Roger Lindqvist

¤ PESSIMISTISK KASSÖR "SIDSTEPPADE" TVEKAR
   ATT ÖVERTA ANSVARET ¤


Nattivalen har alltid varit ett pålitligt evenemang ur publiksynpunkt.
Kommer den nu att försvinna?

Den stora PR-grejen i Piteå, Nattivalen, och med den de nordiska kulturstipendierna är i farozonen. Klimatet är rent allmänt kärvare än under startåren, då bl a direktsändningar i radio och TV gav den nattliga festen en mängd reklam och pengar i massor flöt in. Så sent som ifjol lockade dock fortfarande Nattivalen stora publikmängder. Men kostnadskurvan stiger för brant, anses det, för att man, utan väsentlig höjning av biljettpriserna, skall kunna få behövligt överskott.
Behövligt överskott, hur stort är det? Distriktsveterinär E G Lindholm i Piteå, kassör i Föreningen Birkarlens arbetsutskott för Nattivalen, anser att man för att kunna klara utdelningen av kulturstipendierna och övriga fasta kostnader måste ha ett netto på 23.000 kronor. Om inte kapitalet på cirka 100.000 kronor, inhöstas under de gyllene åren, skall behöva naggas i kanten.

    - Jag tror nog att publiken kommer att räcka till även i fortsättningen. Men kostnaderna måste pressas eller också biljettpriserna höjas. Det senare låter sig kanske göra... vi har hittills tagit en femma i entré medan midsommarfestarrangörer och andra gladeligt tar ut en tia av sina besökare. Att pressa kostnaderna är värre, om vi ska fortsätta som hittills, d v s leja folk till praktiskt taget allting. Polis- och vaktersättning biljettförsäljning o s v kostar stora pengar. Birkarlens ordförande, landshövding Ragnar Lassinantti, har vid samtal med mig förklarat sig dela min uppfattning att en förening med stort medlemsunderlag bör anlitas i fortsättningen, om nattivalerna ska kunna behållas. Föreningen Nordens lokalavdelning i Piteå borde ligga bäst till och de har också fått reda på vår uppfattning. Ännu har dock ingenting hörts om deras eventuella villighet att rycka in.

¤ MATERIAL FÖR 50.000
    - Vi har under årens lopp investerat omkring 50.000 kronor i stängsel, stolpar, betongplattor, kassaskrin, biljettkiosker, scenvirke o s v. Ifjol skaffade vi oss en toalettvagn, som dåvarande ledningen för Piteå stad ställde i utsikt att staden skulle överta och hyra ut till oss och PIF-mässan. Vidgade stadens ledning var emellertid av annan åsikt och vi har själva fått betala vagnen, som är i kostnadsklassen 23.500 kronor. Det finns alltså åtskilligt som framtida nattivalarrangörer slipper tänka på att skaffa.

¤ "NÅGOT MÅSTE SKE"
Adjungerad ledamot av arbetsutskottet sedan Nattivalens första år är herr Sven "Krigarn" Nyström. Han uttrycker till Piteå-Tidningen sina betänkligheter mot det sätt på vilka nattivalerna förberetts. Eller rättare sagt bristen på förberedelser. Första veckorna innan festen kallas arbetsutskottet till aktion.
    - Något måste ske, om vi ska kunna genomföra festligheter av det här slaget i fortsättningen, säger han.
Arbetsutskottets ordförande, f drätseldirektör Axel Bengtsson, är bortrest och har av den anledningen inte varit anträffbar för en kommentar.

¤ "SIDSTEPPADE"?
Vilka är då förutsättningarna för att Föreningen Nordens lokalavdelning i Piteå skall överta ansvaret för Nattivalen? Tydligen inte särskilt stora. Föreningen existerar knappast annat än på papperet. Och ordföranden, rektor Adrian Wennström, säger så här:
    - Vi ställdes åt sidan, då Piteå-nattivalen lanserades. Nu börjar det tydligen gå tyngre och då begär man vår hjälp. Jag är beredd att diskutera frågan men nog vill vi veta exakt vad som krävs av oss innan vi kan tänka oss rycka in. Personligen har jag redan för många järn i elden för att hinna eller orka ta hand om ledningen för arrangemangen.

Så är alltså situationen fem månader innan tredje lördagen i juli, då årets nattjippo på Sundsgatan i Piteå skall vara ett faktum. Om den gamla mallen skall följas, nota bene. Den första Nattivalen ägde rum 1961 och årets - om den nu blir av - följdaktligen den sjunde i ordningen. Även om meningarna är delade om formerna för nattivalerna torde råda stor samstämmighet om betydelsen för Piteå av ett PR-evenemang av det här slaget. De signaler som nu hissats från ansvarigt håll kan ur den synpunkten bli betydelsefulla. Skall verkligen Stor-Piteå låta Nattivalen dö sotdöden?

-----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 16 februari 1967

Sångaren Mats Ohlin f. 1947, och som slog genom i Hylands hörna
med dunder och brak, begav sig senare ut på en landsomfattande
turné. Två av de platser som han besökte med sin sång, var Skellefteå
FP samt Badhusparken i Piteå.


PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 28 juni 1967



PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 3 juli 1967

Kvarteret Stadsvapnet nr 4, Storgatan.

De här båda bilderna - den ena tagen i början av 1900-talet den andra 1966 - är faktiskt värda ett närmare studium. Se hur väl bevarade bebyggelsen är på södra sidan av gatan. Titta på det närmaste huset - nuvarande Ebeneser-kapellet. Dörren mot gatan är visserligen borta, men fönstren har exakt samma bågar. Huset väster om detta har har i det närmaste alla byggnadsdetaljer kvar bl a en fridekoration. Ett tidens tecken är att urmakarens klocka är utbytt mot en trafikskylt. Fastigheten med Bloms mode är sig så lik den kan vara, med undantag av att man tagit upp större skyltfönster. Men titta på det skickliga stuckarbetet vid taket. Det är kvar.

Däremot har norra sidan av gatan genomgått stora förändringar. Husens exteriörer har förändrats genom om- och tillbyggnader. I de flesta av dem kan man dock hitta den gamla huskroppen. Detta gäller bl a det hus som Alfhild Axelsson skildrar i vidstående artikel. Under rivningsarbetet som nu pågår är det lätt att se hur man vid ombyggnader har utnyttjat de gamla timmerväggarna i det degermanska huset för att av detta göra ett något så när modernt affärshus.


Storgatan i dag, 1966.

Kvarteret Stadsvapnet nr 4 med adressnummer Storgatan 46, (Bodéns bokhandel) vars tomt är "hel" och således sträcker sig mellan Stor- och Prästgårdsgatan ägdes av Degermanska brukssläkten i Jävre sedan tidigt 1800-tal, icke uteslutet att släkten D. ägt hus på denna plats sen 1790-talet, då man vet att handlanden och rådmannen Johan Degerman i november 1797 fick bergskollegiums tillstånd för ett järnmanufakturverk och sågverk i Jävre by. Bruks- och officersfamiljerna ägde vanligen ett "stadshus" - någonstans att ta in vid stadsbesök. Den siste ägaren av Stadsvapnet 4 av släkten D. var brukspatronessan Fredrika D. född 1803 död 1887, änka efter patron Eric D, som dog 1867.

Huset var, som möjligen framgår av bilden, ett arkitektoniskt vackert envåningshus och hade två korta flyglar på gårdssidan, ekonomibyggnader och en stor trädgård ner mot Norra Långgatan (Prästgårdsgatan). Nedanför den skvalpade ännu Kanalen eller Sundet ohämmat av någon strandskoning. Gården behölls i släkten till någon gång på 1890-talet, då den inköptes av järnhandlanden och rådmannen Axel Collberg, som i sin tur försålde fastigheten till konsul Ruben Sundström. Han inredde där Piteås första stationära biograf - Elite-Teatern - som han först hyrde ut, sedan drev i egen regi i många år. Efter den stora branden 1926, kom bokhandeln till huset, med Ernst Strandberg som förste innehavare.

-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 1 november 1966

Bild från Sundsgatan i Piteå.

De tre stora fastigheterna i kvarteret Lönnen i Piteå, uppförs av byggnadsfirman August Larsson & söner, håller nu på att färdigställas. Fastigheten närmast Nygatan är inflyttningsklar första november, mittenfastigheten första april och fyravåningshuset närmast Sundsgatan tas i bruk första februari. Tillsammans kostar fastigheterna omkring fyra miljoner.

Hyreshuset närmast Nygatan har 16 lägenheter. Mittenhuset liksaså 16. Lägenheterna varierar mellan ett rum och tre rum och kök. Till det stora huset vid Sundsgatan kommer ICA att flytta. De tar hela 650 kvadratmeter i anspråk för ett varuhus, vars försäljningsyta blir 350 kvadratmeter. ICA kommer att öppna den stora affären omkring första februari. I bottenplanet kommer dessutom att öppnas en barservering.

Hela våningen en trappa upp kommer att disponeras av lantmäterikontoret. Andra våningen får en större kontorslägenhet, där kommer att öppnas tandläkarpraktik och dessutom blir det utrymme för två enrumslägenheter. En lägenhet om fem rum och kök samt en lägenhet på fyra rum och kök, samt två enrumslägenheter får plats i tredje våningen. Fyra trappor upp blir det en lägenhet om fem rum och kök, en fyra rum och kök samt en enrumslägenhet. Fastigheten får givetvis hiss.

-------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ November 1966

HASSE SVEDBERG, i ursprunget pitebo.

¤ Om söndag säger Hasse Svedberg tack och farväl till serieishockeyn.
    - Ja, då är det slutspelat för min del. Kanske man fortsätter med ishockeyn i någon form, dock inte som aktiv spelare.

Hasse Svedberg har varit en injektion i Kågedalen senaste åren, det har dock på sistone gått allt tyngre och nu finns inget hopp om förnyat div II-kontrakt för skellefteågänget. Och inget hopp om att KAIF får behålla sin tränare som spelare?
    - Jag har visserligen också tidigare hotat med att lägga av, men nu först är det allvar.
Detta trots att Hasse inte alls behöver känna sig missnöjd över sin egen insats, snarare tvärtom. Den genomgående bäste spelaren i Kågedalen, har sällan gjort en dålig match.

MÄTTAD
Hasse börjar dock vara mätt på allt vad den aktiva idrotten ger. Som 37-åring kunde han låta minnet fly tillbaka till ljuva stunder i Skellefteås allsvenska lag, till den dag han stod som världsmästare och de 98 gånger han spelade i blågula färger. Och förstås minnas den tid under vilken han fick sin uppfostran i Piteå IF, där han framstod som stöttepelare när laget flera år rankades som Norrlands bästa.

OTRÄNAD
Hasse är som sagt en pigg "åldring" hänger med fint i div II-leken.
    - Visst står man i vägen för motståndarna ibland, men jag tycker inte att jag alltid hinner med i svängarna. Sedan jag lämnade AIK för några år sedan har det blivit lite si och så med egna uppladdningen. Har fått koncentrera mig på att träna grabbarna i Kågedalen.

VILJESAK
Hasse är annars inte förvånad över "gummigängets" kräftgång.
    - Första året går man långt med bara het vilja. Den här säsongen har gnistan inte varit densamma, grabbarna har bara nyttjat 70 procent av kapaciteten. En nackdel dessutom att vi bara har 15 A-lagsmässiga spelare, av vilka endast 9-10 finns på träningarna samtidigt.
Att Hasse fortsätter som tränare är troligt. Men om det blir Kågedalen eller någon annan klubb nästa säsong är inte bestämt...

---------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 6 februari 1969

FAKTA--------------------------------------------------------------------

HANS Ingemar Svedberg föddes den 6 september 1931 i Piteå.
Han har flera meriter såsom världsmästare 1957 vid VM-hockeyn
i Moskva. Han är i dag 80 år fyllda och bor i Skellefteå.

Roger

Som synes brann det friskt över hela ladugården. Elden spred sig
mycket snabbt under taknocken.

Tolv djur innebrändes vid 14-tiden på lördagen hos hemmansägaren Erland Persson i Norra Pitholm. Branden upptäcktes av en ninneboende hod Persson, som vid eldstillfället var borta på besök. Elden var mycket häftig och någon möjlighet att rädda kreaturen fanns inte. Ett tröskverk lyckades man få ut ur den brinnande ladugården, men det var redan förstört av elden. En traktor kunde emellertid räddas. Det var en granne, Kjell Lindberg, som kunde köra traktorn i säkerhet.

Tre kor en nästan fullvuxen tjur två getter, tre kalvar två grisar och ett får innebrändes. De enda djur som kom undan med liviet i behåll var tre kalkoner som vid tillfället befann sig ute på gården. Ladugården som var drygt 30-talet meter lång förstördes helt och en mängd redskap blev lågornas rov. Bl. a. hade Persson nyligen inköpt 700 kg fodersäd.

Hur elden uppkommit är ännu outrett. Den inneboende märkte att det kom rök från ladugården och när han öppnade dörren slog lågorna mot honom. Det var i höet som lågorna slog upp som värst och någon möjlighet at tränga in i ladugården och dess ekonomibyggnad fanns inte. Vederbörande sprang följaktligen omedelbart och larmade brandkåren, som snart var på platsen, men kunde ingenting göra för att förhindra at ladugården ödelades.

Ladugården är centralt belägen och inköpt av Piteå landskommun för fortsatt tätbebyggelse. Ägaren Erland Persson - som driver jordbruket tillsammans med systern Birgit - hade för avsikt att avveckla djurbesättningen efter något år. Han var emellertid mycket fäst vid djuren och tog deras tragiska död mycket hårt. Både Persson och hans syster var tillfälligt borta från gården när elden uppkom. När brodern kom tillbaka var nästan hela den stora byggnaden nedbrunnen. Systern kom först senare. Rök från brandplatsen syntes ända till centrala Piteå och ett stort folkuppbåd tittade på förödelsen. Vid den kraftiga hettan exploderade eternitplattorna med rätt skarpa knallar och splitter ströddes runt byggnaden. Själva ladugården, utrymmet för djuren, var av tegel och stod alltså kvar även efter branden. Djuren torde dock rökförgiftats på ett tidigt stadium och kanske trots allt gått en skonsam död tillmötes.

--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ September 1966