Elektrotylavdelning i Hemmingsmark
En verkstad för elektrotylisk galvanisering av järnmanufaktur har startat i Hemmingsmark. Det är ägaren av Hemmingsmarks mekaniska verkstad, Henning Eriksson, som står bakom företaget som enligt vad herr Eriksson, uppger endast har en motsvarighet i länet, nämligen vid Töreverken. Mekaniska verkstaden i Hemmingsmark har under den senaste tiden i huvudsak ägnat sig åt tillverkning av takräck för bilar, snöföror, hässjepinnar, ljuddämpare etc. Sådana varor måste galvaniseras, dels som rostskydd och dels för utseendets skull, och hittills har nyttjats den gamla galvaniseringsmetoden att sänka ner järnet i zinkbad. Men detta ger ingen absolut slät yta, och inte heller samma fina nyans som vid elektrotylisk behandling, och så beslöt Eriksson att starta själv.
Verkstadsägaren Henning Eriksson demonstrerar hur galavniseringen går till
enligt elektrotylmetoden. Det finns endast en liknande verkstad i länet,
nämligen i Töre.
Det är givetvis inte så billigt att köra produkten många tiotals mil för att få en vara behandlad, och ibland har det varit svårt att få någon verkstad som stått till förfogande. Den nya verkstaden är inredd i en cementladugård i närheten av den mekaniska verkstaden, och består av ett flertal stora kar med olika sorts bad, där manufakturen måste renas och behandlas på olika sätt både före och efter galvaniseringen. Elektrotylbadet är en giftig vätska av första klass, varför det måste behandlas med största försiktighet. Den mekaniska verkstaden är en ganska ovanlig företeelse i våra trakter, så tillvida att produkterna till stor del säljs till grossister och förbrukare i södra Sverige. Detta gäller framförallt biltakräcken av vilka nu tillverkas cirka 5.000 per år, vilket är det mesta som kan tillverkas med hänsyn till lokalerna.
Snöförorna är en annan artikel, varav 1.1000 tillverkas denna säsong, som dock inte varit den bästa eftersom snön låtit vänta på sig i längsta laget. Detta sett ur företagarens synvinkel. Gårdsägarna har troligen en annan uppfattning. Den enklaste tillverkningen är hässjepinnarna av vilka hittills tillverkats omkring 400.000 ex. Det är helt enkelt ett armeringsjärn som böjts i lämplig vinkel, och som givetvis stoppar i många år, vilket kanske betyder att marknaden kan mättas. Detta är dock inte att befara när det gäller de andra produkterna.
- Under senaste året har omsättningen uppgått till omkring 300.000 kronor, berättar herr Eriksson. Sex man är anställda, och mer kunde behövas, men lokaliteterna säger stopp. Det är givet att en tillverkning av den som man sysslar med i Hemmingsmark är en tillgång för byn och bygden.
Inne i mekaniska verkstaden håller Folke Eriksson på med att stansa fästen
till takräck, medan brodern Henning ser på.
Rätt skött bör det inte heller vara svårt att få avsättning för lämpliga produkter. Verkstadsägaren omtalar att efterfrågan är stor, och senast i höst måste han avböja en större beställning av takräck eftersom verkstadens kapacitet inte är vad den borde vara. Och när man går omkring i den lilla, något överfyllda lokalen förstår man att en av förutsättningarna för en rationell drift är en utbyggnad. Eriksson är inte heller främmande för sådana planer, men tycker att kostnaderna verkar avskräckande. Elektrotylavdelningen har kostat cirka 25.000 enbart den. Herr Eriksson har vid flera tillfällen besökt liknande småindustrier i Småland, och anser sig ha fog för uppfattningen att en småindustri i Norrbotten mycket väl bör ha framtiden för sig. Själv räknar han med att i fortsättningen kunna köpa så mycket råvara som möjligt från Norrfjärdens järnverk, bland annat stålplåt till skopan i snöförorna. Även här är efterfrågan stor, men möjligheterna begränsas av utrymmena.
- Vi får väl se hur det blir. Lämpliga projekt för tillverkningen saknas inte, betonar verkstadsägaren, som givetvis hoppas på lämpligaste sätt att kunna utvidga och rationalisera driften vid verkstaden.
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdag den 16 januari 1962.
Kommentarer
Trackback
