Ante & Danne

 
Här får storebror Andreas behandling av lillebror Daniel för sin onda rygg. Rygg-behandlingen sker hemma på köksgolvet hos mor och far.

Mor, far och syster

Mamma och pappa, sommaren 1977 i Dalarna.
 
Gerd, min storasyster, den 19 juni 1986.
 

Familjen LUNDGREN - Vistbäcken,

 
BILDEN. Familjen Axel Lundgren, Vistbäcken, Vistträsk. Sittande fr v Elma, Elsa och Axel. Stående fr v Siri, Inga, Åke, Ruth och Greta. Av de sex syskonen är det endast Inga som lever idag. För några veckor sen så hälsade vi på henne, Elisabeth, Daniel och jag. Eftersom våra tre söner, aldrig fick tillfälle att träffa sin mormor, Ruth, så var Daniel väldigt intresserad av att möta Inga. - Detta är det närmaste du någonsin kommer din mormor, sa jag innan vi åkte.
 
Det blev ett trevligt möte. Inga tycktes mig vara så lik sin storasyster Ruth, t.o.m. rösten lät densamma. Elisabeths mor Ruth, avled den 15 mars 1980 hon blev 49 år gammal. Inga, berättade att deras mamma, Elma Lundgren, en gång hade en slags föraning om vad som komma skulle: - Jag har en känsla av att Ruth inte blir så gammal. En spådom som slog in, tyvärr.
 
AXEL LUNDGREN som ung. Han föddes i Råbäcken, Lillpite.
Axel, jobbade som skogsarbetare.
 
ELMA LUNDGREN f. OLOFSSON Nattberg, Vistträsk.
Elma, var sömmerska.
 
RUTH ÖHLUND f. Lundgren (1930-1980).
Elisabeths mor, som tyvärr aldrig hann
uppleva våra barn.
 
INGA HOLMSTRÖM - lillasyster till Ruth. Roligt att träffa dig Inga.
Ett besök vi måste göra om. Likheten var slående med Ruth.
 
 
 

Bilder från förr

Bilden av mig och barnbarnet Max, togs i oktober 2009.
Max, föddes den 11 oktober. I samma veva drabbades
Elisabeth av den fruktade svininfluensan. Det fanns två
patienter vid det här tillfället på intensiven på Piteå lasarett,
som löpte risk att dö. En av dem var Elisabeth. Om detta
stod att läsa i Piteå-Tidningen. Man hade naturligtvis inte
namngett dem, men det var Elisabeth och en manlig patient
som var de mest allvarliga fallen. Hon låg i respirator en
vecka. Det tog fyra veckor innan hon kunde lämna lasarettet.
 
Farfar och Max.
 
 
En mycket liten Max.
 
Farfar och Norah.
 
Bus i sängen, farfar och Norah.
 
Farfar och Malte, 2012.
 
Paus i målandet.
 
Robert och Max.
 
 
 
 
 
 
 
 

Mor och far - 1976

Min pappa gör räkningarna hemma vid köksbordet.
 
Mamma städar bort efter middagen.
 

ERNST m. familj

T.v. Ernst Eriksson, min farmors lillebror.
T.h. okänd man.
 
En för mig okänd plats. Men bilden fanns i
Svea och Ernst Erikssons album.
 
Makarna Ernst och Svea Eriksson med sonen Gösta hemma
på tomten i Svedjan, Hortlax.
 
 

Robert och morfar Sanfrid /1988

 
T.v. sonen Robert, 4 år, och min morfar Sanfrid, julaftonen 1988. Morfar hade en tid bott på Hortlaxgården, men efter nån månad så flyttade han till långvårdskliniken på Piteå lasarett. Den här dagen, julafton den 24 december 1988, var jag, mina två söner Andreas och Robert, samt min syster Gerd och hennes son Matihas och hälsade på. Morfar var som alltid glad och förnöjd. Han hade under sommaren -88 fyllt 89 år. Den 29 mars 1989 avled han i sin säng på kliniken på lasarettet i Piteå. Den 21 juli 1989 skulle han ha fyllt 90 år.

Stockholm, den 29-31 juli 1987

På Stockholmsbesök, 1987. Två av de tre sönerna ses på bilden, Robert och Daniel.
 
Campingen på Södermalm. Elisabeth, Ante och Robert.
Daniel, 6 mån. ligger och sover.
 
Medan Elisabeth, Ante och Daniel satt i en galleria,
passade Robert och jag på att besöka platsen där
Olof Palme mördades.
 
Jag minns att Robert hade ett litet gult paraply som han bar
när vi gick ut på stan. Samma paraply fick han tillbaka
häromdagen.
 
Olof Palmes grav på Adolf Fredriks kyrkogård,
inte så långt från mordplatsen på Sveavägen.
 
Hötorget, juli 1987.

Ernst och Svea

 
Min farmors yngre bror, Ernst Eriksson, på bilden ses han tillsammans med sin hustru Svea Eriksson f. Lidman. Svea avled 1957, Ernst gick ur tiden 1969. I slutet av sin levnad så bodde han på det sk ålderdomshemmet i Hortlax. Idag kallas det för Hortlaxgården. Ernst bodde granne med min farmor Hanna i samma korridor. Ernst hade sitt rum längst in, medan farmor bodde i ett rum alldeles till höger i samma korridor. Ernst var känd som en skojfrisk man med mycket humor. Jag har hört berättelser då han gjorde både det ena och det andra, som gick i humorns tecken. Han brukade skoja med mig när jag hade klippt mitt hår i snagg-modell. Då kom han fram till mig och sa: - Vänta nu, Roger, nu måste farbror Ernst känna på håret. Så tog han sin hand och kände på det korta håret bak på huvudet. Min far sa jämt "morbror Ernst" till honom. Man sa att pappas brorsa Sven Lindqvist hade "drag" av Ernst. Sven var också en man med stor humor.

Andreas, med fötterna i solvarm sand /1984

 
Andreas, leker i sanden med sin grävskopa. I samma sand lekte även jag och mina kompisar under 60-talet. Det var på den här plasten vi byggde vägar och broar. I samma solvarma sand, kröp det en dag in en skalbagge i mitt ena öra. Jag rusade in till min mamma som i sista stund lyckades ta ut den. I dag står ett hus på samma plats.

Fikastund på altanen, 1987

 
Fikastund på våran altan en sommardag 1987. Fr v Mathias Lindkvist, kusin till bröderna Lindqvist, Andreas och Robert. I januari samma år så föddes den tredje sonen: Daniel.

Andreas får en lillebror, 1984

 
Den 10 juni 1984 fick storebror Andreas, 2 år, en lillebror. Här sitter Andreas med sin nya brorsa som mamma Elisabeth, håller om så ömt och försiktigt. Andreas nya lillebror fick namnet Robert.

Andreas och farmor Maj-Gerd, 1984

 
Precis som jag, så hade Anderas en trygg och kärleksfull barndom, med människor runt omkring som älskade honom. En av många viktiga personerna var farmor Maj-Gerd.

Andreas och farfar John, sommaren 1984

Andreas med sin farfar, John, i Ladrike camping,
sommaren 1984. Pappa var här 61 år fyllda.

Familjen /1986-07-16

foto Kjell Holmbom. Samma år åkte Solbritt och Kjell
till Kenya. De stannade där fram till 1988. Samma år
åkte de tillbaka allt som allt blev vistelsen i Afrika 12 år.

Andreas och farfar John, 1982

Tisdagskvällen den 6 juli 1982 tog jag det här två bilderna av Andreas, 5 månader, och hans farfar John, 59, år.

 
 
 
  

Andreas och farfar John, våren 1985

I vårsolen vid garaget.
 
Två Lindqvistare skottar snö.
 
Om farfar hade fått uppleva att Andreas blev bonde,
med många djur i sin ladugård, då hade han blivit
glad.
 
 

Amandus Lindqvist (1886-1965)

 
Min farfar, Amandus Lindqvist f. på andra sidan länsgränsen i Västerbottens län. På grund av sjukdom så pensionerades han vid 50-årsålder 1936. Han led av en reumatisk sjukdom, vilket gav sig uttryck på att han bl a inte kunde vrida sitt huvud. För att dryga ut inkomsterna så öppnade han en kiosk hemma på tomten. Med tio barn att försörja så var han tacksam för varje intjänad slant. Det jag minns så var farfar väldigt ekonomiskt sinnad.

Hanna Lindqvist (1888-1970)

 
Min farmor, Hanna Lindqvist, f. Eriksson. Hon ville mig så innerligt väl. Snälla fina farmor.

Gösta Eriksson, (1931-2013) musikanten från Hortlax

Fyra medlemmar ur Seymour Österwalls orkester, 1953.
Mannen med kontrabasen är Gösta Eriksson, född i
Hortlax. Den här bilden publicerades i Expressen, 1953.
 
Min pappas kusin, Gösta Eriksson, var sedan unga år en duktig pianist och dragspelare. 1952 när han var 21 år åkte han till Stockholm för att söka in vid Musikaliska akademien. Efter utbildningen så var han medlem i olika band i Stockholm. Ett av de mer kända var Seymour Österwalls orkester. 1958 gjorde Seymours en norrlands turné, som gick till Göstas hemtrakter. På festplatsen Öholma, belägen vid piteälven spelade Gösta och hans kolleger.
 
När Seymour sedan valde att lägga ner bandet, så fick Gösta anbud av Arne Bills orkester. Sedan blev han pianist i sångaren Chris Danes grupp. I den konstellationen så besökte man Öholma i Piteå 1961. Som många andra av den tidens musiker, som låg ute på långa turnéer och engagemang långt från hemmet, så blev alkoholen ständigt närvarande. Så även för Gösta. Omkring 1965 så valde han att förändra sitt liv och leverne. Han kom till tro och hans religiösa hemvist blev Pingströrelsen.
 
Nåt år före sin bortgång, så skev jag en artikel om honom. Han blev glad över uppmärksamheten, och ville så gärna att jag skulle skicka Piteå-Tidningen där artikeln fanns. Gösta hade då blivit förlamad i ena armen efter en stroke. Detta medföede vissa komplikationer för hans musikaliska utövande. - Det gör egentligen ingenting, sa han. Har man bara en duktig gitarrist vid sin sida så går det ganska bra.
 
Gösta Eriksson, föddes i Svedjan i Hortlax. Hans far Ernst, var en bror till min farmor Hanna. Således så var min far Göstas kusin. Han brukade komma hem varje sommar. Då brukade han och min pappa träffas. Själv så mötte jag aldrig Gösta öga mot öga, tyvärr, Gösta vilar i dag på Hortlax kyrkogård. En musikant har kommit hem, för att stanna.
 
Gösta Eriksson till höger. Den här bilden togs antagligen
under Seymours turné i Norrland, 1958.
 
Gösta Eriksson (1931-2013).
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0