Roger Lindqvist

Sven hette en av mina många farbröder. Sven bodde i ett hus i Storfors med sin Elma, i exakt 50 år. Elma dog några år före Sven, och den sista tiden bodde han på ett äldreboende i Hortlax. När jag och min två kusiner skulle städa ur deras hus, hittade vi både det ena och det andra. Sven hade sparat många saker, sådana som han tyckte skulle kunde vara kvar åt eftervärlden. Däribland några urklippspärmar, där han samlat sådant som t ex  fartygens ankomst till Piteå hamn, dödsannonser, artiklar som handlade om fotboll och ishockey, även sådant som rörde hembygden. I en portfölj hittade jag gamla almanackor som Sven hade gjort anteckningar i. Även en gammal dagbok från 1942-43. Sven var en inbiten rökare sedan 20-årsåldern. Jag frågade honom en gång, och han berättade att de första blossen kom när han ryckte in i lumpen omkring 1939. På en av sina armar hade han en tatuering. Den kom till en kväll, när Sven tillsammans med sina kompisar på luckan, varit ute på fest. Tatueringen blev något av de sista jag la märke till, innan Sven lades i sin kista.

 

I förrådet ute på tomten hittade jag en förpackning som jag först inte visste vad det var. Runt förpackningen var det virat en bit fiskelina, med tillhörande krok och sänke. Sven hade tydligen använt detta någon gång när han troligen varit ner vid Tingsholmen och metat. Men det är bara en gissning. I den upphittade förpackningen hade det en gång legat en pipa. En av Svens många pipor. Men de sista åren var det vita Blend som gällde. Tur att Sven hade kiosken tvärs över vägen, dit han åkte i sin bil, när han blev sugen på lite rökverk. En dag när jag gjorde ett besök på lasarettet, där Sven låg, hade jag med mig en limpa vita Blend. När Sven ignorerade cigaretterna, så förstod jag att han inte mådde bra. Några veckor därefter, den 14 juni 2004, gick farbror Sven bort. Samma helg som EM i forboll just skulle börja. Svens sista ord till mig den där fredagen var: - Roger, ta dö hand om ållt häjna nö, visst jär dö hä? (Roger, tar du hand om allt detta nu, visst gör du det?)

 

Farbror Sven och hans Elma ligger sida vid sida på kyrkogården i Hortlax. Och på deras grav växer varje sommar några fina och vackra blommor. Det var så han ville ha det. På hans sista färd valde jag ut en vit skjorta och röd pullover med slips, samt ett par nypressade byxor med pressveck. Pressvecken var bara ett måste. I Svens värld skulle man vara prydlig till sitt yttre. Något som han också var på sin allra sista färd. En kort tid före hans bortgång hade han även varit hos frisören. Allt var m a o så perfekt som det bara kunde bli.