Spelning i Arjeplog påsken 1995
Påskhelgen 1995 var vi inbokade på två spelningar i Arjeplog. Jäckvik och Hotell Silverhatten. Den lediga tiden fördrev vi genom ett besök på Silvermuséet som dr Einar Wallquist en gång lade grunden till. Det blev även ett fika på Forslunds Café tillsammans med spelkompisarna. Ensam på mitt hotellrum skrev jag ner några rader om vad vi gjort och skulle göra. Vädret var toppen, ca 10-11 grader. Ett perfekt påskväder alltså. Väl inne på rummet roade jag mig med att kika på Eurosport på televisionen. Låg i min säng och slappade. På den här tiden var jag inte så bortskämd vad gällde antal TV-kanaler, så jag paasde med andra ord på att ta för mig. Man visade boxning på TV:n en sport som jag sannerligen inte var van vid på våra egna kanaler därhemma. I Jäckvik hade jag en egen hejarklack under kvällen. Jag blev flitigt uppvaktad hela kvällen av ett gäng entusiaster.
Orkesterforum 1993
Konferencier den här kvällen var Bertil Bertilsson. Bl. a. de band som
uppträdde inför publik och arrangörer sågs Boogart, Expanders, Opus
och Thor-Görans. I pausen blev jag inbjuden upp i Lars-Eric Boströms
hotellsvit. Lars-Eric hade en egen välkänd trio: "Lars-Eric Thorbjörns"
från Luleå. Lars-Eric gjorde sitt bästa för att övertala mig att engagera
mig fackligt inom Musikerförbundet. Han följde upp detta genom att
ringa mig några veckor efter vi träffats på Pite Havsbad.
--------------------------------------------------------------------------------
Korsordstävling med Mona Krantz P.D.O.L. 1994
Dagboksanteckningarna berättar denna gång om ett möte med radioprataren Mona Krantz, och en korsordstävling där vi i OPUS skulle spela upp olika melodier för den korsordslösande publiken. Under Piteå Dansar Och Ler, spelade dansbandet OPUS upp till dans med fem andra orkestrar, på parkeringsdäcket på Prästgårdsgatan. Så här lät det i min anteckningar:
SÖNDAG DEN 31 JULI 1994.
"Så var festen över för denna gång. Helena, Göran och barnen åkte hem igår på eftermiddan. Dessförinnan, fredagskväll, var vi på Piteå Dansar Och Ler. Åkte in till festivalen fredag klockan 11.00 (ensam) för att rigga upp vår utrustning. Det var fem band, Factum, Monica med Triss, Opus, Zanders med sångaren Patrik Öhlund (som bytt namn till Strike) och Anneliz. Samtliga band skulle samsas på den scen som fanns i tältet på parkeringsdäcket. Klockan 15.00 samma eftermiddag, skulle vi spela upp till motionsdans fram till klockan 17.00.
Det var inte många som tordes upp på dansgolvet, men många satt och lyssnade. Elisabeth med barnen, samt Helena och Göran med barn, kom också dit. Efter motionsdansens slut åkte jag hem (de andra åkte före) klockan 17.00 på kvällen packade vi in alla våra barn längst bak i Görans 245:a. Jag var chaufför. Gick runt på området, åkte radiobil, karusell, t.om. till klockan 20.45. Gick till stora scenen, bredvid posten på Uddmansgatan, för att lyssna på mr. Dynamite himself - JERRY WILLIAMS. Det var fullt ös, och i blåssektionen såg jag bl. a. trombonisten Olle Holmqvist. En gång gift med skådisen Anna Sundqvist.
Fullt ös, vi stod nära scenen, Göran och jag hade varsin grabb på våra axlar, Erik och Daniel. Elisabeth och Helena stod bredvid varandra. Högt ljud i den stora anläggningen. Kanske jag skulle haft öronproppar.
Började spela klockan 23.00 på kvällen. Mycket folk, varmt och ett konstigt ljud på scenen. Hörde min sång väldigt dåligt i min monitorlåda. Kände mig ganska så hes i halsen, men det gick ändå bra. Efteråt tog vi en fika i tältet. Stakka Bo uppträdde klockan 01.30 på stora scenen. Vi gick så småningom, trötta som vi var. Somnade nångång vid halv 4.
-------------------------------------------------------------------
Lördag den 30 juli skulle vi träffas klockan 11.00 i musiksalen, för att repa in de låtar som vi skulle framföra i tältet klockan 13.00 i danstältet. Det var SM i korsord med programledaren Mona Krantz. Den välkända radiorösten som hörts så många gånger genom årens lopp. Vi skulle spela vissa snuttar av vissa utvalda låtar, som förhppningsvis skulle vara till hjälp för de tävlande.
Låtarna som vi i OPUS skulle spela var följande: "Det är våren", "De sista ljuva åren", "Stars and stripes" (den amerikanska nationalhymnen), "Ett glas öl" (HasseåTage), "Röda stugor tåga vi förbi", "Isabella", Smoke gets in your eyes", "Två små röda rosor", Thank you for the music", "Yesterday", "Sofia dansar go-go".
I pausen framförde vi egna låtar, ur repertoaren. Tävlingen räckte en timme. Mona Krantz gjorde en presentation av oss också under stora applådåskor. I kulissen skymtade Kent Finell och Thord Carlsson förbi. Samma dag sändes Svensktoppen från samma plats, under Kent Finells ledning. I det stora hela gick P.D.O.L. spelningen bra, även SM-tävlingen i korsord. Mona Krantz tackade oss efteråt".
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Under rubriken "Minnesvärda möten" berättade jag i tre artiklar i Piteå-Tidningen om möten med Kikki Danielsson, Sune Mangs, Kjell Öhman, Bertil Bertilsson, Jan Bylund, Hep Stars, Pierre Isacsson och Gimmicks, Yngve Forssélls, Sten & Stanley, Jan Öjlers m. fl. Artiklarna var införda: 9-26 september, samt den 1 oktober 2008.
/Roger.
Orkesterforum på Medan i Arvidsjaur - 1994
Jan Bylund var kvällens konferencier. Bylund hade vi mött förut,
på Nordkalottcenter i Luleå, där vi delade omklädningsrum. Janne
var en trevlig bekantskap.
Körschema till våra ljudtekniker.
Låtarna som vi spelade. Låten Du ska ha tack - text & musik:
Roger Lindqvist, som jag även framförde.
Roger vid sångmikrofonen. Spelade några år på D-drums. Vilket jag
inte gillade. Jag är "uppvuxen" med vanliga hederliga akustiska trummor.
När vi spelade med Hep Stars i Pajala 1995, diskuterade jag och Christer
Pettersson om D-drums. Han var av samma åsikt. Han sa:
- Jag spelade i en krogshow en gång. Jag skulle så stort pröva D-drums.
Jag var tvungen att byta till akustiska. Nää, D-drums dom kan man endast
använda till en sak: att kasta Frisbee med!
--------------------------------------------------------------------
Gällivare/Malmberget som en glimmande diamant...
När jag var trummis i dansbandet Opus, spelade vi ganska ofta på Björnfällan uppe på Dundret. Scenen låg på långsidan av danslokalen, och som trummis satt jag längst bak med ryggen vänd mot ett stort fönster. När klockan närmade sig 21.00 och vi äntrade scenen kunde jag inte låta bli att blicka ut i den svarta kylslagna natten för att se på de ljus som avtecknades därnere inför min åsyn. Hela Malmberget/Gällivare låg upplyst som en glimmande diamant långt ner som i en dalsänka, och jag minns än hur vackert jag tyckte att det var. Det kändes i dessa stunder som om jag kunde rymma hela malmfältsområdet i mina bara händer. I dagens PT finns ett repotage som handlar om vissa rivningshotade områden i Malmberget. Där finns också en bild tagen just precis från min "trumplats" där jag en gång brukade sitta när vi spelade upp till dans uppe på Björnfällan, Dundret.
Från min plats vid trummorna kunde jag se denna fantastiska vy.
Alldeles bakom min rygg låg Malmberget/Gällivare som en glimmande
diamant.
-----------------------------------------------------------
Foto: Maria Johansson, Piteå-Tidningen.
Dansmara med Leif Engvalls, Opus och Nordix
Den 9 mars 1993 spelade Leif Engvalls, Nordix och Opus upp till dans på
Folket Hus i Piteå. En trevlig afton med de trevliga kollegorna i Leif Engvalls
och Nordix.
/Roger i Opus från Piteå.
Studioinspelning 1996
Februari 1996 tillbringade vi i OPUS två dagar i en inspelningsstudio i Sävast i Boden. Åke "Donken" Karlsson studions ägare tillika tekniker var den som rattade och ställde in ljudet när vi spelade. Resultatet blev en kassett: "RAKT UPP OCH NER" där vi gjorde 12 stycken låtar. Kassetten såldes sedan under våra danskvällar men även ute i vissa butiker i Piteå med omnejd.
I februari 1996 åkte vi till Sävast i Boden i D & D Studio för en inspel-
ning.
Åke "Donken" Karlsson, studiotekniker.
Rogge spelar trummor!
Rogge sjunger "Börja om från början", "Vid din sida", "But I Do" och
"Rosegarden".
Steffe spelade gitarr och sjöng.
Även Sture spelade och sjöng en trudelutt. Håkan och Sune fanns också
med i studion.
Licensavgift "Nordisk Copyright Bureau", "NCB".
Låtarna som så småningom hamnade på kassett.
- Det är du och jag -
En egenhändig komposition såväl text som melodi. Resultat: "Det är du och jag". En låt som aldrig spelades ute på dans. Däremot skrev jag en låt som hette "Du ska ha tack", där jag också gjorde melodi, den framfördes ute på våra spelningar, en låt som jag sjöng.
Låten "Det är du och jag" - skrevs den 15 september 1993:
Text och musik: Roger Lindqvist - 1993.
Låten "Det är du och jag" - skrevs den 15 september 1993:
Text och musik: Roger Lindqvist - 1993.
OPUS / Piteå Stadshotell - 1995
Ehrling Dahlberg - keyboard, sång, Håkan Norberg - sax, keyboard,
gitarr, sång, Roger Lindqvist - trummor, sång, Sune Karlsson - bas,
sång, Stefan Engman - gitarr, sång.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lördagsdans till OPUS - Silverhatten Arjeplog
Roger Lindqvist, Stefan Engman, Sture Kuusisalo, Sune Karlsson
och Håkan Norberg.
Opus - Skellefteå Folkets Park
OPUS - Dansbandet från Piteå
OPUS - Dansbandet från Piteå. Medlemmar:
HÅKAN NORBERG - sax, gitarr, sång, keyboard.
Tidigare band: Ruter 5, Alexander, Linders.
ROGER LINDQVIST - trummor, sång.
Tidigare band: Lasses, John Harrys, Rolf Åhmans
Kjell-Bertils.
STEFAN ENGMAN - gitarr, sång.
Tidigare band: Factum, Focus 5, John Harrys.
SUNE KARLSSON - bas, sång.
Tidigare band: Rolf Sandgrens, Rolf Åhmans,
Mattes med Monica.
ERLING DAHLBERG - keyboard, sång.
Tidigare band: Ragges, Focus 5.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Foto: Tommy Stoltz - Fototjänst Piteå - 1993.
Dansmara: Leif Engvalls, Opus, Nordix
Dansmara den 9 mars 1996 - Folkets Hus i Piteå. Medverkande
band: Leif Engvalls, Gävle. Opus, Piteå, Nordix, Östersund.
Roger vid sångmikrofonen - 1996
Detta med att sjunga, har aldrig varit speciellt viktigt för mig. Även om jag jämt och ständigt går omkring och nynnar allt från Ernst Rolf till Led Zeppelin. Men när jag för ganska länge sedan - 1972 - började min "musikaliska-karriär", så kom också sången in i mitt liv. I de band som jag spelat i, är det endast i två som jag har "upplåtit" min stämma, Rolf Åhmans och OPUS. Därför var det extra pirrigt och framförallt väldigt roligt, när vi i februari 1996 gick in i en studio i Sävast i Boden, för att göra en inspelning. Även om jag varit i inspelningsstudios tidigare, så var det lite annorlunda denna gång. Förut så hade min huvudsakliga syssla varit trummandet, men nu så var det både och. Men det var en jätteskön grej att göra - och finge jag bara chansen så skulle jag absolut göra om det.
På detta lite egendomliga foto, så syns herr Lindqvist både till höger
och till vänster. På den konstiga fliken som syns, så finns en av "mina"
låtar; "But I Do". De övriga var "Rosegarden", "Börja om från början"
och "Vid din sida".
På detta lite egendomliga foto, så syns herr Lindqvist både till höger
och till vänster. På den konstiga fliken som syns, så finns en av "mina"
låtar; "But I Do". De övriga var "Rosegarden", "Börja om från början"
och "Vid din sida".
OPUS - spelningar dec. - 93
Under alla åren som jag spelade, var jag för det mesta upptagen
varje juldag och nyårsafton. Lite tråkigt ibland när man skulle iväg -
inte minst med tanke på barnen, när de var små. December 1993
gjorde vi det undantaget att inte spela nyårsafton. Medan vi däremot
åkte iväg som vanligt på den obligatoriska juldagsspelningen. Har tittat
i gamla dansannonser - som kunde se ut som följer:
----------------------------------------------------------------------------------
Piteå Stadshotell - 22 december 1993.
Juldagen 25 december 1993 - Hotell Överkalix.
OPUS - repertoarlista dec. 1995.
En natt på Tärendöholmen
Sommaren 1996 gifte sig en bekant till vår keybordist Sture. Efter bröllopet skulle det bli stor fest och baluns ute på välbekanta Tärendöholmen. Vi tackade ja, och så en lördagseftermiddag, stod vi så där vid den bro som förbinder själva holmen med fastlandet. Det vara bara ett fel. Våran orkesterbuss kunde omöjligt ta sig över den mycket smala bron. Alla musikinstrument, högtalare mm måste lastas över på ett vanligt bilsläp. Brudens far ställde snällt upp. Och när vi sedan efter en del stånkande och stönande, äntligen lyckats få med alla attiraljer, blev jag utsedd att klättra längst upp på lasset för att hålla lite koll. Så där satt jag då, högst upp på våra pålastade förstärkare och gud-vet-vad, och blickade ut över Kalixälven. (Detta är ett exempel på musikerlivets baksida). Då vi så kommit oss över den - i mina ögon - pyttesmala bron, så var nästa steg att lasta av i vanlig ordning. Allt gick som det vanligtvis brukar, soundcheck, översyn på ev. trasiga kablar, stämning av gitarrer, spotlights som skulle sättas upp, etc. etc. När brudparet kom så satte festlighterna igång. Fast till denna middag med tal och sång mm fick inte vi i orkestern delta. Sture, som jag tidigare nämnt, var med på middagen i egenskap av god vän och framförallt med sitt obligatoriska dragspel på magen. Tiden gick, och i Tärendönatten blev vi så småningom varse, att myggen så sakta höll på att äta av oss allt kött på våra stackars kroppar. Hur vi än bar oss åt, hoppade, dansade, åt, sprang, ja, hur mycket vi än bar oss år, så satt det cirka tusen ilskna myggor fast på armar, rygg och ben, som bara hade ett i sina tankar: VÅRT BLOD!
Faktiskt så mötte vi en hel del rätt så trevliga personer mitt i myggpplågan. En väldigt trevlig och sympatisk herre kom fram för att presentera sig. -"Goddag! Jag heter Thomas Lindahl och är kompositör. Thomas kom från Malmö, upp till Tärendö för att vara med på detta bröllop. Han berättade också att han komponerat musiken till filmen "Sunes sommar" med bl.a Peter Haber och Carina Lidbom. Natten fortskred, och innifrån danslogen hördes glada skratt, och klirret från vin och champagneglas. Tal efter tal hölls. Medan vi stackare till dansmusiker satt därute och sakta såg hur myggen parkerade i tusen och åter tusen på nya ställen på våra kroppar. Klockan slog nio, den blev både tio och elva, och fortfarande syntes ingen antydan till att påbörja dansen. När vi så smått börjat förtvivla - klockan var halv ett på natten - vinkade en vänlig man att vi skulle göra entré. Inte förrän 01.00 påbörjades det jobb, som vi var där för att göra. Med en plågad blick, satte jag mig bakom trummorna, likaså syntes en lika plågat anlete på mina andra kollegor.
Dansen pågick framåt småtimmarna. Och som en liten kompensation, kom brudens far fram efter dansens slut med sin välfyllda och tjocka plånbok. -"Nå, va vill ni ha nu grabbar?" Ni måste ju få lite mer än utlovat!" Gaget var väl tilltaget. Och med ett litet leende på våra läppar åkte vi så hem i den myggrika Tärendönatten. Hem till Pite, och med en erfarenhet rikare. Tärendö i all ära - men nog är hemma alltid bäst, åtminstone så länge som det är myggfritt.
Anrika festplatsen Tärendöholmen. Den myggrika sommar-
natten 1996, blev ett minne för livet. OPUS medlemmarna från
Piteå, höll på att bli ihjälstuckna av de ilskna tärendöinsekterna.
Foto: Kenth Wärjas.
En kul grej under natten svåra prövningar
på Tärendöholmen, var när vi fick en prat-
stund med kompositören Thomas Lindahl
från Malmö.
Faktiskt så mötte vi en hel del rätt så trevliga personer mitt i myggpplågan. En väldigt trevlig och sympatisk herre kom fram för att presentera sig. -"Goddag! Jag heter Thomas Lindahl och är kompositör. Thomas kom från Malmö, upp till Tärendö för att vara med på detta bröllop. Han berättade också att han komponerat musiken till filmen "Sunes sommar" med bl.a Peter Haber och Carina Lidbom. Natten fortskred, och innifrån danslogen hördes glada skratt, och klirret från vin och champagneglas. Tal efter tal hölls. Medan vi stackare till dansmusiker satt därute och sakta såg hur myggen parkerade i tusen och åter tusen på nya ställen på våra kroppar. Klockan slog nio, den blev både tio och elva, och fortfarande syntes ingen antydan till att påbörja dansen. När vi så smått börjat förtvivla - klockan var halv ett på natten - vinkade en vänlig man att vi skulle göra entré. Inte förrän 01.00 påbörjades det jobb, som vi var där för att göra. Med en plågad blick, satte jag mig bakom trummorna, likaså syntes en lika plågat anlete på mina andra kollegor.
Dansen pågick framåt småtimmarna. Och som en liten kompensation, kom brudens far fram efter dansens slut med sin välfyllda och tjocka plånbok. -"Nå, va vill ni ha nu grabbar?" Ni måste ju få lite mer än utlovat!" Gaget var väl tilltaget. Och med ett litet leende på våra läppar åkte vi så hem i den myggrika Tärendönatten. Hem till Pite, och med en erfarenhet rikare. Tärendö i all ära - men nog är hemma alltid bäst, åtminstone så länge som det är myggfritt.
Anrika festplatsen Tärendöholmen. Den myggrika sommar-
natten 1996, blev ett minne för livet. OPUS medlemmarna från
Piteå, höll på att bli ihjälstuckna av de ilskna tärendöinsekterna.
Foto: Kenth Wärjas.
En kul grej under natten svåra prövningar
på Tärendöholmen, var när vi fick en prat-
stund med kompositören Thomas Lindahl
från Malmö.
Dansmusik? Jomenvisst!
Dansbandskampen startar snart i SVT. Och detta har medfört ett kolossalt intresse från när och fjärran. Som f.d. musikant - i "dansmusikskrået", tycker jag att det nyväckta intresset är helt underbart. Härhemma på det lokala planet, smids planer på att anordna en nostalgiafton under våren 2010, med gamla avsomnade dansband från Piteå. Sitter och bläddrar i gamla bilder från de där åren, då jag själv åkte runt på vägarna i Norrland. Och den 18 oktober är det faktiskt 12 år sedan dansbandet OPUS från Piteå gjorde sin allra sista spelning. Men det rör på sig i musikantleden. I somras träffades vi i bandet Rolf Åhmans för några spelningar. På tur står eventuellt också Kjell-Bertils. Dansmusik har av många ansetts som något som "katten har släpat hem". Och jag minns en spelning vi gjorde på Folkets Hus i Piteå, omkring 1995. Vår keyboardist och dragspelare Sture, jobbade som musiklärare och adjunkt på musikhögskolan i Piteå. En dam, som var bekant med Sture, tar honom i armen och säger: -"Men Sture, hur kan du sjunka så djupt, att stå här och spela dansmusik?" Sture tittar på henne och säger: -"Det kanske beror på att jag gillar det - det är skitkul!" Kommentar överflödig!!!
Här sitter jag och försöker se vacker ut. Detta foto togs
juldagen 1995 i Folkets Hus i Jörn. Pitepojkarna i OPUS
spelade upp till dans.
Dansbandsfestival - 1994. Och som synes så var OPUS
med på ett hörn.
"Måste man ha likadana kläder?". Ja, det kan man fråga
sig. I OPUS såg vi ut så här, våren 1993. Bakre raden:
fr. v. Roger Lindqvist, Sune Karlsson, Erling Dahlberg.
Främre: Stefan Engman och Håkan Norberg.
Hösten 1996 besökte vi Arjeplog.
Klockan halv två på natten, kan man se ut så här, efter en
hel kvälls spelande. Här håller jag - och vi - på med att packa
ihop våra saker. Plats: Piteå Stadshotell, 1993.
Prislista på norrländska dansband 1994.
Dansbandsfestival 1993.
Vid sångmikrofonen - 1992.
Påskhelgen 1994 - spelade OPUS i Hemavan. (Ingemar Sten-
marks hemtrakter).
En välbehövlig paus. Juldagen 1995 i Jörn. Sture, Roger
och Stefan. Sune och Håkan fastnade tyvärr inte på bild.
Vid nåt tillfälle, så träffades vi familjevis för att umgås.
Tillsammans med fruar och barn. Detta är ett sådant till-
fälle, hemma hos Sune och Eivor sommaren 1992. Fr. v.
Roger, Stefan, Maria, med ryggen mot kameran: Elisabeth
och Håkan. Irené skymtar i bilden högra hörn.
-"Men hallå Sture - du syns ju inte!". Folkets Hus i Storfors
oktober 1997.
Sista natten med gänget är slut. Sista bilden på medlemmarna
i OPUS. Själv så fortsatte jag musicerandet ytterligare två år.
Då tillsammans med Kjell Anderssons orkester.
OPUS bildades sommaren 1991. Och allt tog alltså slut den 18
oktober 1997. Sista spelningen gjordes i Storfors Folkets Hus.
Här sitter jag och försöker se vacker ut. Detta foto togs
juldagen 1995 i Folkets Hus i Jörn. Pitepojkarna i OPUS
spelade upp till dans.
Dansbandsfestival - 1994. Och som synes så var OPUS
med på ett hörn.
"Måste man ha likadana kläder?". Ja, det kan man fråga
sig. I OPUS såg vi ut så här, våren 1993. Bakre raden:
fr. v. Roger Lindqvist, Sune Karlsson, Erling Dahlberg.
Främre: Stefan Engman och Håkan Norberg.
Hösten 1996 besökte vi Arjeplog.
Klockan halv två på natten, kan man se ut så här, efter en
hel kvälls spelande. Här håller jag - och vi - på med att packa
ihop våra saker. Plats: Piteå Stadshotell, 1993.
Prislista på norrländska dansband 1994.
Dansbandsfestival 1993.
Vid sångmikrofonen - 1992.
Påskhelgen 1994 - spelade OPUS i Hemavan. (Ingemar Sten-
marks hemtrakter).
En välbehövlig paus. Juldagen 1995 i Jörn. Sture, Roger
och Stefan. Sune och Håkan fastnade tyvärr inte på bild.
Vid nåt tillfälle, så träffades vi familjevis för att umgås.
Tillsammans med fruar och barn. Detta är ett sådant till-
fälle, hemma hos Sune och Eivor sommaren 1992. Fr. v.
Roger, Stefan, Maria, med ryggen mot kameran: Elisabeth
och Håkan. Irené skymtar i bilden högra hörn.
-"Men hallå Sture - du syns ju inte!". Folkets Hus i Storfors
oktober 1997.
Sista natten med gänget är slut. Sista bilden på medlemmarna
i OPUS. Själv så fortsatte jag musicerandet ytterligare två år.
Då tillsammans med Kjell Anderssons orkester.
OPUS bildades sommaren 1991. Och allt tog alltså slut den 18
oktober 1997. Sista spelningen gjordes i Storfors Folkets Hus.
Stefan Engman
Vi spelade tillsammans under ett par år. Först i Rolf Åhmans, när vi gjorde en liten "comeback" i slutet av 80-talet och början av 1990. Sen så blev vi medlemmar i Opus, ett dansband med mycket 60-tals låtar, som fanns 1991-97. Idag träffas vi mest sporadiskt, häromsistens ute på stan som hastigast. Stefan är ju snickare till sitt yrke, men han snickrar också till en och annan låt därhemma. "Steffe" hördes på lokalradion för ett tag sen som "veckans färsking" med låten: "Child at heart". Jodu,
Stefan, den där låten skulle varit med på kassetten som vi gjorde 1996. Men jag tror inte den fanns då? Du kanske inte ens gjorde låtar på den tiden? Hur som helst - snyggt jobbat Stefan!
Steffe, med sin gitarr. Lycka till
med låtskrivandet!
Stefan, den där låten skulle varit med på kassetten som vi gjorde 1996. Men jag tror inte den fanns då? Du kanske inte ens gjorde låtar på den tiden? Hur som helst - snyggt jobbat Stefan!
Steffe, med sin gitarr. Lycka till
med låtskrivandet!
Piteå Dansar och Ler ?
Det vackra väder som varje år brukar infinna sig vid tidpunkten för PDOL, lyser i år med sin frånvaro. Gick en snabb runda på stan igår jag och Bettan. Även då syntes hotfulla moln på himlen. Istället för att gå innanför grindarna, ska vi göra nåt som känns definitivt mycket bättre - vi ska ha Norah hos oss ikväll, och det smäller högre än alla PDOL i hela världen. Faktum är att varken jag eller Elisabeth gillar att gå på såna här gatufester. Senast som jag var där var 1998, då tillsammans med Daniel som promt skulle se på Black Ingvars. 1994 spelade jag där, då var även Elisabeth med, sen så har det inte blivit så mycket mer av PDOL - besök.
Spelade med OPUS på parkeringsdäcket under PDOL 1994.
Vi spelade dansmusik under PDOL -94. Vi gjorde även ett jobb
tillsammans med Mona Krantz, som ledde ett sommarkryss, där
vi gjorde olika musikillustrationer.
Spelade med OPUS på parkeringsdäcket under PDOL 1994.
Vi spelade dansmusik under PDOL -94. Vi gjorde även ett jobb
tillsammans med Mona Krantz, som ledde ett sommarkryss, där
vi gjorde olika musikillustrationer.
Svensktoppskuriosa - Kent Finell PDOL 1994
Den 30 juli 1994 spelade vi i dansbandet OPUS upp till dans under Piteå Dansar och Ler. Under dagen, flera timmar före spelningens början utfördes det obligatoriska soundchecket. Vid samma tidpunkt sände Sveriges Radio, programmet Svensktoppen med programledaren Kent Finell strax utanför den plats där vi höll till. När sändningen var över och den tekniska personalen packade ihop kablar o.s.v. fick jag detta s.k. "körschema" ur Kent Finells hand. Se här nedan.
Programledaren för Svensktoppen under Piteå Dansar och Ler 1994 -
Kent Finell.
OPUS spelade upp till dans under PDOL - 94.
Programledaren för Svensktoppen under Piteå Dansar och Ler 1994 -
Kent Finell.
OPUS spelade upp till dans under PDOL - 94.
Dansbandet OPUS
Efter rätt många år ute på olika danstillställningar beslutade jag mig för att lägga trumstockarna på hyllan hösten 1984. Men oj, vad jag bedrog mig. Redan året därpå, 1985, ringer Robban från Kjell-Bertils (det band som jag tidigare spelat med) för att be mig vikariera de återstående spelningar som orkestern har, fram till januari -86, när Kjell-Bertils definitivt ska gå i graven. Hösten 1985 hoppar jag alltså åter på "dansbandståget." I Kjell-Bertils spelar då följande mannar: Conny Danielsson - gitarr, sax. Robert Öberg - gitarr, sång, kapellmästare. Roger Lindqvist - trummor. Håkan Norberg - keyboard, sång. Kjell Andersson - bas, sång. Den absolut sista kvällen med gänget i januari 1986, finns även Thomas Eriksson med på bl.a slagverk. Samt även Allan Lundström - tenorsax.
Det dröjer fram till sommaren 1987, då spelsuget blir så pass stort att jag bestämmer mig för att kontakta mina gamla polare i Rolf Åhmans. Jag ringer även Folke Sjöberg, dansarrangör på Logen Käcktjärn, för att förhöra mig om möjligheten att boka in oss under en kväll i juli. Folke nappar på förslaget. Detta gör även mina musikantkollegor. Därefter följer en hektisk tid, med mycket repetitioner, val av lämpliga låtar, anskaffning av ljud och ljusanläggning ja, allt som bara är ett måste för att det hela ska fungera. Så när kvällen så äntligen kommer är vi alla laddade till max. Men så händer en tragisk olycka. Vår saxofonist och keyboardkille Gunnar, är alldeles förstörd och likblek i ansiktet när han kommer. Under dagen har han blivit vittne till en obehaglig olycka med dödlig utgång. Hans svågers dotter blir påkörd under en släktsammankomst, vittne till detta tragiska blir även Gunnars ena dotter, tillika kusin till den omkomna. Trots det tragiska, så genomfördes spelningen planenligt. Nån tid efter Käcktjärnsspelningen, kommer olika förfrågningar in om vi kan spela på olika privata fester och dylikt. Alla utom Gunnar fortsätter. Och så håller det på i cirka 3 år.
1991 blir jag tillfrågad av Håkan Norberg om jag kunde tänka mig att åter börja spela, "därute." Jag accepterar anbudet, och sen så raggas det ihop lämpligt folk. Min kusin Sune Karlsson som spelar elbas, tackar ja. Även gitarristen och sångaren Stefan Engman samt keyboardmannen Erling Dahlberg ansluter sig. OPUS blir namnet på vårt nya band. Och under de följande 6 åren, spelar vi åter ute på krogrestauranger, Folkets Hus, utedansbanor ja, t.o.m. på lastbilsflak. 1994 beslutar sig Erling för att sluta. Ersättare blir istället den mycket kunnige Sture Kuusisalo, musiklärare på musikhögskolan i Piteå. Stures huvudinstrument är dragspel, men i OPUS är det keyboarden som gäller för det mesta. Efter 6 innehållsrika år, bestämmer vi oss för att lägga ner bandet hösten 1997. Sedan följer för mig ytterligare 2 år med Kjell Anderssons orkester, innan jag känner att det är dags att runda av det hela. Så nu sitter jag här, med en drös av många glada och roliga minnen i min kappsäck. Som jag gladeligen förvaltat på bästa tänkbara sätt och vis. De här åren, med så många möten med olika människor, kommer för alltid att finnas kvar, inne i ett speciellt rum i mitt medvetande.
OPUS - 1993.
OPUS på Strömbackaskolanstak. Våren 1993.
OPUS spelar på Piteå Dansar och Ler 1994.
OPUS tillsammans med Hep Stars i Pajala 1995.
OPUS med Leif Engvalls och Nordix i Dansmara 1996.
Sture Kuusisalo och Sune Karlsson i OPUS, på spelning i Sikfors
Folkets Hus våren 1997.
OPUS i Luleå 1996.
Parken i Skellefteå en onsdag i juli.
Folkan i Piteå 1992.
Trummor Roger Lindqvist. Här i Kjell-Bertils på "Rännaren" i Norsjö
sommaren 1984.
OPUS på Medan i Arvidsjaur. Konferencier var ståupparen Jan Bylund.
(Trevlig kille)
Sångaren och gitarristen i OPUS Stefan Engman.
Roger Lindqvist och Sture Kuusisalo. Storfors Folkets Hus 1997.
En till synes förvånad Håkan Norberg.
Nöjesutbud på Havsbadet i Piteå. OPUS finns med under mars månad.
Sista natten med gänget. Hösten 1997 tog det slut. För gott?
Det dröjer fram till sommaren 1987, då spelsuget blir så pass stort att jag bestämmer mig för att kontakta mina gamla polare i Rolf Åhmans. Jag ringer även Folke Sjöberg, dansarrangör på Logen Käcktjärn, för att förhöra mig om möjligheten att boka in oss under en kväll i juli. Folke nappar på förslaget. Detta gör även mina musikantkollegor. Därefter följer en hektisk tid, med mycket repetitioner, val av lämpliga låtar, anskaffning av ljud och ljusanläggning ja, allt som bara är ett måste för att det hela ska fungera. Så när kvällen så äntligen kommer är vi alla laddade till max. Men så händer en tragisk olycka. Vår saxofonist och keyboardkille Gunnar, är alldeles förstörd och likblek i ansiktet när han kommer. Under dagen har han blivit vittne till en obehaglig olycka med dödlig utgång. Hans svågers dotter blir påkörd under en släktsammankomst, vittne till detta tragiska blir även Gunnars ena dotter, tillika kusin till den omkomna. Trots det tragiska, så genomfördes spelningen planenligt. Nån tid efter Käcktjärnsspelningen, kommer olika förfrågningar in om vi kan spela på olika privata fester och dylikt. Alla utom Gunnar fortsätter. Och så håller det på i cirka 3 år.
1991 blir jag tillfrågad av Håkan Norberg om jag kunde tänka mig att åter börja spela, "därute." Jag accepterar anbudet, och sen så raggas det ihop lämpligt folk. Min kusin Sune Karlsson som spelar elbas, tackar ja. Även gitarristen och sångaren Stefan Engman samt keyboardmannen Erling Dahlberg ansluter sig. OPUS blir namnet på vårt nya band. Och under de följande 6 åren, spelar vi åter ute på krogrestauranger, Folkets Hus, utedansbanor ja, t.o.m. på lastbilsflak. 1994 beslutar sig Erling för att sluta. Ersättare blir istället den mycket kunnige Sture Kuusisalo, musiklärare på musikhögskolan i Piteå. Stures huvudinstrument är dragspel, men i OPUS är det keyboarden som gäller för det mesta. Efter 6 innehållsrika år, bestämmer vi oss för att lägga ner bandet hösten 1997. Sedan följer för mig ytterligare 2 år med Kjell Anderssons orkester, innan jag känner att det är dags att runda av det hela. Så nu sitter jag här, med en drös av många glada och roliga minnen i min kappsäck. Som jag gladeligen förvaltat på bästa tänkbara sätt och vis. De här åren, med så många möten med olika människor, kommer för alltid att finnas kvar, inne i ett speciellt rum i mitt medvetande.
OPUS - 1993.
OPUS på Strömbackaskolanstak. Våren 1993.
OPUS spelar på Piteå Dansar och Ler 1994.
OPUS tillsammans med Hep Stars i Pajala 1995.
OPUS med Leif Engvalls och Nordix i Dansmara 1996.
Sture Kuusisalo och Sune Karlsson i OPUS, på spelning i Sikfors
Folkets Hus våren 1997.
OPUS i Luleå 1996.
Parken i Skellefteå en onsdag i juli.
Folkan i Piteå 1992.
Trummor Roger Lindqvist. Här i Kjell-Bertils på "Rännaren" i Norsjö
sommaren 1984.
OPUS på Medan i Arvidsjaur. Konferencier var ståupparen Jan Bylund.
(Trevlig kille)
Sångaren och gitarristen i OPUS Stefan Engman.
Roger Lindqvist och Sture Kuusisalo. Storfors Folkets Hus 1997.
En till synes förvånad Håkan Norberg.
Nöjesutbud på Havsbadet i Piteå. OPUS finns med under mars månad.
Sista natten med gänget. Hösten 1997 tog det slut. För gott?
Hej Evelina! OPUS hits hittar du här.
Ryggont - ett minne från dansbandstiden?
Promenader bra mot ryggproblem? Ja, en stärkande promenad i det fina vårvädret kan inte vara fel. Åtminstone inte när man som vi, har en alldeles förträfflig motionsslinga runt om knuten. De sista åren jag var ute och spelade kunde vissa kvällar bli väldigt betungande. Först ganska tunga lyft för att få in alla musikinstrument, sen satt jag bakom trummorna i fyra timmar varje kväll. Betänk då att somliga helger spelade vi Fredag som Lördag. Sen så skulle instrumenten plockas ner, det innebar samma tunga lyft återigen. Men allt skedde ju på frivillig basis, så det är inte så jag klagar. Ryggen tog stryk, och jag minns än med skräck alla de gånger vi spelade på Festivitetssalen på Stadshotellet i Luleå. Deras hiss var så minimal, att de större och tyngre grejorna lyfte vi för hand flera trappor upp. I Kjell-Bertils hade vår keyboardist en elflygel. Snacka om cementsäck, den släpade vi på i flera år så man nästan kände blodsmak i munnen. Och den lilla hissen på Statt, ja, den förorsakade en dansbandsmusikers alltför tidiga död för en massa år sen. Han skulle upp med alla saker, men nåt gick fel och han klämdes till döds i det trånga utrymmet. Ibland var ryggen så pass risig att kollegan Håkan Norberg gav mig akut massage. Det hände mig i Fromheden i slutet av 90 talet. Kunde knappt lyfta ena armen, och som ni förstår om man är trummis, och inte kan lyfta på armarna - ja, då är det i allra högsta grad kris. Det var bara att lägga sig ner på scengolvet bakom mina trummor, och sen fick jag behandling av herr Norberg. Lyckligtvis var det strax före vi skulle börja, och inte mitt under musicerandet. Andra trummisar har också vittnat om sina s.k. "Trumryggar." Vissa hade trumstol med ryggstöd, andra inte. Själv hade jag en utan, under alla åren, men jag tror också att ibland - eller för det mesta - använde man fel lyftteknik, man lyfte med sin rygg istället för att fördela tyngden till benen.
Strax före en spelning i Fromheden, fick jag akut massage på
scengolvet av kollegan Håkan Norberg. Överst fr.v. Roger Lindqvist,
Stefan Engman, Sture Kuusisalo. Under fr. v. Sune Karlsson och
Håkan Norberg.
Strax före en spelning i Fromheden, fick jag akut massage på
scengolvet av kollegan Håkan Norberg. Överst fr.v. Roger Lindqvist,
Stefan Engman, Sture Kuusisalo. Under fr. v. Sune Karlsson och
Håkan Norberg.
Återblickar
På nöjessidan i dagens nummer av PT, annonseras om en "Dansbandshelg" i Högfjällshotellet i Hemavan. (Ingemar Stenmarks hemtrakter) Det fick mig att minnas tillbaks till påsken 1994, när jag tillsammans med dansbandet OPUS under tre kvällar spelade upp till dans, för skidturister och andra nöjeslystna. Nöjessidan förresten, under guldåren på 1970-talet fylldes varje helg ca två helsidor med nöjesarrangemang. Det var dans i varje buske, en dröm för oss dansmusiker. Men säg den lycka som varar för evigt?
Påsken 1994:
Påsken 1994:
SVENNE, LOTTA OCH HEP STARS
Det finns vissa speciella guldkorn att vaska fram från tiden ute i dansbandssvängen. Alla möten som vi fick ta del av, både okända som kända. Sune Mangs minns jag från en spelning ute på Pite Havsbad hösten 1978. Även den kvällen vi spelade upp till "non-stop dans", tillsammans med Kikki Danielsson och Roosarna, också det på Havsbadet, året 1984. Jan Öjlers från Limmared, mötte vi sommaren 1975, trevliga killar och härliga musikanter. Yngve Forssélls från Skellefteå mötte vi då och då, bla i Långträsk där vi ofta spelade. Gävlebandet Leif Engvalls mötte vi på Folkan i Piteå, när vi spelade på en sk "Dansmara." Ståupparen Jan Bylund hade vi förmånen att bekanta oss med, vid några tillfällen. Samt även fd medlemmen från "Rock-Folket", Bertil Bertilsson som var konferancier på ett artist och dansforum, som vi deltog i också det på Pite Havsbad. 1995 delade vi scen vid två tillfällen med popikonerna Svenne&Lotta och Hep Stars. "Hepparna" lånade våra instrument, och efteråt fick vi tillfälle att tillsammans med Svenne Hedlund och trummisen Chrille Pettersson, slappa och dricka en öl tillsammans, och minnas det gamla goa 60-talet. Om detta och mycket mer, har jag vid några tillfällen berättat om i vår lokaltidning, PT. I tre artiklar har jag under hösten 2008, "vikt ut" mig, och det har i sin tur lett till en fantastisk respons. Telefonen har vid vissa tillfällen gått varm härhemma, och okända människor har delgivit mig sin uppriktiga uppskattning. TACK FÖR DET!
