Lördag den 22 september 1973

Förra gången jag skrev, så hade jag problem med näsblod. Dagen därpå så åkte jag till lasarettet i Piteå där man brände mig i näsan. Nu äntligen har det slutat. Mamma, ringde syster på morgonen och hon sa att det vara bara att komma till lasarettet på en gång. Vi åkte kl 9 och kom hem kl 1. Fyra timmar på lasarettet i Piteå varav en timme att vänta. Jag fick sitta i en stol i tre hela timmar fullproppad med bomull i näsan. Usch hur det kändes! Först dagen därpå fick jag plocka bort det. Och nu sitter jag här.
 
Var till Älvsbyn i torsdags för en rep.kväll med John Harrys. Bosse Nyman, hade en kompis från Amerika med sig. Han pratade bara engelska. Vi var på Forum i Älvsbyn och tränade. Ikväll ska vi spela på GDV i Sikfors FH.
 
Mamma håller på att pyssla med några saker, och pappa är på jobbet. Han slutar kl 2 idag. Var och klippte mig igår, efter det så hälsade vi på hos Gerd och Henning, han fyllde 28 år igår. Han fick en ask med praliner och en tårta. Gerds mage blir bara större och större. Till våren så blir man ju morbror. Mamma och Gerd håller på att sticka kläder till lillen eller lillan?
 
Roger  

Ingenting är längre som förut

En dag för några veckor sedan, kom jag och Elisabeth åkande i våran Toyota på väg mot Piteå. Vi var på hemväg efter ett besök i Munksund, en by som ligger endast en liten bit från själva centrum. När vi passerad simhallen i Munksund så kommer plötsligt ett barn ut rakt i körbanan. Barnet har sin blick fokuserad i en telefon som hon eller han håller i handen. Hade vi kört fortare hade det kunnat sluta riktigt illa.
 
När vi kom hem så berättade jag om händelsen i en grupp som heter Pite kort och gott. Jag beskrev det vi hade varit med om i hopp om att nån förälder kände igen sitt barn och på så sätt kunde berätta att man måste se sig för när man korsar en allmän väg. För att ge ett slags igenkänningstecken så berättade jag att telefonen var rosa till sin färg. Jag drog den slutsatsen att kanhända det var en liten tjej som vi hade sett.
 
Det dröjde dock inte värst länge innan två damer hörde av sig. Den ena var klart irriterd, och skällde ut mig. Hon tyckte att jag skulle tänka mig för när jag hävdade att den rosa färgen hörde ihop med en flicka. Då förklarade jag att den rosafärgade telefonen inte var det viktigaste i sammanhanget. Det väsentliga var att barnet inte skulle göra om det hon eller han hade gjort. Varför jag angav färgen var att någon förälder skulle känna igen sitt barn. Så detta inte skulle upprepas.
 
Jag hade trampat en genus-tänkande dam på hennes ömma tår. Det som jag tyckte var mest underligt var att hon inte verkade bry sig om barnets väl eller ve. I hennes värld var det det en katastrof att jag, en vit medelålders CIS-man som numera är så avskydd i feministiska kretsar fick henne att spy galla för mitt "övertramp".
 
 

Måndag den 16 september 1985 kl 20.35

Satt uppe till halv ett i natt. Valvaka var det! Sossarna vann. KDS kom in med ett mandat i Riksdagen. FP gjorde ett bra val. Centern ett katastrof val. Moderaterna 21-22%
 
Robert sover. Han har ont i magen. Kanske nån ny tand på väg? Pappa skjutsade mig på jobbet i morse. Barnflickan kom halv sju. Barnen låg och sov då. Dom vaknade först halv åtta. Mor och far var förbi husvagnet ikväll, sen så åkte vi förbi dem. Bettan skall börja på ett nytt schema på sitt jobb. Preliminärt än så länge. Jag har suttit i Transportcentralen i dag. Tagit emot en del beställningar från avdelningarna på Furu bl a.
 
Roger.

Öjeby sjukhem 2018-08-21 kl 13:37

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag jobbade på sjukhemmet 1991-2002.

Torsdag den 12 september 1985 kl. 17.55

Har jobbat som vanligt idag. Jag har kört Sjukhemmets stora buss, första gången efter uppkörningen i mars månad. Andreas och jag har varit in med TV:n hos Hans Linds TV-service. TV1 syns inte bl a. Jag var först hos grannen Tor Lundkvist men han hade inte tid. Vi har istället lånat mors och fars TV från deras husvagn.
 
Andreas har varit på barntimmen för 2:a gången i dag. Han hade gjort en målning på baksidan av ett vykort som han gav till farmor och farfar. Just nu så ritar han på nästa sida. Robert sitter här på bordet, och stör oss, som vanligt. Han vill också rita.
 
Jag och Bettan förtidsröstade i tisdags på posten i Hortlax. Nu har Robert också ritat litegrann. Robert har börjat pussas. Han pussas och och pussas. Solen skiner ute. Det är vackert. Bettan käkar jordnötter, även ungarna.
 
Roger

Robert och Daniel - 8.9 2012

 
I början av september 2012 flyttade vi från den plats där vi hade bott 30 år. Yngste sonen flyttade in med sin tjej. På bilden håller bröderna Robert och Daniel på med ett jobb.

Frank Andersson är död

Brottarlegenden, Frank Andersson har avlidit, 62 år gammal. Han avled efter en hjärtoperation på Karolinska i Stockholm idag den 9 september. Frank Andersson tillhörde de berömda 56:orna, bestående av Linda Haglund, Ingemar Stenmark och Björn Borg. Nu har alltså gruppen halverats. Linda Haglund avled den 21 november 2015, 59 år gammal.

Long Hot Summer

Fredag den 12 juli 2018.
 
I sommarhettan.
 

Tillbaka till platsen

 
I 30 år bodde vi på den här platsen. De första fem åren i mitt gamla föräldrahem. Men från och med den 2 april 1987 fram till månadsskiftet augusti/september 2012 bodde vi i Älvsbyhuset som ses i bakgrunden. I dag bor Daniel där med sina två katter Pelle och Selma.
 
Bilden togs den 5 september 2017.

Facebook har blivit en sandlåda

Facebook har blivit en sandlåda. Här slåss fullvuxna? män och kvinnor om vem som är bäst lämpad att styra landet efter valet. Jag har för min egen del tagit en paus på obestämd tid från fb-dagiset.
 
 

Målle Lindberg - Zigenareevangelist

 

En titt i backspegeln

 
Söndagen den 4 september 2016 åkte vi till Vallen i Svensbyn, Roger, Elisabeth, Max, Linda och Daniel. En trevlig stund tillsammans.

Hattudden, 3 september 2015

 
Å, här står jag, och ser allmänt glad ut. När jag ser den här bilden framträder tre (3) saker/detaljer  beträffande mitt utseende. 1. Morfars näsa. 2. Pappas ögon.  3. Mammas smilgropar. Varifrån rytmkänslan kommer ifrån vet jag inte. Jag kan väl tillägga en 4:e detalj också, längden dvs räknat från huvudet till marken har jag fått både från min farfar och min far. Men jag är faktiskt en aningen längre än dem båda.

Måndagen den 3 september 2012

 
Den här bilden tog jag under en hektiskt period aug. sept 2012. Vi skulle flytta från vårt hus efter 30 år till en lägenhet  uppe i byn. Yngste sonen skulle flytta in i huset. Samtidigt skulle min mamma flytta till ett äldrebonde i samma by. Vi hade två flyttningar på gång samtidigt. I samma veva så föddes vårt tredje barnbarn Malte. Innan flytten så gick avloppet åt skogen. Vi var därför tvungna att åtgärde det så fort som möjligt. Tur var ju då att sönerna Robert och Daniel hjälpte till. Tur var också att Roberts kompis Chrille kom med sin grävmaskin och gav oss en hjälpande hand. Jag drömde om flyttkartonger om nätterna. Jag åkte även som en skållad iller mellan Hortlax och Bredviksberget med skräp som skulle kastas. När jag ser den här bilden, är det stor risk att drömmen om flyttkartongerna återkommer i natt.
 
 

En dag så kommer jag hem

Mor och far hemma i köket, precis som det brukade vara.
 
Igår besökte jag kyrkogården där mina föräldrar vilar. Den här gången så stannade jag till lite extra, jag ville nämligen tala med dem. Jag ville att de skulle veta att jag en dag kommer jag hem. När jag dör så flyttar jag hem till mina föräldrar. Jag vet inte när, men det kan ju dröja några år innan dess, eller kanske att det blir lite tidigare än väntat? Man vet ju aldrig! Men hem ska jag! Sedan så fyller vi på därhemma eftersom med alla de  andra som vi längtar efter. Och som också är välkomna att bo med oss.

Fruktansvärt!

"SD och HETEROSVIN, SKJUTER MAN MED AUTOMATKARBIN!"
 
Fruktanvärda ord på en banderoll som sågs flimra förbi idag på FB.

Anita Lindman Lamm har avlidit

 
Anita Lindman Lamm, har avlidit, 86 år gammal. Hon var ett välkänt ansikte för oss barn under 60-talet när hon tillsammans med Televinken syntes i TV väldigt ofta. Det var 1964 som Anita Lindman Lamm och Ola Lundberg började underhålla TV-publiken med sina historier i rutan. Tant Anita och Televinken blev så populära att det kom två postsäckar med beundrarbrev dagligen till TV:s redaktion. Anita Lindman var även en uppskattad TV-hallåa i många år.

Svinet Carl-Östen

 
Svinet, Carl-Östen, har tappat rösten. Det hände förresten redan förra hösten.
 
Svinfotograf: J. R. Lindqvist

Öjeby sjukhem - min fd arbetsplats

 
I det röda huset i mitten hade vi vårt tillhåll. Där fanns Transportcentralen, vårt kontor mm. Sedan jag lämnade platsen 2002 har fastigheten fått sig en rejäl ansiktslyftning. Transporten fanns kvar nåt efter att jag slutade, men flyttade så småningom till Piteå Älvdals Sjukhus (PÄS).
 
 
I samma byggnad hade vi även våra garage. Då fanns de 4 stycken stora garageportar på långsidan. Bakom de fyra fönstren till vänster hade vi vårt personalrum, två kontor och toalett. Då var fönstren betydligt större.
 
Foto: Roger Lindqvist /2018-08-21
 

Kanske dags att lägga ner bloggen?

Mina första trevande inlägg på min blogg gjorde jag den 22 december 2008. Nu firar den snart 10-årsjubileum, kanske dags att den får gå i graven? Inte så att det saknas intresse och engagemang, det finns så många saker som ännu inte skrivits och visats. Detta är i alla fall en tanke som slog mig så sent som idag. Vi får väl se hur vindarna blåser framöver. Jag har också en tanke på att fortsätta med mer lokalhistoria. Den har kommit på skam ett bra tag. Så här ser ni hur ambivalent jag är.
 
Roger  

Tidigare inlägg
RSS 2.0