Dansbandsgala med KJELL-BERTILS Piteå FH /2010
Bilder från dansbandsgalan i Piteå FH den 27 mars 2010 med Kjell-Bertils orkester. Bildmaterialet är hämtat ur den DVD som filmats och redigerats av Lennart "Lelle" Fällström.
Thomas Åström - sång, piano, sax
Robert Öberg - sång, gitarr, kapellmästare
Kjell Andersson - sång, bas
Roger Lindqvist - trummor
Medverkade gjorde även Tomas Eriksson på keyboard.
Thomas Åström - sång, piano, sax
Robert Öberg - sång, gitarr, kapellmästare
Kjell Andersson - sång, bas
Roger Lindqvist - trummor
Medverkade gjorde även Tomas Eriksson på keyboard.
Kjell-Bertils "Misty" - Då stod tiden stilla...
Det sägs ju att storleken inte har någon betydelse. I pianisten Erroll Garners fall hade den absolut inte det. Garner - som mätte 157 cm i strumplästen - komponerade en av de bästa finstämda kompositioner som människor världen över har kommit att älskat genom åren. Den 27 juli 1954 satt Erroll Garner i en inspelningsstudio i New York. Tillsammans med basisten Wyatt Ruther och trumslagaren Eugene "Fats" Heard, framförde man Garners verk: "Misty". Plattan kom senare ut på klassiska skivetiketten Verve. I dag är Misty en god gammal evergreen, spelad och avlyssnad miljoner gånger om. Någon har sagt att Misty är de älskande parens dans, och att den tre minuter långa Garner-versionen, får tiden att stå stilla.
Hur som helst, så hittade Misty vägen till Kjell-Bertils repertoar. Den spelades i vårt band i många år. Allan Lundström blåste på sin tenorsax, och visst var det så - då stod tiden faktiskt stilla. När vi medverkade i "Dansbandskrampen" 2010, nää, jag har inte skrivit fel, det hette faktiskt "krampen". Krampen får väl i det här fallet åsyfta de eventuella kramper man fick i sina ben av att återigen sitta bakom trummorna som förr i tiden.
Tyvärr kunde inte Allan Lundström medverka, han gick bort året före, 2009, i en ålder av 77 år. Men visst fanns vår gamle spelkompis med, när tonerna ljöd ut över det till bredden fyllda dansgolvet. Den här gången var det vår pianist Tomas Åström som axlade Allans fallna mantel. "Misty" de älskande parens egen dans...
Kjell-Bertils orkester, 1983.
----------------------------------------------------------------------
Hur som helst, så hittade Misty vägen till Kjell-Bertils repertoar. Den spelades i vårt band i många år. Allan Lundström blåste på sin tenorsax, och visst var det så - då stod tiden faktiskt stilla. När vi medverkade i "Dansbandskrampen" 2010, nää, jag har inte skrivit fel, det hette faktiskt "krampen". Krampen får väl i det här fallet åsyfta de eventuella kramper man fick i sina ben av att återigen sitta bakom trummorna som förr i tiden.
Tyvärr kunde inte Allan Lundström medverka, han gick bort året före, 2009, i en ålder av 77 år. Men visst fanns vår gamle spelkompis med, när tonerna ljöd ut över det till bredden fyllda dansgolvet. Den här gången var det vår pianist Tomas Åström som axlade Allans fallna mantel. "Misty" de älskande parens egen dans...
Kjell-Bertils orkester, 1983.
----------------------------------------------------------------------
Kjell-Bertils "Desafinado"
- Välkommen till HÅWET i Sunderbylogen denna afton. På scenen har vi inga mindre än ett av Norrbottens bästa dansband, Kjell-Bertils. Ni vet ju att grabbarna spelar dansmusik i toppklass. Och låten som vi nyss hörde, är inget mindre än svängiga bossanovan, "Desafinado", som Stan Getz en gång lanserade. Bossa, förresten, jag vet inget annat band som bjuder sin danspublik på just detta.
Risken är att det i någons öron låter väääldans skrytsamt. Men ovanstående presentation, är direkt citerade av Håkan Wiklund, dansarrangör och musiker en gång bosatt i Boden. Som öppningslåt på Kjell-Bertils repertoar fanns alltså "Desafinado" som 1962 "kom ut" genom Stan Getz tenorsaxofon. Till saken hör att det finns - tro det heller ej - en slags koppling mellan Stan Getz och Kjell-Bertils. Nu kanske någon tror att den där Lindqvist har drabbats av storhetsvansinne vid 54 årsålder. Men inte riktigt. Det var nämligen så att under Allan Lundströms proffsejour i kungliga huvudstaden på 50-talet, träffades Allan och Stan Getz. De två blev goda vänner. Stan Getz, kom till Sverige 1958, och åkte tillbaka till USA 1961. Han gifte sig med svenskan Monica Silfverskiöld och fick sonen Peter Getz, som även han är musiker.
Vid ett tillfälle blev Allan iniviterad av Stan att komma och bo i hans hem i Staterna. Jag är osäker om Allan åkte, men jag vet att de två kom att känna varandra. Allan Lundström spelade liksom Stan Getz tenorsax, och de var båda suveräna instrumenatlister på sina "verktyg".
Vid en spelning på Folkets Hus i Gällivare 1982, frågade vår utmärkte pianist Tomas Åström:
- Du kan väl spela Estrelita ikväll Allan?
- Hur går den då, sa en frågande Allan.
Tomas spelade några toner på sin elflygel, och sekunden efteråt blåste Allan mexikanen Manuel Ponces komposition helt klanderfritt. Låten låg även på den LP-platta som Umeå-bandet Alexander spelade in 1974. LP:n ingick i serien "Till dans med" där även Örjans, Tom Nordbloms och Christer Sjögrens Pelles också fanns med.
Alexanders version var inte fy skam den heller. Den hade fått en liten "ny kostym" av bandets P-O Johansson, som även han är något utöver det vanliga. P-O Johansson var förutom bandets förträfflige saxofonist, även kapellmästare och tillika sångare. P-O Johansson har också ett förflutet i Yngve Forssélls orkester, precis som Allan hade. Det finns en påtaglig risk, att när jag börjat berätta om sådna här saker, att jag drunknar i alla meningar och ord. Därför så ber jag vänligen om att dra mig tillbaka. Nu!
Fr v: Allan Lundström, Tomas Åström, Roger Lindqvist, Robert Öberg
och Kjell Andersson.
---------------------------------------------------------------------------
Foto: PK-foto, Piteå.
Risken är att det i någons öron låter väääldans skrytsamt. Men ovanstående presentation, är direkt citerade av Håkan Wiklund, dansarrangör och musiker en gång bosatt i Boden. Som öppningslåt på Kjell-Bertils repertoar fanns alltså "Desafinado" som 1962 "kom ut" genom Stan Getz tenorsaxofon. Till saken hör att det finns - tro det heller ej - en slags koppling mellan Stan Getz och Kjell-Bertils. Nu kanske någon tror att den där Lindqvist har drabbats av storhetsvansinne vid 54 årsålder. Men inte riktigt. Det var nämligen så att under Allan Lundströms proffsejour i kungliga huvudstaden på 50-talet, träffades Allan och Stan Getz. De två blev goda vänner. Stan Getz, kom till Sverige 1958, och åkte tillbaka till USA 1961. Han gifte sig med svenskan Monica Silfverskiöld och fick sonen Peter Getz, som även han är musiker.
Vid ett tillfälle blev Allan iniviterad av Stan att komma och bo i hans hem i Staterna. Jag är osäker om Allan åkte, men jag vet att de två kom att känna varandra. Allan Lundström spelade liksom Stan Getz tenorsax, och de var båda suveräna instrumenatlister på sina "verktyg".
Vid en spelning på Folkets Hus i Gällivare 1982, frågade vår utmärkte pianist Tomas Åström:
- Du kan väl spela Estrelita ikväll Allan?
- Hur går den då, sa en frågande Allan.
Tomas spelade några toner på sin elflygel, och sekunden efteråt blåste Allan mexikanen Manuel Ponces komposition helt klanderfritt. Låten låg även på den LP-platta som Umeå-bandet Alexander spelade in 1974. LP:n ingick i serien "Till dans med" där även Örjans, Tom Nordbloms och Christer Sjögrens Pelles också fanns med.
Alexanders version var inte fy skam den heller. Den hade fått en liten "ny kostym" av bandets P-O Johansson, som även han är något utöver det vanliga. P-O Johansson var förutom bandets förträfflige saxofonist, även kapellmästare och tillika sångare. P-O Johansson har också ett förflutet i Yngve Forssélls orkester, precis som Allan hade. Det finns en påtaglig risk, att när jag börjat berätta om sådna här saker, att jag drunknar i alla meningar och ord. Därför så ber jag vänligen om att dra mig tillbaka. Nu!
Fr v: Allan Lundström, Tomas Åström, Roger Lindqvist, Robert Öberg
och Kjell Andersson.
---------------------------------------------------------------------------
Foto: PK-foto, Piteå.
KJELL-BERTILS - Piteå
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 10 december 1976.
¤ BERTIL GRANBERG - sax, trummor
¤ KENNETH GRAHN - orgel
¤ ERIK LUNDBERG - trummor
¤ CONNY DANIELSSON - sax, gitarr
¤ ROBERT ÖBERG - gitarr, sång
¤ KJELL ANDERSSON - bas, sång
1972 släppte orkestern sin andra platta i ordningen. EP:n "KJELL-BERTILS" inspelades i Arac-Studio i Örnsköldsvik. De fyra låtarna som fanns med var:
Långtradarchauffören - Guitar-Boogie - Stjärnehälsning - Atlantis
Tekniker: Hasse Lundgren & Per Sörlin.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Snus i bastrumman...
Konstig rubrik kan tyckas, med det finns en enkel förklaring. I Kjell-Bertils orkester fanns två personer som nyttjade snus. En av dem var Allan. Och trots att han spelade sax så klämde han in en prilla med jämna mellanrum. Kjell, basist och sångare, var också en hängiven snusare. Kjell brukade vanligtvis stå litegrann till vänster om mig där jag satt bakom trummorna. Allan stod placerad nästan rakt framför med sin tenorsaxofon hängande i ett band runt halsen. Ibland (när prillan skulle ut) mitt mellan två danser, så slängdes den på golvet, men hamnade istället till 99% i min bastrumma. När danskvällen var över, och vi bytt om och skulle "riva" ner våra grejer, det var då som jag upptäckte allt det där snuset av märket Tre Ankare som låg i min stackars bastrumma. Så jag och mina trummor fyllde alltså två viktiga funktioner i Kjell-Bertils orkester från Piteå. Dels att hålla takten, och ge stadga åt de låtar vi spelade, dels att vara en slags "snusuppsamlare" åt mina två kollegor.
Mitt gage skulle givetvis varit högre p.g.a. mitt "extra-arbete" som snusuppsamlare. Åtminstone skulle jag krävt Kjell och Allan en avgift på 1 kr. per kastad snus, tyvärr så blev det inte så. Följden blev att jag själv började snusa så småningom. Vad det blev? Jo, Tre Ankare portionssnus. Snacka om dåligt inflytande.
KJELL-BERTILS orkester...
...min bastrumma...
...TRE ANKARE var ingen bra kombination!
------------------------------------------------------------
Tre Ankare: www.snuscentral.org
Mitt gage skulle givetvis varit högre p.g.a. mitt "extra-arbete" som snusuppsamlare. Åtminstone skulle jag krävt Kjell och Allan en avgift på 1 kr. per kastad snus, tyvärr så blev det inte så. Följden blev att jag själv började snusa så småningom. Vad det blev? Jo, Tre Ankare portionssnus. Snacka om dåligt inflytande.
KJELL-BERTILS orkester...
...min bastrumma...
...TRE ANKARE var ingen bra kombination!
------------------------------------------------------------
Tre Ankare: www.snuscentral.org
"Egil gav mej en blöt puss på munnen"
Det här är en historia som jag säkert berättat om förut, men jag kan väl få ta den igen?
Året är 1982, jag har nyss börjat med Kjell-Bertils som trumslagare. I bandet fanns ju även Allan Lundström på tenorsax. Att han var en supermusiker visste ju de allra flesta, även jag. Man kan väl säga att spela med Allan det var en upplevelse, för mig som trummis. Det märktes hur professionell han var, ända ut i fingerspetsarna. Samtidigt som han var en höjdare på sin sax, var han en rätt så bohemiskt lagd snubbe. Han var beläst och kunnig, och hade ju även ett sk "konstnärstemperament". Inte så att han var arg, men den personlighet han var utrustad med var lite utöver det vanliga.
En gång kom trummisen Egil Johansen (1934-1998) på Framnäs för att hålla en "drum-clinic". Med andra ord en slags undervisning för slagverkseleverna därute. Egil skulle i samma veva göra ett radioprogram med några jazzmusiker däribland Allan Lundström. Det var Egils egen önskan att ha Allan med i det för tillfället ihoplockade bandet. Nästa helg när vi som vanlig satte oss i orkesterbussen berättade Allan följande:
- Joo, ja var ute på Framnäs å lirade med Egil häromkvällen. Å kan ni tänka er, när jag kom in i rummet, så kom Egil och gav mej en stor jäkla blöt puss mitt på munnen.
Man måste nästan ha hört Allan live för att ta del av det komiska i historien. Hans min när han berättade är svårt att ge rättvisa åt i en liten berättelse. Men jag kommer nog att minnas det där länge just den där stunden när han satt i bussen med kepsen nerdragen och lät oss ta del av den där "blöta pussen".
En annan gång fick Allan erbjudande av Sveriges Radio att göra ett eget program med jazzlåtar. Han fick fria händer att handplocka sin musiker. Vad jag kommer ihåg så valde han basisten Sture Nordin (1933-2000) och trummisen Petur "Island" Östlund. Vilka de andra var kommer jag inte ihåg.
Egil Johansen gav Allan en blöt puss
när de träffades.
Sture Nordin var en av de musiker som Allan valde i sitt program.
Petur "Island" Östlund var Allans val av trummis.
-----------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.tradebit.com / www.hatena.ne. / www.jazzbilder.se /
Året är 1982, jag har nyss börjat med Kjell-Bertils som trumslagare. I bandet fanns ju även Allan Lundström på tenorsax. Att han var en supermusiker visste ju de allra flesta, även jag. Man kan väl säga att spela med Allan det var en upplevelse, för mig som trummis. Det märktes hur professionell han var, ända ut i fingerspetsarna. Samtidigt som han var en höjdare på sin sax, var han en rätt så bohemiskt lagd snubbe. Han var beläst och kunnig, och hade ju även ett sk "konstnärstemperament". Inte så att han var arg, men den personlighet han var utrustad med var lite utöver det vanliga.
En gång kom trummisen Egil Johansen (1934-1998) på Framnäs för att hålla en "drum-clinic". Med andra ord en slags undervisning för slagverkseleverna därute. Egil skulle i samma veva göra ett radioprogram med några jazzmusiker däribland Allan Lundström. Det var Egils egen önskan att ha Allan med i det för tillfället ihoplockade bandet. Nästa helg när vi som vanlig satte oss i orkesterbussen berättade Allan följande:
- Joo, ja var ute på Framnäs å lirade med Egil häromkvällen. Å kan ni tänka er, när jag kom in i rummet, så kom Egil och gav mej en stor jäkla blöt puss mitt på munnen.
Man måste nästan ha hört Allan live för att ta del av det komiska i historien. Hans min när han berättade är svårt att ge rättvisa åt i en liten berättelse. Men jag kommer nog att minnas det där länge just den där stunden när han satt i bussen med kepsen nerdragen och lät oss ta del av den där "blöta pussen".
En annan gång fick Allan erbjudande av Sveriges Radio att göra ett eget program med jazzlåtar. Han fick fria händer att handplocka sin musiker. Vad jag kommer ihåg så valde han basisten Sture Nordin (1933-2000) och trummisen Petur "Island" Östlund. Vilka de andra var kommer jag inte ihåg.
Egil Johansen gav Allan en blöt puss
när de träffades.
Sture Nordin var en av de musiker som Allan valde i sitt program.
Petur "Island" Östlund var Allans val av trummis.
-----------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.tradebit.com / www.hatena.ne. / www.jazzbilder.se /
Lulle Ellbojs orkester i Köpenhamn / 1954
Den 16 juni spelar Lulle Ellbojs 13-mannaband upp till dans på Tivoli i Köpenhamn. Bandet innehåller bl. a. Lasse Gullin och Leppe Sundevall som ledande stjärnor. I övrigt är sättningen : 1:a trumpet, Wirde Nilsson, 2:a trumpet norskfödde Bosse Bygaard. Trombonesnubbarna heter Folke Rabe och Kurt Jernberg. Saxkvintetten består av Kjell Stenborg, Allan Lundström (tenorssolist) första sax, Lulle själv, 2:a sax, Gunnar Lundén, Weldén 2:a tenor och Lasse Gullin baryton. Pianisten Roffe Hedén, basisten Harry Widén och trumslagaren Tage Kjellström sköter kompet. Fredagen efter engagemangets början har bandet sin första radiosändning och sedan har bandet reguljärt en sändning i veckan under hela sommaren. Lycka till Lulle, och hela bandet också förstås.
Lulle Ellbojs orkester på Tivoli i Köpenhamn sommaren 1954.
Längst fram till vänster: Lasse Gullin, till höger om honom: Pitebon
Allan Lundström. Orkesterledaren Lulle Ellboj var född 1911 och avled
1960.
-------------------------------------------------------------------------------
Texten är hämtad ur Accordion Journalen den 15 juni 1954.
Lulle Ellbojs orkester på Tivoli i Köpenhamn sommaren 1954.
Längst fram till vänster: Lasse Gullin, till höger om honom: Pitebon
Allan Lundström. Orkesterledaren Lulle Ellboj var född 1911 och avled
1960.
-------------------------------------------------------------------------------
Texten är hämtad ur Accordion Journalen den 15 juni 1954.
Om detta visste ni inte...
Här kommer en i högsta grad kuriosa grej. Producenten, musikern, radiorösten Bengt Wittström, sände under en rad av år det välkända radioprogrammet "Plattetyder" tillsammans med Kjell Swanberg. Programmet sändes i radions P 3. Alla sända program finns idag bevarade i Radioarkivets databas. Där hittade jag för en tid sedan alla de spellistor av de artister som spelades på skiva i programmet. Döm om min förvåning när jag även hittade piteorkestern Kjell-Bertils. Den 24 januari 1987 gick Plattetyder ut i etern i P 3, mellan 12.00-12.55. En av de skivor som hördes var Kjell-Bertils med låtarna: Timmer-Annas äldste son och I sommarens tid. Låtarna låg på den EP som bandet spelade in 1972 i ARAC-studion i Örnsköldsvik. 
Den 24 januari 1987 gick låtarna; "Timmer-Annas äldste son" och "I
sommarens tid" ut i riksradions Plattetyder.
Radioproducenten, musikern och visforskaren Bengt "Bengan"
Wittström (1929-2003) var rösten bakom Plattetyder tillsammans
med kollegan Kjell Swanberg.
-----------------------------------------------------------------
Bild på Bengt Wittström: www.aftonbladet.se
Shanghai-resan som inte blev av...
En notis som var införd i Piteå-Tidningen den 27 oktober 2007. Saxo-
fonisten och pitebon Allan Lundström blev inbjuden att spela på en
golfklubb i Shanghai. Flott värre, alltså. Men om jag minns rätt så ber-
ättade Allan för mig när vi möttes på stan, att det blev ingen resa till
exotiska Shanghai.
Allan Lundström (1931-2009) spelade med många välkända band
under sina proffsår. Bl. a. med Lulle Ellbojs orkester, där Allan syns
längst fram till vänster. Bilden togs när bandet hade ett engagemang
på Tivoli i Köpenhamn under 50-talet. Jag har även hört berättas att
Allan blev god vän med världsberömde Stan Getz som bjöd Allan till
sitt hem i USA.
KJELL-BERTILS: "I sommarens tid" - 1971
KJELL-BERTILS ORKESTER. Inspelad 1971, med viss assistans av
Yngve Forssélls orkester.
Kjell Andersson - Sång, bas.
Conny Danielsson - Saxofon, gitarr.
Robert Öberg - Sång, gitarr.
Bertil Granberg - Saxofon, trummor.
Kenneth Gran - Orgel, sång.
----------------------------------------------------------
Kjell-Bertils på Spiltan i Boden - 1983
KJELL-BERTILS spelade på Travrestaurangen "Spiltan" i Boden i kalla
januari 1983.
¤ Robert Öberg - gitarr, sång, kapellmästare.
¤ Kjell Andersson - bas, sång.
¤ Thomas Åström - piano, sax, sång.
¤ Allan Lundström - sax, keyboard.
¤ Roger Lindqvist - trummor.
Dansrepertoar - KJELL-BERTILS orkester Piteå
Häromdagen presenterade jag den repertoar som användes i Rolf Åhmans orkester. I rättvisans namn kommer nu även de låtar (som jag kommer ihåg) hämtade ur Kjell-Bertils låtlistor.
LÅTAR HÄMTADE UR ORKESTERN KJELL-BERTILS REPERTOAR - 19 JANUARI 1984:
¤JAG HAR BOTT VID EN LANDSVÄG¤ ¤SOUTH OF THE BORDER¤ ¤HÄLFTEN SÅ KÄR¤ ¤JAG SKALL HA ETT LITET PARTY¤ ¤THEME FROM M.A.S.H.¤ ¤LOVE ME¤ ¤EN SÅNG TILL FRIHETEN¤ ¤OH CAROL¤ ¤SPANSKA ÖGON¤ ¤IL MONDO¤ ¤EN UNDERBAR KÄNSLA¤ ¤JAG LEVER ENSAM NU¤ ¤SAVE YOUR LOVE¤ ¤HEY PAULA¤ ¤IF A SAY YOU HAVE A BEAUTIFUL BODY¤ ¤RÖR VID NÅGONTING¤ ¤GENIE¤ ¤PRETEND¤ ¤LET´S SPEND THE NIGHT¤ ¤TUR I KÄRLEK¤ ¤DET ÄR FÖRSENT¤ ¤DEEP PURPLE¤ ¤MORE THAN I CAN SAY¤ ¤BLUE BY YOU¤ ¤DU TROR JAG ÄR BLÅÖGD¤ ¤GUITAR BOOGIE¤ ¤BARA ÄN EN GÅNG¤ ¤LAST DATE¤ ¤MUSTALAINEN¤ ¤MOODY BLUE¤ ¤IT´S NOW OR NEVER¤ ¤KISS ME QUICK¤ ¤TWILLIGHT TIME¤ ¤HAR DU ALDRIG VARIT ENSAM¤ ¤NOW AND THEN¤ ¤SUCH A NIGHT¤ ¤CAH-CHA NOOGA CHO-CHO¤ ¤SEE YOU LATER ALIGATOR¤ ¤FEELINGS¤ ¤DREAM, DREAM¤ ¤COME PRIMA¤ ¤AMOR AMOR¤ ¤SMILE¤ ¤RYTHM OF THE RAIN¤ ¤DU HAR GJORT MIN GRÅA VÄRLD TILL GULD IGEN¤ ¤HOUND DOG¤ ¤JUST FOR YOU¤ ¤KÄRLEKEN ÄR INGEN LEK¤ ¤ONE WAY TICKET¤ ¤HOME ON THE RANCH¤ ¤HÄLFTEN SÅ KÄR¤ ¤WOMAN¤ ¤MISTY¤ ¤ONLY SIXTÉEN¤ ¤JAG STÅR UTANFÖR OCH TITTAR IN¤ ¤SHE´S NOT YOU¤ ¤DÅ LYSER EN SOL¤ ¤DANNY BOY¤ ¤MORE THAN I CAN SAY¤ ¤BARA ÄN EN GÅNG¤ ¤MEET ME IN STOCKHOLM¤ ¤SILUETTER¤ ¤JUST WALK ON BY¤ ¤JAG GER UPP¤ ¤I WAS FOLLOW HIM¤ ¤WHITE CLIFFS OF DOVER¤ ¤CHICAGO¤ ¤DESAFINADO¤ ¤GO BACK TO OLD DAYS¤ ¤GE MIG EN STUND AV DITT LIV¤ ¤FOOLS FALL IN LOVE¤ ¤BLIR DU ALDRIG NÅNSIN NÖJD¤ ¤ROSE¤ ¤PARISIAN WALKWAY¤ ¤THEME FOR YOUNG LOVERS¤ ¤VINDARNA VÄXLAR¤ ¤SEALED WITH A KISS¤ ¤VID EN LITEN FISKEHAMN¤ ¤ESTRELITA¤
-------------------------------------
Samt många många fler.....
LÅTAR HÄMTADE UR ORKESTERN KJELL-BERTILS REPERTOAR - 19 JANUARI 1984:
¤JAG HAR BOTT VID EN LANDSVÄG¤ ¤SOUTH OF THE BORDER¤ ¤HÄLFTEN SÅ KÄR¤ ¤JAG SKALL HA ETT LITET PARTY¤ ¤THEME FROM M.A.S.H.¤ ¤LOVE ME¤ ¤EN SÅNG TILL FRIHETEN¤ ¤OH CAROL¤ ¤SPANSKA ÖGON¤ ¤IL MONDO¤ ¤EN UNDERBAR KÄNSLA¤ ¤JAG LEVER ENSAM NU¤ ¤SAVE YOUR LOVE¤ ¤HEY PAULA¤ ¤IF A SAY YOU HAVE A BEAUTIFUL BODY¤ ¤RÖR VID NÅGONTING¤ ¤GENIE¤ ¤PRETEND¤ ¤LET´S SPEND THE NIGHT¤ ¤TUR I KÄRLEK¤ ¤DET ÄR FÖRSENT¤ ¤DEEP PURPLE¤ ¤MORE THAN I CAN SAY¤ ¤BLUE BY YOU¤ ¤DU TROR JAG ÄR BLÅÖGD¤ ¤GUITAR BOOGIE¤ ¤BARA ÄN EN GÅNG¤ ¤LAST DATE¤ ¤MUSTALAINEN¤ ¤MOODY BLUE¤ ¤IT´S NOW OR NEVER¤ ¤KISS ME QUICK¤ ¤TWILLIGHT TIME¤ ¤HAR DU ALDRIG VARIT ENSAM¤ ¤NOW AND THEN¤ ¤SUCH A NIGHT¤ ¤CAH-CHA NOOGA CHO-CHO¤ ¤SEE YOU LATER ALIGATOR¤ ¤FEELINGS¤ ¤DREAM, DREAM¤ ¤COME PRIMA¤ ¤AMOR AMOR¤ ¤SMILE¤ ¤RYTHM OF THE RAIN¤ ¤DU HAR GJORT MIN GRÅA VÄRLD TILL GULD IGEN¤ ¤HOUND DOG¤ ¤JUST FOR YOU¤ ¤KÄRLEKEN ÄR INGEN LEK¤ ¤ONE WAY TICKET¤ ¤HOME ON THE RANCH¤ ¤HÄLFTEN SÅ KÄR¤ ¤WOMAN¤ ¤MISTY¤ ¤ONLY SIXTÉEN¤ ¤JAG STÅR UTANFÖR OCH TITTAR IN¤ ¤SHE´S NOT YOU¤ ¤DÅ LYSER EN SOL¤ ¤DANNY BOY¤ ¤MORE THAN I CAN SAY¤ ¤BARA ÄN EN GÅNG¤ ¤MEET ME IN STOCKHOLM¤ ¤SILUETTER¤ ¤JUST WALK ON BY¤ ¤JAG GER UPP¤ ¤I WAS FOLLOW HIM¤ ¤WHITE CLIFFS OF DOVER¤ ¤CHICAGO¤ ¤DESAFINADO¤ ¤GO BACK TO OLD DAYS¤ ¤GE MIG EN STUND AV DITT LIV¤ ¤FOOLS FALL IN LOVE¤ ¤BLIR DU ALDRIG NÅNSIN NÖJD¤ ¤ROSE¤ ¤PARISIAN WALKWAY¤ ¤THEME FOR YOUNG LOVERS¤ ¤VINDARNA VÄXLAR¤ ¤SEALED WITH A KISS¤ ¤VID EN LITEN FISKEHAMN¤ ¤ESTRELITA¤
-------------------------------------
Samt många många fler.....
Non-stop-dans: STEN & STANLEY / KJELL-BERTILS - 1970
