Jägaren med stort J
Svågern Roger Sandberg in action. Roger har varit på alla tänkbara ställen
med sina vapen. Han har jagat på stora gods i Skåne, han har jagat i Afrika,
han har jagat det mesta. Roger och hans kolleger har även varit säkerhets-
ansvariga vid olika filminspelningar häruppe i Norrbotten. En av dem han
mött några gånger är Stefan Sauk. Leif GW Perssons hustru Kim har också
varit uppe i de norrbottniska skogarna och jagat. GW ringde vid ett tillfälle
för att prata med sin hustru. Roger frågade när han skulle komma uppåt.
Nja sa han, jag har problem med min höft.
Gerd skriver sina memoarer
Min syster håller på att färdigställa sina memoarer. Boken väntas ligga
på bokhandelsdiskarna vid juletid 2017.
Jag har roat mig med att (tjuvkika) på vissa avsnitt i boken. Ett kapitel heter kort och gott "Min käre bror". Jag citerar: Så hände det som jag länge längtat efter. En tidig torsdagsmorgon i september 1957 får jag veta att min mamma nedkommit på BB i Piteå med ett välskapt gossebarn. Jag längtade mig nästan sjuk till den dagen det lilla fina knytet skulle komma hem. Det dröjde några dagar innan den svarta taxin parkerade framför vårt hus i Hortlax. Han var ju sååååååå söt! Sötheten har förföljt honom hela livet. Han är lika söt i dag 2017 som den där septemberdagen 1957. Jag är en lyckans ost som har en sådan fin bror".
Tänk, att min syster skriver sådana vackra ord om mig. Jag blir både rörd och berörd samtidigt. Nu måste jag torka bort en tår ur mina tre ögon... nej men vad säger jag... två ögon naturligtvis. Snyft!
8 månader...
John Roger, 8 månader gammal. Kanhända att fotografen hette Rune Höglund?
Bilden togs i maj månad 1958.
Födelsedagskalas
Igår fyllde Jannice, våran sonhustru, 33 år. Grattis fina Jannice på din födelsedag.
Den här bilden har jag lånat av Jannice.
Ante
Andreas, som idag är bonde. Redan i småbarnsåldern körde han sina
leksakstraktorer hemma på köksgolvet. Drömmen var att ha egna djur
och ett lantbruk. En dag blev drömmen verklighet.
Mor och far 1972
Släktträff i Hemmingsmark - 1991
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 3 juli 1991
Tjocka släkten, 1956
Lördagen den 4 augusti 1956 fyllde min faster Elsa 40 år. Eftersom släkten
Lindqvist var stor, så kom en hel del gratulanter, däribland hennes syskon.
Som jag ser så saknades två, Sigrid och Artur.
På den här trappen vid det hus där Elsa och hennes familj bodde, så togs den här bilden av alla gubbar.
Överst fr v Sven, Gunnar och John Lindqvist, min far. 2:a Ingvar, Amandus, min farfar och Erik Lindqvist 3:e John Risberg och Ivan Lundmark, Elsas make. 4:e Henning Sandström gm Ingvars dotter Gun och Åke Lindqvist. Längst ner: Roland, Elsas son och Bosse son till Gunnar.
De som fortfarande lever i dag är Henning Sandström, Roland Lundmark och Bosse Lindqvist.
Jag hade tre fastrar och sex farbröder på min pappas sida. Åke var den som levde allra längst, han avled 2010. Ingvar, var den som gick bort först i syskonskaran, han avled sommaren 1976. Amandus, min farfar, dog 1965.
Roger, Robert och Max /2010
Roger, Robert och Max, julafton 2010.
Roger, Andreas, Robert och Daniel
Fr v Daniel f. 1987, Roger f. 1957, Andreas f. 1982 och Robert f. 1984.
Tre underbara söner som vi älskar över allt annat.
GUDFADERN
Gudfadern med sina söner.
Badbrud...
En badbrud - men det är ju kära hustrun från en
utflykt vi gjorde sommaren 1981.
I dag minns vi dig, Ruth.
Ruth.
I dag skulle Elisabeths mor, min svärmor och våra barns mormor fyllt 87 år.
Nu blev det inte så! Lördagsmorgonen den 15 mars 1980 klockan 06.00 ringer telefonen som berättar att Ruth förlorat kampen om sin cancer. Hon blev 49 år gammal.
I dag minns vi dig, Ruth.
Det var en gång...
Klass 8 B Hortlax Centralskola året 1972. Min vurm för slaginstrument
hade pågått i några år. 1971 åkte jag som yngste elev på turné med
en kör från skolan. Jag hade en musiklärare som gillade det jag gjorde.
Han hette Sten Westling, och kom senare i livet att spela med bl a
Sveriges Jazzband med Gösta Linderholm. Sten ville en gång ha med
mig i en konstellation där jag också var yngst. Jag minns att jag kände
mig väldigt obekväm den där gången. Nervös är nog rätta ordet. Då
pratade Sten med mig och berättade att jag hade ingenting att vara orolig
över. - Roger, du är jätteduktig på trummor, och jag vill att du är med.
Han lyckades övertala mig, och jag var riktigt nöjd efteråt. Jag kände hans
stöd med andra ord. Sten hade en gång varit medlem i Åke Jönssons band
från Härnösand. Ett populärt band som lät tala om sig. Sten var med i TV
också några gånger på 60-talet. Då sjöng han i en sånggrupp. Sten var
basist och spelade på en Höfnerbas. Han lirade även jazz här i Piteå
tillsammans med Allan Lundström som jag senare också kom att spela med.
Platsen, där det en gång började
Roger och Elisabeth.
För snart 40 år sedan möttes vi i Furunäsets centralkök jag och Elisabeth. Hon såg på mig med de vackraste blå ögon som jag aldrig tidigare sett. Vi började båda två 1976, Bettan i juni, jag i augusti. Men det sa inte klick förrän våren 1978. Midsommaren samma år åkte hon med mig till Sörbyparken utanför Boden. Jag skulle spela där med orkestern. Jag minns att kollegan Sunes tjej, Maud, också åkte med den här aftonen.
Nu har det klickat på i som sagt nära 40 år. Med åren har familjen vuxit sig större och större undan för undan. Och allt tog sin början i C-köket på Furunäsets sjukhus. Jag kan tillägga att fönstret som ses till höger var vårt gemensamma fikarum då vi jobbade här.
Tre generationer
Den här bilden togs i maj förra året. Tre generationer möts; fr v Loke,
pappa Andreas och Maj-Gerd, Andreas farmor. Bakom kameran står
en representant för den fjärde generationen, Roger. Med ryggen mot
kameran står Lokes farmor Elisabeth.
Middag på Hattudden
I går lördag åt vi middag på Hattudden. Ante och Carros stuga.
På bron sitter och står Ante, Carro, Loke, Hasse, Elisabeth, Max
och Robban.
Barnbarnet Max!
Max odräglige farfar: Roger.
Det brukar vara svårt att samla de tre bröderna Lindqvist tillsammans. Alltid är
det nån som har förhinder, bl a jobb osv. Men i går gick det bra.
"Ju fler kockar desto sämre soppa". Men det stämde inte den här kvällen, det blev
ett klart godkänt resultat.
Fr v Robert, Daniel och Andreas.
Ante och Robban jobbar, medan Danne leder och fördelar arbetet.
Daniel ser mest ut som Humphrey Bogart när han blåser ut cigarettröken
ur ena mungipan.
Nu äter vi! Elisabeth, Linda, Daniel, Ante, Caroline, Hasse, Robert och Max.
Kaffe med tilltugg. Caroline, Hasse, Robert och Max.
Loke och farfar.
Foto: Lindqvist bildbyrå AB.
Åttioåtta år!
I dag den 14 maj 2017 fyller den här damen 88 år. Den 14 maj 1929
föddes min mor hermma på kökssoffan i sitt föräldrahem i Blåsmark.
Och inte nog med det; hon föddes i sätesbjudning. Dvs hon kom ut fel väg.
Stackars mormor!
Barnbarnet Daniel var en av dem som kom och gratulerade.
Robert, ett annat av hennes barnbarn var också där, liksom Roger
och Elisabeth.
Dottern Gerd med sin mamma Maj-Gerd. Mamma har blivit alltmer
ljuskänslig, därav solbrillorna.
Roger & Daniel /2015
Jag undrar vad du tänkte på, morfar...?
Morfar som alltid varit van att klara sig själv, åkte i slutet av
sin levnad in på Hortlaxgården. Där blev vistelsen kort.
Han flyttade senare till Piteå lasarett. Bilden togs 1988 när
jag och min mamma var på besök i hans rum på Hortlax-
gården. Han var fundersam, och tystlåten. Morfar som jämt
hade nära till skratt och prat. Under vistelsen på las så piggnade
han till ordentligt. Men halv tre morgonen den 29 mars 1989
ringde telefonen hos mina föräldrar, en röst sa till min mor:
Din pappa har avlidit.
