Roger Lindqvist

En gravsten kan sätta igång min fantasi något oerhört. Visserligen så finns ju personens namn samt födelse- och dödsår, men ibland kan det vara alltför knapphändigt, det är då som fantasin kommer i rullning. Andra stenar är överfyllda av en diger familjehistoria, då kan man bli stannade en bra stund för att liksom smälta ner allt i ena hjärnhalvan. I dag gick jag en promenad på kyrkogården i Piteå. Trots att snön ligger kvar så kunde man på sina håll urskilja ett och annat namn, som lät välkänt. Det är där dessa foton kom till: