Roger Lindqvist

Utsikt mot södra byn i Älvsbyn.

Ett rikt pulserande affärsliv råder i Älvsbyn, länets enda köping, och flera av ortens företag har också rika traditioner att bygga på. Fastän de flesta butikerna de senaste åren genomgått grundliga omändringar och man mer och mer specialiserat sig på en viss avdelning finns det dock kvar affärer som försökt bibehålla sin ursprungliga prägel. Ett av dessa företag är AB Pettersson & C:o, vars lokaler visserligen under årens lopp genomgått grundliga reparationer och moderniseringar men alltjämt befinner sig på samma ställe där man startade år 1906. Man har också försökt att i någon mån bibehålla den ursprungliga lanthandelsformen, och innanför företagets dörrar finns också det mesta en kund behöver när han besöker en affär.

Firman grundades år 1906 av min fader J. A. Pettersson, säger firmans nuvarande innehavare direktör Sture Pardén vid samtal med Norrbottens-Kuriren. Bland de övriga handlande som funnos här på den tiden var Anders Larsson, Johan R. Lind, Oscar Eriksson, E. F. Löfgren, C. O. Löfgren, Bernhard Bergman, Viklunds skoaffär och Älvsby Järn & Redskapshandel, nuvarande Gårdings Järnaffär. Vår fastighet hade förut också varit handelsbod, då firman Hedqvist & Vesterlund hade försäljning här, men 1906 inköptes fastigheten och nuvarande firmanamnet grundades. 1912 nybyggdes fastigheten och moderniserades, och affären var också en av de modernaste i Norrbotten med bland annat skyltfönster, vilket inte var så vanligt på den tiden. Fast vi försökt att bibehålla affärens ursprungliga prägel har det givetvis varit oundvikligt att göra förbättringar och modernisering, och vi har nu förutom speceriavdelningen även en avdelning för manufaktur, glas och porslin.

En annan av de äldre firmor som finnes i Älvsbyn är belägen i Vidsel och bildades av köpman Johan Lindroth år 1894. Även denna affär har försökt bibehålla sin ursprungliga lanthandelsprägel, och affären är som ett mindre varuhus, säger nuvarande innehavaren, köpman Melker Lindroth. Affären har numera en filial i Vistträsk. Men det skulle vara orättvist att här nämna om gamla affärer med traditioner och glömma bort Viklunds Skoaffär. Firman grundades 1897 av handlanden J. F. Viklund och har sedan dess fått ha kvar sin ursprungliga karaktär. Ingenting lär väl heller ha förändrats under den 20-åriga tid som nuvarande innehavarinnan70-åriga fröken Hilma Viklund haft hand om affären. Med de olika varorna hängande i taket utgör det ett pittoreskt intryck.





På söndag samlas eliten av Norrbottens köpmän till rådslag och årskongress i Älvsbyn. Redan på lördagseftermiddagen har dock förbundsstyrelsen sammanträde på Turisthotellet för att där förbereda och planlägga de ärenden, som kongressdagen skall behandlas och beslutas av köpmännen. Norrbottens-Kurirens medarbetare har varit i kontakt med kongressbestyrelsens ordförande och mångårige sekreterare i Älvsby köpmannaförening köpman Eric Lodin för att få blicka in i något av programmet för sammankomsten. Norrbottens Köpmannaförbund består av ett 20-tal föreningar och räknar f. n. med 930 medlemmar, säger herr Lodin. De första som kommer att handlägga sina ärenden är köpmännens speceriavdelning vilka beräknas vara färdiga till lunchdags.

Sedan lunch intagits följer så förbundskongressens förhandlingar vilket om allt går efter beräkning skall vara färdigt före klockan 18 på söndagseftermiddagen. Då ett sammandrag tidigare varit införd av styrelseberättelsen i denna tidning skall vi icke vidare orda om denna. Trots att kongressen dock ej är förlagd till en tidpunkt då "Norrbottens-Pärla" kan visa sitt vackraste ansikte hoppas vi dock att de många köpmän från skilda delar av länet som under helgen kommer att besöka länets enda köping skall få ett varaktigt och bestående minne härifrån. Till sist kanske bör tilläggas att söndagskvällen är disponerad för en utflykt och en gemensam middag i Vargbacken.





Älvsby köpmannaförening står i år som värd för köpmännens förbundskongress i Älvsbyn. Med sina 55 medlemmar är föreningen den femte i storleken i länet. Här följer några axplock ur föreningens historia.

Älvsby köpmannaförening bildades 1907 och dess första styrelse bestod av ordföranden direktör E. F. Löfgren, övriga ledamöter direktör Emil Gårding och direktör J. A. Axel Pettersson. Den största äran av att föreningen bildades får förbundets representant J. A. Dolck ta åt sig, ty genom han enträgna arbete blev det så at föreningen satte igång. Vid starten anslöt sig ett tiotal köpmän som medlemmar, och förutom dem som funnos i köpingen torde också handlandena Johan Lindroth, Vidsel, och J. L. Granberg, Vistträsk, ha anslutit sig. Nuvarande styrelse består av ordföranden handlanden Johan U. Åhlund, Tväråselet, vice ordföranden direktör Sture Pardén, sekreterare köpman Eric Lodin, kassör köpman Svante Stark och övriga ledamöter köpmännen Eric Jalar och John Selberg, samtliga i Älvsbyn. Till föreningens hedersledamöter har utnämnts direktörerna C. O. Löfgren, Emil Gårding, Axel Pettersson och Elof Dahlberg, Älvsbyn.











Instundande helg invaderas Älvsbyn av köpmän från skilda delar av vårt län. Det är eliten av köpmännen som kommer tillstädes för rådslag. Huvudförhandlingarna äger rum på söndag i kommunala mellanskolans aula,
men redan dessförinnan har en del hunnit sammanträda för att förbereda de äenden som kommer att behandlas vid kongressen på söndagen. Älvsbyn kan vara stolt över att få arrangera denna kongress i år, och sedan skall vi väl hoppas på att vädrets makter också kommer att visa sig från den bästa sidan. Tyvärr är ej kongressen förlagd till ett datum då "Norrbottens Pärla" kunde visa sitt vackraste ansikte, men vi skall väl ändock hoppas att köpmännen skall få ett varaktigt och vackert intryck från länets enda köping.

Apropå vädret så har det varit strålande den senste tiden. Påsken förflöt med det angenämaste solskensväder och många kubukmeter snö fick också under dessa dagar skatta åt förgängelsen. Vi går mot ljusare och längre dagar vilket bör hälsas med tillfredsställelse. Älvsbyborna har för första gången på flera år sluppit traska på blöta och leriga vägar en längre tid. Nu räckte det endast ett par dagar, sedan voro vägarna och gatorna upptorkade.

Sista inlägget på denna spalt berörde något de misshälligheter som råder på köpingens enda biograf. Dessa voro säkerligen berättigade. Sign. har dock från biografledningen fått mottaga en skrivelse där de förklarar de svårigheter som i dessa tider tornar upp sig även mot biografägare. Av skrivelsen framgår att mellanakten ej går göra något åt så länge det ej går att få byggnadstillstånd att ändra maskinrummet. Telefon kommer till sommaren. Beträffande det misshagliga ljudet kommer detta också att ordnas. Ledningen har varit i kontakt med Siemens för en service. Vidare har det varit i underhandling om att inköpa en komplett ny ljudfilmsanläggning. Tyvärr är dock tiderna sådana att det ej går att på några månader skaka fram en sådan. Av förklaringen att döma får man väl dra den slutsatsen att det kommer att bli en betydande bättring på biografen så småningom. Vi hoppas att den också kommer så fort det går.

------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Lördagen den 19 april 1952

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 11 juli 1983

NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Den 6 augusti 1930

En allt för småskuren anda tyckte vi oppositionen lade i dagen när Älvsbyfullmäktige behandlade anslagsfrågan till Korsträsks Folkets Hus vid sitt Vidselssammanträde. På annat sätt kan man inte tolka hr Linds något dramatiska diskussionsinlägg, då han förklarade sig skulle uppmana alla lokalägare att begära anslag, därest Korsträsk fick de 3.000 kronorna. Det var något av den anda som brukar besjäla barnen när de kollektivt skall dela av samma kaka, som tydligen besjälade debattören, för det var väl ändock inte direkt en fientlig inställning till ett dylikt hus som var orsak till kravet på ytterligare utredning? Utredningar brukar ibland vara lika med avslag, och det var väl icke någon sådan tanke som föresvävade förslagsställaren?

Vilka faror kommunen skulle utsätta sig för med att bevilja detta anslag har vi synnerligen svårt att förstå. År efter år har landskommunen fonderat medel till samlingslokaler och då är det väl meningen att de skall kunna tas i anspråk för ändamålet, med den begränsning lagen i detta fall avser. Att ordna samlingslokaler är i lagens mening en gemensam kommunal angelägenhet och att under sådana förhållanden avstå från att hjälpa till med en reparation av en lokal i rädslan över att kommunen måste satsa pengar till någon annan lokal, är väl ändock att överlista sig själv. Vad tjänar det till att fondera medel som ändock inte få tas i anspråk?

Visst skall det handskas försiktigt med kommunens medel, men en neutral lyssnare till diskussionen kunde inte undgå att fästa sig vid den arroganta tonen i oppositionens inlägg, som mera var ett uttryck för en ovilja mot att hjälpa ett arbetsföretag som ändock tjänar allmänna intressen, än ett försök at värna om kommunens medel. Sådana tongångar tjänar inte de allvarliga strävanden vi tidigare tyckt oss märka hos de olika partiernas representanter i landskommunen, att göra en insats för att skapa en ökad trivsel för kommunens befolkning och inte minst dess ungdom.

-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 7 juli 1951

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 23 maj 1958

Karl Öhman, Älvsbyn.

Inte kan man tro att han är 90 år. Rak i ryggen, rapp i tungan och med ett minne som de flesta kan avundas honom. Och ett sprudlande humör. Det är Karl Öhman, numera Älvsbyn, men tidigare Långträsk-bo, Arjeplogsbo och en vildmarksmänniska som vi talar om. Han bor numera på Nyberga ålderdomshem i Älvsbyn och fyller fredag den 24 maj den aktningsvärda åldern av 90.

Öhmans vagga stod i Vackerliden, 9 km söder om byn Långträsk i Piteå. Växte upp bland nio syskon i en liten "femväggig" stuga. En hård ungdom under fattiga förhållanden. Det blev arbete, och åter arbete. Högg timmer, jobbade åt SJ som banarbetare, på stambanan, skaffade sig ett kolonat med 2-3 kor och gifte sig.
    - Jag köpte mig en stuga för 90 kr. La ner den och flyttade den till byn Långträsk. Året var 1921. Vi hade elva barn, men det blev mycken sorg. Sju av barnen dog i unga år, jag har bara fyra kvar.
    - 1919 dog tre av barnen inom tre månader. Oj, oj vilken tid! Jag minns, jag blev skyldig läkaren 400 kr när barnen dog. Jag måste arbeta och betala detta. Brände kolmilor, i skogarna, brände tjära, låg borta i månader ensam i vildmarken. Jag har varit kolare sammanlagt under 17-årstid, så det yrket tror jag att jag kan. Under blott fyra år hade jag sällskap i skogen. Var mest ensam. Arbeta, vaka, vakta, dag och natt! Jag kolade inte bara i Pite-bygden, Älvsbyn och Arvidsjaur. Ända till Porjus hade jag kolmilor.

8 MAN I SKOGEN
1953 dog frun och Karl lämnades ensam.
    - Då flyttade jag till Lillberget i Arvidsjaur, det blev för långsamt vara kvar i Långträsk. Då var jag totalt ensammen i hela åtta månader och kola i skogen. Efter det bodde jag fem år i Fälloheden, efter vägen mellan Arvidsjaur och Arjeplog. Sen jag så blev pensionerad bodde jag hela 16 år i Arjeplog.

TRIVDES BRA
    - Här bodde jag på pensionärshem. Jag trivdes fantastiskt bra i Arjeplog. Där var fina människor, bra partifolk men kunde lita på. Men så ville man ha mig på Vaukagården. Och det var inte jag med på.
    - Så då blev det Älvsbyn, och här är jag nu. Och nu går det också bra. Men det är synd man börjar bli så gammal. Men Flamman läser jag varje dag, det är den bästa tidning jag vet. Den har jag läst hela mitt liv.

Ja, Flamman den låg framme på bordet vid vårt besök. Och inte kunde man tro att veteranen är så mycket som 90. Om man inte visste det. Karl Öhman är verkligen "still going strong". Flamman, och hans många vänner överallt gratulerar!

-------------------------------------------------------------------------------
NORRSKENSFLAMMAN ¤ Onsdagen den 22 maj 1974