Piteälven

 
foto Roger Lindqvist maj 2013.

I covidfängelset

 
 
Det känns lite bättre, i dessa dystra tider, att titta på dessa bilder från en midsommarafton för några år sedan ute på Hattudden. Mörkret håller sakta men säkert på att äta upp mig inifrån.
 
Foto: Roger Lindqvist.

Hemlunda

 
Någonstans i ljudet av vågskvalpet och blåsten hörde jag Jussi Björlings "Till Havs". Även om det nu handlade om Piteälven.
 
foto Roger Lindqvist - 2020-11-18.

Kyrkstugorna i Öjebyn

 
Foto: Roger Lindqvist.

Mammas gata

 
foto Roger Lindqvist - 2014-10-03

Barndomshemmet

 
foto Roger Lindqvist - 2014-10-03

Skogsfönstret

 
foto Roger Lindqvist - 2014-10-03

Hemmingsmark levererar

 
Idag en biltur med hustrun och kameran. När vi passerade byn Hemmingsmark så var jag tvungen att ta den här bilden. I vår röda Toyota satt min tålmodiga hustru.
 
Senare på kvällen blev vi bjudna på middag hos yngste sonen Daniel sonhustrun Linda och barnbarnet Mateo. Oj, jag får inte glömma fröken Selma, en kisse som bor hos familjen Lindqvist/Jonsson. Selma är idag ensamstående. Hennes sambo, Per-Olof "Pelle" Lindqvist avled tyvärr i början av det här året, i en ålder av 16 år och 8 månader. Vi sörjer honom fortfarande.
 
 
 

Höstgulbladigbjörk

 
Foto: Roger Lindqvist

Natt i köket

 
Natt i det Lindqvistiska köket.

Badplatsen Pottan...

 
foto Roger Lindqvist

Bullerviken i höstskrud

 
foto Roger Lindqvist, 2020-10-01

Badplatsen Pottan i höstskrud

 
foto Roger Lindqvist - 2020-09-28

Vägen hemåt...

 
Foto: Roger Lindqvist.
 

Robert Lind i Kramfors

 
Den som kan monologerna med HasseåTage vet precis vem Robert Lind i Kramfors är.
 
foto Roger Lindqvist - Kramfors i juli 1990.

Vatten på vindrutan

 
foto Roger Lindqvist - augusti 2020.

Flotten

 
foto Roger Lindqvist - september 2020.

Båthamnen, Piteå

 
foto Roger Lindqvist - 2020-09-06

Moln möter vatten

 
foto Roger Lindqvist - 2020-09-06

Vägen till Anders

 
Idag är vägen till Anders inte längre så använd. Annat var det på 60-talet då vi lekte tillsammans. Mina två närmaste kompisar var Anders och Per. Vi lekte ofta i den här skogen, vi cyklade på de smala stigarna som fanns. Det fanns alltid nåt som vi hittade på. Det är länge sedan Anders flyttade härifrån. Men huset finns kvar och idag är det hans ena syster som bor där med sin familj. Per däremot är borta. Han avled för några år sen. Jag går ofta här i skogen, jag njuter av varje steg som jag tar.
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0