Roger Lindqvist

Norah har varit på "farföräldrabesök". Norah är en ung dam med många härliga idéer. Hon gillar att baka, passa upp, göra make-up på sin farmor (hittills så har farfar klarat sig undan) hennes "ansiktsförbättringar". Men jag kommer nog icke undan. Hennes pysslighet vet inga gränser, för när hon väl börjar då sätter hon alla klutar till. Ett bevis på hennes make-up-begåvning, ägde rum nu i denna eftermiddag. Objektet hette farmor Bettan. Farfar Roger var borta en stund, och visste inte alls om vad som försiggicks i vardagsrummet. Norah arbetade under stor och disciplinerad tystnad, tyst var även farmor Elisabeth. Det hela påminde om SVT:s Go´kväll, där Pekka Heino följer omvandlingen av en ditbjuden pwerson. En sak fattades i detta sammanhang: Pekka Heino. Annars var allt som hämtat ur programmet.

 

När jag sent omsider passerade vardagsrumssoffan, hajade jag till, och var tvungen att titta en extra gång. För där i rummet, satt en person som jag inte alls kände igen. Nåja, bakom masken fanns vissa drag av en för mig välbekant person. Men vem?  Jamen, var det inte stumfilmsstjärnan Gloria Swanson som satt hemma i vår soffa? Jo, nog var det så! Svenskättade mrs. Swanson en gång världsberömd stumfilmsaktris, med ett rykte om sig att vara en riktig femme fatale. Gloria hade en gång ett förhållande med Joe Kennedy sr. John F. Kennedys far. Och tänk nu satt hon här. Men när jag stått och betraktat mrs. Swanson ett tag, sprack masken upp i ett leende. Det var ingen Gloria, det var ju Norahs farmor. Tyvärr så lyste Pekka Heino med sin frånvaro. Men hade han varit här, hade både Norah och farmor fått ett gott betyg. Ja, som hon kan den där Norah...

 

Ett par bilder som togs den 5 december 2010, vid ett besök hos Solbritt och Kjell i Muskus. Det bjöds på palt, fika och kaffe. Norah blev alldeles lyrisk när Solbritt visade sin samling av parfymflaskor.

 

- Farfar å farmor, sitt i soffan, jag ska dansa balett...!

Med dessa ord av barnbarnet, bänkar vi oss i vardagsrumssoffan i spänd förväntan. I sovrummet bredvid, har ballerinena Norah tagit sin tillflykt. Kanhända att farföräldarnas sovrum, i hennes ögon är en berömd ballerinas loge, på Bolsjojteatern i Moskva, den berömdaste, och förnämsta plats en ung ballerina kan vara på. Det ligger en slags förväntan i luften, den darrar av en slags spänd förväntan, inför ridåns öppnande. Ett knappt hörbart sorl hörs i den berömda anrika lokalen från mitten av 1700-talet. Farmor och farfar sitter på främsta parket, med varsin teaterkikare färdig att användas, för att i skarp detalj följa Norahs balettsteg över golvtiljorna.

 

Så kommer presentationen, och tårarna är inte långt borta, när en okänd röst förkunnar: - Mina damer och herrar, det är en stor ära för oss på denna berömda Bolsjojteater, att ikväll kunna för er presentera: NORAH LINDQVIST från Hortlax, i en av henne specielskriven koreogarfisk sensation! Varsågoda - här kommer hon...

På sin plats, är både farmor och farfar snabbt uppe med kikarna, för att titta hur barnbarnet tar sig ut.

- Åh, hon ser ju helt underbar ut, säger farmor med en suck... titta Roger...!

- Joo, man kan ju knappt tro att det är sant. Du och jag, på Bolsjojteatern i Moskva, där Norah dansar balett...

- Hon var ju nyss fyra, ja, tänk vad tiden går! Man måste nästan nypa sig i armen...

 

Ännu är det ingen Bolsjojteater, men farmor och farfars vardagsrumsgolv kan ju låtsas vara de där berömda stället. Man behöver ju i sanningens namn inte alls dansa på nån Bolsjoj, det kan ju räcka gott och väl, att dansa hemma hos farmor och farfar på deras parkettgolv i en vanlig lägnehet. Men fantasin kan vara välbehövlig om man i sin dröm vill vara en berömd ballerina, som dansar medan världen därute står alldeles stilla av beundran.

 

När Norah övernattade häromsistens, så ville hon så gärna visa sina balett- och sångkonster för oss. Vi satt i finsoffan, och Norah sjöng och dansade. Hennes scen, var vårt vardagsrumsgolv. Och efter varje avslutat sång- och dansnummer, fick hon naturligtvis stora ovationer. Med all rätt!

 

Två veckor, fjortondagar, trehundratrettiosex timmar - idel tystnad. Men så i dag kom en kortfattad hälsning: - Jag längtar efter farmor och farfar! Norah och Malte sitter fnv på Arlanda och inväntar hemresan. Kom hem, så ska vi fortsätta lukta in alla underbara slags dofter, kom hem så ska vi återigen när snön har lämnat oss, gå den där speciella skogsstigen, och kika på de yrvakna myrorna, som vi så många gånger förr. Kom hem..!

 

I dag har Norah varit här nästan hela dagen. Innan hennes pappa kom, frågade hon om hon skulle få sova  här i natt. Och det fick hon. Norah och farmor har hjälpts åt i köket under dagen. Det har både bakats och gjorts Pitepalt. Mitt på dagen gick Norah och farfar ut på promenad. Hon ville så gärna se hur mycket snö det var i lekparken, så vi styrde därför stegen dit. Det blev karusellåkande och bus i snön. Hon ville att jag skulle vara Emils pappa, och att jag skulle be henne gå in i snickarboda. Hon regisserade och jag lydde. Hon pekade åt vilket håll jag skulle gå, hon var bestämd på den punkten. Kanke en ny kvinnlig demonregissör på gång? Strax före middagen skickade farmor Bettan, Norah och farfar till ICA-Matmix för att hämta ett paket. I paketet låg bl a en sagobok med sånger, en CD följde också med. Just nu så sitter farmor och Norah och läser ur boken. Norahs säng är bäddad och klar. Så nu får vi vänta och se när John Blund kommer och kastar sömnpulver i hennes ögon. I dag var det meningen att vårt andra barnbarn Max skulle hämtas från dagiset och vara här under kvällen. Men si det gick inte. Max har varit förkyld, och haft lite oroligt i sin mage. Men det kommer fler chanser. Vi brukar hämta honom någongång då och då. Och det gör vi ju så gärna. Likadant gjorde mina föräldrar då pojkarna var små. Och jag vet inte hur vi skulle klarat oss utan grabbarnas farföräldrar. Deras morföräldrar var avlidna, så vi hade ju endast dem. De var guld värda. Men de sa vi till dem då och då hur mycket de betydde.

 

Jordgubbsröda läppar,

ögon som en klarblå

sommarhimmel.

Ett hår som ett böljande

rågfält.

Sommaren blir mer vacker

genom din närvaro, lilla barn.

 

------------------------------------------

En titt tillbaka i mina publicerade inlägg, vittnar om att barnbarnet Norah, fyllde 5 månader den 28 december 2008. Min blogg var då nästan en vecka gammal. Fyra år har svunnit sedan detta skrevs. Idag har hon uppnått den aktningsvärda åldern av hela fyra år.

 

Julafton! Hemma hos Robert, Jannice och Max. Och som Max väntade, väntade och väntade. Men så kom tomten, Max drog sig tillbaka en pyttestund, eftersom han var lite rädd. Men det gick snabbt över. För när tomten väl började dela ut hårda som mjuka klappar, var Max åter sitt vanliga jag. Han bistod tomten med att överlämna klapparna till respektive mottagare. Och när den stora stunden så var över, så märktes ett och annat glatt leende på Max läppar. Och idag när jag mötte honom hemma hos Danne och Mia, så var leendet fortfarande kvar. Men det kanske även berodde på att han och hans pappa, Robert, samt Danne och Mia tillbringat någon timme på varsin skoter.