Roger Lindqvist

I Sven Lindqvists efterlämnade saker hittade jag en del kuriosa saker. Bl. a. några almanackor där Sven väldigt noggrant antecknat olika saker och ting. Ett exempel är detta från 1959:

 

I dag den 1 maj skulle min pappas yngste bror, Åke Lindkvist fyllt 89 år. Nu blev det inte så. Han avled den 24 februari 2010 lugnt och stilla i en säng vid lasarettet i Piteå.

 

Åke var en glad och trevlig farbror. Han hade alltid nära till skratt, även nära till skämt och med en glimt i ögonvrån som gjorde att man trivdes i hans sällskap. Medan de övriga syskonen en efter en flyttade hemifrån, blev Åke kvar hemma i sitt föräldrahem. Detta gjorde att vi träffades ganska så ofta i min barndom. Åke var under många år särbo med en dam från Skellefteå. Han kom därför att vistas varje veckoända i Västerbotten där han trivdes med sin Hildegard.

 

De sista åren bodde han på Öjagården i Öjebyn, där han mådde som en prins i en korvbod. Uppassad av den personal som han strödde lovord om, och som han brukade berömma när man kom på besök. Åke gick bort ur världen lika lugnt som han levde här på jorden.

 

Sven hette en av mina många farbröder. Sven bodde i ett hus i Storfors med sin Elma, i exakt 50 år. Elma dog några år före Sven, och den sista tiden bodde han på ett äldreboende i Hortlax. När jag och min två kusiner skulle städa ur deras hus, hittade vi både det ena och det andra. Sven hade sparat många saker, sådana som han tyckte skulle kunde vara kvar åt eftervärlden. Däribland några urklippspärmar, där han samlat sådant som t ex  fartygens ankomst till Piteå hamn, dödsannonser, artiklar som handlade om fotboll och ishockey, även sådant som rörde hembygden. I en portfölj hittade jag gamla almanackor som Sven hade gjort anteckningar i. Även en gammal dagbok från 1942-43. Sven var en inbiten rökare sedan 20-årsåldern. Jag frågade honom en gång, och han berättade att de första blossen kom när han ryckte in i lumpen omkring 1939. På en av sina armar hade han en tatuering. Den kom till en kväll, när Sven tillsammans med sina kompisar på luckan, varit ute på fest. Tatueringen blev något av de sista jag la märke till, innan Sven lades i sin kista.

 

I förrådet ute på tomten hittade jag en förpackning som jag först inte visste vad det var. Runt förpackningen var det virat en bit fiskelina, med tillhörande krok och sänke. Sven hade tydligen använt detta någon gång när han troligen varit ner vid Tingsholmen och metat. Men det är bara en gissning. I den upphittade förpackningen hade det en gång legat en pipa. En av Svens många pipor. Men de sista åren var det vita Blend som gällde. Tur att Sven hade kiosken tvärs över vägen, dit han åkte i sin bil, när han blev sugen på lite rökverk. En dag när jag gjorde ett besök på lasarettet, där Sven låg, hade jag med mig en limpa vita Blend. När Sven ignorerade cigaretterna, så förstod jag att han inte mådde bra. Några veckor därefter, den 14 juni 2004, gick farbror Sven bort. Samma helg som EM i forboll just skulle börja. Svens sista ord till mig den där fredagen var: - Roger, ta dö hand om ållt häjna nö, visst jär dö hä? (Roger, tar du hand om allt detta nu, visst gör du det?)

 

Farbror Sven och hans Elma ligger sida vid sida på kyrkogården i Hortlax. Och på deras grav växer varje sommar några fina och vackra blommor. Det var så han ville ha det. På hans sista färd valde jag ut en vit skjorta och röd pullover med slips, samt ett par nypressade byxor med pressveck. Pressvecken var bara ett måste. I Svens värld skulle man vara prydlig till sitt yttre. Något som han också var på sin allra sista färd. En kort tid före hans bortgång hade han även varit hos frisören. Allt var m a o så perfekt som det bara kunde bli.

 

En verkstad för elektrotylisk galvanisering av järnmanufaktur har startat i Hemmingsmark. Det är ägaren av Hemmingsmarks mekaniska verkstad, Henning Eriksson, som står bakom företaget som enligt vad herr Eriksson, uppger endast har en motsvarighet i länet, nämligen vid Töreverken. Mekaniska verkstaden i Hemmingsmark har under den senaste tiden i huvudsak ägnat sig åt tillverkning av takräck för bilar, snöföror, hässjepinnar, ljuddämpare etc. Sådana varor måste galvaniseras, dels som rostskydd och dels för utseendets skull, och hittills har nyttjats den gamla galvaniseringsmetoden att sänka ner järnet i zinkbad. Men detta ger ingen absolut slät yta, och inte heller samma fina nyans som vid elektrotylisk behandling, och så beslöt Eriksson att starta själv.

 

Snickarmästare Oskar Lundmark och hans hustru Anna i Höglandsnäs, Hortlax, har haft glädjen fira guldbröllop i kretsen av inte mindre än tolv av de tretton barnen. En i den stora syskonskaran var förhindrad. Rune Höglund, Fototjänst, Piteå, tog den här bilden av den stora och lyckliga familjen, Lundmark.

 

Grattis på din födelsedag pappa! I dag skulle du fyllt 90 år, med kaffe och tårta i familjens närvaro. Nu blev det inte så, du är borta sedan lördagskvällen den 4 juni 2005, exakt klockan 20:45. Men grattis ändå! Saknar dig...