Hortlax

Foto: Roger Lindqvist 2012-10-24

Hortlax, onsdag 7.11 2012 kl 13:48

Foto: Roger Lindqvist

Valters bageri & speceri - Höglandsnäs /1959

 

Sörbyn, Hortlax /1968 & 1976

I förgrunden ses Magnusgården där familjen Wennberg bor i dag. I bakgrunden Sörbyskolan där jag gick årkurserna 1, 2, 3.
 
Magnusgården, sedd ur en annan vinkel, 1968.
 
Det vita huset i förgrunden; familjen Henning Lindberg. I bakgrunden Sörbyskolan, året 1976.
 
Henning Lindbergs hus på Sörbyvägen, Hortlax, 1968.
 
-----------------------------------------------
Bilderna har jag lånat via Jonas Berglund.
 
 
 
 
 

Ernst väntar "påskinvasion" /1976

Ernst Nilsson, kyrkorådets ordförande, har haft ett par lugna decennier på kyrkbacken. Men nu väntar han en "påskinvasion".
 
Port efter port slås upp. Gardiner skuffas åt sidan. Farstutrappan sops ren. Mitt i stughavet står Ernst Nilsson, kyrkorådets ordförande i Hortlax, och njuter:
    - Det blir fullt i kyrkstugorna under påskhelgen. Så har det minsann inte alltid varit...
 
Några år efter invigningen (1917) av den vackra kyrkan, kunde man höra de första hammarslagen på sydsluttningen nedanför helgedomen. Kyrkstaden började ta form och omkring mitten av 20-talet var stugorna definitivt färdiga.  I dag finns nio stugor utspridda på den trädbevuxna sluttningen; en del med tre rum, andra med fyra. Varje stuga har så att säga tre eller fyra ägare.
 
¤ Sveriges yngsta
    - Det här är Sveriges yngsta kyrkstad, berättar Ernst Nilsson när vi gör en liten rundvandring bland de rödmålade stugorna. I samband med kyrkrenoveringen 1972 fick alla stugor en utvändig ansiktslyftning. Fasaderna gavs nytt lyster, vissa hus fick bro. Kalaset betalades av AMS, dvs Arbetsmarknadsstyrelsen.
 
¤ Renässans
Uppfräschningen utgjorde också startskottet till en flitigare användning av kyrkstugorna. Kalla det gärna en renässans.
Ernst Nilsson igen:
    - Under 50- och 60-talen var det sämre ställt med besöken. Därför är det glädjande att vi nu kan notera ett ökat intresse. Inte minst ungdomarna söker sig till kyrkstugorna. Och då gärna i samband med påskfirandet.
 
¤ Nya stugor
Just den ungdomliga offensiven kan på sikt innebära att kyrkstaden i Hortlax växer. Det är nämligen ingen hemlighet att folk hört av sig, om en stugplats. Öster om kyrkan finns ett markområde som rymmer tio stugor. Här kan nya hammarslag eka inom en icke alltför avlägsen framtid.
 
¤ Plåttak
Men innan dess skall nuvarande stugbestånd återigen bli föremål för en uppsnyggning. Taken, som i dag är klädda med eternitplattor, kommer att skyddas av plåt - gråsvart plåt.
Varför då inte tegel?
    - Takkonstruktionen är för svag, svarar Ernst Nilsson. Och eftersom Malmgården (den byggnad som ligger strax intill) även har plåttak i samma färg fick vi klartecken.
 
Den nya takbeklädnanden får ägarna själva stå för. Och det åvilar dessutom ägarna att ha klarat av takbytet före 1984.
 
---------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 8 april 1982 - foto Nils Ögren

"Lindgrenschskåogen"

 
 
 
 
 
Foto: Roger Lindqvist 2018-09-28
 

Sörbyvägen, Hortlax /1968

Familjen Henning Lindbergs hus på Sörbyvägen i Hortlax.

Prästgården, Hortlax /1976

Prästgården i Hortlax, som byggdes 1915-16. Fastigheten revs sommaren 1985. I dag finns en lekplats där prästgården en gång stod. Bilden togs 1976.

Stenbergs speceriaffär /1968

Stenbergs speceriaffär, Övremarken, Hortlax, 1968. Innehavare, Nils och Ingrid Stenberg. Barn: Tord, Nils-Erik ("Nille") och Karin. Icke att förglömma hunden Björn, som faktiskt bet mig i höger pekfinger sommaren 1964.
 
I det vita huset i bakgrunden bodde Viktor och Jenny Jonsson f. Danielsson. Barn: Folke, Gunvor och Naima? Affären fanns mellan 1945-46 - 1968. Mitt föräldrahem fanns på andra sidan av Markvägen. Vi hade med andra ord nära till affären.
 
Tack, Jonas Berglund för bilden.

ICA-Lundmans, Hortlax /1976

 

Läkarstationen, Hortlax - 1976

I förgrunden Hortlax läkarstation. Byggnaden t.v. EFS som stod inflyttningsklart i december 1973. Då den nya vårdcentralen stod klar 1980, flyttades verksamheten dit. I den fd läkarstationen blev det sedan ett dagis som fick namnet Axet.

Norrbyskolan, Hortlax under uppbyggnad -1976

Det vita huset i förgrunden tillhörde polismannen Stig Berggren med familj. Ovan i bild ses Centralskolans ishockeybana. Där står idag sporthallen.

Konsum, Hortlax - 1959

 

Kyrkoherde Elof Wiklund, Hortlax /1970

 
När kyrkoherde Elof Wiklund, Hortlax, den 22 maj fyller 65 år kan han se tillbaka på en nästan 30-årig tjänst inom Hortlax församling, en tjänst som han lämnar i höst då han går i pension.
 
Kyrkoherde Wiklund är född i Burträsk församling i Västerbotten och växte upp i ett jordbrukarhem. 1929 började han studera. Studentexamen avlade han vid Fjellstedska skolan 1934 och 1939 var han färdig med sin teol kand. examen. Den 4 juni 1939 blev han prästvigd.
 
Innan Wiklund 1941 kom till Hortlax som vice komminister hade han hunnit att vara pastorsadjunkt i Umeå landsförsamling och Bureå samt vice kyrkoadjunkt i Kåge. 1942 blev han komminister i Hortlax och 1961 kyrkoherde. Wiklund har även i åtta månader tjänstgjort som fältpräst i Boden. Under kriget tjänstgjorde han som internatföreståndare för de 700 finländare vilka som flyktingar var förlagda i Hortlax kommun.
 
Kyrkoherde Wiklund är gift med Anna (Annie) Linnéa född Ragnar. Makarna har fostrat fem barn.
 
Det är inte bara som präst han är verksam. Ordförandeskapet i kyrkofullmäktige och kyrkoråd tar sin tid. Han har även under många år suttit som ordförande i hemhjälpsnämnden.
 
När Elof Wiklund, som kan betraktas som en trotjänare inom Hortlax församling går att fira sin 65-årsdag, möts han av varma välgångsönskningar inte bara från de egna församlingsborna utan även av en stor bekantskapskrets utanför den egna församlingens gränser.
 
----------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 22 maj 1970
 
ELOF WIKLUND f. 1905-05-22 d. 1994-03-17
 
Hans hustru:
 
ANNIE WIKLUND f. Ragnar 1907-07-01 d. 1995-09-24
 
I årskurs 3 i Sörbyskolan i Hortlax, året 1967 hade jag
Elof Wiklunds hustru Annie Wiklund som lärarinna.
Det är jag som sitter i bänken t.v.
 
 
 

Författaren Birgitta Thunqvist /2000

 
Författaren och socialarbetaren Birgitta Thunqvist, Norrköping, har efter en tids sjukdom avlidit. Hon blev 75 år.
 
Närmast sörjande är make och barn med familjer.
Hon var född Lundmark i Finnträsk, någon mil från Jävrebyn och växte upp i Grundvik, Hortlax.
 
Som 13-åring fick hon arbete som piga i Hortlax och Piteå för att senare flytta till arbete i Stockholm. Därefter studerade hon i Göteborg.
 
I många år ägnade Birgitta Thunqvist sig åt socialt arbete, bland annat som kurator. Hon hade länge skrivandet som hobby, och debuterade 1979 med boken "Min barnatro blev mitt gissel".
 
I slutet av 1990-talet gav Birgitta Thunqvist ut en triologi böcker "Jorden hon älskade", "Piga utan betyg" och "Ljuset kommer" baserade på hennes mors och hennes eget liv.
 
Nyligen kom hon ut med "Julias kvinnor" som bygger på människoöden vilka Birgitta Thunqvist hört berättas om eller mött genom sitt mångåriga sociala arbete. Berättelser som placerats i Norrbotten, och där delar av handlingen förlagst till Pitebygden.
 
Thunqvist hade genom åren långa tider av sjukdom. I sin ungdom drabbades hon av tuberkulos och fick sedan reumatisk värk för att 1994 drabbas av cancer, vilken kom att ända hennes liv.
 
---------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ December 2000.
 
 
Birgitta Thunqvist, som var född 1925, var en barndomsvän till min mamma, Maj-Gerd. Jag minns att när jag kom hem från biblioteket med Birgittas första bok "Min barnatro blev mitt gissel", så läste min mor boken från pärm till pärm. Hon kände nämligen igen beskrivningarna om både platser som de män och kvinnor som beskrevs i boken.
 
Roger 

Hortlaxbor protesterar /2011

 
På bilden ses affärsbiträdet Inga-Lill Roslin.
 
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 2011-02-10
 

Hortlax /2011

 
 
 
foto Roger Lindqvist, torsdag den 27 januari 2011 kl 13:25

STATOIL - HORTLAX /1990

PT 18 juni 1990
 

Ove Gad, konserverar konstverk /1991

 
Ove arbetar med att reparera en målning. Gammal färg skrapas och tvättas bort, en ny grund läggs. Därefter återstår det svåra att restaurera konstverket så att "lagningen" syns så litet som möjligt. Färg och form måste passa in i ursprungsbilden.
 
    - Folk borde vara mer rädda om sina konstverk!
Det säger Ove Gad, pensionerad bildlärare, före detta sportflygaren och fortfarande aktiv fritidsfiskare och konstnär.
 
Nu har han även väckt liv i en slumrande passion: att restaurera gamla konstverk.
 
För det var egentligen där det började. Vid sidan om aktivt konstnärskap, lärde han sig den svåra konsten att restaurera äldre konstverk. Ove for till Dresden för att lära sig hantverket från grunden.
 
Tyska lärare borgade för noggrannhet från grunden. För fusk och skoj, förekommer även här.
    - Oj, oj, vad jag har sett många kosntiga restaureringar, några utförda av sådana som var konservator till yrket, berättar Ove och visar en tjock pärm med förteckning över konstverk som han utfört.
 
¤ GODS OCH HERRESÄTEN
    - Under en period på tidigt 1950-tal åkte jag runt till gods och herresäten i Uppslabygden. Det var Salsta slott utanför Tierp och Skokloster med mycket stora samlingar av 1600- och 1700-talskonst.
 
Just Salsta innehåller en stor porträttsamling och där tillbringade Ove åtskilliga timmar för att restaurera gamla kosntverk.
    - Varje tavla hade sina överraskningar. En målning saknade signatur och det spekulerades väldigt vem som var konstnären. Jag skrapade försiktigt på en lans och mycker riktigt därunder döljde sig konstnärens signatur, Mevleren, en stridsbild från 1647.
 
Det är märkligt att läsa intygen som Ove samlat på sig. Många är handskrivna i märkvärdigt och sirlig stil och undertecknade av grevar och baroner - allt påminner om en tid som idag känns oändligt avlägsen.
 
¤ ÖVERRASKNINGAR
    - Rutger von Essen huserade på Skokloster på den tiden. Idag är det ett mycket välbesökt museum - där finns en stor samling veteranbilar.
 
Att restaurera en 1600-talsmålning kan bjuda på många fallgropar och överraskningar. Jobbet inleds med att fernissan tvättas bort, sedan arbetar man sig ner skikt för skikt ner till originalfärgen.
 
    - Visst förekommer det en del hyss-hyss i den här branschen med hemliga recept och sådant. Jag gör så att jag lägger en ny grund innan jag fyller ut målningen. Om någon konservator i framtiden inte gillar vad jag gjort, är det lätt att skrapa bort mitt inlägg och måla en ny.
 
En detaljbild av pensel och hand. Arbetet med att restaurera gamla konstverk kräver goda kunskaper, stilkänsla och säker hand.
 
¤ RIK ORNAMENTIK
Ove Gad är precis färdig med att reparera en stor och pampig spegel som en Luleå-dam kom över för en tid sedan. Glaset är handslipat och spegeln riktigt gnistrar - Ove har lagat ornamentiken.
    - Ett ganska lätt jobb. I princip finns det inga hopplösa fall och jag tycker faktiskt det är litet konstigt att intresset för tavelkonservering är så litet i Norrbotten.
 
När Ove kom till Norrbotten för tjugofem år sedan erbjöd han sina tjänster till bl a museer.
    - Jag har inte fått något gensvar, tyvärr.
 
¤ SORGLIGA EXEMPEL
    - Det borde finnas otroligt mycket att göra som konservator i Norrbotten. Jag har sett många sorgerliga exempel på gamla möbler där man farit fram väldigt hårdhänt. Det var ju en tid när det var modernt att avluta gamla trämöbler, fernissa eller lacka - där rök säkert många fina allmogemålningar.
    - I stället borde man självfallet återskapa original med tidsenlig färg och teknik. Strukturerna måste stämma. Dessutom kan man ju se rent krasst ekonomiskt på det. En möbel i originalskick är långt mer värd än en avlutad modernisering.
 
¤ RÖNTGEN OCH INFRALJUS
Numera använder sig konservatörer av modern teknik för att komma underfund om vad som kan dölja sig under ytskiktet. Röntgen och infraröd genomlysning avslöjar hur konstnären byggt upp sin bild. Men själva tavelkonserveringen kommer att förbli ett hantverk.
 
-------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ torsdagen den 28 februari 1991
text Ivar Johansson foto Nils Ögren
 
 
OVE GAD, var som jag tidigare sagt, teckningslärare i Hortlax Centralskola 1962 fram till sin pensionering. Han ledde en konstgrupp i skolan där jag var med som enda kille. Han ordnade så att vi fick åka till Luleå för att träffa skådespelaren Georg Fant, som då var chef på Norrbottens-Teatern. Ove var en bra lärare, jag såg honom aldrig arg och upprörd. Jag trivdes på hans lektioner. Han gav mig en fyra i mitt betyg vad gällde teckning. Detsamma vad gällde musik där Sten Westling var lärare. Han gav mig också en fyra. En klar fyra fick jag även i svenska. De övriga ämnena ska vi inte prata om. Roger.
 
 

Övremarken /2011

 
I det gula huset fanns Stenbergs speceriaffär. I det äldre röda huset mitt emot var mitt föräldrahem. Det var med andra ord väldigt nära till godis och glass - om man nu fick tillstånd till det av mina föräldrar, förstås. Runt omkring mig fanns många kompisar. Både tjejer och killar.
 
foto Roger Lindqvist, 19 maj 2011.

Tidigare inlägg
RSS 2.0