NILS POPPE är 66 år men håller igång som alltid

- DET GÄLLER ATT TA VARA PÅ DE ÅR SOM ÅTERSTÅR...


Nils Poppe
har satt upp gamla paradnumret "Blåjackor" i Helsingborg.
Han är direktör, huvudrollsinnehavare, springpojke...Själv säger han:
   - Det finns inget så farligt som att sätta sig ner och tycka man gjort
sitt. Jag håller mig ung genom att hålla igång. Det har aldrig känts så
underbart att leva som nu.


Det är inte många som tänker på att han börjar bli en gammal man. Men om ett år fyller han 67. Vetskapen om det har gett honom en ny syn på livet.
   - Jag tar var stund som den kommer. Det har aldrig känts så underbart att leva som nu, säger Nils Poppe.

För många känns tanken att åldras obehaglig. Att bli gammal - det betyder att livet håller på att ta slut. Det är alltså precis tvärtom med Nils Poppe. Det är först nu han riktigt förstått att sätta värde på att leva.

   - Jag kan mänskligt att döma inte ha så många år kvar. Det gäller att ta vara på dom återstår, säger han.

Vore han inte Poppe skulle han säga att han på ädre dar blivit fatalist. Det som sker - det sker. Det är så litet du kan göra för att påverka ditt öde...
Men nu är han Poppe. Clownen, gycklaren. Därför skulle det aldrig falla honom in att bruka ordet fatlist. I stället säger han:

   - Jag har kommit underfund med att världen är bättre än sitt rykte...

Som en teaterreplik
Det låter roligare. Nästan som en teaterreplik. Det har tagit tid för honom att nå dit. Nästan ett helt liv.

   - Men nu har jag perspektiv på tillvaron. Glädje, sorg. Jag försöker ta båda sakerna lika lungt, säger han. Han ängslas alltså inte längre. Ett par hundra i salongen på en föreställning som kostar honom 4.000 var kväll att sätta upp - än sen...Världen går inte under för det.
   - Det finns ingen glädje med att vara rikast på kyrkogården. Och vill du vinna något måste du också satsa något, säger Poppe.

Repliken skulle varit otänkbar för bara några år sen. Nu faller den sig fullt naturlig... 66 år, snart folkpensionär. Det låter overkligt. Tycker säkert de flesta.

Han kan inte bli gammal
För på något sätt är Nils Poppe tidlös. Han kan inte bli gammal. Det känns som om åren tar en omväg förbi honom. Naturligtvis är det inte så. Också ungdomens idoler blir gamla. Själv så är han inte förtjust i att höra att han nu snart är pensionär. Det är ordet, det som läggs i det, inte de 67 åren han värjer sig mot.

   - Pensionär, det uttrycket borde förbjudas, muttrar han. Det finns inget så farligt som att sätta sej ner och rulla tummarna och tycka man har gjort sitt...

Han lever som han lär. Han jobbar lika hårt som förr. Det tänker han fortsätta med.

   - Det som håller mej ung är att jag är igång ständigt, det finns inget så slitsamt som att ha semester, påstår han. Det där kan naturligtvis diskuteras. Han är själv det bästa beviset på det:
¤ En hjärtinfarkt för ett par år sen
¤ En ny sjukhusvistelse för bara några månader sen

"Det vara bara gallblåsan"
   - Ah, det var ju bara gallblåsan som blev inflammerad. Inte för mycket jobb, men väl för mycket majonnäs, för många räkor...
När han togs in på sjukhuset så blev det löpsedelsrubriker. "Nils Poppe allvarligt sjuk - i ambulans till sjukhuset".
Till en början så trodde också läkarna att det var hjärtat som sviktade igen. Det var det inte, det fungerade utmärkt. "Ni får en kvart på er. Sen vill vi veta: Ska vi ta gallblåsan på er?" sa läkarna. Jag hade krupit på golvet. Såna smärtor hade jag haft på natten. "Ta den för Guds skull", sa jag. Gallblåsan är som blindtarmen. Man kan ha den, men man kan lika gärna var utan den. Det enda som nu påminner mej om den är ett ärr. Och så att jag är förbjuden att äta ägg på ett år.

Nils Poppe tycker livet varit generöst mot honom. Han har fått ägna sig åt sin favorithobby, teatern. Och han har blivit rikligen belönad.

"Underbart att få roa"
Han tänker då inte så mycket på de pengar han tjänat som på de skratt han lockat fram.

   - Det är underbart att vara enterteiner. Att få roa människor. En liten ryckning i mungipan på någon jag möter på trottoaren är belöning nog, säger han. Hamlet har jag inga ambitioner att spela. Det kan folk få göra som har ambitionerna och subventionerna.

Numera är det helt scenen han ägnar sig åt, men sin berömmelse grundlade han en gång inom filmen. 35 filmroller hann han göra. Ibland har han tyckt de borde varit några till. För ett par år sen var det nära att han därför på nytt ställt sig framför filmkamerorna.

   - Men vid närmare eftertanke föredrar jag att vara en legend framför att göra något halvdant, säger han. Han har heller inte visat sig mycket i TV. Men felet är inte hans, anser han. Skulden lägger han på TV...
   - Jag har mest blivit erbjuden att sitta i en panel och bli utfrågad, men jag tycker inte att det är mitt jobb att vara djupsinnig och uttala mej om olika livsgåtor.

Paradnummer
Vill man se honom får man alltså gå på teatern. I sommar är det "Blåjackor", ett gammalt paradnummer som han dammat av och satt upp på Fredriksdals friluftsteater i Helsingborg. Eftersom han driver sommarteatern i egen regi så är han allt i allo. Teaterdirektör, huvudrollsinnehavare, springpojke...

   - Egentligen är det här rena semestern, säger han. Jag kan inte tänka mej något roligare. Vi dricker kaffe, sladdrar litet och går sen in på scenen och leker. Jag kan inte finna en behagligare tillvaro...
..............................................................
AFTONBLADET ¤
Söndag den 14 juli 1974.

Nils Poppe & Annalisa Ericson


Nils Poppe och Annalisa Ericson - ur en scenbild från filmens barndom.




Direktören själv, Gustav Wally, förste polis på Stockholms Broadway.
---------------------------------------------------------------
VECKO-JOURNALEN ¤ Söndagen den 4 juni 1944.

NILS POPPE i "Flottans Överman"


-------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤
Den 24 december 1958.

Nils Poppe & Calle Reinholdz - 1940


I texten skrives och berättas om Calle Reinholdz som tillsammans
med Nils Poppe bildat ett populärt filmpar. Här ha vi paret som de
sista götagardisterna i Södrans revy.


Calle Reinholdz i glad attityd.


------------------------------------------------------
FILMJOURNALEN ¤ Den 14 januari 1940.

Nils Poppe i TV-dokumentär

Nils Poppe är verkligen mannen som aldrig ger upp - och varför skulle han det? Trots sina nyligen fyllda 63 år är han fortfarande en av våra verkligt stora scenkomiker, med oefterhärmelig charm och pastik.
I sex år har han nu roat helsingborgarna och stadens turister med glad friluftsteater på Fredriksdals friluftsmuseum - i år med en verklig klassiker: "Vita Hästen". Inramade av de vackert tuktade avenbokshäckarna spelar Poppe och hans ensemble upp en sprittande glad och medryckande Wienoperett. Poppe själv för naturligtvis spelar - men frågan är om inte Berit Carlberg fängslar mest: när såg man en vackrare fru Josepha?

Att Nils Poppe är på väg att bli något av ett unikum inom svenskt teaterväsen har nu även TV upptäckt. Resultatet kommer i form av ett dokumentärprogram om komikern Poppe. Jonas Sima producerar programmet och han fanns naturligtvis på plats vid Helsingborgspremiären med sitt filmgäng.


En dokumentärfilm om Poppe skall TV-tittarna så småningom få de.
Teamet som gör den var också på premiären, fr. v. Björn Norström,
fotografen Åke Åström, Jonas Sima och ljudmannen Gunnar Nilsson.


Keramikern, konstnären Stig Lindberg, Gustavsberg, var på premiären
med fru Gunnel.


Nils Poppe i entréposition.
-------------------------------------------------------
Hänt i Veckan ¤ 24 juni 1971.

Adolf Jahr & Nils Poppe - 1939

Fortsätter här min presentation av gamla filmer. Som jag tidigare berättat, samlade jag på urklipp och uppgifter om de svenska och utländska filmer som TV visade åren 1969-1971. Idag har turen kommit till Adolf i eld och lågor. En svensk filmkomedi inspelad 1939 med Adolf Jahr, Nils Poppe, Emil Fjällström och Viola Brunius m. fl. Filmen var, liksom många andra under den här tidsperioden, inspelad i Filmstaden ute i Solna. Den visades i televisionen tisdagen den 30 mars 1971. Det betyg som jag gav den var en 4:a. Men så fanns ju en av mina favoriter med: Nisse Poppe!


Fr. v. Emil Fjällström, Nils Poppe, Adolf Jahr i bästa brandkårsuniform.


30 mars 1971.


Teaterdirektör Nils Poppe




Nils Poppe och Inga Brink spelar upp på Sveriges enda friluftsteater i
Helsingborg för en trogen publik.

Än håller Nils Poppe stilen. Trots vädrets makter, och TV-berusade svenskar håller han i gång på Sveriges enda friluftsteater, Fredriksdalsteatern i Helsingborg.

Poppe erkänner att han är en obotlig optimist, som vill hålla kvar vid det gamla.
- Men visst finns det svårigheter, erkänner han. Det är inte alltid så lätt att hitta passande pjäser.
Privat är jag socialist, men på scenen är jag en äkta aristokrat. Det finns nämligen inte bara kommunister bland publiken...

Den här säsongen spelar Poppe och hans teatergäng pjäsen "Pengar". En ganska okänd historia, som ger Poppe extra bekymmer.
- Kommer inte publiken, kan vi inte spela hela sommaren. Fredriksdalsteatern öppnade för allmänheten första gången 1934, och sedan dess har man alltid haft regelbundna föreställningar.

I år har vi fått 35.000 kronor av Helsingborgs stad, så det gäller att få in de resterande 250.000. Men hitills har väl ingen teaterdirektör dött rik. Poppe berättar att han får ta till sina besparningar från sina otaliga filmframgångar, och att hans innersta dröm är att få spela friluftsteater vid Stadshuset i Stockholm. Det skulle smaka för Sveriges unikaste teaterdirektör.


Kaffe med dopp ute i trädgården. Det är sånt som publiken gillar när
vädret är fint.


- Jag kan inte förstå varför ni inte har några friluftsteatrar kvar i Stock-
holm? undrar Poppe. I Helsingborg går det jättefint.
------------------------------------------------------------------------------
Hänt i Veckan den 28 juli 1972.

Hemma hos Nils Poppe



O, vad jag ser frimodig och säker ut på den här bilden och ändå är
jag så blyg och försagd. En gång for jag upp till Stockholm för att tala
med Gösta Ekman. Jag vandrade runt Vasateatern i timmar, dagar och
dygn och så for jag hem igen till Malmö. Knepigt hade det varit att få
ihop pengarna till biljetten, men knepigare ändå kändes det att fara
hem igen med oförättat ärende. Rektorn i skolan tyckte att jag skulle
passa till skådespelare och ordnade så att jag skulle få träffa teaterdir-
ektören i Malmö kl. 12 en dag. Redan kl. 10 stod jag utanför teaterin-
gången och där stod jag fortfarande kl. 12, kl. 1 och klockan halv 2, men
då samlade jag allt mitt mod och störtade in. Teaterdirektören höll på
att ta på sig rocken. "Ni skulle ju komma kl. 12, sa han. "Men Ni är enga-
gerad i alla fall för vi behöver en tenor i kören". Jag var inte tenor varken
då eller senare, men stannade kvar vid teatern i alla fall i 4 år.


Utsikten från mitt fönster är som en ständigt skiftande tavla. Jag bor i
en toppvåning högst på toppen av Gärdeshöjden. Många hissnar när de
tittar ner, det är så långt till jorden. Men inte jag, man är väl "Akrobat,
Oh!". När jag var 3 år föll jag förresten en gång från 3 våningars höjd
ned i marken. Alla rusade förfärade till, man trodde jag var död. Men
jag lever än - se fotot!


Beethovens C-mollsonat är det bästa jag vet, därefter kommer allt
annat Beethovens skrivit. Griegs vemodslängtande toner tilltalar också
mitt sinne - kanske mitt humorsinne. Humor och vemod är två oskilj-
aktiga syskon. Bisarr och surrealistisk musik tycker jag också om, bl. a.
därför att den påminner mig om de tre bröderna Marx, Rivel och Grock.
Men bokhyllan som är 5 gånger så stor som på bilden innehåller inte bara
grammofonskivor, jag läser också böcker.


Jag lagar min mat själv, för jag vill inte ha någon som slamrar i mitt
hem, det stör mig. Och ändå får jag stanna hemma och slipper gå ut.
Jag är så gott som vegetarian, äter endast kött som tilltugg till grön-
sakerna. Svenskarna gör annars tvärtom: äter kött med lite potatis.
Jag äter potatis med lite kött.


Det är ingen urklippsbok jag sitter och läser. Mina urklipp samlar och
ordnar mamma och pappa nere i Malmö. Jag har skaffat dem ett "egna-
hem" strax utanför staden och därifrån följer de noga med vad jag gör
häruppe. Mamma tyckte inte om att jag satt i fängelse i min sista film
"Aktören". "Det går aldrig väl när man spelar sånt!". Det är heller inga
kärleksbrev från beundrarinnor jag sitter och bläddrar i, man hör tyvärr
inte till den typen. Det måtte vara roligt att bli omsvärmad och uppvaktad.
Författaren till boken heter Shakespeare, en av världens största och sann-
aste humorister.


Horisontalläget är den bästa ställning Gud hittat på åt människan. Jag
intar den ställningen så ofta jag hinner. Det är väl det som kallas relax.
Då rinner leklynnet till och idéerna hoppar fram. För mig är arbetet en
lek. Mig tycks det troligare att det som roar den uppträdande också
skulle ha större chans att roa publiken.
------------------------------------------------------------------------------
IDUN den 22 juni 1944.

Poppefeber 1 & 2 - 1977


NILS POPPE.


Expressen januari 1977.

Nils Poppe i Arvidsjaur - 1973


Lambeth Walk är "modedansen" i Lorden från Gränden.
Men om det är den dansen Poppe på bilden tråder med
Elisabeth Assarson låter vi vara osagt. I "Lorden" före-
kommer det mycket sång och dans.

Nästa onsdag kommer teaterintresserade Arvidsjaurbor att få sitt lystmäte. Lorden från Gränden, Nils Poppes "oslagbara" slagdänga är i faggorna. "Lorden" har följt Poppe genom åren ända sedan 1947 då han för första gången dansade Lambeth Walk. Lambeth Walk är dansen med tummen i luften som det heter. "Lorden" är som sagts ett med Nils Poppe. Ingen roll har han spelat så många gånger som just denna, som efter Riksteaterns Sverigerunda betyder att Poppe gjort 1.000 "Lordar" när säsongen är slut. Det är också en roll som gjort honom känd långt utanför Sveriges gränser. I Svenska Riksteaterns version, som nu gör landet, finner man förutom Poppe skönsjungande Harriet Forsséll som "gör" Poppes - eller som han kallas i Lorden - kanonfotografen Bill Snibbsons  fästmö. Övriga i musicalen - som i ursprungsversionen heter "Me and My Girl" - är Gunhild Gråhns, Bo Lindström, Mats Olin, Elisabeth Assarson, Bertil Thiwång och Anja Landgré, Poppes dotter, plus några till.


Piteå Tidningen februari 1973.

På matiné med Poppe...

Igår var jag på matiné. Inte på bio, utan hemma i vardagsrummet. SVT visade "Flottans överman" från 1958 med Nils Poppe, Harriet Andersson, Yvonne Lombard, Sigge Fürst, Git Gay, Gösta Bernhard, Sven-Eric Gamble, Georg Adelly, Rolf Botvid och Fritiof Billquist. Tyvärr så kunde jag inte se hela filmen, men det jag såg fick mig i alla fall på bra humör. Det hör till saken att jag nästan aldrig ser på TV dagtid. Men igår gjorde jag ett undantag. Och som sagt, så blev det en förkortad version jag såg. Jag har alltid tyckt om Poppes "Fabian Bom". Den övernitiske och alltid lika rekorderlige mannen som gav pedantariet ett ansikte. Hans rollfigur har lockat mig till skratt flera gånger tidigare, och tänk sådan tur att han finns förevigad på film.

Hur skall man då beskriva en sådan aktör som Nils Poppe? I Svenskt Filmskådespelar Lexikon som utkom 1973, beskrivs han på följande sätt: 

"Född Nils Einar Jönsson. Genomgick Svalövs folkhögskola. Hans föräldrar hoppades att han skulle få en framtid inom lantbruket, men han blev teaterbiten och lyckades 1930 få debutera på Hippodromteatern i Malmö i en stum roll. Nils Poppe arbetade hårt på att utveckla sina akrobatiska och mimiska talanger och blev den svenska scenens mest välgymnatiserade operettaktör. Hans mest populära filmfigur, Fabian Bom, som förekommit sju gånger, har vissa chaplinska drag. Observera att Ingmar Bergman haft stor användning för hans gycklartalanger i "Det sjunde inseglet" och "Djävulens öga".

Om sitt privata liv ville Nils Poppe inte orda om så värst  mycket. Men vi vet i alla fall att han föddes 1908 och gick ut tiden sommaren 2000. Han var mellan 1949-1959 gift med skådespelerskan Inga Landgré. 1963 ingick han sitt andra äktenskap med Gunilla Poppe. 1966 var hans första år som teaterdirektör på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. En kär syssla som han avvecklade 1993 då Eva Rydberg axlade Poppes mantel. Det var även samma år som han gjorde sin sista roll, vid fyllda 85. En med andra ord imponerande karriär. Filmroller, teaterroller som fick honom att bli en av våra mest älskade aktörer någonsin.


NILS POPPE som Fabian Bom i filmen "Soldat Bom" inspelad 1948.


FABIAN BOM (Nils Poppe) upptäcker att den bohemiska Linnéa
(Harriet Andersson) blivit fripassagerare i hans hytt på en båt som
just lämnat Spanien, i filmen "Flottans överman", 1958.


NILS POPPE i filmen "Pappa Bom" från 1949. Poppe/Bom lär sig
barnavård.
------------------------------------------------------------------------------

Nils Poppe / Calle Reinholdz - 1939


Socialdemokraten den 27 augusti 1939.

PS. Calle Reinholdz (1909-1973) var förutom sitt skådespelande, även
en uppskattad "refrängsångare". En av hans mes kända melodier (som
även min morfar brukade sjunga) var "Luffarvisa".
Nils Poppe (1908-2000) presentation överflödig! Sveriges Charlie Chaplin.
-----------------
Roger.

Nyare inlägg
RSS 2.0