I värmens tecken...

Ytterligare en riktigt sommarvarm dag. Med temperaturer som nästintill når (och slår) våra utländska turistorter ute på kontinenten. Båda barnbarnen har varit här idag. Trots värmen så ignorerade Max den balja med vatten som jag gjorde iordning åt honom. Norah däremot satte sig i badbaljan med sina leksaker direkt hon kom. Men när vattenslangen kom fram, och jag vattnade blommorna, då spratt det till i Max. Han sprang under de kalla vattenstrålarna gång på gång, varje gång lika hjärtinnerligt go och glad. Även Norah fann det jätteroligt att få sig en dusch när farfar stod och vattnade.

Efter duschandet och badandet, bjöds det på glass under solparasollen. De båda barnbarnen gick in i köket tillsammans, under stor tystnad. Efter en stund kom de två ut med varsitt kex i handen. Och inte bara kexen, utan hela kexförpackningen. I morse vaknade jag upp i tron att det var söndag. Men ack så fel jag hade. Jag gick så att säga händelserna i förväg litegrann. Lördag skall det vara, inget annat!

Ha en fortsatt trevlig afton!
/Roger.

27+

Tjugosju varma sommargrader. Isglass i skuggan med Norah. Gjorde en cykeltur för cirka en timma sedan, skönt. Klippt gräs, både åt Ante och mig själv. Tusentals ettriga små flugor gjorde mig sällskap, fastän jag bad dem försvinna, så hängde dom sig fast. Nu är i alla fall gräsmattorna klippta, tror jag tappade 2-3 kilo under klippningen, nåja, jag får väl ta mig en kaka till kaffet så är ordningen återställd.

Norah har dansat runt flaggstången med farmor, under tiden sjöng hon visan om Emil. 
  
  Hujeda mig sånt barn han var,

  ej värre tänkas kan, och Emil

  var det namn han bar ja Emil hette han...




"Är det konstigt att man längtar bort nån gång"

En låt som gjorde halmstadstjejen Lena Andersson rikskänd, när hon 1971 sjöng den i Hylands hörna. I sitt original hette den I´m Gonna Be a Country Girl Again, och som lanserades av Buffy Sainte-Marie. Den svenska översättningen var det Stikkan Andersson som stod för. Det var också på Stikkans bolag, Polar, som Lenas debutplatta Lena, 15, utgavs på 1971. Plattan hamnade i min ägo häromdagen. Jag gjorde ett besök på Kupan i Piteå, och se, den låg där tillsammans med en del andra raiteter och liksom bara väntade på "den där Lindqvistar´n". Och inte bara den, utan även Tommy Körbergs LP från 1969 utgiven på Sonet, med melodifestivalslåten, Judy min vän.



LENA ANDERSSON blev rikskänd när hon medverkade i Hylands

hörna 1971, med Är det konstigt att man längtar bort nån gång.

Låten hamnade också på Svensktoppen. Idag bor Lena i USA och

sjunger numera mest gospel och jazz.

------------------------------------------------------------------------------------

 


Födelsedagsfest i Hällan


Göran och Helena Öhlund fyllde nyligen tillsammans 100. Därför

anordnades stort party lördagen den 14 maj hemma i Hällan i Älvsbyn.


Många var inbjudna - många kom...


I det kombinerade garaget och SPA-avdelningen bjöds på mat...


Det bjöds på olika maträtter, men jag fattade personligen tycke för
den jättegoda köttsoppan...


...Joo, hallå hovmästar´n, jag vill beställa...! Max pekade på sin farfar
som han för ett ögonblick trodde vara ställets hovmästare.


Det bjöds även på karaoke med bl. a. kusinerna Erik Öhlund och
Daniel Lindqvist.


Vissa av gästerna hade husvagnen med sig...


Huset  i Hällan vacker belägen vid Piteälven...


Görans granna bil fick inte vara med på festen...

...inte heller traktorerna rymdes vid matborden...


...även om den här baklastaren så gärna ville...


Norah blev snabbt bekant med de andra barnen som fanns där...


...kvällen blev lång, så ibland ville Norah ut för att sträcka på benen.

Här är hon och pappa Andreas och kikar in genom ett fönster...


Kvällen innehöll även en dek lekmoment, som här där nyblivne

50-årige Göran utmanar hustrun Helena...

...så småningom stod herr Öhlund som slutlig segrare. Grattis!

------------------------------------------------------------------------

Festfotograf: Roger "Gala-Petter" Lindqvist.

 


Härmed är det bevisat...

...att Pelle var ganska så trött efter vårkrattningen.


Eftersom Pelle skötte lövkrattningen med bravur, kommer han även i

fortsättningen att sköta vårstädningen härhemma.

----------------------------------------------------------

 


Dagboksanteckningar

Den 29 september 1989

Kjell Andersson ringde häromkvällen, och ville ha mig på en spelning i Boden ikväll 16-18. Men jag jobbade så det gick inte. Däremot den 25 november (ev.). Kjell-Bertils är då bokade på sporthallen i Öjebyn. Kjell skulle ringa runt för att höra om de andra gubbarna kunde vara med, Allan Lundström, Robert Öberg m.fl. Kul om det nu blir av. Det fanns ytterligare någon mer spelning i januari på Sparta i Älvsbyn.

Den 3 oktober 1989

Rolf Åhmans spelning i Logen Långträsk den 4 november, är flyttad till helgen därpå, den 11 november. Typiskt, då jobbar Elisabeth fre. lörd. sönd. Kjell Andersson ringde klockan halv elva, han sa att spelningen med Kjell-Bertils den 25 november blir som planerat. Allan, Robert, Kjell och jag är klara, Conny var lite tveksam. På keyboard blir det troligen Thomas Åström. Konsumhallen i Älvsbyn ville engagera Kjell, dragspelaren Roland Andersson och mig, den 27 oktober. Men där var jag lite tveksam.

 

Den 6 oktober 1989

Spelningen med Rolf Åhmans den 11 november i Långträsk har återigen blivit framflyttad till den 18 november. Jättebra, för att då är både jag och Elisabeth lediga. Ringde Kjell Andersson för att meddela att jag inte kan spela fredag den 27 oktober i Älvsbyn. Däremot den 25 november med Kjell-Bertils. Kjell ringde tillbaka för att fråga mig om jag kunde spela i studion tisdagkväll den 10 oktober hos Micke Sjöberg. Kjell ska spela in en låt som är tänkt för Norrbottenslistan. Rep. med Rolf Åhmans och Kjell-Bertils vad det lider.

Den 11 oktober 1989

Var till Roknäs igår i Hans Berglund o Micke Sjöbergs studio. Kjell ville ha mig med på en låt som hette "Sommarens sista fägring". Vi la på grunderna, och var färdig omkring klockan nio.

Den 14 oktober 1989

Fick ett telefonsamtal när jag kom hem. Det var Robert Öhman från Roknäs som ringde. Robert var trummis i John Harrys året efter jag slutade där. De ska ha en ny trummis i sitt band. Han undrade om jag var intresserad, sa att jag redan hade fullt upp, både med Rolf Åhmans, Kjell-Bertils samt några jobb i studion. Och jag vill fortsätta så ett tag till. Robert Öhmans band heter "Foxie". Dom ville ha (som han sa) en proffsig och rutinerad slagverkare. Det är därför jag ringer dig, sa han. Jag gav honom några andra namnförslag på trummisar som jag känner, men han verkade inte så värst begeistrad över det. Han frågade om han kunde ringa senare...

Den 23 oktober 1989

Spelar med Rolf Åhmans följande datum; 3 o 18 november och den 9 december. Den 25 november spelar jag med Kjell-Bertils.

Den 27 oktober 1989

Kjell Andersson ringde igårkväll. Han berättade att "Sommarens sista fägring" som vi gjorde i studin häromsistens, skulle testas för Norrbottenslistan idag. Hörde den i min buss på jobbet idag på eftermiddagen. Det lät väl inte alltför pjåkigt. En kille som studerar på musikhögskolan hade lagt på en flöjtstämma, det gjorde att låten "lyfte" en aning. Kjell skulle ringa ikväll för att ge mig besked om våran repetition. Den blir nog ev. framflyttad, Robert Öberg, vår gitarrist ville det. Nästkommande vecka blir det rep. med Rolf Åhmans inför den där firmafesten som går av stapeln på Storfors Folkets Hus den 3 november.

Den 30 oktober 1989

Repade igår hos Hasse Berglund i Roknäs. Det var jag på trummor, Allan Lundström på sax, Kjell på bas o sång och Robban Öberg på gitarr., samt Hasse som lirade keyboard.

Den 31 oktober 1989

Ska repa i Storfors Folkets Hus på torsdagkväll. Vi spelar där på fredag, då står all utrustning där, perfekt! Spelar med Rolf Åhmans den 3 november i Storfors, den 18 i Långträsk den 25 med Kjell-Bertils i Öjebyn, den 9 december med Rolf Åhmans i Bredsel med Roffes, den 27 januari 1990 på RFN i Vidsel, vi spelar även på en fest som televerket har, datum än så länge okänt.

Den 3 december 1989

Spelade i Arvidsjaur på GDV igår med Rolf Åhmans. Dragspelaren Ture Wiklund från Långträsk skötte sig toppen. De ansvariga vill engagera oss mer. Låten som vi spelade in i studion "Sommarens sista fägring" hamnade på Norrbottenslistans 1:a plats i fredags. Låtan fick hela 1.025 röster. Härligt! Kjell ringde mig i fredags, men då var jag på jobbet. Försökte nå honom i lördags men då var han inte anträffbar. Sov till kl. 12 i lördags, vaknade kl. 10 i morse. Kom hem halv 5 i morse. Fick 750 kr. i gage fredag, 610 kr. igår. Brutto: 1.300 kr. Känner mig trött efter helgens spelningar. Det var några år sedan jag brukade spela två kvällar på raken. Fick mycket med beröm för mitt trumspel av kollegorna. Sånt värmer verkligen.

Den 7 novembet 1989

"Sommarens sista fägring" låten vi gjorde i studion, spelades på radion idag. Jag och en arbetskollega satt just precis i bussen när den spelades.

Den 20 november 1989

I lördags åkte jag och sonen (Robert) till stan. Jag var in hos Melker Öhman på Tangenten (musikaffären på Lillbrogatan) för att handla ett par trumstockar. Där träffade jag Jan-Olof som jag spelade tillsammans med i både John Harrys och Rolf Åhmans. Stannade nära två timmar, vi drack kaffe och fikade bullar jag Janne Robert o Melker. Spelningen vi gjorde gick bra.

Den 26 november 1989

Spelade med Kjell-Bertils i Öjebyn igår. Idel prominenta personer på dansgolvet. Kommunalrådet Anders Sundström bl. a. valsade runt på golvet. Sossarna firade sitt 75-årsjubileum. "Sommarens sista fägring" spelades på riksradion i onsdags. Samt även en intervju med Kjell. Ligger fortfarande på 1:a plats på listan.

Den 16 december 1989

Spelade med Rolf Åhmans i sporthallen i Vidsel förra lördagen. Min gamle kapellmästare Rolf Å. kom och lyssnade på oss en stund. Träffade Robert Öberg på Shell igår. Allan Lundström hade ett önskemål om att få spela ännu mera. Ev. två spelningar på Sparta i Älvsbyn i januari. Kjell skulle ordna det. Han ringde förresten förra helgen och frågade om jag kunde hoppa in som vikarie  i dansbandet "Siluette" igår i Luleå. Jag sa nej!

Den 26 februari 1990

Spelade i Logen i Långträsk i helgen, med Rolf Åhmans. Spelade i studion förra veckan med Kjell Andersson, Lasse Öhman och Ola Frodell. Fick anbud av Lasse och Ola om att lira trummor i deras band "Parad". Dom ville att jag skulle börja. Måste tänka på saken, sa jag. Just nu har jag både Rolf Åhmans och Kjell-Bertils, vet inte om jag orkar spela med flera band samtidigt.

Den 3 juni 1990

Långt mellan dagboksanteckningarna. Solen skiner idag. Spelade i Vidsels sporthall i fredags på en privat fest. Den 8 mars var vi också bokade i Vidsel. Mina amerikanska släktingar väntas komma vid midsommar. Spännande!

---------------------------------------------------------------------------------------------

 


Hjälparbete i Kenya


Den här bilden får symbolisera påsken. Under högtiden fick vi bl. a.

besök av Solbritt och Kjell Holmbom från Muskus. Solbritt och Elisabeth

är syskon. Paret Holmbom arbetade med biståndsarbete under drygt

10 år i Uganda och Kenya. Efter hemkomsten fortsatte man med stöd

till de utsatta i Afrika. Stiftelsen SK-aid Solbritt och Kjells hjälparbete

i Kenya bildades för att på detta sätt ge de behövande den nödvändiga

hjälp som så väl behövs.


Solbritt och Kjell i kökssoffan hemma hos oss i Hortlax under påsken.
Längst t.v. Robert Lindqvist.
-----------------------------------------------------


Daniel & farmor


Vad hade vi gjort utan er? brukar vi säga till min morsa när vi hälsar

på. Både jag och Elisabeth är full av tacksamhet till min mor och far

på det sätt som de båda ställde upp och hjälpte oss när våra barn var

små. Om det krisade till sig på nåt sätt, ja, då behövde man bara ringa

till farmor och farfar, och vips var problemet avhjälpt. Tyvärr hade ung-

arna inga morföräldrar, så farmor och farfar fick vara både och. Pojkarnas

kusiner hade varken far- eller morföräldrar, vi hade i alla fall turen av att

kunna glädjas tillsammans med farfar John och farmor Maj-Gerd i många år.

--------------------------------------------------------------------------------------

 


Sven "Plex" Pettersson (1926-2011)

Sven "Plex" Pettersson är död. Han blev fast anställd på Sveriges

Radio 1957. Plex hördes och syntes i TV-rutan ända fram till 1998.

Hans referat från Garmisch-Parkenkirchen på nyårsdagarna i back-

hoppstävlingarna är idag klassiska. Plex blev med åren en av de större

profilerna i kommentatorsammanhang. Han avled den 25 juni i sitt hem

ute på Lidingö. Han blev 84 år gammal.

-----------------------------------------------------------------------------

 


Mia & Danne


GRATTIS! till Mia och Danne som i dagarna flyttat in i en ny lägenhet

i centrala Piteå.

 


Midsommardagen

Midsommaraftonen gick i lugnets tecken. Bra väder, förutom en regnskur mitt på dagen. Barnen med respektive var på besök, och när dom sedan fortsatte firandet på annat håll, så satte jag och Bettan oss lugnt tillbakalutade i vår grillhörna. Maten blev (naturligtvis) grillade grillspett. Senare på natten fick jag rycka in som taxichaufför, när äldste sonen skulle hämtas. Hos Kent och Kerstin var det samling kring den värmande brasan. Och innan vi for hemåt så hann vi med både kaffe och lite småprat.

Idag fortsätter solen att gästa oss. En stund på morsans altan har vi också hunnit med. Ja, jag har t.o.m. varit "ko-fotograf" på en massa mysiga Svensbykossor. När jag ställde mig vid dikesrenen och lyfte kameran, så kom hela församlingen och liksom ställde upp sig, för att på så sätt bli förevigade i den där Lindqvistarn´s fotosamling. Och vem vet, kanhända att de fina Svensbykossorna kommer med på bloggen vad det lider.

Vi har även varit kattskötare under helgen. Katten Flisans familj, Robban, Jannice och Max, har tillbringat helgen i Lappländska Malå. Som de goda farföräldrar vi är, så har vi hälsat på Flisan och sett till att hon har haft det bra.

Ha en fortsatt trevlig helg!

/Roger.

PS. Flisan vill också skicka en hälsning. Detta gör hon genom att sända iväg ett jätte-mjau till alla läsare.
MJAU, på er, alltså!

/Kattskötare R. Lindqvist. Flisans talesman under midsommarhelgen.


Glad midsommar!

Ha en bra midsommar!

/Roger.


Dagens sammanfattning!

¤ Regn.

¤ Regn.

¤ Regn.

¤ Norah.

¤ Regn.

¤ Dollar Store.

¤ Regn.

¤ Kaffe.

¤ Ännu mer kaffe.

¤ Regn.

¤ Less på regnet.

¤ Hos Norah.

¤ Regn.

¤ Hämta posten.

¤ Regn.

¤ Sill o potatis hos Ante, Jennie o Norah.

¤ Regn.

¤ Mera regn.

¤ Roger är less på regnet.

¤ Funderingar om emigration till Australien.

¤ Kaffe med kaka.

¤ Regn.

¤ TV.

¤ Kaffe.

¤ Clementin.

¤ Regn.

¤ Dator.

¤ Regn.
------------------------------------------
Sammanfattat av Roger Lindqvist.

¤ PS. Regn.


Kunglig bröllopsdag

Den 19 juni firade landets alla rojalister stor fest och gamman. Det var den dagen som vår unge kung gifte sig med en mörk vacker flicka från Tyskland. Igår den 19 juni, firade alltså de tu 35-årig bröllopsdag. Vad kan man då tänka hände bakom de kungliga draperierna på Drottningholms slott? Bjöd den 65-årige monarken måhända sin tre år äldre hustru med kaffe på säng. Kanhända kryddad med en Gustaf Adolfbakelse, med en liten blomma bredvid? Eller blev det bara en slät kopp Pulverkaffe? Eller kanske att Silvia helt ignorerade sin makes tafatta försök att liksom släta över den senaste tidens händelser? Men då snälla Carl-Gustaf kan man absolut inte bjuda sin käresta på Pulverkaffe! Nåväl, den 19 juni förenades de tu. Nu har det gått 35 år sedan den "underbara" dagen.

Några dagar före bröllopet åkte Piteå Kommunala Musikskola till Jugoslavien för att bl. a. göra ett direktsänt TV-program, samt några konserter. Och jag minns att vi försökte oss på att förklara (mellan tagningarna o spelningarna) att vi ville se på bröllopet. Men som jag minns så fanns inte den möjligheten. Grattis Carl-Gustaf & Silvia på er bröllopsdag. Hoppas att ni fick er en bra start på söndagsmorgonen. Om inte - ja, då beklagar jag djupt!


Lördagen den 19 juni 1976 - stod stora delar av vårt land stilla.
Det var då som Carl-Gustaf och Silvia fick varandra, på riktigt!


Några dagar före det kungliga bröllopet, åkte det här gänget på
turné till Jugoslavien. De två tjejerna som syns i förgrunden, hette
Anette Fors och Irene Gustafsson. Till höger ses musikläraren Curt
Nilsson.
------------------------------------------------------------------

Matte med farsans skivsamling

Nästan varje gång man gjorde ett besök hos Henning och Gerd, hördes musik från vardagsrummet. På bokhyllan stod Hennings stereoanläggning. På golvet fanns hans skivsamling, bestående av allt från Wanda Jackson, Johnny Cash, Peter Holm, Flamingokvintetten och favoriterna, Cool Candys. Ibland satt både han och jag för att kolla in alla de stereoeffekter som vi tyckte lät så läckert. I de gröna hörlurarna och högtalarna lyssnade vi genom den tidens populäraste artister och låtar. När Mathias kom, så blev det lite mer oordning i skivfacket.


Mathias gör en noggrann koll på sin fars skivsamling.
   - Få se nu, Cool Candys Go´bitar 4, Flamingokvintetten, Jigs,
Vicki Carr och Streaplers...!
Matte skapade som synes en aning huller-om-buller i Hennings skiv-
samling. Foto från 1975.
-------------------------------------------------------------------


Clarence Clemons är död


CLARENCE CLEMONS "The Big Man"  har avlidit 69 år gammal.
Clemons var sedan 1971 en av medlemmarna i Bruce Springseens
E Street Band. Clemons saxofon har alltså tystnat. Han avled i
sviterna efter en stroke som han nyligen drabbades av.
-----------------------------------------------------------------------
Bild: www.svt.se

"Nazistprinsessan"

Gudrun Burwitz, 81, ser till sitt yttre ut som en snäll och beskedlig gammal mormor. Men ack vad skenet kan bedra! Den vithåriga paranta damen går under namnet "Nazistprinsessan". Bakgrunden står att söka i hennes förflutna, hennes far var den fruktade Heinrich Himmler, chef för SS ( Reichfürher-SS) som under Hitlers Tyska rike, var den högst ansvarige bakom utrotningen av 6 miljoner judar.

Gudrun Burwitz har vigt sitt liv år att hjälpa och skydda krigsbrottslingar. Hon säger sig eller aldrig sett något fel i sin fars (brottsliga) gärningar. Alla vi som på något sätt tagit del av andra världskrigets tragiska historia, skakar på våra huvuden och hoppas att den 81-åriga damen istället för nazistpropaganda, istället ägnar sitt återstående liv åt bullbak. Ordet Nazism smakar fortfarande väldigt illa i munnen, och man kan väl bara hoppas att det uppväxande släktet inte på något sätt lockas in i den mörka värld av våld och antisemitism som dessa mörka krafter representerar.
---------------------------
Roger.


Den 81-åriga Gudrun Burwitz har fortsatt i sin fars fotspår, att sprida
det illaluktande stöveltrampets och hatets mission.
-----------------------------------------------------------------
Bild: www.aftonbladet.se

En dag som snart är till ända...

Om några få minuter vänder vi blad. Snart är ytterligare en dag skattad åt förgängelsen, snart ligger en alldels ny dag inför oss. I morse började dagen med frukost på bron. Samtidigt som jag satt med min filtallrik och läste min PT, så kom Jehovas på besök. Förra gången de kom så blev det diskussion, emellan oss. Eftersom jag just skulle iväg, så sa jag på skoj, att "om du kommer lite senare så kan vi ta en teologisk diskussion vi två!" Naturligtvis var allt på skämt, men han tog mig på blodigt allvar. För när han återigen dök upp så tog vi den där teologiska diskussionen. Idag hade jag ingen större lust att argumentera. Jag ville bara läsa min PT och äta mitt fil.

Dagen fortsatte i värmens tecken. Min mor har varit här på besök. Vi hann även med en tur med "den blå faran" (Volvon). Nu skall jag hämta en av sönerna och hans flickvän. Ha en fortsatt trevlig afton - önskar ROGER!
------------------------------------------------------------------------------------------------------


Sommaren tar sig en paus

Från nästintill tropisk hetta under några dagar, så har den svenska sommaren hastigt förbytts till - ja, just det; svensk sommar. För det är ju så här som den kära svenska efterlängtade sommaren brukar te sig. Ena dagen varmt, för att nästa dag förbytas i regn- och "mörka-moln-dagar". Idag har vi upplevt den andra sidan av sommaren, kallt, regn i luften och minimala temperaturer. Det är nästan så att man saknar sina kära varma långkalsonger. På tal om långkalsonger. En gång för väldigt länge sedan, berättade en av mina släktingar att hennes man hade sina långkalsonger på sig fram till midsommar. När midsommarhögtiden var över, då åkte kalsongerna (de långa alltså) in i klädgarderoben, för att återigen plockas fram när höstkylan närmade sig. Är man frusen så är man punkt slut.

Min käre morfar hade även sin filosofi klar. Enligt honom så skulle man inte ta på sig alltför tunna kläder förrän varje tendens till is var borta på Piteälvens vatten. Om än man bodde en bra bit från vattnet ifråga, så skulle man ändå inte klä av sig för fort. Inte heller så länge det fanns någon uns av snö kvar i naturen. "Det drar", brukade han ofta säga. Och det där med att dra, det var i hans ögon något som kunde vara skadligt för hälsan.

Att få uppleva en äkta svensk sommar med allt vad det nu innebär, är en stor fantastisk och dyrbar gåva. Jag gillar att cykla. Jag tycker om alla dofterna som bjuds mig när jag åker iväg på min Crescent. Än så länge är naturens dofter gratis. Men man vet ju aldrig vad EU kan hitta på. Så därför är jag ute så fort det bara går för att vara en del av naturens underverk.
------------------------------------------
Roger.



Bloggaren som förolämpar sina läsare...

Hennes namn är Alexandra Nilsson, 20 år. Men hon är mest känd under namnet "Kissie". Hennes blogg besöks av en miljon varje vecka. En dröm för varje bloggare med sån uppmärksamhet. Men vad är det hon förmedlar som gör henne så framgångsrik? Svaret på detta är att hon helt enkelt blivit poppis på sitt arroganta och provocerande sätt. Hon är ful i mun (när det behövs), hon förlöjligar andra oliktänkande (när det behövs), hon kan kort och gott liknas vid en folkilsken terrier som tycker om att nafsa förbipassernade i hälarna. Jag är själv ingen läsare av hennes blogg, men för att skaffa mig lite kött på benen så gjorde jag ett "studiebesök" för några månader sedan. Sedan dess blir det inget mer besök. Jag tycker tonen som hon använder är alltför vulgär och opassande. Hon är en liten jänta på 20 bast. Vad kan hon då lära mig om livet? Svaret är: inte just så väldans mycket.

Att skriva blogg innebär även ett ansvar. Att bli känd som en uppblåst typ är väl ingen större framtidsdröm kan jag tänka. En blogg är ungefär som när man besöker en affär. Blev jag bemött på ett arrogant sätt skulle jag aldrig sätta min fot där igen. Detsamma gäller bloggaren med sin blogg. Att skaffa sig miljoner läsare kan ju vara bra, man kan även bli rik på sitt bloggande. Men, de tankar som jag har för stunden, kommer ju att finnas kvar ute i cyberrymden för all framtid. Hur tänker "Kissie" när hon sitter med tre ungar i en förortslägenhet på cirka 25 år? Hur ska hon förklara för sina små varför mamma var så bitsk och kaxig i tonen när hon var ung?

Bloggen blir ett slags testamente över den person som driver den. Hur vill jag då bli ihågkommen? Inte som en person som ideligen berättar "sanningar". I ett avsnitt tog jag del av en bandad telefon intervju som en reporter gjort. Hennes språk var klart olämpligt, men när hon i hotfulla ordalag sagt "Bögjävel" till intervjuaren ett antal gånger, så ville jag bara dra därifrån. Är då Kissie en förebild på något vis? Kanske snarare ett praktiskt dåligt exempel om hur man INTE ska handskas med sin omgivning som kallas läsare. Jag kan inte fatta att en sån person blir så ofattbart framgångsrik på att vräka ur sig saker som bara har ett syfte; att nedvärdera och förolämpa.
-----------------------------------------
Roger Lindqvist


Alexandra Nilsson
driver en framgångsrik blogg under namnet
"Kissie". Hennes framgångsrecept är kort och gott att förolämpa
och skälla så högt som möjligt. En miljon läsare följer henne varje
vecka. Varför?
--------------------------------------------------------------------------
Bild: www.expressen.se

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0