Sov i ro!
Dotter till min kusin.
Mamma och pappa
Mina föräldrar är båda borta sedan några år. Igår så tände vi ett ljus på deras grav på kyrkogården i Hortlax. Min far blev 82 min mor 88 år, och jag är så otroligt tacksam att jag fick behålla dem så länge. Jag tänker ofta på dem. Och jag saknar dem väldigt mycket.
Pyssel
Jag har flera pärmar härhemma fyllda med teckningar, fars- och morsdagshälsningar och mycket mera som jag sparat. Dessa två händer tillhör yngsta sonen Daniel och mig. Danne var 3 år och 8 månader vid den här tidpunkten. I januari ska han bli pappa för första gången mamman heter Linda.
Familjen /1988
En vinterdag 1988 är vi ute med senaste familjemedlemmen, Daniel. Han syns inte där han ligger i sparklådan. Storebror Andreas kör sparken, medan Robert sitter på Elisabeths sparkstötting. Platsen var och är fortfarande Innimarksvägen i Övremarken. Till höger skymtar Eskil Johanssons gamla ladugård. Idag är killarna själva vuxna med egna barn och familjer. Just nu så väntar Daniel och Linda sitt första barn som enligt information är en flicka. Vi skall med andra ord bli farmor och farfar för femte gången.
13-årig pojke från Linköping drunknade vid Bergsviksbron /1961
Även dykare sattes in i sökandet efter den drunknade Anders Wiklund, men ännu sent på onsdagskvällen hade inte sökandet lett till resultat. Draggningarna återupptas i dag.
En tragisk drunkningsolycka inträffade på onsdagsaftonen vid Bergsviksbron, då 13-årige Sven Anders Wiklund från Linköping, på tillfälligt besök hos släktingar i Degeränget, föll från en båt och drunknade. Orsaken till att han föll i vattnet tros vara ett sjukdomsanfall. Ännu sent på onsdagskvällen hade man inte hittat den drunknade.
Pojken hade tillsammans med en kusin, Ulf Sundström från Degeränget suttit och metat i en båt som förtöjts vid en brygga strax nedanför Bergsviksbron. Plötsligt föll Anders baklänges ut i vattnet och försvann i djupet, som på detta ställe är rätt stort, enligt uppgift skulle djupet vara 16 meter endast några meter från det ställe där pojken föll i. Kamraten sprang gråtande upp på vägen och en förbipasserande bilist stannade och frågade vad som stod på. Omedelbart efteråt larmades polis och brandkår, och draggningar sattes igång. Man hittade dock inte den drunknade och trots att även grodman och dykare sattes in i letandet hade man ännu vid 20-tiden inte hittat den drunknade. På grund av blåst och regn avbröts sökandet vid denna tid och skall återupptagas i dag.
Troligen har den drunknade drabbats av någon sjukdom innan han föll i vattnet. Han var nämligen sjuklig, och detta skulle förklara att han inte kunde rädda sig i land trots att han var känd som en skicklig simmare. Vid olycksplatsen är det också ganska strömt varför det är möjligt att kroppen följt med strömmen någon bit innan man hann sätta igång med draggningar.
Letandet försvåras också av att bottnnen är belamrad med gammalt bråte och sjunkvirke. Den så tragiskt omkommne var på sommarlov hos en moster och hennes make, byggnadsarbetaren Emil Sundström i Degeränget, vilka också är föräldrar till Ulf Sundström som blev vittne till olyckan.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 27 juli 1961
------------------------
Anders Wiklunds mor var kusin med min mor. Vi var alltså tremänningar Anders och jag. Jag minns att det pratades mycket om den här tragiska händelsen i mitt föräldrahem länge och väl.
Roger.
I de yngre dagarna...
Här en bild från en tid då jag var "yngrare"... jag menar alltså "ungrare"... eller bara lite yngre... än det jag var då... nja det jag var nu, när jag var "yng" på nytt eller lite bättre... sämre kan det inte bli. Eller kan det...? Nu fick jag huvudvärk.
Morfar (1899-1989)
Grattis Max!
Idag fyller barnbarnet Max 10 år. Grattis, vi älskar dig. På bilden så var Max många år yngre. Nu är han ju stora karl´n.
Sven och Elma Lindqvist, Storfors, Piteå.
Lördagen den 21 oktober 1950 gifte sig Sven med sin Elma i Öjeby kyrka. Sven Lindqvist var min farbror, som jag tyckte väldigt mycket om. Elma f. Lidman blev hans hustru den här dagen. Hon var född i Svensbyn en by utanför Piteå. Svens föräldrahem fanns i Övremarken i Hortlax.
Elma var född 1917 och avled 1993. Sven föddes 1919 och gick bort en regnig natt 2004. Paret förblev barnlöst.
Daniel
Vi har tre fina söner, en av dem är heter Daniel. Allmänt kallad för "Danne". Bilden tog jag när vi var ute på Piteälven och fiskade för nån vecka sen.
Mamma med barnbarnsbarnet Max /2010
Bilden på min mor och barnbarnsbarnet Max togs hemma i hennes lägenhet på Tolvmansvägen i Bergsviken den 28 juni 2010. Max var då 8 månader gammal. Snart så fyller han 10 år. Mamma har varit död sedan den 19 februari 2018. Hon är saknad.
Släktträff sommaren 2019
Den här bilden togs på kusinen Roland och hans hustru Ann-Kristins stuga på Högsböleskiftet i somras. Tjejen längst till vänster heter Sophie Nelson en släkting från USA. Bredvid står sonen Robert, min hustru Elisabeth (som passade på att sova under fotograferingen) jag, barnbarnet Max och sonhustrun Jannice. Tyvärr så hann Daniel och Linda åka iväg innan bilden togs.
Roland tog bilden.
Andreas & Robert
Bröderna Andreas och Robert Lindqvist byter fasad på Andreas och Carolines hus på Markvägen. Deras far var också där och hjälpte till.
Hemma hos mamma
Fredagen den 2 oktober 2015 var en dag med mycket blåst. Den dagen besökte jag min mamma på Hortlaxgården. Det blev som det brukade, kaffe och gofika. Sen så tittade vi på några bilder, mamma och jag. En av bilderna, den som hon håller upp, togs i deras husvagn på campingen i Ladrike någon gång i slutet av 80-talet.
Min far såg rätt så tunn ut på bilden. Han hade fått veta att det fanns en fläck på hans ena lunga. Eftersom han hade jobbat i många långa år på boardfabriken i stan, i en rätt så rökig miljö, så åkte han till Bodens lasarett för provtagning. Det visade sig senare att den där fläcken började minska eftersom. Det hände inget allvarligt. Min pappa hostade väldigt mycket, även om hostan blev bättre när han slutade jobba. Pappa hann vara pensionär i 22 år innan han avled 2005.
Familjen Georg Lundkvist, Furulund.
Den här bilden har sin egen speciella historia. Bilden på de två unga flickorna, jag gissar att flickan till höger, är Onny Lundkvist, dotter till Georg och Vilma Lundkvist i Furulund, Storfors. Onnys mor Vilma, var syster till min farmor Hanna Lindqvist f. Eriksson. Vilma hade ytterligare en syster som hette Hulda Wikström f. Eriksson. Hulda emigrerade till Minneapolis i Minnesota 1904 med maken Frans och barnen Hugo och Syrena. Den svartvita bilden skickade Vilma i ett brev till sin syster. Där låg bilden i många år på vindan i Frans och Huldas hus. Det var inte förrän 1992 då Huldas och Frans två barnbarn, Jerry och Skip Nelson, kom på besök hos oss i Hortlax, som bilden "återvände" efter nära 80 år borta i USA. Skip hade en massa fotografier med sig, som även min farmor en gång hade skickat "over there".
Onny gifte sig senare med Axel "Acke" Norberg från Haparanda. Acke kom att jobba som socioterapeut på Furunäsets sjukhus i Piteå. Vid sidan om så var han musiker och spelade i många olika band-konstellationer från 30-talet och framåt. Han komponerade också egna låtar, några av dem fick jag ärva efter hans och hustrun Onnys död. Onny Norberg drev under sitt yrkesverksamma liv både restaurang- och bagerirörelse i Piteå. Onny gick ur tiden den 25 oktober 1996. Acke gick bort den 4 januari 1997. Det var Acke som kom med idén att bygga en fritidsanläggning för vårdtagare vid Furunäset och Öjeby sjukhem, platsen fick namnet Gläntan. Anläggningen invigdes 1961. Vid öppnandet så hade Acke specialkomponerat en melodi som idag finns i min ägo.
En förlorad dotter och syster
En vårdag 1991 ringde jag på dörren där min okända syster bodde. Jag hade under lång tid haft vetskapen om att hon bodde i Piteå. Jag visste även att hon troligtvis var född 1946 och att hon hade familj med man och tre barn. Några dagar inna så ringde jag hem till henne, det var hennes man som svarade. Vanja, som hon hette, låg just då på sjukhus. Hennes man var enbart positiv till att jag tog kontakten. Det visade sig senare att Vanja tyckte detsamma.
När hon öppnade dörren såg jag min storasyster för första gången i mitt 33-åriga liv. Hon bad mig komma in och bjöd mig på kaffe. Vi satt vid köksbordet och pratade en lång stund. Hon berättade om sin familj, och hur hon hade upplevt sitt liv utan en biologisk pappa. Hon visste var han bodde, och hade då och då planer att ge sig till känna, men i sista stund så svek sig modet.
För min far så blev det genast väldigt känslosamt. Han var också väldigt positiv att träffa sin dotter. Bilden ovan togs när Vanja och Ingmar kom till oss första gången på besök. Det blev kramar, skratt och tårar. Under de följande tre åren så träffades vi då och då. En tidig fredagsmorgon den 24 mars 1995 fick jag meddelande att Vanja hade avlidit under natten. Mina föräldrar var bestörta, jag och min syster likaså. Min far och jag deltog vid Vanjas begravning den 7 april 1995 i Piteå stadskyrka. På samma bänk satt hennes mor, Vasti, som min far inte hade träffat sedan 1946.
På vägen hem efter begravningen var min far otröstlig. Han kunde inte förstå varför Vanja hade dött, när de två nu äntligen hade mött varandra. Mitt i allt det sorgsna gav han mig ett vitt kuvert med pengar. I kuvertet hade han en handskriven lapp, skriven med pappas något darriga stil.
"Tack Roger, för att du gav mig min dotter tillbaka. /Pappa".
Det hela slutade med att vi satt i bilen och grät båda två. Det som också var djupt sorgligt var att Vanja var endast 49 år vid sin död. Trösten var ändå att pappa och Vanja hade träffat varandra efter så många år. Jag brukar besöka hennes grav i Piteå då och då. Jag har många obesvarade frågor som jag inte hann få nåt svar på. Men vem vet, svaren kanske kommer en dag då man minst anar det.
På bilden ovan så ses fr v min far John, Vanja, Gerd och Roger. Då den här bilden togs så gick allt i lyckans tecken.
Roger
Elisabeth /1989
Elisabeth, den 30 december 1989.
Elisabeth /1989
Elisabeth, den 30 december 1989.
Fyra generationer Lindqvist/Lundgren /1988
I soffan fr v Roger f. 1957 med sonen Andreas f. 1982, Sanfrid, min morfar f. 1899 d. 1989, Maj-Gerd min mor, f. 1929 d. 2018 med Daniel f. 1987. Mellersta sonen Robert f. 1984 ville inte vara med på bild. I dag bor Daniel i samma hus med sambon Linda.
Elisabeth tog bilden.
Ackes kompositioner
Musik: Acke Norberg. Den 1 mars 1943.
Musik: Acke Norberg text: Erik Westling PT-journalist/chefredaktör. Inget årtal.
Musik: Acke Norberg. Den 15 augusti 1940.
Acke Norberg var gift med Onny f. Lundqvist som var min fars kusin. Acke, eller egentligen Axel Norberg, spelade både piano och trumpet. Han var 1:e socioterapeut vid Furunäsets sjukhus i Piteå. Han var en välkänd profil här i Piteå.
