Du barfota barn i livet
Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du på handlarns trapp
och gråter så övergivet.
Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dig bort
du barfotabarn i livet.
NILS FERLIN
Ord, som hjälpte mig att läka
2005, blev jag sjuk. Allvarligt sjuk, sa alla de läkare jag mötte. Det kom som en blixt från en klar himmel. Det började med en vanlig förkylning, trodde jag. "Lunginflammation", sa en av doktorerna. I Sunderbyn, på reumatologen sa man nåt helt annat. Nåt som verkligen fick mig att stanna upp: "Du har en förändring i din högra lunga". Förändringen var så pass stor, att jag var tvungen att läggas in för att genomgå en bronkoskopi. En slang som förs ner i bronkerna.
Förändringen innebar att man skulle operera, i Umeå. I Umeå på thorax, sa man från första stund att det troligtvis var en elakartad cancertumör. Man ville ta bort hela höger lunga. Dagen före den inplanerade operationen mötte jag den läkare som skulle utföra den. Han sa samma sak: "Vi är rätt så överens jag och mina kolleger att du har en cancer. Men i morgon så tar vi bort tumören".
Halv elva morgonen därpå rullades jag in i operationssalen på thoraxkliniken. Jag somnade in med vetskapen om att jag hade cancer. Den vetskapen hade förföljt mig i nära på tre månader. När jag vaknade upp så sa man att tumören var ofarlig. Jag fick starka morfinsprutor dygnet runt. Vilket innebar att jag ibland levde i en annan värld. Det tog tid att komma tillbaka till mitt rätta jag. Första veckan kunde jag inte ens gå över köksgolvet. Jag kunde inte andas. Jag satt där jag satt. Och skulle jag gå, så var det med små myrsteg. Man hade öppnat mig på höger sida. Från ryggens mitt, fram till höger bröst. När man var inne så bände man upp revbenen för att komma åt min lunga.
Under operationens gång så tog man bort en liten bit och skickade upp till patologen, där man skulle bedöma tumörens art. Meddelandet kom under pågående operation att tumören som sagt var ofarlig. En stor tårtbit fattas i dag på min högra lunga. Jag gick i 2-3 år på efterkontroll i Sunderbyn på lungkliniken. Orsaken till det hela kunde man inte fastställa. Man frågade om jag hade rökt, vilket jag inte hade gjort. Nåja, provrökt någongång men inte som vanerökare. Än idag så finns inget svar på orsaken.
Väl hemma, så skrev jag två texter som infördes i Piteå-Tidningen. Jag skrev även tre artiklar: Sjukdomstid, orostid" i samma tidning. Av en händelse så hittade jag de två dikterna i kväll i min urklippspärm.
Jag var även inlagd på lasarettet i Piteå. Det är därifrån den
här texten är hämtad.
Den här texten handlar om en man som är obotligt sjuk. Han inväntar den sista dagen.
Jag tänker på er
Ibland tänker jag på dem, som åkte upp till himlen alldeles för fort. De personer som aldrig fick den där chansen, som vi andra fick, att leva sina dyrbara liv till fullo. De som inte nådde vuxen och mogen ålder. De personer som aldrig fick uppleva att utveckla sina liv härnere på jorden. Jag tror att vi genom denna förlust, miste många positiva resurser, som hade varit stora tillgångar i vårt samhälle i dag.
Ni saknas!
Roger Lindqvist.
Den som söker sanningen
Den som söker sanningen med ljus och lykta, har större chans,
än dem som söker med en tändsticka.
ROGER LINDQVIST
Kamouflerade tårar
Du kamouflerade dina ledsna tårar, genom att ställa dig ute
i det kalla höstregnet.
Och medan löven så sakta sökte den dyblöta marken.
kände jag en sådan kärlek till dig.
ROGER LINDQVIST
FARSAN
PT 2008.
Vem hade i ungdomen dansat jitterbugg på Nalen?
FARSAN!
Sanningen
Vi har alla ett ansvar inför sanningen.
Roger Lindqvist.
För varje andetag
Livet, är så pass nyckfullt och oförutsägbart,
att man borde vara djupt tacksam,
för varje andtag.
ROGER LINDQVIST.
Din dova tystnad
Din dova tystnad, låter lika högt som en ilsken larmsignal.
Roger Lindqvist.
Att bedöma verkligheten
Om vi ser verkligheten på olika sätt,
betyder det kanske att vi har olika
"glasögon" att titta genom.
Vilket betyder att vissa är närsynta,
andra långsynta och vissa blinda.
Roger Lindqvist.
Ett HEJ för mycket?
Ibland har jag en känsla av att man säger ett HEJ! för mycket,
till dem som säger ett HEJ! för lite.
Roger Lindqvist.
Döm inte
Döm inte den människa som visar sig svag.
Det blir kanske din tur, en annan dag.
Roger Lindqvist.
Sårbar eller onåbar
I bland kan det vara bättre att vara sårbar,
än onåbar.
Roger Lindqvist.
Språket
Liksom regnet vattnar jorden,
behöver språket alla orden.
ROGER LINDQVIST
- VÄNNER ? -
"Vänner" som lämnar dig för dina åsikters skull,
är inga vänner.
En ärlig och sann vänskap kan inte gå i krasch,
på grund av att man tycker olika.
Roger Lindqvist.
På jakt efter sanningen...
Vil du veta sanningen? Bra!
Men då får du leta efter den alldeles själv.
Det som är sanning för dig, är inte min sanning,
och vice versa.
Vissa säger sig vara sanningssägare,
passa dig för dem!
ROGER LINDQVIST.
Fjäril vingad...
När Fjäril vingad, inte längre syns på Haga,
när miljöförstörningen tagit henne av daga,
då är det försent att klaga.
Roger Lindqvist.
Hortlax kyrka
I all sin vita prakt. I stram givakt. Blickar hon ner, på byborna och ler.
Text & foto Roger Lindqvist.
Om världen var min
Om världen var min, skulle den också vara din.
Då skulle vi tillsammans lösa våldets och fattigdomens gåta.
Då skulle vi kramas, skratta och förlåta.
ROGER LINDQVIST.
Som små genomskinliga daggdroppar...
Min far och jag.
Pappa, du har satt dina avtryck på jorden.
Likt små genomskinliga daggdroppar i
gräset, en tidig sommarmorgon.
Roger Lindqvist.
