Roger Lindqvist

Utsikt mot södra byn i Älvsbyn.

Ett rikt pulserande affärsliv råder i Älvsbyn, länets enda köping, och flera av ortens företag har också rika traditioner att bygga på. Fastän de flesta butikerna de senaste åren genomgått grundliga omändringar och man mer och mer specialiserat sig på en viss avdelning finns det dock kvar affärer som försökt bibehålla sin ursprungliga prägel. Ett av dessa företag är AB Pettersson & C:o, vars lokaler visserligen under årens lopp genomgått grundliga reparationer och moderniseringar men alltjämt befinner sig på samma ställe där man startade år 1906. Man har också försökt att i någon mån bibehålla den ursprungliga lanthandelsformen, och innanför företagets dörrar finns också det mesta en kund behöver när han besöker en affär.

Firman grundades år 1906 av min fader J. A. Pettersson, säger firmans nuvarande innehavare direktör Sture Pardén vid samtal med Norrbottens-Kuriren. Bland de övriga handlande som funnos här på den tiden var Anders Larsson, Johan R. Lind, Oscar Eriksson, E. F. Löfgren, C. O. Löfgren, Bernhard Bergman, Viklunds skoaffär och Älvsby Järn & Redskapshandel, nuvarande Gårdings Järnaffär. Vår fastighet hade förut också varit handelsbod, då firman Hedqvist & Vesterlund hade försäljning här, men 1906 inköptes fastigheten och nuvarande firmanamnet grundades. 1912 nybyggdes fastigheten och moderniserades, och affären var också en av de modernaste i Norrbotten med bland annat skyltfönster, vilket inte var så vanligt på den tiden. Fast vi försökt att bibehålla affärens ursprungliga prägel har det givetvis varit oundvikligt att göra förbättringar och modernisering, och vi har nu förutom speceriavdelningen även en avdelning för manufaktur, glas och porslin.

En annan av de äldre firmor som finnes i Älvsbyn är belägen i Vidsel och bildades av köpman Johan Lindroth år 1894. Även denna affär har försökt bibehålla sin ursprungliga lanthandelsprägel, och affären är som ett mindre varuhus, säger nuvarande innehavaren, köpman Melker Lindroth. Affären har numera en filial i Vistträsk. Men det skulle vara orättvist att här nämna om gamla affärer med traditioner och glömma bort Viklunds Skoaffär. Firman grundades 1897 av handlanden J. F. Viklund och har sedan dess fått ha kvar sin ursprungliga karaktär. Ingenting lär väl heller ha förändrats under den 20-åriga tid som nuvarande innehavarinnan70-åriga fröken Hilma Viklund haft hand om affären. Med de olika varorna hängande i taket utgör det ett pittoreskt intryck.





På söndag samlas eliten av Norrbottens köpmän till rådslag och årskongress i Älvsbyn. Redan på lördagseftermiddagen har dock förbundsstyrelsen sammanträde på Turisthotellet för att där förbereda och planlägga de ärenden, som kongressdagen skall behandlas och beslutas av köpmännen. Norrbottens-Kurirens medarbetare har varit i kontakt med kongressbestyrelsens ordförande och mångårige sekreterare i Älvsby köpmannaförening köpman Eric Lodin för att få blicka in i något av programmet för sammankomsten. Norrbottens Köpmannaförbund består av ett 20-tal föreningar och räknar f. n. med 930 medlemmar, säger herr Lodin. De första som kommer att handlägga sina ärenden är köpmännens speceriavdelning vilka beräknas vara färdiga till lunchdags.

Sedan lunch intagits följer så förbundskongressens förhandlingar vilket om allt går efter beräkning skall vara färdigt före klockan 18 på söndagseftermiddagen. Då ett sammandrag tidigare varit införd av styrelseberättelsen i denna tidning skall vi icke vidare orda om denna. Trots att kongressen dock ej är förlagd till en tidpunkt då "Norrbottens-Pärla" kan visa sitt vackraste ansikte hoppas vi dock att de många köpmän från skilda delar av länet som under helgen kommer att besöka länets enda köping skall få ett varaktigt och bestående minne härifrån. Till sist kanske bör tilläggas att söndagskvällen är disponerad för en utflykt och en gemensam middag i Vargbacken.





Älvsby köpmannaförening står i år som värd för köpmännens förbundskongress i Älvsbyn. Med sina 55 medlemmar är föreningen den femte i storleken i länet. Här följer några axplock ur föreningens historia.

Älvsby köpmannaförening bildades 1907 och dess första styrelse bestod av ordföranden direktör E. F. Löfgren, övriga ledamöter direktör Emil Gårding och direktör J. A. Axel Pettersson. Den största äran av att föreningen bildades får förbundets representant J. A. Dolck ta åt sig, ty genom han enträgna arbete blev det så at föreningen satte igång. Vid starten anslöt sig ett tiotal köpmän som medlemmar, och förutom dem som funnos i köpingen torde också handlandena Johan Lindroth, Vidsel, och J. L. Granberg, Vistträsk, ha anslutit sig. Nuvarande styrelse består av ordföranden handlanden Johan U. Åhlund, Tväråselet, vice ordföranden direktör Sture Pardén, sekreterare köpman Eric Lodin, kassör köpman Svante Stark och övriga ledamöter köpmännen Eric Jalar och John Selberg, samtliga i Älvsbyn. Till föreningens hedersledamöter har utnämnts direktörerna C. O. Löfgren, Emil Gårding, Axel Pettersson och Elof Dahlberg, Älvsbyn.











Instundande helg invaderas Älvsbyn av köpmän från skilda delar av vårt län. Det är eliten av köpmännen som kommer tillstädes för rådslag. Huvudförhandlingarna äger rum på söndag i kommunala mellanskolans aula,
men redan dessförinnan har en del hunnit sammanträda för att förbereda de äenden som kommer att behandlas vid kongressen på söndagen. Älvsbyn kan vara stolt över att få arrangera denna kongress i år, och sedan skall vi väl hoppas på att vädrets makter också kommer att visa sig från den bästa sidan. Tyvärr är ej kongressen förlagd till ett datum då "Norrbottens Pärla" kunde visa sitt vackraste ansikte, men vi skall väl ändock hoppas att köpmännen skall få ett varaktigt och vackert intryck från länets enda köping.

Apropå vädret så har det varit strålande den senste tiden. Påsken förflöt med det angenämaste solskensväder och många kubukmeter snö fick också under dessa dagar skatta åt förgängelsen. Vi går mot ljusare och längre dagar vilket bör hälsas med tillfredsställelse. Älvsbyborna har för första gången på flera år sluppit traska på blöta och leriga vägar en längre tid. Nu räckte det endast ett par dagar, sedan voro vägarna och gatorna upptorkade.

Sista inlägget på denna spalt berörde något de misshälligheter som råder på köpingens enda biograf. Dessa voro säkerligen berättigade. Sign. har dock från biografledningen fått mottaga en skrivelse där de förklarar de svårigheter som i dessa tider tornar upp sig även mot biografägare. Av skrivelsen framgår att mellanakten ej går göra något åt så länge det ej går att få byggnadstillstånd att ändra maskinrummet. Telefon kommer till sommaren. Beträffande det misshagliga ljudet kommer detta också att ordnas. Ledningen har varit i kontakt med Siemens för en service. Vidare har det varit i underhandling om att inköpa en komplett ny ljudfilmsanläggning. Tyvärr är dock tiderna sådana att det ej går att på några månader skaka fram en sådan. Av förklaringen att döma får man väl dra den slutsatsen att det kommer att bli en betydande bättring på biografen så småningom. Vi hoppas att den också kommer så fort det går.

------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Lördagen den 19 april 1952

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 11 juli 1983

NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Den 6 augusti 1930

En allt för småskuren anda tyckte vi oppositionen lade i dagen när Älvsbyfullmäktige behandlade anslagsfrågan till Korsträsks Folkets Hus vid sitt Vidselssammanträde. På annat sätt kan man inte tolka hr Linds något dramatiska diskussionsinlägg, då han förklarade sig skulle uppmana alla lokalägare att begära anslag, därest Korsträsk fick de 3.000 kronorna. Det var något av den anda som brukar besjäla barnen när de kollektivt skall dela av samma kaka, som tydligen besjälade debattören, för det var väl ändock inte direkt en fientlig inställning till ett dylikt hus som var orsak till kravet på ytterligare utredning? Utredningar brukar ibland vara lika med avslag, och det var väl icke någon sådan tanke som föresvävade förslagsställaren?

Vilka faror kommunen skulle utsätta sig för med att bevilja detta anslag har vi synnerligen svårt att förstå. År efter år har landskommunen fonderat medel till samlingslokaler och då är det väl meningen att de skall kunna tas i anspråk för ändamålet, med den begränsning lagen i detta fall avser. Att ordna samlingslokaler är i lagens mening en gemensam kommunal angelägenhet och att under sådana förhållanden avstå från att hjälpa till med en reparation av en lokal i rädslan över att kommunen måste satsa pengar till någon annan lokal, är väl ändock att överlista sig själv. Vad tjänar det till att fondera medel som ändock inte få tas i anspråk?

Visst skall det handskas försiktigt med kommunens medel, men en neutral lyssnare till diskussionen kunde inte undgå att fästa sig vid den arroganta tonen i oppositionens inlägg, som mera var ett uttryck för en ovilja mot att hjälpa ett arbetsföretag som ändock tjänar allmänna intressen, än ett försök at värna om kommunens medel. Sådana tongångar tjänar inte de allvarliga strävanden vi tidigare tyckt oss märka hos de olika partiernas representanter i landskommunen, att göra en insats för att skapa en ökad trivsel för kommunens befolkning och inte minst dess ungdom.

-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 7 juli 1951

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 23 maj 1958

Karl Öhman, Älvsbyn.

Inte kan man tro att han är 90 år. Rak i ryggen, rapp i tungan och med ett minne som de flesta kan avundas honom. Och ett sprudlande humör. Det är Karl Öhman, numera Älvsbyn, men tidigare Långträsk-bo, Arjeplogsbo och en vildmarksmänniska som vi talar om. Han bor numera på Nyberga ålderdomshem i Älvsbyn och fyller fredag den 24 maj den aktningsvärda åldern av 90.

Öhmans vagga stod i Vackerliden, 9 km söder om byn Långträsk i Piteå. Växte upp bland nio syskon i en liten "femväggig" stuga. En hård ungdom under fattiga förhållanden. Det blev arbete, och åter arbete. Högg timmer, jobbade åt SJ som banarbetare, på stambanan, skaffade sig ett kolonat med 2-3 kor och gifte sig.
    - Jag köpte mig en stuga för 90 kr. La ner den och flyttade den till byn Långträsk. Året var 1921. Vi hade elva barn, men det blev mycken sorg. Sju av barnen dog i unga år, jag har bara fyra kvar.
    - 1919 dog tre av barnen inom tre månader. Oj, oj vilken tid! Jag minns, jag blev skyldig läkaren 400 kr när barnen dog. Jag måste arbeta och betala detta. Brände kolmilor, i skogarna, brände tjära, låg borta i månader ensam i vildmarken. Jag har varit kolare sammanlagt under 17-årstid, så det yrket tror jag att jag kan. Under blott fyra år hade jag sällskap i skogen. Var mest ensam. Arbeta, vaka, vakta, dag och natt! Jag kolade inte bara i Pite-bygden, Älvsbyn och Arvidsjaur. Ända till Porjus hade jag kolmilor.

8 MAN I SKOGEN
1953 dog frun och Karl lämnades ensam.
    - Då flyttade jag till Lillberget i Arvidsjaur, det blev för långsamt vara kvar i Långträsk. Då var jag totalt ensammen i hela åtta månader och kola i skogen. Efter det bodde jag fem år i Fälloheden, efter vägen mellan Arvidsjaur och Arjeplog. Sen jag så blev pensionerad bodde jag hela 16 år i Arjeplog.

TRIVDES BRA
    - Här bodde jag på pensionärshem. Jag trivdes fantastiskt bra i Arjeplog. Där var fina människor, bra partifolk men kunde lita på. Men så ville man ha mig på Vaukagården. Och det var inte jag med på.
    - Så då blev det Älvsbyn, och här är jag nu. Och nu går det också bra. Men det är synd man börjar bli så gammal. Men Flamman läser jag varje dag, det är den bästa tidning jag vet. Den har jag läst hela mitt liv.

Ja, Flamman den låg framme på bordet vid vårt besök. Och inte kunde man tro att veteranen är så mycket som 90. Om man inte visste det. Karl Öhman är verkligen "still going strong". Flamman, och hans många vänner överallt gratulerar!

-------------------------------------------------------------------------------
NORRSKENSFLAMMAN ¤ Onsdagen den 22 maj 1974

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 14 mars 1968

Nej tack, inget pensionärshem för min del. Jag trivs i min ensamhet i
skogen. Så länge jag får vara frisk stannar jag. Och än har jag aldrig
behövt uppsöka sjukhus - mina 73 år till trots.


I dag den 11 februari fyller August Nilsson i Muskus utanför Vistträsk 73 år. Födelsedagen passerar med all säkerhet utan ståhej och väsen kring sin person. "Kapar-August", sm han allmänt kallas, är inte precis lagd åt det hållet. Han har valt att leva sitt liv i ensamhet. Glitter och grannlåt överlåter han åt andra. Själv är han en enkel person som valt att gå sina egna vägar. Han trivs bäst så.

I dag, liksom alla andra dagar, tar han säkert sin cykel och gör den vanliga färden in till samhället för sina små inköp och för att hämta posten till sina grannar. Han känner till färdvägen vid det här laget. I snart 26 år har han gjort samma tur - i alla väder, sol regn som kyla. Sedan tillbaka till sin lilla stuga i skogen. Till ensamheten, de högväxta furorna och så förstås till husdjuren. Just nu bestående av tre katter och hunden Hej, nio år av obestämd ras.


¤ DJURVÄN
Kapar-August är djurvän som få och en erkänd djurkännare. I den egenskapen har han räddat åtskilliga liv till världen. När det krånglat till sig för någon kalvsjuk ko har man kallat på August. Och i regel har han klarat upp biffen.
    - Man skall vara snäll med djur, säger han.
August tillhör inte de talträngdas skara. Han vill inte så gärna tala om sitt liv men så småningom kryper det fram att han är född i Lillkorsträsk i ett mycket fattigt hem. Vid sex års ålder auktionerades han ut och efter bara ett år gick han på nytt under klubban. Sitt levebröd har han förtjänat som dräng hos olika bönder runt om i bygden.


August Nilsson, 73 år i dag, trivs i sin lilla stuga i ensamheten. Och
riktigt ensam är han förstås inte. Hunden Hej och tre katter ger sällskap.

Namnet Kapar-August har han fått av en liten bisyssla. Under massor av år drog han runt med sina lilla transportabla vedkap och kapade upp vinterbehovet av ved hos folk i grannskapet.
    - Men det är inte mycket bevänt med vedkapningen nu för tiden, säger han. Allt folk har ju satt in oljeeldning...

¤ INGEN LYX
Kapar-August reder sig gott ändå. Han har ju folkpensionen och hans levnadsvanor är inte dyrbara. Hans lilla stuga saknar allt vad moderniteter heter. Elektricitet, vatten, avlopp är lyx som August aldrig haft en tanke på att skaffa sig. Ändå stryker en el-ledning förbi ena husknuten.
    - Sån´t för bara med sig en massa kostnader, menar August.
Myndigheterna har utdömt hans bostad. Han har också blivit erbjuden lägenhet i något pensionärshem. Men på det örat vill inte August höra.
    - Jag är van att klara mig själv. Jag trivs med min stuga, skogen och ensamheten, och tänker stanna kvar så länge jag klarar mig.

Hans hus består bara av två rum. Ett kök med en vedspis en soffa och ett bord och ett pyttelitet sovrum, som han byggt till, där det bara finns plats för en säng. På köksbordet sitter ett skruvstäd och ovanför dinglar två fotogenlyktor. En transistorradio är det enda som bryter av i inredningen.


I skenet av fotogenlyktorna läser Kapar-August sina tidningar. El-ström
tycker han är onödig lyx. Ändå stryker el-ledningarna förbi utanför
husknuten.


Vedspisen sköter uppvärmningen i de två pyttesmå rummen som
utgör Kapar-Augusts bostad.

¤ SAMLARE
Vedspisen är enda värmekällan men det känns varmt och skönt. Utanför står vedtravarna uppstaplade mot väggen. En bit längre bort utedasset och ett uthus som går under namnet smedjan. Där har han under årens lopp samlat massor med saker. Grannarna brukar dyka upp när de saknar någonting och i regel kan August stå till tjänst. Större krav på sin bostad än den här har inte Kapar-August - sen får myndigheterna tycka vad de vill. Frivilligt lämnar han inte sin lilla stuga i skogen. Trots att hans sociala standard faller långt utanför de ramar som finns uppsatta i dagens välfärdssamhälle vill han inte byta med någon. Och han klagar aldrig. Han har också haft förmågan att äga en god hälsa under alla sina år. Han har t ex aldrig legat på sjukhus.
    - Visst har det hänt att jag varit krasslig, men det har jag kurerat själv, säger han.
Sedan oljan gjort slut på hans lilla extraknäck finns det gott om fritid. Då söker han gärna fram sina fiskegrejer. Förr i tiden blev det också en och annan jakttur.
    - Men det är så krångligt med papper numera, säger han med glimten i ögat.

-------------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 11 februari 1971

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Januari 1977

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Juni 1964

Den nya Älvsbybron.

Torsdagen den 30 juli kommer att för Älvsby sockens vidkommande stå som en milstolpe i utvecklingshistorien. I kommunikationshänseende har kommunen passerat många betydelsefulla milstoplar, men näppeligen någon sådan som gårdagens, då nämligen den ståtliga förbindelseleden bron över Pite älv invigdes för sitt ändamål. Invigningshögtidligheten tog sin början kl 3 på eftermiddagen efter det att dagen intill dess bjudit på hällande regn. När cermonierna emellertid på utsatt klockslag togo sin början stängdes himmelens fönster, regnet upphörde och innan det hela var till ända strålade solen varm och klar.

I invigningshögtidligheten deltog en rätt talrik publik, vars antal dock säkerligen skulle ha  blivit större om icke vädrets makter in i det sista visat sig så onådiga. Bland de närvarande märktes främst länschefen, landshövding A. B. Gärde, landssekreterare Lidén, borgmästare Markström, stadsstyrelsens i Boden ordförande, advokat Aug. Berglund, representanter för angränsande vägdistrikt, entreprenörer, kontrollant, kommunala nämnder, pressen m fl.

Vid södra infarten till den ståtliga bron smällde ett par blågula dukar, varjämte man kunde se hur flaggorna vajade från alla flaggstänger inom samhället på båda sidor om älven. Invigningsprogrammet tog sin början med att brobyggnadsdirektionens ordförande, järnhandl. E. Gårding, besteg den i blågula färger klädda talatstolen och hälsade samtliga närvarande välkomna, vilken välkomsthälsning i främsta rummet riktades till landshövding Gärde. I sammanhang härmed erinrade talaren om att dagens händelse, invigningen av den nya bron, utifrån ej måhända såg ut som någon betydelsefull tilldragelse, men att den för ortsbefolkningen var av största vikt. Hr. Gårding överlämnade sedan ordet till kapten Wolff, som gav en koncentrerad teknisk redogörelse för den nya bron.

Den väg och brobyggnad, som nu är färdig för sitt ändamål, yttrade tal., utgöres av en 231,5 m. lång bro med tillhörande 230 m. tillfartsvägar och vändplan o. med 4,50 m. fri bredd. Överbyggnaden vilar på 5 st. pelare och två landfästen och består av 4 st. sågspann och 2 st. balkspann. Brobanan är avsedd att utföras som en armerad betongplatta med slitlager av s. k. amisik. Grunden till brostället utgöres av vattengenomsläpplig finmoig sand till stort djup, varför det blivit nödvändigt att utföra friktionspålning under samtliga 5 pelare.





Pålarnas toppdiameter är 7 tum och medlelängden c:a 13 m. och pålantalet har beräknats med en tillåten max-belastning pr påle av 15 ton vid 5-faldig säkerhet. Hela antalet nedslagna pålar är 230 st. Pelarna har utförts i betong i blandning 1:3:5 med 10 proc. sparsten och med regelstenar i armerad betong i bl. 1:2:2 och med pelarna beklädda med grövre sten om 55 cm. skift från lågvattenytan och till 60 cm. ovan exc. högvattenytan samt övriga delar av pelarna obeklädda. Under pelarna har gjutits 1 m. tjocka betongsulor inom spånt och bl. 1:3:5 med 20 % sparsten. I dessa betongsulor äro sålunda pålskallarna ingjutna till 40 cm. höjd. Under pelarnas betongsulor har bottnen avjämnats med en stenfyllning, vilken för sulornas gjutning överst avjämnats med singelspettning.

Betongarbetena ha utförts inom varmhus för varje pelare. Själva betongblandningen har även skett inomhus i särskilt uppbyggt större material- och arbetsskjul. För uttransporten av massorna har en särskild transportbrygga varit byggd, rätt över älven och vilande på isen. Denna brygga hade transportbanan på c:a 4,5 m. höjd över isen eller i ungefärlig höjd med materialskjulets golv vid östra älvbrinken och uttransporten av betongmassan har skett med räls o. tippvagn. Transportbryggan har varit så placerad at den vid korsningen med resp. pelare varit sammanbyggd med pelarens varmhus i dess nedströmsända så att man kunnat köra massan direkt in i resp. varmhus, där de tippats genom trä- eller plåtrör till sin plats i pelaren. För uttransporten av pelarnas stenbeklädnad har även transportbryggan kommit till användning.


Järnhandlare Emil Gårding. Brobyggnadsdirektionens ordförande.


För beklädnadsstenarnas inkantring till resp. platser i pelarna ha använts särskilt konstruerade traverser, som varit uppmonterade inom respektive varmhus i särskilda traverspelare i pelarnas längdriktning. Härigenom ha stenkranar varit onödiga och varje sten har snabbt kunnat utplaceras till den förut bestämda platsen i pelaren. Som exempelvis på fördelen av en dylik traversanordning kan nämnas, att stenhuggarlaget under varje 8-timmarsskift medhunnit att å pelaren utlägga o. iordningställa 1 skift om 55 cm. höjd o. s. v., en stenmassa av 7 m3, c:a 13,000 kg. Stenarna ha satts på träkil varefter särskilt utvalt folk fått renkrafsa fogarna och understoppa stenarna med cementbruk i bl. 1:2. Närmast bakom beklädnadsstenarna, som ha huggna tättliggande stödytor, har gjutits i finbruk 1:3 varvid tillsetts att detta finbruk väl fyllt de c:a 5 mm. tjocka fogarna ända ut i ytan. Bakmurningen har därefter skett i betong i bl. 1:3:5.

De båda landfästena för 10 metersbalkspannan äro utförda i armerad betong bl. 1:3:3 och så dimensionerade att största påkänningen på undergrunden av dem o. all övrig belastning endast utgör c:a 1 kg./m2. För isolering av batongytorna mot kylan ha de omkringfyllts med ett dyjordslager och bakom detsamma har en ordentlig ordnad stenfyllning utförts. Järnöverbyggnaden utgöres av 4 st. bågspann s. k. Langerbalkar med vardera 52,50 m. teor. spännvidd, bestående av två ledsbågar uppstyvade av balkar med 65 cm. höjd, s. k. Dipex. Bågarna ha ett centrumavstånd av 5 m. och äro förenade med ett fackverk.

Den bärande konstruktionen består av ovannämnda 2 st. helvalsade differdinger järnbalkar, Dipex, 65 s. k. förstyvningsbalkar i bågspannen äro med tvärförband och 13/8" hängstag upphängda i bågarna. Mellan pelarna äro förstyvningsbalkarna förenade av fackverkets tvärförband vilkas överflens ingjutes i betongplattan. Tvärförbanden ha ett centrumavstånd av 4,375 m. och äro på utsidan av förstyvningsbalkarna försedda med konsoler i vilka hängstagen av rundjärn infästas. Förstyvningsbalkarnas underkant ligger 1,20 m. ovanför exc. högvattensytan.

Bågarna äro utförda av helvalsade järnbalkar Dipex 28 och Dipex 50 samt ha förbundits inbördes med ett vindförband. I de båda ändfacken ersättes vindförbandet med en kraftig portal i bågarnas plan, vilken portal överför belastningarna till uppstagen. Vid bågspannets ändar överföres horisontalkrafterna till de långsgående förstyvningsbalkarna genom ett särskilt horisontalförband av järn över pelarna i vardera ändan av balkarna. Direkt på de båda förstyvningsbalkarna har placerats det av en armerad betongplatta bestående förbanedäcket, som med speciella infästningsjärn förenas med järnbalkarna. Samtliga vindspänningar på förstyvningsbalkarna, farbaneplatan och den rörliga lasten överföres genom farbanedäcket till pelarna. Det fasta vindtrycket på bågarna överföres däremot till upplagen genom det mellan bågarna anordnade vindförbandet.

Därigenom att betongplattan förbundits med förstyvningsbalkarna genom byglar på erforderligt avstånd har densamma förmåga att upptaga påkänningar och form förändringar. Härigenom får densamma också enligt Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens tolkning av gällande normalbestämmelser med räknas vid upptagande av påkänningar och formförändringar och på så sätt kan jämnvikten i den tillhörande fackverkskonstruktionen nedbringas till att endast bliva högre än i en konstruktion med träfarbana.

Vid pelarna n:o 1 och 5 förlängas de båda sidobågarnas förstyvningsbalkar så att konsoler med 65 cm. teor. längd uppkomma. I dessa konsoler äro sedan balkspannens två stycken bärande I-balkar N.P. 55 upphängda medelst 3"X75 m/m bultar. I andra ändan vila dessa järnbalkar medelst rörliga upplag på förutomnämnda armerade betonglandfästen. Fasta upplag anordnas på pelarna 1 och 5 fasta och rörliga upplag på pelarna 2 och 4 samt rörliga upplag på pelarna n:o 3. Upplagstrycken på lagren äro c:a 75 ton, för vilken belastning lagren konstruerats.

Förstyvningsbalkarna vila vid pelarna på särskilda upplagsplattor, vilka beräknats för en belastning av 25 ton. Lagren fastgjutas vid pelarna medels 4 st. 1 1/4" bultar. Brobaneplattan skall utföras av armerad betong i bl. 1:3:3 och plattans överyta har gjutits så att bombering erhålles i körbanan. Före Amesitbeläggningen har betongbanan isolerats, vilket skett genom bestrykning med asfaltemulision av god kvalitet. Därvid överdrages betongbanan först med en tunn film av vatten, i vilken asfaltemulsionen ihälles så att ett jämnt lager av vatten och emulsion utbreder sig över hela vägbanan. Detta lager får därefter stå utan at beträdas under cirka ett dygn, varvid de små asfaltdropparna i emulisionen sedimentera mot betongytan och utfylla även de minsta håligheter.


Älvsbyns gamla bro över Piteälven.

Den på detta sätt isolerade betongbanan strykes därefter 1 a´2 gånger med emulsion eller smält asfalt, så att asfalthud av cirka 1 mm. tjocklek bildas över brobanan. Över denna asfaltisolering utströs därefter ett mycket tunnt lager av fin sand, varefter vältning med tung vält företages. Den vältade ytan beströs därefter med speciell asfalterad sand, s. k. "toppdressing", som utfyller alla i ytan befintliga mindre hålrum mellan i topplagret ingående stenar. Körbanebeläggningen skall utgöras av ett minst 30 mm. tjockt lager av asfalt och amesite. Brobaneplattan fasthålles i järnkonstruktionen medelst c:a 200 st. förankringsbyglar för varje spann och dessutom ingår c:a 6,000 kg. armeringsjärn i varje spanns brodäck. Plattan förses dessutom med erforderliga expansionsfogar av U-järn och plåt.

Vikten av den totala järnöverbyggnaden uppgår till c:a 260 ton och av den totala farbaneplattan till c:a 500 ton. Hela broförslaget har kostnadsberäknats till 396,000 kr. vilken summa icke torde komma att överskridas. Härefter bestegs talarstolen av brodirektionens ordförande, hr Gårding, som lämnade en kort historik över det färjeställe, som genom brons tillkomst upphör, samt över tillkomsten av den bro, som nu skall ersätta färjestället (referat härav inflyter i morgondagens tidning). Till sist överlämnade talaren å brobyggnadsdirektionens vägnar den nya bron till vägdistriktet.

Vägstyrelsens ordförande, hr Gotthard Nilsson, framträdde härefter å talarstolen och frambar till en början ett tack till landshövding Gärde, vars första uppgift för Älvsby sockens vidkommande blev att lösa penningfrågan till broföretaget. Till landssekreterare Lidén och major Nilsson, som båda även verksamt bidragir till att snabbt lösa ekonomifrågan framförde talaren vidare vägdistriktets tack. Vidare avtackades kapten Wolff och direktör Linde i Akteiblaget Betong & Järn i Stockholm, vilken firma varit huvudentreprenör för brobyggnaden. Dessa båda ha, sade talaren, var och en på sitt område bidragit till en god lösning av brofrågan i tekniskt hänseende. Vidare frambar talaren ett tack till brodirektionen för dess nit och intresse samt omtänksamhet, varjämte talaren riktade en särskild eloge till direktionens ordförande vilken utan jämförelse varir brobyggnadens primus motor såväl vid dess planläggning som nu de senaste två åren vid dess utförande. Slutligen frambars vägstyrelsens och vägdistriktets tack till alla förmän och arbetare, såväl närvarande som frånvarande, vilka burit dagens tunga och som beklagligt nog måst mista liv och lem vid byggandet av bron.

Till sist anhöll talaren, att landshövdingen ville inviga bron för dess nyttiga ändamål och förklara densamma öppnad för allmän trafik. Landshövding Gärde besteg härefter talarstolen. Norrbotten är ju, yttrade han, ett stort och vitt land och inrymmer förvisso många olika förhållanden. Vi ha ödemarker och fjäll som ej ge något, men vi ha ock värden att taga vara på. Det största är väl vår jordbruksbygd, varifrån människorna i länet i tidigaste skede fått sitt uppehälle. Dessutom ha vi skogsbruket, som ger upphovet till trävaruindustrien, fjällens malmer och vattenfallen. Det har väl också varit så att länets jordbruksbygder fått släppa till arbetskraft till skogsbruket och trävaruindustrien och ej i ringa mån till malmbrytningen. Vi se här hur de olika näringarna stödja och hjälpa varandra, och det skulle ej gå att skära bort den ena eller den andra näringen. Detta är lyckligt, ty härigenom få alla näringarna ett bättre stöd och en säkrare tillvaro.

De äro rotade i jorden, varigenom befolkningen får en mera tryggad tillvaro än den annars kunde få. Det se vi nu, när alla näringarna ha det svårt. Hur skulle det ta sig ut, om man ej i någomn mån kunde falla tillbaka på den egna torvan. Man får kanske ej fullt ut uppehälle, men ett gott stöd i dessa tider och vi bör ej glömma det stöd, som jordbruket och dess folk skänker andra näringar häruppe. Men för att näringarna skola kunna drivas fordras kommunikationer. Hittills har ju arbetet gått ut på att förbättra och utvidga länets kommunikationer. Genom inlandsbanans tillkomst blev exempelvis järnvägsnätet i länet färdigt. Dock återstår mycket på kommunikationernas område att uträtta inom detta län. Alla tillskott böra därför hälsas med tillfredsställelse. Så även nu när denna bro inviges, vilken blir till nytta och glädje för kommunen och den allmänna samfärdseln, då ju bron också ligger på den enda inlandsförbindelse, som utgöres av landsväg.

I fortsättningen lyckönskade landshövdinge Gärde Älvsby kommun och Älvsby vägdistrikt till att bron kommit till stånd. Även om man nu ej fick den som  vägstämma först tänkt sig, tror jag, sade talaren, att vägdistriktet kan vara belåtet med resultatet. Det blir också en senare sak att lösa de övriga förslagen. Landshövding Gärde uttalade sedan å det allmännas vägnar att tack till vägdistriktet, brobyggnadsdirektionen, entreprenörer, kontrollanter och arbetare som uträttats samt erinrade vidare om den olyckshändelse som ägt rum under brons byggnad och föreslog de närvarande att ägna en tacksamhetens tanke åt det liv som spillts. Det skedde, sade talaren, under uppfyllande av plikt.


Under brobygget över Pite älven 1930.

Med uttalande av den förhoppningen att brobyggandet skulle bli till fromma ej blott för Älvsby kommun utan för hela allmänheten förklarade landshövdingen till sist den nya förbindelsen öppnad för sitt ändamål samt klippte det snöre, som spärrade vägen. Största delen av de närvarande promenerade därefter över bron till norra sidan, för att taga den ståtliga anläggningen i närmare betraktande. Härmed var första delen av invigningshögtidligheterna till ända.

Middag å Järnvägshotellet
Kl. 6 på aftonen var genom vägstyrelsens försorg subskriberad middag anordnad å Järnvägshotellet, till vilken inbjudits landshövdingen och landssekreterare Lidén, representanter för städerna Piteå och Boden, representanter för vägdistrikten, entreprenörer, pressen m. fl. I middagen deltogo sammanlagt ett 50-tal personer. Menun hade följande utseende:

Sandwiches
Flundra med mouslinesås
Blandad kötträtt med grönsaker
Glace

Vid middagen hälsade brodirektionens ordförande, hr Gårding, landshövding Gärde och övr. gäster välkomna, varefter kyrkoherde Gustafsson senare talade för landshövding Gärde och frambar till honom församlingens vördsamma välkomsthälsningar vid detta första officielle besök å platsen. Talaren utbringade till sist ett leve för landshövding Gärde. Vägstyrelsens ordförande, hr Gotthard Nilsson, föredrog därefter ett par telgram, som med anledning av broinvigningen anlänt, däribland ett från generalmajor Nygren i Boden. Talaren gav vidare en redogörelse för de kostnader, vägdistriktet nedlagt på vägbyggnader och vägförbättringar under de senaste tio åren, dels av statsmedel, bilskattemedel och egna medel. Totala summan av dessa pengar uppgick enligt talaren tablå till icke mindre än kronor 2.602.632.:88. Ordföranden i Piteå tingslags vägdistrikt raktor Lagerquist, frambar därefter de angränsande vägdistriktens lyckönskningar till Älvsbydistriktet och utbringade ett leve för detta.

Landshövding Gärde äskade därefter ljud och erinrade om att man vid detta tillfälle samlats för att fira en betydelsefull tilldragelse för ortens och kommunens vidkommande, ja, för hela länet. Talaren tackade vidare för de välkomstord, som från olika håll riktats till honom, samt uttalade den förhoppningen, att man i Älvsby kommun o. vägdistrikt skulle kunna känna sig nöjd och belåten att brobyggnaden skulle bli till nytta för hela länet och hela landet.

-----------------------------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Fredagen den 31 juli 1931

De två svartvita bilderna har jag lånat av: www.linneakarlssonshemsida.se

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 13 mars 1954

1974 fyllde Älvsbyn 100 år. Detta uppmärksammades i en serie artiklar i Piteå-Tidningen. I en av dessa tidningsreportage sattes fokus på byn Vistträsk.


Dick Öhman och Gunnar Marklund, två Vistträskbor som tror på byn
och som hoppas att kommunen omgående planerar erforderliga små-
hustomter.

För fem år sedan var tongångarna minst sagt dystra i Vistträsk. Utflyttningen, som främst utgjordes av barnfamiljer, såg ut att ta död på det lilla samhället. Ett samhälle där man faktiskt hade riktigt bra service men dock låg två mil utanför centralorten Älvsbyn, en sträcka som då ansågs för lång.

I dag sjuder det åter liv i Vistträsk. Ödegårdarna har åter befolkats och nya hus växer med jämna mellanrum upp. Nu är det till och med tal om att bygga ut skolan och de butiker som finns börjar inte räcka till längre. Man behöver kanske inte påpeka att alla i Vistträsk känner tillförsikt inför framtiden.

Piteå-Tidningen hade tillfälle träffa en del ur Vistträsks befolkning för ett allmänt resonemang kring deras by - det som varit och det man hoppades av framtiden. Inledningsvis lämnade ortsborna en förteckning över de serviceanläggningar man förfogar över i dag. Den listan ser ut på följande sätt: Kommunal tvättinrättning, två livsmedelsbutiker, två bilverkstäder och två bensinstationer, dam- och herrfrisering, café/bageri, vävstuga, post, smedja och snickeriverkstad som både är fina serviceorgan för den som ska bygga, taxi och bilaffär, skola som planeras bli utbyggd med 420 kvadratmeter och rymma bespisning, slöjd, gymnastikhall/samlingssal, bibliotek, omklädning och dusch. I Vistträsk finns vidare två frikyrkor. Man har en idrottsanläggning i toppklass, en hockeybana byggs liksom tennisbana.


Så länge det finns jobb inpå knutarna stannar ungdomen
kvar och så länge man har chans försöker man pendla
till och från arbetsplatsen. Här Ola Berglund under vår
diskussionsstund i caféet.

PLUS FEM
Skolan i byn, som nu alltså byggs ut, har under en lång följd av år fått vidkännas minskningar av antalet elever, men i år har det vänt.
    - Glädjande nog har vi kunnat skriva in fem elever fler än i fjol, säger folkskollärare Dick Öhman. Det hänger samman med att samhället tillförts sju nya familjer och fler kommer. Just nu är det åtta enskilda som fått bygglov här, men ännu inte börjat bygga.
    - Dessutom, säger Vistträskborna, har vi nu fått besked om att gatorna ska rustas upp samt att ett nytt bostadsområde ska iordningställas. Dels finns ett mindre område vid BP med plats för nio hus och dels det stora, och sedan länge planerade, området längs genomfartsgatan med plats för mellan 40 och 50 tomter.

ATTRAKTIVT
    - Det stora området är absolut det attraktivaste och intresserade husbyggare visar därför det största intresset för den marken, som allmänt kallas "Karl-Olles". Det området lär ska börja röjas under vintern och våra förhoppningar är givetvis att kommunen mycket snart börjar projektera området. Vistträsk har liksom en del andra byar bildat en förening över partigränserna för att tillvarata byns intressen.

FÅR STÖD
    - Den som bygger här får av bygdeföreningen 750 kronor i kontanter, fem dagsverken vid bygget, gödslad matjord av bönder och gratis fiske i tre år i Vistträsket, säger en representant för föreningen.
    - Man kan väl helt enkelt säga som så att vi försöker hjlpa till där det behövs utan att räkna så hårt på tiden, säger en annan. Dessutom brukar byns kvinnor passa upp med kaffe och annat gott under byggtiden.


Lave Berglund, målare, en av de intressanta människor i Vistträsk,
där alla lika envetet går in för att hjälpa till så att samhället ska växa.


Få mindre samhällen har kvar sina bagerier, men i Vistträsk lever
det under ledning av Tora och Lennart Nilsson.

ATTRAKTIVT
Vistträskområdet är också ett mycket attraktivt fritidsområde med minst ett 50-tal fritidshus runt de många sjöarna.
    - Sommargästerna har väl gjort sitt till att man lyckats hålla butiken vid liv under de magra åren, säger ICA-handlaren Levi Wikström. Jämfört med vintermånaderna är omsättningen under sommarperioden minst fördubblad.
    - Men den ökning av befolkningen som nu sker medför att man måste börja tänka på utbyggnadsplaner. Önskemålen inför framtiden då?
    - Ja, säger byborna, det är ju i första hand att få behålla den service vi har i dag och som vi anser är tillfyllest och dessutom hoppas vi att ännu fler människor ska söka sig hit. Vi bor dock bara två mil från Älvsbyn, vilket är ett alldeles lämpligt pendlingsavstånd.
    - Vi har nu inga förhoppningar att få en industri hit, men visst vore det en fördel om vi hade en mindre industri där kvinnorna kunde få anställning. I övrigt klarar vi oss gott med de arbetstillfällen som bjuds i Älvsbyn.


    - Visst märker man befolkningsökningen, säger handlaren Levi
Wikström. Det blir mer och mer folk i butiken och snart blir det väl
dags att bygga ut.




    - Toppen, säger Ulla Bergman om Vistträsk, där hon
driver frisering.


Servicen är det minsann inte något fel på i Vistträsk, anser byborna.
Där finns bl a två matvarubutiker, café/bageri, tvätt, post, skola m m.


Bensin- och servicestationer finns det två av i byn.


I caféets serveringslokaler fick Piteå-Tidningen en pratstund med en
del Vistträskbor. Fr v syns Ulla Bergman, Dick Öhman, Ola Berglund,
Gerd Synnergård, Per Westerstrand, Bo Öhman, Lave Berglund, Ann-
Mari Eman och Marianne Sjögren.

INGA FRITIDSPROBLEM
Nämnas kan också att Vistträsks nära 200 familjer är kända för en mycket aktiv föreningsverksamhet. Störst i dag är bygdeföreningen med sina 120 medlemmar. Därutöver finns frikyrkorna, husmodersföreningen, IOGT, Unga Örnar och en del annat.

Ännu har man ju heller aldrig hört en Vistträskbo ha fritidsproblem.
    - Nej, nog sätter vi sprätt på fritiden här alltid, säger man glatt. Det här är en aktiv bygd där vi tar väl vara på tiden. Men så har vi ju också beslutat att bygden ska överleva och åter börja blomstra.

-------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 26 september 1974

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 26 augusti 1955

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 22 juni 1966




THE TRAMPS från Piteå. Parkkvällsorkester midsommarafton 1966
i Nyfors, Älvsbyn. Grabbarna i bandet spelade också upp till dans i
den lövade logen samma afton.

Bandmedlemmar:

¤ CHRISTER NORBERG: Kompgitarr

¤ LASSE ERIKSSON: Bas

¤ HANS LUNDBERG: Trummor

¤ ERLING DAHLBERG: Sologitarr

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Bakom signaturen "Quist" gömde sig John Öquist, journalist på Piteå-Tidningens lokalredaktion i Älvsbyn. John Öquists signatur dök upp i vår lokaltidning med jämna mellanrum. Hans journalistiska uppgift var att täcka in allt av värde som förekom inom Älvsbyns gränser. Artikeln som här publiceras, har även den författats av John Öquists penna. Inget var tydligen honom främmande, vare sig det gällde ett s k hemmareportage hos Anders Norén i Muskus, eller ett sportreferat om skidintressrade 14-åriga Gunilla Kjell från Älvsbyn. 



ÄLVSBYN: Det är första gången, oss veterligt, som en älvsbybo av det yngre gardet kommit med i ett större idrottssammanhang, men så går också idrottsintresserade och gläds åt att 14-åringen Gunilla Kjell blivi en av de ungdomar som uttagits till skidkursen i de österrikiska alperna. Den lilla duktiga slalom- och störtloppsåkerskan kommer säkert att åtföljas av välgångsönskningar när hon anträder färden till Österrike.

LOVANDE SLALOMTÖS
Medel till denna resa har satsats av en rad stora sportfirmor i landet och av en av dessa - Edsbyns skidfabrik - har Gunilla i gåva erhållit en komplett skidutrustning värd 240 kronor. I det sammanhanget bör en eloge ges innehavaren Alf Wikström i Älvsbyn, som energiskt medverkat till att denna donation av skidfabriken kom till stånd. Vi tror att man denna gång satsat på ett av de mest lovande slalomämnen som Norrbotten för i dag kan uppvisa på spinnsidan.

SKYTTEFRÅGAN IGEN
Vi tillät oss förra gången efterfråga hur det är ställt med skyttarna inom Älvsbyn och Korsträsk. En tidigare stor livaktighet har förbytts i en minskad verksamhet, som också resulterat i ett försämrat skjutresultat. På sista tiden har endast ett par älvsbyskyttar märkts på topplats, och en av dem är Tage Pettersson. Han har också en hel del att säga kring skyttet i Älvsbyn.

DÅLIGA BANFÖRHÅLLANDEN
Nu sist var det väl rävjakten som skyttarna tog istället för att under rådande väderleksförhållanden fara till Vidsel, säger han. Den något minskade aktiviteten hör för övrigt ihop med andra besvärligheter, först och främst då avsaknaden av en god skjutbana. Vi har bara den provisoriska banan i grusgropen att tillgå och den är inte på långa vägar tillfredsställande. 1940 var vi inne i en vågdal, det blev lite bättre senare, men nu ser vi ut att åter hamna i en downperiod, där en ordinär nyrekrytering helt och hållet upphört.


Älvsbyn 1945. "Norrbottens Pärla".


HUR FÅ EN LÖSNING?
Det är rätt länge sedan älvsbyskyttarna hade klart med en ny skjutbana, platsen var utsedd, men markfrågan kunde dock inte lösas. Vissa försök har gjorts men alla gånger har man, för att kunna få fram en med hänsyn till solen gynnsamn skjutriktning, kommit att hamna en 5-6 km utanför samhället. Det bör kunna finnas mark på närmare håll för en skjutbana, för även om vi lever i bilismens tidevarv, kan en så avlägsen skjutbana inte verka lockande för de aktiva. Sedan kommer ekonomiska besvärligheter trots en aldrig sinande offervilja bland de aktiva. Nu går väl skyttet i ide för vintern, men nog vore det önskvärt att skjutbanefrågan kunde lösas inom en snar framtid.

ISHOCKEYBANAN ETT PROBLEM
De unga ishockeyspelarna i Älvsbyn har det inte alltför ljust för närvarande. Endast en match har man hunnit med för säsongen - borta i Arnemark - beroende på att man ännu inte har fått ordentlig is på den till Älvåkra flyttade banan. Endast halva banan har till dags dato fått åkbar is. På den andra hälften har man inte lyckats "krama" till ordentligt med snö för att få is på den. Natten mot måndag förde dock med sig årets andra stora snöfall, och nu bereder man sig på att sätta alla "klutar" till för att få is på banan. Det är tid på! Ungdomarna som flera kvällar varit ute och jobbat på banan känner sig åtskilligt missräknade med att man ännu inte fått åkträning.


Storgatan i Älvsbyn 1950.


DM-SPÅREN ÅKS UPP
ÄIF:s DM-spårkommité har vid det här laget fått den mängd snö man behöver för en första uppläggning av de många DM-banorna. Som bekant redan medan det var barmark, och nu har man att direkt ute i terrängen grundlägga spåren - liksom bygga upp dem från grunden - och på det sättet säkra sig fullt funktionsdugliga DM-banor. ÄIF:s skidpappa Konrad Johansson är nog beredd att sticka ut så fort möjligheter föreligger, och han får säkert med sig tillräckligt med medhjälpare för denna första spåruppläggning. Quist.

ssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 6 december 1956

Bilder: www.linneakarlssonshemsida.se / Foto: Ateljé Brännström & Jalars Foto.

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 29 mars 1956

¤ Bagargänget som gör Vistträsks berömda tunnbröd. Fr. v. Doris
Nilsson, Viola Lundberg samt makarna Astrid och Ingvar Lundberg.



När Ingvar Lundberg i Lappurträsk 1972 byggde ut sitt tunnbrödsbageri kunde han, tillsammans med sin maka och två anställda, tredubbla produktionen. "Vistträsk tunnbröd" har fått ett mycket gott rykte som varande mört och gott. Avsättningen har säkrats inom den egna bygden, och dagens produktionskapacitet motsvarar gott och väl behovet under vintermånaderna. Men under turistsäsongen är efterfrågan betydligt större än vad som kan levereras. Turisterna har nämligen fått smak på det goda Vistträskbrödet och tar många paket med sig hem.

    - Det var min fru Astrid och en kusin, Estrid Ståhl, som började denna matbrödsproduktion 1969 och fann att deras produkt började efterfrågas. När jag i maj 1970 slutade med att köra lastbil kom rörelsen igång på allvar, och det lilla utrymmet på 20 kvm började bli alldeles för trångt. Halvtannat år senare ändrades en garagedel för ändamålet, och tunnbrödsbageriet fick därmed en yta på 45 kvm. Det gav utrymme för en större degmaskin, ett kavlingsbord och en ny elektrisk ugn och därmed en betydligt utökad kapacitet.

Frånsett förkavling finns löpande-band-principen i arbetsprocessen. Förutom makarna arbetar två anställda bagerskor. Degen går genom en viktmaskin som skär till exakt lika stora bitar, som sedan förkavlas och går ut på bandet, genom kavlingsmaskinen till ugnen, skärs till och viks för paketering. Kapaciteten utgör 110 kg bröd per arbetsdag.


¤ Fru Astrid Lundberg svarar för paketeringen
och kommer här med en trave kartonger av ny-
bakat bröd.

¤ RECEPTET HEMLIGT
    - Tillskärningsmaskinen är i hög grad arbetsbesparande, säger Lundberg. Den kan inställas på olika viktvolymer. För den här produktionen är den inställd på 290 gram för varje bröd, som går genom bandet. På Piteå-Tidningens fråga vilken hemlighet som ligger bakom tunnbrödet, och att det blir så mört och fint, säger Lundberg att det är det som är hemligheten med produktionen.
    - Redan från början lyckades min fru och hennes hjälpreda att få fram dessa egenskaper i det bröd de provade fram, och det är samma recept som vi använder fortfarande, även om arbetsprocessen genom utbyggnaden av lokalerna mekaniserats. Receptet är av naturliga skäl något som man firman vill bevara för egen del.

¤ TURISTERNA "HAMSTRADE"
Turisterna har, särskilt påtagligt i somras, så att säga "slagit ner" på firmans produkt. De har försett sig med några extra kilon, när de återvänt till sina respektive hemorter. En liten belysande episod kan i det sammanhanget berättas. När några Amerikabekanta till Lundberg var på besök under den gångna sommaren gjorde de en utflykt i Europa på återresan. När de stannade i Österrike, fick de lite överraskande se hur en "turistfamilj" satt och knaprade på flamugnsbröd från en brödkartong med firmanamnet "Vistträsk tunnbröd". Den familjen var säkert inte ensam om att ha fört denna produkt ut på den europeiska kontinenten.


¤ När det förkavlade brödet går genom kavlingsmaskinen till ugnen
för gräddning hjälps Viola Lundberg och Doris Nilsson åt.

¤ UMEÅBOR BLAND BRÖDKÖPARNA
    - Vi har mer och mer upplevt hur folk kommr uppifrån länet, Boden, Luleå och andra områden, för att köpa bröd, säger Ingvar Lundberg. Till och med från Umeå har vi haft besök. För oss som bakar ger det en känsla av tillfredsställelse att vår produkt fått ett så starkt gensvar.

Någon ytterligare utbyggnad av bageriet är inte aktuell, försäkrar ägaren. Bageriet är alldeles lämpligt stort för att ge en kontinuerlig verksamhet, låt vara att efterfrågan sommartid inte helt kan tillgodoses. Turistsäsongen i sig själv är alltför kort för att man i större skala kan satsa på den. En utbyggnad kan endast baseras på ett ökat avsättningsunderlag inom det egna leveransområdet.

-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 22 mars 1973.

För det vokala sångliga inslaget svarade Gerd Sundström från handels-
skolan.


Forum 10 år! Det jubiléet firades med stora festligheter under den gångna helgen. På lördagskvällen gavs ett show-program från stora teaterscenen, med såväl lokala förmågor sp, gästartister, som vid detta jubileum representerades av trion Staffan Broms, Britt Damberg och Leppe Sundevall.

Efter inledningsmusik av Åke Jönssons orkester, hälsade medborgarhusföreningens ordförande Paul Johansson välkommen. Han erinrade om hur besvärligt det var medan lokalerna saknades och uppmanade festdeltagarna att ägna en tacksamhetens tanke till dem, framförallt framlidne folkskolläraren Henning Gille, som arbetade hårt och målmedvetet för att skapa Forum.
    - Vi är också tacksamma för det ekonomiska stöd vi fått av samhället, sade ordföranden.

Medan forumvaktmästare Tore Kjell som konferencier följde så ett lokalt betonat program. John Harry fick representera de gamla danstonerna medan Älvsbyns allra senaste och yngsta orkester "The Shaps" fick representera dagens moderna melodier.

För det lokala sångliga inslaget svarade Gerd Sundström från handelsskolan. Hon framförde två schlagermelodier. Tommy Eriksson och Sven Nygren agerade i två roliga sketcher och den som uppträdde som rena "proffset" var 12-åriga Gunilla Stenlund, Älvsbyn. Hon agerade "5-årig liten tös" framför mikrofonen, på ett sätt som kom publiken att jubla. Man kan fråga sig: Vad skall bli av det barnet?

Blommor till veteraner!
Så var det dags att harangera Forum-veteranerna. Det var riksdagsman Erik Hammarsten som erinrade om det arbete de nedlagt, som från början var med att driva verksamheten. Han erinrade om Henning Gilles insats och kallade upp till scenen Gösta Kjell, som varit kommunens representant i styrelsen, Martin Lundberg som varit med från starten samt nuvarande ordföranden Paul Johansson och vaktmästaren Tore Kjell till vilken han överlämnade blommor. Herr Hammarsten betonade Forums betydelse för samhället och önskade Forum lycka till i fortsättningen.

I en dialog mellan Tore Kjell och Martin Lundberg fick publiken del av ett intressant siffermaterial. Piteå-Tidningen har tidigare redogjort för dessa. För ett klämmigt avslutande program svarade "Djungelgänget" Staffan Broms, Britt Damberg och Leppe Sundevall. De sjöng, spelade och lekte med sin publik på ett alldeles ypperligt sätt. Bland annat Leppes framträdande som "forskningsresanden Berg Stenman", var en rolig och trevlig sak, Staffans försök att agera "Farbror Sven" med Leppe som en snäll liten, fast mycket modern, gosse framför mikrofonen, fick också publiken att jubla, för att nu inte glömma Britts sång och trions gemensamma framträdanden.

Så mycket mer är inte att säga. Staffan, Britt och Leppe framträdde även under dansen och jubileumskvällen blev trots kylan, en lyckad kväll och en god avslutning på första 10-årsperioden och en god start för nästa.

----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 23 december 1963.


FAKTA---------------------------------------------------------------

När Forum fyllde 20 år, i december 1973, medverkade jag som
trummis i John Harrys. Om det har jag tidigare berättat.

Roger---------------------------------------------------------------

Kära älvsbybor, här kommer den andra delen som handlar om er hembygd, sett igenom Norrbottens-Kurirens utsände september 1945.



Älvsby socken och municip ha goda konjunkturer just nu, och detta glädjande faktum tar sig uttryck i många slags aktivitet. Påtagligast märks den livliga byggnadsverksamheten, särskilt i municipet, som tillfört och tillför ett flertal nya lägenheter till bostadsbristens lindrande. Förtjänsterna i skogarna ha varit goda de senaste åren, och det finns stora reserver att ösa ur där, om man får tro förvaltare Engström. Arbetslöshet är inget problem, däremot råder en skriande brist på arbetskraft.

De goda sysselsättningsmöjligheterna i skogsarbetet, som betyder så mycket för socknen, har sin influerade verkan även på municipet, som är socknens naturliga centrum för handel och samfärdsel. När det gäller större inköp är Älvsbyn adressen, och köpenskapen livlig. Älvsbyn är ett vackert samhälle, där det ligger inbäddat mellan höga berg i ett grönskande landskap. Beteckningen Norrbottens pärla säger ju också en hel del om samhällets skönhetsvärden. En pärla brukar emellertid inte dofta, men det har dessvärre Älvsbyn gjort i hög grad under en följd av år, och det är kanske främsta orsaken till att den planerade turistföreningen kom av sig i starten.

Nu sedan avloppsfrågan är i färd att ordnas, torde de sanitära olägenheterna inom en överskådlig framtid definitivt vara ur världen. Den ominösa Fluxendalen skall från ett stinkande pesthål bli till ett prunkande parkområde, och den omvandlingen bör göra trakten till samhällets vackraste från att ha varit den mest avskydda. Klart för start av turistföreningen inom kort. Att Älvsby järnvägsstation är livligt frekventerad vet ju alla. Men även dess landsvägsförbindelser är goda med busslinjer åt alla håll och kanter. Vad samhällets utseende beträffar kan nämnas, att dess stora affärsgata visar många nya drag och fasaderna ha putsats på flera ställen. Kyrkan ligger vackert på en av de högsta punkterna och har en kull kyrkstugor intill sig som ett pitoreskt inslag i samhällskroppen. Centrum av Älvsbyn låg på sin tid på andra sidan kyrkan, men har efter järnvägens tillkomst krupit längre och längre fram mot stationen. Kanske man får uppleva en tredje rörelse i samhällsbildningen, när infartsleden flyttas till Fluxendalen och skapar goda lägen där.

Samhället har haft en skriande brist på samlingslokaler, men får lindring nu när aulan i den nybyggda kommunala mellanskolan tas i bruk. Skolbyggnadsverksamheten har varit livlig inom socknen, vilket visar att man är mån om det uppväxande släktet. Det bådar gott för utvecklingen. I municipet har man nu förutom mellanskolan där ungdomarna kan ta realexamen på hemmaplan, byggt ny folkskola och renoverat den gamla, och även för byarna i socknen har man ett stort nybyggnadsprogram under utförande. Älvsbyn, socken som municip, är som framgår av denna lilla skumning på ytan stadd på en lovande frammarsch, och orsak till detta är icke minst en idog och driftig befolkning.
-----------------------------------------------------------------------







Landsfiskal B. Hansson söker vi upp på hans tjänsterum. Personligen är han en gladlynt herre med glimten i ögonvrån, men när det gäller lagens paragrafer är han obönhörlig, som en lagens väktare bör vara. Det ha vi märkt vid tinget, då han brukar ha en diger lunta att lägga fram för rättens prövning. Det sista året har varit förenat med större arbetsbörda än någonsin till följd av de evakuerade, som Älvsby socken härbärgerade en betydande del av. Ansvaret för dem kom att åvila honom i hög grad efter landsfiskalernas utnämning till civilförsvarschefer i höstas.

Landsfiskalen har inte varit mer än tre år i Älvsbyn, och hans uppfattning är att befolkningen i socknen i stort sett är laglydig och präktig. Under de tre åren har han fått intrycket, att fylleriförseelserna gått tillbaka något. Värst är det med tjuvskyttet, som florerar rätt mycket. Man tar för litet hänsyn till jakttider och man jagar på annans mark. Det förefaller som om folk tycker sig ha nedärvda privilegier att jaga lite hur som helst. Visserligen har landsfiskalen och hans medhjälpare hållit efter tjuvskyttet ganska hårt och ett stort antal åtal anställts, men ändå har landsfiskalen den uppfattningen att tjuvskyttet förekommer i ungefär lika stor omfattning som förut.

En annan sak, som även sorterar under landsfiskalen är skatteindrivningen. Det måtte innebära en rätt betungande arbetsbörda, ty skatterestantierna äro stora. Vid senaste kommunalskatteuppbörden utgjorde de mer än 200.000 kronor, vilket landsfiskalen anser är en alldeles för stor procent på restlängd.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------















Älvsby Idrottsförening är en livaktig sammanslutning, som seglat i medvind de sista åren. Vi vänder oss till landsfiskal Hansson, som är föreningens ordförande, för att höra litet om idrottslivet i samhället. Han omtalar, att föreningen på sistone tagit upp tyngdlyftning på programmet. Man har redan flera verkligt lovande pojkar i den grenen som också klarat sig riktigt bra vid tävlingar. Vad beträffar fotbollen, som har huvudparten av intresset här liksom nästan överallt, har den ej gått så lysande, men landsfiskalen tror att det bättrar sig med den saken, bara pojkarna får en ny idrottsplats. Just här är det stora problemet för idrottsutövandet i Älvsbyn.
    - Det är nödvändigt med en ny idrottsplats, om vi överhuvudtaget skall kunna idka fri idrott, säger landsfiskalen. Den gärda man håller till på med fotbollen är otillräcklig även för detta specielle gebit, och vad värre är finns det inga som helst löparbanor, varför några friidrottstävlingar inte kan ordnas.

Föreningen har flera lovande friidrottare, men de kan givetvis under dessa förhållanden inte få den rätta träningen och tävlingsrutinen. Ett önskemål, som bör realiseras så fort som möjligt är därför den nya idrottsplatsen, betonar landsfiskalen, som nämner att föreningen har ansökan inne om stadsbidrag. Vad vinteridrotten beträffar har Älvsbyn det rätt bra förspänt. I vintras representerades föreningen flitigt i skidor. Man har ju numera en riktigt bra skidbacke, vilket haft till följd att man fått fram flera juniorer av god klass. De ha placerat sig verkligt fint i förhållande till att sporten är så ny häruppe. Vid tävlingarna som anordnades i Älvsbyn i vintras nådde sålunda en av juniorerna bästa hoppresultatet, inräknat även seniorerna.
Se upp i backen för Älvsbyn.
------------------------------------------------------------------------


¤ Den vackra träkyrkan som timrades av 40 fattiga bönder 1809.


¤ Här ses t.v. några 2-vånings kyrkstugor, där verkmästare Nilsson
vid Väg och Vatten överlägger med en av sina arbetare, t.h.


¤ Bostadsbyggandet har rask fart, och de båda husbilderna visa en
nybyggd fastighet och en där man just skall till att fira taklagsfest.


¤ Fluxendalens stank och drank har varit samhällets värsta olägenhet
genom åren. Nu håller den på att elimineras. Avloppsledningen från
skolorna ned till landsvägsbron är nu i det närmaste klar. Här skall klo-
aken utmynna. Vid landsvägskorsningen nära bron ämnar municipet
uppföra bad- och tvättinrättning. Bilden t.h. Så här rinner vattnet från
de på privat väg ordnade avloppen ned i Fluxendalen och samlas i
stinkande gölar. Avfallsvattnet rinner slutligen ned till Korsträskbäcken,
som passerar mitt genom samhället och sprider stanken vidare. Nu sedan
en viktig del av Fluxendalen sanerats, torde dock de värsta olägenheterna
bli undanröjda.

---------------------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Fredagen den 14 september 1945.

Kommunala mellanskolan.

Två nya ståtliga skolbyggnader har i och med höstterminen tagits i bruk i Älvsby municip, nämligen kommunala mellanskolan och nya folkskolan. Vidare har gamla folkskolan renoverats och ombyggts, så att den är som ny även den och ingalunda skämmer sin plats bredvid nytillskotten. Den erfarne skolhusexperten arkitekt Bertil Höök i Luleå har stått för byggnadsritningarna i samtliga fall och har all heder av komplexen, vilket goda betyg även kan lämnas entreprenörerna och deras arbetskraft, vilka samvetsgrant och på ett utmärkt sätt fullföljt intentionerna. Ännu återstå en del arbeten i skolorna, och den officiella invigningen får därför anstå än ett tag. Sammanlagda kostnaden för skolhusen uppskattas till i runt tal 560.000 kronor.

Byggena påbörjades vid jultiden i fjol, mellanskolan något tidigare. För att börja med gamla folkskolan har den bl. a. brädfordrats, och vidare har den invärtes reparerats och moderniserats grundligt. Vissa ändringar ha därvid gjorts i rumsindelningen. I källarvåningen anordnas barnbespisning samt inredes tansklinik. Byggnaden i övrigt upptas av lärosalar och därtill hörande utrymmen.

I nya skolans källarvåning finns bl. a. slöjdsal och skolkök, och de två andra våningarna inrymma förutom luftiga klassrum även särskilda naturkunnighetsrum och handarbetsrum samt lärarrum och materialrum, för att nu nämna de viktigaste. Nya skolan har kostnadsberäknats till 173.000 kronor, och ombyggnaden till 60.000 kronor, vartill kommer för tandkliniken i källarvåningen c:a 30.000 kronor. På den stora för båda skolhusen gemensamma gårdsplanen skall även ett gymnastikhus uppföras för en beräknad kostnad av 114.000 kronor, men anslag härför har ännu ej beviljats liksom för simbassängen i gymnastikhuset för 40.000 kronor.


Läsningen har emellertid tagit vid. Här ett klassrum i mellanskolan.
Lägg märke till de ljusa, präktiga prespektivfönstren.

Huvudentreprenör för nya och gamla skolan är byggmästare Fabian Berglund, Korsträsk, entreprenör för värme & sanitära anläggningarna i nya skolan G. Nordlunds Rör i Piteå, i gamla skolan Lundberg & Granberg, samt för elinstallationerna Zellmans Elektriska, Älvsbyn. Målningsarbetena i folkskolehusen få bero till sommaren. Överläraren Viktor Sjöstedt, som lämnar oss dessa uppgifter, meddelar apropå skolbyggena i socknen, att skolan i Vistbäcken, som kostnadsberäknades till 120.000 kronor, just färdigställts och tagits i bruk. Till det planerade skolhemmet i Tväråselet väntar skolstyrelsen besked om stadbidrag denna månad. Vidare förberedes nybyggnader av skolhus i Lillkorsträsk, Övra Byn och Nystrand.

Överlärare Sjöstedt betecknar skolbyggnadsverksamheten inom socknen som mycket livlig under de senaste åren. Man har nu börjat hinna ifatt det mesta av vad som tidigare under en lång följd av år på grund av kommunens då beträngda läge försummades. Förutom de nämnda arbetena ha en del skolhus på olika platser i socknen genomgått mer eller mindre omfattande reparationer.

Kommunala mellanskolan är störst av nybyggena, vilket också framgår av den beräknade kostnaden, 300.000 kronor, vilken även innefattar inventarier och planering av gården. Rektor fru Stina Pardén finner vi på rektorsexpeditionen i full färd med att ställa saker och ting till rätta, ty man har ju nyss flyttat in, och det är bråda dagar. Hon uttalar sig i en entusisastiska ordalag om den nya skolan, och man förstår henne så väl efter att ha tittat sig omkring. Stora härliga perspektivfönster, ljusa färger och förnuftiga planlösningar. Vilken kontrast mot det oansenliga gamla bostadshus man fått tränga ihop sig i de föregående 7-8 åren. Och ändå är det inte utan ett sting av saknad fru Pardén och hennes adepter tänker tillbaka på den tiden.


Nya och gamla folkskolan. Den senare har moderniserats grundligt.
En del avslutande arbeten pågår alltjämt, och skoltomterna ha därför
inte hunnit avröjas.

Ty hur provisoriskt det än var, så trivdes man i alla fall. Hur skall man då inte stormtrivas i detta härliga, luftiga komplex. För det första är läget överdådigt vackert. I översta våningen har man utsikt över praktiskt taget hela byn, och att se Älvsbyn, Norrbottens pärla, så här von oben är en obetalbar njutning för öga och sinne. Så låter vi rektor Pardén tala om sin skola.
    - Det är klart att vi är hjärteglada som fått ett så stiligt skolhus säger hon. 22 av våra elever tog i våras realen i Piteå, vilket bevisar, att det är befogat med en högre läroanstalt här. Av dessa fortsätter nu sju vid gymnasium och tre yrkesskolor. I och med att vår högre folkskola fr. o. m. 1 januari i år blev upphöjd till kommunal mellanskola få vi nu till våren utexaminera de första realisterna här i Älvsbyn. Nästa steg blir samrealskola, men den utvecklingen följer av sig självt.

    - Hur många elever har ni?
    - Allt som allt 88, fördelade på fyra klasser. Förutom lärosalar för varje klass ha vi särskilda salar för teckning, laborationer, naturkunnighet, handarbete, vidare studierum med bibliotek, lärarrum och tre stora rum för material och samlingar.

Rektorsepeditionen är fru Pardén mycket belåten över, ty den har hon tidigare måst ha i sitt hem. I skolan finns ett särskilt frukostrum, vilket är välbehövligt, då över hälften av eleverna äter här. Den stora aulan med scen blir en tillgång icke bara för skolan utan för hela samhället, ty aulan blir dess enda samlingssal och emotses därför med spända förväntningar.

Huvudentreprenör för kommunala mellanskolan är byggmästare Paul Isaksson, Älvsbyn, entreprenör för värme & sanitära A.-B. H. Anderssons Värme, Älvsbyn, för elinstallationerna Larssons Elektriska, Älvsbyn, samt för målningsarbetena målarmästare Joh. Wieslander, Boden.

Det är väl sörjt för barnens svängrum under rasterna, ty gårdsplanen omfattar en hel hektar. Nu under de avslutande byggnadsarbetena ser den skräpig ut, men efter planeringen blir det en förträfflig lekplats. När vi tittat in i ett av lektionsrummen och beundtar dess stilrena och praktiska inredning, utbrister rektor Pardén med kvinnlig entusiasm: Synd bara att ni inte fått se våra gardiner med vikingaskepp och annat trevligt på. De kommer att göra rummen dubbelt trivsamma. Det tvivlar jag inte alls på. Vi ha i minnet de tråkiga och kala klassrummen från vår egen grönare ungdom. Det skulle nog inte skada, om kvinnor lite mer än som fallet är fick bidra med att skapa trevnad och trivsel åt de ofta sterila skolinredningarna, så att inte kontrasten mot hemmen blir alltför abrupt. Skolbarnen här har lyckligtvis en kvinnlig rektor, som sörjer för den saken.











NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Fredagen den 14 september 1945.

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 4 augusti 1951.

Under arbetets gång med att färdigställa biografin över Staffan Sundin, alias Larry Dean, har jag gång på gång stött på popbandet The Steelmens. Litegrann information har jag fått, men det skulle vara utomordentligt härligt, om jag finge ännu mer "kött på benen". Fullständig data om de personer som figurerat i bandet, likaså hur/när gruppen bildades osv. På min blogg finns sedan tidigare utlagt ett urklipp, från augusti 1970, som handlar om Ove Sundström, sångare i bandet. Jag har också tacksamt tagit emot information av Jan Öberg i Älvsbyn, om en annan bandmedlem, Ulf "Flu" Jonsson, som idag är en välkänd fotograf i Luleå. Jag vet också att "Flu" spelat med i Gårunt Show med Bernt Dahlbäck, m. fl. grupper. Namnet Ove Häggström finns även med i sammanhanget. Staffan Sundin har också bidragit med information, och berättat att The Boogie Boys var upprinnelsen - om man kan kalla det så - till vad som senare skulle bli Steelmens. Jag har också hört en fågel viska - vet inte om det är sant - att basisten Sven-Åke Andersson också hade nåt med bandet att göra?

Svenne och jag spelade tillsammans i Rolf Åhmans 1978-1982. Sven-Åke spelade under en följd av år i Leffes från Älvsbyn, tillsammans med bl. a. Ola Frodell, Jan Öquist och Leif Öhlund. Svennes brorsa, Sune Andersson, spelade även han i Rolf Åhmans orkester 1975-1982. Jag tror att Leffes upphörde vid nyåret 1974/75.

Så ni därute, som händelsevis läser detta, har ni information, kanske även gamla bilder etc. Tveka inte, ta gärna kontakt med mig, så kanske jag kan lägga ut detta på min blogg. Det är kul med musik, och dokumentationer, särskilt de där "gamla" gängen från förr. Eftersom jag själv varit med i dessa kretsar, så är det extra roligt.

Dessa rader sände mig Staffan Sundin igår angående min förfrågan:

"Om jag minns rätt så var jag med och bildade The Boogie Boys tillsammans med Ulf Jonsson,
som var en duktig musiker redan då. Hans huvudinstrument var dragspel, men han kunde
nästan spela alla sorters instrument. Jag tror att det var hans band som långt senare slog
igenom med låten "Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt".

Var och lyssnade på dom när de spelade i Stockholm. Ulf Sundström var också med och spelade
både komp- och sologitarr, som han var otroligt bra på. Jag tror att jag var med från början
när det gäller The Steelmens. Vi var unga då, och fick låna trädgårdsmästare Elof Markströms
Ford herrgårdsvagn när vi skulle spela utanför Älvsbyn, t. ex. Luleå, Piteå, Boden. Vi hade även
en replokal på Forum i Älvsbyn.

Jag spelade kontrabas med John Harrys på Folkets hus i Korsträsk. Detta trots att jag inte kunde
spela på basen. Dom sa, - Huvudsaken är att du håller takten! Dom hade ju en slags reklam-
slogan som sa, "Dom som spelar och sjunger hellre än bra" .

Allt detta enligt Staffan Sundin. Ja, ni ser vilka intressanta saker som finns att berätta. Tack Staffan, och även ett tack till Jan Öberg samt Helena Öberg för visat intresse.

Mvh Roger.