Roger Lindqvist

Linnéa Dagbro, f. Lundgren (1932-2004) var min mammas yngre syster. Den här bilden har jag lånat av min kusin My Isbro, Linnéas dotter. Jag tyckte den var så fin. Fotot togs 1957 i trakterna kring Linnéas barndomshem i Blåsmark. Närmare bestämt på de så kallade "Hällarna", en plats där Linnéa med föräldrar och syskon brukade vistas under somrarna. Detta foto togs av Linnéas man Olle (1930-1991) en sommardag för snart 55 år sedan. Jag minns Linnéa som en varm och sympatisk person, som jag ofta träffade under min barndom, och som min mamma tyckte väldigt mycket om. De två hade en varm relation. Sista gången vi sågs var något år före hennes bortgång. Avslutningsvis vill jag be att få säga, att namnet Linnéa, tycks mig väldigt vackert.

/Roger.

Min morfars inskrivningsbok, som berättar hans tid i de militära med start året 1919. Vi tar det från början. Min morfar föddes som utomäktenskaplig son till Selma Margareta f. Nilsson i Blåsmark. En skam på den tiden. Men tack och lov inte i den tid vi lever i nu. Morfar föddes den 21 juli 1899, och man kan bara ana hur min morfarsmor Selma, kände set i den stunden då prästen skrev ordet "OÄKTA" med sirliga bokstäver i kyrkboken. Vad många inte sedan visste, var att den unga Selma stod i begrepp att äkta morfars biologiske far. Historien hade kunnat se helt annorlunda ut, och min morfar hade md andra ord inte kallats för oäkting. Vad detta betydde för min morfar, vet jag inte. Men jag tror att det på något sätt alltid fanns där ständigt närvarande.

Selma gifte sig så småningom med Samuel Lundgren, som av de som kände honom, har berättats vara en trevlig och sympatisk person. Min morfar kallade honom jämt för pappa livet ut. Och av det kan man väl utläsa att de hade ett äkta far-son-förhållande.

Inskrivningsboken fick jag en gång av min morfar, efter att jag helt enkelt frågat honom. Detta kom sig av att jag redan som ung fann ett stort nöje i gamla saker, och ville gärna se till att bevara för att på så sätt rädda det åt eftervärlden. Troligen skulle denna bok vid det här laget varit skattat åt förgängelsen om jag inte tagit mod den där gången och frågat morfar om lov att ta hem den.


Så här ser den ut. Inte ett dugg märkvärdig kanske man tycker. Men
det är inte utsidan som lockar, det är det som finns därinne...


Här berättas att min morfar blev inskriven den 3 mars 1919. Drygt
fyra månader därefter skulle min morfar fylla 20 år. Hemorten var
Blåsmark och som yrke står det skrivet "bondson". Det var förresten
på väg till Boden som min morfar mötte sin biologiske far för sista
gången. I en tågvagn möttes de två. Ödet ville att de aldrig någonsin
under hela sin livstid återigen skulle träffas. Om detta har morfar
själv berättat.


Under rubriken Värnpliktsförhållanden kan man se att morfar blev
tilldelad att ingå i Ingenjörstruppen. Samt att han utbildades till Riktare.


Den här sidan berättar att min morfar gjorde sin allra första tjänst-
göring fr. om den 1 november 1919 t.o.m. den 3 augusti 1920. Summa:
237 dagar på A4 i Boden. Repövning 42 dagar den 1 september-12 okt-
ober 1920. Andra repövningen inföll den 3 september - 7 oktober 1921.
Morfar blev sdermera vad man i dagligt tal kallar för "stammis". Han
jobbade på Fortifikationsverket. Och han har berättat att han cyklade
sträckan Blåsmark-Boden under flertalet år. Sommar som vinter.


Denna sida förtäljer att han hemförlovades tiden 21/12-29/12 1929.
Min mor hade fötts i maj det här året. Och hemma fanns även sonen
Lennart. Bakom dessa knapphändiga skrivna rader, dolde sig så
mycket mer av umbäranden och slit. Familjen utökades sedan att gälla
barnen: Anny, Lennart, Maj-Gerd, Malin, Tage, Linnéa och Elly. Till sin
och familjens försörjning fanns två kor, några getter och höns, som
förhoppningsvis skulle skänka den nödvändiga brödfödan. Familjen
Lundgrens liv, är bara ett av många andra i en tid som inte längre
existerar. Man kan inte annat än känna den djupaste respekt för alla
de som under ibland knappa omständigheter ändå lyckades klara de
hopplösa situatioer som rådde.