vi kom till sista versen (trodde jag) så klämde Norah i med en för mig helt okänd fortsättning på ekorrvisan. Mitt snart treåriga barnbarn sjöng för full hals så det ekade mellan träfurorna. Som sagt, jag upphör aldrig att bli förvånad. Man lär sig nya saker mest varje dag. Norah har nu lärt sin farfar en längre version av den där visan, så i fortsättningen ska jag försöka hänga på...
------------------------------

En dag full med blås...

Det har blåst vindar idag som en 60-manna blåsorkester. Vinden har använt sig av alla de möjliga blåsinstrument; Sopran- alt- tenor och barytonsax. Klarinetten var också med på ett hörn, såsom även en ess-kornett. Trumpeten blåste ganska så friskt rena rama Louis Armstrong solo. Valthornen fanns med, och en liten panflöjt. Tuban hördes rätt så stark, samt en basklarinett. Och om jag inte hörde alldels fel, så tyckte jag mig höra en säckpipa någonstans långt bort i fjärran. Efter denna väderförklaring kanske ni förstår hur Hortlaxvädret har varit denna fredag den 21 maj 2011. Jo, det var så sant - Max hälsade på mitt i stormarna, Norah kommer om en stund. Hoppas nu inte att det  stormar lika mycket i vårt vardagsrum ikväll, när Norah och farfar skall käka lördagsgodis, medan farmor snällt får titta på. Ha en bra helg...
...önskar Roger, Bettan, Sessan, Pelle och Norah!



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0