Roger Lindqvist

Hällan på Strömnäs kallas i artikeln för "Norrbottens paradis!". Nu är
huset förfallet, parken förvuxen och rivning det sannolika ödet för den
gamla herrgården, på sin tid centrum för ett rikt sällskapsliv.

¤ SKOMAKARNA VAR MÅNGA I GÅNGNA TIDERS PITEÅ ¤

I Piteå stad fanns det på sin tid ett flertal skomakare. De var alla skickliga och erkända yrkesutövare. Många av dem fick tillverka skor efter företagen måttagning och deras handgjorda arbeten var av hög klass. Det var många skomakare man besökte under årens lopp och snart kunde man konstatera att alla hade likvärdiga interiörer i sin verkstad, bl a den stora högen av trasiga och reparerade skor som låg i ett hörn av rummet. I övrigt trebent stol, disk med pligg av olika dimensioner spik, sylar och skomakarknivar, tråd, skomaskin, bunke med vatten för blötläggning av sulläder samt torra hudar etc. Fotogénlampan över disken och vid densamma skomakarmästaren i egen hög person laskande eller pliggande dagen så lång, för att få in någon "tolvskilling" för sitt arbete. Nu synes andra tider råda. "Köp och slängperioden" har väl även drabbat denna grupp av företagare och detta har i sin tur medfört att "skomakarn ej längre kan stanna vid sin läst". Av de hedervärda skomakarna som för många, många år sedan pliggat sin sista sko kan jag erinra mig namnen: Rönngren, Wikman, Marklund, Österberg, Ekberg, Holmstedt, Öhman, Fahlesson, Holmgren och Lundström, alla samtidigt verksamma härstädes.

¤ SOCIETETSPARKEN
är värd att omnämnas. Den låg vid Storgatan på den plats där Sparbankens fastighet nu finnes. Parken var omgärdad med staket med ingång från Storgatan. Där fanns lummiga häckar, bersåer, träd av bl a björk och hägg. Och vem vet, kanske ibland någon lummig person som fått för mycket dryckjom vid besök på intilliggande Stadshuset eller Socis. Parken var en liten grönskande tillflyktsort där en trött vandrare kunde slå sig ned för en stunds vila och meditation. I höstens tid då häggbären mognat satt vi pojkar uppklättrade i trädens grenverk och plockade och åt till dess munnen och svalget korkats igen. Detta medförde at vi måste klättra ned och företa en välbehövlig skrapning för att få en öppning i munverket.

¤ SLIPEN
kallades det område som var beläget i det hörn av södra hamnen som gränsar mot nuvarande järnvägsövergången. Det var en bädd för båtar som upphalades för reparation, dels ock för vinterkvarter åt dessa. Ägare till slipen var mekaniker J. E. Sandström, vilken även var innehavare av den mekaniska verkstad som då var belägen i hörnet av Hamngatan-Lillbrogatan. Sandström som var erkänd som skicklig yrkesman hade därutöver många strängar på sin lyra. Musikaliskt och politiskt intresserad var han verksam på skilda områden under en följd av år.

¤ AV MARKANTA PROFILER
inom staden - förutom redan nämnda - drar jag mig till minnes följande: stadsläkaren T. Hj. Björkbom, därför att han befriade mig från en värkande tand, lasarettssläkaren Oskar Forssell och hans manhaftiga syster Lydia Forssell, föreståndarinnan för privata flickskolan Marie-Louise Kraeft, vital och ekorrpigg, tyske v konsuln AB Selander, bankdirektör G Ringius, ägare av Hällan, då kallat för Norrbottens paradis, borgmästaren Arvid Bergdahl, kyrkoherde Gustaf Hörnström, Portugisiske v konsuln m m Ruben Sundström, grosshandlarna m m Lundeberg o Axelsson, kapten Axel Dynesius jämte hans maka, läroverkskollegorna Håkansson, Lindholm och Steckzén, den sistnämnde även tryckfrihetsombud, samt rektor Hjort. Slutligen kan nämnas stadsläkaren Ernst Schildt, fröknarna Patersson och Alstermark, alla original på sitt sätt, direktören för NA som allmänt kallades för "Blek-Lundström", stadskassör Lönnberg och ej at förglömma representanterna för ordningens upprätthållande stadsfiskal Martin Winlöf med poliserna Lundmark och Öberg samt många fler. I min egenskap av springpojke på Norrbottens Allehanda hade jag många ärenden till flertalet av berörda personer.

¤ DE PITEBOR
som hade sin väg över stadens torg för ett 60-tal år sedan kunde knappast undgå att någon gång se en del allvarliga herrar med hög hatt på skulten på väg till rådhuset. Det var herrar stadsfullmäktige som gick till viktiga överläggningar. Av deras miner att döma förstod man att de hade att besluta i viktiga frågor rörande stadens väl och ve. Staden var visserligen liten men arbetsbördan var säkerligen stor. Sägas kan att vi alla ägde en stor respekt för dessa visa män. En del av de personer som finnas omnämnda här ovan var med i den ärevördiga församlingen, vilka de var överlåter jag åt eventuella läsare att utröna.

-----------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Maj 1967

¤ Syskonen Hans och Christina Skarin driver Perudden - ett populärt
ställe som inte enbart är en danslokal.

¤ Sedan 1957 har familjen Skarin drivit dansstället Perudden. Fram till 1973 var det pappa Yngve som bar huvudansvaret. Nu är han borta och barnen Christina och Hans har tagit över. Från början jobbade Christina ensam, men snart insåg hon att brorsans hjälp var nödvändig. Båda varvar jobbet som dansarrangörer med andra uppgifter.
    - Perudden är ett deltidsjobb, säger syskonen Skarin.

Perudden var ett inneställe långt före ordet "inne" var uppfunnet. Här har många generationer dansant ungdom tillbringat lördagar. Publiktillströmningen har naturligtvis varierat, men Perudden har behållit greppet om publiken.

FORDRAS STOR PUBLIK
Hittills har höstens danser dragit bra med publik.
    - Vi behöver stor publik för att danserna ska gå ihop ekonomiskt. Det är inte alla gånger entrépengarna räcker för att betala orkestergage och andra kostnader som följer med, säger Christina Skarin-Lundström. En och annan ekonomisk smäll måste man räkna med, men de får inte komma alltför ofta.
    - Omkostnaderna har stigit kraftigt. Ett bra band kostar 6-7.000 kronor en lördagskväll, konstaterar Hans.

KRÄSEN DANSPUBLIK
Och bra orkestrar är det enda som duger. Danspubliken i 18-20 årsåldern är mycket kräsen. Publikbortfallet märkbart de gånger man väljer mindre kända orkestrar. Orkesterurvalet när det gäller modern dansmusik är inte så stort. Visst finns det en uppsjö populära band, men de flesta finns söderut och väljer att turnera i landets sydliga delar. Det är svårt att köpa populära dansorkestrar om man inte har goda kontakter. Arrangörer som väljer normala vägar ställs ofta offside. Folkparkerna har inte alls kontrollen över orkesterbranschen. Endast i undantagsfall kan parkerna förmedla de orkestrar man går ut och säljer i sina program.

FOLKPARKERNA TAPPAR
KONTROLLEN
    - Vi hade t ex kontrakt med Vikingarna (just nu etta på Svensktoppen) men det anullerades. Folkparkernas uppgörelse gäller inte. Orketrarnas marknadsförare går egna vägar utan inblandning av folkparkerna, förklarar Hans. Trots svårigheter har Skarins lyckats boka in flera populära moderna band. Max Fenders, Schytts och Polarna för att nämna tre exempel. För att få erkända orkestrar gäller det att vara ute i tid med bokningar. Alla populära orkestrar är fullbokade inte bara 1976 utan även 1977.

VÄNDER SIG TILL DANSANT
PUBLIK
Christina och Hans satsar i huvudsak på modern dans för ungdom över 18 år.
    - Vi har 18 år som åldersgräns med syfte att locka hit dansant ungdom upp till 30-årsåldern. När vi hade 16 år som åldersgräns kom nästan inga ungdomar hit som fyllt 18 år, säger Christina.
För att kunna konkurrera med Bolaget och Napoleon tänker man ansöka om tillstånd att sälja öl.
    - Eftersom andra ställen som vänder sig till samma publik fått tillstånd borde även vi få det, menar Hans.

MOGET GER MERA
PENGAR
Christina och Hans har funderingar på att satsa mera på den s k mogna ungdomen. Några gånger har man försökt med gott resultat. Mogendanserna har större möjlighet att gå ihop eftersom orkestrkostnaderna reduceras. En gång i månaden dansas det moget på Perudden. Då hyr man ut lokalen till föreningen Dans för mogen ungdom.

INTE ENBART DANSSTÄLLE
Perudden är inte enbart ett dansställe. 4-5 gånger i veckan brukar här pågå aktiviteter av olika slag. ABF har många tillställningar på Perudden liksom handikappföreningen och andra sammanslutningar.
    - Ekonomiskt är det bättre och framförallt säkrare att arrangera fester för föreningar och slutna sällskap. Det är betydligt mera chansartat att ställa till med offentliga danser. Men å andra sidan är det en viss charm med danserna, tycker Christina.

12 PERSONER EN LÖRDAGKVÄLL
Hon och Hans jobbar själva med arrangemang. Intensivt eget arbete en förutsättning för att finanserna ska gå ihop. Men man måste även anställa folk. En vanlig danskväll jobbar 12 personer plus musiken.
    - Utgifterna för orkester och personal går upp till 7-8.000 kronor. Det fordras alltså stor publik för täcka dessa kostnader. Vi kan ta in 800 personer i lokalen, säger Hans.
Entréavgiften är 15 kronor. Inte omöjligt att priset går upp med en femma. En del dansställen har redan börjat ta 20 kronor.

ORKESTRARNA ALLT DYRARE
Orkestergagerna har skjutit i höjden under senare år. I början på 60-talet fick man en topporkester för tudenlappen. 1972 kostade ett band i svensktoppsklass 3.000 kronor. I dag måste man punga ut med 7.400 kronor för Yngve Forssélls orkester. Max Fenders är 400 kronor billigare. Marginalerna blir allt snävare men det hindrar inte att Christina och Hans jobbar vidare i branschen. Båda har vuxit upp i nöjes- och dansmiljö och vill inte gärna släppa kontakten.

------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 14 oktober 1975


ORKESTRAR PÅ PERUDDEN i urval:


YNGVE FORSSÉLLS


MAX FENDERS


POLARNA med JÖRGEN EDMAN


SCHYTTS


JAN ÖJLERS


MAGNUS

-------------------------------------------------------------------------------
Orkesterbilder ur min egen samling.

¤ På torsdagen restes den signalmast som i fortsättningen skall göra det lättare för in- och utgående fartyg att forcera den trånga passage som Pitsundet utgör utan risk att möta en annan båt "om kröken". Arbetet med mastresningen började på morgonen och vid 14-tiden hade järnskelettet intagit vertikalläge. Då Piteå-Tidningen tog sin bild i regndiset var man som synes en bra bit på väg mot resningen.

---------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 15 september 1956

Lennart "Nacka" Skoglund, ringer sonen Evert i Italien.

LILL-NACKA HIT FÖR SPEL
SKRIVER SNART KONTRAKT

Nacka och Nackino, fotbollsspelare. Far och son. Båda med Skoglund som efternamn. För 20 år sedan spelade pappa Nacka sin första match som proffs i Italien. Laget: Inters A-lag i Milano. Han var 20 år då. I fredags var det Nackinos tur. Och han är redan idol, precis som pappa.
Nackino är Nacka Skoglunds äldste son, Evert, 18. Nackas yngste son Giorgio, 14, är också stjärna - i Inters pojklag. Expressen ordnade ett telefonsamtal mellan Nacka och Nackino - Lill-Nacka.

Nacka: - Hej Evert, det är pappa. Du är champ nu.
Nackino: - Hej mästare. Men jag är ingen champ. Jag spelade ju bara en halvtimme mot Crystal Palace. Fyrtio minuter var det kanske.
Nacka: - Tidningarna har skrivit mycket om dig här uppe. De svenska tidningarna skrev att du var bäst på plan.
Nackino: - Nackas grabb kommer att bli en ny mästare, skriver tidningarna här nere. Jag fick applåder så fort jag nuddade bollen. Publiken skrek ibland efter mig, ibland efter dig.
Nacka: - Ja, du har bra löd i dojan.
Nackino: - Det var publiken som ropade in mig. Vi låg under med två ett. De visste att jag kunde skjuta. Målvakten fick göra några prakträddningar på skott från mig. Men vi förlorade matchen. 2-1.
Nacka: - Ja, skjuta var aldrig min starka sida. Och du kan ju springa och dribbla lika bra som jag. Italienska fotbollsexperter säger att du kommer att bli bättre än jag.
Nackino: - Äh.
Nacka: - Du kommer till Sverige i juli.
Nackino: - Jasså?
Nacka: - Då skall ju ni spela mot Djurgården. Det är den 10:e eller 11:e.
Nackino: - Vi har många matcher framöver. Det är svårt att hålla reda på alla.

SKALL BLI ARKITEKT

Nacka: - Jag har pratat med mamma Nuccia. Du kunde ta Giorgio med dig. Tjänar du bra på dina matcher?
Nackino: - Jag spelar ju egentligen bara i juniorlaget nu. Jag har inget kontrakt med A-laget. Jag får min utbildning gratis. Jag går i en privatskola och skall bli arkitekt. Så får jag 500 kronor i månaden. Det är en bra skola. Jag går bara halva dagen. Då kan jag träna på den andra halvan.
    - Men nästa år skall jag skriva kontrakt med A-laget.
Nacka: - Vad tror du att du kommer att få?
Nackino: - Jag får nog ett kontrakt på 50 000 kronor. Sen 5 000 i månaden plus matchpremier. Det blir några tusen för en vunnen match.
Nacka: - I slutet när jag var nere fick jag ungefär 100 000 i kontraktssumma. Så blev det 1 000 kronor i månaden.
Nackino: - Riva, den stora idolen här nere, fick just ett kontrakt på 800 000 kronor.
Nacka: - Ja, det kommer väl du att tjäna snart också. Hur mycket hade ni fått om ni vunnit matchen i fredags?
Nackino: - Ungefär 2 000 kronor.


Evert "Lill-Nacka" Skoglund är inte hemma på svenska så
pappa Lennart fick föra samtalet med sin son helt på italienska,
ett språk som han väl behärskar sedan sin tid som Inters store
idol.

SVERIGE VINNER!

Nacka: - Hur tror du att det kommer att gå i landskampen mellan Sverige och Italien?
Nackino: - Sverige kommer nog att vinna. Jag kan ju vara med i ett svenskt landslag nu också!
Nacka: - Va?
Nackino: - Ja, jag är ju svensk medborgare.
Nacka: - Är det flera fotbollssöner än du i Inter?
Nackino: - Giorgio förstås. Sen är det en son till Mazzola.
Nacka: - Giorgio har mer av min stajl.
Nackino: - Han spelar i pojklaget. Han är ju Inters store målskytt. På sju matcher har han gjort 15 mål. Han spelar på vänstern.
Nacka: - Så han brukar sopa upp backarna på läktaren?

JAG ÄR STOLT!

Nackino: - Det finns inga läktare på de planer där han spelar, men han spelar brallorna av dem.
Nacka: - Var du nervös före din debut i A-laget?
Nackino: - När jag satt och väntade på bänken var jag rätt nervös. Men när jag började spela blev det bättre.
    - Jag hade spelat en match i juniorlaget dagen innan. Så benen kändes tunga.
Nacka: - I din ålder orkade man allt. Var släkten där och tittade på dig?
Nackino: - Alla var här: mamma, brorsan, svärmor, morbror och hans fru. Alla.
Nacka: - Du fick det telegram jag skickade till dig i går?
Nackino: - Ja.
Nacka: - Jag är stolt över dig!

--------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Söndagen den 6 juni 1971

Jag har roat mig med att studera vad som skrevs om Beatles i "Musikens värld" från 1970. Uppslagsverket köpte jag häromdagen på Kupan i Piteå för den dyrbara summan av 5 kronor. Här finns alla genrer representerade. Allt från Beethoven till Thore Skogman och Sven-Ingvars, men även de popband som vi minns  från 60-talet. Men vad som fick mig att stanna upp med ett litet leende, var The Beatles.


Det här musikaliska uppslagsverket fick följa mig hem häromdagen.
Utgiven av AB KULTURHISTORISKA FÖRLAGEN i GÖTEBORG 1970.


Popgruppen "The Beatles" i London i februari 1968, sedan de rakat av
sig mustascherna och återvänt från en meditationsresa till "the giggling
guru" Maharishi Mahesh i Indien. - Fr. v. Paul McCartney, John Lennon,
Ringo Starr, George Harrison.

Beatles (John Lennon, Paul McCartney, George Harrison, Ringo Starr), pop-grupp. Den nuvarande gruppen bildades i början på 1960-talet i Liverpool och slog igenom 1 oktober 1962 med "Love me do". Innan dess hade John Lennon 1955 bildat en grupp, kallad "The Qwarrymen", i vilken John spelade gitarr. Paul McCartney kom samm år in i gänget, och 1958 kom också George Harrison med. 1960 provspelade de för impressarion Larry Pages och åkte på turné till Skottland som backing-group åt sångaren Larry Gentle. De kallade sig då "The Silver Beatles". Senare samma år for gruppen till Hamburg och var hemma i Liverpool igen i december, där de den 27 december 1960 för första gången uppträdde under namnet "Beatles".

1961 kom Ringo Starr med. I oktober 1961 kom Brian Epstein i kontakt med Beatles och skrev kontrakt. Det var också han som genom skickligt skött reklam bragte gruppen till världsrykte. 27 oktober 1963 erövrade de Stockholm, gav därefter konserter i Göteborg, Västerås, Eskilstuna och Borås samt gästade TV:s ungdomsprogram "Drop-In". Bland gruppens skivsuccéer - som intill årsskiftet 1967/68 inbringat dem et netto av drygt 12 miljoner - märks "She loves you", "I want to hold your hands", "Can´t buy me love", "A hard day´s night", "I feel fine", "Rock´n roll music", "Ticket to ride", "Help", "Yesterday", "We can work it out", "Paperback writer".

Många hade väl väntat att Beatles ganska snabbt skulle glömmas efter den våldsamma entusiasmen i början, men så blev långt ifrån fallet. I stället började de skrivande medlemmarna av gruppen, John Lennon och Paul McCartney, erkännas som betydande kompositörsbegåvningar - det hände sig att orkestrar, som tidigare bara fnyst åt tonårsmusik, började spela deras melodier, och att sångerskor som Ella Fitzgerald och Keely Smith sjöng Beatles-låtar till storband. Världen över blev Beatles-filmen "A hard day´s night" både publik- och kritikerframgångar.

Genom sin musik skapade Beatles under dessa år ny respekt för pop-genren och banade därvid också vägen för andra, genom att de vande publiken vid nya tonfall och nya grepp. De bröt mot slentriantänkandet inom popvärlden. - 1966 gick rykten om att gruppen skulle upplösas, den hade då under sina guldår sålt över 200 miljoner skivor över hela världen. Men man fortsatte. Hösten 1966 kom en LP-skiva ut, "Revolver", full av nya avancerade idéer, samt "Sergeant Peppers Lonely Heart´s Club Band". 1967 dog deras impressario Epstein.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

För andra året i rad får patienterna vid Piteå lasaretts långvårds-
avdelning möjlighet att komma ut och resa i sommar. Lions i Piteå
"skänker" under två och en halv månad en buss till avdelningens
förfogande.

Det är inte bara till cancerforskning och olika utlandsprojekt som Lions ger bidrag. På fredagen överlämnades en buss till långvårdsavdelningen vid Piteå lasarett att nyttjas för patienternas rekreation i sommar. Låt vara att lasarettet får stå för själva driftskostnaden, men busshyran svara Lions för under de dryga två månader som "gesten" gäller. Det är andra året som lasarettet får den här möjligheten. Ifjol åktes det av bara den. Över 400 mil fick patienter åka till olika utflyktsmål. Längsta resan var den som företogs till Norge.
    - Skriv nu att det här är toppen främst för patienterna, men även för personalen, säger avdelningsföreståndaren Greta Olofsson.
    - För patienterna betyder det mycket rent psykiskt att få komma ut. För oss på personalsidan blir vi ordentligt uppiggade när vi ser hur gott det gör patienterna, säger hon.

---------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 13 juni 1987

Så här ser Povel Ramel ut när han just fyllt 60 och avslutat ett långt
revyspel. Glad och skinande. Han hade meddelat att han firade på
fjärran ort. I själva verket var han hemma på Lidingön.


POVEL RAMEL avslutade revysäsongen i fredags. I tisdags fyllde han 60.
    - Kan vi träffas efteråt?
    - Jovisst, kom på 11-kaffe så får vi snacka.

Familjen Ramel bor på en stig på Lidingön. Huset är något i terrakotta utanpå och inventiöst innanpå. Stora rummet luktar sött och got av blommor. Där går Susanna omkring och försöker ställa vaser och presenter i nån sorts ordning. Halva Sverige har skickat hyllningar till 60-årsdagen, som Povel firade på okänd ort. (I själva verket var han hemma mest hela dagen utom på kvällen, då han gick bort på middag till vännerna Sten och Margaretha på Karlaplan.) Povel kommer in. Han är uppknäppt men har inte tagit av sig skorna. Han går i blått och batik. Han säger först av allt:
    - Vill du skriva i tidningen att jag mottagit alla hyllningarna med största förtjusning och att jag kommer att skriva till precis alla och tacka. Men kanske dröjer det något. Sen sätter vi oss på terassen och elvar kaffe eller kaffar elva eller vad det kan heta.

SPRINGER MOTSOLS

En magnolia blommar och i en buske skymtar en totempåle. Ett barn skriker på granntomten. Det är fruktansvärt hett. Povel kör hatten på näsan och halvlägger sig i en fåtölj:
    - Det är såååå skönt.
Dagen började kl 7 med en motionsslinga och en simtur i en sjö som redan är 21 grader varm.
    - Det var bara jag och några sothöns.

Povel Ramel motionerar gärna när han inte arbetar på teater. Detta för att få balans mellan kalori-intag- och förbränning. När han arbetar på scenen var kväll förbränner han rejält, då är det inget problem. Men nu, när han åter inträtt i privatlivet, måste något göras.
    - Jag springer alltid motsols förresten, detta sen jag en gång blev omsprungen av en herre som var 84 år. Revyn "Minspirationer" har gått 200 gånger sen september i Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingfors. Nu är den slut, och det känns tomt, som alltid. Lång tid efteråt rycker det i föreställningsnerven framåt kvällen. Men  efter 14 dagar brukar det gå över och Povel blir som en människa igen.

Vi talar om "Minspirationer", som inte fick de amplaste lovord överallt och om utfallet och om publikens förväntningar kontra artistens längtan att springa motsols. Efter en stund, en kvart eller så, går Povel med på att där kanske borde ha funnits ett stort nummer för honom själv. Att braksuccén inte var längre borta än så.
    - Jo, ja, jo, ja, jag förstår vad du menar och du är inte först. I Helsingfors var det folk som sa att egentligen ville dom ha pengarna tillbaks för att det var för lite Povel... ändå tycker jag att jag gjorde så mycket, jag var ju på scenen nästan hela tiden.... När Povel kommit hem från Helsingfors och knallat runt i huset nån dag satte han sig plötsligt vid flygeln och spelade igenom alla melodierna från "Minspirationer".

I ÄGGET IGEN

    - Det är ju riktigt bra, tänkte jag självbelåtet. På något vis var jag tillbaka i ursprunget, i ägget - bara jag, flygeln och de där melodislingorna... En fin stund... Det kan tänkas att "Minspirationer" kommer i svensk TV, eftersom finsk TV gjorde en upptagning och tänker exportera den. När en revyperiod går mot sitt slut träder ofta artisten in i en enormt skapande period. Det är ingen måtta på allt man ska göra, bara den här revyn är slut. Man ska spela film, skriva bok, göra TV-serie, helst allt på en gång. Alla dessa projekt finns faktiskt på Povels lista, men det ska inte genomföras på en gång. Först ska han fira 60-årsdagen tillsammans med familjen på hemlig ort. Sen ska han bila med Susanna i Bretagne i 14 dagar.

I juli reser Susanna till Ungern för att sjunga i kör och då tänker han sortera upp den bok som finns i skallen, en som kanske får samma rytm som "Min galna hage": kåserier, infall, teckningar, associationer... I tisdags visade TV2 en gammal Povel-kavalkad (han tyckte mycket om den nu när han återsåg den) och lovade efteråt att det skulle bli en hel serie nästa år. Baron Ramel studsade en aning inför denna nyhet. Visst ska det bli TV-serie med Kalle Haskel, men redan nästa år?
    - I så fall ska vi använda oss av alla TV-inspelningar som finns, alla långfilmer, alla privata filmer som togs under resor och turnéer... kanske använder vi oss av formen "Fyra kring en flygel". Vi får se.

TVÅ FILMIDÉER

    - Film? Jo, jag vet att jag tjatat om min film många gånger de senaste åren, men nu råkar det faktiskt vara så att jag har två olika anbud och att jag har minst två idéer, så det så... ja, jag kan till och med säga att om någon filmdirektör sparkar mig riktigt hårt i ändan kanske jag gör filmen före TV-serien.

--------------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Den 4 juni 1982

Pepparn ska sätta fart igen: - Jag längtar ut att spela nu till våren.
Men jag ska inte köra så hårt som förut, det har jag lovat mig själv.

Leif "Pepparn" Pettersson, 27, är på väg tillbaka. Efter några år i skymundan spelar han den här veckan in en ny skiva:
    - Det har varit segt ett tag men nu hoppas jag att vi ska få fler spelningar. Men en sak har jag lovat mig själv: Det ska aldrig bli som för 7-8 år sedan då spriten knäckte mig.

Vi träffar Pepparn i Tröskafallet i Bergslagen hemma hos far och mor. På väggen hänger slokhatten, som var Pepparns kännetecken när han slog igenom i "Nygammalt" i början av 70-talet. Men på väggen får den hänga:
    - Jag tar aldrig på mig den igen. Den tiden är förbi.

NYKTRADE ALDRIG TILL

Det är 7-8 år sedan som Pepparn och hans svänggäng drog runt Sverige och gjorde bygderna osäkra:
    - Vi körde 3 månader i rad och det var ju alldeles åt pipan. Det blev dåligt med sömn men desto mera av spriten - man hann ju nästan aldrig nyktra till. Jag tror jag vet var alla systembolag ligger i det här landet...
Svänggänget sprack men Pepparn fortsatte, både med dragspelet och spriten:
    - Men så blev det problem, både med kroppen och själen: Man får nervproblem när man håller på och super sönder sig... och så förstördes, bukspottkörteln. Fyra gånger har jag legat på lasarettet för bukspottkörteln och fylldille har jag haft också.
Pepparn var illa ute och läkarna har uppmanat honom att lägga av med spriten:
    - Men jag vill inte lägga av helt. Jag tycker att jag liksom andra har rätt att ta mig en sup då och då och några öl. Jag menar att det går att dra ned på supandet - många säger ju att är man alkoholist måste man sluta helt.

DÅLIGT SJÄVFÖRTROENDE

Fortfarande händer det att Pepparn tar sig ett glas för mycket:
    - Då säger bukspottkörteln ifrån - jag får ont som vid ett njurstensanfall. Så det händer inte så ofta idag att jag går på fyllan.
Pepparn började spela dragspel när han var 4-5 år gammal och har sedan dess slitit ut en hel del bälgar.
    - Men jag har alltid haft dåligt självförtroende och det är väl där spriten kommit in. Det är så fortfarande - jag behöver en öl innan jag går in i studion för att spela in den här skivan.

Innan vi åker iväg till Kumla och inspelningen river Pepparn av några låtar i köket för oss och för sin mor och far:
    - Det blir inte ofta jag spelar hemma numera.
I Kumla väntar kompisarna från Skåne i Zigges Sydeco Band, som de kallar sig: Rolf "Bälgen" Ahlm, Göran "Älgen" Weihs, Sven Rudolf Sjöstrand, Lasse Hallgren och Hans-Åke Bergqvist.

AUDIENS HOS DROTTNING IDA

Just med Älgen och Bälgen har Pepparn varit runt på pensionärshem och skolor i Skåne och spelat Jularbo i ett särskilt program. Calle Jularbo är Pepparns store idol men i dag tycker Pepparn att många dragspelare blivit för fina av sig:
    - Dragspel ska man inte spela Bach på...
Det gör inte Pepparn!
    - Vi hade mycket kul på turnéerna och visst är det roligt att åka ut och spela. Speciellt längtar man ut nu till våren - vintern har jag inget emot att sitta hemma och kura.
I framtiden ligger också et besök hos dragspelsdrottningen Ida i USA - Pepparn och Bälgen är inbjudna. Det våras för Pepparn när han slänger dragspelet och tar nya tag.


Pepparn spelar hemma på kökssoffan - på väggen bakom honom
hänger slokhatten: - Den får vila, men dragspelet fortsätter jag med.


1976 kom LP:n "Nu brinner det i spelet" där Pepparn spelade med Ebbe Jularbo. Inspelningen gjordes hösten 1975 i Europafilms studio. De andra medverkande musikerna på plattan var:

¤ Stig Emanuelsson - fiol

¤ Thore Härdelin - fiol

¤ Giovanni Jaconelli - klarinett

¤ Hasse Rosén - gitarr

¤ Bengt Sjöberg - bas


LEIF Einar Valdemar "Pepparn" Pettersson föddes den 29 juni 1953 i Lindesberg. Han avled en kort tid före sin 35:e födelsedag den 28 maj 1988.
---------------------------------------------------------------------------

Artikeln är hämtad ur AFTONBLADET ¤ Den 19 mars 1981.
Färgbilden med Ebbe Jularbo kommer från LP:n "Nu brinner det i spelet" - 1976
Bilden längst ned är hämtad ur LP:n "Pepparn" - 1973

    - Extra visset hörrödu. Vi tvingas ju skjuta på premiären.
¤ Har du skadat dig i jobbet?
    - Nej, det är en gammal krämpa i ryggen som måste opereras.
¤ Vad gör du i Fröken Mustasch?
    - En figur kallad Dysterkvist, som jag känner mig särskilt befryndad med idag.
¤ Men Tage, vad händer med alla som redan köar vid biljettluckan?
    - Försäljningen är uppskjuten. Gå inte dit imorgon, men kom för alldel sen.
¤ Vad ska premiärpubliken göra istället den 2 januari?
    - Med kännedom om hur folk mår efter nyårshelgen, så föreslår jag en tidig kväll i sängen med kamomillte och en god bok. Sen är dom säkert i form till den riktiga premiären.
¤ Till sist Tage, vad önskar du helst av allt just nu?
    - Att snabbt få börja repetera igen.

---------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Den 6 december 1981

Hemmingsmarks PR-drive har redan gett resultat. Det finns ett plan-
erat bostadsområde för 16 egnahem. Två villor är redan klara och
ytterligare sex familjer har fått klartecken för byggstart. Framför det
nya bostadsområdet står fabrikör Rune Westerlund som gjort TV-reklam
för sin by.



Hemmingsmark är på god väg att bli en riktig kändisby. Tidningar från hela landet, radio och nu senast TV har visat livligt intresse för byn. Anledningen är byamännens beslut att ge 2.000 kronor till människor som bygger hus i Hemmingsmark.
    - Ett inflyttningsbidrag för att hålla byn vid liv, säger Rune Westerlund, fabrikör och byns PR-ansikte. Det var Rune som gjorde ett uppmärksammat inlägg i TV-programmet Kvällsöppet. Han propagerade vilt för sin hemby. TV-matchningen blev en klar framgång. Rune Westerlunds framträdande väckte norrlandskänslor i sydsvenska hem. Arbetsförmedlingen och kommunen får telefonsamtal från personer som hör av sig för om möjligheten till arbete och bostad. Westerlund och Nils Berglund i Hemmingsmark har var sin brevbunt från personer som vill flytta upp till Norrland och Hemmingsmark.

Breven kommer från olika delar av landet.
    - Det är många från Stockholm, men jag har även fått brev från smålänningar och skåningar, säger Rune Westerlund.
Brevskrivarna är till stor del unga barnfamiljer, som vill komma bort från storstadslivet i Stockholm. Vi vill inte låta våra barn växa upp i den här otäcka miljön, som domineras av kriminalitet, skriver en stockholmsfru. Många av brevskrivarna är norrlänningar i förskingringen som inte hellre vill än att återvända norrut.
    - Och visst är de välkomna till Hemmingsmark, säger Rune Westerlund. Men det finns väsentliga hinder.
    - De allra flesta frågar om arbete. Fanns det bara arbete skulle många ta sitt pick och pack och flytta, säger Nils Berglund.
Det är inte enbart unga barnfamiljer som tagit kontakt med byamännen i Hemmingsmark.
    - Jag har fått brev från en ensam kvinna som är 68 år. Hon vill inte bygga egnahem i Hemmingsmark, men skulle gärna köpa ett sommarställe, säger Runde Westerlund. Och det ska vi absolut hjälpa henne med.

Westerlund får i breven inte enbart förfrågningar om bostad och arbete. Folk skriver och berättar om allehanda saker.
    - Fick ett brev där en dam bad mig besöka en sjuk släkting i Piteå. Det ska jag försöka hinna med, säger Westerlund.


Så här kommer det att se ut i Hemmingsmark. Ett kvarter med ny-
byggda egnahem. Sexton tomter finns på området. Hittills är två hus
färdigbyggda.


Nils Berglund i Hemmingsmark har fått många brev från människor i
södra Sverige som ingenting hellre vill än att flytta till Hemmingsmark.

Westerlund pratar mycket och gärna om Hemmingsmark.
    - Men jag vill absolut inte framhålla mig själv, vill inte bli någon slags idol. Skriv gärna, men skriv om byn, säger han. Westerlund betonar gärna den goda sammanhållningen som råder i byn.
    - Tack vare att vi kommer så bra överens kunde vi genomföra det här med flyttningsbidraget.
Hittills har byamännen delat ut några tusenlappar och fler lär det bli. I Hemmingsmark finns et stadplanelagt område som ska omfatta 16 villor. Två egnahem är redan klara och där bor ett par unga familjer som har anknytning till byn.

Snart blir det byggstart för ytterligare sex familjer som har sina lån ordnade.
    - Någon svårighet att få folk att bygga på de planerade tomterna existerar inte. Många vill bygga och vi räknar med att planera nya områden, säger Westerlund. Dags dato har Hemmingsmark 125 hushåll.
    - Hoppas kunna öka den siffran med 3-5 hushåll per årvore en lämplig dos, tycker Westerlund.
Det blir definitivt billigare att bygga i t ex Hemmingsmark än i centrala staden. Tomtpriset i Hemmingsmark är 3,50 kronor per kvadratmeter, vilket skall jämföras med 22 kronor på vissa ställen i Piteå. Dessutom kan man alltså få ett extra bidrag på 2.000 kronor i Hemmingsmark.

Byn ligger bra precis två mil från Piteå.
    - Vägen hit är fin-fin, säger Westerlund som inte missar ett tillfälle att PR-prata.
    - Och så har vi bra service. Här finns skola för klasserna 1-6, affär, post och möjligheter till en bred friluftsaktivitet. Det bästa av allt är kanske den rena luften och så kan vi erbjuda bra jakt-och fiskeområden. Det här med luften och naturen verkat locka brevskrivarna från södra Sverige. Frisk luft, vacker natur och rena vattendrag är en självklar sak för oss i norr, medan folk från storstäderna bara kan drömma om sådant.

    - Det skymtar mycket romantik i breven, konstaterar Nils Berglund. Byamännen i Hemmingsmark kämpar hårt för att hålla sin by vid liv. På alla sätt vill man vända utflyttningsströmmen. I Hemmingsmark är man på god väg att lyckas.
    - Genom att locka folk till byn hoppas vi kunna behålla skolan, affären och posten. Om byn växer höjs värdet på våra egena fastigheter. På det sättet får vi igen ränta på de pengar vi ger bort, förklarar Rune Westerlund.

--------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 2 mars 1972

    - Verkligen ball! Kan man fira sin 30-årsdag på ett bättre sätt?
¤ Var det din roligaste hittills?
    - Naturligtvis!
¤ När fick du idén till att fira din födelsedag med en konsert i Stockholm?
    - Det började väl nå´n gång i början av vår turné, vi snackade mest på skoj om att ha ett gig i Kungsträdgården, om att bjuda in en lång rad människor, sådana jag spelat med förut. Men i Kungsan finns det ju inget tak över scenen och så är det ju lite kallt vid den här årstiden. Sen tänkte vi ha det på Tyrol, men då hade inga under 18 år kunnat se oss, därför blev det Göta Lejon.
¤ Du har just avslutat en två månader lång turné. Hur har det varit?
    - Det har varit min hittills roligaste turné. Vi har haft utsålt överallt och en så´n publikrespons hade jag aldrig väntat mig. Fast det var synd att inte Agnetha Fältskog kunde komma hit i kväll. Hon skulle ha sjungit "Snön faller och vi med den", men ABBA är upptagna med att lyssna på inspelningarna de gjorde i London för en eventuell live-LP.
¤ Din nya bok "Vinter i paradiset" kommer ut i dag. Aftonbladets Gunder Andersson är väldigt positiv i sin recension och skriver bl a att du skildrar 70-talet på ett utmärkt sätt, att du tar temperaturen på 70-talet. Hur känns det?
    - Roligt, naturligtvis. En bättre födelsedagspresent kan man gärna inte få. Och hans recension är inte bara positiv, den är också välskriven och rolig. Dessutom har han fattat vad min bok går ut på, han har insett att tjejen i boken är den starkaste människan.
¤ Hade du väntat dig positiva rekationer på boken?
    - Nej. Dels har jag bemötts så positivt tidigare att den känns som om det är dags för en sågning snart. Men så har också min fru sagt att det är en dålig bok, hon tycker att människorna är alltför kalla och utan känslor. Men människor är ju så!
¤ Är "Vinter i paradiset" din bästa bok?
    - Ja, jag tycker det.
¤ Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
    - Att så snart som möjligt få dra ut på en ny turné, med samma band, dom är så jävla bra. Och så ska vi göra tre timmar långa konserter!

--------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Onsdagen den 21 november 1979

ANNONS i NORRLANDSFOLKET ¤ 1927

¤ Den sköna dam som körde upp för körkortet på onsdagen i Piteå och blev inblandad i en kollision med fyra bilar hade det nervöst värre i bilen. Dessbättre kan vi gratulera till körkortet. Körkortsaspiranten aktade in för mötande trafik strax före märket som visar att körbanan enkelriktats för pågående arbeten på Bergsviksbron. Och i det hala väglaget blev hennes bil påkörd bakifrån. Den bil som körde på henne blev i sin tur påkörd och innan skramlet var över var fyra bilar inblandade. Men vår körkortsaspirant kunde inte lastas för det inträffade. Hon var först i kön och får alltså sitt körkort på posten så småningom. Plåtskadorna på bilarna blev obetydliga.
    - Det här får varje bilist räkna med, sa besiktningsmannen till sin aspirant och lugnade henne efter det obehagliga intermezzot.

-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 23 november 1972

Förre skogsarbetaren och hemmansägaren, numera pensionären Ernst A Jonsson i Piteå har tillställt Piteå-Tidningen detta foto, taget sommaren 1914 i närheten av Koler järnvägsstation. Mannarna på bilden ingick i ett arbetslag med den legendariske rallaren Viktor Viklund (Pite-Viklund) från Roknäs som bas. Laget var sysselsatt med att bygga ett stickspår, och som framgår av bilden kom både slägga och borr, tippkärror, spett och spadar till användning. Enbart handkraft alltså. Moderniteter som grävmaskiner och lasttruckar var ännu inte påtänkta.

Mannarna är från vänster: Ernst A Jonsson, Jonas Ögren, Stockbäcken (avliden), Jonas Lundström, Strömnäs, Koler (avliden), Johan Olsson, Storsund, numera boende i Älvsbyn, Karl Lindström, Hortlax, Erick Tjäder, Dalarna, Ernst Hedkvist, Tällträsk (avliden) samt Helmer Jonsson, Tällträsk, numera boende i Koler.

-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 22 april 1972

Alltför hög hastighet får tillskrivas som orsak till den olycka som inträffade på söndagsmorgonen vid Lomtjärnskorsningen i Piteå. En norsk långtradare med släp, lastad med matvaror, körde då av vägen och blev liggande över vägbanan vid utfarten från Piteå. Lastbilen var på väg norrut. När han skulle svänga vid refugen i Lomtjärn i riktning mot Luleå visade det sig att hastigheten var alltför hög för att svängen skulle kunna klaras. Lastbilsföraren försökte då istället svänga in mot Piteå. Den manövern kunde kanske ha lyckats om inte refugen funnits. Bilen hamnade nämligen mot kanten av refugen vilket gjorde att den välte och sedan, med släpet, kanade över vägbanan och täppte till utfarten från Piteå. Genom att dela av vägbanan kunde polisen få trafiken att flyta utan störningar. Senare under dagen lyfte man upp långtradaren med hjälp av bärgningsbil, sedan lasten, i närvaro av tulltolk, omlastats till en annan långtradare.

------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 20 augusti 1973

Av Ringius paradis Hällan på Strömnäs återstår i dag bara några träd.
Byggnaden revs för några år sedan och parken har fått förfalla.

Det händer ofta att minnet hakar fast i ett ord i en tidning eller i ett samtal. Ordet idag var "lönn", alltså trädet lönn, som man inte ser till överlopps här i stan i våra dar. Förr fanns det i så gott som varje trädgård och trädgårdarna var många. Min minneslönn stod granne med vår tomt, nederst vid Prästgårdsgatan i Collbergs trädgård, men sannolikt planterad av brukspatronessan Degerman. L A Ringius, stans förste telegrafkommissarie, var riksuppmärksammad hortonom och som sådan har han gått till stadens historia.

Han inte endast skapade "Hällan" i Pitholm och stadsträdgården i Piteå, som då han tog hand om den, bar namnet "Tåskgrubban" (grodgropen på normal svenska), utan han entusiasmerade också snart sagt alla husägare i stan att omge sina hus med träd, blommor och örtagårdar. Han hjälpte till med hemtag av plantor och trädsticklingar, gav råd och såg till, att det blev resultat.

Min ljusa minneslönn har väl stannat kvar, dock icke i sinnevärlden, för dess vårgrönska, som skiljde sig från de vanliga björkarnas. Den växte på ett annat sätt också - bred, tät och ej på höjden. Vad har vi kvar i stan av trädslag från Ringius tid? Ja, vad jag vet endast balsampoppeln på kyrkområdet det (gå och inandas dess doft när den slår ut) och ett par träd i stadsträdgården vid Strömmen. Fortsättningen på den Ringiuska eran är eken på stadshotellets norra gavel, som planterades av Ringius yngste son, Gustaf, när hotellet stod färdigbyggt. Och att en telningen, vars livstid ingen trodde skulle bli lång, nu snart kämpat sig genom 70 vintrar - det är ett under.

--------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 25 maj 1974



Skriftställare Alfhild Axelsson (1893-1978) skrev ovanstående text.

NORRSKENSFLAMMAN ¤ Torsdagen 18 april 1974

Den nya entréhallen med cafeteria och inskrivningscentral kommer
att göra det betydligt lättare för patienterna att hitta i fortsättningen.
Samlingslokalen en trappa upp i byggnaden fyller också ett länge känt
behov.

Utbyggnaderna vid Piteå lasarett pågår för fullt sedan årsskiftet. För besökarna har detta betytt att huvudentrén varit stängd någon månad. Också i övrigt kommer lasarettsområdet att vara starkt påverkat av pågående arbeten de närmaste åren. Största aktiviteten pågår just nu vid huvudentrén. En ny sådan skall byggas om som en flygel utanför den gamla entréhallen. De nu påbörjade utbyggnaderna kommer att kosta 18-20 miljoner kronor och väntas pågå i två år framåt.

Den nya entréflygeln blir i tre plan. I markplanet kommer själva entrén med caféteria at inrymmas. Inskrivningscentralen kommer också att flyttas dit. Patienterna får alltså direkt veta vart de skall gå. En trappa upp i entréflygeln får lasarettet något som helt saknas i dag, nämligen en samlingslokal. Där kommer något 100-tal åhörare att rymmas. Vidare blir det en scen och ett litet maskinrum för filmapparat, intern radio och TV m.m. I entréflygelns suterrängplan kommer omklädningsrum för personalen att inrymmas. Meningen är att huvuddelen av personalen skall slussas in och ut den vägen med god anslutning till parkeringen nedanför backen. Den nya flygelbyggnaden beräknas vara klar om något år.


Sjukhusdirektör Tore Stenvall har sitt tjänsterum belamrat med rit-
ningar. Och utbyggnaderna väntas fortsätta också efter att de nu på-
började etapperna färdigställts.

NY LÄKARSTATION
Samtidigt har byggandet av en helt ny flygel börjat bakom lasarettet. Den nya byggnaden blir nästan lika stor som den nya lasaretssdelen där ambulansintaget finns. I den byggnaden kommer en ny distriktsläkarmottagning för sex läkare att inrymmas. Vidare kommer barnmottagningen barnavårdscentralen och distriktssköterskorna att få nya lokaler. Ögonmottagningen skall också flyttas till nya lokaler. Den för Piteå lasarett utlovade öron-näsa-halsspecialiteten kommer också att inrymmas där.

Gymnastikavdelningen kommer också att flyttas och samtidigt utökas den med en hydroterapiavdelning. Den nya flygelbyggnaden väntas stå klar om et par år.
    - Men  det är inte slut med detta, säger sjukhusdirektör Tore Stenvall. Vi har betydligt mera på önskelistan. Utbyggnaden kommer att fortsätta flera år framåt som en direkt fortsättning på pågående byggnadsarbeten om inte landstinget sätter stopp. Bland de nybyggnader som finns på önskelistan för framtiden finns bland annat ett centralkök.


Skyltar hjälper besökarna tillrätta under utbyggnadstiden. Provosoriet
kommer att fungera ca ett år framåt.


Här kommer den nya distriktsläkarmottagningen m.m. att byggas.
Den planerade gångbron över kanalen och Munksundsvägen kommer
att ge en naturlig gångförbindelse mellan lasarettet och centrala stan.

---------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 14 februari 1975

¤   - De låtar som ligger i topp på Sverigelistorna säljer vi bra av,
intygar Gert-Ove Lundberg på Wiksténs. Här håller han upp två av dem;
Ingmar Norströms "Saxparty 3" och "Take the Heat of Me" med Boney
M.

Pitebornas smak avviker inte från andra skivköpares i riket. Man följer nästan till punkt och pricka skivbolagens topplistor över de mest köpta LP:s i Sverige. Det kan Piteå-Tidningen konstatera efter rundringning hos stadens radiohandlare.

Skivspegeln är det program i radions kanal 3 som främst gör att lyssnaren får "nys" på artister som faller i deras tycke. Skivspegeln spelar plattorna på basis av försäljningssiffror som kontrolleras runt om i landet.
    - Måndagar och fredagar ringer någon från Testhuset i Stockholm och frågar vilka skivor som vi säljer bäst av. De uppgifter som vi lämnar överensstämmer nästan jämt med Sverigelistan, berättar Berit Berggren, expedit på Beliva.

¤ LOKALA GRUPPER SÄLJER BRA
Även i Piteås övriga skivaffärer, Piteradio och Wiksténs, stämmer topplistorna i huvudsak.
    - Men vi har utöver detta några skivor av mer lokal karaktär som säljs bra, säger säljare Gert-Ove Lundberg på Wiksténs. Lundberg tänker då speciellt på länets progressiva grupper, Norrlåtar och Norrbottens Järn, som båda har rönt stor uppmärksamhet inte bara i Norrbotten. Norrlåtars nyutkomna, "Meikäläisiä - Folk som vi" är ett exempel.

¤ ÅRSTIDEN INVERKAR
Olika årstider kan också inverka på vad som köps. Det fick man erfara i julas. Då var åtgången mycket stor vad beträffar Jörgen Edmans "O helga natt" samt Håkan Hagegårds "Aftonsång och Julepsalm". För de som var sent ute var det nästan lögn att skaffa sig någon av dessa. Singelplattor och klassisk musik däremot är det ingen direkt köprusch på. Av veckans 50 mest köpta LP:n finns faktiskt inte en enda klassiker med.

¤ DE TIO BÄSTA
Här är titlarna på de tio första: 1) Boney M "Take the Heat of Me", 2) ABBA "Arrival", 3) Ingmar Nordströms "Saxparty 3", 4) Magnus och Brasse "Varning för barn", 5) Tina Charles "Dance little lady", 6) Electric Light Orchestra "A New World Record", 7) Dr. Hook "A little bit more", 8) Queen "A Day at the Races" 9) Kiss "Rock and Roll over", 10) Thorleifs "Alltid tillsammans".

-----------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 25 januari 1977

¤ En skeppare kliver i land. Rune Ahlkvist, 65, har varit skeppare på
9:an i ett femtontal år. Här har han gjort en sista bekantskap med den
gamla bogseraren som nu ska säljas.



1884 står tydligt stämplat i den välputsade mässingplattan ombord. Sina 95 år till trots så är hon fortfarande ett grant flytetyg. Robust, pålitlig men också följsam då sjön häver sig.
    - 9:an är en bra båt, säger Rune 65, och stänger styrmanshytten. Han vet vad han talar om efter 15 år som skeppare på Munksund 9.

Men nu ska bogserbåten Munksund 9 säljas. Häromdagen stod annonsen i tidningen där man begärde in anbud. Därmed försvinner den sista Munksundsbåten. En epok med gamla anor är till ända. SCA- eller Munksundsbåtarna har gjort sitt och nu är det lastbilar som ombesörjer virkesbefraktiningarna i huvudsak för SCA:s industri i Munksund. Den sjöbefraktning som det blir frågan om hyr SCA via främst Kalixredaren Bert Bergström som utför dem med gamla Munksund 3, numera Freja.

TILL SJÖSS SEN - 32
Rune Ahlkvist, 65, Munksund, känner 9:an innan och utan. Han har varit dess skeppare i ett femtontal år, men är nu sedan en tid pensionerad. Rune var till sjöss från 1932. Började som däckspojke och blev med tiden skeppare med s k lillskepparexamen. Han har stått bakom ratten på många av Munksundsbåtarna, som en gång i tiden också bar benämningen Ytterstfors-Munksund - SCA-bolagets tidigare namn.

20 BÅTAR FANNS
Som mest hade bolaget ett 20-tal bogserbåtar som fraktade timmer från Kalix i norr och Furugrund i söder, men också andra längre turer ibland. Hur känns det nu när sista bogseraren säljs och kanske aldrig mer syns stäva fram i vatten hemomkring?
    - Ja, man hann ju bli så bekant med flera av båtarna så på det sättet känns det väl lite underligt nu när man inte mer ser dom här. Men någon riktig längtan tillbaks har jag ändå inte, säger Rune.


¤ Mässingplattan med årtalet 1884 instämplat.

STÄNDIGT JOUR
Många kanske tror att jobbet på en bogserare blir enformigt och långtråkigt då man ju bara drar fram med ett par knop.
    - Men så upplevde inte jag det. Tvärtom var det ett intressant och omväxlande arbete där det alltid fanns att göra. Gammalt tillbaks hade vi också ständig jour, natt som dag, och då kanske det blir långa dagar många gånger, berättar Rune.

HÅRD STORM
Han minns särskilt dom problem man hade då pråmarna brukade slita sig.
    - Jag tror det var 1934 som en storm på bortåt 30 sekundmeter härjade. Då slet sig alla pråmarna, taket blåste av i brädgården och det blev en väldans oreda. Då hade vi fullt upp med att bogsera tillbaks pråmar och få ordning på allt igen, säger han.

TRYGG ÅNGMASKIN
Rune har också stått i styrhytten för ångdrivna SCA-bogserare. En av dom var Munksund 11, utrustad med en ångmotor som utvecklade 146 hästkrafter.
    - 11:an var fin. Ångmotorn gick så tyst och bra till skillnad mot dieslarna som för ett stort oväsen, tycker Rune.

BYGGTS OM
Tillsammans med Rune Ahlkvist och hans efterträdare på Munksund 9, Rolf Lundström, får vi vandra runt på den gamla trotjänaren som nu alltså ska säljas. Man får en känsla av stabilitet och pålitlighet då man bekantar sig med den gamla bogseraren. Visserligen är dess tillverkningsår 1884 hos Bolinders i Stockholm, men det mesta i båten är ersatt och utbytt allteftersom åren gått.
    - En del grovplåtar och annat är dock kvar ända från -84 och har stoppat bra, säger Rolf när vi går runt.

PASSAGERARBÅT
Några tekniska data om Munksund 9:
Bruttodräktighet, registerton, 38,57. Längd 17,6 meter. Bredd 4,15 meter. Djup 2,38 meter. Motor: GM. Marindiesel 220 hästkrafter. Tankvolym 4.000 liter. Fri fart 10 knop. Bränsleförbrukning cirka 20 liter per timme.

Rune berättar att Munksund 9 också varit passagerarbesiktad. Ett 40-tal passagerare fick hon ta. Och det är säkert många som drar sig till minnes både en och annan tur med gamla 9:an i olika sammanhang.


¤ Många minnen återkommer i styrhytten på den gamla bogseraren.
Rolf Lundström t h tog över rodret efter det Rune Ahlkvist, för några
år sedan gick i pension.

PUTSADE MÄSSING
Förr var det gott om mässingbeslag på Munksund 9 och än i dag är den gamla klockan kvar.
    - Det var ett flitigt putsande av all  mässing då för det skulle vara rent och blankt, drar sig Rune till minnes då han slår ett slag i skeppsklockan.

9:an gick mest inom hamn, men det blev ändå en hel del längre turer genom åren. Och en tid fanns även kocka ombord på Munksund 9. Med en fart av mellan 1-2 knop som var vanligt förr för bogsersläpen så gjorde man en tur på t ex Kalix inom två och ett halvt dygn.

OLIKA ÖDEN
När nu Munksund 9 säljs så tas sista SCA-båten ur tjänst. Visserligen finns den lilla Ulven kvar, men den tjänstgör mera som en slags servicebåt inom hamn. De gamla Munksundsbåtarna har gått olika öden till mötes. En del har huggits upp, skrotats. Andra har gått till botten, som t ex Munksund 5, medan andra fortfarande tjänstgör på andra håll längs vår kust.

Freja, som är gamla Munksund 3, ägs numera av Bert Bergström, Risögrund, Kalix, som har den i yrkesbruk bl a åt SCA. Nygrogg, som är Munksund 15, går i tjänst i Stockholm, för att nu ta ett par exempel. Men den egna bogserbåtsepoken för SCA:s del - den är nu slut. I varje fall för Munksundsindustrins del i och med att nu 9:an säljs.

------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 6 oktober 1979

Exteriören av verkstaden som helt nyligen tagits i bruk.

Den ena moderna bilverkstaden växer upp efter den andra. Den senaste är Bil AB Åström & Co, som på Backen i Piteå uppfört en specialserviceanläggning som kan tävla med vilken annan som helst i branschen åtminstone i Norrbotten. Omkring första maj hade man driften i full gång och i onsdags ägde invigningen rum. Piteå-Tidningen har vid et par tidigare tillfällen i ord och bild gett glimtar från verkstadsbygget och för dagen har vi inte mycket annat att omtala än att Piteå nu har en förstklassig specialverkstad för Scania Vabis och Volkswagen.


Reparatörerna behöver inte nu längre ligga under bilarna. Dessa
hissas nämligen upp och det gör arbetet så mycket lättare.

Direktör Åström omtalar att man till sommaren skall göra en mindre utvidgning av lokalerna. Utrymmet visar sig nämligen bli i minsta laget trots att med kontorslokalerna komplexet har en yta av 1.000 kvm. Huvudentreprenör har varit Byggnads AB Alfred Boström, Skellefteå. Verkstaden har fått en modern oljebar, som installerats av Piteå Värme. Här finns tankar för av Mobil Oil förda oljekvalitéer vilket kommer att ge en perfekt service. Vidare har Piteå Värme haft hand om installerandet av värme-, sanitära- och ventilationstekniska-anläggningarna.


Det är flera man som arbetar i reservdelslagret, där det finns värden
för i runt tal en halv miljon.


Även kontoret tar sin stora del av utrymmet i verkstadslokalen. Här
ses bokförerskan Marianne Stenberg i arbete.


I den trevligt ordnade utställningen gjordes det givetvis reklam för
Volkswagen.

De elektriska installationerna har utförts av Eltjänst. Inredningssnickerier och glasleveranser har omhändertagits av Karlssons Snickeri och Glasmästeri. Fäldt och Engstrand har skött plåtslagerierna och målarmästare Helmer Björkman har handhaft målningen. Storfors Varv & Mekaniska har svarat för smidesarbetena av vilka märks ett vackert mässingsräcke med Scanias och Volkswagens firmamärken. Av varuleverantörerna märks A. Lundberg & Co.

INVIGNING MED STÅTLIG MIDDAG
PÅ STADSHOTELLET
Bil AB Åström & Co firade sitt nybygge med en pampig invigningsmiddag i stadshotellets festsal på onsdagskvällen. 150 personer voro inbjudna representerade stadens och bygdens näringsliv, stadens förvaltning, pressen m. fl. Gästerna hälsades välkomna av direktör Åström, som uttryckte sin tillfredsställelse över att han givits tillfälle att som representant för AB Scania-Vabis återvända till Norrbotten. Han hoppas att hans nybygge skulle bli till gagn för bilismne och skapa sysselsättning åt en del av bygdens folk.

Försäljningsdirektör David Larsson, Scania-Vabis, uttalade bolagets glädje över tillkomsten av den nya anläggningen i Piteå. Bolaget har tillräcklig erfarenhet av bilförsäljning för att veta at service är a och o. Som ett led i denna strävan måste man se tillkomsten av Bil AB Åströms nyanläggning. Han uttalade sitt bolags lyckönskan för den lyckade lösningen och utbringade ett kraftigt besvarat leve för densamma. Dir. Conrad Pettersson uttalade kollegans-konkurrentens lyckönskan och slutligen framförde hr Axel Bengtsson gästernas tack för maten och lyckönskade samtidigt på stadens vägnar direktör Åström för valet av förläggning av den nya verkstaden. Kvällen förflöt under angenäma former, det sjöngs allsång och Scania-Vabis visade en del kortfilmer.

--------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 16 maj 1958

Det här är Ted Gärdestads första intervju på flera år. Han berättar om
sitt nya liv under ledning av Bhagwan Shree (infälld bild).

Han heter inte Ted Gärdestad längre. Han heter Sangit Upasani. Bhagwan har gett honom det nya namnet. Upasani är klädd i rött från topp till tå. Soluppgångens färg. Uppvaknandets färg. Blodets färg. Kärlekens färg. En färg med oerhörd energi. Och så bär han malan. Halskedjan med bilden på Bhagwan.

    - Jag gör den här intervjun därför att jag vill meddela att den Ted Gärdestad som är känd från radio och TV är ... död. Jag är enda ögonvittnet. Jag snackade med honom precis innan han gick hädan. Han ville tacka alla som rosat och risat honom. Men han tyckte att det hade blivit så mycket tjafs att han ville gå hädan till en annan existens. Han bad mig kolla om han försvann till himlen eller helvetet. Men det gick så djävla snabbt att jag inte hann se det.
    - Där jag kommer ifrån tror vi inte på himmel eller helvete. Men Ted Gärdestad är alltså död. Må han vila i frid.

¤ Har du helt brutit med ditt tidigare liv?
    - Jag heter Upasani och kommer från Oregon. Men jag är väldigt lik Ted. Därför får jag frågor om honom hela tiden. Det enda jag vet om honom är sådant jag hört.

GALNINGAR
¤ Gillar du hans plattor?
    - Jag vet inte. Jag har inte hört så mycket. Jag vet att han gillade musik och det gör jag också. Jag heter "Sangit" och det betyder musik.

¤ Har Upasani någon framtid som musiker?
    - Det vet jag inte. Namnet Upasani innebär ett intimt kärleksförhållande med hela existensen. Bhagwan som gav mig namnet sa att det handlar om att satsa allt. Vad det blir av det är upp till existensen. Inte till mig.

¤ Det där låter nog väldigt vansinnigt och skrämmande för många.
    - För mig är det djävligt spännande. Sanyassins är äventyrare, galningar, älskare, poeter, spelare. Jag är inte så gammal i gamet. Jag är ganska nyfödd. Men det lilla jag förstår är att det är ett spel. Vi vet att vi föds, lever och dör och däremellan är det en stor äventyrlig resa. Det är bara att uppskatta och glädjas över det. Att vara upplyst innebär att förstå att livet är et mysterium som inte går att förklara.

PERSONLIG KRIS
¤ Ted Gärdestad har väl alltid hoppat lite hit och dit. Kan inte detta också vara en tillfällig historia?
    - Jag vet inte. Han gav intryck av att vara ganska rastlös. Det gillade jag.

¤ Är inte Upasani rastlös?
    - Jo, men inte på det sättet. Det hade skapats bilder kring honom i massmedia. Han tyckte inte att bilderna stämde med det som var verkligt för honom.

¤ Var han ett offer?
    - Nej. Var och en har ansvar för sitt liv och kan göra vad som helst av det.

¤ Var det en djup personlig kris?
    - Han var trött på det här tjafset om personliga kriser. Han ville inte rota. Han sa till mig att han hade haft väldigt kul men det hade blivit för mycket tjafs.

BEDRÄGERISEKT
¤ I ditt hus möter man Bhagwan överallt i form av bilder på väggarna. Men ser en stor kärlek hos dig till Bhagwan.
     Javisst. Jag finns i honom. Han är en människa som vi. Men han har rest hela vägen. Han har kommit fram. Han kan tala om var det är risikfyllt och var man bör vara uppmärksam, så man inte ramlar och faller. Men det är vi som ska gå hela vägen själva. Han knuffar oss vidare.

¤ Är detta en av alla amerikanska bedrägerisekter? Bhagwan skor sig på vilsna själars bekostnad. Han kör 26 Roll Royce.
    - De flesta är inte medvetna om att de irrar omkring. Vi vet att vi irrar. Men vi har Bhagwan. Han är ljuset. Han kan världens alla roliga historier och har alltid en i beredskap när någon har kommit riktigt vilse. Det här är en inre resa närmare i mitt inre landskap, som att resa närmare och närmare mitt eget inre ljus.

¤ Är det inte en flykt från vardagens problem?
    - Det som finns utanför finns också innanför. Där jag kommer ifrån är människan både en varelse som behöver materiell komfort och andlig stimulans. Det är det som Bhagwan kallar för "den hela människan". Vi ser ingen motsättning mellan det materiella och spirituella. Vi talar inte heller om moral och skuld. Där vi bor är man inte bättre om man är på ett visst sätt. Det enda som är fel är att vara något som man inte är.

¤ Du besvarade aldrig frågan om gåvorna till Bhagwan?
    - Det är en fråga som jag stöter på hela tiden i den andra världen. Det verkar som om folk tycker att det är fel att leva i ett materiellt välstånd trots att det är just det vi gör här i Sverige. Människan ska leva rikt både materiellt och andligt. Gåvorna är ett bevis på vår kärlek till Bhagwan. Allting ägs av ett affärsföretag i kommunen. Bhagwan äger ingenting personligen. Han är fortfarande gäst i Rajneeshpuram, staden i Oregon.

LÅTER KNÄPPT
¤ Är det fråga om mycket pengar?
    - En del är rika. En del har ingenting. Det är ingen merit att ge mycket. Var och en ger vad han har.

¤ Vill du flytta till Rajneeshpuram?
    - Just nu är det inte aktuellt. Vi bygger en stad, ett centrum, en metropol. Än så länge finns det ett begränsat utrymme. Dessutom är jag svensk medborgare. Den fysiska närvaron är inte den viktigaste. Närvaron med Bhagwan och hans lärljungar finns i hjärtat.
    - Jag har förstått att det här låter knäppt i mångas öron. Folk tycker att vi är lite galna. Å andra sidan tycker jag allt som sker här är lite galet.
    - Men vi är ju galna vi också.

ÖPPET LANDSKAP
¤ Alla Upasani-fans...
    - Jag vet inte om det finns några. Jag vet ju ingenting om Upasani. Det är så skönt. Upasani är ju bara ett stort frågetecken. Ett helt öppet landskap.
    - Ted Gärdestad sa att det enda som han egentligen skulle sakna var flickorna. Det är det jag känner nu när jag kommer till Stockholm att det finns otroligt många flickor här, som är otroligt vackra.
    - Det andra jag tänker på, är att skaffa mig en bil... en sportbil.

¤ Inga fler plattor?
    - Jag vet inte. Det kan komma vad som helst. Jag är öppen för det.
    - Jo. Det här är väldigt tydligt vad jag känner just nu. Men det är omöjligt att förklara. Du vet, som att älska med en kvinna. Det kan på sin höjd beskrivas poetiskt. Men inte förklaras. Det måste upplevas.

--------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Fredagen den 29 juli 1983

AFTONBLADET ¤ Den 3 juni 1981