Roger Lindqvist

Bröderna Lundgrens Lastbilsåkeri, från året 1960 före samman-
slagningen med Piteå Åkeri AB. På bilden ses bröderna Arvid och
Einar Lundgren.


Samma vy idag, tisdagen den 21 februari 2012.


Gatumotiv Hortlaxvägen, i förgrunden Lundmans affär och gamla
mejeriet i bakgrunden. Hortlax mejeriförening bildades 1914. Mejeriet
lades ned 1940, när det nya mejeriet i Piteå togs i bruk.


Gatumotiv, Hortlaxvägen tisdagen den 21 februari 2012.


På denna plats stod mellan 1914-1940 mejeriet i Hortlax. 1946 köpte
kommunalkamrer Helmer Viklund fastigheten och renoverade den så,
att den blev passande för sitt ändamål med lägenheter och lokaler för
posten. 1982 flyttade posten till andra lokaler i byn.

-----------------------------------------------------------------------------------------
Källa: Generalpoststyrelsen bystämmans protokoll & Hortlax vår bygd.

Hortlax i dag! Både bilfritt, människofritt och myggfritt...


...riktigt människofritt var det ju inte. Jag var ju där!

-----------------------------------------------------------------------------------
Köldfotograf: ROGER LINDQVIST

Hortlaxvägen ligger nästintill öde och tom. Men ovanför hembygden
skymtar ett litet ljus fram genom de gråa molnslöjorna. Jag kan berätta
att det är solen som är på gång...


Inimarksvägen idag vid lunchtid. De ståtliga granarna skänker en
viss dynamik åt bilden. Snön hänger tungt på grenarna. Det verkar
som om en jättehand strött ut lite vitt puder från en burk. Jätte, ja,
han bor ju faktiskt djupt in i skogen. Dit ingen av ortsborna vågar sig.
Men jag (som den svenske viking jag här) har närmat mig hans dunkla
boning. Jag bankade försiktigt på dörren. Inget svar. Sen så upptäckte
jag en ringklocka som satt 7,5 meter upp. Jag visslade åt mina fågel-
vänner, som kom och varsamt lyfte mig upp. Med ett darrande pekfinger
tryckte jag på klockan. Signalen lät som ett åskväder i juli. Så hörde jag
ett dån därinifrån. Det var jätten som kom gående. Han öppnade dörren.
Tittade sig omkring och sa: - Jaha, vad vill du då lille plutt?
    - Jojojo, sa jag stammande, jooo...jag vill gärna se hur du har det!
    - Kom in, lille plutt! så ska farbror jätten visa dig runt.
    - Men ta av dej skorna, jag har nyss städat...
Så visade han mig runt i sin jätteboning. Och där fanns både det ena och
det andra. Kanske att jag berättar vidare om mitt besök vid nåt annat
tillfälle.


Tomtebolandskap, kan man väl kalla det som syns på bilden. Jag har
inget bättre förslag.


Solen har ännu inte anmält sin ankomst till de 100% som så smånin-
gom kommer. Men den vill ändå visa att den finns någonstans bakom
de grå molnen, för att ge den genomfrusen hortlaxaren Roger Lindqvist
lite hopp i den mörka och kyligt kalla frysbox som han f n v befinner
sig i.


Jag kan absolut inte påstå att jag känner dem. Men jag känner mig
ändå på nåt sätt smått bekant med de två hästarna som ses på den
här bilden. På somrarna står de i sin gröna hage tuggande på de saftiga
gröna gräs och blad som finns. På vintern när sommarvärmen befinner
sig på ett helt annat ställe, står de där också. De äter och mumsar på
sin torra gröda som bjudits dem. Idag tog jag en bild på mina två fyr-
benta vänner, så att ni ska se dem i sin naturliga miljö. "Vi ses när somm-
aren kommer, heller hur kompisar?"


Kylig vy över ett vitt landskap. Minus 11 grader visade mätaren innan
jag begav mig ut på denna polarexpedition. Jag hade naturligtvis varg-
skinnspälsen på mig. Gjord på konstgjord väg, naturligtvis. Jag har
inget otalt med vargsläktet, därav min konstgjorda päls.

-------------------------------------------------------------------------------
Vinterfoto: ROGER LINDQVIST

Det blev en rätt så snöig promenad, inte direkt nåt att klaga över. Och temperaturmässigt var det perfekt, omkring 2 minus.


På väg mot Hortlaxvägen. Klockan är omkring 17.25. Det snöar lite
lätt, temperaturen är perfekt 2 minus...


Hortlaxvägen omgärdad av ljus så långt man kan se.


Ska vi svänga höger, eller ska vi gå rakt fram...?


Vi svänger höger, och i samma stund tittar jag upp mot ljuset som
ser ut som en sol i miniatyr.


I ett av husen på Inimarksvägen står det här huset, som sprider en
slags stämning av sörgårdsidyll.


Och ut genom dess fönster kastas kökslampans ljus ut på de vita
drivorna.


Den konstgjorda solen som kikar fram genom grenverket , lyser upp
våra fötters väg.


Det är då han dyker upp, mitt i idyllen, denna snögubbe med sin
Armanimössa på sitt huvud. - Vad vill du?, frågar jag. Han skakar på
huvudet, tittar sig omkring, för att plötsligt vända om och försvinna in
i mörket.


Färden fortsätter efter Inimarksvägen. Och i det röda huset till vänster
bodde en gång min faster och hennes familj.


Jodå, den där konstgjorda solen som finns uppmonterad på en stolpe
skänker oss fortfarande sitt ljus.


Och se, därborta kommer Elisabeth med sin sparkstötting. Hon fick
sparkstöttingkörkort förra hösten. Själv så tog jag det redan 1966.


Återigen på mammas gata. Nu väntar soffan.

---------------------------------------------------------------------------
Snöfotograf: ROGER LINDQVIST

Efter en hel del reparationsarbeten, har Hortlax kyrka åter slagit upp sina bastanta portar. I kväll inbjöds byborna till en rundvandring, där Anna Andersson, komminister i församlingen, samt församlingsassistenten Karin Westerlund berättade om de förändringar som kyrklokalen genomgått. Vikarierande organisten Anders Winterstam berättade om kyrkorgelns uppbyggnad, intressant tyckte åtminstone jag. På frågan om hur lång utbildningstid som krävs, blev svaret 2+5 år på musikhögskolan i Piteå. Det hela avslutades med en kopp kaffe och en kaka.


Klockan 19 började rundvandringen i lokalen. Trots den något sena
timmen så fanns en målare på plats som höll på att färdigställa en
del arbeten.


På grund av att de s k "kartongerna" tagits bort så ökade ljusinsläppet.


En titt upp mot kyrkläktaren. Den färggranna bård som syns i taket,
målades helt sonika över vid de restaureringajobb som gjordes 1935.
1972 tog de återigen fram till mångas glädje.


En av de omändringar som gjorts är installationen av en mindre
orgel nedanför altarringen. Den stora kyrkorgeln står kvar på sin
vanliga plats, och har så gjort sedan den 1975. Den kostade då cirka
400.000 kronor. Idag skulle samma orgel ha ett pris på en miljon.

-----------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ December 1957

Influensan syns nu på allvar ha börjat sin härjning i Hortlax och Älvsbyn medan Piteå stads och Öjebyns provinsialläkardistrikt egendomligt nog klarar sig ännu från sjukdomen. Men på läkarhåll anser man det endast vara fråga om dagar, innan epidemien får fotfäste inom dessa områden.

    - Inom staden är det fortfarande lugnt på influensafronten, även om det de senaste dagarna konstaterats några fall som kan betecknas som misstänkta, säger dr Tore Bergström, som emellertid för sin del tror att det endast kan vara fråga om någon eller några dagar, innan vi kan räkna med att ha epidemien på allvar över oss. Även inom Öjebyns läkardistrikt är det fortfarande influensafritt, berättar provinsialläkaren, dr L. Ekblom. Men hur länge man kan räkna med detta läge, är det naturligtvis svårt att uttala sig.

--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 22 oktober 1957

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ December 1966

Piteå har genom åren begåvats med ett antal väldigt duktiga ishockeyspelare. En av dem var Lars Lindgren. Han började sin hockeykarriär hemma i moderklubben Piteå HC. För att därefter fortsätta den i Ångermanländska MoDo. Lars Lindgren var en given spelare under 1970-talet, i Tre Kronor. Han var bl. a. med om att bärga hem silvermedaljerna vid VM 1977. Lars Lindgren var en kraftfull back, med en tyngd i sitt spel som ingav stor respekt för alla motståndare. Lindgren tog så småningom steget över till NHL där han stannade i 6 säsonger. Minnesota North Stars samt Vancouver Canucks blev Lasse Lindgrens speladresser. Lars Lindgren avslutade 1991 sin framgångsrika hockeykarriär på hemmaplan, i Luleå HF:s matchtröja.

De andra Piteåspelarna som nådde allra högsta klass inom ishockey är:

¤ Mikael Renberg

¤ Tomas Holmström

¤ Stefan Persson

¤ Mattias Öhlund

¤ Lars Hurtig

Lars Lindgren, Mikael Renberg och Tomas Holmström, har alla de gemensamma, att de varit/är  boende i Hortlax. Tilläggas kan också, att sedan ett flertal år bor målvaktslegenden Peter "Pekka" Lindmark i Piteå. Hasse Svedberg eller "kulsprutan från Piteå" som han också kallades, var även han en hyllad piteåson som blev stor stjärna under 50- och 60-talet i hockey-Sverige. Hasse Svedberg hann med 98 landskamper under sin aktiva tid. Svedberg började även han i Piteå IF, för att senare ingå i Skellefteå AIK.

Ett tidningsurklipp hämtat ur Piteå-Tidningen 1986, ger oss en berättelse om huvudpersonen i detta inlägg - Lasse Lindgren:




¤ FÅR (lägg märke till vitsen) Lars Lindgren resa tillbaka till Moskva
igen? Det är den stora frågan sedan Anders Eldebrink skadades i
matchen mot USA. Under tiden har Lasse det lugnt och skönt hemma
i Hortlax. Och som synes har jättebacken gått och blivit fårfarmare.


HORTLAX. Tisdagnatt kom Lars Lindgren hem till familjen i Hortlax. Men nu kanske han får resa tillbaka till Moskva igen. Fast chansen är liten, tror han.
    - Det blir nog Michael Thelvén som ersätter Eldebrink, säger fårfarmare Lindgren!

En stor, liten fårfarmare om ni så vill. Hemma har Lasse fixat en liten inhägnad där just två tackor och ett lamm har det mysigt. Roligt, tycker Lasse - alldeles fantastiskt anser barnen.

¤ Skönt, Lasse
    - Det här har vi gjort mest för ungarnas skull, säger han och ger fåren vatten.
Lasse tycker det är skönt att vara hemma igen. Han har varit borta länge. Först det månadslånga träningslägret med bl. a. matcher mot Finland, Tjeckoslovakien och Canada plus då några dagar i Moskva - som reserv.
Blev du besviken över att du inte blev uttagen i laget?
    - Jag förstår att Curre Lindström (förbundskaptenen) valde andra backar. Det har varit jobbigt att få fart på benen, säger han.

¤ Va´jobbigt
Lasse blev skadad när det återstod fyra veckor av elitserien och han tvingades bl. a. tacka nej till landskamperna mot Sovjet. När Curt Lindström drog ihop VM-truppen så saknades flera spelare p g a SM-finalen mellan Färjestad och Södertälje.
    - Men Curre körde ändå hårt. Det var jobbigt.
    - Se´n tycker jag inte heller att jag lyckades speciellt bra i matcherna före VM.
Under matcherna i Moskva har Lasse haft sällskap av Tommy Sandlin - som efter den här säsongen tar över efter Curt Lindström. Lasse anser att Tommy inte har någon avundsvärd uppgift framför sig.

¤ Fin kontakt
    - Curt har skapat en härlig harmoni i det här laget. En festlig kille med glimten i ögat.
    - Han har fått mycket fin kontakt med grabbarna.
Tre Kronor har alltså öppnat med förlust och därefter tre raka segrar. Nu blir det slutspel.
Är du förvånad över framgångarna?
    - Inte alls. Efter fjolårets bakslag är spelarna enormt revanschsugna. Då var det för ensidiga spelare i laget, nu är det mycket bättre balans.

¤ Formtopp
Lasse menar också att de flesta nått en formtopp, exempelvis Färjestads-kvartetten Tommy Samuelsson, Fredrik Olausson, "Pekka" Lindmark och Thomas Rundqvist. Se´n betyder förstås Thomas Jonsson och Tomas Steen väldigt mycket.
    - Starkt av NHL-proffsen att efter 24 timmar på planet kasta sig direkt in i TV-turneringen och spela så övertygande.
Lasse lider förstås med Anders Eldebrink, Södertäljebacken som så oturligt bröt yttre fotleden i matchen mot USA.

¤ Bittert!
Det är alltså av den orsaken som Lasse kanske får resa till Moskva igen.
    - Anders var verkligen på gång, och nu kan han inte spela någon mer match. Bittert!
Ställer du upp om Curt Lindström ringer?
    - Det gör jag nog. Men jag hoppas att det går att lösa på något annat sätt. Michael Thelvén ligger nog nära till hands. Lasse tror på fortsatt succé för Tre Kronor.

¤ En femma
    - I slutspelet börjar lagen om från noll igen. Och då vet man aldrig. Sovjet har inte imponerat på mig, det är i stort sett bara en femma som håller hög klass.
    - Sovjet har inte vunnit några storsegrar utan fått hårt motstånd både av Sverige, Finland och Västtyskland.
Om inte Curt Lindström hör av sig kan alltså Lasse följa det fortsatta VM-äventyret hemma i villan i Hortlax.
    - Det ska bli roligt.
Och fårfarmaren håller förstås tummarna för att Tre Kronor tar medalj.




¤ LARS LINDGREN har bestämt sig. Han spelar ishockey en säsong till,
se´n får det vara slut. "Jag är 33 år, och tycker det är dags att varva
ned. Men jag kanske kommer tillbaka som tränare", säger han.


En hockeysäsong till - se´n får det vara slut!
Luleå Hockeys back Lars Lindgren har fattat ett definitivt beslut.
    - Och jag kommer inte att ändra mig, säger han.

Lasse börjar känna en viss mättnad på ishockey. Fattas bara annat. Han har spelat A-lagshockey i 17 eller 18 säsonger. Han vet inte exakt. Lasse debuterade i Piteå IF A-lag redan som 15-åring.

¤ Tränare?
NHL-proffs var han i sex säsonger, innan det blev Luleå Hockey.
    - Jag är 33 år, och då är det hög tid att varva ned ordentligt, säger han.
Men Lasse kommer inte helt sluta med ishockeyn. Han är exempelvis inte främmande för att börja en karriär som tränare.
    - Det skulle onekligen vara intressant. Jag har ju lärt mig en hel del som proffs.

¤ Ställer upp
Om något år kanske Lasse dyker upp i Piteå Hockey!
    - Skönt att det gick vägen med Piteå Hockey. Nu blir det nog lättare att få företagen att ställa upp. På sikt måste ju målet vara att få fram ett riktigt bra lag, säger Lasse som alltså avslutar sin aktiva karriär i Luleå Hockey.

oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 18 april 1986.

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 1 september 1955.

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 28 april 1952.

EX-SNICKAREN "FLYTTAR" HEM TILL HORTLAX


¤ - Visst känns det vemodigt att lämna Roknäs, men eftersom jag
inte får tag på någon lokal tvingas jag stänga affären, säger urmakare
Åke Nordlund.


Efter 13 år som urmakare i Roknäs stänger Åke Nordlund affärsdörren. Han är uppsagd från de nuvarande lokalerna och eftersom försöken att skaffa nya misslyckats föredrar Nordlund att upphöra med verksamheten.
    - Men det betyder inte att jag slutar som urmakare. Jag fortsätter i Hortlax, säger Nordlund.

Familjen Nordlund säljer klockor i såväl Roknäs som Hortlax. Fru Edit sköter Hortlaxaffären medan maken jobbar i "filialen" i Roknäs. Där har han också sin verkstad. Nordlund har arbetat som urmakare på heltid i 13 år. Tidigare sysslade han med någonting helt annat.

¤ LÄMNADE BYGGBRANSCHEN
    - Jag var byggnadssnickare i Piteå. På fritid skruvade jag i klockor. Intresset stegrades och jag beslöt att lämna byggbranschen, berättar Nordlund.
Steget från att arbeta med tunga plank till att pillra med millimetersmå klockskruvar gick över förväntan. I två års tid pluggade han per korrespondens för att lära yrket. Kursen arrangerades av en skola i Malmö. Nordlund var en läraktig elev och när kursen avslutades kunde han kvittera ut toppbetyg.
    - Men jag var långt ifrån fullärd efter den tvååriga utbildningen. Det tar minst 10 år innan man kan det här yrket, säger Nordlund.


¤ Det gäller att vara stadig på hand när man sätter verktygen i ett
urverk. Ett vanligt armbandsur innehåller 40 mycket små delar.


¤ KÄRVA TIDER FRÅN BÖRJAN

Speciellt lysande gick inte affärerna de första åren.
    - Jag omsatte inte mer än 37.000 kronor. Det var kärva tider och jag funderade på att lägga av.
Trots besvärliga tider fortsatte han och snart började det lossna på allvar. Nordlund startade affär i Roknäs. Fram till 1971 höll han till i en liten lokal. När OK byggde nytt fick han chansen att flytta tvärs över gatan in i bättre lokaler. Där har han arbetat många dryga dagar. Kundkretsen ökade successivt och klockor lämnades in från hela Pitebygden. Ja, även från andra delar av länet.


¤ Maskinen på bilden rengör klockor. Den är helautomatisk och med
en arm flyttas klockan genom tre "bad".


¤ PITEÅ BEHÖVER FLER URMAKARE
    - Arbete finns det hur mycket som helst. Här i Pitebygden finns det utrymme för fler urmakare. Synd bara att nyrekryteringen är så svag. Det är inte många ungdomar som vill satsa på det här yrket. Jag har erbjudit mig att ta hand om lärlingar, men ingen har nappat på anbudet, säger Nordlund.

Utbildningen till urmakare är omfattande. I Borensberg finns en skola för urmakare och där får man gå i fyra år.
    - Nu ska visst utbildningstiden skäras ned något, säger Nordlund.
Han säljer och reparerar klockor. Inkomsterna från reparationer och försäljning är lika stora. På ett år hinner han reparera upp till 2.000 klockor. Antalet reparationer stiger.

¤ ETT FÅTAL MASKINER
Urmakarjobbet är ett hantverk. Den maskinella hjälpen är inte stor. En helautomatisk rengöringsmaskin och en vibrograf ingår i maskinparken. Vibrografen talar via ett skrivande diagram om hur det står till med uret. Hur många sekunder eller minuter går klockan fel på ett dygn.

Efter nyår plockar Nordlund ihop alla klockor och andra prylar i Roknäs. Svårigheterna att hitta en lämplig lokal gör att han koncentrerar all verksamhet till Hortlax.
    - Det är nog bästa lösningen. Förr eller senare hade jag tänkt att avveckla Roknäs-affären. Det är för jobbigt för en person att både stå i affären och arbeta i verkstan, säger Nordlund.

--------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 31 december 1975.


FAKTA-------------------------------------------------------------------------------

Åke Nordlund (1924-1987) var en av de affärsidkare som gav vår by sin
profil. Granne med Åke Nordlunds familj bodde John Risberg (1912-1987)
med makan Emmy (1914-1998). John Risberg var byns skomakare. Inte
så långt från Åke Nordlunds urmakeri, fanns smeden Vilhelm Asplund (1911-
1970). Mitt i byn fanns en bilverkstad, åkeri samt bensinstation. Det grund-
ades av Samuel Lundgren (1868-1951). Sönerna Einar (1908-1991) och
Arvid (1914-1986) övertog senare rörelsen.

Som ni ser fanns det gott om driftiga kreativa människor inom Hortlax by.
OBS! De ovannämnda, är bara en del av de som en gång verkade för att
tillhandahålla en god service för byns befolkning.

Roger---------------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 12 november 1947.

År 2000 avled författarinnan Birgitta Thunqvist i en ålder av 75 år. Birgitta vars flicknamn var Lundmark, var en barndomsvän till min mor. I månaden december, 2000, fanns en minnesteckning över hennes liv, publicerat i Piteå-Tidningen.


Birgitta Thunqvist.

Författaren och socialarbetaren Birgitta Thunqvist, Norrköping, har efter en tids sjukdom avlidit. Hon blev 75 år.
Närmast sörjande är make och barn med familjer.

Hon var född Lundmark i Finnträsk, någon mil från Jävrebyn och växte upp i Grundvik, Hortlax.
Som 13-åring fick hon arbeta som piga i Hortlax och Piteå för att senare flytta till arbete i Stockholm. Därefter studerade hon i Göteborg.

I många år ägnade Birgitta Thunqvist sig åt socialt arbete, bland annat som kurator.
Hon hade länge skrivandet som hobby, och debuterade 1979 med boken "Min barndomstro, mitt gissel".

I slutet av 1990-talet gav Birgitta Thunqvist ut en trilogi böcker "Jorden hon älskade", "Piga utan betyg" och "Ljuset kommer" baserade på hennes mors och hennes eget liv.

Nyligen kom hon ut med "Julias kvinnor" som bygger på människoöden vilka Birgitta Thunqvist hört berättas om eller mött genom sitt mångåriga sociala arbete. Berättelser som placerats i Norrbotten, och där delar av handlingen förlagts till Pitebygden.

Thunqvist hade genom åren långa tider av sjukdom. I sin ungdom drabbades hon av tuberkulos och fick sedan reumatisk värk för att 1994 drabbas av cancer, vilken kom att ända hennes liv.

-----------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ December 2000.

Tandläkare Gerson Bergman behandlar en av sina yngre patienter.

¤ Det förhärjande världskriget med dess "korrigeringar" av Europas karta och därmed följande folkomflyttningar fick bl. a. den följden att en tandläkare av sydländskt utseende och med sydländsk livlighet i temperamentet sedan många år tillbaka sköter hortlaxbornas munhygien. Efternamnet klingar så svenskt som helst - mannen har faktiskt hetat Bergman alltsedan han slog upp sina ögon någonstans i östra Polen för fem årtionden sedan - men förnamnet, Gerson, kan man ju inte ens med förstoringsglasets hjälp hitta i vår svenska almanacka. Icke förty är den populäre tanddoktorn svensk vid det här laget. Den 23 december 1953 fick han svenskt medborgarskap - en julklapp som hette duga, för att använda hans egen lite utländskt influerade vokabulär.

Tandläkare Bergman fyller 50 år på lördag. Han har genom annons i Piteå-Tidningen undanbett sig alla slag av hyllningar. Men då PT-medarbetaren på onsdagseftermiddagen ber att få uppta hans tid för ett litet samtal inför jubileumsdagen vägrar han inte i vändningarna. Han vill mer än gärna ge offentlighet åt sin förtjusning över Sverige och svenskarna och inte minst då den del av svenska folket som råkat få Hortlax kommun som adress.

Att dr Bergmans vagga stod i Polen är redan sagt. Han tillhörde den sociala kategori av  folket som kunde välja studievägen på sin vandring genom livet. 1925 erövrade Gerson Bergman den vita mössan och sedan värnplikten var ett fullgjort faktum for han utomlands, närmare bestämt Frankrike, för tandläkarstudier. Vistelsen där varade i fem år och 1935 kom han tillbaka till hemlandet som examinerad tandläkare.

Så började krigets åskor mullra. Polen var som bekant illa ute mitt mellan Tyskland och Ryssland som det låg. Dr Bergman fortsatte att utöva sitt yrke såväl under tysk som rysk ockupation. Men hans hemort låg i ett enligt de nya maktägarnas åsikt politiskt alltför känsligt område. Efter upplevelser, som dr Bergman föredrar att inte närmare gå in på i detta sammanhang, blev han jämte sin polskfödda hustru repatrierad till Boiten i Schlesien. Småningom öppnade sig en möjlighet till USA-emigration via Sverige. Det polska paret kom till vårt land den 1 augusti 1946 - och blev stannade!

De bodde i Stocksund tills de den 18 december 1946 flyttade till Hortlax, där maken fått arbete vid folktandvården. Och där är dr Bergman och hans maka än. Nu räknar för övrigt familjen fyra personer. Under vistelsen i vårt land har nämligen två barn fötts till världen. Och bryter de dialektiskt så är det snarare på pitemål än på polska...
Lördagsjubilaren tvekar inte att vid en jämförelse med krigsårens Polen beteckna förhållandena i Sverige som en dröm. Och med hortlaxborna trivs familjen ypperligt. Samarbetet med de kommunala myndigheterna har aldrig gnisslat och dr Bergman betecknar befolkningen som hjälpsam och bra att ha att göra med.

Om den mörklagde hortlaxtandläkaren har något på önskelistan så är det lite mildare väder. (Och det har ju infödingarna också en vinter som denna!). Vi hade nog vintrar i Polen också men inte av den här typen. Och så hade vi rejäla somrar. Sedan vi kom hit har bara somrarna 1947 och 1955 varit jämförbara med vad man minns hemifrån, menar dr Bergman och återgår till att befria en hortlaxbo från bekymret med en värkande kindtand. Det sker så lättsamt och under så skämtsamma kommentarer att den unge patienten helt enkelt inte kommer sig att känna efter om det gör ont.
-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 16 februari 1956.


FAKTA-----------------------------------------------------------------

Efter 26 år lämnade makarna Gerson och Nusia Bergman Hortlax,
1972. Dr. Bergman som föddes 1906 är idag avliden. Gerson
Bergmans hustru Nusia fyllde den 19 maj 2011 90 år. Hon är nu-
mera bosatt i Stockholm.

Roger------------------------------------------------------------------

¤ Fem kor har Öhman i sin ladugård. Och det föder honom och hustrun.
    - Sedan får man ju en sådan närkontakt med djuren, säger han.

I snart 40 år har Bengt Öhman, 67, från Höglandsnäs drivit jordbruk. Och hela tiden utan några som helst moderna bekvämligheter i form av elektricitet, mjölkmaskin eller vattenledningar. Och det har gått bra ändå, säger Bengt, som ännu inte har en tanke på att lägga av.

    - Visserligen driver jag inte så stort. Fem kor finns i ladugården, berättar han vidare och sneglar över till grannens stora KR med bortåt 40-talet kreatur.
    - Men det lilla föder mig och hustrun. Det är alldeles tillräckligt. Allrahelst nu när man börjat komma upp i åren, inflikar Bengt Öhman och tittar ut över de stora jordbruksmarkerna som kringgärdar den lilla ladugården. Marker som han inte längre har tillgång till.



¤ Elektriciteten har jag aldrig saknat. När det blir mörkt
har jag fotogenlampan till hjälp, säger Bengt Öhman.


¤ ARRENDERAR
    - Jag arrenderade en stor del av området förut, men marken såldes till KR-bonden. Själv har jag mina marker, som alla är arrenderade, en bra bit härifrån. Dessutom får jag slå litet här och där hos olika personer jag känner. Ett gott höår räcker också mängden till besättningen, konstaterar Öhman som dock erkänner att det ibland kan vara rätt så besvärligt att köra runt för att få ihop mat till korna. Och till hjälp har han traktorn - det enda moderna mekaniska som finns i jordbruket.
    - Ifjol räckte inte höet till. Som tur var fanns det att få tag i varan inom Norrfjärdensområdet. Lika besvärligt var det med vattenfrågan under fjolvintern.
    - Vattnet, som jag hinkar ur brunnen, tog slut. Brandkåren fick lov att leverera bortåt 7.000 liter. Dessutom tog jag med mig hemifrån en längre tid. Närmare 300 liter behöver djuren varje dag.

Och hemifrån, ja, det är en sträcka på 500 meter. Varje morgon och kväll, sommar som vinter, cyklar Bengt Öhman till ladugården för att klara av mjölkningen. Att det skulle vara besvärligt har han aldrig funderat på.
    - Man får ju motion, säger han, och tycker att han gott och väl klarar sig med metoder som andra tycker är primitiva.


¤ Bengt Öhman har drivit sitt jordbruk sedan slutet av 1930-talet.
Varje dag cyklar han - kväll och morgon - 500 meter till sin ladugård.


¤ FOTOGENLYSE
    - Hur många är det egentligen i dag som kan handmjölka en ko. Maskinmjölkningen är säkerligen mycket bra, men närkontakten med djuren kommer bort. Det blir en form av industri. Och en sådan linje vill jag inte trampa in på.

Avsaknaden av elektricitet är inte heller något som bekymrar bonden Öhman.
    - Så länge jag har drivit jordbruk så har jag klarat mig utan elektricitet. Det går bra med fotogenlampa berättar Bengt Öhman.

Det var i slutet av 1930-talet som jordbruksarbetet började efter en tids arbete i Piteå som kusk och kommunalarbetare. Han förvärvade ett hemman i Västerbotten vilket drevs i 16 år. Sedan flyttade han till Tingsholmen i Hortlax och hyrde ladugård. Efter ett par år i Hortlax fick han så ladugård i Höglandsnäs, dock med den nackdelen att huset och ladugården ligger en bit från varandra.


¤ Vatten till korna hinkas ur en närbelägen brunn. - Närmare 300
liter vatten bär jag in varje dag.


¤ FÅR MOTION
Intresset för jordbruk och djur har alltid funnits hos Bengt Öhman, som är född stadsbo.
    - Om än man tycker att det är gammeldags metoder jag använder mig av så vill jag inte gå miste om det. Här får jag motion, genom cykling och genom att ta i med armarna. Avkastningen från jordbruket och makans pension föder oss gott, påpekar Bengt Öhman innan han försvinner in till sina kor för att sätta igång med handmjölkningen.

-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 27 augusti 1977.