Bullerviken
Bullerviken.
------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Festen har börjat!
Piteå Dansar och Ler, vars ursprung kommer från det tidiga 60-talet. Då var namnet "Nattivalen" och Piteås starke man, Axel Bengtsson var den som fick idén till det som nu idag har förkortats till P.D.O.L. Det fanns en gång då jag fann nöje av att besöka festivalen, men inte nu idag. Bland de sista jag besökte var när Bo Kaspers besökte stan, ett band som jag gillar, för deras softa framtoning och underbara texter. Sedan är det ju ett extra plus att sångaren Bosse Sundström är en äkta genuin Pitebo. Black Ingvars, Ulf Lundell, Jerry Williams, Anders Lundin, Orup, Sven-Ingvars är också några namn som jag stått och avnjutit.
Årets upplaga av P.D.O.L. har tagit sin början. Kommersen är med
andra ord i full gång.
Sist jag åkte karusell var som liten grabb på Öholma. Låter jag tråkig?
Jamen, det bjuder jag på. Gillar inte när det svänger och slänger. Jag
blir illamående. Så bara jag ser denna hemska monster-farkost så
vänder det sig i magen. Nu ljuger jag! Jag åkte Berg o dalbanan på
Gröna Lund sommaren 1973 (utan att spy).
Först ut. Elisabeth och Roger Lindqvist från Hortlax anträdde dansen
- och leende naturligtvis - när den stora festen började på allvar i Piteå
i går kväll.
-----------------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Lördagen den 27 juli 1991.
Sommaren 1991 besökte vi festivalen. Vi hamnade t.o.m. på Kurirens första sida och löpsedel. Vi har gästat festivalen några gånger efter det också. Jag vill minnas att den nya varianten av P.D.O.L. "omstartades" 1990.
/Roger.
Piteå stads kyrka finns också mitt i bland festivalbesökarna.
Sundsgatan i Piteå, strax före klockan 21 i onsdagskväll. Sommaren
1964 dansade människorna direkt på asfalten. Då hade man den stora
scenen ungefär på den här platsen. Yngve Forssélls orkester med vokal-
issan Anna-Lena Kanon underhöll publiken. På detta ställe uppträdde
Ulla Sallert 1965.
-------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Kameran & jag
För att hitta små guldkorn i tillvaron behövs ingen längre resa. Häromkvällen tog jag kameran och åkte iväg. Det tog inte lång stund innan jag hittade platsen som inte finns längre än någon kilometer bort, om ens det. Resultatet blev (naturligtvis) ett par bilder.
Det ni ser är inte Atlanten, Stilla Havet, Indiska Oceanen eller Svarta
Havet, det är Pite älven. I bakgrunden syns ASSI (som heter nåt annat
idag, men som jag aldrig kommer ihåg) därför kallar jag det kort och
gott för ASSI!
Jag tog mig en promenad på bryggan, medan solen lekte i vattnet.
Ett guldkorn i ordets rätta bemärkelse.
In mot bryggan kom denna lilla röda farkost...
...som kom för att hämta upp en passagerare.
Men tyst....vad var det...det hördes nåt därborta...?
Jag smög mig försiktigt bort. Ånej! Ett piratskepp hade lagt till, vad
skulle jag göra? Men vänta, var det inte självaste Kapten Krook som
satt med de andra piraterna vid brasan? Här gäller det att smyga sig
försiktigt iväg. För tänk om dom skulle se mig, då kanske jag blir shang-
hajad och förd ut på de stora vida oceanerna. Vad skulle frun säga? Och
barn- och barnbarn? Ja, dom får väl ringa Interpol i såfall. Lyckligtvis hann
jag hem i lagom tid till kvällsnyheterna. Men oj, vad det var nära!
--------------------------------------------------------------------------------
Piratfotograf: ROGER LINDQVIST.
Tuppen & jag
Bästa läsare. Missförstå mig inte. Jag är varken morgonpigg eller tupp. Jag står inte i någon hönsgård tidigt i ottan och skriker...men i morse var jag likt tuppen uppe klockan halv fyra. Piteå-Tidningen damp ner i brevlådan, så jag styrde stegen och mitt rufsiga hår mot den gröna lådan för att hämta den trycksvärt-luktande lokaltidningen. Som jag kan förstå så läser tuppen inte tidningen - åtminstone inte vad jag hört - hans liv består i stället av barnalstrande och mycket kuckelikuuuande.
Samtidigt som jag mötte den nya dagen, torsdagen den 28 juli 2011, så greppade jag tag i en av kamerorna för att föreviga det hela. Förevigandet blev på detta vis:
Den tidiga julisolen skymtar fram genom buskar, skog och snår.
Klockan är nära halv fyra, och inne i sitt rum på övervåningen
ligger en trött liten tjej tillsammans med sina dockor. Den lilla ljus-
håriga tjejen, heter Norah Maria Lindqvist. Idag ska hon fylla 3 år!
På husväggen dansar solstrålarna i takt med fågelsången.
På grannens uthuslänga kastar solstrålarnas sken skuggiga figurer
på väggen.
På köksbron tar Pelle emot den nya dagen. OBS! Stövlarna t.v. är
INTE Pelles, de tillhör hans husse Roger. Pelle har ett par stövlar av
storlek 25. Fyra stycken, en för varje tass.
Så ligger den där, den trycksvärtsluktande Piteå-Tidningen - eller som
vi skämtsamt brukar säga: "Världsbladet".
------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Bilder
Sent på kvällen gjorde jag ett besök vid kyrkmarknaden i Öjebyn.
Alla hade gått hem - det var bara jag och min kamera.
Även Vild-Hasse hade stäng butiken.
Öjeby kyrkstad. Här låg en gång det gamla Piteå.
Gamla staden, fram till 1666.
Kyrkspiran syns i bakgrunden. Vid den brand som ödelade den gamla
staden, var det endast kyrkan som klarade sig, förutom kyrktaket som
gick upp i rök. Öjeby kyrka härrör från cirka 1500-talets första hälft.
Utsikt från Bölebron en vacker sommarnatt i juli månad.
Blåsmarkskossor på bete i den ljumma natten.
Hortlax by night.
----------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Den somriga promenaden fortsätter...
På vår kvällspromenad genom sommarens gröna inbjudande land-
skap ser vi öppna fält där det finns hästar i bete.
Att vi bor i en jordbruksbygd - kan väl ingen ta miste på.
Svänger man in på våran egen gata ser man en del av Andreas och
Davids slåtterskörd.
Här kan man även se Hortlax svar på "Den lille havsfrue" sittande på
sin sten.
En bit in på mammas gata möter oss den här underbara synen.
Barnbarnet Norah ser sina farföräldrar och kommer för att möta oss.
T.v. ses Norahs mamma, Jennie.
-----Slut på promenaden. Tack för att ni orkade följa med-----
Sommarpromenadsfotograferingsföreståndarman: ROGER LINDQVIST.
På somrig kvällspromenad
På en somrig kvällspromenad, jag och Bettan. Första vilopausen - jodå,
sådana är tillåtna - var vid den gamla rödmålade bagarstugan. En
stuga med anor. Här stod mina fastrar och bakade bröd på somrarna.
Bl. a. faster Essy som jag minns med mycken stor glädje.
Bagarstugan som den ser ut på håll. Min hustru sitter på bänken, lu-
tande sin rygg mot den röda väggen.
På andra sidan av Inimarksvägen står det hus där Arvid och Dagny
Öberg bodde. Dagny bor kvar, Arvid är borta sedan några år. Bakom
det fönster som syns till höger på långsidan, satt Arvid och min far i
deklarationstider. Arvid utförde deklarationerna åt min pappa i många
år. Vid exakt samma tidpunkt - i slutet av januari - tog farsan spark-
stöttingen till Arvid. Någon timme senare kom han hem igen. När han
gjorde sin entré genom köksdörren, stannade han upp. Och såg man
då ett litet leende på pappa, så då visste man att deklarationen gått bra.
Samma procedur följde:
- Jaa, våo tråo dö i sko få åt nö, Maj-Gerd? Dö kan väl djiss!
(Vad tror du jag skall få igen nu, Maj-Gerd? Du kan väl gissa!)
Här bor en moderat! Nää, jag bara skojar, det är ju en mötesskylt,
så klart!
Färden går invid gröna sommarängar. På den här ängen kan man då
och då se Andreas och David med sina traktorer, under slåttern.
På vår somriga kvällspromenad mötte vi dessa två ryttarinnor på
varsin häst. Om man har riktigt tur, kan man ibland möta Clint East-
wood i full galopp...Nää, nu skojar jag igen, ursäkta!
Vore jag född till bi, skulle jag nog frestas av att gå in för landning
och ta mig en mumsbit. Bzzzzzzzzzzzz.......!
Se där! Just som jag tänkte. Så här skulle min arbetsdag/kväll alltså
ta sig ut. Ett evigt flaxande för att dra sitt strå till stacken...? Bikupan..?
Heller vad det nu hette?
"Bi nummer C-Z 1274-X går in för landning. Begär tillåtelse att mjuk-
landa på en stycken rallarros". Så kan det faktiskt låta när herr o fru
bi är ute och flyger. Hemma i bikupan sitter trafikledaren och lotsar
sina bin till rätt blomma och till rätt plats. Eller har jag fel?
-----Forts. följer.....
PITEÅ - sommarstaden
Piteå Dansar och Ler. Gatufesten som har sitt ursprung från 60-talets
början, fast då under namnet "Nattivalen".
Piteå stad - omgiven av vatten. På den här undanskymda platsen,
ute på udden vid Tingsholmen, brukade jag bada som barn. När som-
maren kom, tog jag på mig mina röda badbyxor och tillsammans med
familjen och goda vänner åkte vi ner med picknickkorgen fylld med
saft och mammas nybakade kanelbullar.
Rakt över Piteälven, från Tingsholmen, syns vattentornet i Munksund.
Min gamla arbetsplats Furunäsets sjukhus skymtar också fram.
Foto: Roger Lindqvist.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤ Mitt Piteå ¤¤
Min barndomsstad vid
Bottniska vikens stränder
lagd i naturskön
och vacker miljö
Staden som sett mig födas
men som även en gång
skall se mig dö
Jag har sett min stad
i aftonens skymning
men även i sommarens
solklara ljus
Vandrat barfota
genom Badhusparken
och lyssnat till
vindens lätta sus
Jag har trampat på
den stenlagda trottoaren
som finns vid gamla polisstation
ätit glass på
Rådhuskioskens trappa
när skrikande måsar
flugit över zon
Har sett min stad
förvandlas, genom åren
som hastigt flytt
och fastän jag sett andra delar
av världen
är det Piteå
som allra mest betytt
Jag har cyklat
mot Norra ringen
passerat både kyrkan
och Statt
och i sanden
vid Norrstrandsbadet
har jag sett när glada barn
lekt tafatt
I min stad finns också
gröna små oaser
som skänkt mig
både kraft och ro
Min stad omgiven
av glittrande vatten
här vill jag leva
och för alltid bo
Har ätit nygräddade våfflor
i Strömlidabacken
och tittat ut mot norra hamn
Sett hur staden
så sakteliga vaknat
ur nattens
vintermörka famn
Så en gång
det händer varje sommar
på min strandpromenad
förundrad jag ser
alla människor som rycks med
i uppsluppen stämning
när mitt Piteå
dansar så förnöjt och ler
När man sen gått på tur
runt i staden
i solens värme
och glada sken
har jag satt mig på
parkbänken hos
Daniel Solander
för att vila
mina trötta och ömma ben
Så avslutar jag min
hjärtliga hyllning
till min barndomsstad
i vått och torrt
Visst finns det andra städer
ut i vida världen
men Piteå
är av en alldeles
speciell och ädel sort.
----------------------------------------------------------
Text: Roger Lindqvist.
Publicerad i Piteå-Tidningen den 29 januari 2007.
Vårbilder...
...mitt i sommarvärmen:
Sommarstuga i Muskus...
...bisamhällen i vinterdvala...
...naturbilder från Muskus, Vistträsk...
...vårfåglar i Lillpite...
...utsikt mot Lövholmen från Tingsholmen...
...vårliga tallbarr mot vårlig himmel...
...besök på Hedens idrottsplats i Storfors en härlig aprildag...
...någon vecka efter att den här bilden togs så brann läktaren ner.
Branden visade sig vara anlagd...
...Pitsund den 7 maj klockan 14.28...
-------------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Bilder
Varsågod! Här kommer återigen ett knippe av bilder sett genom mitt kameraöga:
Det här huset, i byn Muskus i Älvsbyn, blev riksbekant när filmen
"Jägarna" hade sin premiär 1996. Det var hit som polisen Erik Bäck-
ström (Rolf Lassgård) styrde sina steg, för att lägga beslag på Tomme
Harelas (Jarmo Mäkinen) gevär. För den som är uppmärksam, så finns
delar av familjen Lindqvist också med på ett hörn. Detta i den scen
där Erik Bäckström blev utsedd till årets hemvändare. Inspelad mitt i
Älvsby centrum sommaren 1996.
Ensam fönstertittande katt, med oljedunk och trästork.
Efter motionsslingan där jag och Bettan brukar gå, finns underbara
grönskande öppna fält. På denna paradisliknande sommaräng, brukar
det finnas hästar på bete.
Får det vara en liten röd jordgubbe? Jomenvisst, tackar som bjuder!
Norah bjöd på middag för några veckor sedan. Här berättar hon för
farfar hur hon gått till väga med sin specialité: hamburgare med
pommes frites.
Max (som snart fyller 2 år) har så smått börjat hjälpa sin pappa
Robert i olika göromål. T. ex. biltvätt.
Max ute på cykeltur på farmor och farfars gräsmatta. Minuten efter
att bilden togs, så hade han sönder sina älskade solglasögon.
Norah under ett av sina många träningspass. Hon siktar på landslaget
år 2030.
Norah är under sommaren 2011 anställd som trädgårdsmästare hos
farmor och farfar. Som ni ser tar hon sin uppgift på blodigt allvar, lägg
märke till hennes totala koncentration.
Max är i egenskap av traktorchaffis den som rycker in i det lite mer
tunga arbetsinsatserna, när Norah behöver assistans.
När Norah var hos oss senast, så kom mamma Jennie efter en stund
och hämtade henne. Kvar blev detta, Norahs saftglas (hon vill jämt
ha den rosa muggen) och den kvarglömda kakan, där hon tagit en liten
pytteliten tugga...
I Bodsjön fann jag denna byggnad. Som naturligtvis fastnade i kameran.
Jag tog ut min golvpuka, när Norah var här. Vi spelade litegrann...
så småningom hamnade Norahs groda på trumman, jag tror den blev
trött?
Kaffeförpackning som den såg ut förr i tiden...
...ännu en variant...
...och ännu en...
Hemma hos min mamma. T.h. ses mors kusin, Tyra Engstrand f. Jonsson.
Mammas mor, Beda, och Tyras far, Karl, var syskon. Tyra föddes med
gåvan att få folk att skratta, genom sitt positiva sätt. Hon var/är snabb
i repliken, något som gått i arv till dottern Siw Öhman, känd från PiteRevyn.
En dag för några veckor sedan, gjorde jag ett besök på Heden,
Storfors AIK:s hemmaarena. Det var hit som jag åkte med min pappa
när SAIK spelade fotboll under 60-talet. Inte kunde jag ana att inom
loppet av ytterligare nån vecka skulle läktaren vara borta. Några bus-
frön satte eld på hela rasket, allt blev lågornas rov.
När vi passerade Svensbyn en dag, stod dessa surströmmingsburkar
placerade bakom ett timrat uthus.
Min gamla arbetsplats, Furunäsets sjukhus...
...som ett tråkigt monument över flydda tider...
...Tack Gode Gud för Hibernal! Så berättade en gammal f.d. mental-
skötare att man sa, när medicinen Hibernal introducerades nångång
på 50-talet. 
Gamla färjstället i Pitsund.
Norah och farfar i farfars gamla pojkrum. Det var i det här rummet
som drömmarna föddes. Drömmar om ett liv som musiker...I ena
vrån stod mitt första trumset uppställt. Här satt jag, här trummade
jag. En gång var min pappas syster Elsa och hennes man Ivan på
besök. När de satt vid köksbordet ner i köket och skulle dricka kaffe,
frågade Elsa min mor vad det var som lät.
- Hä jär bara n´Roger som spela trömmen! sa min härdade mor.
Men när kökslampan ovanför bordet började svänga fram och tillbaka
kunde inte faster Elsa annat än utbrista:
- Men åj, så hämst. Han spela ju så lampa håll å rammäl ne´!
Översatt: Vad är det som låter?
- Det är bara Roger som spelar trummor, sa min mor.
Faster Elsa:
- Men oj så hemskt, han spelar ju så att lampan håller på att ramla ner!
Tack snälla far och mor för att ni stod ut!
Käcktjärn, Folke Sjöbergs fin loge i Bölebyn. Här har jag spelat upp
till dans många, många gånger...
...denna afton hette orkestern "Voyage".
Utsikt mot Piteå stad, från den plats där Strömlidastugan en gång
fanns. Den för oss välkända stugan, lades i aska för några år sedan.
Branden var anlagd.
Förväntansfulla står vi där, utanför BB-avdelningen på Sunderby-
sjukhus. En ny fantastisk liten människa är född: vårt barnbarn,
MAX!
-----------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Den 19 juni klockan 00:47 i paltens huvudstad...
Det är natten mot söndagen den 19 juni. Klockan är 00:47. Efter att ha hämtat Daniel och Mia i Lillpite, och sedan skjutsat hem dem till stan, beger jag mig hemåt mot Hortlax. Det är då som jag möts av den här vackra synen. På Piteälvens vatten, syns små krusningar på vattnet. Ett par sjöfåglar simmar förbi. Bakom bergen i fjärran, brinner en eld. Jag hämtar kameran som ligger och väntar i bilen, ställer mig vid Bergsviksbrons avfart och knäpper. En ögonblicksbild, en ljus sommarnatt uppe i paltens huvudstad Piteå. Ja, huvvaligen!
-----------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Bilder
Farsans gamla rakborste.
Två härliga tjejer, Ella och Norah.
Min mor Maj-Gerd Karolina Lindqvist.
Sittande vid sitt köksbord i väntan på den efterlängtade kaffetåren.
För tänk om den där gyllene stunden inte funnits...
...tack till de ljuvliga kaffebönorna...
...som skänker oss människor sådan lycka.
Farbror Svens Brylcrem.
Naser, god vän och f.d. arbetskamrat.
------------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Brusa högre lilla å...
Rubriken till det här inlägget är även titeln på flöjtisten och kompositören Björn J:son Lindhs välkända låt. När jag häromdagen var ute på biltur med min mor, så ville hon att jag skulle stanna på den plats där hon en gång lekte som barn. Så där stod vi medan hon lät minnena komma...
Så där stod vi, alltmedan hon lät minnesbilderna komma fram.
Vattnets forsande utefter de kala klipporna, fick mig att tänka på
Björn J:son Lindhs fina "Brusa högre lilla å".
Den här blomsterfyllda sommarängen i Svensbyn, fick mig att tänka
på "Idas sommarvisa".
------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Bråda tider i slåttertider
Det är bråda dagar för Andreas och David och deras gemensamma firma Hortlax Maskinstation. Just nu pågår slåttern för fullt. Ute på ängarna slås höet, för att så småningom komma till sin plats i deras nyinredda lada. Gräsklippning åt alla de som ringer och beställer, samt packning av halm till de som behöver detta till sina djur. Jag var med en dag, då passade jag på att föreviga det som skedde.
Höet ligger i strängar ute på ängen i väntan på att plockas upp.
Andreas kollar om höet är torrt nog att sättas in i ladan.
Genom plåtröret som syns på bilden, transporteras sedan höet upp
till sin plats i ladan.
Den röda traktorn står klar för användning.
I den f.d. ladugården packas halm i olika säckstorlekar till försäljning.
Halmsäckar i lager, innan de körs ut till respektive kunder.
Det odlas även broccoli, potatis, squash och morötter ute på den
närliggande ängen. 
Alla uppräknade läckerheter säljs i den gårdsbutik som finns invid
Hortlaxvägen.
En del äldre redskap, har med tiden fått träda tillbaka för att ge plats
åt de lite mer moderna maskinerna.
Trots åtskilliga år på nacken, är detta kärr fortfarande i bruk.
Bilen med släpvagn och åkgräsklippare står berdd att åka ut till kunder
runt om i Pitebygden med omnejd.
I den nära 30-gradiga sommarvärmen står dessa smörblommor och
sprider sin glans.
Ved så långt ögat kan nå - i väntan på vinterkyla...!
Andreas har återigen satt sig i traktorn för att samla ihop återstoden
av höet...
...i sakta mak kommer han puttrande och skumpande...
...för att leverera det som varit bondens lott i månghundrade år.
Arvid (Davids far) och Andreas i samtal med varandra. Arvid har själv
en gång varit bonde. Han kan allt om detta på sina fem fingrar.
Dags för lossning...
Arvid lotsar Andreas...
Fram med högaffeln...
Arvid och Andreas hugger i för kung och fosterland.
Ute på ägorna ligger denna lada.
Den gamla ladan gömmer på dessa redskap som förr i världen an-
vändes vid hässjningen. Nu plastar man in rubbet istället...ack ja, dessa
nymodigheter.
Så här ligger dom...och ruvar på gamla minnen.
Men visst har de blivit lite rynkiga i ansiktet?
Vad är nu detta?
Svar: ett transportband.
Text och foto: Roger Lindqvist.
Sommarbilder
"Se på alla blommor som redan slagit ut
på ängen, gullviva, mandelblom, kattfot och
blå viol".
Evert Taube.
Jovisst blir man glad när man hör Taubes fina sommarvisor. Man säger ju att Evert Taube gett den svenska sommaren ett ansikte. Även Mats Paulssons fina Barfota visa skänker lyssnaren hopp och förtröstan mitt i en smällkall vinterafton. Det finns mycket att glädjas åt, den svenska sommaren är ett av dessa glädjeämnen.
Vad vore en midsommarafton utan jordgubbar?
En äkta svensk sommarfluga använder en maskros som landnings-
plats. Midsommarafton 2011.
Pelle, våran katt, blev så här glad över att sommaren äntligen anlände.
Han slog nära på en frivolt...
Och en halv mollbergare med skruv...
Tingsholmen, midsommarafton. Ute på udden härskar det rofyllda.
Åtminstone tyckte jag det, när jag sent på kvällen tog mig en tur
ditner.
Den färgglada båten "Gruw Maja" stod som vanligt vid sin brygga i
Tingsholmsviken.
Jag gjorde en förfrågan, om Norah ville hänga högst upp i flaggstången
som Emils syster Ida. Norah skakade på sitt huvud. Då hissade jag
flaggan istället.
I sommarskogens pelarsal.
----------------------------------------------
Sommarbilder: Roger Lindqvist.
Piteå sett i backspegelns ljus
Hamnområdet i Piteå 1952. Då fanns vissa hamnmagasin fortfarande
kvar.
---------------------------------------------------------------
Bild: Piteå Museums bildarkiv.
Vinterbilder...
Norrländska vita vidder...
Renhjord på vägen mot Lillpite...
Gamla hederliga hölador - som vittnar om den jordbruksbygd vi lever
i häruppe i trakterna kring Piteå.
En vanlig dag - mitt i livet. Stannar upp en stund för att ta bilder på
de fantastiska landskap som ligger vilande inför mina ögon. Längre
bort ligger Svensbyn. En by där min mormorsfar en gång brukade sin
lilla jordplätt, med tillhörande kvarn.
Mitt hjärta slår lite extra vid såna här vyer.
------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Okända emigrantöden...
Okända människor - med okända öden. Ett foto som jag fick av mina
släktingar vid deras besök sommaren 1991. Fotot låg i en koffert på
en vinda i ett hus i Minneapolis, Minnesota i många år. I huset hade
min farmors syster Hulda Wikström bott med sin familj. Detta okända
kittlar min fantasi...
........................................................
Vinterbilder
Helgedomen i Hortlax.
Kyrkans välkända spira - som syns på nästan flera mils avstånd.
Uppe på sin kulle kastar spiran sin vakande blick ner mot kyrkogården.
Gravstenarna har även denna vinter fått sina obligatoriska mössor.
Fönstret som pryder den gamla likbodan nere på Hortlax kyrkogård.
Ett "ko-skafferi" på vägen mot Blåsmark.
Vacker och stilren vy i Svensbyn.
Gnistrande snö mot en ljuvligt vacker vinterhimmel.
Hästarnas dal.
-----------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Bilder
"För lång och trogen tjänst". Min fars guldklocka som han fick 1976
efter 25 år vid ASSI.
"Färgraket klar för uppskjutning".
På "Hemmings Mark".
"Lampa i vinterkyla".
"Frostig förbindelse".
"Sessan - Greta Garbo - Lindqvist".
"Livets bröd".
"Barnbarn på slagverksutbildning".
"Brödverktyg".
"Ungdomsporträtt".
"Usch vilka dåliga TV-program", säger Pelle, och vänder demonstrativt
ryggen åt dumburken.
"Sessan väntar på sin nya kille".
Fotograf till dessa besynnerliga bilder var...
Roger Lindqvist.
------------------------------------------------------------------------------
