Povel Ramel-sällskapet

 
Redan i 7-8-årsåldern diggade jag Povel Ramel. Han blev en fast familjemedlem. I dag blev jag medlem i det Ramelska sällskapet som nr 1200. Nu har jag kommit hem. Tack!

- Grammofonarkivet, Sveriges Radio!

 
- Grammofonarkivet, Sveriges Radio!
- Gamla Nordsjön med Harry Brandelius?
- Ja, det ska vi kunna ordna.
- Om damen sätter sig vid radion kl 2 i morgon,
så dyker nog herr Brandelius upp vad det lider.
- Ha en god eftermiddag!
- Jo, en sak till, ta för säkerhets skull på er flytvästen,
det kan gå höga vågor ute på Gamla Nordsjön.
- Har ni sjösjukepiller hemma, så svälj några stycken
innan Brandelius sjunger.

Bloggbesöken är fortfarande höga.

Det tackar jag för! Ännu en dag med flera tusen besökare på min blogg, som fyllde nio år den 22 december, 2017.
 
Roger.

Grattis, LINDA!

I kväll har vi uppvaktat Linda, Dannes sambo. Det blev nära på fullt hus av gratulanter.
 
Grattis ännu en gång, fina Linda!
 
Roger och Elisabeth.

Jultomtens tack och adjö

 
Nu kan det avslöjas! På juldagen så kom jultomten på besök hos oss. Han frågade om vi hade en sängplats för några nätter. Vi tog emot honom med öppna armar, och hänvisade honom till en ledig säng där han fick sträcka ut sina tomteben. Han blev så överväldigad att han stannade även över nyårshelgen. Renarna hade han parkerat på ICA-Lundmans. Chefsrenen, Rudolf, eller Rulle, som han allmämt kallas, behövade också en vilopaus. I morse så åkte tomten iväg mot tomtelandet. Han lovade bestämt att han skulle komma på besök även julen 2018. För att vara på den säkra sidan, så bad han oss att skriva ner våra önskelistor, som han skulle prioritera, som han sa. Han bad mig om förlåtelse, för att jag inte fick de där Ludwigtrummorna som jag så gärna ville ha. Eller som han själv sa innan han åkte: - Rogge, nästa jul blir det Ludwig för hela slanten! (Vad han nu kunde mena med det?).

Topplista

 
För fjärde gången har min blogg hamnat på en av de mest besökta. Av de tolv bästa på topplistan, så hamnade jag på en sjätte plats. Tidigare placeringar är två 4:e placeringar samt en 5.e plats.

Ett möte med Olof Palme

Olof Palme, i Luleå sporthall, under valrörelsen 1979.
Foto: PT
 
Under en middag fick jag den här historien berättad för mig av fd PT-fotografen Hans G. Pettersson. Hasse kom till Piteå-Tidningen 1960. Tidningen hade då inga egna pressfotografer. Men så småningom tillsattes två tjänster, där Nils Ögren och Hans G. Pettersson blev så att säga de första pionjärerna. Nu till historien:
 
Under 1979-års valrörelse kom Olof Palme till sporthallen i Luleå för att hålla tal. Hans G. var utsänd av PT för att bevaka den aktuella kvällen. Men efter de traditionella bilderna av Palme vi talarstolen, hade Hasse en idé om att kunna plåta Olof Palme på annat sätt. Olof Palme, bodde på Scandic Hotell i Luleå. På den här tiden så fanns det inga större hinder att ta kontakt med politiker som Olof Palme.
 
Hasse frågade i hotellets reception, vilket rum han bodde i. När det var avklarat så gick han raka spåret till dörren och knackade på. Det var Palme själv som öppnade dörren och frågade PT:s utsände fotograf vad han ville. - Jo, jag skulle vilja ta lite bilder om det går för sig. - Kom in, sa Palme, går det bra härinne? - Det går bra, sa Hasse och började ta bilderna. Efter en stund så blev Hans G. röksugen och ville ta en paus för att gå ut. - Nää, sa Olof Palme, vi kan väl röka härinne på rummet. Men du får inte ta några bilder när jag röker. - Jag lovar, sa Hasse.
 
Olof Palme, var även nyfiken på Hasses syn på skatter osv. Han blev tillfrågad om vad han tyckte var det viktigaste. - Sjukvård, omsorg och skola, sa Hans G. Pettersson. Vilket Olof Palme tyckte lät klokt.
 
Hur uppfattade du Palme den här gången, frågade jag lite nyfiket. - Han var hur trevlig som helst. Men det jag förundras över så här långt efteråt, är hur lätt det var för mig att bara gå till hans dörr och knacka på. Det skulle ju vara omöjligt i dag. Inga säkerhetsvakter eller poliser så långt ögat kunde nå.
 
 

GOTT NYTT ÅR!

 

Serier

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Doktorsvillan

 
Sara Dupuich och Linda Jonsson, på Restaurang Doktorsvillan.
Linda, är sambo med vår yngste son Daniel. Artikeln var införd
den 28 december 2017.
 
Foto: Piteå-Tidningen.

Mässling eller inte?

Ett utbrott av mässling i Göteborg, har den senaste tiden fått stora tidningsrubriker. Mässlingen, som enligt wikipedia i stort sett utrotad, har fått ett obehagligt fäste, och på Sahlgrenska har man gått upp i stabsläge. Här i landet började man vaccinera barn redan 1971. Vi som är födda tidigare, har alltså ingen vaccin. Jag har en svag aning om att jag hade mässling som barn, men jag kan även ha förväxlat den mot röda hund. En fullvuxen människa, som drabbas, kan dö. Låter allvarligt.
 
Frågan är då, varifrån kommer den här nära på utrotade sjukdomen? När jag drabbades av en lungsjukdom 2005, så misstänkte man bl a  TBC. Likadant här, den sjukdomen är också i stort sett borta. Även om den då och då kan dyka upp. Min lungläkare, som kom från Iran, frågade rätt så tidigt om jag hade träffat någon från ett annat land. Det hade jag. Två ryssar som kom hem till mig för att köpa en kamera. Läkaren frågade t.o.m. om jag mindes om nån utav dem hostade.
 
För ett antal år sedan så drabbades några barn av en svårbotad hosta på en skola i Bromma. Trots att de blev medicinerade, så tillfriskande ingen. Det visade sig vara TBC. En av skolans anställda var smittbärare. Det hela blev endast en liten notis i tidningen. Den anställde var inte svensk. Om detta kan man dra vissa slutsatser.

Go´fika hos Gerd

 
I dag ett besök hos min syster, Gerd. Hennes älskade lillebror (JAG) och min hustru Elisabeth, parkerade sig vid bordet för en stunds avnjutning av diverse konditorivaror. Tomtenissarna, i förgrunden höll sig krampaktigt fast i sitt rep. Tack och lov, så ramlade ingen ner i golvet.

Släktmiddag!

 
Middag, på annandagen för Elisabeths syskon med sina respektive. Roger och Ulla-Mai Sandberg, Göran och Helena Öhlund och  Solbritt och Kjell Holmbom.
 
 
Ulla-Mai och Roger. Rogers klädsel den här aftonen, fick mig att tänka på den berömde sheriffen Wyatt Earp, i Tombstone City. Rocken var specialskräddad. Till detta hade han en vit skjorta med djurmotiv, samt ett par boots. Samt en hatt, som pricken över I:et.

Kalle Anka och hans vänner firar jul

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Robert trummar

 
Robert, fick några dyrbara lektioner i trumslageri av sin far, på julaftonens kväll. Lektionen var helt gratis.

Julen 1967

 
Julen 1967, var det jag som var tomte. Här sitter jag i vårt kök och delar ut både mjuka som hårda klappar. Det avlånga paketet bakom mig, var ett par skidor som jag fick. Tyvärr, så har jag idag inget minne av det som fanns i de andra paketen. Julen 1967, var Teskedsgummans jul. Enligt mig den bästa kalender som sänts. Jag gav barnbarnet Norah en DVD för ett tag sedan, med Teskedsgumman. När jag sa att den var svartvit, så rynkade hon på sin vackra näsa och sa med frågande röst: - Är det sant, farfar, är den inte i färg? Nja... Men hon tog emot den i alla fall.
 
Svågern, Henning Höglund tog bilden.

GOD JUL till er alla!

 

rogerlindqvist.blogg.se 9 år!

Grattis, bloggen! I dag den 22 december 2017 är det exakt nio år sedan DU föddes. Egentligen var det inte alls meningen att DU skulle se dagens ljus. Jag minns att jag rådfrågade sonen Daniel och Andreas dåvarande sambo Jennie, hur jag skulle gå tillväga. Och med förenade krafter, så föddes DU. Under dessa nio år, så har jag skrivit 16. 277 inlägg, till detta så har jag publicerat 31. 680 bilder. Nu fortsätter DU och jag och inriktar oss på det 10-årsjubileum som inträffar om exakt ett år. Nu kör vi...!

Julgranspåklädning

 
Den här tisdagskvällen, har vi klätt julgranen hemma hos barnbarnen. Max, var tyvärr inte med. Men honom träffar vi i morgon och på julaftonen. Barnbarnen som var med: Norah, Malte och Loke samt Norahs kompis Ellen. Pappa bonden pratarde i telefonen med sambon Caroline som den här kvällen var på stor invigning av den fabrik som tillhör byggföretaget Lindbäcks bygg.

Ett rulltårts-leende

 
I dag bakade Elisabeth en rulltårta. Det dröjde dock inte länge, innan fikagrisen var framme. Fikagrisen... jo, det är jag det! Så gav hon mig två rejäla bitar, och jag flög genast upp till den blå himmelen. Där stannade jag kvar ca 10 minuter, innan det var dags för återresa. Väl tillbaka på jorden, så togs den här bilden av en småleende fikagris. Tja, det är klart, jag hade väl kunnat le lite till. Men nu blev det ju som det blev.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0