Roger Lindqvist

I dag, den 16 maj, fyller en fantastisk dam 95 år. Jag har haft förmånen att vid några tillfällen göra ett besök hos henne. Och med sin skärpa och minne, har hon berättat för mig om flydda tider. Vi är också släkt med varandra, på lite längre håll. Detta genom min farmor, Hanna Lindqvist, som hon också liknar, på nåt sätt.

 

Grattis TEKLA på din födelsedag!

 

/Roger.      

En dag som alla andra sorts dagar. Barnbarn på besök, hämtning av ett annat barnbarn. Besök hos sonen, dricka kaffe vid uteplatsen, räfsa löv, pussa katterna, känna solen anlända, bli glad, känna solen försvinna, bli besviken. Strix television har återigen hört av sig. Inget märkvärdigt, ville låna en TV-tablå från bloggen, angående ett jobb för Handelsbanken. Tung i fötter och ben, känner mig inte som 25 längre. Men i knoppen är det tvärtom. Varför skall vi åldras varför skall vi dö? Hur många jag än frågar får jag inget bra svar. Det är bara följa med strömmen. Om än motvilligt. Min far har denna sommar varit död i 8 år. Och ändå känns det som om han ibland fortfarande finns mitt ibland oss. Ju äldre jag blivit, ju mer känner jag att vi inte har råd att tappa någon överhuvudtaget. Tryggheten ruckas åtskilligt varje gång någon går bort. Inte undra på alla de äldre män och kvinnor, som en dag sitter alldeles ensamma, p g a att alla vänner har försvunnit en efter en, börjar känna sig överflödiga. De sitter vid sitt fönster ensamma med sina minnen. Usch, nu tänker jag på nåt annat istället. Max, Norah och Malte till exempel!

 

Igår hade jag och min son, Daniel, ett resonemang om olika bloggars innehåll. Att notera, Danne bloggar inte! Vi kom fram till att i de flesta bloggberättelser, så handlar det mesta om helt oväsentliga saker och ting. Vad man gjort under dagen, vilken sorts mat man ätit, vad man handlat hem i sin kasse, vad man skall se på TV, osv.

 

Nu ställer även jag mig i den långa raden av vardags-redogörelser, och berättar att vi invigt Daniels nya grillplats. Eftersom det varit fint väder, så passade vi på. Värre var det häromdagen då jag och Danne åkte till Grus & Makadam, för att hämta grus. Då var det ett surmulet väder, som gjorde att man mest  av allt bara ville inomhus. Men i dag har vi t.o.m. ätit ute på vår balkong. Jag har även gjort klart den gröna matta som vi fick av Andreas och Jennie. Tack för den... fötterna blev med ens mycket gladare när man promenixar ut, för att lapa solstrålar och vitaminer.

 

Att Bröderna Lindqvist från Östersund gick hem hos sin publik, syns inte minst på den här spelplanen från 1972. Man kan med andra ord kalla den för knökfull. Undar just om det fanns någon tillstymmelse till privatliv? Av bandets då fyra medlemmar, är i dag Åke och Örjan Lindqvist samt Olle Sparrman avlidna. Endast Folke Lindqvist är vid liv.

 

Välkommen fröken Valborg! Hoppas din dag blir en fin dag, med många möten, många grillade korvar och många glada leenden. Tyvärr så kan vi här i Pitebygden icke bjuda på någon gnistrande sol, eftersom solen just för tillfället tagit ut tre semsterveckor. Men den har lovat infinna sig vad det lider. På tal om lider - jag lider väldigt mycket just för tillfället. Mitt lidande består i en sorts allergi mot regniga grå dagar. Men även de dystra dagarna har väl sitt berättigande - har jag hört - någonstans.

 

I dag behagar min fru fylla år. Hon fyller .. såja, nu får ni själva gissa. Rätt svar skall var mig tillhanda, senast denna afton klockan 16.30. Först rätt öppnade svar, belönas med ett års vistelse i Kamtjatka området. Så snälla gissa på.

 

Roger.

Långpromenaden uteblev i dag. Mina fötter och ben behöver vila. När jag anstränger mig för mycket blir det myrornas krig i ben och fötter. Eller, bättre beskrivet: "sockerdricka i systemet". Efter en god och vällagad middag - tack Bettan - så sitter jag här och filosoferar. Dagen har varit god med oss alla. Vi har hälsat på hos Danne och Mia och naturligtvis hälsat och pussat på deras katter. Ett av Selmas fina barn, har en yvig och tjock päls, vilket har fått mig att döpa henna till "ryamattan". Ryamattan har två härliga blå ögon, en blöt liten nos och ett av världens charmigaste läten. De är lika charmfulla alla de små liven. Deras upptäckarlusta råder det inget fel på. Även ett besök hos min mor har gjorts. Vi har suttit vid köksbordet och samtalat om ditt och datt - mest om datt... okej - litegrann om ditt också. fast väldigt lite.

 

Ha en alldeles bedårande helg alla ni därute, kända som okända, denna veckända.

Roger.

I dag en längre promenad där en vårfjäril följde mig en bit på vägen. En av hans kamrater hade landat mitt på vägen, så jag försökte få honom/henne startklar igen. Tyvärr så kantrade den, precis som ett skadeskjutet flygplan. Är rädd att den slutade sitt korta liv, på en grusväg nära gamla sågen i Storfors. Varma vindar och vår i luften. Ett besök hos Daniel och kattera, samt även en visit hos Ante, Jennie, Norah och Malte. På Coop mötte vi Jannice och busungen Max. En fin dag alltså, helt i min smak.

 

Roger

Tyvärr så är jag inte den person som lyckades ro hem otroliga, 237 miljoner kronor. Det var i stället en 50-årig man från Norrköping. Men OM det nu hade varit så, hade jag genast beställt 12 biljetter med destination: Maldiverna. I detta sällskap hade hustru, samt barn med respektive, samt barnbarn ingått. Men jag skall icke klaga. Jag har ju fått tårta med kaffe idag hos min storasyster, som passade på att fylla pensionär.

 

I dag har även varit däckbytardag. Det skedde i sonens garage. Och medan tårta har intagits, däck haver bytts, så har det obehagliga vädret fortsatt. Daniel och jag har hunnit med en vända till Piteå. Detta för att kolla på datorer. Efter några besök, så fick jag betydligt mera kött på benen, gällande olika alternativ.

 

Vid gårdagens ABF-möte med bildgruppen, kom Åke Berggren på besök. Han visade bilder från Piteås begynnelse, som var väldigt givande. Nästkommande måndag, äger mötet rum på Ekbergs på Storgatan. Önskemålet är en fortsättning på denna spännande resa genom vår stads historia. Piteå har genom denna titt i backspegeln, blivit än mer levande för mig. Vad vill vi då fortsätta att jobba med? Varför inte spana in Piteås nöjesliv genom åren? Eller kolla in Stadshotellets historia lite närmare? Pite havsbad vore också kul att med lupp titta närmare på. Eller kanhända att göra en resa i resan via Furunäsets sjukhus? Som ni ser, så finns det hur mycket som helst att ta reda på. Det är endast fantasin som begränsar.

 

/Roger.  

I dag har vädret varit grått och eländigt. Inte mitt favoritväder precis. Ont i mitt huvud, lite snuva, samt en aningen värk i kroppen, som jag med säkerligen överlever, hoppas jag. Hockeyn gjorde livet ännu mera dystert, och jag tappade lusten efter SAIK:s 3-0 mål. Därefter överlät jag hejandet åt Elisabeth. Ett hejande som hon tappert höll ut med, tills slutsignalen var kommen. Åkte ut en sväng med kameran, men inspirationen tröt, detta skyller jag enbart på vädret. Hjälpte sonen hemma på gården på förmiddagen, det skall visst komma en valborgsmässoafton lite längre fram, har jag hört. Så därför försökte vi få lite ordning och reda vid grillplatsen. Mycket vatten flöt omkring, men skam den som ger sig. Får väl använda hårfönen om det kniper, men just för tillfället kniper det inte. Kanske i magen, men ingen annanstans. Torsdagen den 18 april, skall snart bli fredagen den 19 april. Dagarna och veckorna går med stormsteg, och bilringar och rynkor följer med hand i hand. En gång var jag 20... den dagen hade jag ett ärende på Sparbanken i stan. Då jag stod där, så tittade bankassörskan på mig och sa: Grattis på födelsedagen! Först fattade jag ingenting. Hur i all världen visste hon det. Vi kände ju inte varandra. Men - hon hade sett mina personuppgifter i min sparbanksbok. Tjugo år, den 26 september 1977. Sedan dess har jag tyvärr hunnit med att fylla alltför många år. Och de år som (motvilligt) läggs till, är ju vad som i vardagligt tal kallas för LIVET!

 

Go´natt därute, å var rädda om Livet!

 

Roger.

Dagen närmar sig så sakteliga sitt slut, medan en en ny okänd morgon snart nalkas. Vad har då hänt denna onsdag den 3 april 2013? Inget märkvärdigt, förutom att kattflickan Selma spelade sin husse Daniel ett spratt tidigt denna morgon. Vid halv fyra snåret ville Selma ut. Hon lämnade sina små  i sitt lilla krypin. Daniel - som var en smula trött - stängde entrédörren, men låste den inte. Daniel lägger sig, och somnar. Vaknar senare av att hela huset är utkylt. Ganska snart hittar han anledningen; entrédörren står på vid gavel. Även dörren in till sovrummet är öppnat. Vem eller vilka har varit inne i huset? Jo, kattflickan Selma, som är en baddare på att öppna dörrar. Hon hade först öppnat den stora dörren, för att sedan spatsera in mot sovrummet och öppna den så att hon återigen kunde värma sina små. Den som inte var varm, var Daniel. Han frös som en isglass i en frysbox.

 

Senare på dagen bjöd vi Danne på mat. Då var han förkyld, stackar´n. Ont i halsen, kunde knappt få fram ett ljud. Men detta var inte Selmas fel, det var i stället en dum bacill som förirrat sig in i huset vid nåt olämpligt tillfälle. Om bacillen likt Selma, kunde öppna dörrar, ja, det vet jag inget om.

 

Go´natt och sov så gott som ni bara förmår. I morgon är en annan dag!

 

Roger.

Idag bjöds det på påskmarknad vid Margretelund i Öjebyn. Resultatet blev två påsar bröd som hustrun köpte. Vädret har varit gynnsamt hela helgen, och vi har försökt hålla oss utomhus så mycket som möjligt. Är det nåt vi alla behöver så är det ljus i mängder, som kan driva ut det eventuella vintermörker som kanhända fastnat inne i våra huvuden. Vi har för tillfället en inneboende. Hon är svart och vit, med mjuka tassar och morrhår. Ni kanske har förstått att hyresgästen ifråga är av arten katt, och lystrar till namnet "Flisan". Hon verkar trivas rätt så skapligt hos sin mormor och morfar. Ja, vi är faktiskt morföräldrar. Nåt vi aldrig kan bli i mänsklig mening, med tre söner i familjen. Men Flisan är en avkomma av "fosterdottern" Sessan, som idag finns i katthimlen.