Roger Lindqvist

På den numera nedlagda Star-biografen i Roknäs, såg jag som barn många filmer. Några handlade om Tarzan, som på vita duken spelades av Johnny Weissmuller (1904-1984) och hans Jane, som gjordes av Maureen O´Sullivan (1911-1998), inte eller att förglömma apan Cheeta. Det var inte bara Tarzan som jag såg, Star-bion visade mängder av andra filmer också som exempelvis 91:an Karlsson, med Gus Dahlström som soldat 91, och Holger Höglund som kompanjonen 87:an. Även Åsa-Nisse från Knohult visade upp sitt register, då han och vapendragaren Klabbarpar´n ställde till med hyss, i de djupa smålandsskogarna. Åsa-Nisse gestaltades av John Elfström, Klabbarparn av Artur Rolén. Idag står den gamla biografen öde. Den ser sannerligen inte riktigt frisk ut där den står som ett slags monument över flydda dagar. Synd att den skall förfalla, det hade varit skäl i att istället försöka bevara den, precis som man gjorde med bion i Adak, som gick en ny vår till mötes.

 

Jag kände dem hela högen, Fred Flinta med hustrun Wilma och dottern Pebbles. Grannarna Barney och Betty Granit inte att förglömma. Å vad jag tyckte om dem!

 

I vår familj har fem Volvobilar passerat revy. Den första var en vinröd sak av årsmodell 76, som jag köpte på Lundgrens Bilaffär i Piteå. Hustrun hade en blå Volvo med automatväxel, som användes under nåt år. När barnen kom så inköptes en Volvo skåpvagn årsmodell 1980. I början av 90-talet så kom en röd Volvo 740 in i familjen av 87-årsmodell. Sedan köpte en av sönerna en vit 740.

 

Men min favoritbil inom volvofamiljen har jag aldrig köpt - än så länge: Volvo P1800. Den tänkte jag spara tills jag åker in på hemmet. Då skall jag ut med min vita P1800 varje dag, jag och hustrun. Istället för att sitta i en fåtölj på boendet, med bruna tofflor, så blir det att åka ut i världen - åtminstone mellan Hortlax-Piteå - för att stå ut med ålderdomen. Den som lever får väl kanske se?

 

Innan köpet blir av, och innan de bruna tofflorna hamnat på mina fötter, så får jag avnjuta "min" P1800 på bild. Samt även några andra volvorariteter. Så håll till godo!

 

Roger.

 

Två nyhetsankare, som fick TV-publiken att sitta som fastskruvade i sina fåtöljer. Skulle aldrig vara möjligt i dag, 2013. Men då var det fullt möjligt. Nyfikenheten var stor i televisionens barndom. Det behövde inga större märkvärdigheter för att skapa idolhysteri. Om detta blev Olle Björklund (1916-1981) och Sven Lindahl f. 1937 varse om. Det räckte att deras respektive nunor visades på bästa sändningstid, så var de båda kort och gott TV-idoler, med stor stjärnstatus. Det gick så långt att Olle Björklund reste i parkerna, endast för att visa upp sig livs levande. Det var något som TV-chefen Nils-Erik Baehrendtz prompt protesterade emot. Björklund fick avsked, på grått papper. Sven Lindahl däremot, han gjorde också extraknäck vid sidan av TV-jobbet. Han komponerade bl a Mälarö kyrka som f d popsångaren Lenne Broberg låg på Svensktoppen med flera veckor. Lindahl gjorde även Mona Wessmans hit, Hambostinta i kort-kort, som också placerade sig på listan. Men när Björklund fick gå, stannade Lindahl kvar.

 

Det gick rykten om att Sven Lindahl var av kunglig börd. Detta påstående kom sig av att folk tyckte att han och den dåvarande kronprinsen Carl-Gustaf var lika till utseendet. Vem vet, kungliga snedsprång har gjorts av både Oscar II, Gustaf V och enligt uppgift även Gustaf VI Adolf. Det finns flera namn på "snedsprångslistan, men dem tar vi en annan gång.

 

/Roger.

 

Minns ni Magnus Banck, den frodige herren som syntes i olika sammanhang, under 60-talet? Året 1981 avled han efter en tids sjukdom, endast 42 år gammal. I Aftonbladet skrev man: "Livet har farit hårt fram, för den en gång så kände Magnus Banck". Vid sin bortgång vägde han 60 kilo, mot 130 under storhetstiden. De sista åren levde han som förtidspensionerad i skånska Mölle, ensam och sjuk. Magnus Banck hade legat död en vecka, innan han upptäcktes.