Roger Lindqvist

 

 

 

Här bodde en gång en man vid namn Anton Lindgren...

På ängen bredvid stod en ladugård...

 

 

 

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ December 1962.

 

 

Storfors AIK har hittills i år haft en synnerligen uddlös kedja. Elva inspelade mål på sju matcher vittnar inte om någon större effektivitet. Trots att Storfors ligger på andra plats i tabellen har fem lag fler inskjutna mål. Tursamt nog hör tydligen försvaret till ett av seriens starkaste. Så få som sju baklängesmål har inget annat lag släppt in. Fram på höstkanten - om inte förr - väntar man att det skall lossna även för anfallsmännen. Detta har sina speciella orsaker. Enligt välunderrättad källa är nämligen fjolårets SAIK-kulspruta, Rolf Wikberg, åter på glid tillbaka till moderföreningen från Bodens BK. Rolf Wikberg svarade i fjol - och även tidigare år - för det mesta målskjutandet i Storfors AIK.

 

När Rolf fastnade på de krokar som lades ut av bodenklubben innebar det en stor förlust för SAIK. Ingen har kunnat överta Wikbergs roll som spjutspets och många är de måltillfällen som utnyttjats illa hittills i år. I dagens läge ligger det mycket nära till hands att Rolf flyttar tillbaka från Boden och återtar sit gamla jobb i Storfors. Eventuellt tecknas övergångspapper under redan denna vecka. Den första juli träder den nya övergångsregeln i kraft. Denna innebär att övergångstiden blir ett år ifall föreningarna inte kommer överens och transfern inte accepteras av båda parterna. Om allt är frid och fröjd är en övergång undanstökad på två månader. Om Rolf Wikberg gör allvar av sina planer redan nu hinner han medverka i några höstmatcher, eventuellt mot såväl Luleå SK som Norsjö.

------------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 13 juni 1962.

 

 

Engelska studeras i Hortlax i två grupper med adjunkt Margareta Svensson som lärare.

Här är en del av kursdeltagarna samlade kring bandspelaren, sittande adjunkt Svensson,

samt stående Mats Viklund, Per-Ola Holmkvist, Ruth Andersson, Martin Sandlund,

Britt-Marie Henriksson, och Barbro Berglund.

------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 8 februari 1962.     

 

På självaste påsklördag den 13 april firas ett märkligt födelsedagsjubileum i Hortlax. Denna dag fyller nämligen tre syskon, Helmer Sunström, Jenney Weetsrlund och Gustav Sundström, femtio år. Tilläggas bör också att modern Hanna ännu lever och kan vid 88 år deltaga i ett födelsedagsfirande som är så pass unikt, att man frågar sig om det överhuvudtaget finns fler möjligheter till liknande jubileum i länet eller landet. Trillingfödslar är som bekant mycket sällsynta och ännu mer ovanligt är att alla uppnår mogen ålder.

 

Stor uppståndelse var det också för femtio år sedan när det omtalades att makarna Sundström begåvats med trillingar. Det fanns tre barn i familjen förut, vilket på en gång fördubblades. Kommunalkamrer Helmer Wiklund i Hortlax var bara fyra år vid det laget men han minns ännu hur händelsen omtalades. Och doktor Sahlin i Öjebyn kom åkande med ett par läkare från Stockholm som ville titta på fenomenet. Men barnen växte upp och artade sig bra. Gustav, som föddes tre timmar efter brodern Helmer, var visserligen lite klen till en början, men det klarade sig.

 

Alla tre blev vuxna, gifte sig men blev kvar i hembyn, liksom för övrigt även de äldre syskonen. Därför var det ingen konst att samla trillingarna och modern till ett födelsedagsfoto inför femtioårsdagen. Modern har varit frisk och kry ända tills för en kort tid sedan. Enda felet har varit att hörseln börjat krångla. Men så för någon vecka sedan föll hon ute på gården och blev skadad. Senare tillstötte lunginflammation. Nu är hon emellertid på bättringsvägen, och poserar villigt tillsammans med sina trillingar.

    - Blev ni besviken när det kom så många barn på en gång, frågar någon.

    - När Gud ville att det skulle bli så, så är det ingenting at säga, svarar den gamla, som på ålderns dar bor hos sonen Sigurd på hemgården. Ja, sen är det väl bara att önska lycka till inför den stundande födelsedagen.

-----------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 10 april 1963.

 

FAKTA------------------------------------------------------------------------

 

Far: Johan Sundström  f. 1874-10-27  d. 1940-08-15

Mor: Johanna Sundström  f. 1874-10-27  d. 1970-03-08

 

Trillingarna: Helmer Sundström  f. 1913-04-13  d. 2001-07-11 ¤ Jenny Viktoria Westerlund  f. 1913-04-13  d. 2003-09-05 ¤ Gustav Sundström  f. 1913-04-13  d. 2005-07-05

 

Helmer var gift med: Linnea Charlotta Elisabet  f. 1916-07-06  d. 1998-07-18 ¤ Jenny var gift med: Karl Westerlund  f. 1897-06-08  d. 1976-05-03 ¤ Gustavs hustru är fortfarande vid liv.

 

Roger----------------------------------------------------------------------------

 

 

Tre yngre finska medborgare - två män och en kvinna - på väg från sitt arbete i Göteborg för att fira jul i hemlandet fick ett plötsligt avbrott i resan, då de tidigt på lördagsmorgonen kom till norra sidan av Bergsviksbron på E4. Vägen gör som bekant en rätt skarp vänstersväng strax norr om brofästet. Den finska bilföraren upptäckte inte kurvan i tid utan fortsatte rakt fram. Bilen slog härvid i ett lågt järnräcke och ömsom rullade ömsom "flög" utför den ganska höga vägslänten. Den blev - som framgår av bilden - stående alldeles intill gaveln till en byggnad ganska svårt demolerad. Ingen av de åkande erhöll några skador. Sedan de hämtat sig en stund efter den våldsamma färden och inköpt en annan bil lastade de över sina tillhörigheter och fortsatte några timmar försenade sin resa mot Finland.

--------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndag den 21 december 1964.  

 

    - Vad tusan skulle man annars ha gjort?

Han sitter i en fåtölj i vardagsrummet och grunnar medan han sakta suger på en av sina kära pipor.

    - Nej, vad skulle man annars ha gjort.

    - Man har det liksom i blodet.

Han, det är Adil Hedström, Hortlax, 64 år - en av pionjärarna i den reguljära busstrafiken i piteorten. 1928 köpte han busslinjen Högsböle-Piteå av Stenström/Svärdsudd, som ville bli av med den, därför att det var en föga lukrativ affär. 5.000 kr för linjen och en 40 hästkrafters Chevrolet som tog 18 passagerare.

    - Visst var det ett vågspel, summerar Hedström - och slitsamt har det varit. Men mest roligt förstås.

 

På måndag körde han dock bussen för sista gången ur garaget i Hortlax.

    - Nu får en annan ta vid. Det får räcka med 34 år. Fast egentligen sutade jag att köra själv tidigare. Sedan sex år tillbaka har jag bara sporadiskt suttit vid bussratten.

Det har hänt en hel del på trafikens område uner de 34 åren. Från att med chevan ha skumpat fram i 20 knutar på kärrvägar, som vintertid var hästplogade, är det i dag lite andra förutsättningar för både chaufför och passagerare.

 

    - Ibland förstod man inte hur folk orkade. Men människorna hade tålamod. Det var inte lika bråttom förr. Vad som betytt mest för bussägare Hedström är dock inte den asfalterade vägen, motorplogarna eller de fina bussarna. Nej, det är Bergsviksbron, byggd i 30-talets mitt.

    - Ofta var det rena Hitchcock-thrillern över älven i förfallstider vår och höst. Men ingen passagerare drunknade och ingen buss åkte genom isen.

 

Anno datzumal var det alltså med hjälp av färja (sommartid) och pontonbro (vintertid) som Hedström skulle frakta gods och passagerare de fem turerna till och från stan.

    - Ja, det gick väl an. Fast det var nog onekligen lite besvärligt att hålla tiderna. Ibland var det så många hästskjutar och bilar som skulle över att man fick vänta på nästa tur. Fast jag ställde ju turerna så att jag skulle vara först vid färjan, som gick varje kvart. Pontonbron var egentligen inte alls tänkt för biltrafik utan för hästskjutsar och den var så smal så att bussarna knappt rymdes.

    - Passagerarna fick allt vackert kliva ur och gå över till andra stranden. Men under förfallstider måste Hedström ha två bussar - en på vardera sidan av älven. Sedan fick passagerare och "kusk" till fots förflytta sig från ena bussen till den andra.

    - Bussarna som fick stå ute i kylan, hann aldrig bli varma - så det var att åka i kylskåp hela tiden.

 

 

Det bjöds specialpriser på köttfärs, och falukorv och köttbullar och varmkorv och kaffe och kakmix och hårspray och blöjvadd... Och det bjöds på invigningskaffe och det lämnades blommor och besökarna strömmade in... Och mitt i öppningsjäktet affärschef Fritiof Lundman som konstaterar: Här kommer den gamla lanthandelsprincipen till heders igen. Snusen och spiken och korven som för en tid sedan bannlystes från samma lokaler har nu återförenats under samma tak. Det är inte precis varje dag man kan uppleva en stor affärsinvigning ute på landsbygden. Dylika tillställningar har mer och mer blivit ett stadsbornas privilegierade nöje. Men i Hortlax fick man uppleva det ordentligt!

 

På onsdag slog nämligen det lundmanska syskonföretaget upp portarna och inledde en ny epok i den lundmarkska affärseran. Man bjöd kunderna välkomna till en affär där speceri och järnhandel delar broderligt om utrymmet på ett så utmärkt sätt att järnhandelskunderna aldrig behöver störas av matvarudito men där aldrig varorna behöver sammanblandas - där ligger skillnaden gentemot den ursprungliga lanthandeln.

    - Men annars har vi återupptagit lanthandelsprincipens många fördelar, säger Fritiof Lundman.

    - Det har ju tidigare varit så att speceristerna sett ned på oss som varit "mångsysslare" i varor. Lanthandeln har man ansett som något alldeles förskräckligt. Men när lanthandeln går att skapa om till modernt varuhus då kan man väl inte anmärka.

 

Den affär som byggts om och getts namnet Hortlax Köpcentrum har anor ända sedan 1906. Då startade Fritiof Lundmans farfar affären och 1910 övertog Fritiof Lundmans far rörelsen. 1934 blev det så ett syskonföretag - tillsammans med Fritiof Lundman finns ytterligare tre syskon i företaget.

    - Vi tror oss alltid ha legat väl framme i modernisering, säger syskonen Lundman.

    - Vi var bland de absolut första med självbetjäning på livsmedelssidan. Och den självbetjäningen har vi nu överfört också på järn och sportsidan, säger Fritiof Lundman. Vi säljer i färdiga förpackningar. Den som kommer och vill köpa en skruv får en förpackning på fem eller tio. En spik och en skruv säljer vi inte längre.

 

Moderniseringen vid hortlaxaffären innebär att man ökar ut affärsytan från 150 till 250 kvm och får en förrådsyta på 400 kvm.

    - Vi behåller samma personalstyrka, och beräknar att klara en omsättningsökning med åtminstone 30 procent, säger Lundman.

 

En utökning av den här storleksordningen måste innebära att man tror på framtiden? Att man inte är rädd att kunderna skall åka affären förbi och söka sig till stadens varuhus? Det där är frågor som sätter eld på Fritiof Lundman.

    - Trodde vi inte på framtiden skulle vi aldrig satsa på det det här sättet. Det är väl ändock inte meningen att landsbyggsbefolkningen ska bli helt utan service. Vi kan bjuda full sortering på matvarusidan och normalsortering på järnsidan - dvs den varusortering som tillgodoser exempelvis egnahemsägarens behov.

 

Det har alltså hänt mycket sedan affären Axel Lundman startades för snart 60 år sedan. Man har sparat alla böcker genom åren och i dag finns ett 20-tal hyllmeter böcker bevarade. Böcker som speglar bygdens och prisernas utveckling. Böcker som minner om den tid man betalade 3,50 för ett par mansskor, och 1,85 för kvinnsdito. Då sillen kostade 35 öre kilot och man fick 3,9 kilo korv för 2,95. Då man fick närmare en meter vadmal för 2,25 och en stor laddning snus för 1,25...

 

-----------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 14 maj 1964.

 

FAKTA-------------------------------------------------------------------------------------

 

Axel Lundman f. 1877-08-20  d. 1942-04-09

hans hustru:

Anna f. 1881-09-27  d. 1962-09-10

Barn:

¤ Tyra f. 1911-09-29  d. 2003-05-28

¤ Bengt f. 1913-03-21  d. 1984-09-26

hans hustru:

¤ Olga f. 1923-11-16  d. 2005-11-21

¤ Fritiof f. 1917-06-17  d. 1995-03-21

hans hustru, småskollärarinnan:

¤ Ingrid f. 1917-12-07  d. 1998-05-20.

 

Roger---------------------------------------------------------------------------------------------

 

 

 

 

1:e antikvarie Kjell Lundholm som har sina rötter i Hortlax samt kyrkoherde Curt Carlsson lyssnar på landsantikvariens genomgång: "Hortlax värnar om sin kyrkstad".

----------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndag den 1 februari 1971.

 

FAKTA------------------------------------------------------------

 

Kjell Lundholms barndomshem låg på andra sidan av hortlaxvägen,

från där jag bodde. Vi bodde i det så kallade Övremarken. Kjells

mamma och pappa hette Manfred och Märta Lundholm.

Curt Carlsson var även han född inom Hortlax kommun. Hans vagga

stod i Pitsund, och hustrun Signe f. Lundberg var barnfödd i Blåsmark,

granne med min mors föräldrahem. Min mor, Maj-Gerd och Signe, var

barndomskamrater. Curt Carlsson var min konfirmationspräst sommaren

1971 i Hortlax kyrka.

 

Roger--------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 21 februari 1964.