HORTLAX tisdag 2017-05-16

Sörbyvägen.
 
Här stod en gång Sörbyskolan, där jag gick årskurs 1, 2 och 3.
 
Sörbyskolan byggdes 1890 och togs ur bruk 1990. I samma
skola gick även mina pappa och hans syskon. Även min
äldste son Andreas hann gå sitt första skolår i Sörbyskolan.
 
Färden fortsätter efter Sörbyvägen.
 
Maskrosor uti backarna står...
 
Sörbyvägen.
 
Norrbyvägen.
 
I den vita fastigheten fanns en gång Filadelfiaförsamlingen i byn.
 
Norrbyvägen...
 
Filadelfiahuset fd i korsningen Plogvägen-Norrbyvägen i Hortlax.
 
Till vänster i bild, Hortlax kyrka som detta innevarande år fyller 100 år.
Jag och Leif Lidman gjorde en utställning om byns historia, om den
har jag berättat om tidigare.
 
Prästbovägen. Namnet kommer efter den prästgård som fanns
på den här vägen lite längre upp. Den byggdes 1915 och revs
omkring 1985.
 
ICA-Lundmans. Byggdes 1909 av de två bröderna Johan och Axel Lundman.
 
I ICA-butiken jobbar vår sonhustru Jannice.
 
Vårt hem sedan hösten 2012.
 
Hortlaxhimmel.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"Reprisbilder" HORTLAX

Vy över Hortlax Centralskola och Hortlaxvägen, 1968.
foto Martin Lundman från Hortlaxkyrkans torn.
 
Hortlaxgården. foto Martin Lundman, från Hortlaxkyrkans torn, 1968.
 
Vy mot Hortlaxvägen och de hyreshus som var under byggnation.
foto Martin Lundman, från Hortlaxkyrkans torn, 1968.
 

Hortlax

 

Modeaffären, Hortlax /1967

 

Agnes och Gustav Berg, Hortlax jubilerar.

Guldbröllopsparet makarna Gustav och Agnes Berg, Hortlax som
i dag (5 jan.) varit gifta i 50 år. Foto: Nils Ögren.
 
År 1917, den femte januari fick kyrkoherde Sandin i Öjebyn besök i prostgården. Det var Gustav Berg, 25, från Hortlax och Agnes Norberg, 20, från Svensbyn, som stuvat ihop sig i risslan och åkt till kyrkoherden för att låta viga sig till äkta makar. Ute var det omkring 30 grader kallt så det gällde att pälsa på sig ordentligt utanpå bröllopsstassen. Vigselakten genomfördes utan missöden och därefter bar det i väg till fotografen Maria Clausén i Öjebyn.
---------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 5 januari 1967
 
Agnes och Gustav Berg bodde grannar med mina farföräldrar i Övremarken. Gustav och min farfar Amandus jobbade på sågen i Munksund tillsammans. Mitt föräldrahem låg också i grannskapet.
 
¤ Agnes Berg f. Norberg 1897-20 d. 1969-07-06
¤ Gustav Berg f. 1892-11-24 d. 1970-01-16
 

Lundmans - Hortlax /1969

 

Hortlax manskör /1969

 

Nybyggt pensionärshem i Hortlax

Det nybyggda pensionärshemmet i Hortlax som snart invigs.
 
Sitt tredje pensionärshem kan Hortlax kommun komma att inviga den 1 september 1959 då allt beräknas vara inflyttningsklart för de 12 pensionärer som haft turen att få bostad i nybygget. Fastigheten är en tvåvånings byggnad uppförd i lättbetong som inrymmer 12 likartade lägenheter om vardera 33 kvm. Lägenheterna har alla kokvrå, badrum, hall och ett rum vardera, och varje lägenhet har även en klädkammare.
 
Här ses köksdelen i den nybyggda fastigheten vid Hortlaxvägen.
-----------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 28 augusti 1959.

Vacker farstukvist i Hortlax

Vacker farstukvist i Hortlax.
 
Denna "farstukvist" på Sven Lundkvists gård i Hortlax skall vara tillverkad av en snickare Lundkvist i Böle, som var specialist på sådana snickerier i slutet av 1800-talet. Han "fabriks-tillverkade" snickerierna som finns att se på många av gårdarna i Hortlaxbyarna.
 
------------------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 18 juli 1959

Hortlax 1968

Utsikt från kyrktornet med en vy mot Hortlaxvägen. I det vita huset vid vägen
till höger bodde Gösta och Olga Lindkvist. Fortsätter man vägen fram så
hamnar man vid ett annat vitt hus där man skymtar en röd sommarstuga på
tomten, där bodde min farmor och farfar. I det hus som finns på motsatt sida
bodde Gösta och Rut Marklund med sin familj. Där det röda huset står i dag
i höger bildkant finns i dag Hortlax Hälsocentral. Om man drar en linje från
familjen Marklunds fastighet så ses ett annat vitt hus. Där bodde familjen
Sundkvist, Ingvar, Margareta, Eskil och Per. Området där mina farföräldrar
bodde kallades och kallas alltjämt för Övremarken. Det rätta namnet är
Övermarken, men i folkmun så har man döpt om det en aning.

Hortlax kyrka

 

Rödakorskretsen i Hortlax

 
Fru Agnes Vesterlund, som var med vid starten för Rödakorskretsen i Hortlax, den 24 mars 1920, mottager här förtjänstecknet av Härdis Hultin, vilken representarade överstyrelsen. Till höger står Olga Lundman, ordförande i Hortlax Rödakorskrets, som nu firar sitt 50-årsjubileum.
------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 26 mars 1970.
 
Bilden togs i det gamla församlingshemmet i Hortlax. /Roger.

Hortlax Centralskola - 1968

 

Hortlax Centralskola - 1968

Foto: Martin Lundman, 1968.

Hortlaxkyrkan återställs till sitt ursprung

Curt Carlsson.
 
Kyrkoherde Curt Carlsson berättar om restaureringen framför ett av sidoskepp som skall dras fram mot kyrkans mitt. De båda pelare som syns på ömse sidor om kyrkoherden skall tas bort.
 
--------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ torsdag den 4 februari 1971
 
PS. Curt Carlsson var kyrkoherde i Hortlax församling 1970-1976.

Utställningen om Hortlax vandrar vidare

Bildutställningen vandrar vidare, från Malmgården, till Hortlax bibliotek.
 
LIDMAN & LINDQVIST.

Kyrkoherdar i Hortlax församling

 
Källa: HORTLAX KYRKA 100 ÅR 2017
 
FAKTA: Vad som är värt att nämnas, är att församlingens  första kvinnliga kyrkoherde, Anna Andersson, är barnbarn till kyrkoherden Carl Olof Degerman, som var verksam i Hortlax kyrka 1931-1961. Vad jag också kan nämna är att Carl Olof Degerman, vigde mina föräldrar den 18 januari 1948. En fin historia tycker jag. /Roger.
 
PS! Curt Carlsson, var min konfirmationspräst 1971.

Hortlax kyrka 100 år

Boken fick vi som en gåva under utställningen i Malmgården.

Klockan i Hortlax kyrka

Tråkigt med tornur som står, tycker Arne Lindgren, präst i Linköping. Därför sätter han av en semstervecka varje år på att laga eller bygga om tornur landet runt. ICA-Kuriren hälsade på när han i somras (1982) med hjälp av sonen David tog itu med klockan i Hortlax kyrka strax söder om Piteå.
 
 
Klockringning förr i tiden. Ett annat av Arne Lindgrens stora intressen är klockringning. Han är medlem av Nordiskt Samfund för Kampanalogi (läran om klockor och klockringning). Det finns två sätt att ringa samman två eller flera klockor, taktringning och oreglerad ringning. Den förra var före elringningens dagar en specialitet för Sverige. På bilden visar Arne hur taktringaren i gamla tider fick trampa på en bräda "utan skyddsnät" minst fem meter över golvet och hålla fast i en stång. Två man på varje bräda kunde få trampa en hel timme i taget, t. ex. vid en tacksägelseringning. Även  i smällkalla vintern i ett öppet dragit torn. Nu ringer många klockor i Sverige återigen tack vare Arne, som klarat av svårigheten med elektrisk taktringning.
 
 ¤   - Morfar var klockringare i Öjebyn. Jag fick ofta följa med upp i tornet när han ringde i kyrkklockorna. I kammaren ovanför tickade det gamla tornuret tungt och tryggt och väckte mitt stora intresse. Och kyrkorgeln fick jag spela på redan i tioårsåldern, berättar Arne Lindgren, som nu är kyrkoherde i Johanneslunds församling i Linköping.
    - Alltsedan barndomen känner jag varmt för alla vinklar och vrår som finns i en kyrka förutom själva kyrkrummet.
 
Öjebyn är den plats där det gamla Piteå låg. Här byggdes en stenkyrka redan i början av 1400-talet. Ännu äldre är klocktornet av massiv granitsten, byggt som en kastal (försvarsanläggning). Dess första tornur omnämns redan på 1600-talet som "säjarewerk". Nuvarande urverk är från början av 1800-talet och blev det första som Arne Lindgren gav sig i kast med. (OBS! kyrkan i Öjebyn uppfördes omkring 1500-talet, inte 1400 som står i den här texten som jag hämtat ur ICA-Kuriren. Roger).
 
LYCKAD REPARATION
I början på 50-talet blev det gamla uret stående. Ingen urmakare ville ställa upp och laga det. Den unge prästkandidaten tyckte det var ledsamt att hembygdens kyrkur inte längre visade tiden och slog sina slag varje timme. Han rådgjorde med landsantikvarien och fick så småningom kontakt med danska experter som kommit långt när det gäller att bevara och iståndsätta ålderdomliga tornur. Så efter grundligt funderande och med Riksantikvarieämbetets välsignelse satte han igång restaureringen. Nu går det ärevördiga uret igen sedan 1958.
 
 
Interiör i jugendstil. Kyrkan i Hortlax är ganska ung. Byggd 1913-1917 i en blandning av gotik och den jugendstil som då var på modet. Trots sin ringa ålder har kyrkan hunnit renoveras två gånger. På 1930-talet var funkisen aktuell. Då blev interiören halt vitmålad och släta paneler sattes runt predikstolen. 1971-72 restaurerades kyrkan på nytt och återfick sin fräscha färgglada jugenddekor.
 
KLOCKKLANGEN ÅTER
    - Nog skall ortsborna kunna se upp till sin kyrka för att få veta hur mycket klockan är, anser Arne Lindgren. I en levande landsbygd hör det till att kyrkuret förkunnar timmarnas gång med klingande slag. Det var väldigt trevligt att exempelvis kunna återuppliva tornuret i Nora kyrka för en sex-sju år sedan. Då fick församlingen tillbaka den klockklang från 1850-talet som varit försvunnen i trettio år. Varje kvart slår nu klockan med ljusa toner medan heltimmar markeras med mörka. Före reparationen krävdes två man för att dra upp de båda bortåt tvåhundra kilo tunga loden. Med Arnes konstruktion räcker det med ett par lod på sju kilo vardera som dras upp automatiskt.
 
 
Kyrkan i Hortlax. Den ligger vackert uppe på en höjd mitt i byn. Hortlaxborna lär vara de mest kyrksamma i hela Norrbotten och på topp i landet när det gäller kontakt med kyrkan.
 
BÄTTRE ARBETSMILJÖ
Problemet med uret i Hortlax kyrka var av en lite annan karaktär. Verket är ju inte så gammalt, sjutton år yngre än kyrkan, som invigdes 1917. Men det måste dras upp för hand en gång i veckan av kyrkväktaren, som var tvungen att klättra upp för branta och farliga stegar för att nå tornrummet, något som yrkesinspektionen inte längre godkänner. Att kassera det ursprungliga verket och i stället installera ett nytt elektroniskt för ca 40 000 kronor ville församlingen ogärna. Arne Lindgren föreslog då en mycket billigare lösning, som gör att man kan behålla det gamla verket och ändå få automatisk uppdragning.
 
Arne  och hans son David plockade isär verket och tog hem det till föräldrahemmet i Öjebyn. Där rengjordes och putsades alla delar och de av stål rostskyddsbehandlades. Nya tillbehör har köpts från olika håll. Detaljer som inte finns att få färdiga har de själva tillverkat. Hela familjen brukar följa med på reparationsresorna, men av de fyra barnen är det bara fjortonåriga David som delar sin fars intresse för det här mycket speciella urmakeriet.
 
 
Farliga stegar. Uppstigningen i tornet börjar längst ner med en bekväm trappa. Ju högre upp man kommer desto enklare blir trapporna som övergår till allt brantare stegar utan ledstång. Nu vill inte yrkesinspektionen längre släppa upp kyrkväktare på det här riskabla sättet. Ovanför stegen som David här klättrar på finns ännu en spinkigare. I kanten på kyrkklockan skymtar hammaren, som varje hel- och halvtimme slår klingande slag mot malmen.
 
 
Tungt dra veven. En gång i veckan måste väktaren förut dra upp de tunga loden. Arne och David räknade ut att han måste dra runt ca 250 tröga varv. Verket som kärvade ordentligt har nu blivit rengjort och oljat och alla kugghjulen löper fint. Under Arnes vänstra arm syns ett par "vingar". Det är luftbromsen som skall ge små uppehåll mellan slagen så att antalet går lätt att urskilja för örat.
 
 
Nästan fixeringsbild. Fotografen Gunnar Bergbom, fick ta fram sitt längtsta objektiv för att kunna fånga David när han sätter fast timvisaren. Han är till ovärderlig hjälp när han smidigt sticker ut sitt huvud genom en bortlyft sektion av urtavlan.
 
FÄRDIGT PÅ EN KNAPP VECKA
Firman som levererade klockan på 30-talet finns fortfarande kvar, Westerstrands i Töreboda. Men den har tyvärr inga möjligheter att komplettera sina gamla ur så att de inte behöver dras upp för hand.
    - Går det att bevara och ta tillvara ett gammalt verk är det inte bara en ekonomisk vinst. Det är ju även värdefullt ur kulturhistorisk synpunkt, säger Arne Lindgren.
 
De två gamla Hortlaxloden väger uppåt hundra kilo stycket. Skulle något av dem falla ner brakar det utan vidare genom alla de tunna brädgolven i tornet. I Arnes nykonstruktion behövs bara ett par lod på vardera 1,7 kilo. De dras upp av ett par små motorer med många utväxlingra och differentalier. Uret har s.k. vilande släphakegång och kraften sätts nu in på de näst sista hjulet. Slagverket har nu förbindelse ner till en hammare i våningen under. Den slår timslagen mot en av de stora kyrkklockorna med en härlig klang.
 
Över verket har Arne byggt en huv för att skydda det mot damm och fukt. Ett finmaskigt nät har satts upp för ljudportarna för att stänga ute alla de duvor som tidigare fritt huserade här uppe och smutsade ner hela tornrummet med fågelspillning. Klockan slipper nu alla påhälsningar och sköter både uppdragning och timslag på egen hand.
 
-------------------------------------------------------------------------------
ICA-KURIREN ¤ Torsdagen den 25 november 1982
 
Tack, Anna Piirainen-Andersson, för tipset om den här artikeln. /Roger.
 
 
 
 
 

Hemma hos Gunvor - 2009

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
GUNVOR (1930-2012).

Tidigare inlägg
RSS 2.0