Roger Lindqvist

Bilder från dansbandsgalan i Piteå FH den 27 mars 2010 med Kjell-Bertils orkester. Bildmaterialet är hämtat ur den DVD som filmats och redigerats av Lennart "Lelle" Fällström.


Thomas Åström - sång, piano, sax


Robert Öberg - sång, gitarr, kapellmästare


Kjell Andersson - sång, bas


Roger Lindqvist - trummor

Medverkade gjorde även Tomas Eriksson på keyboard.

Det sägs ju att storleken inte har någon betydelse. I pianisten Erroll Garners fall hade den absolut inte det. Garner  - som mätte 157 cm i strumplästen - komponerade en av de bästa finstämda kompositioner som människor världen över har kommit att älskat genom åren. Den 27 juli 1954 satt Erroll Garner i en inspelningsstudio i New York. Tillsammans med basisten Wyatt Ruther och trumslagaren Eugene "Fats" Heard, framförde man Garners verk: "Misty". Plattan kom senare ut på klassiska skivetiketten Verve. I dag är Misty en god gammal evergreen, spelad och avlyssnad miljoner gånger om. Någon har sagt att Misty är de älskande parens dans, och att den tre minuter långa Garner-versionen, får tiden att stå stilla.

Hur som helst, så hittade Misty vägen till Kjell-Bertils repertoar. Den spelades i vårt band i många år. Allan Lundström blåste på sin tenorsax, och visst var det så - då stod tiden faktiskt stilla. När vi medverkade i "Dansbandskrampen" 2010, nää, jag har inte skrivit fel, det hette faktiskt "krampen". Krampen får väl i det här fallet åsyfta de eventuella kramper man fick i sina ben av att återigen sitta bakom trummorna som förr i tiden.

Tyvärr kunde inte Allan Lundström medverka, han gick bort året före, 2009, i en ålder av 77 år. Men visst fanns vår gamle spelkompis med, när tonerna ljöd ut över det till bredden fyllda dansgolvet. Den här gången var det vår pianist Tomas Åström som axlade Allans fallna mantel. "Misty" de älskande parens egen dans...



Kjell-Bertils orkester, 1983.

----------------------------------------------------------------------

    - Välkommen till HÅWET i Sunderbylogen denna afton. På scenen har vi inga mindre än ett av Norrbottens bästa dansband, Kjell-Bertils. Ni vet ju att grabbarna spelar dansmusik i toppklass. Och låten som vi nyss hörde, är inget mindre än svängiga bossanovan, "Desafinado", som Stan Getz en gång lanserade. Bossa, förresten, jag vet inget annat band som bjuder sin danspublik på just detta.

Risken är att det i någons öron låter väääldans skrytsamt. Men ovanstående presentation, är direkt citerade av Håkan Wiklund, dansarrangör och musiker en gång bosatt i Boden. Som öppningslåt på Kjell-Bertils repertoar fanns alltså "Desafinado" som 1962 "kom ut" genom Stan Getz tenorsaxofon. Till saken hör att det finns - tro det heller ej - en slags koppling mellan Stan Getz och Kjell-Bertils. Nu kanske någon tror att den där Lindqvist har drabbats av storhetsvansinne vid 54 årsålder. Men inte riktigt. Det var nämligen så att under Allan Lundströms proffsejour i kungliga huvudstaden på 50-talet, träffades Allan och Stan Getz. De två blev goda vänner. Stan Getz, kom till Sverige 1958, och åkte tillbaka till USA 1961. Han gifte sig med svenskan Monica Silfverskiöld och fick sonen Peter Getz, som även han är musiker.

Vid ett tillfälle blev Allan iniviterad av Stan att komma och bo i hans hem i Staterna. Jag är osäker om Allan åkte, men jag vet att de två kom att känna varandra. Allan Lundström spelade liksom Stan Getz tenorsax, och de var båda suveräna instrumenatlister på sina "verktyg".

Vid en spelning på Folkets Hus i Gällivare 1982, frågade vår utmärkte pianist Tomas Åström:
    - Du kan väl spela Estrelita ikväll Allan?
    - Hur går den då, sa en frågande Allan.
Tomas spelade några toner på sin elflygel, och sekunden efteråt blåste Allan mexikanen Manuel Ponces komposition helt klanderfritt. Låten låg även på den LP-platta som Umeå-bandet Alexander spelade in 1974. LP:n ingick i serien "Till dans med" där även Örjans, Tom Nordbloms och Christer Sjögrens Pelles också fanns med.

Alexanders version var inte fy skam den heller. Den hade fått en liten "ny kostym" av bandets P-O Johansson, som även han är något utöver det vanliga. P-O Johansson var förutom bandets förträfflige saxofonist, även kapellmästare och tillika sångare. P-O Johansson har också ett förflutet i Yngve Forssélls orkester, precis som Allan hade. Det finns en påtaglig risk, att när jag börjat berätta om sådna här saker, att jag drunknar i alla meningar och ord. Därför så ber jag vänligen om att dra mig tillbaka. Nu!


Fr v: Allan Lundström, Tomas Åström, Roger Lindqvist, Robert Öberg
och Kjell Andersson.

---------------------------------------------------------------------------
Foto: PK-foto, Piteå.