Roger Lindqvist

 

John Alderton, i TV-serien Vår nye magister som gick i televisionen mellan 1968-1972. Alderton medverkade också i serien Herrskap och tjänstefolk 1971-1975.

 

 

Den 5 juli 1970 blev trubaduren och låtskrivaren Anders Fugelstad en rikskändis. Han kom då in på Svensktoppen med sin egen "Ingenting Är Längre Som Förut". I sju veckor fanns han med, som bästa placering en andraplats. Den 27 september samma år, besökte han återigen listan, då med: "Någon Vacker Dag", vistelsen blev den här gången endast en vecka, som bäst en nionde plats.

 

Anders Fugelstad föddes den 23 augusti 1933 i Kälarne, Jämtland. Han är idag 84 år gammal.

 

 

 

 

 

 

 

Jag och min mor vid Silvermuséet i Arjeplog, sommaren 1973. Min far tog bilden. I juni samma sommar gick jag ut grundskolan. Nu följde en tid med endast spelningar. Jag spelade resten av året i ett band som hette John Harrys. Vi spelade på platser som Jokkmokk, Älvsbyn, Piteå, Kalix, Kiruna, Pajala mm. Jag började jobba hösten 1974. I det nya bandet Rolf Åhmans, där jag började 8 februari 1974, spelade jag ännu mer än tidigare. Spelplanen var fulltecknad. Men året 1973 gick alltså i trummornas tecken.

 

Hela min barndom så hade vi en vedpanna där min far eldade både ved och masonit. Men 1972 så installerade han oljeaggregat. Här bygger han ett slags "träfodral" omkring oljetanken. Tanken tog jag bort så småningom, många år därpå. Det fanns inte längre nån ekonomi att använda olja. Pannan finns dock kvar, en panna av märket Nora tillverkad 1957.

 

Året 1976 var det långa skjort-kragarnas år. Även de stora glasögonens år, som tydligt ses på bilden. Men allt går ju igen. Nu sitter det återigen stora vida glasögon på många näsor. Dock inte på min nu längre. Mina glasögon har krympt i tvätten.

 

Det är vår, det är sol, det är takdropp. Min pappa njöt i fulla drag. Man kan nästan se där han sitter med skidpjäxorna på, att han njuter av livet. Till vänster sitter min syster Gerd och lapar sol, medan sambon Henning är upptagen med kaffe och gofika. Bilden togs en vårdag 1973.

 

 

 

Den här bilden tog jag från mitt pojkrum, sommaren 1972. I hammocken sitter kusinerna Gerd och Rigmor Lindqvist. Gerd ligger medan Rigmor sitter i sin svarta bikini. På gräset en bit ifrån står våran svarta transsistor med en halv antenn. Antennen bröt jag av en gång i baksätet på farsans bil. Bildörren som skymtar fram, tillhörde min pappas blå VW 1600 TL årsmodell 1967. Även våran röda gummimadrass ses liggande framför hammocken. Pumpen till madrassen ligger på Piteå-Tidningen som ligger utfläkt bredvid. Rigmors pappa Erik, var en äldre bror till våran pappa, John Lindqvist. Erik var född 1912 och avled 1986. Erik och hans hustru Essy bodde på Innimarksvägen inte så långt ifrån oss. Där hammocken stod 1972 finns i dag ett hus.

 

 

 

 

 

 

Inköpt på BELVIA i Piteå, 1978. Lördagen den 11 februari bandade jag det årets Melodifestival. Samma kväll spelade jag med bandet på Peruddens dansrestaurang i Svensbyn. Mot morgonsidan då jag kom hem, så fick jag veta att Björn Skifs stod som slutlig segrare med: "Det blir alltid värre framåt natten". Den här händelsen firar snart sitt 40-årsjubileum. Min video är sedan länge borta, så även Perudden, tyvärr. Men Björn Skifs är fortfarande still going strong, tack och lov.

 

Vilhelm Moberg, en av våra mest kända svenska författare och samhällsdebattörer. Hans bok om Utvandrarna, som blev film, är i dag en klassiker. Han debatter i press, radio och TV kommer jag också ihåg. Vilhelm Moberg, avled onsdagen den 8 augsuti 1973. Samma kväll följde jag med min mamma till hennes moster, Göta Jonsson, som bodde på Sundsgatan i Piteå. Och jag minns att det var där jag hörde om Mobergs bortgång i TV:s Rapport. Moberg befanns drunknad i närheten av sitt hus. Om jag minns rätt så hade han tiden innan dödsfallet plågats av svår värk i nacken. Jag vill minnas att detta inverkade negativt på hans skrivande, som fick honom att begå självmord.

 

Vilhelm Moberg blev 74 år gammal.

 

Igår blev jag fullvärdig medlem i Povel Ramel-sällskapet. Med andra ord; jag har äntligen hittat hem. Jag var 7-8 år då jag fick min första LP med Povel. Med åren blev han en familjemedlem. Den dagen han dog, var en hemsk dag. Men Povel lever vidare. Nu senast i filmen om Ted Gärdestad. Povel var ju Teds svärfar.