Tisdag den 23 januari 2018
En blick på tempmätaren för nån timme sedan, visade följande: MINUS 25,8 GRADER.
Älvsbyn 33 minus. Tack gode gud för långkalsonger!
Trots kylan så satte vi oss i Toyotan och åkte till Bergsviken. På hemvägen åkte vi förbi Svensbyn och Blåsmark, för våran slutdestination Hortlax.
- Å, hur står det till här då?
- Gapa lite större! Din visdomstand har sett sina bästa dagar.
Såja, var inte rädd. Jag bedövar dig med ett ordentlig slag
i huvudet. När du vaknar kommer du att ha en ordentlig
huvudvärk. Som tröst så är din visdomstand borta i tand-
himlen. Nu ber jag tandsköterskan hämta bedövningsklubban
i förrådet. Det kommer att gå så bra... (hoppas jag).
Är dansen ett oskyldigt nöje?
Är dansen ett oskyldigt nöje, frågade sig pastor I. August Åström i Missionskyrkan i Kiruna, den 21 april 1927. Jag kommer då att tänka på den gången vi spelade på Tärendöholmen på ett bröllop. Vi spelade dansmusik den kvällen tillsammans med myggen. Prästen som hade vigt paret var uppe på dansgolvet och buggade loss flera gånger, iklädd sin prästkappa.
Tro eller icke tro det är den stora frågan
AFTONBLADET ¤ 19 februari 1987.
Krister Stendahl (1921-2008), biskop i Stockholms stift 1984-1988, forskare i Nya Testamentet mm mm. En prelat som inte tror på det han skall förkunna till sin församling.
Anders Zorn 60 år
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 19 februari 1920
FAKTA---------------------------------------------------------------------------
Konstnären Anders Zorn föddes den 18 februari 1860 i Mora. Anders Zorn avled den 22 augusti 1920. Han var gift med Emma f. Lamm den 30 april 1860 d. den 4 januari 1942. Äktenskapet var barnlöst.
Roger Lindqvist.
Albert Engström 70 år
Albert Engström fyller i morgon sjuttio år.
För femtio år sedan var han en ung man som låg i Uppsala och läste latin och grekiska, då Bruno Liljefors upptäckte hans konstnärliga begåvning. Det betydde slutet på hans akademiska studier, men sin kärlek till klassiska språken behöll han. Han har alltid visat en påfallande trofasthet i sina symptier. Två konstnärer, Liljefors och Zorn, omfattade han i sin ungdom med obegränsad beundran och han har livet igenom fortsatt att dyrka dem. Bägge voro de stora realister, liksom han själv.
Albert Engström påminner om Zorn; de ha samma häpnadsväckande rika naturbegåvning och samma primitivt hedniska inställning till livet. Men Engströms svenskhet når mycket djupare än Zorns. Den senare var kosmopolit och även i sin daladräkt förblev han en grandsegigneur. Albert Engström är en son av det fattiga och hårda Småland. Han har aldrig glömt den karga poesin i dess natur och lika litet har han förgätit invånarnas enkla seder, med slagsmål och fylla ovanpå veckans långa mödor. Det är just därom en god del av hans oeuvre både som konstnär och författare handlar.
Med tiden flyttade han till kusten och blev rospigg. Havet efterträdde skogen och fiskarena kommo i stället för de småländsks bondgubbarna. Men tillvaron bjöd på samma enkla och hårda grundförutsättningar även här och han blev snart lika förtrogen med denna omgivning som med sin fädernebygd.
Albert Engström känner för övrigt hela Sverige med en grundlighet som förefaller gåtfull. En viss inskränkning får man göra för medelklassen som inte tycks ha intresserat honom och som han i stort sett ignorerat. Överklassen karikerar han gärna. Men det övriga folket har han skildrat på ett sätt som är utan motstycke. Det är verkligen ingen skönmålning han gett oss och ändå ha vi bara tacksamt accepterat honom. Få svenska genier ha rönt så litet motstånd som han.
Albert Engström har under en lång följd av år påverkat oss mr än någon annan med undantag för Strindberg, vars jämlika han i fråga om språkets visuella styrka. Han har influerat vårt tal, vårt sätt att se, våra föreställningar om oss själva, och icke minst, naturligtvis, vår svenska humor. På hans sjuttioårsdag är det ett ovanligt enigt folk som tackar honom för allt i bild och skrift han gett oss.
---------------------------------------------------------------------------------
GÖTEBORGS HANDELS OCH SJÖFARTS TIDNING ¤ Den 11 maj 1939
FAKTA-----------------------------------------
ALBERT ENGSTRÖM f. 1869-05-12 Bäckefall, Lönneberga församling, Kalmar län d. 1940-11-16 S:t Görans sjukhus. Engström var konstnär och författare.
----------------------------------------------------
Roger Lindqvist
Povel Ramel-sällskapet
Redan i 7-8-årsåldern diggade jag Povel Ramel. Han blev en fast familjemedlem. I dag blev jag medlem i det Ramelska sällskapet som nr 1200. Nu har jag kommit hem. Tack!
- Grammofonarkivet, Sveriges Radio!
- Grammofonarkivet, Sveriges Radio!
- Gamla Nordsjön med Harry Brandelius?
- Ja, det ska vi kunna ordna.
- Om damen sätter sig vid radion kl 2 i morgon,
så dyker nog herr Brandelius upp vad det lider.
- Ha en god eftermiddag!
- Jo, en sak till, ta för säkerhets skull på er flytvästen,
det kan gå höga vågor ute på Gamla Nordsjön.
- Har ni sjösjukepiller hemma, så svälj några stycken
innan Brandelius sjunger.
Bloggbesöken är fortfarande höga.
Det tackar jag för! Ännu en dag med flera tusen besökare på min blogg, som fyllde nio år den 22 december, 2017.
Roger.
Grattis, LINDA!
I kväll har vi uppvaktat Linda, Dannes sambo. Det blev nära på fullt hus av gratulanter.
Grattis ännu en gång, fina Linda!
Roger och Elisabeth.
Jultomtens tack och adjö
Nu kan det avslöjas! På juldagen så kom jultomten på besök hos oss. Han frågade om vi hade en sängplats för några nätter. Vi tog emot honom med öppna armar, och hänvisade honom till en ledig säng där han fick sträcka ut sina tomteben. Han blev så överväldigad att han stannade även över nyårshelgen. Renarna hade han parkerat på ICA-Lundmans. Chefsrenen, Rudolf, eller Rulle, som han allmämt kallas, behövade också en vilopaus. I morse så åkte tomten iväg mot tomtelandet. Han lovade bestämt att han skulle komma på besök även julen 2018. För att vara på den säkra sidan, så bad han oss att skriva ner våra önskelistor, som han skulle prioritera, som han sa. Han bad mig om förlåtelse, för att jag inte fick de där Ludwigtrummorna som jag så gärna ville ha. Eller som han själv sa innan han åkte: - Rogge, nästa jul blir det Ludwig för hela slanten! (Vad han nu kunde mena med det?).
Topplista
För fjärde gången har min blogg hamnat på en av de mest besökta. Av de tolv bästa på topplistan, så hamnade jag på en sjätte plats. Tidigare placeringar är två 4:e placeringar samt en 5.e plats.
Ett möte med Olof Palme
Olof Palme, i Luleå sporthall, under valrörelsen 1979.
Foto: PT
Under en middag fick jag den här historien berättad för mig av fd PT-fotografen Hans G. Pettersson. Hasse kom till Piteå-Tidningen 1960. Tidningen hade då inga egna pressfotografer. Men så småningom tillsattes två tjänster, där Nils Ögren och Hans G. Pettersson blev så att säga de första pionjärerna. Nu till historien:
Under 1979-års valrörelse kom Olof Palme till sporthallen i Luleå för att hålla tal. Hans G. var utsänd av PT för att bevaka den aktuella kvällen. Men efter de traditionella bilderna av Palme vi talarstolen, hade Hasse en idé om att kunna plåta Olof Palme på annat sätt. Olof Palme, bodde på Scandic Hotell i Luleå. På den här tiden så fanns det inga större hinder att ta kontakt med politiker som Olof Palme.
Hasse frågade i hotellets reception, vilket rum han bodde i. När det var avklarat så gick han raka spåret till dörren och knackade på. Det var Palme själv som öppnade dörren och frågade PT:s utsände fotograf vad han ville. - Jo, jag skulle vilja ta lite bilder om det går för sig. - Kom in, sa Palme, går det bra härinne? - Det går bra, sa Hasse och började ta bilderna. Efter en stund så blev Hans G. röksugen och ville ta en paus för att gå ut. - Nää, sa Olof Palme, vi kan väl röka härinne på rummet. Men du får inte ta några bilder när jag röker. - Jag lovar, sa Hasse.
Olof Palme, var även nyfiken på Hasses syn på skatter osv. Han blev tillfrågad om vad han tyckte var det viktigaste. - Sjukvård, omsorg och skola, sa Hans G. Pettersson. Vilket Olof Palme tyckte lät klokt.
Hur uppfattade du Palme den här gången, frågade jag lite nyfiket. - Han var hur trevlig som helst. Men det jag förundras över så här långt efteråt, är hur lätt det var för mig att bara gå till hans dörr och knacka på. Det skulle ju vara omöjligt i dag. Inga säkerhetsvakter eller poliser så långt ögat kunde nå.
GOTT NYTT ÅR!
Serier
Doktorsvillan
Sara Dupuich och Linda Jonsson, på Restaurang Doktorsvillan.
Linda, är sambo med vår yngste son Daniel. Artikeln var införd
den 28 december 2017.
Foto: Piteå-Tidningen.
Mässling eller inte?
Ett utbrott av mässling i Göteborg, har den senaste tiden fått stora tidningsrubriker. Mässlingen, som enligt wikipedia i stort sett utrotad, har fått ett obehagligt fäste, och på Sahlgrenska har man gått upp i stabsläge. Här i landet började man vaccinera barn redan 1971. Vi som är födda tidigare, har alltså ingen vaccin. Jag har en svag aning om att jag hade mässling som barn, men jag kan även ha förväxlat den mot röda hund. En fullvuxen människa, som drabbas, kan dö. Låter allvarligt.
Frågan är då, varifrån kommer den här nära på utrotade sjukdomen? När jag drabbades av en lungsjukdom 2005, så misstänkte man bl a TBC. Likadant här, den sjukdomen är också i stort sett borta. Även om den då och då kan dyka upp. Min lungläkare, som kom från Iran, frågade rätt så tidigt om jag hade träffat någon från ett annat land. Det hade jag. Två ryssar som kom hem till mig för att köpa en kamera. Läkaren frågade t.o.m. om jag mindes om nån utav dem hostade.
För ett antal år sedan så drabbades några barn av en svårbotad hosta på en skola i Bromma. Trots att de blev medicinerade, så tillfriskande ingen. Det visade sig vara TBC. En av skolans anställda var smittbärare. Det hela blev endast en liten notis i tidningen. Den anställde var inte svensk. Om detta kan man dra vissa slutsatser.
Go´fika hos Gerd
I dag ett besök hos min syster, Gerd. Hennes älskade lillebror (JAG) och min hustru Elisabeth, parkerade sig vid bordet för en stunds avnjutning av diverse konditorivaror. Tomtenissarna, i förgrunden höll sig krampaktigt fast i sitt rep. Tack och lov, så ramlade ingen ner i golvet.
Släktmiddag!
Middag, på annandagen för Elisabeths syskon med sina respektive. Roger och Ulla-Mai Sandberg, Göran och Helena Öhlund och Solbritt och Kjell Holmbom.
Ulla-Mai och Roger. Rogers klädsel den här aftonen, fick mig att tänka på den berömde sheriffen Wyatt Earp, i Tombstone City. Rocken var specialskräddad. Till detta hade han en vit skjorta med djurmotiv, samt ett par boots. Samt en hatt, som pricken över I:et.
Kalle Anka och hans vänner firar jul
