Kyrkoherde Elof Wiklund, Hortlax /1970

 
När kyrkoherde Elof Wiklund, Hortlax, den 22 maj fyller 65 år kan han se tillbaka på en nästan 30-årig tjänst inom Hortlax församling, en tjänst som han lämnar i höst då han går i pension.
 
Kyrkoherde Wiklund är född i Burträsk församling i Västerbotten och växte upp i ett jordbrukarhem. 1929 började han studera. Studentexamen avlade han vid Fjellstedska skolan 1934 och 1939 var han färdig med sin teol kand. examen. Den 4 juni 1939 blev han prästvigd.
 
Innan Wiklund 1941 kom till Hortlax som vice komminister hade han hunnit att vara pastorsadjunkt i Umeå landsförsamling och Bureå samt vice kyrkoadjunkt i Kåge. 1942 blev han komminister i Hortlax och 1961 kyrkoherde. Wiklund har även i åtta månader tjänstgjort som fältpräst i Boden. Under kriget tjänstgjorde han som internatföreståndare för de 700 finländare vilka som flyktingar var förlagda i Hortlax kommun.
 
Kyrkoherde Wiklund är gift med Anna (Annie) Linnéa född Ragnar. Makarna har fostrat fem barn.
 
Det är inte bara som präst han är verksam. Ordförandeskapet i kyrkofullmäktige och kyrkoråd tar sin tid. Han har även under många år suttit som ordförande i hemhjälpsnämnden.
 
När Elof Wiklund, som kan betraktas som en trotjänare inom Hortlax församling går att fira sin 65-årsdag, möts han av varma välgångsönskningar inte bara från de egna församlingsborna utan även av en stor bekantskapskrets utanför den egna församlingens gränser.
 
----------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 22 maj 1970
 
ELOF WIKLUND f. 1905-05-22 d. 1994-03-17
 
Hans hustru:
 
ANNIE WIKLUND f. Ragnar 1907-07-01 d. 1995-09-24
 
I årskurs 3 i Sörbyskolan i Hortlax, året 1967 hade jag
Elof Wiklunds hustru Annie Wiklund som lärarinna.
Det är jag som sitter i bänken t.v.
 
 
 

Författaren Birgitta Thunqvist /2000

 
Författaren och socialarbetaren Birgitta Thunqvist, Norrköping, har efter en tids sjukdom avlidit. Hon blev 75 år.
 
Närmast sörjande är make och barn med familjer.
Hon var född Lundmark i Finnträsk, någon mil från Jävrebyn och växte upp i Grundvik, Hortlax.
 
Som 13-åring fick hon arbete som piga i Hortlax och Piteå för att senare flytta till arbete i Stockholm. Därefter studerade hon i Göteborg.
 
I många år ägnade Birgitta Thunqvist sig åt socialt arbete, bland annat som kurator. Hon hade länge skrivandet som hobby, och debuterade 1979 med boken "Min barnatro blev mitt gissel".
 
I slutet av 1990-talet gav Birgitta Thunqvist ut en triologi böcker "Jorden hon älskade", "Piga utan betyg" och "Ljuset kommer" baserade på hennes mors och hennes eget liv.
 
Nyligen kom hon ut med "Julias kvinnor" som bygger på människoöden vilka Birgitta Thunqvist hört berättas om eller mött genom sitt mångåriga sociala arbete. Berättelser som placerats i Norrbotten, och där delar av handlingen förlagst till Pitebygden.
 
Thunqvist hade genom åren långa tider av sjukdom. I sin ungdom drabbades hon av tuberkulos och fick sedan reumatisk värk för att 1994 drabbas av cancer, vilken kom att ända hennes liv.
 
---------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ December 2000.
 
 
Birgitta Thunqvist, som var född 1925, var en barndomsvän till min mamma, Maj-Gerd. Jag minns att när jag kom hem från biblioteket med Birgittas första bok "Min barnatro blev mitt gissel", så läste min mor boken från pärm till pärm. Hon kände nämligen igen beskrivningarna om både platser som de män och kvinnor som beskrevs i boken.
 
Roger 

Hortlaxbor protesterar /2011

 
På bilden ses affärsbiträdet Inga-Lill Roslin.
 
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 2011-02-10
 

Hortlax /2011

 
 
 
foto Roger Lindqvist, torsdag den 27 januari 2011 kl 13:25

STATOIL - HORTLAX /1990

PT 18 juni 1990
 

Ove Gad, konserverar konstverk /1991

 
Ove arbetar med att reparera en målning. Gammal färg skrapas och tvättas bort, en ny grund läggs. Därefter återstår det svåra att restaurera konstverket så att "lagningen" syns så litet som möjligt. Färg och form måste passa in i ursprungsbilden.
 
    - Folk borde vara mer rädda om sina konstverk!
Det säger Ove Gad, pensionerad bildlärare, före detta sportflygaren och fortfarande aktiv fritidsfiskare och konstnär.
 
Nu har han även väckt liv i en slumrande passion: att restaurera gamla konstverk.
 
För det var egentligen där det började. Vid sidan om aktivt konstnärskap, lärde han sig den svåra konsten att restaurera äldre konstverk. Ove for till Dresden för att lära sig hantverket från grunden.
 
Tyska lärare borgade för noggrannhet från grunden. För fusk och skoj, förekommer även här.
    - Oj, oj, vad jag har sett många kosntiga restaureringar, några utförda av sådana som var konservator till yrket, berättar Ove och visar en tjock pärm med förteckning över konstverk som han utfört.
 
¤ GODS OCH HERRESÄTEN
    - Under en period på tidigt 1950-tal åkte jag runt till gods och herresäten i Uppslabygden. Det var Salsta slott utanför Tierp och Skokloster med mycket stora samlingar av 1600- och 1700-talskonst.
 
Just Salsta innehåller en stor porträttsamling och där tillbringade Ove åtskilliga timmar för att restaurera gamla kosntverk.
    - Varje tavla hade sina överraskningar. En målning saknade signatur och det spekulerades väldigt vem som var konstnären. Jag skrapade försiktigt på en lans och mycker riktigt därunder döljde sig konstnärens signatur, Mevleren, en stridsbild från 1647.
 
Det är märkligt att läsa intygen som Ove samlat på sig. Många är handskrivna i märkvärdigt och sirlig stil och undertecknade av grevar och baroner - allt påminner om en tid som idag känns oändligt avlägsen.
 
¤ ÖVERRASKNINGAR
    - Rutger von Essen huserade på Skokloster på den tiden. Idag är det ett mycket välbesökt museum - där finns en stor samling veteranbilar.
 
Att restaurera en 1600-talsmålning kan bjuda på många fallgropar och överraskningar. Jobbet inleds med att fernissan tvättas bort, sedan arbetar man sig ner skikt för skikt ner till originalfärgen.
 
    - Visst förekommer det en del hyss-hyss i den här branschen med hemliga recept och sådant. Jag gör så att jag lägger en ny grund innan jag fyller ut målningen. Om någon konservator i framtiden inte gillar vad jag gjort, är det lätt att skrapa bort mitt inlägg och måla en ny.
 
En detaljbild av pensel och hand. Arbetet med att restaurera gamla konstverk kräver goda kunskaper, stilkänsla och säker hand.
 
¤ RIK ORNAMENTIK
Ove Gad är precis färdig med att reparera en stor och pampig spegel som en Luleå-dam kom över för en tid sedan. Glaset är handslipat och spegeln riktigt gnistrar - Ove har lagat ornamentiken.
    - Ett ganska lätt jobb. I princip finns det inga hopplösa fall och jag tycker faktiskt det är litet konstigt att intresset för tavelkonservering är så litet i Norrbotten.
 
När Ove kom till Norrbotten för tjugofem år sedan erbjöd han sina tjänster till bl a museer.
    - Jag har inte fått något gensvar, tyvärr.
 
¤ SORGLIGA EXEMPEL
    - Det borde finnas otroligt mycket att göra som konservator i Norrbotten. Jag har sett många sorgerliga exempel på gamla möbler där man farit fram väldigt hårdhänt. Det var ju en tid när det var modernt att avluta gamla trämöbler, fernissa eller lacka - där rök säkert många fina allmogemålningar.
    - I stället borde man självfallet återskapa original med tidsenlig färg och teknik. Strukturerna måste stämma. Dessutom kan man ju se rent krasst ekonomiskt på det. En möbel i originalskick är långt mer värd än en avlutad modernisering.
 
¤ RÖNTGEN OCH INFRALJUS
Numera använder sig konservatörer av modern teknik för att komma underfund om vad som kan dölja sig under ytskiktet. Röntgen och infraröd genomlysning avslöjar hur konstnären byggt upp sin bild. Men själva tavelkonserveringen kommer att förbli ett hantverk.
 
-------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ torsdagen den 28 februari 1991
text Ivar Johansson foto Nils Ögren
 
 
OVE GAD, var som jag tidigare sagt, teckningslärare i Hortlax Centralskola 1962 fram till sin pensionering. Han ledde en konstgrupp i skolan där jag var med som enda kille. Han ordnade så att vi fick åka till Luleå för att träffa skådespelaren Georg Fant, som då var chef på Norrbottens-Teatern. Ove var en bra lärare, jag såg honom aldrig arg och upprörd. Jag trivdes på hans lektioner. Han gav mig en fyra i mitt betyg vad gällde teckning. Detsamma vad gällde musik där Sten Westling var lärare. Han gav mig också en fyra. En klar fyra fick jag även i svenska. De övriga ämnena ska vi inte prata om. Roger.
 
 

Övremarken /2011

 
I det gula huset fanns Stenbergs speceriaffär. I det äldre röda huset mitt emot var mitt föräldrahem. Det var med andra ord väldigt nära till godis och glass - om man nu fick tillstånd till det av mina föräldrar, förstås. Runt omkring mig fanns många kompisar. Både tjejer och killar.
 
foto Roger Lindqvist, 19 maj 2011.

Ove Gad - teckningslärare i Hortlax

 
65 år fyller den 14 juni bildläare Ove Gad, Långträsk.
Gad är född i Köpenhamn och avlade studentexamen vid Uppsala katedralskolas latinlinje 1941. Under 1950-talet fungerade han som Uppsala universitets tavelkonservator. Under 1940- och 50-talet gick han igenom flera målarskolor och deltog även i ett flertal utställningar.
 
Till Piteå kom Gad från Bollnäs 1962. Han gick då in på en tjänst som teckningslärare vid Hortlax och Pitholms centralskolor. Under perioden 1962-1972 arbetade Gad med årliga elev-konstutställningar. Sedan 1980 och fram till pensioneringen har Gad varit verksam vid Hortlaxskolan som bildlärare.
 
Under 1970-talet var han ordförande i Piteå flygklubb och som sådan arbetade han mycket med utvecklingen av Långnäs flygfält. I många år har han dessutom flugit skogsbrandflyg. Gad är en hängiven fritidsfiskare och har skrivit artiklar om fiske, gjort en fiskekarta och en fiksguide för Piteå kommun. Fritiden i övrigt ägnar han bland annat åt blomsterodling. Han är också medlem i PRO-pensionärsföreningen.
 
-----------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 13 juni 1988
 
Ove Gad, var min teckningslärare i Hortlax Centralskola åren 1968-1973. Ove Gad, avled för några år sedan. Han var född 1923.

Fritjof Lundman - Hortlax (ICA-Lundmans)

 
50 år fyller den 17 juni affärschef Fritjof Lundman, Hortlax. Jubilaren är född i Hortlax och den firma han tillsammans med två bröder och en syster driver, startades för många år sedan av Lundmans far och farbror. Men knappt  hade jubilaren hunnit sluta skolan förrän han fick börja arbeta i affären. Uppgifterna ökade med åren, men fortfarande griper sig Fritjof Lundman an med de allehanda sysslor som följer med en omfattande affärsrörelse.
 
Från början var det en på den tiden vanlig lanthandel. Med åren har lokalerna byggts ut och sortimentet ökat högst avsevärt. En successiv utökning av verksamheten har alltså ägt rum. Följaktligen behöver Lundman aldrig känna sig arbetslös. Och arbetet är hans stora hobby. Den tid som blir över är han gärna hemma.
 
Förra året fick Lundman emellertid axla ordförandeskapet i Piteortens köpmannaförening, en uppgift som han bör ligga väl till för. Han tillhör även Lions Club. Personligen är jubilaren gladlynt och humoristisk, med frisk aptit på livet. Han bildat sig också gärna egna uppfattningar om skilda ting och drar sig inte heller för att säga vad han tycker. Är knappast av den typen som köpslår när han väl bildat sig en mening. I sin dagliga gärning är han driftig och energisk.
 
Som gammal hortlaxbo känner han sina kunder väl och de känner honom. Bekantskapskretsen är stor och vännerna många.
 
-------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 17 juni 1967
 
Fritjof Lundman, f. 1917-06-17 d. 1995-05-21
 
hans hustru:
 
Ingrid Lundman, f. 1917-12-07 d. 1998-05-20
 
I syskonskaran fanns förutom Fritjof även hans två bröder: Bengt och Sigurd, samt systern Tyra. ICA-Lundmans grundades 1906.

Curt Carlsson - Hortlax

 
Ny kyrkoherde i Hortlax blir en bygdens egen son, nämligen komministern i församlingen Curt Carlsson. Detta blev klart vid frågodagen i Hortlax kyrka på söndagen, då inga förslag framkom om att ytterligare provpredikanter skulle kallas. Komminister Carlsson var ende sökande till tjänsten och provpredikade förra söndagen.
 
Frågedagsförrättningen leddes av kontraktsprost Henrik Sandberg, Öjebyn, som även predikade vid högmässan i kyrkan. Komminister Carlssons val kommer att fastställas efter tre veckor lagstadgad klagotid räknad från frågodagen. Han kommer att tillträda som kyrkoherde den 1 oktober då nuvarande kyrkoherden Elof Wiklund blir pensionerad och får titeln pastor primarus.
 
Curt Carlsson är född 1932 i Pitsund som son till Georg Carlsson och hans hustru. Som så många andra norrlandspräster tog han studentexamen vid Fjellstedska skolan. Detta skedde 1953. Han avlade teol kand-examen 1956 samt praktisk-teologiskt prov samma år och prästvigdes för Luleå stift. Kurs i praktisk teologi för teol lic-examen avlade han 1968.
 
Curt Carlsson tillträdde tjänsten som komminister i Råneå församling 1957. Åren 1962-1967 var han komminister i Örnnäsets församling i Luleå stad, och sedan 1967 är han komminister i Hortlax.
 
--------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 27 april 1970

Kraftig krock i Hortlax /1967

 
En kraftig kollision mellan en personbil och en buss inträffade vid avtagsvägen från E 4 till Tingsholmen i Hortlax på fredagen. Dessbättre blev personskadorna obetydliga. Personbilen korsade E 4:an utan att se den annalkande bussen som kom från skelleftehållet. Bussföraren försökte väja undan, men en sammanstötning blev oundviklig. Som framgår av bilden blev personbilen ordentligt skadad.

Adil Hedström - fd bussägare, Hortlax

Hur har vintern varit?
    - Lång, kall och krävande, men...
 
Men det har funnits värre?
    - Jo, men visst. Det har ju inte varit någon snö att tala om.
 
Någon särskild snövinter?
    - Du skulle varit med marsovädret 1945, det var snöstormar det.
 
Det var dit vi ville komma, var det svårt?
    - Svårt, det var ju stopp, fullständigt kaos. Snön bara vräkte ner och så stormen dessutom, och inga snöskärmar på Lungsgärdan.
 
Höga drivor?
    - Flera meter, det blåste har det sagts mig, en 22 sekundmeter, och Skelleftebussen som skulle gå halv fyra från stan kom aldrig längre än till Hortlax, den som gick från Skellefteå satt fast i Kåge, och Lulebussen körde in i en snövägg i Ersnäs. Och så detta med militären, det var ju deras fel att det blev den där proppen i Hortlaxområdet.
 
Hur var militären inblandad?
    - Man kom här förbi efter övningar. Bland annat hade man slagit läger här nere på Avan-området. Men skickat iväg plogredskapen, och hade en liten bandtraktor till förfogande. Det var ju ingenting, och slut på drivmedel hade man, inte ens gengasved fanns det i deras utrustning. Det var krigare det... Man fick inhysa dom i gårdarna häromkring och på Gotis i Storfors.
 
Då var det tur med en garvad bussägare i närheten?
    - Ja, visst fick dom ved av mig, jag bistod så gott jag kunde, du skulle ha sett eländet ute på Lungsgärdan, oj, oj.
 
Vägstyrelsen här i orten då?
    - Vad skulle dom åstadkomma mot dessa mäktiga naturkrafter. Den där Filipsson i Svensbyn, sa att det var det värsta han hade varit med om sen 1912.
 
Var det några sjuk- och ambulanstransporter?
    - Man tala om en sån åt Norrfjärdenhållet till, en barnaföderska som fick assistans av plogbil när det var dags.
 
Och livsmedelsförsörjningen?
    - Ja, nog var det väl stundtals stopp på affärerna.
 
Dåtidens utrustning då, höll den för påfrestningarna?
    - Nää, det var just det som var problemet, man bara körde sönder i villervallan.
---------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 9 mars 1985.
 
 
Adil Hedström, f. 1900-09-29 d. 1995-05-30
 
hans hustru:
 
Maja Hedström, f. 1905-09-26 d. 1979-06-05
 

Hortlaxvägen

 
Under juni och juli den här sommaren, så förbättrade man Hortlaxvägen. Fram till och med 1966-67 så var vägen en grusad väg. På bilderna så ser den exakt ut som den gjorde då.
 
 
Här ser vi vägen vid Övremarken. Till höger om vägen fanns på min tid ett rött mjölkbord, där bönderna ställde sina mjölkkrus. När mjölkbilen kom så lastade man på dem fvb till mejeriet i Piteå.
 
 
Till höger om vägen, där den röda bodan står, fanns mina farföräldrars hus. I det vita huset t.v. bodde Gösta Marklund med sin familj. Han hade en liten butik på tomten där han hade sin firma: "Marklunds Ram & List". Gösta Marklund, var även en privat körlärare.
 
 
På den här platsen stod man och väntade på bussen, när man t. ex skulle in till Piteå. På andra sidan av vägen står ett rött hus. I det huset bodde Bertil och Kerstin Johansson. Sally, Bertils syster, bodde där också. På tomten fanns en stuga, där bodde mina morföräldrar under några år. I samma stuga, bodde jag de första månaderna i livet med mina föräldrar. Min far höll på att renovera det hus som han och min mor hade köpt.
 
 
Exakt här, bodde min farmor och farfar med sina tio barn. Huset är borta sedan 1980. Det nya huset byggdes efter rivningen.
 
 
Innimarksvägen i Övremarken. I tegelhuset bodde Herbert Berglund med sin fru Anna-Greta. Det byggdes nångång i början (1973?) eller mitten av 70-talet. På samma väg bodde under min barndom, Åke och Tyra Nilsson med barnen Johnny och Siv. Här bodde även Gustav och Ida Berglund, samt sonen Hjalmar. Föräldrar till Herbert. Tredje brodern hette Henning, han blev så småningom kyrkoherde i Piteå stadskyrka. Efter samma väg bodde Tore och Nanna Öhlund med sonen Kurt. Pappas bror Erik Lindkvist och hustrun Essy, hade sitt hus efter vägen. De hade barnen Gösta, Tage och Rigmor. Även pappas syster Elsa Lundmark f. Lindkvist bodde med sin man Ivan och barnen Britta, Roland och Karin på samma gata. Valle och Kerstin Nilsson med barn hade sitt hus efter gatan. Axel och Dagny Fahlman, bodde här också. Så även Märta och Manfred Lundholm, med barnen Birgitta och Kjell. Emmy Holmbom, bodde i ett vitt hus granne med familjen Lundholm. Emmys barn: Alfons, Ulf och Kjell. Det kan ev. finnas mer barn, men minnet sviker mig på den punkten. Här bodde också Stig och Inga-Maj Fahlman, med sonen Peder. Stig, var son till Axel och Dagny Fahlman. Det bodde även två familjer med efternamnet Berg. I det sista huset på den här vägen bodde Eskil Johansson. Han var ensamstående. Bonden Viktor Nilsson, bror till Valfrid "Valle" hade sitt jordbruk här. Viktor var också ensamstående. Det var han som hade så många katter. Som mest ca 20 stycken. Men Vicke var snäll. Han lät oss barn följa med när det var slåtter på ängarna. Vi åkte med på hölassen. Inte att förglömma, det första huset när man kom in på den här vägen till höger, där bodde familjen Gustav och Ida Berg. På samma gata bodde även paret Arvid och Dagny Öberg.
 
 
 
 
 
 
 
 

Lappnäsvägen, Hortlax

foto Roger Lindqvist 2012-10-05

Det är hit man kommer när man kommer hem...

2014-10-03

Mammas gata - 3 okt. 2014

 

Utsikt mot Avan

 

Hortlax pastorat /1953

 
¤ CARL OLOF DEGERMAN f. 1898-08-18 d. 1961-07-28
 
¤ ELOF WIKLUND f. 1905-05-22 d. 1994-03-17
 
¤ ARVID BERGSTRÖM f. 1894-01-10 d. 1968-09-25
 
¤ SIGURD SUNDSTRÖM f. 1906-03-25 d. 1983-12-05
 
¤ GUNNAR SUNDÉN f. 1911-05-19 d. ?
 
----------------------------------------------------------------------
Gunnar Sundén, var min lärare i Hortlax Centralskola 1968-1971.
 
 

Cykelolycka i Hortlax /1970

Fru Lydia Nyström slungades vid kollisionen mot bilens vindruta och sedan ner i vägbeläggningen. Inringad syns den demolerade cykeln och infälld den svårt skadade kvinnan.
 
Fru Lydia Nyström, 63 år, Hortlax, skadades svårt vid en trafikolycka på onsdagseftermiddagen utanför sitt hem. Hon kom cyklande på E-4 från en närliggande affär och skulle svänga in mot hemmet när hon bakifrån påkördes av en bil. Enligt bilisten hade inte fru Nyström givit något tecken. Hon slungades mot vindrutan och kastades sedan ett tiotal meter i bilens färdriktning.
 
Fru Nyström vårdas på intensivvårdsavdelningen vid Piteå lasarett för komplicerade arm och benskador samt svåra bukskador. Utgången betecknas som oviss. Detta är den tredje svåra trafikolyckan på några dagar i Piteå där cykel-bil varit inblandade.
 
Vid den aktuella olyckplatsen är E-4:an rak och det är realtivt god sikt frånsett infarten till gårdarna på ena sidan. Orsaken till olyckan kan dock inte vara dålig sikt. Trots allt är denna cykelolycka den tredje på en sträcka av cirka 100 meter. Tidigare har ytterligare två cyklande kvinnor påkörts av bil, men i båda fallen har skadorna blivit lindriga.
 
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 2 september 1970
 
Lydia Nyström, avled av sina skador dagen efter olyckan, den 3 september 1970. Kan tillägga att jag och min kompis Per, kom till olyckplatsen strax efter olyckan. Detta var den andra svåra olyckan som vi blev vittne till. Den 28 augusti 1967 inträffade en olycka ett hundratal meter hitanför den här platsen. Två personer omkom.

Hortlax 1950-tal

Den här bilden av Hortlax togs före 1956. De två husen som ses på vänster sida, är pensionärshemmet (som det kallades) närmast i bild, det andra är Konsumbutiken. Mellan de två fastigheterna finns en tom tomt. På den tomten så byggdes det hus där byns Folktandvård kom att inrymmas året 1956. Huset till höger finns också kvar. Där bodde Knut Wiklund som i samma hus hade en affär som sålde el-artiklar. Alla tre fastigheter finns fortfarande kvar idag 2018.

Tidigare inlägg
RSS 2.0