Prinsessan & Prinsen Lindqvist
Syskonen Lindqvist: Norah och Malte på besök hos farmor och farfar.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Snälla fröken Valborg...
Välkommen fröken Valborg! Hoppas din dag blir en fin dag, med många möten, många grillade korvar och många glada leenden. Tyvärr så kan vi här i Pitebygden icke bjuda på någon gnistrande sol, eftersom solen just för tillfället tagit ut tre semsterveckor. Men den har lovat infinna sig vad det lider. På tal om lider - jag lider väldigt mycket just för tillfället. Mitt lidande består i en sorts allergi mot regniga grå dagar. Men även de dystra dagarna har väl sitt berättigande - har jag hört - någonstans.
I dag behagar min fru fylla år. Hon fyller .. såja, nu får ni själva gissa. Rätt svar skall var mig tillhanda, senast denna afton klockan 16.30. Först rätt öppnade svar, belönas med ett års vistelse i Kamtjatka området. Så snälla gissa på.
Roger.
Selmas ungar...
Bilden: två av Selmas fyra ungar. Längst fram, den lilla kattkillen, samt kattjejen.
-------------------------------------------------------------------
När farmor förvandlades till Gloria Swanson
Norah har varit på "farföräldrabesök". Norah är en ung dam med många härliga idéer. Hon gillar att baka, passa upp, göra make-up på sin farmor (hittills så har farfar klarat sig undan) hennes "ansiktsförbättringar". Men jag kommer nog icke undan. Hennes pysslighet vet inga gränser, för när hon väl börjar då sätter hon alla klutar till. Ett bevis på hennes make-up-begåvning, ägde rum nu i denna eftermiddag. Objektet hette farmor Bettan. Farfar Roger var borta en stund, och visste inte alls om vad som försiggicks i vardagsrummet. Norah arbetade under stor och disciplinerad tystnad, tyst var även farmor Elisabeth. Det hela påminde om SVT:s Go´kväll, där Pekka Heino följer omvandlingen av en ditbjuden pwerson. En sak fattades i detta sammanhang: Pekka Heino. Annars var allt som hämtat ur programmet.
När jag sent omsider passerade vardagsrumssoffan, hajade jag till, och var tvungen att titta en extra gång. För där i rummet, satt en person som jag inte alls kände igen. Nåja, bakom masken fanns vissa drag av en för mig välbekant person. Men vem? Jamen, var det inte stumfilmsstjärnan Gloria Swanson som satt hemma i vår soffa? Jo, nog var det så! Svenskättade mrs. Swanson en gång världsberömd stumfilmsaktris, med ett rykte om sig att vara en riktig femme fatale. Gloria hade en gång ett förhållande med Joe Kennedy sr. John F. Kennedys far. Och tänk nu satt hon här. Men när jag stått och betraktat mrs. Swanson ett tag, sprack masken upp i ett leende. Det var ingen Gloria, det var ju Norahs farmor. Tyvärr så lyste Pekka Heino med sin frånvaro. Men hade han varit här, hade både Norah och farmor fått ett gott betyg. Ja, som hon kan den där Norah...
Farmor Elisabeth - eller är det Gloria
Swanson? Någon av de två är det i alla fall.
--------------------------------------------------------------
Cool Candys / 1980
Den 15 november 1980 återförenades gamla COOL CANDYS.
På bilden ses fr . Arne Nathansohn, Carl-Ivar Ivarsson och
Gunnar Wahlgren.
---------------------------------------------------------
Foto: Anders Sandell.
Foto: Anders Sandell.
Ett fall för Olof Wrangel, vid mordkommissionen...
En man med sin hund, hittar på sin tidiga morgonpromenad en okänd manskropp, i den gamle patron Hedqvists konstgjorda damm vid Karlberg. En färgstark rättsobducent hittar spår av ett hittills okänt vapen. En intensiv jakt följer, på en farligt beväpnad förrymd mentalpatient, från den slutna psykiatriska vårdavdelningen, vid Öjeby sjukhem. Ett besynnerligt möte, i rum 126, vid Stadshotellet i Piteå. En eldig kärlekshistoria, mellan dottern till stadens kyrkoherde, och en mystisk främling. Några spännande ingredienser till en gastkramande deckarhistoria, i piteåmiljö. Fallet läggs på den pensionsmässige, Brahms-älskande och ärrade kriminalkommissarien Olof "Olle" Wrangels bord. Vars personliga historia är minst lika spännande och djärv, som hela den sammantagna berättelsen. Så till sist en fråga: När börjar vi filma, Kjell Sundvall?
/Roger.
Fredag...
Långpromenaden uteblev i dag. Mina fötter och ben behöver vila. När jag anstränger mig för mycket blir det myrornas krig i ben och fötter. Eller, bättre beskrivet: "sockerdricka i systemet". Efter en god och vällagad middag - tack Bettan - så sitter jag här och filosoferar. Dagen har varit god med oss alla. Vi har hälsat på hos Danne och Mia och naturligtvis hälsat och pussat på deras katter. Ett av Selmas fina barn, har en yvig och tjock päls, vilket har fått mig att döpa henna till "ryamattan". Ryamattan har två härliga blå ögon, en blöt liten nos och ett av världens charmigaste läten. De är lika charmfulla alla de små liven. Deras upptäckarlusta råder det inget fel på. Även ett besök hos min mor har gjorts. Vi har suttit vid köksbordet och samtalat om ditt och datt - mest om datt... okej - litegrann om ditt också. fast väldigt lite.
Ha en alldeles bedårande helg alla ni därute, kända som okända, denna veckända.
Roger.
Vårlig hälsning
I dag en längre promenad där en vårfjäril följde mig en bit på vägen. En av hans kamrater hade landat mitt på vägen, så jag försökte få honom/henne startklar igen. Tyvärr så kantrade den, precis som ett skadeskjutet flygplan. Är rädd att den slutade sitt korta liv, på en grusväg nära gamla sågen i Storfors. Varma vindar och vår i luften. Ett besök hos Daniel och kattera, samt även en visit hos Ante, Jennie, Norah och Malte. På Coop mötte vi Jannice och busungen Max. En fin dag alltså, helt i min smak.
Roger
Tårta, däck, regn...
Tyvärr så är jag inte den person som lyckades ro hem otroliga, 237 miljoner kronor. Det var i stället en 50-årig man från Norrköping. Men OM det nu hade varit så, hade jag genast beställt 12 biljetter med destination: Maldiverna. I detta sällskap hade hustru, samt barn med respektive, samt barnbarn ingått. Men jag skall icke klaga. Jag har ju fått tårta med kaffe idag hos min storasyster, som passade på att fylla pensionär.
I dag har även varit däckbytardag. Det skedde i sonens garage. Och medan tårta har intagits, däck haver bytts, så har det obehagliga vädret fortsatt. Daniel och jag har hunnit med en vända till Piteå. Detta för att kolla på datorer. Efter några besök, så fick jag betydligt mera kött på benen, gällande olika alternativ.
Vid gårdagens ABF-möte med bildgruppen, kom Åke Berggren på besök. Han visade bilder från Piteås begynnelse, som var väldigt givande. Nästkommande måndag, äger mötet rum på Ekbergs på Storgatan. Önskemålet är en fortsättning på denna spännande resa genom vår stads historia. Piteå har genom denna titt i backspegeln, blivit än mer levande för mig. Vad vill vi då fortsätta att jobba med? Varför inte spana in Piteås nöjesliv genom åren? Eller kolla in Stadshotellets historia lite närmare? Pite havsbad vore också kul att med lupp titta närmare på. Eller kanhända att göra en resa i resan via Furunäsets sjukhus? Som ni ser, så finns det hur mycket som helst att ta reda på. Det är endast fantasin som begränsar.
/Roger.
JAN ÖJLERS / Limmared - 1977
Norrlandspojkarna med Inger / Torpshammar
Tom Nordbloms kvintett - Hällevadsholm, Munkedal
AVANT, Piteå
Sofia Lundbergs / 1978
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 1978.
"Mamma, läs en saga" /1962
Sagostund, med Bullerbybarnen i fokus.
-----------------------------------------------------------------
Inför sjösättningen... / 1962
Farbror Svens pipor
Sven hette en av mina många farbröder. Sven bodde i ett hus i Storfors med sin Elma, i exakt 50 år. Elma dog några år före Sven, och den sista tiden bodde han på ett äldreboende i Hortlax. När jag och min två kusiner skulle städa ur deras hus, hittade vi både det ena och det andra. Sven hade sparat många saker, sådana som han tyckte skulle kunde vara kvar åt eftervärlden. Däribland några urklippspärmar, där han samlat sådant som t ex fartygens ankomst till Piteå hamn, dödsannonser, artiklar som handlade om fotboll och ishockey, även sådant som rörde hembygden. I en portfölj hittade jag gamla almanackor som Sven hade gjort anteckningar i. Även en gammal dagbok från 1942-43. Sven var en inbiten rökare sedan 20-årsåldern. Jag frågade honom en gång, och han berättade att de första blossen kom när han ryckte in i lumpen omkring 1939. På en av sina armar hade han en tatuering. Den kom till en kväll, när Sven tillsammans med sina kompisar på luckan, varit ute på fest. Tatueringen blev något av de sista jag la märke till, innan Sven lades i sin kista.
I förrådet ute på tomten hittade jag en förpackning som jag först inte visste vad det var. Runt förpackningen var det virat en bit fiskelina, med tillhörande krok och sänke. Sven hade tydligen använt detta någon gång när han troligen varit ner vid Tingsholmen och metat. Men det är bara en gissning. I den upphittade förpackningen hade det en gång legat en pipa. En av Svens många pipor. Men de sista åren var det vita Blend som gällde. Tur att Sven hade kiosken tvärs över vägen, dit han åkte i sin bil, när han blev sugen på lite rökverk. En dag när jag gjorde ett besök på lasarettet, där Sven låg, hade jag med mig en limpa vita Blend. När Sven ignorerade cigaretterna, så förstod jag att han inte mådde bra. Några veckor därefter, den 14 juni 2004, gick farbror Sven bort. Samma helg som EM i forboll just skulle börja. Svens sista ord till mig den där fredagen var: - Roger, ta dö hand om ållt häjna nö, visst jär dö hä? (Roger, tar du hand om allt detta nu, visst gör du det?)
Farbror Sven och hans Elma ligger sida vid sida på kyrkogården i Hortlax. Och på deras grav växer varje sommar några fina och vackra blommor. Det var så han ville ha det. På hans sista färd valde jag ut en vit skjorta och röd pullover med slips, samt ett par nypressade byxor med pressveck. Pressvecken var bara ett måste. I Svens värld skulle man vara prydlig till sitt yttre. Något som han också var på sin allra sista färd. En kort tid före hans bortgång hade han även varit hos frisören. Allt var m a o så perfekt som det bara kunde bli.
Asken där en av Svens pipor legat.
---------------------------------------------------------------------------
Julen 1976
Julen 1976 tillbringade vi hos min mors syster och hennes familj i Blåsmark. Som alltid på julhelgerna, så möttes tjocka släkten på den heliga aftonen. Men även de resterande dagarna på middagar. Julen 1976 var den julen då jag själv gav mig en ljudfilmkamera i julklapp. Den inköptes några dagar före julen på JOWA i Piteå, och Henrik Westerlund var den som stod bakom disken, lika artig och behjälplig som alltid. Det var inte endast kameran som jag köpte, när jag ändå hade gott om inspiration, så inhandlades även en ljudfilmsprojektor, filmduk samt ett projektorbord. Detta för att jag skulle kunna använda kameran på julaftonen. Filmerna finns kvar, så även kamera, vitduk och projektor. Kameran är numera en antikvitet som jag - förstås - inte längre har någon användning för. Det är länge sedan den gick i pension.
Min mor fick en hushållsmaskin av min far. Och av någon konstig anledning så har jag kvar bruksanvisningen. Den kom väl till användning när morsan bl a skulle göra palt. Julen 1976 spelade jag fortfarande med Rolf Åhmans. Juldagen den 25 december åkte bandet på en spelning till Edeborg i Harads. Annandagjul spelade vi i Piteå, och på själva nyårsaftonen på Medan i Arvidsjaur. Det har nära på förflutit 37 år sedan dess. Som sagt: åren rullar på.
Julen 1976 förärades min mor denna maskin av min far.
Medföljande redskap.
En stycken rulltårta med kaffe är inte fel.
----------------------------------------------------------------------
VIKINGARNA
Göran Zetterlunds, Karlstad
Paul Dennis, Eskilstuna / 1974
Örjans / 1974
ÖRJANS, Karlstad.
GOOD TIMERS
En behaglig värme råder...
Just nu så råder en högst behaglig värme, annat var det igår. En tripp till Luleå har vi gjort i dag. Men vid besöket på ICA MAXI så höll jag att få dåndimpen, så även hustrun. Alldeles för stort, i mina ögon sett. Finns ingen själ i dessa stora otympliga jätteaffärer. Inget hittar man, nästan inte ens sig själv. Jag tappade bort mig flera gånger. Men efter ett febrilt letande, så hittade jag mig själv vid mjölkdisken. Nu vankas grillat, hustrun ropar: ROOOOOOOOOOOGEEEEEEEERRRRR...! Nåja, nu kanske jag tog i.
Ha en trevlig helg!
Roger.
En trist och kulen dag
I dag har vädret varit grått och eländigt. Inte mitt favoritväder precis. Ont i mitt huvud, lite snuva, samt en aningen värk i kroppen, som jag med säkerligen överlever, hoppas jag. Hockeyn gjorde livet ännu mera dystert, och jag tappade lusten efter SAIK:s 3-0 mål. Därefter överlät jag hejandet åt Elisabeth. Ett hejande som hon tappert höll ut med, tills slutsignalen var kommen. Åkte ut en sväng med kameran, men inspirationen tröt, detta skyller jag enbart på vädret. Hjälpte sonen hemma på gården på förmiddagen, det skall visst komma en valborgsmässoafton lite längre fram, har jag hört. Så därför försökte vi få lite ordning och reda vid grillplatsen. Mycket vatten flöt omkring, men skam den som ger sig. Får väl använda hårfönen om det kniper, men just för tillfället kniper det inte. Kanske i magen, men ingen annanstans. Torsdagen den 18 april, skall snart bli fredagen den 19 april. Dagarna och veckorna går med stormsteg, och bilringar och rynkor följer med hand i hand. En gång var jag 20... den dagen hade jag ett ärende på Sparbanken i stan. Då jag stod där, så tittade bankassörskan på mig och sa: Grattis på födelsedagen! Först fattade jag ingenting. Hur i all världen visste hon det. Vi kände ju inte varandra. Men - hon hade sett mina personuppgifter i min sparbanksbok. Tjugo år, den 26 september 1977. Sedan dess har jag tyvärr hunnit med att fylla alltför många år. Och de år som (motvilligt) läggs till, är ju vad som i vardagligt tal kallas för LIVET!
Go´natt därute, å var rädda om Livet!
Roger.
Norah, i parfymens värld...
Ett par bilder som togs den 5 december 2010, vid ett besök hos Solbritt och Kjell i Muskus. Det bjöds på palt, fika och kaffe. Norah blev alldeles lyrisk när Solbritt visade sin samling av parfymflaskor.
------------------------------------------------------------------------------
Parfymerifotograf: Roger Lindqvist.
Pitholms hed
Wallsténs Järnhandel, Piteå
Wallsténs Järnhandel, Uddmansgatan, Piteå.
Rådhustorget, Piteå
Foto: Tomas Utsi.
Hälsning från Piteå
Uddmansgatan, Piteå
Piteå, hamnen.
Piteå hamn / 1957
Renö, EOL, Arne och Otilia vid hamnen i Piteå.
---------------------------------------------------------------------
Foto: Mats Lundberg.
Älvsbyn 1906
Konvalescenthemmet, Hortlax
Ove Tjernberg (1928-2001)
Jan-Erik Lindqvist tänder sin pipa, under Ove Tjernbergs överinseende.
De båda aktörerna kunde ses hösten 1966 i thrillern: "Operation Argus".
---------------------------------------------------------------------------
Bild: SVT.
Bild: SVT.
Sjulnäsbron 1952
Aldrig mera...
Det var bl a här hon brukade tillbringa sina dagar. Sessan, våran katt, som inte
längre finns. När det var vinter, kyla och snö, var detta ett av hennes favoritställen.
Ibland hittade man henne uppkrupen på nåt av de element som fanns i huset.
Sessan, var en katt som ständigt var på jakt efter värme. Den tiden är över. Och
kommer aldrig någonsin mera igen, det är bara att klart konstatera: Aldrig mera...
------------------------------------------------------------------------------
Köldknäpp i Piteå gör frisören arbetslös / 1969
Pga av den rådande kylan, så går livet i staden på halvfart för tillfället. Två som drabbats är frisörerna Göte Jonsson och Sören Gotthold. Folk vill behålla sina värmande strån fast inte många numera behöver fotvandra i kylan likt Armfeldts karoliner på väg från striderna i Norge.
Ofrivilligt magra dagar blir det för herrfriseringarna när det kommer vintrigt kalla dagar. Det är likadant när det blir regn och rusk under sommaren. Göte Jonsson och Sören Gotthold kunde ta det lugnt pga av kylan.
-------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 24 januari 1969.
Bilder
----------------FOTO: ROGER LINDQVIST------------------------
Bosse Lundberg, BK Björnen, Piteå
Bo Lundberg, BK Björnen.
Bosse Lundberg, får en fin genomkörare inför NM i Sundsvall vid söndagens boxningsgala. Motståndaren Reijo Mekelä tillhör Finlands bästa boxare.
-------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 24 januari 1969.
John Ringius - Pitefödd mångsysslare
En av de mesta kändisarna i Småland är gamle grosshandlaren, kräftkungen, ornitologen, fabrikören, virkeshandlaren, lingonhandlaren och några aktiviteter till, John Ringius. Häromsistens fyllde han 99 och det kan vara skäl att just i Piteå-Tidningen erinra om om vem denna gamle kämpe är. Äldre personer i Piteå minns namnet Ringius på Hällan med respekt och aktning. John Ringius föddes i Piteå där hans far i många årtionden var telegrafkommissarie. Gamle Ringius var född i södra Halland och efter studentexamen tänkte han sig en juridisk karriär. Han läste också in några betyg i juridik i Lund, men ödet ville något annat. Han kom att flytta upp till Piteå där han sedan stannade hela sitt liv. Bland annat var han med om att bilda Norrbotens trädgårdsförening. Han räknas för övrigt med rätta som den man vilken lärde norrbottningarna trädgårdskultur. John Ringius, som nu i mera än 50 år bott i Sävsjö, har varit mycket driftig karl. Han sysslade med många olika affärer, handlade med virke och var stor uppköpare av lingon för export - Småland är ju som Norrbotten rikt på lingon.
John Ringius med den första fågelholk han tillverkade 1889 hemma i Piteå.
På den tiden bodde klanen Ringius på Hällan, Pitholm.
Mest känd blev han dock för sin storhandel i kräftor, "kräftkungen" blev tidigt epitet man tillägnade John Ringius. Så var det fågelholkarna. Redan 1913 uppförde han i Sävsjö den första svenska fabriken för tillverkning av fågelholkar. Redan hemma i Piteå hade han själv gjort den första fågelholken - det finns ornitologer som tillskriver Ringius äran av att vara den förste i landet som gjorde fågelholkar. John Ringius är för övrigt riksbekant. Han har ägnats särskilda radioprogram och säkerligen kommer han att bli mycket omskriven när han fyller 100. Ringius är otroligt vital för sin ålder. Varje dag tar han långa promenader i Sävsjö, vars grand old man han ju varit en hel generation.
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 13 mars 1969.
Erik Johan John Ringius (1870-1973).
John Ringius gifte sig 1910 med Alma Thunander, med vilken han fick två döttrar, Britta f. 1911 och Inga f. 1913.
På sin 103-årsdag avled John Ringius, på Ringgården i Sävsjö.
John och Alma Ringius döttrar, Inga och Britta.
John och Alma Ringius grav. Stenen hade John Ringius själv valt. Den låg mellan
Svinemünde och Mejensjö. Det lär ha varit den sten som John och hans blivande
hustru Alma satt på vid sina promenader. När hustrun begravts placerade John
en liten bänk vid sidan om stenen. Där kunde han sittta och meditera och titta
upp i trädet där han hängt upp en av sina fågelholkar.
--------------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------------
Sångstjärnan: TUTTAN RENHOLM / 1961
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Maj 1961.
TUTTAN RENHOLM - vars förnamn egentligen är Margareta - var en barnstjärna i slutet av 50-talet. Tuttan Renholm sjöng även med Yngve Forssélls orkester. Margareta Bäckström är hennes fullständiga namn. Och vad jag vet, så tar Margareta ton än i denna dag. Hon gjorde även några skivinspelningar, på samma skivbolag som bl a Gunnar Wiklund. /Roger.
VIKINGARNA - Logen Långträsk / 1978
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 1978.
Trafikklart över Pitsund
Pontonbron har lagts ut över Pitsund.
Sjöfarten är nu slut för den här säsongen och pontonbron har lagts ut över Pitsund. Detta skedde i går med hjälp av vägförvaltningens folk och hamnisbrytaren Galtström. Man började arbetet med utsättandet av bron i går morse och var färdiga vid 15-tiden. I fjol var sjöfarten slut den 16 januari. Detta år satte issituationen stopp för sjöfarten sex dagar tidigare. På bilden ser ni när man i går förmiddag var i full färd med det besvärliga arbetet med utläggandet av bron.
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 12 januari 1961.
Axel Lundman AB / Hortlax
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ December 1962.
Ekbergs öppnar... /Januari 1961.
18-årig piteåflicka död i trafikolycka / 1961
18-åriga Britt Hedqvist, dotter till hemmansägare Karl Hedqvist, Fårön, Piteå, skadades till döds vid en mörkerolycka på Riks-13, två kilometer norr om Öjebyn på trettondagen. Hon fördes till Piteå lasarett där hon omedelbart genomgick operation för hjärnskador. Hennes liv stod dock inte att rädda. Flickan som skulle lifta till Luleå tillsammans med sin väninna gjorde ett oförsiktigt steg ut i körbanan just som en personbil passerade och träffades av bilens vänstra flygel samt kastades c:a 20 meter utefter dikesrenen. Olyckan inträffade strax norr om korsningen Karlbergsvägen-Rikstretton. Flickan som tillsammans med sin väninna skulle lifta till sitt arbete i Luleå stod på vägens vänstra sida från Öjebyn sett då ett par pojkar i 20-årsåldern kom förbi på andra sidan vägen och stannade för att prata med flickorna.
Under samtalets gång kom en bil från Öjebyhållet på väg mot Luleå. Denna hade, då han just fick möte med en norrifrån kommande bil, slagit om till halvljus. Fröken Hedqvist tog plötsligt ett steg ut i körbanan och påkördes. Hon kastades ett 20-tal meter utefter vägrenen och ådrog sig mycket allvarliga skador i huvudet och ena benet. De två pojkarna som stannat sin bil på andra sidan chockades, men kunde dock ingripa och föra flickan till lasarettet i Piteå. Under början av transporten var flickan vid medvetande men var vid framkomsten helt medvetslös. Jourhavande läkare satte genast igång med operation av hjärnskadorna. Föraren av olycksbilen, som endast var i 21-årsåldern, hade som passagerare tre personer, två vuxna och en yngre flicka. Ynglingen alarmerade själv polisen men var för chockad för att kunna höras. Flickan hade inga reflexer på kläderna vilket säkert bidrog till olyckan. Den omkomna flickan sörjes närmast av föräldrar, en syster och en bror. Hon var aktiv godtemplare och tillhörde bl a logerådet i Piteå godtemplarloge.
----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 7 januari 1961.
Spelplan för YNGVE FORSSÉLLS orkester - Skellefteå / 1972
Vårpromenad genom byn...
Härligt vårväder i denna dag som råder. Sonen ringde: - Jag kommer och går, ni kan väl komma mig till mötes, ungefär så lydde orden som föll. Många härliga plusgrader. Som värmer kropp såsom själ. Stora vattenpussar på vägarna vi vandrar på. Vilket även resulterar i leriga skor. Pga av detta har dammsugaren gått varm de sistlidna veckorna. Och inte enbart dammsugaren - så även skurmoppen.
Vid ICA-butiken stod denna lilla voffsing snyggt parkerad. Klädd som sig bör,
i det senaste modet, anno våren 2013.
Thyr Åströms gamla bilverkstad.
Så vandrade vi förbi denna f d ladugård. Där jag återigen hittade vissa intressanta deteljer.
Hortlax kyrkan håller ett vakande öga (eller ska man kalla det för spira?) över vår färd.
Kontakt!
Så kommer han, Daniel, gående uppför Petterssons-backen...
I rask takt kommer han med beslutsamma steg...
För att gå sin mor till mötes...
Själv funderar jag att ta en eftermiddagslur på den utställda parkbänken.
Men när jag tänkt en stund - 2.5 sekunder - så ändrar jag mig.
"farbror Ingvar". Min kompis Pers pappa. Alltid lika vänlig, alltid lika glad.
Vi pratar en stund, och när vi skiljs, så ber jag honom skicka en varm
hälsning till Per! Det vilar något stilfullt över Ingvar. Han är en ödmjuk
person, som jag brukar prata med när vi möts i byn.
Hortlax, min födelseby, denna vackra vårdag i april 2013.
-------------------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
ODEPARKS BIL - Piteå
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 15 februari 1961.
Filmåret 1962
Hortlax från förr...
I december månad 1962 riktade Piteå-Tidningens fotograf sin kamera
mot dessa fastigheter belägna vid hortlaxvägen i Hortlax.
I vänster bildkant ses Johanssons Café & Bageri. Innehavare, Arnold (1907-1988) och Alma (1906-1983) Johansson, åren 1940-1967 fanns Cafét i deras ägo. Därefter övertog Sture Viksten bageriet 1968-1986. I nästkommande fastighet, fanns Hjalmar Sundströms urmakeri, åren 1918-1963. Sundström föddes 1887 och avled 1966. Granne med Sundströms urmakeri fanns Svea Öqvists blomsterhandel, som startades 1953, och som senare fick sin fortsättning i dottern Margareta Jonssons regi. Margareta Jonsson bedriver i dag blomsterhandeln Maggans Djungelkiosk på Bisittarevägen i Hortlax. Det fjärde huset, var en privat fastighet.
I april månad 2013 riktar undertecknad sin kamera mot exakt samma fastigheter.
Vad som en gång inrymde, café, urmakeri samt blomsterhandel, är idag privat-
ägda bostäder.
sin blomsterhandel, "Maggans Djungelkiosk".
Rolf Wikberg på väg tillbaka till Storfors AIK
Rolf Wikberg, på glid tillbaka till Storfors.
Storfors AIK har hittills i år haft en synnerligen uddlös kedja. Elva inspelade mål på sju matcher vittnar inte om någon större effektivitet. Trots att Storfors ligger på andra plats i tabellen har fem lag fler inskjutna mål. Tursamt nog hör tydligen försvaret till ett av seriens starkaste. Så få som sju baklängesmål har inget annat lag släppt in. Fram på höstkanten - om inte förr - väntar man att det skall lossna även för anfallsmännen. Detta har sina speciella orsaker. Enligt välunderrättad källa är nämligen fjolårets SAIK-kulspruta, Rolf Wikberg, åter på glid tillbaka till moderföreningen från Bodens BK. Rolf Wikberg svarade i fjol - och även tidigare år - för det mesta målskjutandet i Storfors AIK.
När Rolf fastnade på de krokar som lades ut av bodenklubben innebar det en stor förlust för SAIK. Ingen har kunnat överta Wikbergs roll som spjutspets och många är de måltillfällen som utnyttjats illa hittills i år. I dagens läge ligger det mycket nära till hands att Rolf flyttar tillbaka från Boden och återtar sit gamla jobb i Storfors. Eventuellt tecknas övergångspapper under redan denna vecka. Den första juli träder den nya övergångsregeln i kraft. Denna innebär att övergångstiden blir ett år ifall föreningarna inte kommer överens och transfern inte accepteras av båda parterna. Om allt är frid och fröjd är en övergång undanstökad på två månader. Om Rolf Wikberg gör allvar av sina planer redan nu hinner han medverka i några höstmatcher, eventuellt mot såväl Luleå SK som Norsjö.
------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 13 juni 1962.
Hemma - på mammas gata
En vårpromenad på mammas gata.
Med kameran vänd mot gamla E4:an. På den här vägstumpen kom min farbror Åke
gående, någon fredagskväll varje månad. I handen hade han sin bruna portölj,
över ena armen låg ev. hans regnrock. Han brukade stiga på Skellefteåbussen,
f.v.b. till fästmön Hildegard bosatt i Guldstaden Skellefteå.
Efter mammas gata, bor bl a denna lilla guldklimp, Malte, här sittande hos
pappa Andreas.
Efter en viss möda, tog jag mig in i Norahs lekstuga. Vi har nämligen tänkt oss
hyra hennes fina lilla hus i sommar. Men hon ville tänka på saken, som hon sa.
Hyran skulle bli: 25 kilo godis, 34 sagoböcker, 76 glasspinnar per månad.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Malte
Farmor, farfar och goa härliga Malte.
----------------------------------------------------------
Ett fruset ögonblick...
Fr. v. Malin min moster, Beda min mormor, flickan med glasögon troligen en
granne och god vän med de lundgrenska barnen, mannen i hatt, Harry Lundqvist,
gift med min moster Anny som han håller i famnen. Ett fruset ögonblick från
40-talets Blåsmark.
---------------------------------------------------------------------
Det Piteå som går / 1962
I samband med att Ragnar Wiksténs AB uppför sin stora fastighet på kvarteret Björnen i Piteå måste två fastigheter och några uthus rivas. Rivningarna skall utföras någon gång under vintern 1963.
Här låg en gång Annas Bageri, som nu skall rivas inom kort.
Även denna fastighet, belägen i hörnet av Prästgårdsgatan-Lillbrogatan skall bort.
Här håller man på att flytta den barack där Skokällan tidigare var inrymd.
---------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 10 november 1962.
Dagen i bilder
På besök hos min mor, som hade f d grannen Vivianne vid köksbordet.
Några timmar satt vi och pratade, innan det var dags att bege sig till
Andreas, Jennie, Norah och Malte. Därinne väntade även Robert och Max.
Finaldagen till ära, möttes jag av denna snygga affisch, som berättade
att i detta hus finns ett antal idrottsintresserade personer.
Förnöjsammare kille får man leta efter. Trots utvisningar, domartabbar,
uteblivna mål, så log Malte så här älskvärt i stort sett hela tiden.
Den glada minen berodde kanhända på den här nappen, som Maltes pappa
och mamma gett honom. Maltes väg mot att bli ett hängivet Luleåfan har börjat...
I sin magiska spegel bytte ballerinan Norah om inför sin kvällsföreställning...
På den tjusiga pallen står de nära på självdansande skorna...
Två kusiner - två busiga barn - två mycket söta barnbarn...
... som här myser ikapp med varandra...
Hörru Norah, va´ska vi nu hitta på...?
Joo, Filmtajm vettu! Max´pappa Robert tjuvtittar.
Ska vi se det här Max?
Okej, vi kollar!
I periodvilan, försökte Ante lugna ned sin höga puls, som bl a orsakats av en
för honom väldigt inkompetent domare. Men en ny dag i morgon - dessutom
på hemmaplan. Då blir det andra sorts bullar för er skelleftebor... oj, oj, oj,
stackars ER!
-------------------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------------------
Mors kusiner...
Göte Viklund, är min mammas kusin. Hans mor Märta var syster
till min mormor Beda. Fascinerande med dessa olika släkttrådar,
som löper hit och dit. "Moster Märta" sa jämt min mamma när de
träffades. Jag har också minnen av henne, hon dog 1968, fyra år
efter min mormors bortgång.
Åke Viklund, är även han kusin till min mamma. Han
är också son till Märta, och alltså bror till Göte V.
Åke har jag nog aldrig träffat, som jag minns. Men det
är i högsta grad lika spännande att veta att vi alla har en
gemensam nämnare. Nu förstår ni varför jag under årens
lopp, varit så "het på gröten" när det gäller släktforskning
osv.
-----------------------------------------------------------------------------------
Gällivare / 1958
JAN MALMSJÖ - "Stoppa världen - jag vill stiga av" / 1963
Jan Malmsjös stora genombrott, kom i musikalen: "Stoppa världen - jag vill stiga av". Den hade sin premiär på Scalateatern 1963. Förutom Jan Malmsjö, syntes även Anna Sundqvist i en roll. Musikalen hette i sitt original: "Stop the World - I Want to Get Off".
Jan Malmsjö i "Stoppa världen - jag vill stiga av".
Scalateatern, Stockholm.
-----------------------------------------------------------------
Piteå stadskyrka / 1958
Rådhuset, Piteå /1958
Bergsviksbron / 1958
Storgatan, Piteå / 1958
Byxtorget, Piteå / 1958
Hälsningar från blåbärsskogen
Bröderna Thomas och Björn Eriksson.
Tant Rusti på Piteå-Tidningen fick häromdagen ett brev från en mormor som heter Svea Eriksson och bor i Roknäs. Hon skriver så här: Bröderna Thomas och Björn Eriksson från Bergsviken har varit på besök hos mig i Roknäs. Då togs denna bild när pojkarna var ute i blåbärsskogen. Björn och Thomas hälsar till alla sina lekkamrater genom PT:s barnsida. Och tant Rusti hälsar och tackar för fotot.
-----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 20 oktober 1962.
FAKTA----------------------------------------------------------------
Thomas pch Björns pappa, Tage, var kusin med min mor, Maj-Gerd.
Tages mor hette Hanna Eriksson f. Lundgren, och var syster till min
morfar Sanfrid Lundgren. Jag är alltså tremänning med Thomas och
Björn Eriksson. Hanna Eriksson var således Thomas och Björns
farmor.
Roger---------------------------------------------------------------------
Lill Lindfors & Hortlax Manskör
Carl-Eiwar i på önskerond i Piteå / 1962
Carl-Eiwar, 31-årig skutskärspojke med tio års verksamhet som kabaretledare på Nalen bakom sig, "gjorde" på tisdagen Piteå. Med luleåteknikern Sigvard Lindqvist vid ratten och inspelningsattiraljen åkte han runt i et vintrigt Piteå för att pejla ungdomens smak i fråga om s k pop-musik. I morgon kl 17 kan resultatet avlyssnas i radions P2. Då sänder Carl-Eiwar sin bandade önskerond utan att bli avbruten av de norrbottniska schlagerfansens stora fasa, finska språkkursen. Piteå-programmet till ära får nämligen finskan flytta på sig den här veckan. Carl-Eiwar räknar sig själv som norrlänning. Och Skutskär ligger ju i Norrland även om vi "riktiga" samojeder" har svårt att acceptera hans hemtrakt som norrländsk i vdertagen mening.
På Nalen har han verkat - och verkar fortfarande - sedan tio år tillbaka. Där har han sett många stjärnor födas. Carl-Eiwar har varit med om att backa fram Siw Malmkvist, Carli Tornehave, Anna-Lena Löfgren för att nämna några. Och nu kuskar han land och rike kring som önskeprogram-producent. Hans piteå-inspelning var den 28:e i den här serien. Och fler torde det bli. Popmusiken intar ju en betydande plats i melodiradions program och Carl-Eiwar tycks ha funnit den ton och den stil som tilltalar ungdomen.
Medan snön föll i stora flingor fick Annbritt Schenström, Britt Engberg
och Margot Jonsson, önska pop-låtar. T.h. Carl-Eiwar.
-----------------------------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 21 november 1962.
Mercedes-Benz / 1962
Piteås första elspis har gjort sitt
Efter väl förättat värv fick Piteås troligen första elspis dra sig tillbaka på måndagen. Den togs då loss från den plats där den suttit sedan någon gång på 1920-talet, nämligen i övervåningen av f d nordlundska huset i korsningen Storgatan-Uddmansgatan i Piteå. Fastigheten håller som bekant på att rivas. Det är alltså en spis som nu för sista gången spritt värme och hemtrevnad omkring sig och fått potatisen och köttbullarna att koka. Den förvärvades på sin tid av körsnär Brynolf Nordlund den äldre och den hat stått rycken mycket bra under alla dessa år. På ett museum för spisar skulle den här säkert få en framträdande plats. Om spisen kunde tala skulle den förmodligen ha mycket att berätta. På 20-talet var en elspis något alldeles nytt. Den spis som nu gjort sitt inmonterades av elektricitetsverket som den första i Piteå.
Mats Lindberg, Piteå beskådar klenoden en sista gång.
----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdag den 13 november 1962.
Tre till lasarettet efter krock i Piteå / 1962
Tre ungdomar - Bruno Lindström, 19 år, Pålberget, Vivian Vedin, 15 år, Munksund och Kristina Berg, 16 år, Munksund - undgick som genom ett under att dödas sent på söndagskvällen, när de kolliderade med en annan bil på Sundsgatans infart till Piteå. Kollisionen blev våldsam. Ungdomarnas bil totalhavererade. Förvridna plåtbitar kastades vid smällen ett 20-tal meter från platsen. Den andra bilen som fördes av en piteådam fick hela frampartiet intryckt. Kvinnan fick endast några små skråmor i ansiktet. De tre ungdomarna fördes till lasarettet i Piteå. Vid midnatt omtalade jourhavande läkaren att någon risk för ungdomarnas liv inte föreligger.
Ungdomarnas bil totalförstördes i kollisionen.
-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndag den 8 oktober 1962.
Storgatan öppnar igen i Piteå
Lugnet på Storgatan i Piteå upphörde på måndagen, den av gatan - mellan torget och Uddmansgatan - som varit avstängd för fordon under sommarmånaderna öppnades då för trafiken. Men något trafikkaos uppstod inte. Bilisterna gled in på gatan utan att ställa till med något trassel. Och flanörerna lämnade körbanan och drog sig upp på trottoarerna.
- Förbudet att framföra motorfordon mellan kl 19 och 21 gäller även i fortsättningen. Skulle vi tillåta trafik under dessa timmar är det stor risk att vi får besvär med raggarna, säger kommunalborgmästare Ulf Dahlberg. Förbudet mot fordonstrafik som gällt sedan juni månad har gett stadens myndigheter de bästa erfarenheter. Man räknar därför med att även nästa sommar avstänga den ovan nämnda delen av Storgatan.
- Några protester från fordonsförarna har vi inte hört. Och vi tar för givet att man accepterar sommarförbudet.
Det stora varuhuset som uppförts vid Storgatan kommer inte medföra att speciella trafikåtgärder vidtas, säger herr Dahlberg.
Det stora varuhuset som uppförts vid Storgatan kommer inte medföra att speciella trafikåtgärder vidtas, säger herr Dahlberg.
Det var lugnt när Storgatan öppnades för fordonstrafiken.
-----------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 9 oktober 1962.
En kopp kaffe på bron
I dag blev det som förr i världen en kopp kaffe hemma på bron.
Hemma, säger jag, fast det är sonen med sambo som bor där nu.
Bilen har städats så det passade utmärkt att göra det - hemma!
En kopp kaffe - hemma...
---------------------------------------------------------------------------------------
Rock-kultis med Little Gerhard / 1962
Little Gerhard.
Lille Gerhard skall satsa mer på gammalt svenskt hemvävt i fortsättningen. "Petter o Frida" blev en stor succé, och nu har Sven Paddock dammat av en gammal låt från 30-talet som heter "Brylunda mässingskvartett" och även den skira visan "Beatrice Aurore" skall utsättas för omarbetning av den svenska rockkungen.
--------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 18 oktober 1962.
Den minner om en tragedi
Ett par kilometer norr om Långträsk står efter Arvidsjaurvägen en manshög tallstubbe med en plåthuv som skydd. På tallstammen står också ingraverat årtalen 1888 och 1938. Hemvärnsmannen Artur Hedberg visar på de båda årtalen och berättar att enligt uppgift i Långträsk är tallstammen, som på detta sätt skyddats mot förstörelse, ett minne från en gammal gumma från Tallberg, en gård norr om Långträsk på vägen mot Arvidsjaur. Hon satte sig att vila vid tallen men avled där. 1938 var det avverkningar i trakten och arbetare Anshelm Lidström skulle fälla tallen. Han visste om att gumman dött lutad mot tallen och ville därför skydda den.
Avverkningsförman var kronojägare K. F. Granström, vilken nu är pensionerad och bor i Sjulnäs. Denne ville att Lidström skulle plikta för att han gjorde en manshög stubbe, men när han fick veta anledningen lät han i stället tillverka en plåthuv, som sattes upp på tallstammen. 1888 hände det tragiska dödsfallet och 1938 fälldes tallens överdel. Därför de två årtalen i stammen.
Hemvärnsmannen Artur Hedberg, vid den bevarade tallstammen.
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdag den 16 oktober 1962.
Twist-TÅRTAN
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ November 1962.
BOSCH
MEDITOL / 1942
ICA:s Provkök
Electrolux
Lill-Babs / 1961
Martin Ljung målar...
AFTONBLADET ¤ Måndag den 4 maj 1964.
Det Piteå som försvinner / 1962
En av de äldre byggnaderna på Norrmalm håller på att rivas. Byggnaden uppges ha funnits där åtminstone i mitten av 1800-talet, och äldre Pitebor minns att det var snickaren Karl-Erik Envall, som en gång ägde den timrade byggnaden. Sedan några år ägs fastigheten av direktör Torsten Wallstén, som ämnar uppföra en villa. Fastigheten är belägen intill Norra hamnen, med bästa utsikt över Norra Pitefjärden.
Byggnaden vid Norrmalm har anor från 1800-talets mitt.
------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 16 maj 1962.
Anna-Lena Löfgren på Skansen
Anna-Lena Löfgren sjunger på Skansen.
Den här glada och söta flickan får Skansenbesökarna träffa vid den moderna dansbanan i sommar. Det är nya stjärnskottet Anna-Lena Löfgren som efterträder Ann-Louise Hansson som vokalist i Leif Kronlunds orkester. "Det gäller att sjunga bra i den här orkestern" skrattar Anna-Lena, "för Leif Kronlunds tidigare sångerskor, Inger Berggren, Towa Carson, Britt Damberg och Ann-Louise Hansson, är ju namn som förpliktar".
--------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdag den 15 maj 1962.
Ola Hermanssons orkester
Tre musikanter
Tre musikanter efter spelningens slut, året 1969/70. Fr v Sune Andersson, gitarr, sång,
Rolf Åhman, dragspel, sång och Mats Pettersson, trummor. Bakom kameran
Carl-Axel Öberg, gitarr.
-----------------------------------------------------------------
Strömsborg, Piteå
Mot Klubbgärdet och Furunäset...
Mot Timmerleden och centrala sta´n...
---------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Pitsund
I väntan på fritt farvatten...
Pitsunds gamla färjställe...
Jordkällare...
----------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Brigitte Bardot
The Beatles - gruppen som förändrade världen
¤ RINGO ¤ PAUL ¤ GEORGE ¤ JOHN ¤
¤ Starr
¤ McCartney
¤ Harrison
¤ Lennon
,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,
Lill-Babs återigen...
Piteå-bilder
En gravsten kan sätta igång min fantasi något oerhört. Visserligen så finns ju personens namn samt födelse- och dödsår, men ibland kan det vara alltför knapphändigt, det är då som fantasin kommer i rullning. Andra stenar är överfyllda av en diger familjehistoria, då kan man bli stannade en bra stund för att liksom smälta ner allt i ena hjärnhalvan. I dag gick jag en promenad på kyrkogården i Piteå. Trots att snön ligger kvar så kunde man på sina håll urskilja ett och annat namn, som lät välkänt. Det är där dessa foton kom till:
Hoppets kapell -
--------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Piteå, hamnen - 1933
Gamla Piteå
LILL-BABS
Lill-Magnus - Trollhättan
Nils Poppe
TAGES
Elektrotylavdelning i Hemmingsmark
En verkstad för elektrotylisk galvanisering av järnmanufaktur har startat i Hemmingsmark. Det är ägaren av Hemmingsmarks mekaniska verkstad, Henning Eriksson, som står bakom företaget som enligt vad herr Eriksson, uppger endast har en motsvarighet i länet, nämligen vid Töreverken. Mekaniska verkstaden i Hemmingsmark har under den senaste tiden i huvudsak ägnat sig åt tillverkning av takräck för bilar, snöföror, hässjepinnar, ljuddämpare etc. Sådana varor måste galvaniseras, dels som rostskydd och dels för utseendets skull, och hittills har nyttjats den gamla galvaniseringsmetoden att sänka ner järnet i zinkbad. Men detta ger ingen absolut slät yta, och inte heller samma fina nyans som vid elektrotylisk behandling, och så beslöt Eriksson att starta själv.
Verkstadsägaren Henning Eriksson demonstrerar hur galavniseringen går till
enligt elektrotylmetoden. Det finns endast en liknande verkstad i länet,
nämligen i Töre.
Det är givetvis inte så billigt att köra produkten många tiotals mil för att få en vara behandlad, och ibland har det varit svårt att få någon verkstad som stått till förfogande. Den nya verkstaden är inredd i en cementladugård i närheten av den mekaniska verkstaden, och består av ett flertal stora kar med olika sorts bad, där manufakturen måste renas och behandlas på olika sätt både före och efter galvaniseringen. Elektrotylbadet är en giftig vätska av första klass, varför det måste behandlas med största försiktighet. Den mekaniska verkstaden är en ganska ovanlig företeelse i våra trakter, så tillvida att produkterna till stor del säljs till grossister och förbrukare i södra Sverige. Detta gäller framförallt biltakräcken av vilka nu tillverkas cirka 5.000 per år, vilket är det mesta som kan tillverkas med hänsyn till lokalerna.
Snöförorna är en annan artikel, varav 1.1000 tillverkas denna säsong, som dock inte varit den bästa eftersom snön låtit vänta på sig i längsta laget. Detta sett ur företagarens synvinkel. Gårdsägarna har troligen en annan uppfattning. Den enklaste tillverkningen är hässjepinnarna av vilka hittills tillverkats omkring 400.000 ex. Det är helt enkelt ett armeringsjärn som böjts i lämplig vinkel, och som givetvis stoppar i många år, vilket kanske betyder att marknaden kan mättas. Detta är dock inte att befara när det gäller de andra produkterna.
- Under senaste året har omsättningen uppgått till omkring 300.000 kronor, berättar herr Eriksson. Sex man är anställda, och mer kunde behövas, men lokaliteterna säger stopp. Det är givet att en tillverkning av den som man sysslar med i Hemmingsmark är en tillgång för byn och bygden.
Inne i mekaniska verkstaden håller Folke Eriksson på med att stansa fästen
till takräck, medan brodern Henning ser på.
Rätt skött bör det inte heller vara svårt att få avsättning för lämpliga produkter. Verkstadsägaren omtalar att efterfrågan är stor, och senast i höst måste han avböja en större beställning av takräck eftersom verkstadens kapacitet inte är vad den borde vara. Och när man går omkring i den lilla, något överfyllda lokalen förstår man att en av förutsättningarna för en rationell drift är en utbyggnad. Eriksson är inte heller främmande för sådana planer, men tycker att kostnaderna verkar avskräckande. Elektrotylavdelningen har kostat cirka 25.000 enbart den. Herr Eriksson har vid flera tillfällen besökt liknande småindustrier i Småland, och anser sig ha fog för uppfattningen att en småindustri i Norrbotten mycket väl bör ha framtiden för sig. Själv räknar han med att i fortsättningen kunna köpa så mycket råvara som möjligt från Norrfjärdens järnverk, bland annat stålplåt till skopan i snöförorna. Även här är efterfrågan stor, men möjligheterna begränsas av utrymmena.
- Vi får väl se hur det blir. Lämpliga projekt för tillverkningen saknas inte, betonar verkstadsägaren, som givetvis hoppas på lämpligaste sätt att kunna utvidga och rationalisera driften vid verkstaden.
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdag den 16 januari 1962.
Gunnar & John
En sommardag 1970 åkte vi till Skellefteå, under dagen, tillsammans med pappas bror Gunnar och hans fru Aina. Så småningom hamnade vi framför ett skyltfönster, vid Akke Lundqvists musikaffär på Storgatan i Skellefteå. Jag antar att det även blev ett besök vid Svandammen, där vi tog oss ett fika. Vi brukade åka på semester tillsammans, men då blev färden en aningen längre, än de ca 8 milen som det var mellan Hortlax-Skellefteå. Gunnar var några år äldre än min far, han var född 1918, min pappa föddes 1923. Vi bodde grannar i Övremarken, och våra familjer umgicks rätt ofta. Ibland över en kopp kaffe, ibland med att åka på semester ihop, för att ibland fira olika högtider tillsammans. Gunnar var den verbala, han hade talets gåva, och hade i början av 60-talet varit politiskt engagerad inom socialdemokratin. Då inom broderskapsrörelsen. Rätt man på rätt plats, alltså. Pappa och Gunnar komlpetterade varann. Det syntes inte minst när de träffades. De hade båda en komisk ådra, som både släkt och vänner fick prov på många oräkneliga gånger. Båda hade en gemensam last: Snus! Det gick åt många prillor när de båda herrarna träffades.
Gunnar hade i sin ungdom spelat revy i Storfors Folkets Hus. Och på gamla bilder ser man honom klädd i halmhatt och med en söt dam vid sin sida. Gunnar brukade liksom min far, njuta av en promenad i vår närliggande skog. Och ibland så stötte de samman på de kåddoftande stigarna i "Lindgrens-skogen" nån tidig varm morgon. Gunnar och pappa hade en viss förkärlek till Volkswagenbilar. Jag minns att Gunnars första bil var en blå bubbla, med delad bakruta av tidig 50-talsmodell. Pappas första fordon blev även den en blå bubbla från 1958. Ett annat kul, men ändå lite mysko minne, är när Uri Geller-febern drabbade vårt land. Uri Geller var mannen som böjde skedar och andra föremål genom att gnugga med sina fingrar på ett visst ställe, plötsligt så böjde sig den hårda metallen. Ingen visste egentligen hur karl´n burit sig åt.
När Gunnar och Aina kom på besök en kväll, så verkade han ha bus i sina ögon. Han ville låna en sked av min mor. Han tog skeden, och under stor tystnad satte han igång att liksom massera den. Pappa och mamma satt med ett litet leende på läpparna. Jag gjorde detsamma. Aina däremot sa: - Ja, ni ska få se vad som händer, han har gjort det hemma också, vänta... Så sprätte han till, och skeden flög ut på köksgolvet. Och medan vi satt förstummade hördes Gunnar jämra sig: - Oj, oj, vad det bränner i armen, oj, oj, så obehagligt!
Jag fick äran att plocka upp skeden. Förvånad höjde jag upp den, och till vår förvåning så var den kraftigt böjd, precis där Gunnar hade haft sitt pekfinger och tumme. - Jamen det var ju det jag sa, konstaterade hustrun Aina.
Pappa skrattade, mamma visste nog inte vad hon skulle tro. - Nja, Gunnar vo sko i tråo om hänna då, sa min farsa på äran och hjältarnas språk, pitemål. - Dö få väl tråo vo dö vell, sa Gunnar. Om dö ett tråo mä, så ta då å hämt nanting som jär nalta massivare. Ta hit dörranöckeln.
Pappa gav honom en reservnyckel av betydligt hårdare material. Som i våra ögon inte alls skulle gå att fuska med. Så följde samma slags procedur. Gunnar kavlade upp ärmarna, började med att frenetiskt gnugga nyckeln, mellan tumme och pekfinger. Så hände samma sak igen: nyckeln for ut likt en raket på köksgolvet. Och vad tror ni hände? Jo, den var böjd. Då föreställningen var slut, ville vi veta knepet. Om detta sa Gunnar inget. Och med ett finurligt leende tackade de för sig och gick ut genom dörren. Än i dag vet jag inte hur han gjorde. Men nån form av trick hade han i bakfickan. Definitivt! Om inte, så hade Uri Geller fått en farlig konkurrent i farbror Gunnar från Övremarken.
Vi hamnade så småningom vid ett skyltfönster vid Akke Lundqvists
musikaffär, på Storgatan i Skellefteå. Därinne i butiken, stod ett trumset
av märket Rogers. Då sa Gunnar: Häjn nöges dö köp Roger, hä pass ju så bra
vä namne...
----------------------------------------------------------------------
Foto: Skellefteå stad - i bild
Hälsningar från Piteå!
Piteå stad i fågelperspektiv
Staden Piteå sett från ovan. Årtal - gissningsvis 1940-tal.
Bo Löfbom
Bo Löfbom, Skellefteå. Verksam som sångare i sånggruppen Aveny Singers,
från redan nämnda stad. Bo Löfbom verkade också som parkvärd nån sommar
Badhusparken i Piteå. Han fanns på samma skivbolag som Thore Skogman,
och har berättat att de två blev goda vänner.
------------------------------------------------------------------
Bild: Skellefteå stad - i bild
Framnäs folkhögskola, Öjebyn
Punkthusen, Strömnäs, Piteå
Motellet i Öjebyn
Piteås Jerry Williams
Idag uppträdde Piteås egen Jerry Williams på en bro i Hortlax...
Jerry - eller rättare sagt Max Hedman - dammade av hit efter hit...
I publiken fanns farmor, farfar, mamma, pappa, Pelle och Selma.
De två sistnämnda såg enbart förskräckta ut, men detta berodde
på deras alltför känsliga öron...
När applådåskorna nådde stormstyrka, valde Jerry, förlåt Max, att helt
sonika dra ner mössan. Efteråt väntade flera timmars autografskrivande.
Till sommaren väntar Allsång på Skansen. Max har redan valt den låt han
Till sommaren väntar Allsång på Skansen. Max har redan valt den låt han
kommer att framföra: "Lille katt" i tungt rocktempo...
--------------------------------------------------------------------------------------
Konsertfotograf: Roger Lindqvist.
En gammal relik...
I dag när vi gick på promenad passerade vi Hortlax skola. Eller som den hette tidigare: Hortlax centralskola. Skolan stod klar 1958 och under de 55 år som passerat, har många elever både våndats och försökt stå ut, under de ibland tråkiga lektionerna. Jag var en av dem, likaså min syster Gerd. Vi kom också att ha samma lärare, Gunnar Sundén, Gerd nåt år tidigare och lilla jag från 1968-1971. Skolan ser ut ungefär som den gjorde då, med vissa undantag. Den byggnad som inrymde gymnastiken, är i dag matsal. En utbyggnad gjordes för ett antal år sedan, vilket förändrade skolans utseende en aning. Kvar som en gammal relik, finns det - på vissa håll - ihopskrynlade staketet. Tänk det ser ut precis som det gjorde, den där dagen för snart 40 år sedan, då jag fredagen den 8 juni 1973 cyklade iväg hem, efter examen i Hortlax kyrka. Nu är det inte bara skolstaketet som i dag kan kallas för relik, den benämningen passar kanske också in på undertecknad?
Det staket som omgärdade skolan finns ännu kvar. Men ser inte så värst vackert ut.
Men man kan ju alltid försöka klämma ut lite konstnärliga bilder av
ett till synes uttjänat rostigt staket. Staketet var "på min tid" mörkgrönt.
Sorry, men detta blir sista bilden på Hortlaxskolans staket. Men om ni vill -
kan ni ju åka hit, sätta er ned och i lugn och ro specialstudera reliken på
nära håll, detta innan "rostmaskarna" slukat i sig hela anrättningen.
När jag skulle börja i 4:e klass började jag i "storskolan". Och bakom dessa
fyra fönster fick eleven John Roger Lindqvist, lära sig hur världen därute fungerade.
Det var också här som jag i årskurs 5 började spela trummor på allvar. Det var
även under denna tid som min ena framtand flög iväg som en raket, efter en
kontrovers om en spade på hockeybanan. Motantagonisten Leif, var större än
mig, det var detta som avgjorde striden. John Roger Lindqvist miste därigenom
sin vänstra framtand.
Klockan är fortfarande helt intakt.
På skolans busshållplats stod vi och väntade på bussen. Detta när vi
skulle åka till simhallen i Munksund. Det var den s k "Jävrebussen"
som hämtade upp vår skolklass, med Gunnar Sundén i spetsen. I sim-
hallen väntade badmästaren Holger Forslund, han som i mina ögon var
en kopia av marsianen i "Min vän fråm Mars". När jag berättade detta
för min magister så log han för allra första gången mot mig. Det var nog
det enda leende han kostade på sig under de åren jag hade honom.
Där fönstren i dag sitter fanns förut en dörr in till en toalett.
Betraktelsen är slut, och jag fortsätter min promenad. Skolan finns endast
ett stenkast från där vi bor, så den här "minnesresan" får troligen så
småningom sin fortsättning.
--------------------------------------------------------------------
Foto: Roger "Reliken" Lindqvist.
Fröken Selmas barn
Selmas lilla kattpojke har ännu inte fått nåt namn. Den här sötnosen
är redan bokad...
Den här lilla tjejen var den som hann först ut bland sina tre syskon.
Här följer ytterligare en fin liten kattflicka...
Så den sista i syskonskaran, ännu en flicka, som blev nummer två i raden,
den där kvällen då mamma Selma födde fram sina fyra barn.
Selma i sitt och sina barns hem. En av de små fastnade inte på bilden -
den låg ihopkurad vid mamma Selmas sida utom synhåll.
------------------------------------------------------------------------------------
Kattfoto: Roger Lindqvist.
Ann-Christine Hedmark / 1968
Yngve Forssélls / 1956
YNGVE FORSSÉLLS ORKESTER:
¤ Sigge Stenlund ¤ Andrew Källmark ¤ Harry Stenlund ¤ Gust-Ola Brännström ¤ Allan Åberg ¤ Olle Markström ¤ Gösta Pettersson ¤ Yngve Forsséll ¤
---------------------------------------------------------------------------------
Yngve Forssélls orkester
Kapellmästare Forsséll vid bussratten. Delar av bandet tittar ut genom dörren:
Elisabeth "Liz" Lundberg, Ann-Christine Hedmark, Kent Larsson och
Göran Wilén.
------------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------------
Ansiktsskydd för målvakt tillverkat på Strömbacka / 1962
Ansiktsskyddet som tillverkats på Strömbacka.
Fyra av Piteortens ishockeymålvakter har på senaste tiden drabbats av ansiktsskador och tvingats uppsöka lasarettet. Detta faktum har i hög grad aktualiserat nödvändigheten av att målvakterna bär ansiktsskydd under såväl träning som matcher. Storfors AIK:s Mats Jonsson tränade under hela hösten med ett ansiktsskydd av plexiglas. Detta skydd är inte alls så oävet, men går inte att använda när det är kallt - glaset immar nämligen. Det finns en speciell imsalva at stryka på men denna är långt ifrån effektiv. Det är av denna anledning som skyddet inte används. Det finns ett flertal som användver egenhändigt gjorda skydd - till dessa hör Eskil Pettersson, Bölebyn, vars munkorg dock inte täcker ögonen. Det otvivelaktigt bästa skyddet är det som går tätt på ansiktet och som bl a används av kanadensiska målvakter. Detta skydd är dock praktiskt taget omöjligt att anskaffa här uppe så länge...
På Strömbackas verkstadsskola skadades en målvakt för inte så länge sedan. Detta har föranlett att man på skolan tillverkat ett ansiktsskydd, som kanske så småningom hittar vägen till alla målvakter i Piteorten. Två av eleverna vid skolan, Karl-Arne Isaksson, Boden, och Bosse Lundeberg, Piteå, har i samråd med verktygsläraren P O Åhl, själv gammal målvakt från Sundsvall åstadkommit masken, som åtminstone skolans målvakter är nöjda med. Detta skydd består av ett ihopsvetsat galler, som har nitats fast vid hjälmen - hjälm och skydd bildar alltså ett enda stycke. En sporthandlare i sta´n har redan visat sig intresserad av skyddet och otänkbart är alltså inte att skolan förser marknaden med ny typ av målvaktsskydd. I början känns det givetvis ytterst ovant och irriterat med ett ansiktsskydd. Men som med allt annat är det en träningssak att komma över denna irritation. Sedan en målvakt väl kommit överens med sitt skydd behöver det ju knappast bli tal om puckrädsla och målvakten blir därigenom också effektivare...
-----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 25 januari 1962.
Skokällan i nya lokaler
Skokällan i Piteå, innehavare S. H. Källström, har i dagarna övergett den provisoriska baracken vid Lillbrogatan och flyttat in i nya trevliga lokaler i nya apotekshuset vid Storgatan. På bilden hälsar affärsbiträdet Ethel Lindberg kunderna välkomna.
Affärsbiträdet Ethel Lindberg hälsar kunderna välkomna.
-----------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 31 januari 1962.
Engelska studeras i Hortlax /1962
Engelska studeras i Hortlax i två grupper med adjunkt Margareta Svensson som lärare.
Här är en del av kursdeltagarna samlade kring bandspelaren, sittande adjunkt Svensson,
samt stående Mats Viklund, Per-Ola Holmkvist, Ruth Andersson, Martin Sandlund,
Britt-Marie Henriksson, och Barbro Berglund.
------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 8 februari 1962.
Uno-X startar på Strömnäs
Fribrytaren på bensinmarkanden - Uno-X - har nu sträckt ut sina tentakler även till pitebygden och i dag öppnas den första stationen på Strömnäs. Detta är dock en provisorisk anläggning, i väntan på att den permanenta platsen nedanför kvarteret Cypressen på Strömnäs skall bli klar i samband med utbyggnaden av vägnätet på Pitholmen.
- Vi startar nu med försäljning av bensin och diverse servicedelar, tills den permanenta stationen blir klar, säger herr Sture Nilsson, som tillsammans med Sture Sjöström båda från Strömnäs skall driva stationen. Då får vi en fullständig servicestation med smörj - och spolhallar, vilket är nödvändigt för att kunna tillgodose kundernas krav.
Fr v Sture Sjöström samt Sture Nilsson som tillsammans kommer att driva
den nya Uno-X stationen på Strömnäs.
-----------------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 26 oktober 1963.
Åter inbrott vid Caltex i Storfors
Caltex bensinstation i Storfors - kombinerad med kiosk och servering - har varit
mycket "populär" som inbrottsobjekt. Ägarens 16-årige son Ingvar pekar mot det
håll där den av tjuvarna försvann springande.
-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 27 juli 1963.
Brännland/Holmfors SK / 1963
Brännland/Holmfors SK:s segrande lag i Hortlaxmästerskapet.
Stående fr. v.: Sven-Erik Berggren, Sivert Marklund, Kurt Marklund, Stig Möller,
Penny Marklund, Stig Fahlman. Knästående: Jonny Markström, Ove Gustavsson,
Ove Lindkvist, Mats Nyström, Harry Möller.
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdag den 30 juli 1963.
Sikfors festplats har rustats upp för 15.000 kronor / 1963
- Det är inte bara i Sikfors man brottas med spritproblem, då det gäller fester. Det finns många andra platser där bekymret - proportionerligt sett - är större. Men ändå tycker vi att arrangörernas åtgärder för att hindra ett upprepande av tidigare års otrevligheter är värda all heder.
Så talade och sade länsnykterhetsnämndesn ordförande, rektor Adrian Wennström, över en kopp kaffe på onsdagen. Han gjorde det inför representanter från Polisen, kollegor från lokalt nykterhetsnämndshåll, barnavårdsnämnden och pressen i anslutning till en visning av den uppsnyggade festplatsen.
- Vi har en uppfattning om att spritmissbruket kryper allt längre ned när det blir tal om åldrar, och därför måste vi göra allt för att hålla festplatserna under uppsikt, fortsatte Wennström.
Några deltagare i onsdagens "syn" i uppgången till dansbanan i Sikfors,
med den ombyggda scenen i bakgrunden.
Han hade då tillsammans med övriga fått en "genomgång" av vad man arrangörsmässigt lagt ned för att förbättra festplatsen och därigenom minska möjligheterna till busliv. ¤ Man har gett dansbanan ett nytt räcke ¤ Man har ordnat bättre toalettförhållanden ¤ Man har fått telefon på scenen ¤ Man har gjort det bättre för tältande. Överhuvudtaget tog inte rektor Wennström till för stora ord, då han förklarade, att "festplatsen är mycket bättre än tidigare". Han menade att Sikfors Skidklubb (arrangörerna) bör ha ett erkännande. Och det är riktigt.
För klubben har lagt ned 15.000 kronor på förbättringar - enligt Einar Forsell kassör i klubben, blir det 20.000 innan alla räkningarna är betalda. Festen är hela bygdens angelägenhet och vi vill inte man skall tro att enskilda människors intresse står bakom, förklarade Ivar Berglund, ordförande i klubben. Sedan delades papper ut som berättade om klubbens inkomster och utgifter i anslutning till midsommarfesten. Enligt dessa papper (det gäller 1962) blev resultatet följande:
- Inkomster -
Biljettintäkter: 93.458.75
Wivex tivoli: 11.214.00
Strand: 11.214.00
Bilparkering: 3.470.00
Tombola: 1.480.55
Summa: 120.837.30
- Utgifter -
Artister: 12.310.00
Artister: 12.310.00
Musik: 17.300.00
Vaktmanskap: 2.493.50
Nöjesskatt: 11.730.00
Polis: 14.480.00
Reklam: 5.847.70
Markhyror: 8.325.00
Rep. och förberedelsearb.: 4.147.00
Div. utgifter: 2.410.02
Städning o rengöring: 1.973.00
Extra färjvakter: 1.344.00
Biljettförsäljare: 511.00
Trafikskyltar: 598.57
Motkassör: 100.00
Orkesterresor: 342.00
Artistskatt: 367.38
Anslag till pension - fören.: 100.00
Nyanskaffning: 4. 874.92
Hyra av vattenpumpar: 244.92
Årets vinst: 31.337.39
Summa: 120.837.30
- Det blev pengar över, men vi har som sagt lagt ned lite på festplatsförbättringar. Dessutom har en del gått till andra ändamål ungefär 5.000 och just nu har vi cirka 15.000 i kassan, förklarade Einar Forsell. Det kan tyckas vara mycket men om vi skall upprätthålla den idrottsverksamhet vi tidigare haft behövs de. Sommaridrotten slukade drygt 9.800 i fjol, vinteridrotten nära 7.700 kronor. I Sikfors hoppas man på ett netto större är fjolårets, då midsommaren är över.
----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 13 juni 1963.
Omkörningsförbud på Bergsviksbron / 1962
Från och med i dag skall egentligen omkörningsförbud råda på Bergsviksbron, och samtidigt kommer att införas förbud att stanna på sträckan från Bergsviksbrons östra landfäste och 300 meter norrut, vilket betyder fram till vägskälen mot Piteå och Infjärden på Degeränget. Vägmästare G. Sahlin i Öjebyn omtalar på Piteå-Tidningens fråga att man ännu inte fått tag på skyltar som skall upplysa vägfarande om de nya bestämmelserna vid och på Bergsviksbron. Men så fort dessa kommer skall de nya bestämmelserna träda i kraft. Kommunalnämnden i Hortlax kommun gjorde för över ett år sedan en framställning till vägförvaltningen om att man skulle införa omkörningsförbud på bron och samtidigt påpekades risken av att fordonen kan stanna i kurvorna, mot bron på norra sidan. Det är tydligen denna framställning som nu lett till resultat, och även om det kan komma att betyda besvärligheter i vissa fall är det säkerligen i trafiksäkerhetens intresse bra att dessa inskränkningar nu genomförs.
Bergsviksbrons norra landfäste. I kurvan t.v. ses den s k "Lindströms-kiosken" -
ägare Sven Lindström.
--------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 15 mars 1962.
Conrad Pettersson, bilhandlare och vasaloppsvinnare...
Conrad Pettersson föddes 1903 i Vitberget, inom Älvsby kommun. Han var nummer tre i en syskonskara på åtta barn. Fyra pojkar samt fyra flickor. Conrad Pettersson blev så småningom bilhandlare i Piteå. Det var även som bilförsäljare han blev mest känd för sin omvärld. Men han hade också ett idrottsligt förflutet. Ett rätt så framgångsrikt sådant. Erik Anton och Fredrika Johanna Petterssons son, Conrad, skulle vid Vasaloppet 1927 låta tala om sig. Detta i egenskap av tävlingens slutliga segrare. Conrad var nämligen den snabbaste åkaren mellan Sälen och Mora. Året tidigare, slutade han på en sjätteplats, där Per-Erik "Särna" Hedlund stod som den slutliga vinnaren, något som "Särna" upprepade vid Vasaloppet 1928. Conrad var även med i spåret 1928, men slutade då på en tolfte plats.
Conrad Pettersson avled året 1976, i en ålder av 73 år.
Conrad Pettersson, vid den prissamling som han erövrade på 1920-talet.
-----------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 3 mars 1962.
Det Piteå som kommer / 1963
Ett av de större byggena i Piteå stad just nu, direktör Carl-Henry Olssons affärs- och hotell-fastighet i korsningen Storgatan-Uddmansgatan, kommer i färdigt skick att se ut som den här teckningen, utförd av Tord Petterssons ingenjörsbyrå i Piteå visar. Byggnaden skall som bekant rymma bl a 38 hotellrum jämte sällskapsrum, bar, uppackningsrum m.m. samt lokaler för bl a Sveriges Kreditbank, Oscaria, Lalanders och Malungsboden. Det blir också en del firmakontor. Kostnaden är beräknad till ca 3 miljoner kronor.
Teckningen visar hur byggnaden kommer att se ut i färdigt skick.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 19 april 1963.
Isfritt i Pitsundet / 1963
Med årets påskhelg kom också vårvädret. Några rekordtemperaturer har visserligen inte uppmätts under helgdagarna, men kvicksilvret har dock hållit sig ovanför nollstrecket - även under nätterna. Skärtorsdagens och långfredagens regn gjorde dessutom isarna osäkra på ställen där strömdrag och bäckar mynnar ut. Pitsundet var redan på långfredagen så gott som helt rensat på is - men ännu dröjer det ett bra tag innan man får se den första båten för säsongen stäva upp genom sundet.
Isfritt i Pitsundet.
----------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdag den 16 april 1963.
Georg Rydeberg: "Ombyte av tåg" / 1943
För några veckor sedan fick jag ett antal filmbilder, där Georg Rydeberg figurerade. Här kommer en av bilderna, Georg Rydeberg och Sonja Wigert i en het situation. I filmen medverkade även Ludde Gentzel, Georg Funquist, Karin Kavli, Hasse Ekman m. fl. Den sistnämnde stod även för regin. Producent, Lorens Marmstedt, Terrafilm.
Tack till Eva för bilderna! /Roger.
Georg Rydeberg och Sonja Wigert i "Ombyte av tåg".
------------------------------------------------------------------------------
Trillingar i Hortlax fyller femtio år
Stående fr v Gustav Sundström, Jenny Westerlund och Helmer Sundström.
Sittande: modern Hanna Sundström.
På självaste påsklördag den 13 april firas ett märkligt födelsedagsjubileum i Hortlax. Denna dag fyller nämligen tre syskon, Helmer Sunström, Jenney Weetsrlund och Gustav Sundström, femtio år. Tilläggas bör också att modern Hanna ännu lever och kan vid 88 år deltaga i ett födelsedagsfirande som är så pass unikt, att man frågar sig om det överhuvudtaget finns fler möjligheter till liknande jubileum i länet eller landet. Trillingfödslar är som bekant mycket sällsynta och ännu mer ovanligt är att alla uppnår mogen ålder.
Stor uppståndelse var det också för femtio år sedan när det omtalades att makarna Sundström begåvats med trillingar. Det fanns tre barn i familjen förut, vilket på en gång fördubblades. Kommunalkamrer Helmer Wiklund i Hortlax var bara fyra år vid det laget men han minns ännu hur händelsen omtalades. Och doktor Sahlin i Öjebyn kom åkande med ett par läkare från Stockholm som ville titta på fenomenet. Men barnen växte upp och artade sig bra. Gustav, som föddes tre timmar efter brodern Helmer, var visserligen lite klen till en början, men det klarade sig.
Alla tre blev vuxna, gifte sig men blev kvar i hembyn, liksom för övrigt även de äldre syskonen. Därför var det ingen konst att samla trillingarna och modern till ett födelsedagsfoto inför femtioårsdagen. Modern har varit frisk och kry ända tills för en kort tid sedan. Enda felet har varit att hörseln börjat krångla. Men så för någon vecka sedan föll hon ute på gården och blev skadad. Senare tillstötte lunginflammation. Nu är hon emellertid på bättringsvägen, och poserar villigt tillsammans med sina trillingar.
- Blev ni besviken när det kom så många barn på en gång, frågar någon.
- När Gud ville att det skulle bli så, så är det ingenting at säga, svarar den gamla, som på ålderns dar bor hos sonen Sigurd på hemgården. Ja, sen är det väl bara att önska lycka till inför den stundande födelsedagen.
-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 10 april 1963.
FAKTA------------------------------------------------------------------------
Far: Johan Sundström f. 1874-10-27 d. 1940-08-15
Mor: Johanna Sundström f. 1874-10-27 d. 1970-03-08
Trillingarna: Helmer Sundström f. 1913-04-13 d. 2001-07-11 ¤ Jenny Viktoria Westerlund f. 1913-04-13 d. 2003-09-05 ¤ Gustav Sundström f. 1913-04-13 d. 2005-07-05
Helmer var gift med: Linnea Charlotta Elisabet f. 1916-07-06 d. 1998-07-18 ¤ Jenny var gift med: Karl Westerlund f. 1897-06-08 d. 1976-05-03 ¤ Gustavs hustru är fortfarande vid liv.
Roger----------------------------------------------------------------------------
Vid dagens slut...
Dagen närmar sig så sakteliga sitt slut, medan en en ny okänd morgon snart nalkas. Vad har då hänt denna onsdag den 3 april 2013? Inget märkvärdigt, förutom att kattflickan Selma spelade sin husse Daniel ett spratt tidigt denna morgon. Vid halv fyra snåret ville Selma ut. Hon lämnade sina små i sitt lilla krypin. Daniel - som var en smula trött - stängde entrédörren, men låste den inte. Daniel lägger sig, och somnar. Vaknar senare av att hela huset är utkylt. Ganska snart hittar han anledningen; entrédörren står på vid gavel. Även dörren in till sovrummet är öppnat. Vem eller vilka har varit inne i huset? Jo, kattflickan Selma, som är en baddare på att öppna dörrar. Hon hade först öppnat den stora dörren, för att sedan spatsera in mot sovrummet och öppna den så att hon återigen kunde värma sina små. Den som inte var varm, var Daniel. Han frös som en isglass i en frysbox.
Senare på dagen bjöd vi Danne på mat. Då var han förkyld, stackar´n. Ont i halsen, kunde knappt få fram ett ljud. Men detta var inte Selmas fel, det var i stället en dum bacill som förirrat sig in i huset vid nåt olämpligt tillfälle. Om bacillen likt Selma, kunde öppna dörrar, ja, det vet jag inget om.
Go´natt och sov så gott som ni bara förmår. I morgon är en annan dag!
Roger.
IC - Piteå / 1963
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 1963
In-puls öppnar i Piteå
In-puls är namnet på Piteås nya grillbar.
In-puls är det något originella namnet på Piteås nyaste näringsställe som öppnar i morgon. Det är fabrikör Martin Strand som förutom glass-tillverkningen nu skall prova på källarmästarens yrke. Som chef för grillen har anställts den österrikiske källarmästaren Prohaska. Den nya baren har fått en smakfull och effektiv inredning och i köket är utrustningen tip top. Herr Strand tror att denna bar skall bli ett kompliment till stadens näringsställen - grillad mat har ju ökat väldigt i popularitet de senaste åren. Herr Strand omtalar vidare at IN-puls ingår i en kedja av barer som han inköpt och driver. I Luleå Minibaren i Shoppingcenter, och i Skellefteå, Restaurang Aveny, som i dagarna övertagits av Strand.
Vi är övertygade om att vi genom denna kedja kan åstadkomma goda inköp och en organisation som tillfredsställer alla anspråk på god service. I Aveny i Skellefteå ingår även ett hypermodernt bageri, där vi kommer att tillverka korvbröd i stor skala. Vi är ju själva ganska stora avnämare av bröd, men det kommer också att ske en viss "export", säger herr Strand.
---------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdag den 16 oktober 1963.
Nio-åriga Anna-Lotta Larsson...
Anna-Lotta Larsson, Öjebyn.
Anna-Lotta Larsson är nio år och bor i Öjebyn. Hon är en duktig pianist och kan t.o.m. uppträda offentligt och spela klämmiga låtar.
-----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 25 maj 1963.
Jo, ni gissade alldeles rätt - det är sångerskan Anna-Lotta Larsson, hon med den underbara rösten.
Anna-Lotta bodde i Öjebyn, ett stenkast från Framnäs där hon en gång
fick sin musikaliska utbildning. Anna-Lotta är gift med trumslagaren Åke
Sundqvist.
---------------------------------------------------------------------------
Anna-Lena Löfgren får den vita mössan / 1963
Anna-Lena Löfgren hissas efter att ha fått den vita mössan.
Den kända sångerskan Anna-Lena Löfgren klarade med glans sin studentexamen på lördagen. Entusiastiska och examens-"berusade" kamrater hyllade den unga tonårsidolen när den vita mössan var ett erövrat faktum.
---------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndag den 6 maj 1963.
En händelse som fyller femtio...
Det var onsdagen den 24 april 1963. Min mor och jag åkte på varsin cykel till Storfors, där min mor skulle köpa lite syattiraljer hos en dam som hette Linnéa. I en uthuslänga hade "Garn-Linnéa" sin lilla sytillbehörs affär. Och det var dit till denna plats som jag och min mor anlände för de nödvändighter som så väl skulle komma till pass, när morsan kom på "sy-humör". På vägen hem, fick jag plötsligt syn på Jan som bodde med sin syster och föräldrar bredvid hortlaxvägen. Jan hade fått en alldeles ny cykel - med stång. En sån där cykel som de stora grabbarna använde. Själv hade jag fortfarande kvar min lilla rödvita Rex, som jag visserligen behärskade till fullo, men den var i mina ögon en riktig barncykel. Den liksom gillades inte. Jag ville ju gärna ha en likadan som Jan hade, men tyvärr, mina föräldrar tyckte att cykelköpet skulle läggas på is ännu ett tag.
- Jag stannar hos Jan, sa jag till min mamma och bromsade tvärt in min Rex vid vägrenen.
- Stanna inte för länge, jag börjar med maten när jag kommer hem, sa min mamma, och cyklade hemåt.
Jo, jag var nog rätt så nyfiken på Jans nya cykel. Tänk om jag också hade en så´n, tänkte jag.
Ute på deras gårdsplan fanns en sandlåda, där satt Jans lillasyster Maria och lekte. Jan ville visa mig sin cykel. Han slängde ena benet över stången och styrde ut mot den då gruslagda vägen. Jag var inte sen att följa efter. Men något ben behövdes inte slängas över min mini-Rex, å det var ju inte så konstigt - den var ju av barn-modell. En gång inköpt hos cykelhandlare Algot Holmqvist vid Kullbacken i Maran.
Jan åkte vidare ut på vägen, cyklandet var lite svajigt där han i sakta mak styrde fram. 1963 hade vi fortfarande vänstertrafik, hur konstigt det än nu låter för den som inte var med vid deta tillfälle. Det kan tyckas som om jag beskriver en händelse från stenåldern, men detta utspelades faktikst i modern tid: 1.963 år efter Kristus.
Plötsligt hörs ett ljud bakom oss. Jan tittar sig över axeln, och cykeln med stången svajar till. Den blå Opeln - eller var den svart? - kör in i Jan och hans cykel. Jag minns att han ramlade ned i diket bredvid vägens vänstra sida. Det blir tyst - så börjar han jämra sig. Bilens chaufför rusar nervöst ut. Så kommer Jans mamma och mormor springande. Det slutar med at chauffören och Jans mamma lägger in Jan i bilen, och med hög fart sätter iväg mot lasarettet i Piteå. Jag tror även att mormodern också följer med.
I det tumult som råder, glömmer alla Jans lillasyster Maria. Hon sitter fortfarande kvar i sin sandlåda och leker. När Opeln försvunnit i rivfart, går jag mot Maria tar hennes hand och säger att hon skall följa mig hem. Hon är en söt liten tjej, med långt mörkt hår, och hon verkar inte nämnvärt berörd av det drama som för en stund sedan utspelades endast några meter ifrån henne. Men är man tre-fyra år, så går leken i sandlådan i första hand. Flera timmar därefter, kommer Marias mormor över till oss och ser Maria sitta vid vårt matbord.
- Oj, så hemskt! På lasarettet kom vi ju ihåg att Maria var alldeles ensam hemma. Vi var så fokuserade på Jan när vi åkte, att vi glömde allt annat.
Mormor Agnes tackar mig för att jag varit så omtänksam trots mina fem år fyllda. Hon tackar min mamma för att vi tagit hand om henne under de timmar de tillbringat på lasarettet. Jan bröt ena lårbenet, när han kom hem så var han gipsad och hade kryckor. I den lilla notisen som här publiceras, står at det fanns inga vittnen. Då hade de glömt den 5-årige John Roger Lindqvist med sin Rex, som såg och hörde allt det som hände. Trots att händelsen snart fyller 50-år, så minns jag allt rätt så knivskarpt. Tänk att det gått en hel mansålder sedan den där dagen. Jo, jag fick så småningom min cykel med stång. Men det dröjde några år. Men när den så småningom kom, var det i mina ögon ett klart bevis på att lilleman äntligen blivit stor.
Roger
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdag den 25 april 1963.
Jättebild av Lill-Babs
FICK-JOURNALEN ¤ Den 5 april 1960.
EWK:s politiska karikatyrer
Ewert Karlsson (1918-2004) var en tecknare/konstnär vars verk av politiska gubbar och gummor, kunde beskådas i bl a Aftonbladet. EWK:s teckningar fann även sin väg till de större nyhetstidningarna bl a New York Times. I tidningen VI från 1969 hittade jag dessa tidstypiska teckningar av EWK. Här presenterar han de tidsaktuella välkända ansikena: Tage Erlander, Olof Palme, C. H. Hermansson, Bertil Ohlin, Yngve Holmberg m fl.
I slutet av september väljer den socialdemokratiska kongressen Tage Erlanders
efterträdare som statsminister och partiledare - ett val av stor betydelse
för oss alla. Så vi frågade Tage Erlander vad man bör kräva av den som
skall ta vid... vad man kan hoppas och tro...
Vi skrev också till våra partiledare i oppositionen och frågade samma sak:
Gunnar Hedlund (cp) tyckte att det här valet, det angick nog bara sossarna...
Han kanske satt upptagen och diskuterade valstrategi med den som står
honom närmast i partiet...
Yngve Holmberg (m) fick också en förfrågan i samma ärende. Vi fick inget svar.
Men det intresse moderata samlingspartiet ägnar TV det tar tid...
det får man förstå.
Sven Wedén (fp) fick också ett brev och en fråga. Han var inte beredd
att svara... Han kanske funderade på det intrikata problemet hur man bäst
använder en tång...
Och till slut skrev vi också till C H Hermansson (vpk). Och han ansåg också det
ytterst väsentligt att var och en väljer sina egna ledare. Var han nu fått det ifrån...
---------------------------------------------------------------------------------------
VI ¤ Den 6 september 1969.
"Trötte Teodor" - SKANDIA / Piteå - 1931
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Onsdag den 30 september 1931.
"En stilla flirt" - SKANDIA / Piteå - 1934
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Onsdag den 7 februari 1934
Minnen...
Tre spröda, stilrena ljusstakar som min mor inhandlade nångång under 60-talet.
På gamla bilder ser jag dem stå bl a på vår TV som stod i en vrå i vårt stora kök.
Trots cirka 50 år på nacken är de felfria. Har en aning om att min mor köpte dessa
på Stenbergs speceriaffär som låg granne med oss. Affären hade även ett lager av
porslinsföremål i sin sortering.
I mina farföräldrars vardagsrum stod två stycken fotogenlyktor placerade på TV:n.
Jag har båda två i min ägo, dock saknar den ena lampan sitt glas. På bilden ses
den lampa som är i original.
-----------------------------------------------------------------------
Thord Carlsson - njutbar pratare
Thord Carlsson, vars födelsestad hette Piteå.
Det är vid den här tiden som programpåvarna i det stora etermediahuset börjar lägga sina pannor i veck och fundera över vem som skall hjälpa oss fördriva våra lördagskvällar till vintern.
- Tja, vi har ju Lennart förstås... och Beppe... och Lasse nere i Malmö, hör man hur de mumlar kring planeringsbordet. Inget ont om herrarna Hyland, Wolgers och Holmqvist, men några fler måste det ju finnas, och en liten omväxling skulle vara rätt skön. Man kunde väl försöka med Carlsson till exempel.
Thord Carlsson, menar jag, han som Gomorron-pratar i radion denna augusti månad. Han är en trevlig, kunnig och högst njutbar person i de mest skiftande sammanhang. En av dessa uppsaliensare, juvenalbröder och filosofie magistrar som lagt under sig radions underhållningsavdelning i Tage Danielssons och Hans "Hatte" Furuhagens fotspår.
Carlssons röst bör vara en av de välkändare i landet, så många av radions absolut folkäraste program som han haft sitt finger och sina diftonger i. "När då då", "Telefonväktarna", "Sommar på Skansen", "Svar i dag" etc etc.
Carlssons diftonger kommer från Piteå, fast i radion hör man dem knappast. Han låg länge i karantän vid akademin i Uppsala innan han släpptes loss i etern, och där slipades nästan alla genuina nyanser bort ur hans barndoms Pitemål. Tyvärr, vill jag säga, ty visst är det härligt när man hör var folk kommer ifrån. Inte för utpräglat men som ett sakta sus från stubbens rot.
Nåja, Carlsson kan sin Pitedialekt fortfarande. Han behärskar den vetenskapligt så at säga. På den tiden han låg i Uppsala och lärde sig högsvenska var det i själva verket Pitemål han sysslade med en god del av tiden. Han skrev en förtjänstfull uppstas i nordiska språk för Karl Hampus Dahlstedt - en av våra säkra kännare av norrländska idiom - om stadsmål och landsmål i Pite älvdal.
- Pitemålet är en ädel dialekt, nästan som isländska, säger Carlsson och berätar en riktig Pitehistoria, där sten heter stein och öga heter öuge, med fornsvenskens dubbelvokaler bevarade. Magistern låter inte bara lärd, han kan berätta också.
- Du brydde dej alltså inte om att bli professor?
- Nej, jag blev extralärare i Fagersta i stället. Som sådan får man ingen lön under ferierna, så jag skrev till radion om ett vikariat. Brevet hamnade hos underhållningen, för där var jag registrerad.
- Registrerad?
- Jo, jag hade ju varit med i ett av Lasse O´Månssons program medan jag låg och läste. Det var en historia om en marsian som nödlandade i Norrland. Jag var norrlänning och talade Pitemål med honom. Ingen begrep oss, men på det kom jag med i underhållningskartoteket, blev anställd, och här sitter jag.
Carlsson sitter avspänt och med tydliga tecken till trivsel. Säger sig rent av ha svårt att föreställa sig något jobb som är mer stimulerande än detta att få göra program i radio, få meddela sig med många människor i ständigt skiftande ämnen. Kanske lära bort ett och annat under opretentiösa former. Magistern kikar fram, Carlsson har inte gått sitt provår färgäves. Han är nog en riktig trivselfaktor i Radiohusets allenerande korridorer. Visserligen älskar han Norrland - sommarnöjet ligger mycket riktigt på en ö i Pite skärgård - man han bor i Stockholm med stor belåtenhet. Det ska vara på sin höjd ett tag mitt i sommaren han känner ett tvång att flytta hem. Men då får han gudilov oftast semester.
Det var bara i fjol sommar det inte blev någon riktig reda med hemlängtan. Då stod han varje vecka på Skansens scen med Rolf Kirkvaag, Norges Hyland. Det var ett eldprov, kan man förstå, för en som alltid suttit ljudisolerad med mikrofonen, att plötsligt stå öga mot öga med fem tusen människor.
- Skrik inte så förbannat, röt teknikern i hans lurar på premiären. Inför det svallande folkhavet glömde Carlsson att han hade högtalare och försökte nå ut med sin egen lilla röst. Fast småningom kom han ju överens både med teknikern och med sina nerver.
- Det var Kirkvaags förtjänst. Han är ju ett underhållningsgeni med en enorm rutin.
- Det var verkligen din debut...
- Om man inte ska räkna juvenalspexen i Uppsala. Jag var med i "Gustaf III", spelade Gustaf på det fjärde Adolf, en garanterad talroll. Sång är inte min sak.
Skådespela kan däremot Carlsson. Många av dessa föträffliga radiopratare är ju egentligen förhindrade skådespelare, ungefär som journalister ofta döljer en väl tuktad längtan efter att bli författare på allvar. Thord Carlsson skiljer sig en smula från mångfalden genom att han verkligen kan agera. Kommer ni möjligen ihåg den oförglömliga utgåvan av Mosebacke Monarki från förra valet? Man gjorde en parodi på en resande valtalare, han som for landet runt med ett popband och talade om välfärdens luftmadrasser...
Talaren var tillfällige mosebasken, filosofie magistern och producenten i Sveriges Radio Thord Carlsson. Programmet improviserades en eftermiddag utan manus och utan egentlig repetition, bara med Hasse och Tage semaforerande och sufflerande bakom kameran, berättar han. Då var det verkligen ett mästerstycke. Jag tror att Carlsson borde släppas loss lite oftare framför TV-kamerorna. Varför ska vi behöva nöja oss med att bara lyssna till honom?
----------------------------------------------------------------
DAGENS NYHETER ¤ Den 9 augusti 1970.
