Roger Lindqvist

Anna Lundberg, en vacker och begåvad uppenbarelse med sin gyllen-
färgade saxofon.



¤ Boogarts seger i svenska dansbandsmästerskapet 1996 fick en för branschen ovanligt stor uppmärksamhet i pressen. Det är inte ofta ett dansband toppar förstasidan på Dagens Nyheters kulturbilaga. Och även de flesta andra dagstidningar har haft reportage om västerbottningarna och deras musik. Till och med televisionen har hängt på med - förutom sändningen från finalen i Sunne - inslag i programmen Adam, Söndagsöppet, Renée och Café Umeå.

Mediaresponsen har flera orsaker. Dels har dansbandsmusik blivt "rumsren" i journalisternas ögon. Till och med kvällstidningarnas nöjessidor skriver numera ofta om dansband - man har upptäckt att genren har en stor publik. Dels representerar Boogart ett trendbrott i genren. De spelar en annorlunda dansmusik som ger begreppet "modernt" en ny innebörd. De är låtar av ABBA, Björn Skifs, Chris Rea, Rebecca Thörnqvist, Carl Perkins och många fler. En samling hits från 50-talet och fram till våra dagar.



¤ Titeln svenska dansbandsmästare har för Boogart hafr reell effekt på spelplanen.
    - Ja, det har framför allt inneburit jobb på andra ställen. På nästa års spelplan är det ungefär hälften nya arbetsställen, och fler av dem söderut. Det är roligt, för det är svårt för oss norrlandsband att komma in på arbetsmarknaden i södra Sverige.
    - Det har skrivits mycket om att vi vill få ut ungdomen på dansgolvet. Det är väl förvisso sant, men vi vill lika mycket nå alla andra som tycker att dagens dansmusik är slätstruken och tråkig.
    - Vi ser oss själva som ett komplement och alternativ till den traditionella dansbandsmusiken. Många har förutfattade meningar om oss, att vi skulle vara för "rockiga" att dansa till. Det är helt fel, för även om vi har ett annorlunda låtval så är vi mycket noga med dansbarheten. Om en låt inte går att dansa till, så har vi den inte på repertoaren.
    - Vi har en medelålder på 25 år i orkestern och vi spelar bara musik som vi själva tycker om. Låtar som vi själva kan tänka oss dansa till.
    - Sedan är det inte bara låtvalet, utan även den musikaliska attityden som skiljer oss från många andra dansband. Det hörs att vi har rötterna i rock- och hårdrockband.

¤ Den publika återväxten är ett stort problem för branschen. De senaste 10-15 åren har medelåldern höjts, samtidigt som publikunderlaget minskat. Frågan är då hur man skall bära sig åt för att hitta en ny publik - framför allt bland ungdomar.
    - Det gäller att spela musik som de kan identifiera sig med. Den stora andelen av människor i åldern 20-30 år känner sig inte hemma i dansbandsmusiken.
    - Det vore roligt om det fanns fler band i vår nisch. Idag är vi väl ett tiotal i landet som spelar den här typen av dansmusik. Sedan gäller det att komma i kontakt med ungdomarna. Så fort vi har möjlighet ställer vi upp för dansinspiratörerna som är ett projekt där man åker runt på skolor i hela landet och lär ungdomar at dansa.
    - Det behövs fler projekt av den typen. För den som inte kan dansa, törs inte heller bjuda upp.

    - Parkerna borde också tänka om och satsa på ett bredare koncept. Örnsköldsviks folkets park är ett bra exempel på hur det bör fungera.
    - Stora scenen är vikt för dansband. Dessutom kör man disco i en annan lokal, och trubadur i puben. Alla besökare är inne vid stora scen någon gång under kvällen, och är det bra musik är chansen större att de stannar.



¤ Framgångarna för Boogart är ingen lyckträff utan en arbetsseger. Bandet har jobbat på heltid i sju år, och de första fem åren var tunga. I princip oavlönade med Anna Lundberg som enda kvarvarande originalmedlem. Det har inte varit helt lätt att göra sig en plats på arbetsmarknaden när man inte följer de givna traditionerna. Men Boogart har inte varit villiga att kompromissa med sin musikstil, och idag kan man inte klaga över någon gles spelplan.
    - Just nu har vi i snitt femton jobb i månaden. Plus studio. Det känns nästan som att det är för mycket. Risken är att man bränner ut sig och tappar lusten för jobbet.
    - Om man kan uppnå ett snitt på tio jobb per månad och kan få 5-6 veckors semester per år har man lyckats.

¤ I studion arbetar Boogart med en CD.
    - Skall bli intressant att se under vilken rubrik den kommer att recenseras - dansband eller pop...
    - Vill påpeka att vi spelar på skivan. Det är lika viktigt för oss som att välja låtar vi kan stå för.
På scen arbetar Boogart med en snygg ljussättning mor svart bakgrund med trumpodiet till vänster. Genomtänkt men inte utstuderat, modernt men inte stylat.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
MUSIKERN ¤ December 1996.

FAKTA-------------------------------------------------------

Trumslagaren och pitebon Lasse Lundberg, numera bosatt i Hudiksvall,
slutade så småningom i gruppen för att 2002 bilda dansbandet "Blender",
där han idag har sysslan som trummis och kapellmästare.

I Boogarts hemtrakter, Malå, fanns även ett annat band, "Pererix". På
hemsidan: www.boogart.se har Anna Lundberg berättat om när den
första grundstenen lades till vad som en gång skulle bli "Boogart":

"Boogart bildades i Malå av tvillingarna Leif och Jerry Eriksson. De träffade
Anna på simskolan och tyckte att hon var söt, och vips var hon med i
bandet. Efter spelningar på älghippor, notdragningar och bröllop började
bandet ta form, sedermera med Lars Bohman på trummor.

På musikgymnasiet i Skellefteå träffade Anna keyboardisten Peter "Wiking"
Wiklund, han var med i bandet "Pererix", han rekommenderade då sin
bäste vän Niklas "Kicko" Burman, nuvarande keyboardist i Boogart. Ny
trummis blev också Gerhard Stenlund från Arvidsjaur. 1989 blev Boogart
bästa band på Vemdalsforumet".

ROGER LINDQVIST--------------------------------------------


¤ I mitten av 80-talet, blev jag uppringd av Pererix från Malå. Jag fick en förfrågan om jag ville börja spela. Enligt uppgift hade Åke Eriksson, också musiker, gett detta tips till gruppen. Jag tackade nej, p.g.a. familjeangelägenheter. Med andra ord, vi hade en liten tvååring därhemma, och en ny liten kille var på väg. Samtidigt spelade jag nära på varje helg i Kjell-Bertils på olika dansställen runt om i Norr- och Västerbotten. Jag tyckte det räckte så.


Dansbandet "MUSIKANTERNA" - 1975. I orkestern ingick vid den här tiden skelleftebon Åke Eriksson, sittande i mitten. Han hade vid något tillfälle lyssnat på Kjell-Bertils och tyckte att jag "höll måttet" som slagverkare. Han gav då tips till Pererix i Malå, om detta. Tyvärr så tackade jag nej, men jag blev väldigt glad över påringningen.

I Musikanterna fanns - sittande till vänster: keyboardisten Börge Lindgren. Han har som en med flera meriter spelat med i "Nordströms", f.d Ingmar Nordströms orkester. Samt i den egna trion "Börge Lindgrens trio" med Janne Landegren från Ingmar Nordströms orkester, och Jim Ellis f.d Good Timers. Trummis i Musikanterna var Gusten Arturén, pappa till sångerskan Marie Arturén med ett förflutet i Drifters, samt sonen Ulrik Arturén, trummis och sångare i Good Timers.


PERERIX - från Malå i Lappland.



¤¤¤¤¤¤¤PERERIX¤¤¤¤¤¤¤PERERIX¤¤¤¤¤¤¤PERERIX¤¤¤¤¤¤¤

THOR GÖRANS synliga idag på Kyrkparkeringen i Piteå. Musikern Douglas Söderlind, i "Norrländers", berättar om Thor Görans orkesterbuss, som på tidig söndagsmorgon kommit hem till hemstaden Ö-vik, efter spelning i Kalix FH. I dag var bandet som sagt här i Piteå. Nästkommande spelning, går av stapeln den 13 november i Indal - Häreborg.
-----------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.

Du tittar just nu på omslaget till den singel som BARACUDAZ från Örn-
sköldsvik släppte någon gång i mitten av 60-talet. Tyvärr har jag ingen
tillgång till exakt årtal. Plattan är inspelad i EPOK-studio i Ö-vik, under
överinseende av producenten Jan Sundin. Tittar man på omslagets bak-
sida, hittar man följande text:

BARACUDAZ är fyra spelglada gossar och en flicka i en dansorkester från Ångermanland.

¤ Dan Hägglund, kapellmästare, spelar orgel och sjunger.

¤ Mats Hägglund, trakterar tenorsaxofon, sjunger och alternerar dessutom på bas, kompgitarr och trummor.

¤ Mats Lundberg, sköter trummorna, sjunger samt är orkesterns kompositör, textförfattare och arrangör.

¤ Arne Öberg, spelar sologitarr och elbas.

¤ Kerstin Frostevall, hanterar både orgel och kompgitarr förutom att hon flitigt svarar för de vokala inslagen.

Mats Hägglund sjunger "Vi har fått varann" på denna skiva. Både text och musik är ett lagarbete av hela orkestern. "Göm det i hjärtat" har Dan Hägglund som vokalist.

---------------------------------------------------

Vid ett tillfälle har våra vägar råkats. Det var närmare bestämt lördagen den 21 september 1974 i Logen Långträsk. Två orkestrar skulle spela dansmusik den aktuella kvällen: BARACUDAZ & ROLF ÅHMANS. Ångemanlänningarna, Baracudaz i Storstugan, Älvsbybandet Rolf Åhmans i logen.


Lördagen den 21 september 1974, möttes våra vägar. Jag spelade då
trummor i Rolf Åhmans. Baracudaz spelade modern dans i Storstugan,
medan vi spelade upp till dans för den så kallade "mogen ungdom".


BARACUDAZ av årgång 1975. Samma år släppte bandet LP:n "Koppla av!"
på skivmärket Odeon. Inspelningen gjordes i EMI-studio. Av de 12 inspelade
låtarna, fanns tre signerade av bandets trummis, Mats Lundberg: "Pappers-
hjärtan", "Hemma hos dig", "En kort romans".


I Baracudaz har även Elisabeth "Liz" Lundberg medverkat. Liz har också
varit sångerska i Yngve Forssélls orkester.

-------------------------------------------------------------------------------------

Lotta Engberg skilde sig inte för Christer Sjögrens skull. Hon är heller inte bitter för att Christer valde att reparera sitt äktenskap:
    - Vi diskuterade aldrig en framtid tillsammans.

I Christer Sjögrens memoarbok "Med mina egna ord" berättar dansbandskungen öppenhjärtligt om sitt hemliga förhållande med kollegan Lotta. Om hur han slets mellan sin fru Birgitta och sin nya kärlek. Om hur Lotta skilde sig från maken Anders Engberg och "lovade vänta". Men Christer kom aldrig. Han valde Birgitta.

"Vi stöttade varandra"
Lotta Engbergs version är annorlunda:
    - Christers och mitt förhållande låg på ett annat plan och vi diskuterade aldrig en framtid tillsammans, säger hon till Se & Hör.
    - Man kan säga att Christer och jag hade stor glädje av varandra, då vi båda var i behov av det. Vi stöttade varandra under en period då vi båda hade det jobbigt. Men några egna memoarer blir det inte:
    - Christer har känt behov av att berätta sin historia. Han frågade mig om jag hade någonting emot att han skrev om vårt förhållande. Det hade jag absolut inte. Sanningen är aldrig farlig. Den kan inte skada och vi har ingenting att skämmas för.
    - Men jag kommer aldrig att skriva någon självbiografi. Det har jag inget behov av. Men jag sa till Christer att jag ville ha ett signerat exemplar i present av honom.

"Vi förblir bästa vänner"
Att deras förhållande vevas på nytt i pressen berör inte Engberg:
    - Jag mår så innerligt bra just nu. Livet leker faktiskt, även om det låter som en klyscha. Jag hoppas att Christer är lika lycklig som jag och att hans bok säljer bra.
    - Vi var, är och förblir bästa vänner med ömsesidig respekt.

------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Fredagen den 30 september 1994.

- Om jag har fötterna på jorden och lite jävlar anamma så kommer
jag att klättra vidare i karriären, säger sångerskan Charlotte Nilsson.


Erbjudanden om modelljobb och popstjärneliv biter inte. Sångerskan Charlotte Nilsson tänker fullfölja bytet från Anders Engbergs till Wizex.
    - Och folk ska skita i hur mycket pengar jag får för det, säger Sveriges kaxigaste dansbandsbrud till Aftonbladet.

¤ Charlotte, du syns och hörs en del...
    - Haha, men det är väl bara kul?
¤ Jo, men det snackas om nakenbilder?
    - Jag har gjort en lättklädd bild för Café, det är allt. Och så har jag gjort en del andra modelljobb, fast betydligt mer påklädda.
¤ Skulle du göra helnaket?
    - Menar du typ bilder i Slitz så vet jag inte. De har inte frågat mig.
¤ Det sägs att du får en del pengar för att byta dansband...
    - Så här är det. I augusti slutar jag som sångerska i Anders Engbergs och börjar i stället i Wizex. Självklart handlar det om pengar, men folk ska skita i hur mycket jag får för övergången.
¤ Det sägs att Dr Alban velat göra dig till popsnöre...
    - Jag och Alban är kompisar. Och jag har i och för sig varit i hans studio och lyssnat på nytt material, men han har aldrig frågar mig rakt ut.
    - Men det finns andra som har gjort.
¤ Vilka?
    - Det vill jag inte säga. Men det var ett seriöst erbjudande. De hade till och med färdigt låtmaterial som faktiskt var rätt bra.
¤ Vad är bra?
    - Personligen gillar jag soul, Oletta Adams, Aretha Franklin.
¤ Vad svarade du?
    - Att jag har bestämt mig för att göra Wizex. Förr eller senare vill jag nog göra något annat men inte nu.
¤ Det sägs att Anders Engbergs lägger av när du går...
    - Det får du fråga dem om. Jag vet bara att de har testat många vokalister och att det är svårt att hitta den rätta...
¤ OK, hur ska du fortsätta uppåt i karriären?
    - Med fötterna på jorden, lite jävlar anamma och utveckling.
¤ Utveckling?
    - Ja, att fortsätta insupa influenser från andra genrer. Det är alldeles för många svenska artister i dag som inte gör det.
¤ Till sist, du syns rätt ofta i vimlet. Hur går det som töntstämplad dansbandssångerska?
    - Det går jättebra, många är ju mina vänner. Och samtidigt är det en jätte-möjlighet att ge scenen ett annat ansikte.
    - Man behöver ju faktiskt inte vara en tönt bara för att man gör dansband.

--------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Tisdagen den 8 juli 1997.

"Dansbandsbibel" - är kanske rätta namnet på Stora Dansbandsboken som utkom på förlaget Life is Fab Publishing 2003. De båda författarna Thomas Engström & Christer Svensson gjorde ett förnämligt arbete med att pussla ihop alla de band som funnits/fanns i vårt land. En diger dokumentation, som var ett måste för varje intresserad dansbandsnörd/freak. Vilken av de båda grupperna som jag tillhörde låter vi vara osagt. Följden blev i alla fall att den hamnade i min bokhylla. Ett jättebra uppslagsverk om man som undertecknad då och då behandlar dansbandens historia. Materialet blev så pass mycket, att alla kunde tyvärr inte komma med.

Under några mycket hektiska veckor våren 2002, lade jag ned all min energi på att färdigställa "mina" band. D.v.s. de orkestrar som jag själv spelat med genom åren. Men dokumentationen sträckte sig även till en del andra norrländska band. Jag satt i telefon och intervjuade folk, jag gjorde hembesök och klottrade ned allt jag fick fram. Bl. a. stämde jag möte med min f.d. kapellmästare Rolf Åhman. Vid detta tillfälle låg han inlagd på lasarettet i Piteå, efter en stroke. Men när jag kom på besök så verkade Rolf - trots sjukdomen - vara sitt vanliga jag.

All information togs tacksamt emot på förlaget. Thomas Engström var den jag brevväxlade med. En positiv och skön kille som verkade brinna för sin uppgift. En del av materialet som han skickade finns publicerat i det här inlägget. Thomas lovade att som tack för mitt researcharbete, skulle jag bli omnämnd i slutet av boken. Och se, när boken äntligen fann sin väg hem till mig, så fanns mitt namn där. Enda besvikelsen, var att man med ett stavfel döpt om Hortlax till "HORTVAR". Men det är sådant man får lov at leva med.

Jag hamnade i ett fint sällskap. Bland de övriga fanns Gert Lengstrand, Thorleif Torstensson och Kjell Malmborg med. Den sistnämnde är sångare i Bengt-Hennings och med ett förflutet i Tommy Elfs, Säwes samt Chiquita Brass. Kjell är dessutom en duktig låtskrivare med många sköna "pärlor" på sitt samvete. De övriga två, Gert Lengstrand och Thorleif Torstensson, behöver ingen närmare presentation. Och som sagt även hortlaxaren Roger Lindqvist.


Thomas Engström och undertecknad, växlade tankar mellan varandra.


De blev en hel del frågor och svar på konversationen oss emellan.


Dokumentationen innebar att jag intervjuade gamla bandmedlemmar.


Som synes var det många namn att hålla reda på.


I slutet av boken fick de som hjälpt till med arbetet ett tack. Däribland
jag. Tyvärr så lyckades man med konststycket att ändra namnet på
min by. Hortlax blev "Hortvar". Bland de många namnen fanns också Gert
Lengstrand, Thorleif Torstensson och Kjell Malmborg.


Dansbands-oraklet Michael Nystås uppmärksammade det kommande
bok-utsläppet i sin krönika i Aftonbladet den 5 februari 2002.

------------------------------------------------------------------------

Bandmedlemmar:

* NILS-ERIK SJÖDIN - Bas, sång.

* MATS LINDER - Gitarr, sång, kapellmästare.

* SVEN-ERIK HOLLSTRÖM - Trummor.

* EILERT NORBERG - Orgel, sång.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Lasse Larsson blev 60 år gammal.


¤ Efter 45 år i dansbandet Streaplers har Lasse Larsson, 60, lämnat jordelivet. Tio över två på eftermiddagen förra torsdagen avled han i sitt hem efter en tids sjukdom. Familjen samlades i huset i Hällingsjö utenför Göteborg för att ta farväl. Han lämnade efter sig frun Ingvor, 57, barnen Maria, Lena samt Lars "Lasseman" Larsson, 32, och fyra barnbarn.

ETT STORT STÖD
Sonen Lasseman är precis som sin far musiker och kapellmästare i ett populärt dansband, Arvingarna. Pappa Lasse har varit en stor inspirationskälla och det var efter honom Lasseman fick sitt namn och smeknamn. Sedan dödsdagen har sonen varit med sin mamma och sina syskon. Hustrun Therese, 29, och barnen Ludvig, 4, och Filip, 2, är ett stort stöd i sorgearbetet.
    - Det är inget vidare alls. Det är fortfarande så nytt. Men vi visste att han skulle gå bort, berättar sonen i Aftonbladet.
Och fortsätter:
    - Det var väldigt fint mitt i allt tragiskt. Och han kämpade väl.
Lasse blev under sina 45 år i dansbandet en av landets mest kända musiker.

Gruppen bildades 1959 och var sedan dess en självklarhet på stadshotellen och folkparkerna runt om i Sverige. Med låtar som "Diggety Doggety", "Älskar älskar inte" och "Jag har en dröm" hade de ständigt platser på Tio-i-topp och Svensktoppen.

POSITIV OCH LUGN
Så sent som 2002 släppte Streaplers sin senaste skiva. "Live 2001" som blev omtyckt hos deras fans och gruppen uppträdde på fullsatta danspalats. Lasse fick sin cancerdom för flera månader sen men lämnade gruppen först i juli i år.
    - Så sent som för en och en halv vecka sedan var han med och producerade låtar med Streaplers. "Nu ger vi järnet", sa han, berättar gruppens före detta sångare Gert Lengstrand för Aftonbladet.

Musikervännerna visste om Lasses svåra sjukdom och var förberedda på att han inte skulle vinna över den svåra cancern. De hälsade på honom så sent som måndagen innan han avled.
    - Trots sjukdomen var han väldigt positiv och lugn. Och han hade humor och gnistan kvar. Men i måndags sa han "nu sjunger jag på sista versen". Jag skämtade med honom och sa "nej för fasen Larsson, vi rockar röven av oss i himlen". Då skrattade han gott, berättar Gert. Bara några timmar efter dödsbudet var det tänkt att Streaplers skulle spela inför en förväntansfull publik.
    - Men vi ställde in, det var ingen av oss som kände för det, säger gruppens basist Håkan Liljeblad till Expressen.


Lasse med Göran och Håkan Liljeblad, Bo Möllberg, sittande Kjetil
Granli.

SKULLE SPELA IHOP
Precis som sin far brinner Lasseman för sin musik. Han arbetar hårt med Arvingarna och en av drivkrafterna är pappans rötter och musik. Grupperna har mycket gemensamt. Till en början var Streaplers ett popband som låg på Tio-i-topplistan under 60-talet. De var flickfavoriter och först efter flera år blev de ett traditionellt dansband. Arvingarna började sin karriär som rockgrupp men bestämde sig efter ett par år att satsa på dansmusiken.

Far och son har under årens lopp spelat tillsammans flera gånger på olika dansbandsgalor. De har mycket hängivet följt varandras karriärer genom åren.
    - Till en början var det väl grabbarna som hade nytta av sina pappor i kända etablerade orkestrar. Sedan har vi tjänat lite på Arvingarnas framgångar. Nu är det vi som drar igen, sa pappa Lasse några år efter sonens genombrott.

Förhoppningen var nog att de skulle uppträda ihop igen. Det blev aldrig så. Lasseman har ställt in sina framträdanden med Arvingarna en tid framöver för att bearbeta sorgen och vara med sin familj.





------------------------------------------------------------------------
HÄNT EXTRA ¤ September 2004.


PS. Lasse Larsson avled torsdagen den 26 augusti 2004. Han blev 60 år gammal.

//Roger.

Igår var jag på upptäcksfärd igen. Den här gången svängde jag in på Logen Käcktjärn för att ta några bilder. Danssäsongen är över, och man får väl hoppas att den välkända logen slår åter upp sina portar även nästkommande sommar.


Ja, så står jag där vid Logen Käcktjärn, som slog upp sina portar
sommaren 1970. Än i dag flockas publiken varje sommar för att dansa
några timmar i en trivsam miljö. OBS! Den som börjar bli less på den
där linslusen Lindqvist, så har jag ett förslag. Inhandla en specialbox
på Clas Ohlsons. Den kostar endast 89.50. Med den kan ni helt enkelt
filtrera bort den här kepsförsedde mannen med ett enkelt tryck. Först
knappar man in: "R. Lindqvist", när detta är gjort tryck då på den röda
knappen - och vips är han ur bild. Om ni inte vill kosta på er så mycket
pengar, räcker det med att avskärma halva delen med en svart duk
eller liknande.


ROLF ÅHMANS spelade här sommaren 1977.


KJELL-BERTILS spelade upp till dans en onsdagskväll 1982. Jag hade
precis börjat i orkestern.


1983 var vi också här med dansmusik i vårt bagage.


Onsdagen den 1 augusti 1984, gissa vem som var här...?
Joo, Kjell-Bertils, naturligtvis.


Två kvällar samma vecka spelade vi i Kjell-Bertils i den populära
logen i Bölebyn. Året är som ovan, 1984.


Den 18 juli 1987 gjorde Rolf Åhmans en smärre come-back. Vi
spelade åter för fulla hus precis som i fornstora dagar.


Den gröna stugan fungerade som omklädningsrum åt banden som
spelade här.


Jag minns från 70-talet ringlande bilköer ända från Älvsbyvägen och
upp till parkeringen. Vid biljettluckan var det också en jämn ström av
människor. I den röda stugan t.v. kunde man smita in på en kopp kaffe.
Där satt arrangören Folke Sjöberg. Telefonen ringde stup i ett, det var
människor som förbeställde biljetter till kvällens dans. Ibland var det
redan fullt när man skulle börja klockan 21.00. Med dansbandet Opus
har jag också varit här och spelat, detta i början av 1990-talet.


Vid vändskivan syns den här dagen "blå faran" från Hortlax. I bilen
finns denna gång inga dansgäster, istället en farmor och hennes barn-
barn: Elisabeth och Norah.
------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.

NORRSKENSFLAMMAN ¤ Fredagen den 7 juni 1974.

Ytterligare en platta av gammal god årgång ur min skivsamling. Sven-Ingvars från Slottsbron i "Ack Värmeland du sköna".


EP inspelad 1966. Gubbarna på bilden lystrar till namnen: Sven Svärd
(1939-2003) började i gruppen 1956-1968. Sven-Olof Petersson spel-
ade mellan åren 1962-1987. Ingvar Karlsson 1956-2010, Rune Bergman
1958-1969, samt den icke helt okände "refrängsångaren" Sven-Erik
Magnusson som 1956 påbörjade sitt medlemsskap och som fortfarande
är still going strong.
-----------------------------------------------------------------------------

Så var filmen om Shanes slut. Jag som så gärna kunat se några timmar till. Jag skrev att inspelningsåret var 1965, vilket blev helt fel. Året var 1964 i april månad. Vad dessa svartvita filmbilder förmedlade var ju ett stort stycke pophistoria. På tal om historia. Ni som brukar läsa min blogg, har väl inte missat de inlägg jag gjort om sångaren Staffan Sundin, eller Larry Dean. Staffan och jag har varit i kontakt med varandra. Och vi har kommit överens om att fortsätta historien ett tag till. Han kommer att skicka mig mer material ur sina urklippspärmar, som jag så småningom kommer att lägga ut vid tillfälle. Jag nämnde för Staffan vid nåt tillfälle, att det vore synd och skam att inte offentliggöra detta. Skulle jag varit dokumentärfilmare, hade jag säkerligen kunnat göra en kul grej om Staffans musikaliska liv, från tidigt 60-tal fram till våra dagar.

När man skall berätta, måste man alltid ha en grund att stå på. Och med det menar jag en person som kan sätta ord på det han eller hon varit med om, och som ger liv och dynamik åt historien. Berättelsen skall ju givetvis illustreras med bilder, levande eller med stillbilder. Sedan så väver man historien runt omkring detta. Viktigt är att intervjua människan ifråga, så att intervjuaren helst också kan höra rösten. Intervjun "växer" i omfång om man även kan fånga upp personens röstmässiga nyanser. Har man med dessa ingredienser så blir resultatet förhoppningsvis heltäckande, och ger en sann och rättvis bild av historien. Det är i alla fall min filosofi.


En del av vinylerna som jag samlat på mig. Gamla kära godingar.


På skivtallriken, COOL CANDYS, sextetten från Lidköping som jag f n
håller på att så smått dokumentera. Jag har gjort ett längre uppehåll,
men återkommer senare med fortsättningen om bandets historia.


Larry Finnegan, Gunnar Wiklund, Owe Thörnqvist, Sven-Eric & Bo-
hemia samt Jerry Williams.

-------------------------------------------------------------------------------

MATTES med MONICA fr. v Sune Andersson - Gitarr, sång, Harri Karlsson - Bas, sång, Susanne Lundqvist - Sång, Mats Wiklund - Trummor, sång, kapellmästare, Mikael Sjöberg - Klaviatur, sång.
------------------------------------------------
Sune Andersson började 1969 med Rolf Åhmans. Fortsatte därefter i Leffes, för att 1975 återigen ansluta sig till Rolf Åhmans orkester från Älvsbyn. Harri Karlsson blev så smånigom proffsmusiker i Monotones, Cedermarks, Sven-Erics och Siwert Thurells m.m. Mikael Sjöberg som i dag heter Lifvakt i efternamn, har ibland samarbetat med sångaren Patrik Öhlund, känd från "Sikta mot stjärnorna" samt "Fame Factory". Micke har också varit medlem i dansbandet Anders-Jans från Piteå. Susanne Lundqvist har haft egen orkester, "Susanne Lundqvists orkester", samt gjort inhopp som sångerska på Kjell Anderssons CD-inspelningar. Namnet Monica kommer från bandets första sångerska, Monica Öhman. //Roger.
-------------------------------------------
Annons: PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 24 juni 1983.

NORRSKENSFLAMMAN ¤ Fredagen den 25 juli 1975.