Roger Lindqvist

Altanbygget...

Trots värmen fortsätter altanbygget med oförtruten kraft. I dag hälsade vi på hos Robert och Jannice, då såg det ut så här:

 

Robert och Jannice funderar.

 

Max äter en glass.

 

Så visar han sin cykel som han idag behärskar till fullo.

 

Farmor Bettan, Max och mamma Jannice.

 

En kärleksförklaring på asfalten.

 

 

Max tager sig ett bad...

 

 

 

 

 

 

 

 

Plus 25-26 grader i dag, Max svalkade sig i farfars gamla badbalja.

---------------------------------------------------------------

Foto: Roger Lindqvist.

 

 

Sommarnatt

 

 

 

 

Foto: Roger Lindqvist.

"Krumeluren" Max springer Krumelurloppet

I dag, under den värsta av värmeböljor, gick Krumelurloppet av stapeln i Bergsviken. En av många förväntansfulla dagisbarn, var herr Max Hedman med nummer 33 på sin vita startlapp. Max mamma, pappa, farmor och farfar var där för att heja på honom. Loppet gick bra, även om herr Hedman ramlade på upploppet, men som den svenske viking han är, så berörde fallet honom ingenting. Max kom i mål, och det gjorde för övrigt alla de andra duktiga tjejerna och killarna också. Alla tävlande fick varsitt diplom, något som Max var väldigt stolt över. Alla barn fick även en fin medalj att hänga runt halsen. Det är nästan så man blev smått avundsjuk. Vid nästa Krumelurlopp, har farfar-krumeluren Lindqvist också tänkt vara med. Jag har redan anmält mig.

 

Här står alla de tävlande krumelur-barnen samlade, i väntan på startskottet.

 

Max med nummer 33 på bröstet, inväntar starten.

 

Se sån stil han har, nummer 33 Max Hedman.

 

Men så händer det, det som inte får hända, Max ramlar. Men lugn, även Gunder

Hägg och Anders Gärderud gjord sina vurpor också, på sin tid.

 

Men vad gör väl det - Max ställer sig upp och springer vidare i Krumelurloppet.

 

Som ett bevis för sin medverkan, tilldelas Max ett diplom av sin dagisfröken...

 

- Du var så duktig, säger dagisfröken och klappar Max huvud.

 

Så till sist, Max med sitt fina diplom.

 

-----------------------------------------------------------------------------

Krumelurloppsfotograf: Roger "Krumeluren" Lindqvist, Krumelurvägen, Hortlax.

 

Robert & Daniel

Altan på gång...

 

Farsan Rogge  håller koll på sina söner...

 

Danne skruvar...

 

Robban pratar i telefonen...

 

-----------------------------------------------------------------------

 

Dyrbara liv

Max - den cyklande 3-åringen

Max har tagit ett stort steg i sitt treåriga liv. Han har börjat cykla - själv. Detta visade han för farfar idag när jag hälsade på. - Titta farfar...! Och så kom han susande förbi på sin lilla cross, med den obligatoriska störtkrukan på sitt huvud. Ett måste då man är cykelcross-förare i elitklassen. Och medan pappa Robert och farbror Daniel hjälptes åt med altanbygget, så cyklade Max gräsmattan runt i full fart.

 

Medan Max lämnat cykeln ute på gräsmattan en stund, vill han visa farfar sin

minimoppe. Snart blir det åka av!   

 

 

 

 

Kyrkstaden, Öjebyn

 

 

Sommartjejen NORAH

I dag har jag och Elisabeth träffat våra tre underverk: Norah, Malte och Max. Okej då, vi har ju ytterligare ett par till som propsar på att få kallas underverk: Pelle, Selma samt den sistnämndas fyra ungar. Vi har suttit en stund vid Daniels grillplats och umgåtts med sommaren: jag, Bettan, Danne, Jennie, Norah och Malte, Pelle och Selma, samt 23 stycken mygg - 22 stycken, om rätt skall vara rätt.

 

Norah övernattar hos oss i natt. När jag kom med förslaget, att hon skulle få sova på balkongen så tittade hon på mig och log. Vi har även hälsat på hos Robban och Max. Robert håller som bäst på med en altan, mitt i allt annat jobbande. Tur då att Max morfar Ove hjälper till med byggnationerna. Den kommer att bli fin den där altanen, och tänk så gott kaffet kommer att smaka när vi sitter på den här framöver. "Altankaffe" har jag smakat tidigare, med "altanbullar" mums! Längtar...

 

NORAH - sommartjejen.

 

Robban med ett av sina projekt: altanbygget. Jag skall klippa det blågula

bandet på premiärdagen. Sedan sedan skall vi skåla i altankaffe (med bubblor).

 

-----------------------------------------------------------------------------

 

Byske Folkets Park

"Det var arbetare och enkla människor som 1923 bildade Byske folkparksförening. Stadgarna undertecknades av Rudolf Åberg, ordförande, Danel Wilsson, vice ordförande, Knut NV Pettersson, sekreterare och Valfred Berglund, kassör. Första festen arrangerades av Byske Ytterstfors idrottsförening".

 

Martin Ågren, kanslist och Byske folkparksförenings ende anställde,

affischerar inför parkens 75-årsjubileum 1998. Danbandet Leif Engvalls

från Gävle står för underhållningen.

------------------------------------------------------------

Text & bild har jag lånat ur Norra-Västerbotten den 7 november 1998.

 

 

¤ I dag, måndagen den 27 maj 2013, gjorde jag ett besök i Byske FP. Det var här som jag tillsammans med mina kollegor brukade spela upp till dans. Rolf Åhmans, spelade flitigt här under det gyllene 70-talet. Jag har många fina minnen härifrån, med alltid fullsatta danskvällar. En påskhelg när vi engagerades, var det slutsålt flera timmar i förväg. Det var en lång kö ända ut på parkeringsplatsen, av människor som skulle in. Klockan halv nio, sattes skylten SLUTSÅLT upp vid biljettluckan. Strax efter klockan var åtta slagen, var lokalen knökfull av väntande människor. Så fort vi kom upp på estraden, möttes vi av en dånande applådåska. Märk väl, det var inte Bruce Springsteen som stod däruppe, det var Rolf Åhmans orkester från Älvsbyn.

 

¤ Tänk er så härligt att ha kvar allt detta, i minnesrummet därinne någonstans i ena eller båda hjärnhalvorna. Och detta skall jag bevara, tills den dagen tänderna ramlar ut, och minnet börjar svikta, och de bruna tofflorna åker fram, och sätts på mina sköra gammelmans fötter. Men vill det sig väl, så kanske gubben Lindqvist i sitt diffusa tillstånd, börjar stampa takten med både ben och armar, och säger till sina barn, barnbarn, barnbarnsbarn, katter samt hustru och personal på hemmet: "Trummorna, vart har trummorna tagit vägen. Jag vill ha trummorna." Kanhända någon då säger: "Sätt in tänderna på gubben, så vi hör vad han säger. Vart har tänderna tagit vägen - jo, dom ligger i ett vattenglas på nattygsbordet". Och när garnityret väl är på plats så kan ingen levande själ tvivla på vad gubben säger. Då skriker jag: "TRUMMORNA, JAG VILL SPELA PÅ MINA TRUMMOR! HÖR NI INTE VAD JAG SÄGER, JAG VILL HA TRU..." Det är klart att du ska ha dina trummor, Vi hämtar dom, säger den kloka familjen.

 

Ja, då stod jag här igen. Fast det är nära tjugo år sedan sist, så minns jag allt.

Och då menar jag ALLT.

 

Ett av de trevligaste ställena som vi spelade på. Fina arrangörer och trevlig publik.

Det var alltid lika skönt att komma till Byske. Och till råga på allt, dom hade väldans

goda smörgåsar.

 

 

Skjutbana och tombolastånden inrymdes i denna röda avlånga byggnad.

 

Idag är allt tillbommat.

 

Fönstren har krossats.

 

Kanhända en kvarglömd tombolavinst?

 

 

Parken ligger ett stenkast ifrån E4:an.

 

Det var här som orkestern lastade av sina instrument och andra tillbehör.

De första åren jag spelade här, togs instrumenten m.m. in genom den stora entrén.

 

Så en titt in genom entrédörrarna. Scenen syns i blickfånget, bakom den

gråvita dörren på estraden, fanns ett omklädningsrum, där vi bytte om till

våra scenkläder.

 

Det vita trästaketet har sett sina bästa dagar.

 

Mellan 2002-2010 fanns ingen aktivitet i parken. 2010 anordnades en rockabillyafton

i Byske FP. Sedan dess är allt tomt och öde.

 

 

Lördagen den 6 april 1974 - samma kväll som ABBA vann

med sitt Waterloo...

 

Lördagen den 25 januari 1975.

 

Byske FP någon gång under 60-talet.

-------------------------------------------------------

Bild: www.jagrullar.se

 

Tackar allra ödmjukast. Vi får väl se när jag besöker dig nästa gång, Byske FP.

---------------------------------------------------

Foto: Roger Lindqvist.

 

 

 

 

 

Malte

Malte, Norah och deras mamma Jennie, mötte vi på "mammas gata" nu i afton. Max följde med sin farmor och farfar till Daniels hus för att se på Selmas småttingar. Det var varmt ute, och till min fasa så var det tre-fyra mygg som hade begärt landningstillstånd på mina armar. Men från kontrolltornet viftade man bort de skadliga bombflygplanen - dvs myggen.

 

Så här söt är Malte, han har så vackra ögon. Kan det vara ett arv efter farfar? Tror inte det. Men vackra är de, om detta måste vi försöka få lite fakta så småningom.

 

Malte...

 

Malte återigen...

 

Malte med en liten tår...

 

Malte med ett bubblande skratt...

 

Max och Norah, på mammas gata.

 

-----------------------------------------------------------

Foto: Farfadern.

"Max-Rogers"

Två kepshuvuden som tillhör Roger o Max.

 

Eller Max o Roger.

 

Eller: "MAX-ROGERS".

"Klockan 04:34 hemma vid moderbasen..."

Hortlax i mitt hjärta... det är tidig morgon, sonen har stigit av, och jag är

på väg hem.

 

Som jag har längtat mig nära på fördärvad, efter ljuset...

 

Vid Lappnäsvägen står den här fina representanten för våra norrländska lador.

 

Så rött och grant lyser detta hus i den tidiga ottan, som i fornstora dar hette

Café Svalan.

 

Hortlaxvägen, klockan 04:34...

 

Klockan 04:41 Go´natt!

--------------------------------------------------------------

Foto: Roger Lindqvist.      

Land, du välsignade

Land, du välsignade, tag min sång!

Gjut din ande i orden!

Giv, att den ljuder fullkomnad en gång,

Sången om landet i Norden,

Sången om sjumila skogar och sjö,

Slätter, som skördar oss bära,

Midnattssol och midvintersnö,

Sverige, till ära, Sverige!

 

Land, du välsignade, tag mitt verk!

Dig min strävan jag vige!

Signa min tanke och armen stärk,

främst bland de främsta jag stige,

att när min bana jag ändat har,

sjunkit till skuggorna neder,

Stolt må man minnas, att svensk jag var,

Sverige till heder, Sverige

 

Text: Elisabeth Björklund  Musik: Ragnar Althén.

 

Piteälven söndagmorgon klockan 2:43 - den 26 maj 2013.

 

På väg mot Öholmabron, stannar jag upp med min kamera. Allt är tyst,

förutom några vårfåglar som sjunger sin nattliga serenad.

 

Fabriken byter plötsligt sin skepnad när solen liksom klär på den sin

solgula kostym. Själv står jag mäkta imponerad vid älvens strand,

och bara tar emot detta väldiga.

 

-------------------------------------------------------------------------------

Foto: ROGER LINDQVIST.

 

 

Hemma på ranchen, bland surrande humlor och bin

"De drogo till väst..." om detta kan jag tydligen instämma, jag och hustrun drogo till vårt ursprung: Home on the ranch. Hemma på gräsmattan. (ursäkta den bristfälliga översättningen). Dagen har återigen gått i solens varma tecken. Klockan 2:20 ca ringer telefonen. Sonen vill bli hämtad i Piteå. I den trötta stunden påminns jag om när sönerna började vara ute om nätterna. Ofta, mycket ofta ringde de sin pappa, som ALLTID nästan, åkte för att hämta dem. I natt var en sådan stund. Trött i ögat åkte jag ut i världen, och på himlavalvet målade vår Herre de mest underbara sorts färger. Därför åkte även kameran med. För ett bra tag sedan, fick jag ett meddelande från Polen. Det var en ung person som ville tacka mig för alla vackra bilder. Hon sa att hon hade upptäckt sin Gud i mina bilder. Underbart att någon i Polen sitter och läser min blogg, men det är ju detta som är det fantastiska med våra datorer. Vi når ut i världen, något som var totalt omöjligt när jag var i tonåren. Man fick ju vara glad om man nådde ut till Hortlax centrum. Nåja, här kommer bilderna:

 

På vinden hittade jag vår gamla hängmatta...

 

som jag genast provade. Å där jag låg och tittade på mina vackra fötter,

så kände jag mig som Melker Melkersson på Saltkråkan, det fattades

bara en Tjorven och en Båtsman.

 

Nåå, vad säger man? Välkommen sommar! Du är allt bra speciell du...

 

Alldeles bredvid mig, låg en rödhårig herre och njöt. Pelle fyller förresten sextiotre i

början av juni...

Naturen är det mest underbara att fotografera. Det var min pappa som lärde

mig att älska skogarna, ängarna, vattnet vindarna, dofterna... (och den medhavda

kaffetermosen i bilen).

 

Paradiset kan finnas bakom hörnet. Ditt å mitt egna paradis.

 

 

På det tak jag står på, skottade jag av massor med blöt och tung snö i

början av mars. Men nu tänker vi på nåt helt annat...

 

vi tänker på att det i dag bar Mors Dag. Därför hissade jag flaggan för alla

mammor. Katten Selma inräknad. Jo, Björn "Bjösse" Larsson hälsade på

oss vid uteplatsen i dag. Björn som gjort ett jättejobb i att gå ner i vikt.

Jag vet att det är många som är djupt imponerade över hans beslutsamhet

och karaktär. Heja Bjösse!

 

Så till sist, sonen Danne vilande på hängmattan.

 

--------------Foto: Roger Lindqvist------------------------

 

 

 

Tjuvstart på Mors dag...

I dag gjordes en rejäl tjuvstart på morsornas egen dag. Den infaller som bekant i morgon, men snabb som jag är så gjorde jag bort den redan i dag. Det blir säkert ett besök hos mor även i morgon, men eftersom blommorna inköptes i dag, så passade jag på, innan blombladen ramlat ner. Vid den uppmätta temperaturen 20-21 grader plus, satte vi oss i den blå faran jag och min mamma. Färden gick till bekanta omgivningar, hem till hennes gamla hem där mor och far bodde åren 1957-1982. Det blev kaffe vid uteplatsen som Daniel bjöd på, och till råga på allt tog han fram sin akustiska katarr... förlåt gitarr, och spelade softa melodier i sommargrönskan. Efter besöket åkte vi till Tingsholmen där mamma har många timmar med tvätt bakom sig, detta innan tvättmaskinen införskaffades i början av 60-talet. Tingsholmen fungerade även som badplats för oss barn som bodde i Övremarken. Mammorna tog sina små telningar, sina cyklar och matsäckskorgar och åkte ner till Holmen. Där kunde man t. ex. se en liten ljushårig knatting med röda badbyxor bada för allt vad tygen var värt. Den ljushåriga knattingen var jag. För varje sommar ändrades min hårfärg, till att bli ljus, solen var skuld till detta.

 

Mamma i dag vid sitt gamla hus som skymtar i bakgrunden.

 

Vid uteplatsen hängde björkens gröna blad över oss, som ett tak.

 

Daniel spelade finstämda låtar på sin gitarr.

 

-------------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.

 

Hortlax skyline

 

Foto: Roger Lindqvist. 

Älvsby-Neon

Med neon...

 

Utan neon...

------------------------------------------------------------------------

Foto: ROGER LINDQVIST. 

Filmstjärnedasset i VISTTRÄSK och mycket, mycket mer...

Jag, gumman, en kaffetermos och en kamera åkte till Vistträsk idag. Åjo, bilen följde ju också med, naturligtvis. Den var så illa tvungen. "Elfsbyn" mötte oss varmt välkommen med sina 17-18 plusgrader, samt en  slösande sol, gröna björkar och en himmelsk himmel. Första anhalten/nedslaget blev hos Solbritt och Kjell i Muskus. Där pågick en febril veksamhet: Göran och Erik höll som bäst på med att sätta tapeter i Solbritt och Kjells stuga. Göran är Elisabeth och Solbritts brorsa, Erik hans son. Senare styrde vi färden till ännu ett av Bettans syskon, Ulla-Mai, som tillsammans med maken Roger bor i ett charmigt äldre hus, som en gång var en sybehörsaffär. Reklamskylten som en gång prydde ingången, har Roger sparat i sitt förråd. Roger och jag begav oss ut på upptäcksfärd runt om i Vistträsk. Många fina gamla miljöer som jag tursamt nog fångade i min kamera. Hela bygden äger en gammal historia, inte minst Muskus där svågern och svägerskan bor.

 

Ja, vad säger man? I alla fall jag faller till föga, när jag ser detta underbara.

 

Den dagen då GUD skapade jorden, tänkte han extra noga på Muskus.

 

En båt vid sin brygga. Ett berg som nuddar de blå himlavalvet.

Gamla byggnader vid Muskussjön.

 

Mjölkbordet, som en gång fanns i varje by.

 

Vid Muskussjön...

 

Fotograferingsmannens fötter, av storlek 41. Detta var den enda delen av

fotograferingsmannens kropp som badade, den andra delen väntar till senare.

 

Vackert, är bara förnamnet.

 

På besök hos Roger och Ulla-Mai.

 

En dörr som gömmer på en liten hemlighet...

 

Här är du inte ensam när du sätter dig ner. Här finns alla de vackra film-

stjärnorna från förr som håller dig sällskap.

 

Till höger om toarullen ses Tarzan apornas son med sin Jane. Du är alltså i

trygga händer i detta dass. "Me Tarzan - you Jane"... kan man skrika när

allt är över.

 

Ur svågern Rogers gömmor plockades detta fram. I sin originalkartong har Vauxhall-

märket vilat i många år.

 

Så åkte vi iväg i svågerns bil. Och gjorde nya spännande upptäckter, i omgivningen.

 

Och ser man på, nya filmstjärnetapeter. Glöm Hollywood - åk till Vistträsk det

är där de stora filmnamnen håller till.

 

Filmstjärnedassets tillkomstår: 1890!

 

En gammal Amazon, med lister av krom... Jovisst är dom goa dessa gamla

Amazoner...

 

Ack du ljuva tonårstid. Jag hade ingen Puch Dakota, jag hade en röd Puch Cross -67:a.

 

Ett bortglömt stackars strykjärn i sitt skyltfönster. Sa jag skylt? Jag menar fönster...

 

Stället vi besökte hade en förunderlig vy ut över vattnet och bergen i bakgrunden.

 

------Foto: ROGER LINDQVIST-------------

Svens anteckningar / 1959

I Sven Lindqvists efterlämnade saker hittade jag en del kuriosa saker. Bl. a. några almanackor där Sven väldigt noggrant antecknat olika saker och ting. Ett exempel är detta från 1959:

 

 

Sven Lindqvist, min fars bror, förde under många och

långa perioder noggranna anteckningar om vad som

hände i hans vardag.

---------------------------------------------------------------------------------

 

Andreas

Traktorparkering, en blå den andra grön.

 

 

 

 

Avans Lantbruk AB Hortlax - Andreas Lindkvist & David Johansson.

---------------------------------------------------------------------------------

 

Jörgen Edman

 

 

 

 

Bergsviksvägen

I riktning mot centrala Piteå...

 

I riktning mot Kappa...

 

-------------------------------------------------------------------

Foto: ROGER LINDQVIST.

En ton av tystnad

Elisabeth har gått in på Dollar Store, men jag väljer att sitta i bilen och vänta. Dels har jag inget tålamod att gå i affärer alltför länge, dels får jag ont i mina fötter och ben. Jag väljer därför att veva ner min sidoruta, känna hur vinden fläktar till när den gör mig ett snabbt besök i framsätet.  Jag skruvar på min bilradio, och hajar liksom till när jag hör detta: Mycket talar för att de kroppsdelar som nu hittats, tillhör den försvunna Vatchareeya Bangsuan, som försvann den 4 maj... meddelar en korrekt radioröst i Radio Norrbotten.

 

I nästa sekund strömmar Simon & Garfunkels "Sound of Silence" ut ur min bilradio. Genom den öppna sidorutan, hörs sorlet av människor i sin vardag. Bilar, människoröster, motorcyklar, hundar som skäller. Världen går vidare - men har i den här stunden antagit en betydligt sorgligare ton: En ton av tystnad.

 

Tankarna går automatiskt till andra namn: Mari Larsson, som bragdes om livet i sitt hem 2004. Rubriken: "Glenn slog ihjäl mamma", glömmer jag aldrig. En vårdag i april 2008, cyklar en levnadsglad 10-årig tjej vid namn Engla Juncosa Höglund hemåt. Men Engla kommer aldrig någonsin hem. En viss Anders Eklund berövar detta flickebarn hela hennes framtid, när han brutalt mördar henne. Den 12 september 2008 åker den 29-åriga Carolin Stenvall från Piteå mot Jukkasjärvi, för en anställningsintervju. Liksom Mari och Engla kommer ondskan i vägen. Efter sex ångestfyllda och smärtsamma veckor, hittas hennes skändade kropp. Toni Alldén grips så småningom för det avskyvärda brottet.

 

Tre olika öden. Tre familjer som splittras. Tre av många tusen och åter tusen familjemedlemmar, vänner, arbetskamrater, som berövas en när och kär person. Hur mår de idag? Hur många gånger per dag dyker de otäcka minnesbilderna upp i deras huvuden? Nu har ondskan återigen gjort sig påmind...

 

Roger Lindqvist.

 

Vatchareeya Bangsuan.

-----------------------------------------------------------
Foto: Piteå-Tidningen.  

 

Furunäsets sjukhus 1893-1987

 

Furunäsets sjukhus 1900.

-----------------------------------------------------------

Källor: Pitebondska 911 / wikipedia.

Vid farfars badplats

I går gjordes ett besök vid Höträsket i Hortlax. Barnbarnet Max fick sig berättat

om hur farfar och hans kompisar brukade bada här varma sommardagar.

 

Höträsket är numera fritt från badgäster. Synd nog.

 

 

Max pappa och farbröder brukade också ta sig ett dopp när de behagade.

Ibland åkte vi hit på kvällarna, när alla badgäster åkt hem, med ett fiskespö.

Om vi hade tur så fick vi napp, både en och två gånger, även tre...

 

-----Foto: ROGER LINDQVIST.-------------------------------------------------

 

 

 

 

 

The Streaplers

 

 

STREAPLERS - ett band som satte ton på 60-talet.

 

"Barnen måste ju ha mat..."

En god mor sörjer ju för sina små. Så även Selma. I går kom hon med en

fågelstek i munnen, ämnad för de fyra barnen.

 

- Men kära nån, kan ingen öppna dörren. Barnen är ju hungriga.

 

 

Selmas små...

En tjej, en kille, en tjej och en tjej.

 

 

Max

Mors lilla Olle i skogen gick...

 

Max ler ikapp med solen...

 

Max som inom sinom tid fyller fyra...

 

Vandrar på samma skogsvägar som farfar en gång gjorde...

 

Han upptäcker också samma saker som farfar gjorde i samma ålder.

Kliar sitt huvud och funderar på ungefär samma sätt...

 

Hur och varför vissa saker fungerar som det gör... en myrstack till exempel.

Vad gör dom därinne hela dagarna, vad heter dom, åker dom på semester,

går dom i skolan...?

 

Nåja, nu går vi hem till farmor...

 

Foto: Roger Lindqvist.     

 

 

 

"BRÄNDÖSUR"

 

Foto: Roger Lindqvist.

"Musik skall byggas utav glädje, av glädje bygger man musik..."

Idag vid uteplatsen...

 

Daniel...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Roger...

 

Ett känsligt trumparti, därav denna grimasch...

 

Max & Roger = "Max-Rogers".

 

Max & virveltrumman...

 

Konserten är över...

 

 

Norah

Idag när jag räfsade löv hos Daniel, kom Norah och kompisen Lovis och

hälsade på. Den här bilden togs nu i kväll, när vi gjorde ett "Kattbesök"

hos Danne.

 

Ute på åkern plöjde Norahs pappa med sin traktor, vid uteplatsen satt

farmor och farfar och drack kaffe.

 

Medan Daniel åkte på fest med sina kompisar, "lånade" vi liksom stället en stund.

Dagen som varit en enda solskensdag med upp emot 20 plusgrader, hade även

lockat till sig några bevingade flygfän.

 

Med oss fanns Pelle som kisade mot solen. I vanliga fall brukar han använda

sina solglsögon, men han hade tyvärr förlagt dem någonstans.

 

Norah lånade farfars kamera för att ta det här fotot på Selma. /Foto: Norah Lindqvist.

 

 

En fantastisk dam...

SIMCA

Simca - 1956

 

Simca - 1958

Thore Callmars

 

 

Thore Skogman 1967

 

 

Onsdagen den 15 maj 2013

En dag av värme och sol, men ibland förstörde de vilda vindarna idyllen. Besök hos sönerna, en kopp kaffe med Ante, Jennie och lilla Malte. Plötsligt uppenbarar sig en person som jag blev väldigt glad över att se: Hasse! Vi spelade tillsammans i Rolf Åhmans många år. Vi har många gemensamma och händelserika minnen att dela på. Kul att se honom. Jag uppskattade verkligen besöket.

 

Så en bildkavalkad av dagen:

 

Besöket hos Daniel var också ett besök hos dessa söta små.

 

Selmas dotter, ännu utan namn.

 

Två tjejer och en kille. Killen sitter i mitten, och kommer när det är dags

att flytta hem hos Max.

 

Barnens mor: Selma Lindqvist.

 

Vid besöket i Tingsholmen, konstaterades att än lyser båtarna

med sin frånvaro.

 

Tingsholmsviken, där gammelgäddorna en gång hade sin gång...

 

Ute på udden simmade ett och annat isflak nonchalant förbi.

 

Uppe i byn gick dessa fårskallar på bete.

 

I samma by - Hortlax - syntes de här två kamraterna stå sida vid sida.

 

Hortlax - min by!
--------------------------Foto: ROGER LINDQVIST-------

 

Ett svartvitt foto

Igår när vi hyllade vår mor på hennes födelsedag, fick hon en hälsning från en

gammal god vän, som numera bor i Horndal, Dalarna. Det var Birgitta som

sände hälsningen. På det foto som mamma håller i, syns Birgitta längst till

höger, medan mamma ses till vänster. De två har följts åt i livet. Även om Birgitta

valde att bosätta sig i Dalarna, så har de två aldrig tappat kontakten. Till saken

hör, att de båda har sina födelsedagar samma månad, samt är födda samma år.

Mamma den 14 maj, Birgitta den 26 maj.

-------------------------------------------------------------------

 

SKYPE

 

 

En dag som idag, en vanlig dag som alla andra, har vi umgåtts med varandra...

En dag som alla andra sorts dagar. Barnbarn på besök, hämtning av ett annat barnbarn. Besök hos sonen, dricka kaffe vid uteplatsen, räfsa löv, pussa katterna, känna solen anlända, bli glad, känna solen försvinna, bli besviken. Strix television har återigen hört av sig. Inget märkvärdigt, ville låna en TV-tablå från bloggen, angående ett jobb för Handelsbanken. Tung i fötter och ben, känner mig inte som 25 längre. Men i knoppen är det tvärtom. Varför skall vi åldras varför skall vi dö? Hur många jag än frågar får jag inget bra svar. Det är bara följa med strömmen. Om än motvilligt. Min far har denna sommar varit död i 8 år. Och ändå känns det som om han ibland fortfarande finns mitt ibland oss. Ju äldre jag blivit, ju mer känner jag att vi inte har råd att tappa någon överhuvudtaget. Tryggheten ruckas åtskilligt varje gång någon går bort. Inte undra på alla de äldre män och kvinnor, som en dag sitter alldeles ensamma, p g a att alla vänner har försvunnit en efter en, börjar känna sig överflödiga. De sitter vid sitt fönster ensamma med sina minnen. Usch, nu tänker jag på nåt annat istället. Max, Norah och Malte till exempel!

 

För några dagar sedan hade detta kusinpar stor show på Daniels tomt.

 

Kommer inte ihåg vilken låt de sjöng - inte Haderian Hadera i alla fall.

 

Kanske något Lady Gaga - Justin Bieber-inspirerat?

 

Max & Norah rockar loss.

 

Tack snälla söta för showen! Tänk att jag fick sitta på första parkett.

 

-----------------------------------------------------------------------------------------

 

 

 

Fotograf i diffus tappning...

Fotografen Lindqvist i en rätt diffus tappning.

 

Tårar små tårar på din kran jag ser...

 

Tårar små tårar faller stilla ner...

 

VOLVO-loggan ett av världens mest bekanta.

-------------------------------------------------------------------

Foto: Roger Lindqvist - diffus fotograf.

Yngve Forssélls orkester - en dokumentation

När orkesterledaren Yngve Forsséll avled i maj 2009, efterlämnade han en diger och rik historia. Tur är att Skellefteå museum "ryckte ut" i sista minuten, året 2007, för en dokumentation av orkesterns historia. Yngve berättade, de utsända från museumet anteckande och fotograferade. Det är vi tacksamma för. Jag har på denna blogg en egen kategori gällande Yngves. Detta för att bandet tillhörde de mest populära i mina tonår. Jag var själv aktiv som musiker, och visst fanns väl drömmen att en dag sitta bakom trummorna i Yngves orkester.

 

Bandet föddes redan 1945, så de hade några år på nacken när jag som 17-åring lyssande på dem på Perudden vid en fettisdagsdans 1975. Jag skulle fylla körkort samma höst. Så vid besöket ute på Perudden, fick vi lift av min kompis morsa. Hur vi kom oss hem på natten, kommer jag inte ihåg, men man kan väl förmoda att någon omtänksam förälder satt i sin bil utanför festplatsen och väntade på två finniga killar. Kom ihåg att detta inföll under dansbandens guldålder, det var inne att lyssna och dansa till dansband, utan att känna skammens röda rodnad på kinderna.

 

Texten som här följer, har jag lånat från Skellefteå museum, bilderna likaså.

/Roger Lindqvist.

 

T.v. Yngve Forsséll (1926-2009). Det började med ett dragspel...

Bilden överst t.h. vid bandets återförening, hade Yngve samlat ihop

många av de musiker som passerat revy igenom orkestern. Här syns

bl a piteborna Paul Lindberg och Allan Lundström, samt Göran Wilén, Kent

Larsson, Ann-Kristin Hedmark, Liz Lundberg, Stenne Granberg, Tommy

Forsséll m. fl. Den andra bilden visar Yngves i sin linda, 1945.

 

Olof Yngve Forsséll son till Olof Artur Forsell (1898-1978) och Agnes Maria Lundberg (1904-1940) föddes den 13 juli 1926 i Skellefteå landsförsamling. Han växte upp i Holmfors utanför Boliden, men bosatte sig senare på Brännan i Skellefteå med familjen, bestående av hustrun Ulla, sonen Tommy och dottern Ulrika. Yngve arbetade bland annat som bilförsäljare vid Forslunds AB, och som musiklärare. 1945 startades Yngve Forssélls orkester då under namnet Yngves Svänggäng, efter att en grupp musiker spelat tillsammans en danskväll, när den ordinarie orkestern hade paus.

 

Tillsammans med Dan Boström, Sigge Stenlund och Arne Holmqvist startade Yngve ur detta tillfälliga gäng - Yngve Forssélls orkester. Sättningen bestod av dragspel, bas, gitarr och trummor. Yngve själv spelade förutom dragspel även bas och trumpet (vilket han lärt sig genom korrespodenskurser), men fungerade framförallt som kapellmästare. Orkester-repertoaren utgjordes till en början framförallt av jazz men övergick så småningom mer åt populärmusik. Orkestern bestod till en början av lokala musiker från skelleftetrakten. Men senare tillkom även musiker från såväl andra delar av landet som världen.

 

Sammanlagt har cirka 40 personer spelat i orkestern (däribland kan nämnas, Ann-Kristin Hedmark, Elisabeth Lundberg, Roger Johnson, Jerry Williams, Emile Ford, Carli Tornehave, Gunnar Wiklund, Bernt Dahlbäck, Jörgen Edman, Tuttan Renholm, Anna-Lena Kanon m. fl). Största framgången kom med singeln "Så gich det till när farfar var ung", som under flera veckor 1973 låg etta på svensktoppslistan. Detta renderade bandet en guld-singel samt en silver-LP. Orkestern medverkade bl a i radioutsändningar som "Lördagsdansen" samt TV-program som "Nygammalt", bandet turnerade samtidigt omfattande runt om i landet.

 

Framförallt spelade orkestern vid dans (såväl vid enstaka danstillfällen som vid festivaler) men medverkade även i enstaka revyer som husband, däribland "Hurra-Hurra" vid Berns salonger samt skellefterevyn kan också nämnas. Yngve slutade turnera med bandet 1977 då sonen Tommy tog över det musikaliska ledarskapet, men behöll ansvret över de administrativa sysslorna. Bandet lades ner som fast arbetande orkester 1983, men har även efter det haft en del återföreningar.

-------------------------------------------------------

 

Överst: Harry Stenlund, Sten-Olof Granberg, Yngve Forsséll.

Nederst: Leif Nyberg, Karl-Erik "Charlie" Granberg (bror till Sten-Olof),

Gösta Pettersson, Rolf Pettersson (också bröder) samt Ann-Kristin Hedmark.

Foto: 1965.

 

Gösta Pettersson, mångårig medlem i Ynvge Forssélls.

 

Yngve Forssélls orkester 1950. Längst t.h. kapellmästaren Yngve Forsséll.

 

Från samma fototillfälle. Yngves 1950.

 

Vid Svandammen i Skellefteå, Yngve Forssélls orkester, sent 40-tal.

 

Orkesterledaren Forsséll vid intervjun som gjordes av

Skellefteå museum 2007.

 

Yngve skänkte även en del arkivalier till museumet.

Däribland denna inramning av ett orkesterfoto från

tidigt 70-tal.

 

I Yngves gillestuga hängde denna guld-LP på hedersplats.

 

"Så gick det till när farfar var ung".

 

------------------------------------------------------------------------------------------

Källa: Skellefteå museum. Foto: Krister Hägglund.

 

Så ett TACK till huvudpersonen, Yngve Forsséll, för DIN berättelse, men som inte längre finns mitt ibland oss i fysisk mening. TACK även till Skellefteå museum, för att ni dokumenterade detta viktiga, åt den eftervärld som törstar efter historia. Det är genom historien vi alla lär oss. Såväl av det till synes "små" berättelserna, som de "större", men kom ihåg, allt är lika viktigt i det pussel vi lägger tillsammans.

 

Roger Lindqvist.

 

 

 

 

 

Kjell-Bertils orkester

Om allt går enligt planerna, så möts gubbarna (ynglingarna???) i Kjell-Bertils

återigen hösten 2013. Bilden: Charlie Watts... FEL! Denne smärta yngling

heter Roger Lindqvist.

-------------------------------------------------------------------

 

 

Söndag!

Igår hade jag och min son, Daniel, ett resonemang om olika bloggars innehåll. Att notera, Danne bloggar inte! Vi kom fram till att i de flesta bloggberättelser, så handlar det mesta om helt oväsentliga saker och ting. Vad man gjort under dagen, vilken sorts mat man ätit, vad man handlat hem i sin kasse, vad man skall se på TV, osv.

 

Nu ställer även jag mig i den långa raden av vardags-redogörelser, och berättar att vi invigt Daniels nya grillplats. Eftersom det varit fint väder, så passade vi på. Värre var det häromdagen då jag och Danne åkte till Grus & Makadam, för att hämta grus. Då var det ett surmulet väder, som gjorde att man mest  av allt bara ville inomhus. Men i dag har vi t.o.m. ätit ute på vår balkong. Jag har även gjort klart den gröna matta som vi fick av Andreas och Jennie. Tack för den... fötterna blev med ens mycket gladare när man promenixar ut, för att lapa solstrålar och vitaminer.

 

SELMA hälsade oss välkomna.

 

Den snöhög som syns på bilden, är allt vad som finns kvar, till minne av

den vinter som var.

 

På den här platsen fanns en gång Elisabeths växthus. Här odlade hon

tomater, gurkor och allehanda ting. I min barndom hade mor och far också

sin uteplats på samma ställe. Förr fanns några fler björkar, men vi tog bort

några stycken för 3-4 år sedan.

 

Tänk så lite man behöver för att bli glad: en korg med kaffe, nybakad sockerkaka

och två muggar. Tidigare på förmiddagen, då jag själv vistades ute på tomten

bakom en räfsa, kom barnbarnet Norah på besök. - Hej farfar! Jag ville bara komma

å säga HEJ! Fina Norah, som var på födelsdagskalas igår i Storfors FH (inte i Värmland)

i det Storfors som ligger ett stenkast från oss. Även Max var där. Och Malte naturligtvis.

---------------------------------------------------------------

 

Hansson & Karlsson

Bosse Hansson & Janne Karlsson.

 

The Ventures

 

Manfred Mann

 

Procol Harum

 

 

Gerry and the Pacemakers

 

 

The Animals / Eric Burdon

 

 

Cliff Richard

 

The Shadows

 

SLAM CREEPERS

 

 

Flyg-Bom / 1952

 

 

Lennart Hyland

 

 

Family Four

Fr. v. Mona Thelmé, Berndt Öst, Inger Öst och Robert Palm.

 

 

Matiné på Star bion i Roknäs - "Tarzan apornas son"

På den numera nedlagda Star-biografen i Roknäs, såg jag som barn många filmer. Några handlade om Tarzan, som på vita duken spelades av Johnny Weissmuller (1904-1984) och hans Jane, som gjordes av Maureen O´Sullivan (1911-1998), inte eller att förglömma apan Cheeta. Det var inte bara Tarzan som jag såg, Star-bion visade mängder av andra filmer också som exempelvis 91:an Karlsson, med Gus Dahlström som soldat 91, och Holger Höglund som kompanjonen 87:an. Även Åsa-Nisse från Knohult visade upp sitt register, då han och vapendragaren Klabbarpar´n ställde till med hyss, i de djupa smålandsskogarna. Åsa-Nisse gestaltades av John Elfström, Klabbarparn av Artur Rolén. Idag står den gamla biografen öde. Den ser sannerligen inte riktigt frisk ut där den står som ett slags monument över flydda dagar. Synd att den skall förfalla, det hade varit skäl i att istället försöka bevara den, precis som man gjorde med bion i Adak, som gick en ny vår till mötes.

 

Johnny Weissmuller som Tarzan...

Fr. v. Jane, Tarzan och apan Cheeta.

 

Det var på Star-biografen i Roknäs det hände.

--------------------------------------------------------------------

Foto: Roger Lindqvist.   

 

Fred Flinta med familj

Jag kände dem hela högen, Fred Flinta med hustrun Wilma och dottern Pebbles. Grannarna Barney och Betty Granit inte att förglömma. Å vad jag tyckte om dem!

 

 

 

Älskade Volvobilar

I vår familj har fem Volvobilar passerat revy. Den första var en vinröd sak av årsmodell 76, som jag köpte på Lundgrens Bilaffär i Piteå. Hustrun hade en blå Volvo med automatväxel, som användes under nåt år. När barnen kom så inköptes en Volvo skåpvagn årsmodell 1980. I början av 90-talet så kom en röd Volvo 740 in i familjen av 87-årsmodell. Sedan köpte en av sönerna en vit 740.

 

Men min favoritbil inom volvofamiljen har jag aldrig köpt - än så länge: Volvo P1800. Den tänkte jag spara tills jag åker in på hemmet. Då skall jag ut med min vita P1800 varje dag, jag och hustrun. Istället för att sitta i en fåtölj på boendet, med bruna tofflor, så blir det att åka ut i världen - åtminstone mellan Hortlax-Piteå - för att stå ut med ålderdomen. Den som lever får väl kanske se?

 

Innan köpet blir av, och innan de bruna tofflorna hamnat på mina fötter, så får jag avnjuta "min" P1800 på bild. Samt även några andra volvorariteter. Så håll till godo!

 

Roger.

 

P1800 - bilen som jag skall köpa när jag hamnar på hemmet.

I baksätet - om de ryms - ligger mina Ludwigtrummor.

 

Nya Volvobilar på rad vid fabriken 1947.

---------------------------------------------------------------

 

 

 

 

Björklund & Lindahl i TV-rutan - då stannade Sverige...

Två nyhetsankare, som fick TV-publiken att sitta som fastskruvade i sina fåtöljer. Skulle aldrig vara möjligt i dag, 2013. Men då var det fullt möjligt. Nyfikenheten var stor i televisionens barndom. Det behövde inga större märkvärdigheter för att skapa idolhysteri. Om detta blev Olle Björklund (1916-1981) och Sven Lindahl f. 1937 varse om. Det räckte att deras respektive nunor visades på bästa sändningstid, så var de båda kort och gott TV-idoler, med stor stjärnstatus. Det gick så långt att Olle Björklund reste i parkerna, endast för att visa upp sig livs levande. Det var något som TV-chefen Nils-Erik Baehrendtz prompt protesterade emot. Björklund fick avsked, på grått papper. Sven Lindahl däremot, han gjorde också extraknäck vid sidan av TV-jobbet. Han komponerade bl a Mälarö kyrka som f d popsångaren Lenne Broberg låg på Svensktoppen med flera veckor. Lindahl gjorde även Mona Wessmans hit, Hambostinta i kort-kort, som också placerade sig på listan. Men när Björklund fick gå, stannade Lindahl kvar.

 

Det gick rykten om att Sven Lindahl var av kunglig börd. Detta påstående kom sig av att folk tyckte att han och den dåvarande kronprinsen Carl-Gustaf var lika till utseendet. Vem vet, kungliga snedsprång har gjorts av både Oscar II, Gustaf V och enligt uppgift även Gustaf VI Adolf. Det finns flera namn på "snedsprångslistan, men dem tar vi en annan gång.

 

/Roger.

 

Olle Björklund (1916-1981). Björklund träffade jag livslevande

sommaren 1973 på Solliden, Skansen.

 

Sven Lindahl f. 1937 läste inte bara nyheter. Han gjorde även

populära schlagers.

-------------------------------------------

 

Bröderna Lindqvist - 1972

Att Bröderna Lindqvist från Östersund gick hem hos sin publik, syns inte minst på den här spelplanen från 1972. Man kan med andra ord kalla den för knökfull. Undar just om det fanns någon tillstymmelse till privatliv? Av bandets då fyra medlemmar, är i dag Åke och Örjan Lindqvist samt Olle Sparrman avlidna. Endast Folke Lindqvist är vid liv.

 

 

Emile Ford

 

 

Magnus Banck

Minns ni Magnus Banck, den frodige herren som syntes i olika sammanhang, under 60-talet? Året 1981 avled han efter en tids sjukdom, endast 42 år gammal. I Aftonbladet skrev man: "Livet har farit hårt fram, för den en gång så kände Magnus Banck". Vid sin bortgång vägde han 60 kilo, mot 130 under storhetstiden. De sista åren levde han som förtidspensionerad i skånska Mölle, ensam och sjuk. Magnus Banck hade legat död en vecka, innan han upptäcktes.

 

Magnus Banck (1939-1981).

 

T.v Magnus Banck som vi minns honom,

t.h. Magnus Banck 1981, året före hans död,

ensam och sjuk.
----------------------------------------------------------------------------------

Svartvita bilden: Aftonbladet.

Som farsans moped...

Som farsans moppe, den som syns närmast i bild, som jag minns den.

Pappas brorsa, Åke, hade samma modell, fast en helt annan färg.

--------------------------------------------------------------------------------------
Bild: Pysarna MPK.

 

Lars-Adam Ringius, Hällan, Pitholm

Häromdagen såg jag ett par bilder som Leif Lidman lagt ut för påseende. Platsen var Hällan i Pitholm. Detta väckte mitt intresse, så jag åkte dit med kameran, för att se de spår som fanns kvar av den en gång så omtalade platsen. Lars-Adam Ringius var telegrafkommissare i Piteå, och hade vid sidan om sitt verkliga arbete, ett stort intresse för allsköns växter. Detta gjorde att hans hem såg ut som ett slags paradis. Fyllt av spännande buskar, träd och blommor.

 

Alfhild Axelsson (1893-1978) har beskrivit honom på följande sätt, i sin bok om det gamla Piteå. Artikeln som texten är hämtad ur, publicerades i Piteå-Tidningen lördagen den 25 maj 1974.

 

"L. A. Ringius, stans förste telegrafkommissarie, var riksuppmärksammad, och som sådan har han gått till stadens historia. Han inte endast skapade Hällan i Pitholm och stadsträdgården i Piteå, som då han tog hand om den, bar namnet "Tåskgrubban" (grodgropen på normal svenska), utan han entusiasmerade också snart alla husägare i stan att omge sina hus med träd, blommor och örtagårdar. Han hjäpte till med hemtag av plantor och trädsticklingar, gav råd och såg till att det blev resultat.

 

Vad har vi då i stan av trädslag från Ringius tid? Ja, vad jag vet endast balsam poppeln på kyrkområdet (gå och inandas dess doft när den slår ut) det och ett par träd i stadsträdgården vid strömmen. Fortsättningen på den Ringiuska eran är eken på stadshotellets norra gavel, som planterades av Ringius yngste son, Gustaf, när hotellet stod färdigbyggt".

 

Lars-Adam Ringius, (1832-1906). Han var telegrafkommissarie i

Piteå stad.

 

Ringius skapelse, Hällan, Pitholm.

 

Platsen för Ringuis skapelse, Hällan, där en minnesskylt idag berättar

om det som en gång var. Vi förflyttar oss närmare...

 

En kort historia gällande en av vår stads verkliga pionjärer.

 

Trots att många år passerat, sedan byggnaden och dess trädgård försvann,

så finns vissa spår kvar på platsen. Spår som avslöjar en mänsklig han bakom.

 

Det mesta har moder natur utplånat, men tack och lov efterlämnat skönjbara spår,

där husets herre, L. A. Ringius en gång vandrade.

 

Man kan endast spekulera, vad jorden därunder gömmer?

Vilka sorts hemligheter ruvar den på?

Kanske Lindqvist från Hortlax tar sin hink och spade och gör

en egen utgrävning? Naturligtvis inte - men visst är det en

spännande tanke?

 

Blommor till herr telegrafkommissariens ära...

 

----------------Foto: Roger Lindqvist.--------------------------

 

 

Ett album som berättar

Ett gammalt släktalbum...

 

...som berättar det mest intressanta saker och ting.

----------------------------------------------------------------------------

 

Hortlax kyrka

På en blå tapet hänger barndomskyrkan. 

---------------------------------------------------------------

 

Nya "arkeologiska" upptäckter

Fynd-temat går vidare:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

------------Foto: Roger Lindqvist------------

 

Povel the Genius

 

 

Det färgglada 50-talet

 

 

 

 

 

 

 

 

Mopeder / 1959

 

 

 

 

 

Mopder, mopeder, mopeder - å så avslutningsvis en cykel.

------------------------------------------------------------------

Bilder: www.raketsport.com

Lasse Lönndahl / 1957

 

 

Hep Stars

 

 

- Liv-Rädd -

Den som söker han finner...

Några underbara reklamaffischer som Jannice Hedman har i sin ägo. Blev rätt så lyrisk, när hon visade upp sina alster hos oss i förrgår. Det bästa av allt, hon skänkte mig några riktiga rariteter. Tack Jannice!

 

Det var med stor och exalterad spänning, som Jannice öppnade detta,

hemma på vårt köksbord. Detta var endast en liten del av själva alltet.

 

"Axel Lundman AB Hortlax".

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

------Foto: Roger Lindqvist------

Vårbilder

Snart, mycket snart intages detta bord av en kaffesugen hortlaxbo...

 

Svensbyån rusar fram i sin fulla kraft...

 

Ensam ibland alla skräniga måsar, simmar herr Torsten Swan fram i sitt fulla majestät.

 

Skorsten och mast sträcker sig mot vårhimlen.

 

----------------------------------------------------------------------

Foto: Roger Lindqvist.  

 

 

 

 

 

Padda/Groda?

På vägen mellan Blåsmark och Svensbyn, mötte jag denna rätt så

tystlåtne individ. Men säg mig, är det padda eller groda?

-----------------------------------------------------------

Foto: Roger Lindqvist.  

Tages

Tages, inför sin medverkan i TV-programmet Dalmania.

Anders Töpel, Göran Lagerberg, Tommy Blom, Lasse Svensson, Danne Larsson.

--------------------------------------------------------------------

 

Carl-Eiwar Carlsson (1931-1974)

Han var en känd radioprofil. Hans röst hördes i program som:

¤ Tio i Topp

¤ Kavalkad

¤ Timmen Tumba

¤ Det ska vi fira

¤ Sommartoppen

Under ett antal av år var han regissör och talangscout på Nalen, under dess chef, legendariske Topsy Lindblom.

 

 

 

Måndagen i bilder...

Ett efterlängat besök i form av sol och värme, har i denna dag kommit Pitebygden till del. Elisabeth och hennes man (heter troligen Roger??) har varit ut i solen, och vandrat på strandpromenaden vid Södra Hamn. Elisabeths make (Roger, Ragnar, Rutger, Rolle, tja ta det namn som passar) hade som vanligt kameran hängande kring halsen. Tack och lov, så hängde den inte endast kring halsen som ett halsband, karlsloken använde den också. Som ett bevis på detta, så kommer här bilder, hämtade ur - Roger, Ragnar, Rutger, Rolles kamera - ta vilket namn som helst ur högen, han heter Lindqvist i efternam i alla fall. Går i vissa fall under namnet Linkan. Vid högtidligare tillfällen, kungamiddagar osv, Lindeqvist af Horterlax.

 

Njut av dessa bilder, - om ni kan - av denna måndag den 6 maj anno 2013.

 

Södra Hamn, Piteå.

 

Vid åsynen av detta, så föreslog jag hustrun, att vi slulle simma till Italien,

något som hon direkt avböjde. Tänk så glad Påven skulle blivit av lite

hortlaxfrämmande.

 

Elisabeth hade ett trevligt samtal med solen...

 

Utsikt mot campingen vid Södra Hamnen i sommarstaden Piteå...

 

Isflaken har vid solens ankomst blivit mindre och mindre.

Till höger i bild ses restaurang Sjöbodan.

 

Genom rutan vid Sjöbodan, syns de spegelvända röda magasinen.

 

De röda byggnaderna vid vattnet, för tankarna tillbaka i historien,

till Piteå som sjöfartsstad.

 

Vad vore en sommar utan maskrosor. Av somliga ansedd som ogräs,

av mig - i alla fall - ett säkert vårtecken. Låt oss här och nu, bilda

föreningen "Maskrosens vänner".

 

Zon-området i blickfånget, Piteå-Tidningen samt en liten skymt av

Piteå Älvdals Sjukhus

 

Med blicken ut mot Södra Hamnen.

 

Helheten som sådan, när jag vandrar bland de röda stugorna, bjuder mig på en

slags resa tillbaka i historien som handlar om vår gemensamma stad, Piteå.

 

Fiske och sjöfart har löpt som en röd tråd genom Piteå stads historia.

Denna silltunna får stå som symbol för detta.

 

En stunds avkoppling vid skeppscaféet, är en lisa för en stressig människosjäl.

 

Det "urnorrbottniska" fastigheterna var i regel rödfärgade.

På bilden ses Sjöbodan, också klädd i rött.

 

Den obligatoriska "frälsar-kransen" strategiskt placerad vid bryggan.

 

Jag har alltid haft en viss förkärlek för röda som vita färger i kombination.

Kanske för att jag är en s k "urinföding" icke "urin - föding" utan, Urinfödd

inföding... m a o jag är Hortlaxbo... urinfödd Hortlaxinföding... har jag trasslat

till begreppen? i så fall ring genast 112...

 

Som av en händelse, så ses på denna bild en "urinföding". Han kommer att

stå som staty sommaren 2013, som en slags kulturminne över fornstora dagar.

Så här såg en Pitebo/Hortlaxbo ut anno 2013. Statyn kommer senare att få sin

plats bredvid filosofen C. J.  Boström på Byxtorget. Samtidigt kommer Piteås

duvor att äntligen få en fullvärdig landningsplats.

 

Om ni har vägarna förbi, gör då ett besök vid Skeppscaféet vid Södra Hamnen.

 

Ett isflak i upplösning.

 

"Låt oss liksom måsarna flyga upp i skyn..." Fri tolkning av R. Lindqvist.

 

I stundom tid kommer vi att se mängder av båtar liggande sida vid sida

vid Gästhamnen.

En absolut nödvändighet vid en hamn som denna.

 

Endast ett stenkast från Södra Hamnen ligger stadens centrum.

Till höger i bild, den gamla Polisstationen, vars fasad av farliga

asbetsplattor nu är borttagna.

 

Järnvägen har också varit en viktig del i stadens historia. Piteå järnvägsstation,

som uppfördes 1915, revs skamligt nog, i början av 80-talet. Ett synnerligen

oklokt och ogenomtänkt beslut enligt många.

 

Där Coop Forums parkering är idag, låg en gång Piteå hamn. Här låg de stora

båtarna som lossade och lastade sina varor.

 

Innan denna form av bild-bomb är över, blickar vi tillbaka på hur det en gång tog sig ut, här i vår älskade stad, Piteå:

 

Hamnen i Piteå där Coop Forum ligger idag.

 

Hamnlivet innebar ett myller av människor, det var många olika nationaliteter

som förenades vid denna plats i staden.

 

Till höger i bild: "Prins Oscar".

 

Flygbild över bl a hamnen...

 

Så allra sist, ber en viss Roger Lindqvist om uppmärksamhet. En dikt som han skrev 2006, och som publicerades i Piteå-Tidningen den 29 januari 2007.

 

- MITT PITEÅ -

 

Min barndomsstad vid

Bottniska vikens stränder,

lagd i naturskön

och vacker miljö.

Staden som sett mig

födas, men även en gång

skall se mig dö.

 

Jag har sett min stad

i kvällens skymmning,

men även i sommarens

klara ljus.

Vandrat barfota

genom Badhusparken,

och lyssnat till

vindarnas lätta sus.

 

Jag har trampat på

den stenlagda trottoaren,

som finns vid gamla

polisstation,

ätit glass på

Rådhuskioskens trappa,

medan skrikande måsar,

flugit över zon.

 

Har sett hur min stad

förvandlats,

genom de år

som hastigt flytt.

Fastän jag sett andra delar

av världen,

är det mitt Piteå

som för mig mest betytt.

 

Jag har cyklat

mot Norra ringen,

passerat både kyrkan

och statt,

och i sanden

vid Norrstrandsbadet,

har jag sett glada barn

som lekt tafatt.

 

I min stad finns också

gröna små oaser,

som skänkt mig

kraft och stillsam ro.

Min stad omgiven

av glittrande vatten,

här vill jag leva,

och för alltid bo.

 

Jag har ätit nygräddade

våfflor, i Strömlidabacken,

och tittat ut mot Norra hamn.

Sett hur staden sakta vaknat

ur nattens

vintermörka iskylda famn.

 

Så en gång,

det händer varje sommar,

på min stadspromenad

förundrad jag ser,

alla människor rycks med

i uppsluppen karnevalsstämning,

när mitt Piteå

dansar så förnöjt och ler.

 

När man sedan gått på tur

runt staden,

i solens värme

och glada sken,

har jag satt mig på

parkbänken bredvid

Daniel Solander,

för att vila

mina trötta och ömma ben.

 

Så avslutar jag min

hjärtliga hyllning,

till min barndomsstad

i vått och torrt.

Visst finns det

andra städer

ute i vidaste världen,

men Piteå är av en

alldeles speciell

och ädel sort.

 

Roger Lindqvist.

 

-------------------------------------------

Foto: Roger Lindqvist.    

 

 

 

 

 

 

 

Sam-Sam

Sam-Sam tar sig en paus i busleken.

-----------------------------------------------------------------------

 

Piteå Bilaffär 1955

 

 

Gunnar Wiklund - 1969

 

 

LAKRISAL

 

TAGES

¤ TOMMY BLOM

¤ DANNE LARSSON

¤ ANDERS TÖPEL

¤ GÖRAN LAGERBERG

¤ FREDDIE SKANTZE

----------------------------------------------

 

Husqvarna

 

 

SAAB 96

Tillverkades åren 1960-1980.

 

Volkswagen Karmann-Giha Coupé

 

 

Volkswagen 1600 TL / 1966

En liknade bil hade min far, av årsmodell 1967.

 

 

 

Nils Poppe

 

Hep Stars den 1 juni 1966

Fr. v. Lennart Hegland, Christer Pettersson, avled 2003, Svenne Hedlund,

Benny Andersson och Janne Frisk.

 

Boken om TAGES

 

 

Gunnar Wiklund - 1963

 

 

Alice Babs och Titti Sjöblom - 1960

 

 

Pite havsbad

 

 

Dansbanan vid Furunäsets sjukhus

I en skogsglänta, på Furunäsets sjukhusområde, bredvid den s k  "Röda ladan", där avdelning 55 var inrymt under min tid vid sjukhuset, fanns en dansbana. Den användes väldigt sällan, men när det väl gjordes, så tittade både personal och patienter gladeligen ut, för att lyssna på musik och ta sig en svängom i det gröna. Detta hände en gång omkring 1980. Då stod Herbert Westerlunds trio, för dagen med basisten Tomas Grahn och trumslagaren Roger Lindqvist färdiga, för en stunds underhållning. Herbert trakterade dragspelet, och medan trion spelade gamla låtar från förr, sågs patienter och personal dansa med glada leenden på dansbanan. En dag när dansbanan var borta, och musiken tystnat, så fick jag uppgift om att den flyttats till Pitsund. Idag åkte jag förbi för att titta närmare på den, där den stod med sin gulmålade fasad. Det fattades dock en dragspelare, basist och trummis, annars hade allt varit komplett. Precis som förr.

 

Dansbanan, där jag en gång spelade upp till dans tillsammans  med dragspelaren

Herbert Westerlund och basisten Thomas Grahn en sommardag runt 1980.

 

Bredvid dansbanan - ett sommarcafé.

--------------------------------------------------------------

Foto: Roger Lindqvist.  

En doft av sommar

Med öppna ögon blickar den rara blomman rakt in i min kamera...

Snart, alldeles snart stundar värme, sol och sommar...

Lovar du, frågar jag: Klart jag lovar, jag vet att det är så...

 

Den blodröda rosen nickar instämmande...

 

Liksom den här grönsaken som står alldels tätt intill...

Sa jag grönsak... förlåt mig söta blomma.

 

Foto: Roger Lindqvist.   

Hus med anor...

Här bodde en gång en man vid namn Anton Lindgren...

På ängen bredvid stod en ladugård...

 

På andra sidan av vägen, bodde mina farföräldrar...

I skydd av höstmörkret, brukade min far och hans kompisar,

smyga sig in på Antons tomt för att tjuva sig vinbär...

 

--------FOTO: ROGER LINDQVIST.---------------------------------------

 

- ENSAM -

 

Född med ett ensamt hjärta,

i ensamhet gick även din väg genom livet.

I ensamhet slutade din stund på jorden.

 

Text: Roger Lindqvist - Foto: www.posh24.se 

Att angöra en brygga / 1965

En svensk filmklassiker hade sin premiär annandagjul 1965: Att angöra en brygga. Ute på Ensamholmen dukas det upp till kräftskiva. Tre av deltagarna, Berit, Lennart och Inez, har bunkrat upp med delikatesserna. De tre övriga, Kalle, Mona och Walter skall strax anlända med den nödvändiga akvaviten. Nu bär det sig icke bättre än att den båt som sällskapet färdas i, inte når ända fram, om man så uttrycker sig. Följden därav blir en av svensk films allra störst antiklimax: kräftorna på holmen och spriten i båten. Filmens regissör, Tage Danielsson, spelar här en viss direktör Olsson, vars rollkaraktär lever litegrann i skuggan av de andra medverkande. Hasseåtage skrev manus, och titelmelodin som så småningom kom att leva sitt eget framgångsrika liv, gjordes av Lars Färnlöf.

 

ROLLISTA:

 

¤ Monica Zetterlund (1937-2005)

¤ Lars Ekborg (1926-1969)

¤ Birgitta Andersson (1933-

¤ Gösta Ekman (1939-

¤ Katie Rolfsen (1902-1966)

¤ Hasse Alfredsson (1931-

¤ Tage Danielsson (1928-1985)

 

REGI: Tage Danielsson MANUS: Tage Danielsson & Hasse Alfredsson.

MUSIK: Lars Färnlöf (1942-1994) Charles Redland (1911-1994).

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Affisch: www.seriesam.com  

 

Pang i bygget /1965

 

ROLLISTA:

 

¤ Thore Skogman (1931-2007)

¤ Barbro "Lill-Babs" Svensson (1938-

¤ Åke Fridell (1919-1985)

¤ Rolf Bengtsson (1931-1976)

¤ Gösta Krantz (1925-2008)

¤ Julia Caesar (1885-1971)

¤ Gunnar "Knas" Lindkvist (1916-1990)

¤ C-G Wingård (1894-1977)

¤ Hans Lindgren (1932-2012)

¤ Håkan Sterner (1944-

¤ Bertil Bertilsson (1940-2003)

¤ Curt "Minimal" Åström (1924-1986)

¤ Thomas Ungewitter (1944-2007)

¤ Carl-Axel Elfving (1920-1988)

¤ Gösta Jonsson (1905-1984)

 

Popbandet "The Strolling Stones"

Ola Håkansson - Christer Idering

Åke Eldsäter - Johannes Olsson

Leif Johansson.

I verkligheten, Ola & Janglers.

 

REGI: Ragnar Frisk

---------------------------------------------------------------

Affisch: www.seriesam.com

 

 

Barnvagnen /1963

 

ROLLISTA:

 

¤ Inger Taube (1939-1996)

¤ Thommy Berggren (1937-

¤ Lars Passgård (1941-2003)

¤ Ulla Akselsson (1924-2007)

¤ Lena Brundin (1937-

¤ Stig Torstensson (1934-2013)

¤ Gunnar Öhlund (1918-1999)

¤ Marianne Hedengrahn (1941-

 

REGI: Bo Widerberg - FOTO: Jan Troell

-------------------------------------------------------------------------

Affisch: www.seriesam.com

Änglar, finns dom? /1961

 

ROLLISTA:

 

¤ Jarl Kulle (1927-1997)

¤ Christina Schollin (1937-

¤ Edvin Adolphson (1893-1979)

¤ Isa Quensel (1905-1981)

¤ Gunnar Sjöberg (1909-1977)

¤ Georg Fant (1916-1998)

¤ Torsten Lilliecrona (1921-1999)

¤ Toivo Pawlo (1917-1979)

¤ Elsa Carlsson (1892-1978)

¤ Åke Claesson (1889-1967)

¤ Margit Carlqvist (1932-

 

REGI: Lars-Magnus Lindgren.

--------------------------------------------------------------------------------

Affisch: www.seriesam.com 

 

 

Kamrater i vapenrocken / 1938

 

ROLLISTA:

¤ Gösta Cederlund (1888-1980)

¤ Elof Ahrle (1900-1965)

¤ Fritiof Billquist (1901-1972)

¤ Sigge Fürst (1905-1984)

¤ Sture Lagerwall (1908-1964)

¤ Annalisa Ericson (1913-2011)

¤ Åke Grönberg (1914-1969)

¤ Henrik Dyfverman (1912-1998)

¤ Tollie Zellman (1887-1964)

REGI: Schamyl Bauman.

,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

 

 

Till minne av en kär farbror...

I dag den 1 maj skulle min pappas yngste bror, Åke Lindkvist fyllt 89 år. Nu blev det inte så. Han avled den 24 februari 2010 lugnt och stilla i en säng vid lasarettet i Piteå.

 

Åke var en glad och trevlig farbror. Han hade alltid nära till skratt, även nära till skämt och med en glimt i ögonvrån som gjorde att man trivdes i hans sällskap. Medan de övriga syskonen en efter en flyttade hemifrån, blev Åke kvar hemma i sitt föräldrahem. Detta gjorde att vi träffades ganska så ofta i min barndom. Åke var under många år särbo med en dam från Skellefteå. Han kom därför att vistas varje veckoända i Västerbotten där han trivdes med sin Hildegard.

 

De sista åren bodde han på Öjagården i Öjebyn, där han mådde som en prins i en korvbod. Uppassad av den personal som han strödde lovord om, och som han brukade berömma när man kom på besök. Åke gick bort ur världen lika lugnt som han levde här på jorden.

 

Åke Lindkvist (1924-2010).

 

---------------------------------------------------------------------

 

Hortlax den 1 maj 2013

Hortlax alla innevånare har flytt sin by, för att gå i demonstrationståget i Piteå.

Nu är det väl inte den riktiga sanningen, men det ligger nåt i påståendet.

 

Här låg en gång en bensinstation vid namn Esso. Vilket senare blev Statoil.

En dag bestämde man att macken skulle bort. Här fanns även en kiosk,

som tillhörde- och tillförde byn en slags puls. Den är också borta, tyvärr.

I den gula fastigheten inryms byns ICA-butik. En gång i begynnelsen -

1906 - startade handlaren Axel Lundman affären, som fanns inom släkten

fram till 1990-talets början. Det röda huset bredvid var en gång ett mejeri,

men även senare ett postkontor. Tiderna har verkligen förändrats.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------

 

Magister Lindqvist.

Idag gjorde jag och min syster ett besök hos vår mamma. Jodå, det var som vanligt. Lilla mor blev glad som hon alltid blir när hon får besök av sina små (65 o 55 år gamla). Den lilla dottern och den lilla sonen, har nära inpå passerat bäst-före-datum. Hade vi exempelvis varit två mellanmjölks-paket, så hade vi redan varit utspillda i slasken. Jag kunde inte låta bli att prova morsans nya läsglasögon. Och så fort jag fick dem på kranen, blev jag lik någon gammal magister från skolan. Men vem det är eller var, skall jag icke avslöja.

 

Magister nr. 1...

 

Magister nr. 2...

 

--------------------------------------------------------------------