En natt på Tärendöholmen
Sommaren 1996 gifte sig en bekant till vår keybordist Sture. Efter bröllopet skulle det bli stor fest och baluns ute på välbekanta Tärendöholmen. Vi tackade ja, och så en lördagseftermiddag, stod vi så där vid den bro som förbinder själva holmen med fastlandet. Det vara bara ett fel. Våran orkesterbuss kunde omöjligt ta sig över den mycket smala bron. Alla musikinstrument, högtalare mm måste lastas över på ett vanligt bilsläp. Brudens far ställde snällt upp. Och när vi sedan efter en del stånkande och stönande, äntligen lyckats få med alla attiraljer, blev jag utsedd att klättra längst upp på lasset för att hålla lite koll. Så där satt jag då, högst upp på våra pålastade förstärkare och gud-vet-vad, och blickade ut över Kalixälven. (Detta är ett exempel på musikerlivets baksida). Då vi så kommit oss över den - i mina ögon - pyttesmala bron, så var nästa steg att lasta av i vanlig ordning. Allt gick som det vanligtvis brukar, soundcheck, översyn på ev. trasiga kablar, stämning av gitarrer, spotlights som skulle sättas upp, etc. etc. När brudparet kom så satte festlighterna igång. Fast till denna middag med tal och sång mm fick inte vi i orkestern delta. Sture, som jag tidigare nämnt, var med på middagen i egenskap av god vän och framförallt med sitt obligatoriska dragspel på magen. Tiden gick, och i Tärendönatten blev vi så småningom varse, att myggen så sakta höll på att äta av oss allt kött på våra stackars kroppar. Hur vi än bar oss åt, hoppade, dansade, åt, sprang, ja, hur mycket vi än bar oss år, så satt det cirka tusen ilskna myggor fast på armar, rygg och ben, som bara hade ett i sina tankar: VÅRT BLOD!
Faktiskt så mötte vi en hel del rätt så trevliga personer mitt i myggpplågan. En väldigt trevlig och sympatisk herre kom fram för att presentera sig. -"Goddag! Jag heter Thomas Lindahl och är kompositör. Thomas kom från Malmö, upp till Tärendö för att vara med på detta bröllop. Han berättade också att han komponerat musiken till filmen "Sunes sommar" med bl.a Peter Haber och Carina Lidbom. Natten fortskred, och innifrån danslogen hördes glada skratt, och klirret från vin och champagneglas. Tal efter tal hölls. Medan vi stackare till dansmusiker satt därute och sakta såg hur myggen parkerade i tusen och åter tusen på nya ställen på våra kroppar. Klockan slog nio, den blev både tio och elva, och fortfarande syntes ingen antydan till att påbörja dansen. När vi så smått börjat förtvivla - klockan var halv ett på natten - vinkade en vänlig man att vi skulle göra entré. Inte förrän 01.00 påbörjades det jobb, som vi var där för att göra. Med en plågad blick, satte jag mig bakom trummorna, likaså syntes en lika plågat anlete på mina andra kollegor.
Dansen pågick framåt småtimmarna. Och som en liten kompensation, kom brudens far fram efter dansens slut med sin välfyllda och tjocka plånbok. -"Nå, va vill ni ha nu grabbar?" Ni måste ju få lite mer än utlovat!" Gaget var väl tilltaget. Och med ett litet leende på våra läppar åkte vi så hem i den myggrika Tärendönatten. Hem till Pite, och med en erfarenhet rikare. Tärendö i all ära - men nog är hemma alltid bäst, åtminstone så länge som det är myggfritt.
Anrika festplatsen Tärendöholmen. Den myggrika sommar-
natten 1996, blev ett minne för livet. OPUS medlemmarna från
Piteå, höll på att bli ihjälstuckna av de ilskna tärendöinsekterna.
Foto: Kenth Wärjas.
En kul grej under natten svåra prövningar
på Tärendöholmen, var när vi fick en prat-
stund med kompositören Thomas Lindahl
från Malmö.
Faktiskt så mötte vi en hel del rätt så trevliga personer mitt i myggpplågan. En väldigt trevlig och sympatisk herre kom fram för att presentera sig. -"Goddag! Jag heter Thomas Lindahl och är kompositör. Thomas kom från Malmö, upp till Tärendö för att vara med på detta bröllop. Han berättade också att han komponerat musiken till filmen "Sunes sommar" med bl.a Peter Haber och Carina Lidbom. Natten fortskred, och innifrån danslogen hördes glada skratt, och klirret från vin och champagneglas. Tal efter tal hölls. Medan vi stackare till dansmusiker satt därute och sakta såg hur myggen parkerade i tusen och åter tusen på nya ställen på våra kroppar. Klockan slog nio, den blev både tio och elva, och fortfarande syntes ingen antydan till att påbörja dansen. När vi så smått börjat förtvivla - klockan var halv ett på natten - vinkade en vänlig man att vi skulle göra entré. Inte förrän 01.00 påbörjades det jobb, som vi var där för att göra. Med en plågad blick, satte jag mig bakom trummorna, likaså syntes en lika plågat anlete på mina andra kollegor.
Dansen pågick framåt småtimmarna. Och som en liten kompensation, kom brudens far fram efter dansens slut med sin välfyllda och tjocka plånbok. -"Nå, va vill ni ha nu grabbar?" Ni måste ju få lite mer än utlovat!" Gaget var väl tilltaget. Och med ett litet leende på våra läppar åkte vi så hem i den myggrika Tärendönatten. Hem till Pite, och med en erfarenhet rikare. Tärendö i all ära - men nog är hemma alltid bäst, åtminstone så länge som det är myggfritt.
Anrika festplatsen Tärendöholmen. Den myggrika sommar-
natten 1996, blev ett minne för livet. OPUS medlemmarna från
Piteå, höll på att bli ihjälstuckna av de ilskna tärendöinsekterna.
Foto: Kenth Wärjas.
En kul grej under natten svåra prövningar
på Tärendöholmen, var när vi fick en prat-
stund med kompositören Thomas Lindahl
från Malmö.
Kommentarer
Trackback
