"Trötte Teodor" - SKANDIA / Piteå - 1931
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Onsdag den 30 september 1931.
"En stilla flirt" - SKANDIA / Piteå - 1934
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Onsdag den 7 februari 1934
Thord Carlsson - njutbar pratare
Thord Carlsson, vars födelsestad hette Piteå.
Det är vid den här tiden som programpåvarna i det stora etermediahuset börjar lägga sina pannor i veck och fundera över vem som skall hjälpa oss fördriva våra lördagskvällar till vintern.
- Tja, vi har ju Lennart förstås... och Beppe... och Lasse nere i Malmö, hör man hur de mumlar kring planeringsbordet. Inget ont om herrarna Hyland, Wolgers och Holmqvist, men några fler måste det ju finnas, och en liten omväxling skulle vara rätt skön. Man kunde väl försöka med Carlsson till exempel.
Thord Carlsson, menar jag, han som Gomorron-pratar i radion denna augusti månad. Han är en trevlig, kunnig och högst njutbar person i de mest skiftande sammanhang. En av dessa uppsaliensare, juvenalbröder och filosofie magistrar som lagt under sig radions underhållningsavdelning i Tage Danielssons och Hans "Hatte" Furuhagens fotspår.
Carlssons röst bör vara en av de välkändare i landet, så många av radions absolut folkäraste program som han haft sitt finger och sina diftonger i. "När då då", "Telefonväktarna", "Sommar på Skansen", "Svar i dag" etc etc.
Carlssons diftonger kommer från Piteå, fast i radion hör man dem knappast. Han låg länge i karantän vid akademin i Uppsala innan han släpptes loss i etern, och där slipades nästan alla genuina nyanser bort ur hans barndoms Pitemål. Tyvärr, vill jag säga, ty visst är det härligt när man hör var folk kommer ifrån. Inte för utpräglat men som ett sakta sus från stubbens rot.
Nåja, Carlsson kan sin Pitedialekt fortfarande. Han behärskar den vetenskapligt så at säga. På den tiden han låg i Uppsala och lärde sig högsvenska var det i själva verket Pitemål han sysslade med en god del av tiden. Han skrev en förtjänstfull uppstas i nordiska språk för Karl Hampus Dahlstedt - en av våra säkra kännare av norrländska idiom - om stadsmål och landsmål i Pite älvdal.
- Pitemålet är en ädel dialekt, nästan som isländska, säger Carlsson och berätar en riktig Pitehistoria, där sten heter stein och öga heter öuge, med fornsvenskens dubbelvokaler bevarade. Magistern låter inte bara lärd, han kan berätta också.
- Du brydde dej alltså inte om att bli professor?
- Nej, jag blev extralärare i Fagersta i stället. Som sådan får man ingen lön under ferierna, så jag skrev till radion om ett vikariat. Brevet hamnade hos underhållningen, för där var jag registrerad.
- Registrerad?
- Jo, jag hade ju varit med i ett av Lasse O´Månssons program medan jag låg och läste. Det var en historia om en marsian som nödlandade i Norrland. Jag var norrlänning och talade Pitemål med honom. Ingen begrep oss, men på det kom jag med i underhållningskartoteket, blev anställd, och här sitter jag.
Carlsson sitter avspänt och med tydliga tecken till trivsel. Säger sig rent av ha svårt att föreställa sig något jobb som är mer stimulerande än detta att få göra program i radio, få meddela sig med många människor i ständigt skiftande ämnen. Kanske lära bort ett och annat under opretentiösa former. Magistern kikar fram, Carlsson har inte gått sitt provår färgäves. Han är nog en riktig trivselfaktor i Radiohusets allenerande korridorer. Visserligen älskar han Norrland - sommarnöjet ligger mycket riktigt på en ö i Pite skärgård - man han bor i Stockholm med stor belåtenhet. Det ska vara på sin höjd ett tag mitt i sommaren han känner ett tvång att flytta hem. Men då får han gudilov oftast semester.
Det var bara i fjol sommar det inte blev någon riktig reda med hemlängtan. Då stod han varje vecka på Skansens scen med Rolf Kirkvaag, Norges Hyland. Det var ett eldprov, kan man förstå, för en som alltid suttit ljudisolerad med mikrofonen, att plötsligt stå öga mot öga med fem tusen människor.
- Skrik inte så förbannat, röt teknikern i hans lurar på premiären. Inför det svallande folkhavet glömde Carlsson att han hade högtalare och försökte nå ut med sin egen lilla röst. Fast småningom kom han ju överens både med teknikern och med sina nerver.
- Det var Kirkvaags förtjänst. Han är ju ett underhållningsgeni med en enorm rutin.
- Det var verkligen din debut...
- Om man inte ska räkna juvenalspexen i Uppsala. Jag var med i "Gustaf III", spelade Gustaf på det fjärde Adolf, en garanterad talroll. Sång är inte min sak.
Skådespela kan däremot Carlsson. Många av dessa föträffliga radiopratare är ju egentligen förhindrade skådespelare, ungefär som journalister ofta döljer en väl tuktad längtan efter att bli författare på allvar. Thord Carlsson skiljer sig en smula från mångfalden genom att han verkligen kan agera. Kommer ni möjligen ihåg den oförglömliga utgåvan av Mosebacke Monarki från förra valet? Man gjorde en parodi på en resande valtalare, han som for landet runt med ett popband och talade om välfärdens luftmadrasser...
Talaren var tillfällige mosebasken, filosofie magistern och producenten i Sveriges Radio Thord Carlsson. Programmet improviserades en eftermiddag utan manus och utan egentlig repetition, bara med Hasse och Tage semaforerande och sufflerande bakom kameran, berättar han. Då var det verkligen ett mästerstycke. Jag tror att Carlsson borde släppas loss lite oftare framför TV-kamerorna. Varför ska vi behöva nöja oss med att bara lyssna till honom?
----------------------------------------------------------------
DAGENS NYHETER ¤ Den 9 augusti 1970.
Infjärdens IC
Den nya servicestationen i Roknäs. Affärschefen Carl Berggren t.h.
och servicemannen Mats Lundström t.v.
-------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 9 januari 1971.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 9 januari 1971.
Kurre Hamrin / 1958
REKORD-MAGASINET ¤ September 1958.
Storforsolyckan den 29 oktober 1923
Den 29 oktober 1923 mötte sju personer drunkningsdöden, när ångfartyget "Lövholmen" sjöng vid Storforssågen inte så långt från mitt föräldrahem i Hortlax. Det var en förfärlig olycka som gav eko över hela vårt land. Av de sexton passagerarna miste sju personer sitt liv. Däribland en släkting till mig, 23-årige Åke Lindkvist boende i Storfors. Åke var tremänning till min far, John Lindqvist, och deras fäder var alltså kusiner. Min pappa som var född året 1923, den 19 februari, hade av naturliga skäl inget som helst minne av händelsen. Men det kan tänkas att de två äldsta syskonen, Ingvar, f. 1911, samt Erik, f. 1912, upplevde detta ur ett mera vuxet perspektiv. Det var inte förrän i vuxen ålder som jag lärde känna historien om vad som egentligen hände den där oktoberskvällen vid 18-tiden, när ångfartyget så ödesdigert stötte ihop med en timmerflotte. Piteå-Tidningen gav ut ett extranummer, där man noggrant följde upp händelsen. Piteå-Tidningen vars politiska färg var klart röd, (socialdemokratsikt), slog upp olyckshändelsen på ett betydligt större sätt än lokalkonkurrenten, Norrbottens Allehanda, vars politiska inriktning gick tvärt emot PT:s. Allehanda gav de högersinnade sin röst. Den text och bilder som publiceras på bloggen, är alla hämtade ur Norrbottens Allehanda, okt./nov. 1923. Detta eftersom jag tyvärr inte äger tillgång till 1923-års årgång av PT.
Onsdagen den 31 oktober 1923 berättas i Norrbottens Allehanda om den
tragiska olyckan där sju personer miste sina liv.
Så här beskrevs händelseförloppet några dagar efter olyckan:
Ångaren som kl. 6 på aftonen avgått från S. J.s Slipsfaktori till Storfors och Bergsviken med en kontingent arbetare, hemmahörande i dess trakter hade nämligen kolliderat med en utanför Storforssågen liggande timmerflotte och gått till botten. 12 sågverksarbetare o en dam, samt ångbåtens befälhavare kapten J. E. Viklund, maskinisten F. O. Bergman och dennes 13-årige son Göran, som även tjänsgjorde på fartyget.
De förolyckade:
¤ Fröken Elma Hortlund, Storfors, född den 17 oktober 1896 dotter till sågverksarbetaren Leonard Hortlund, Hortlax.
¤ Lars Nordström, Degeränget, född den 16 mars 1878, efterlämnar hustru och tre barn.
¤ David Nordström, son till ovan Lars Nordström, född den 5 november 1908.
¤ Karl Algot Hellgren, Bergsviken, född den 14 augusti 1878, efterlämnar hustru och fem barn.
¤ Johan Albert Svensson, Bergsviken, född den 22 juli 1889, efterlämnar hustru och tre barn.
¤ Johan Axel Eriksson, Bergsviken, född den 9 juli 1893, efterlämnar hustru och två barn.
¤ Åke Valdemar Lindkvist, Storfors, född den 29 november 1900, son till jordägaren J. E. Lindkvist, Bergsviken.
NORRBOTENS ALLEHANDA ¤ Måndagen den 5 november 1923.
I Norrbottens Allehanda, gjordes ett upprop att vara de olycksdrabbade familjerna till hjälp i den svåra stund som rådde.
UPPROP: Räck de genom Storforsolyckan nödställda en hjälpande hand!
I denna värld synes intet varaktigt, varje ögonblick öppnar nya gravar, än i luftens regioner, än i havens djup, allt är som en brusande strömmens böljor, jagande varandra...
Som en löpeld har nyheten om den sorgliga dödsfärden å Pitefjärden gått, ej endast över vår ort utan över hela landet, uppskakande och upprörande sinnena i högsta grad. Fäder hava slitits bort från sina hustrur och minderåriga barn, lvenadsglada ynglingar, kanhända familjens enda ekonomiska stöd, ha fått dela sina äldre arbetskamraters olycksöde, ja i en familj har såväl far som son lämnat sina anhöriga i djupaste sorg. Tretton barn och fyar hustrur stå spörjande och sörjande sina fäder och män, vilka så oförmodat, och som man tycker, även hänsynslöst försvunno därnere.
Fattigdomens och armodets spöke kommer förvisso av naturlig anledning att inom kort träda över tröskeln i de redan förut i sorg försänkta arbetarhemmen, och bidraga till att göra sorgen dubbelt så tung för de efterlevande. Några krystade och utmålande ordkombinationer giva dock så ytterst liten hjälp och lindring; den hemska händelsen i all sin nakenhet talar nog bäst sitt eget dystra språk. Det är därför i medlidsamhetens tecken och intresse, Norrbottens Allehanda ödmjukt vågar vädja till den stora allmänhet, som med fasa inför den sorgliga olycka, ryggat tillbaka inför dess vidd, att i möjligaste mån räcka en hjälpande hand åt de efterlevande för att i den omfattning, som möjligen finnes, trygga deras existens eller åtminstone linra armodet och sorgen, vilken strävan för övrigt av statsmakterna borde kraftigt understödjas.
Bidrag, som med största tacksamhet emottagas, kunna inlämnas direkt å Norrbottens Allehandas exp. eler också pr. post under adr. "STORFORSINSAMLINGEN" Norrbottens Allehanda, Piteå - Gåvornas fördelning kommer sedan att ske i samråd med kyrkoherde A. Wännman, Hortlax, som välvilligt ställt sig till förfogande härför. Teckningslistor finnas utlagda i härvarande banker jämte annorstädes, såväl i staden som på landsbygden.
------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Måndagen den 5 november 1923.
- BEGRAVNING PÅ STATENS BEKOSTNAD -
Det torde nu kunna tagas för givet, att Storforskatastrofens offer komma att begravas på statens bekostnad. Järnvägsstyrelsen har de senaste dagarna haft frågan härom under behandling och därvid bl a inhämtat förvaltare Emanuelssons mening, vilken på det livligaste tillstyrkt ett sådant arrangemang. Järnvägsstyrelsen väntas också redan idag ingå med framställning till k. m:t, som har att fatta beslut i ärendet. Att regeringen tillmötesgår järnvägsstyrelsens framställning faller av sig självt.
Två av olyckans offer, Lars Nordström i Degeränget och hans son David, jordfästas i morgon middag kl. 1 i Öjeby kyrka, medan stoftet efter fröken Hortlund redan i går vigdes till gravens ro i Hortlax kyrka. De fyra övriga från Hortlax församling - K. A. Hellgren, J. A. Svensson, A. Eriksson och Åke Lindkvist - begravas om söndag. Åt ett av offren för Storforsolyckan, Åke Lindkvist, ägnar en kamrat sin bortgångne vän följande ord:
Åke Lindkvst! Bland Dina arbetskamrater var Du känd för Din stora plikttrohet och för Ditt orubbliga lugn. I Ditt hem sysselsatte Du dig på lediga stunder med musik och målning. Nu lever endast Ditt minne, men i Ditt hem har Du efterlämnat ett tomrum, så stort att det aldrig kan fyllas. Blott de alster Du kvarlämnat i form av vackra målningar över svenska samhällen, och i synnerhet över Din hembygd, Storfors, skall påminna de efterlevande om de höga och idéella intressen Du levde för.
Ett olycksöde synes ha vilat över släkten till den vid Storforskatastrofen omkomne Lars Nordström i Degeränget. Enligt vad Norrbottens Allehanda erfarit, har nämligen hans farfar, far och två bröder samt nu Nordström själv och hans son omkommit genom drunkning. Fadern och två bröder, som voro fiskare från Lule-Mörön, drunkande under fiske för några år sedan. Lars Nordström har två gånger förut under sina färder på sjön varit i fara att drunkna. Utmärkande för släkten Nordström har varit deras stora kärlek till sjön, i vilken de till slut funnit sitt olyckliga öde.
------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Måndagen den 5 november 1923.
Åke Lindkvist och Johan Axel Eriksson, två av de sju omkomna i båtolyckan.
Åke Lindkvists far, Emil Lindkvist (1875-1941), ingick äktenskap 1899 med Alma Wiklund (1876-1962 från Hortlax. I äktenskapet föddes barnen: Bertil (1899-1962), Åke (1900-1923), Vally (1906-?), Håkan Halvard (1911-1912) samt Håkan Ragnvald (1913-1997). Emil Lindkvist jobbade som stalldräng på "Hospitalet" - dvs Furunäsets sjukhus. Emils äldre bror, Ludvig Lindkvist, senare med soldatnamnet Svärd, som därefter antog släktnamnet Englund, var född 1873 och avled 1957. Ludvig Englund var kronjägare, och bodde i Fagerheden med sin familj. Han var en färgstark personlighet, som ägde ordets gåva. Englund bodde sina sista år i en lägenhet i centrala Piteå med hustrun Ester f. Hedlund (1884-1955). Om Ludvig Englunds bravader, har jag författat två artiklar som publicerades i Piteå-Tidningen den 5-10 oktober 2009.
Ludvig Englund - föddes i Hemmingsmark med efternamnet Lindqvist. Han blev indelt
soldat med namnet Svärd. Bytte sedan till släktnamnet Englund. Ses här på en
bild på sin 60-årsdag när han blev livligt hyllad, med sång av skolbarn, flaggor och
hyllningar av många slag. Englund var farbror till Åke Lindkvist och bror till Emil
Lindkvist, Storfors. Bild: Norrbottens Allehanda - 1933.
--------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------
Munksunds hornmusikkår
Martin Hammarstén t.v. och kollegan Oskar Pettersson är två verkliga veteraner i
Munksunds hornmusikkår. Den bildades redan 1920 men då som sextetten "Lyran".
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Oktober 1966
Ångaren Piteå / 1899
NORRBOTTENS POSTEN ¤ Måndagen den 24 juli 1899.
C. A. Hedqvist fyller 80 år / 1910
C. A. Hedqvist, Öjebyn.
Verksägaren och riddaren C.A. Hedqvist i Öjebyn fyllde i går 80 år och uppvaktades i anledning däraf af sina närmaste släktingar och vänner, från hvilkas sida han blef föremål för en hjärtlig hyllning i form af blommor och lyckönskningar. Kantor Israel Andersson samt hemmansägare August Danielsson i Böle och Arvid Wikström i Öjebyn uppvaktade å Piteå sockens vägnar och framburo kommunens lyckönskningar och tack för jubilarens gagnande verksamhet i egenskap af stor arbetsgifvare och förgångsman på jordbrukets område.
En mängd telegram från in- och utlandet ankommo, innehållande de varmaste lyckönskningar. Den gamle patronen är fortfarande frisk och kry och i besittning af kroppens och själens fulla spänstighet.
---------------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS POSTEN ¤ Torsdagen den 3 februari 1910.
UNO-X Strömnäs, Piteå / 1970
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 7 april 1970
Ny blomstringstid för Sikfors Folkets Hus / 1971
Sikfors Folkets Hus.
I Piteå-Tidningen den 21 augusti 1971, fanns en artikel rörande Sikfors FH. Ett välbekant ställe såväl för oss musiker som danspublik. Jag har själv suttit på folkans scen vid några tillfällen, då med John Harrys och Lasses. När den nya folkan stod klar, spelade jag vid något tillfälle både med Rolf Åhmans och Opus. Jag har även ryckt in som vikarie i Kjell Anderssons orkester när bandet spelade upp till dans.
Natten mellan den 17 till 18 maj 1977, brinner Folkan ner till grunden. Branden fick enligt vittnen ett explosionsartat förlopp.
- Det var en fruktansvärd brasa, enligt Gustav Norman, bosatt mitt emot byggnaden.
Han vaknade av ett knstrande ljud och sekunderna senare kom en öronbedövad knall. När han rusar fram till fönstret slog eldflammorna redan ut som kvastar mot taket. Hans hustru larmade då brandkåren, som emellertid sekunderna innan fått larm från en annan Sikfors-familj.
Det var inte första gången som Sikfors FH eldhärjades. Den 15 juni 1952 totalförstördes byggnaden i en likartad brand. På samma plats återuppfördes då den byggnad som senare jämnades med marken. Återinvigningen skedde 1954. Byggnaden var uppförd i trä med fasadbeklädnad och tak av eternit. Byggnaden var försäkrad för 430.000 kr med det täckte inte dess fulla värde. I inventarierna som blev lågornas rov ingick bl a biobänkar med 100 platser, biomaskin och servis för 200 personer.
Roger Lindqvist
Ny affär i stan / 1910
NORRBOTTENS-POSTEN ¤ 1910
Lantmannas nya lokaler / 1970
Premiär för Lantmannas nya lokaler på 5.040 kvm.
-----------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 26 september 1970.
Parkeringshuset, Sundsgatan, Piteå / 1970
Frågan man ställer sig, är parkeringshuset ett misslyckande?
Kalkylerat på 145.000 kr i inkomster, 1970 uppe i 32.000 kr.
------------------------------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 30 oktober 1970.
Källarmästare Hörker
Källarmästare Karl Hörker, restaurang Birkarlen och puben på Storgatan, Piteå.
-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 4 mars 1971.
Färgstark hockeylirare i PIF
Piteå-Tidningens Hans G. Pettersson har här fångat 24-årige Janne Lundqvist,
färgstark lirare i PIF på bild.
--------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 21 januari 1972.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 21 januari 1972.
Då ödet spelar in - en dotter berättar
Ett av de många rivningshusen på Norrmalm i Piteå skulle rivas och säljas för vedeldning. En Munksundsbo köpte och rev huset och veden kom att ligga i hans vedbod i ett tiotal år, till dess en svåger till undertecknad, som den tiden hade vedeldning, i sin tur köpte veden. Den hamnade så småningom i deras vedbod och i köksvedbänken. Den tiden tapetserades en del rum med tidningar, vilket även här var fallet. En bror till mig såg och blev intresserad av några fragment på vedträna och gick ut till den mörka vedboden. Där rev han på måfå några gulnade pappesrester och fann när han kom in till sin och de andras stora förvåning sin egen mors och fars lysningsannons.
Några gulnade fragment på ett vedträ visade sig vara en gammal lysningsannons.
PIGA SOM 9-ÅRING
Tilläggas kan att mor började redan som 9-åring att arbeta som piga i olika hem. Som 18-åring tog hon plats i köket hos dåvarande patron Hedquist i Öjebyn. Där arbetade en stalldräng vid namn Axel Nilsson. De båda unga förenade sina öden, som framgick av den 70-år gamla annonsen. I äktenskapet föddes 12 barn, som alla lever och tillsammans representerar en ålder av 705 år! Far hade ett strävsamt liv bakom sig. Som kolare på Munksunds kolgård hade han att cykla och åka sparkstötting den långa vägen. När han kom hem skulle skor och handskar lappas och lagas. Far sydde själv de flesta skorna och handskarna.
SPARADE TILL BARNEN
För oss barn var det spännande att granska hans rensel och alltid finna något av matsäcken, som han inte nämnts äta upp, för att slippa göra oss besvikna. Far dog vid 57-årsålder år 1933. Mor hade att ta hand om flera små. De äldre var redan ute i förvärvslivet. En 15-årig son axlade tillsammans med mor det tunga ansvaret för sina små syskon och hemmet för övrigt. Han har fortfarande barndomshemmet i den bästa ordning.
SJÖNG SIG GENOM BEKYMREN
Vi barn kan inte fatta hur mor orkade allt detta och ändå kunde vara glad och tacksam. Med sin klara sångröst sjöng hon sig igenom bekymren och en enastående humor gjorde att hon blev omtyckt och älskad av alla. Mor dog 1965 vid 82-årsålder. Den gamla annonsen är för oss 12 syskon 4 systrar och 6 bröder bosatta i Piteå, 1 bror i Boden och 1 bror i Luleå, en dyrbar klenod.
---------------------------------------------------------------------------------
Anna Lööw berättat för Piteå-Tidningen - lördagen den 22 januari 1972.
Invigning av Gläntan / 1961
Gläntans "loggbok" studeras av fr. v. överläkare Erik Bernstad, socioterapeut
Akke Norberg och överläkare Nils Åderman.
- Må Gläntan för många vårdtagare bli en port ut till hälsan och livet utanför sjukhuset.
Så sa sjukhuschefen vid Furunäsets sjukhus, överläkare Erik Bernstad, då han på onsdagen i ett varmhjärtat tal invigde Gläntan, sjukhusets förnämlige och i svensk mentalvård absolut unika fritidsgård på Pitholmslandet.
--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 16 november 1961.
Hus med anor...
Flottningsföreningens hus i Öjebyn lever vidare. Antikhandlare Sven Jonsson
flyttar in.
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 11 februari 1978.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 11 februari 1978.
Källans vattenfabrik, Munksund / 1978
Källans vattenfabrik, Munksund.
-------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 30 oktober 1978.
