Gerd och Roger /1958
Storasyster Gerd, med sin lillebror Roger, 1958.
Sommaren 1962
Hemma på tomten i Övremarken, fr v mina föräldrar, John och Maj-Gerd Lindqvist,
Elsy, Stig, Gun och Lennart Lundgren, Linnéa Dagbro, Malin, Gösta och Lars-Erik
Lidman och lilla Roger Lindqvist, snart 5 år, bredvid Gösta Lidman. Det kan tänkas
att fotografen hette Olle Dagbro, make till min moster Linnéa.
Bonden, och bondens sambo
Andreas och Caroline.
Daniel, 30 år!
Grattis, Danne, på din födelsedag. På den här bilden som togs
för en tid sedan så får Daniels sambo Linda en puss på kinden.
Morfars Lutherska katekes
Morfars välanvända och nötta katekes.
Anteckning på anteckning...
Sida upp och sida ner...
Julen 1959
Julafton hemma hos min morbror och hans familj. Min mosters
man filmar kalaset. Närmast kameran ses min mor, som ber
mig komma vid bordet.
- Roger, vinka nu mot kameran! Såja, snäll pojke.
Julaftonen 1959 inföll på en torsdag.
Middag med nära och mycket kära
Måndagkväll; middag med Andreas, Caroline och Loke.
I sällskap med farmor Elisabeth och farfar Roger.
I en fotoautomat på Shopping, 1988
31 år gammal. På shopping med familjen
som bestod av de tre sönerna Andreas,
Robert, Daniel samt Elisabeth. Här hade jag
kontaktliserna. Vi kom inte alls överens,
linserna och jag. Det slutade med skilsmässa.
Till en annan värld...
Du lämnade livet bakom dig, och gick in i en annan värld.
Djupt sorgligt för oss, som älskade dig.
Roger Lindqvist.
Utsikt från ett lasarettsfönster
Ensamma en stund jag och Elisabeth.
"Utsikt från en bro", sjöng en gång Brita Borg. På den här bilden passar "utsikt från ett lasarettsfönster" betydligt bättre. Elisabeth och hennes äkta hälft - dvs jag - sitter och myser en stund på avdelning 51 på Sunderby sjukhus. Det har varit en besvärlig sommar för hustrun. I slutet av maj åkte hon på Hälsocentralen i Hortlax pga bl a magsmärtor. Vi blev ordinerade att snabbt som ögat åka till akuten på Piteå Älvdals Sjukhus. Man konstaterade njurstenar, tre stycken varav en rätt så stor. Det blev ambulans till Sunderbyn. Där fick hon blodförgiftning och en blödning i magen. Efter 12 dagar kom hon hem. Hon hade då fått en dränering från ena njuren.
I september åkte vi till Umeå för att spränga/krossa stenarna. Oj vad vi bedrog oss. Hon hade ånyo fått en infektion som satte stopp för planerna. Hem igen. Antibiotika blev ordinationen. Så på nytt feber och frossa i massor. In på akuten igen. Ännu en ambulansfärd till Sunderbyn. Efter fyra dagar hem igen. Så händer det vi väntat på hela sommaren; hon skall operera bort sina stenar. Detta hände i fredags klockan 10.00. Doktorn ville lägga in henne för nya doser av antibiotika. Nu är hon rätt så pigg. Hon har t.o.m. börjat ge mig order att jag skall städa innan hon kommer hem. Då är det hopp om livet. I dag tisdag, kommer hon ev. hem.
Vi kom även fram till följande; att vi dagen före julafton firar vår 35:e bröllopsdag. Jo jo åren de går. Konsten med det liv vi alla lever här på jorden är att fylla det med nåt innehållsrikt och stabilt. Visst får man väl säga att man älskar sin hustru? Jodå jag tänkte väl det!
En blick i backspegeln
Det är intressant med gamla bilder. Ibland vill man sucka, andra gånger le åt hur man såg ut, men även hur modet har förändrats. Den här bilden togs i december 1981. Elisabeth var 23 och jag 24 år.
Farbror Sven
En kär farbror. Sven Lindqvist, f. 1919-03-10 d. 2004-06-14.
Bilden togs när han fyllde 80 år i oktober 1999.
Jag fann den här lappen i hans saker efter hans död.
Hembesök hos gitarristen
I dag ett besök hos gitarristen i familjen Lindqvist. Daniel började
en gång i sin pappas fotspår. Han spelade trummor, men en dag
avvek han från trum-vägen. Jodå jag förlät honom. Danne är livsfarlig
när man skall ta ett "seriöst" foto. I regel kommer en jättegrimas, på
den här bilden var han på god väg att göra det han brukar, men grimasen
hann inte utvecklas till fullo. Elisabeth och Pelle finns också med.
Haparanda, sommaren -72
Här kommer delar av tjocka släkten gående. Sommaren 1972 var
vi på semester (som vi brukade). Jag var 14 år, skulle fylla 15 i september.
Den här bilden tog jag (tror jag) i Haparanda. Vi åkte även till Rovaniemi och
Kemi i Finland. I Kemi gjorde vi ett besök i S:t Mikaels kyrka, där kroppen
efter prästen Nikolaus Rungius vilar. Han dog 1629 men kroppen har inte
förmultnat. Han blev helt enkelt en välbesökt turistattraktion.
Av de sex personerna som syns på bilden denna soliga sommardag 1972, är det endast min mor som finns kvar i livet idag.
Fr v AINA d. 2000, JOHN d. 2005 (min far), MAJ-GERD (lever), GUNNAR d. 1991 (gift m. Aina), EMMY d. 1998 och JOHN d. 1987 (gift med Emmy).
AVVAKKO - 1969
Fr v kusinerna Åsa och My. Vidare, Roger, morfar Sanfrid och mamma Maj-Gerd.
Bilden togs sommaren 1969 i Avvakko, där min moster Linnéa och hennes man Olle
hade en sommarstuga. Vackert, men mycket mygg.
Lek med barnbarnsbarnet
När barnbarnsbarnet Mathias, besökte sin mammas morfar i december
1975, så satte sig den då 76-årige Sanfrid ned på golvet.
Onsdag den 22 juni...
Onsdagförmiddag. På besök hos Daniel.
Här bodde familjen Lindqvist, Roger och Bettan, med sina tre söner,
Andreas, Robert och Daniel, 1987-2012. Icke att förglömma våra katter,
1. Sessan. 2. Kurre. 3. Petter. 4. Pelle. 5. Sessan nr. 2. I det gamla
huset (utanför bild) bodde vi åren 1982-1987.
Danne bjöd oss på tårta som Linda hade bakat. Jättegott!
Vid Svensbyån
På Vallen i Svensbyn där svensbyån rinner fram, fanns en gång
en mjölnare och hans kvarn. Kvarnägaren hette Jonas Jonsson,
och var min mormorsfar.
Jonas Jonsson (1865-1938) var född i Storkåge i Västerbottens län.
Han gifte sig med Augusta f. Nordling (1864-1930) från Öjebyn.
Jonas och Augusta blev sålunda min mormor Bedas föräldrar.
Som den mjölnare och kvarnägare han var fick han namnet: "Kvarn-Jonsson".
Min mamma var 9 år när hennes morfar Jonas avled av ett slaganfall.
Vid Svensbyån fanns även en allmän tvättstuga placerad. Det finns få
efterlämande bilder. Tur då att jag hade den här bilden i samlingen.
Det är min syster Gerd som ses på bilden vid den tvättstuga som även jag
minns tydligt sedan vi brukade vara på den här platsen. Det var Gerds
kille, Henning Höglund, som tog bilden sommaren 1966.
Älskade familj
Inte alla, men nära på, Andreas, Carro, Loke, Daniel och Linda
samlade på vår balkong i söndags. Norah, Malte, Robert, Jannice
och Max saknades.
Bröderna Lindqvist är i grunden tre, men den tredje, Robban, saknades.
Andreas och Daniel ses på bilden.
En liten go kille: Loke med mamma Caroline. Loke brukar rycka farfar i skägget.
Älskade Elisabeth, nyss hemkommen från sjukhuset. Tre njurstenar orsakade
stora tråkigheter. Från Hälsocentralen direkt in på akuten fvb med ambulans
till Sunderby sjukhus. Det kändes en smula obehagligt. 12 dagar på lasarettet.
40 graders feber. Frossa och allmänt obehag. Jag har själv varit drabbad av
njursten ett flertal gånger. Fick stötvågsbehandling i Umeå två gånger. Nu
väntar Elisabeth på att få samma behandling som mig. En smula komiskt
är det i alla fall, mitt i eländet. Äldste sonen fick besvär med njursten för
cirka en månad sedan. Min far hade också problem, och som vi nu har hört
så hade även Elisabeths pappa problem med stenar. Ärftligheten spelar roll
i sammanhanget. Nu har de andra sönerna börjat bli nervösa, Robert och Daniel.
Eller som doktorn sa på akuten: det verkar vara smittsamt i er familj.
Sist men inte minst: Selma, en nyfiken kattfröken som vill vara oss nära
hela tiden. Hennes sambo, Pelle, hade haft nattskift så han låg inne i
huset och sov.
Robert, 32 år!
I dag har vi firat Robert, på hans 32-årsdag. Tyvärr kunde inte Elisabeth
medverka, hon har visserligen kommit hem från Sunderbyn men var istället
tvungen till vila.
Jannices tårta var hur god som helst.
