Trummis med platåskor
ABBA hade platåskor - vi hade också platåer. Men skorna
var inte dem allra skönaste när man som jag spelade
trummor. Att i fyra timmar varje spelkväll sitta med såna
tortyrredskap, var inte att tänka på. Jag spelade barfota
i stället. Bilden togs i juni 1976.
Strands Glass, Öjebyn
Storfors, Piteå
The Streaplers /1964
Hep Stars
Louis Bellson /1964
Telstars /1968
Sylvia Vrethammar & Frank Andersson /1970
Sylvia Vrethammar med sin sambo, trumslagaren Frank Andersson.
Pite havsbad
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 23 november 1968
Poppepremiär /1955
Nils Poppe och Curt Löwgren.
POPPEPREMIÄR var det på Vasateatern i Stockholm härförleden. Det var Soldat Bom som kom i en lätt operettfärgad scenversion, lika trevlig som filmerna. Det skrattades en hel del på premiären och att döma av mannen som efter första föreställningen köpte sex biljetter till andra vågar man nog spå en för kassans del lycklig framtid. Scenen ovan med Poppe och Curt Löwgren som den darrige regementsläkaren var en av höjdpunkterna och i övrigt medverkade bl. a. förtjusande fru Poppe alias Inga Landgré, Arne Hasselblad, Mary Rapp och Hjördis Pettersson.
Einar Nerman med dottern Rosita.
BLAND PUBLIKEN träffade vi bl. a. Einar Nerman med söta dotterna Rosita. Dessutom såg vi ståtlige Victor Sjöström och Alice Lyttkens som hade roligt på främre parkett. Välkammade jazzkapellmästaren Putte Wickman syntes i sällskap med Alf Montan och Gala-Petter själv, Gösta Wärnlöf med anteckningsblocket och fotografen i högsta hugg. Åkarfruarna Söderblom och Grönberg gick i sällskap med varandra medan premiärlejoninnorna Kim Söderlund och Git Gay hade sina män med sig. Bästa nyheten: Korvstånd i foyern. Något för Kungl. Operan?
Albert Gaubier, Nils Poppe och Inga Landgré.
DET VAR HÅRDA TAG inför premiären liksom inför alla andra premiärer och Nils Poppe, som dagligen får springa åtskilliga varv runt scenen i kronans varma uniform, måste allt som oftast läska sig med något svalkande bakom scen. Regissören Albert Gaubier lämnade förresten Stockholm omedelbart efter premiären för att sätta upp ett stycke på en jätteteater i Frankfurth, dit han f. ö. senare i vår tänker locka Poppe och Ulla Sallert som är mycket populära därnere.
---------------------------------------------------------------------------------------
VECKO-REVYN ¤ Den 15 januari 1955.
Bäst-före-datum
Det borde finnas ett bäst-före-datum på somliga politiker. På exempelvis ett mjölkpaket så finns ett datum, som berättar att varan måste användas, innan innehållet blir otjänligt som mänsklig föda. Jag vet många folkvalda som redan är otjänliga som politiker.
Tycker: Roger Lindqvist, Hortlax.
BP
SE ¤ Den 7 januari 1955.
Om du vill leva i harmoni: ha inga åsikter!
Klass 5B Hortlax Centralskola
Elever i klass 5B födda 1958.
Övre raden fr v: Mona Johansson, Mangan J. Catrin Åhman, Ann Högling-Thörnqvist, Ann Myrestam, Elisabeth Morén, Astrid Lundkvist och lärarinnan Anna-Lisa Bleckert.
Mellan: fr v: Göran Lindberg, Ragnar Sandström, Ulf Sandberg, Stig Öberg, Rolf Nilsson, Staffan Wikström, Per Sundkvist, Kjell Wikström, Anders Berg, Tage Risberg.
Främre fr v: Britta Hortlund, Mona-Lis Wiklund, Lena Dahlbäck, Eva Britt Eriksson, Britt-Marie Lundström, Kerstin Lundkvist, Rodhe Sikström, Vanja Granberg-Lindlöf, och Marika Granström.
Per Sundkvist var en barndomsvän, som bodde granne med mig. Per är tyvärr avliden i dag.
-----------------------------------------------------------------------
Bilden har jag lånat från Pitesidan på fb.
Begagnad träbåt till salu!
Vill du flyta fram på Piteälvens vatten? Känna doften av tång?
Vill du bjuda dina nära och kära på en oförglömlig tur i Piteå
skärgård? Då är den här båten som gjord för DIG! Ring mitt
hemliga telefonnummer: XXX-XXXXXXX. Vi hörs!
Diagnosen heter Saknad
Mina manus och illustrationer
Mina manus, en del handskrivna och andra nedtecknade på skrivmaskin.
Det var dikter, kåserier, historiska berättelser, revynummer till Pite revyn,
berättelser på Pitemål m.m.
Vissa berättelser illustrerade jag själv, med mina tecknade gubbar...
Helmer och hustrun Svea.
Ludwig & Jag
I dag har jag hälsat på min gode vän Ludwig. Vi blev bekanta
sommaren 1974 och vänskapen håller fortfarande, och kommer
så att göra livet ut.
ÖJEBYN 30-40-tal
ESSO /Hortlax - 1960
Grundades av Samuel Lundgren. Senare tog sönerna, Ejnar och Arvid över.
"Inre hamnen", Piteå - 1957
Ludwig sky blue pearl
Vacker, så jag känner mig svimfärdig.
Ludwig super classic kit /1960
Ännu en skönhet, så man tappar andan.
Ludwig Psychedelic red /1970
En skönhet!
Yngve Forssélls på turné
Framför SAS-planet Yngve Forssélls orkester startklar för resan till Visby. Närmast
orkesterledaren Yngve Forsséll, t.h. trumpetaren Gösta Pettersson, fr. v. saxtrion
Allan Åberg, Erling Bergqvist och Gust-Ola Brännström, längst bak fr. v. Andrew
Källmark, trummor, Hans Burlin, piano och Harry Stenlund, elgitarr och bas.
Yngve Forsséll och hans sju "banditer" i den populära skellefteorkestern är glada i dag. De flyger nämligen till Stockholm och Visby för en veckas engagemang, en ära som orkestern lär vara ensam om att ha uppnått bland norrländska amatörorkestrar. Den spelar tre kvällar på Borgen i Visby och sedan på restaurang Fiesta vid Stureplan och på danslokalen Sunside i Stockholm.
Såna här saker ordnar sig ju inte utan vidare. Bakgrunden till engagemanget är följande. För något år sedan fanns en Folkets-husvaktmästare i Åsele, som sedan flyttade till Gullänget utanför Örnsköldsvik. Han hade fattat tycke för Yngve Forssélls och engagerade orkestern med jämna mellanrun, eftersom det visade sig att bandet drog publik. Så blev karlen erbjuden jobb på Borgen i Visby, och han hade inte varit där mer än 14 dagar förrän han per brev kontaktade Yngve Forsséll och frågade om orkestern var intresserad av en gotlandsresa med engagemang på Borgen! Vederbörande ville gärna visa att västerbottningar också kan prestera förstklassig dansmusik.
Vad tror ni Yngve svarade? Efter en månads intensiv korrespondens och efter många om och men blev orkestern bokad för tre dagar med vanligt gage, fritt vivre och fri resa med flyg. När den saken var klar började orkesterledaren fundera på om man inte skulle kunna sätta kronan på verket genom att ordna engagemang även i självaste kungliga huvudstaden. Och det var ingen större svårighet att genom Folkparkernas artistförmedling få saken ordnad.
Programmet blir nu alltså: Restaurang Borgen, Visby 16-18 september, restaurang Fiesta, Stockholm, 19-20 (vikariat för Roffe Lindells - inte fy skam!) och danslokalen Sunside 21 september. På torsdagskvällen ska pojkarna se elljusfotboll i Allsvenskan mellan Djurgården och Malmö FF och sedan blir det väl en spisarrond på nöjeslokalerna i stan. I det sammanhanget kan man nämna, att två av orkestermedlemmarna är aktiva fotbollsspelare, nämligen Myckles center-äss Erling Bergqvist och Gust-Ola Brännström. Fredag morgon tar gänget flyget hem igen för att på lördag kväll spela upp på Folkets hus i Drängsmark!
Yngve Forssélls är ett skötsamt gäng och vi har all anledning att önska grabbarna lycka till.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 16 september 1960.
Släktträff av mindre storlek
En släktträff av den något mindre storleken, hade vi i går.
Tre personer ur den lindqvistiska familjen, som i sitt original
bestod av mor, far, syster och bror. I går omfattades den av
mor, syster och bror. Släkten Lindqvist var en stor släkt när
jag fortfarande gick i kortbyxor. Men allt eftersom så har
farbröder, fastrar, morbröder, mostrar, kusiner, far- och
morföräldrar försvunnit. Som tur är så kommer det nya famile-
medlemmar av efternamnet Lindqvist. Vid juletid väntas ytterligare
en ny liten kille till världen.
Åsikter
Bild: www.inspirationbynight.se
Det går alldeles utmärkt att ha åsikter, om man gömmer sig bakom någon annans rygg, för där blåser det inte lika friskt. Det är en helt annan sak, att stå i främsta ledet, och delge världen sitt tyckande och tänkande. Där kan det däremot råda stormstyrka emellanåt.
Roger Lindqvist.
Öjeby sjukhem
Tillbaka på min gamla arbetsplats på sjukhemmet i Öjebyn.
I byggaden längst till höger var landstingets Transportcentral
förlagd. Där fanns även alla våra bussar, traktorer m.m.
Rättspsykenheten. Den stora låsta grinden fanns inte här då
jag jobbade, trots att rättspsyk fanns på plats även då.
Thomas Quick låg på sjukhemmet när han stod åtalad
för mordet på Charles Zelmanovitz 1994. Ett mord som inte
var ett mord.
Malte och farfarsmor
Ikväll ett besök hos min mamma på Hortlaxgården. Till vänster, farfarsmor,
Maj-Gerd, 86, till höger, Malte, 3 år. I bakgrunden pappa Andreas, 33 år.
SUCK!
Påklädning
För inte så värst länge sen, var det jag som hjälpte sonen
Robert med påklädning av hockeyutrustning. I dag är det
Robert som hjälper sin son Max med samma sak.
Snart klart för hockeyträning...
Den obligatoriska hockeytrunken.
Livet
Livet är så konstruerat, att trots framgång och förmögenhet,
så är vi alla ändå dödliga.
Roger Lindqvist.
Manifestation i Trollhättan
Ungefär 5000 personer hade i dag samlats, i en manifestation för offren vid attentatet i Trollhättan häromdagen. Så klart och en helt naturlig sak efter en sån tragedi. Men det är nåt som jag inte förstår. Kanhända att jag är trögfattad? Kanske jag är helt fel ute? Och du hemska tanke; kanske jag är rasistisk?
Vi är ju alla lika, det har jag ju fått intutat i mig sedan barnsben. Och efter den principen har jag framlevt de sistlidna 58 åren. Om detta fick jag lära mig hemma, om detta fick jag lära mig i skolan. Om detta har även mitt sunda förnuft varit mig behjälplig till. Vi är alla lika!
Men det är ändå nåt som inte stämmer. Låt oss tänka tillbaka, till den där dagen på IKEA i Västerås den 10 augusti 2015. En asylsökande man hade precis fått avslag med att stanna i landet Sverige. Han begav sig därför till den mest svenska symbol som finns: IKEA! Väl därinne tog han ett drastiskt beslut om att begå ett grov våldsbrott på "några svenskar". Han har i efterhand berättat, att det var tvunget att "vara svenskar".
Han greppade tag i en lång kniv, som han sedan utförde de två bestialiska morden med. En mor, som var läkare och hennes son dödades - för att inte säga slaktades - brutalt. Statsminister Stefan Löfven, nåddes av budet, men valde att fortsätta sina inplanerade möten och åtaganden. Statminister Stefan Löfven, kommenterade överhuvudtaget icke det som hänt. Han förblev tyst!
Han gjorde alltså skillnad. I fallet med morden i Trollhättan, avbröt han sina pågående plikter, och reste omedelbart till mordplatsen. Han gjorde uttalanden i TV, press och radio där han kraftigt fördömde händelsen. Dagen därpå prydde mördarens ansikte många av våra största tidningars förstasidor. Namnet offentliggjordes, och efternamnet klingade äkta svenskt: LUNDIN PETTERSSON.
IKEA-mördarens ansikte har fortfarande inte publicerats i våra tidningar eller television. Visserligen - efter stor vånda - berättade Aftonbladet och Expressen mannens nationalitet. Men bilden av honom kom inte till allmänhetens kännedom. Samma kväll, eller kanske kvällen därpå, "kärleksbombade" Västeråsborna det asylboende där IKEA-mördaren bott.
Jag har kanske missat nåt, eller blev det någon kärleksbombning efter IKEA-morden? Svaret är Nej! Häromdagen rapporterade P4 Radio Kronoberg, att en 3-årig pojke utsatts för våldtäkt av en asylsökande i ett boende. Personalen anmälde inte händelsen för Polisen. Inte förrän en annan på boendet ringde och meddelade. Mannen hade då flyttat från sin adress. Polisen blev bestört över att man mörklagt händelsen.
Efter att ha tagit det av olika fall där invandrare begått gruppvåldtäkter och andra brott, så frågar jag mig återigen, är vi alla lika inför det som sker: Nej! Det har börjat så sakta gro en slags svenskfientlighet mot landets infödda medborgare. Medan mördare och pedofiler, samt andra kriminella element, pinkat in sina revir i våra förorter, där inte ens våra poliser har tillgång idag, skylls istället vita medelålders män för att vara skuld till allt elände. Snacka om desorientering. Medan Gudrun Schyman och hennes kompisar tar ära och heder av oss vanliga, så yttras inte ett knyst när Fadime och hennes olyckssystrar, mördas av sina fäder. Då gäller istället principen: Locket på! Detsamma gäller massmedia. En skrämmande utveckling.
Roger Lindqvist.
Det räcker nu...
Jag är inte bara litet bekymrad, jag är väldigt bekymrad över dessa ständiga bränder på asylboenden. Vad är det för konstiga typer som sätter eld på hus där det än så länge - tack och lov - ingen tagit skada. Man löser inga problem med att elda upp flyktingbostäder. Nu räcker det! Det finns andra mer humana sätt att lösa problemen på.
Roger
Spökbarnbarnet Max
Under lördagskvällen så kom den här killen på besök.
Max var utklädd som det värsta av spöken, han kom
direkt ifrån Pitholm där han och hans kompisar deltagit
i en spökfest. När han och jag senare skulle köpa pizza,
hade han på sig sin mundering så att han höll på att skrämma
slag på killarna på Pizzerian.
På Kvarnen
På restaurang Kvarnen i Stockholm förra lördagen.
Fr. v Fredde, Andreas och Daniel.
CAROLA /1983
ELVIS
Sanning kontra Osanning
Det är skillnad att säga sanningen om osanningen,
än att säga osanningen om sanningen.
Roger Lindqvist.
På hemmet, i mina bruna filt-tofflor
Trumslagarn då det begav sig.
Backar man tiden tillbaka några år, så innebar varje fredag och lördag (i bland även onsdagar) att man åkte iväg i en orkesterbuss till en spelning någonstans. 1972/73 och framåt så var det en stor del av livet. Man tänkte musik, man drömde musik, man umgicks med musiken som alltid var närvarande i ens tankar.
1984/85 fick jag proffsanbud om att spela på heltid. Och kan ni tänka er; jag tackade nej. Nåt som jag förmodligen kommer att grubbla vidare på, den dagen jag sitter på hemmet i mina bruna filt-tofflor, och mina tänder ligger och skvalpar i ett vattenglas. Men jag får väl ändå hoppas att Allsång på Skansen finns kvar som en klen liten tröst.
Trumslagarn.
"Vit, medelålders man" sa hon med avsmak...
Frasen; vit, medelålders man har kommit att bli en slags ny modegrej, när man läser tidningar och kommentarer ute på facebook. Morgan Alling, leder ett TV-program där han försöker hitta en förklaring till varför vi mobbar varandra. Han är inte enbart på jakt om varför det mobbas, han vill även hitta en lösning på hela detta problem, som finns i våra skolor och arbetsplatser. Samtidigt som Morgan jobbar på i rutan, så mobbas det hej vilt mot vita, medelålders män. Ingen verkar komma till vår hjälp i detta nu så besynnerliga land.
Man skall inte kränka. Man skall inte mobba. Ändå så är det fullt legalt ibland vissa grupper ute på nätet. Jag har till detta dags dato inte hört en enda, som ifrågasatt dessa radikala feminister, som för sig med ett sådant språk att man nästan rodnar när man hör. Här i det radikala feminist träsket, pratas det om utrotning, halshuggning och gud vet vad. Och det värsta av allt; dem håller varandra om ryggen, medan de fortsätter med sitt hat. Jag tycker det mest har börjat likna en sekt, det man håller på med.
Varför gör inte Aftonbladet eller Expressen en djupdykning i detta? Tystnaden talar sitt eget klara språk. Man kanske håller med. "Expressbladet" och Aftonexpressen" har de senaste åren, blivit alltmer likt det Pravda i forna Sovjetunionen en gång var. Den statligt understödda "Sanningen" som gick regimens ärenden. Man hjärntvättade massorna, på typiskt diktatoriskt vis.
Roger Lindqvist
Goa gubbar
Härligt att se, att dem gamla goa gubbarna fortfarande musicerar.
I det här fallet så är det en fd medlem i Cool Candys, saxofonisten
Håkan Ljungkvist som är ute med sin saxofon.
Det är inte enbart Håkan Ljungkvist, här ses hans gamla
kollegor, Arne Nathansohn, med gitarren, och Göte
Johansson med sin ståbas som också är handelsresande
i musik. Alla samtliga med ett förflutet i Cool Candys.
Samrealskolan, Piteå
Bröderna Herrey /1984
Piteå stads kyrka
Interiörbild.
Lena Horne /1950
Naima Wifstrand
Naima Wifstrand, med rötterna i Piteå.
Signe Hasso /1970
Nissan Cherry /1984
Min syster hade en gång en Nissan Cherry.
Alice Babs /1960
Yxman i Hortlax
Omkring klockan 15.00 i dag så greps en man i 25-årsåldern i Hortlax. Han kom cyklande igenom byn svingande på en yxa. Vittnen hade då anmält saken, och efter stund så anlände sju polispatruller till byn. Det fanns även uppgifter om att yxmannen skulle ha befunnit sig vid en skola, men gripandet skedde ca en kilometer därifrån, i närheten eb Hortlax hälsocentral. Enligt polisen var mannen vid gripandet påverkad av narkotilka. Han hade även stöldgods på sig. Mannen fördes i polisbil till stationen i Piteå.
Lite senare kom nyheten om att en man hittas mördad på Pite havsbad. Mitt i allt detta så sände SVT ett extra insatt program på grund av det tragiska morden i dag i en skola i Trollhättan. Den 22 oktober 2015 är en svart dag i landets historia, detta pga det som hänt i Trollhättan.
Tystnad!
Jag mötte en gång en person som var väldigt duktig på en speciell sorts sak. Det vara bara det att han visste inte om det själv hur duktig han var. Ingen hade sagt det till honom.
I sin värld hade han inga höga tankar om sin egen person. Han var väldigt negativt inställd mot sig själv, och tyckte att han var värdelös. Ingen hade någonsin sagt till honom hur betydelsefull och unik han var.
Så fortsatte hans liv år efter år. Och han var fortfarande lika begåvad och duktig på sin sak. Men det var fortfarande en bedövande tystnad runt om honom och den värld han levde i.
Men så en dag kom jag på besök. Det dröjde inte länge innan jag såg hans rika begåvning. Det dröjde eller inte länge förrän jag sa till honom att han var en av de bästa på det han gjorde.
Han stannade då upp, tog ett djupt andetag och tittade på mig. - Driver du med mig, sa han, och torkade svetten ur pannan. - Jag menar det jag säger, sa jag bestämt.
Då satte han sig ner på en stol och tänkte. - Men om jag nu är så duktig, varför har ingen då sagt det till mig? Jag har levt många år i destruktivitetens anda. Den tystnad som har varit har sagt att jag är inte värd någonting.
Jag tittade på honom, och försökte komma med en slags förklaring: - Vet du, att tystnad kan beror på tre saker: 1. total likgiltighet och ointresse. 2. avundsjuka. 3. osäkerhet.
Jag tror att den kompakta tystnad som har funnits kring din person, beror till stor del på nummer 2. Avundsjuka! Så om du istället tänker lite annorlunda min vän, så är det inte du som är problemet. Det är dem som är tysta.
Det dröjde ytterligare några år innan vi möttes igen. Men den här gången var det mera liv i hans ansikte. Han verkade mera självsäker på sin person, och jag såg att nåt positivt hade hänt.
När vi drack vårt kaffe, så öppnade han förlåten till sitt inre: - Jag har tänkt om efter vårt samtal, du gav mig en nyckel till min låsta dörr. Och när jag väl öppnade den så började jag inse hur rätt du hade.
Visserligen så är fortfarande många instängda i sin tysthet, men jag ser det inte längre som ett problem. Snarare tvärtom! Dem är tysta för att dem inte vet hur jag skall hanteras. Jag är en unik person. Det vet jag nu!
Så fortsatte han med sitt hantverk, och en dag såg jag honom i tidningen i ett stort reportage. Han hade blivit så uppmärksammad att folk hade börjat anlita hans unika tjänster. Den morgonen smakade mitt kaffe extra gott.
ROGER LINDQVIST.
Gaby Stenberg & Nils Kihlberg/1942
The Beatles /1967
Stig Järrel /1960
Gunnel Broström /1953
Max Hansen /1945
Åke Grönberg /1945
ABBA muséet i Stockholm
Ett klart måste var att besöka ABBA muséet på Djurgården.
Ring,Ring, Bara Du Slog En Signal!
Gitarren som Björn Ulvaeus hade den magiska kvällen i Brighton
den 6 april 1974. En fb-vän, gitarristen Johnny Lundin, har berättat
för mig att han fick tillstånd av tillverkaren att låna gitarren på ett gig.
Han framförde då en egen version av Waterloo.
Stikkan Andersons kontor som det en gång såg ut. Här satt även en
ung man vid namn Ted Gärdestad med sin brorsa Kenneth nångång
1972. Kontoret har återskapats på ABBA muséet.
I en stuga ute i skärgården satt Björn och Benny och skrev låtar.
Precis så här såg det ut. Allt är original.
Björn Ulvaeus började sin bana i Hootenanny Singers.
Grabbarnas turnéfordon.
En av gruppen medlemmar hette Johan Karlberg. Kan tänkas att det var hans
far som ägde bilaffären?
I Hep Stars fanns den blivande ABBA-medlemmen Benny Andersson.
Om detta är Hepparnas originalfordon låter jag vara osagt, jag har en
känsla att så icke är fallet.
Det fanns en tid då Agnetha Fältskog var dansbandssångerska.
Polarstudion.
Här var dem alltså samlade; Björn, Benny, Agnetha och Frida.
Och deras musiker, Rutger Gunnarsson, Ola Brunkert, Mats
Ronander, Lasse Wellander, Roger Palm, Per Lindvall m. fl.
ABBA hade tre "hus-trummisar": Ola Brunkert, Roger Palm och Per Lindvall.
Men här fanns även Åke Sundqvist, gift med Anna-Lotta Larsson. "Sunken"
gick på slagverkslinjen på Framnäs utanför Piteå. Honom mötte jag ibland
när jag fick mina lektioner ute på Framnäs.
Bakom detta magnifika mixerbord på 40 kanaler, satt Michael B. Tretow.
Scenkläderna och guldplattorna...
Guldkassett...
ABBAS scenkläder från den berömda kvällen i Brighton 1974.
Björn Ulvaeus platåskor.
Alla plattor...
Björn, Agnetha, Frida Benny.
Hasse Svedberg /1960
Hasse Svedberg föddes i Piteå där han också spelade
ishockey i Piteå IF. Han flyttade sedan till Skellefteå
där han blev en klippa i stadens hockeylag, SAIK.
Svedberg spelade även i Tre Kronor och var med om
att vinna VM i Moskva 1957.
Det var en gång...
- En dag gick det upp ett ljus...
Varje gång som ljuset kommer på besök, skall man vara tacksam...
Den dagen det slocknar - då är det illa...
Stockholm från ovan
Utsikten från Skatteskrapan vid Götgatan på Södermalm i Stockholm
är bedårande speciellt när mörkret fallit. Vi gjorde ett besök där i
fredagskväll hela 25 våningar upp mot natthimlen.
Landets snabbaste 14-åring
Mannen i bildens mitt är enligt Kristianstadsbladet Sveriges snabbaste
14-åring. En i mina ögon väldigt brådmogen ung tonåring? De övriga
kamraterna är mellan 7-11 år. Sveriges snabbaste 14-åring är bara en av
de många ensamkommande barnen som kommer till vårt land.
Den snabba 14-åringen bedöms i själva verket vara ca 30 år gammal.
Reportaget gjordes i februari 2012, sålunda är den reptilsnabbe ynglingen
i dag 17 år gammal.
Palme möter Poppe
Under sin valturné 1982 hamnade Olof Palme öga mot öga med
Nils Poppe, detta när han gjorde ett besök på Poppes friluftsteater
i Helsingborg.
Direkt från Malmö till Fredriksdals friluftsteater och sommarens sista föreställning av "Blomman från Hawaii". Tidningen Arbetet skämtar till efteråt och skriver att Olof Palme passar på att skaffa sig extra poppeläritet när han går upp på scenen under avskedsnumret och kramar om Nils Poppe.
- Jag vill tacka dig för att du i så många år glatt svenska folket, säger Olof till Nils. Och för att du alltid tillhört samma rörelse.
Sommaren 1982 bjöd Nils Poppe på "Blomman från Hawaii" från scenen
på Fredriksdals friluftsteater i Helsingborg.
En uppskattad föreställning som bilden visar.
---------------------------------------------------------------------------------------------
foto Stig-Göran Nilsson.
Familjen går på lokal
Daniel och Roger...
Elisabeth...
Andreas och Caroline...
Samt icke att förglömma; den lilla killen som ligger i Carros nu så stora mage.
Som ni ser så använder hon numera magen som ett bord.
DDR - sommaren 1974
Ett minne från sommaren 1974 då jag trummade på gatorna i Öst-Berlin
med omnejd.
af Chapman
Den här bilden togs i går, söndagen den 18 oktober 2015 av sonen Daniel.
Under promenaden på Skeppsholmen stannade jag av en bra stund för att
hedra minnet av min fina pappa. När han tjänsgjorde vid flottan 1943-45 så
gick han i sk militärskola på Liljevalchs som under kriget var i militär ägo.
Pappa var då inkvarterad på af Chapman. Han berättade många och långa
historier om sin tid ute på Östersjöns farvatten. I bland kom han in på "sitt"
fartyg af Chapman. På bilden syns undertecknad, men det finns ännu en
person till höger om mig: min far. Fast i osynlig bemärkelse. Så nära var han
mig igår.
Vid Olof Palmes grav
Hatten av för en av stor och betydelsefull statsman, Olof Palme.
Även om socialdemokratin syns mig en aning svårbegriplig i dag,
så hade den då och då sina ljusa stunder. Nån hade skrivit på fb
att socialdemokraterna nära på förstört landet under 41 årstid, om
detta kan jag absolut icke hålla med. Man byggde upp landet, tog
de minsta i samhället i försvar och återupprättade deras livsvillkor.
I dag 2015 så känner jag inte längre igen mitt gamla parti.
På besök hos HasseåTage
Vid HasseåTages skrivarstuga på Söder i Stockholm.
Hasse Alfredsson och hans fru flyttade in i den här röda stugan i mitten
av 50-talet. Senare så fungerade stugan som HasseåTages skrivarlya.
Det var alltså i fastighetens innandöme, som deras alster såg dagens ljus.
Familjen
Delar av familjen Lindqvist har tillbringat några dagar i huvudstaden.
Här vilar vi benen efter en tur i Hagaparken. Caroline tog bilden.
Landet Sverige har tagit time out
Det verkar som om vi rent allmänt slutat bry oss om oss själva, vi som lever i det här landet. Det är nära på tabu att ens tänka i de här banorna. Nordnytt hade i går ett reportage om de ensamkommande barnen som nu kommer till Kiruna. Kommunen har vädjat till allmänheten att ta emot (helst) 1-2 unga som nu anländer. Men intresset verkar vara svalt. Inte ens den utsedde samordnaren, Norrbottens landshövding Sven-Erik Österberg, anser sig kunna ta sitt ansvar. Han svävar på målet när han får frågan om han personligen kan ta emot flyktingar. Svaret han ger blir ett rungande Nej! I kväll presenterade Nordnytt att endast 14% är villiga att eventuellt ta emot flyktingar i sina hem inom Kiruna kommun. Den resterande delen anser kort och gott, att huvudansvaret ligger hos kommunen att ordna husrum.
Jag har en känsla att landet har tagit en paus, och att allt det vi i dag pratar om är just den ankommande strömmen av flyktingar. I Vidsel en by någon mil ovanför Älvsbyn skall en skola läggas ned. Det var en större sammandrabbning häromkvällen, där Älvsbyns kommunalråd (min svägerska) fick ta emot väldigt mycket spott och spe. Jag skall inte alls uttala mig mer än så, eftersom jag inte är involverad i detta. Men kontentan är att kommunen inte har råd att ha den kvar. Det är lite knaggligt med åldringsvården häruppe i Norrbotten. Det saknas pengar. Det konstiga är att så fort det pratas om flyktingar så finns det hur mycket pengar som helst att ta fram.
Jag tror bestämt att vårt en gång så berömda välfärdssamhälle är på väg att dö. Det är ju kris överallt. Och medan kriserna och kriminaliteten växer så tar landet Sverige en time out - på obestämd tid.
Roger
Pitsund 2015-10-15
foto Roger Lindqvist
Emigration och finska flyktingar
I varje familj och i varje släkt fanns någon eller några
som valde att lämna Sverige för Amerika. I mitt fall så
reste två syskon till min farmor. Damen i vit hatt och den
hatt försedde mannen, var båda syskon till min farmor.
Det pågår en aldrig sinande ström av flyktingar som väl alla här i landet märkt av. Vissa är helt positiva, medan andra har synpunkter. Det finns på facebook, personer som valt att titta tillbaka i backspegeln och hittat likheter med andra massinvandringar och utflyttningar i historien. Man jämför exempelvis de finska flyktingarna som kom till Sverige under senare delen av 40-talet med det som råder nu i dag, året 2015. Man har även lyft fram emigrationen till Nordamerika, då sammanlagt 1,5 miljoner lämnade Sverige för att söka sig en bättre framtid i det "förlovade landet". Detta har fått mig att reagera.
Det finns en stor väsentlig skillnad både gällande emigranter som åkte, så även de finländare som sökte skydd här i Sverige på 40-talet. Det fanns inga finländska terrorister som predikade våld och vedergällning, det fanns eller inga emigranter som åkte "over there" för att ägna sig åt skadliggörande verksamhet i USA.
De som kom från det krigsdrabbade Finland, var en skara av krigströtta, ödmjuka men ack så kuvade bröder och systrar. Finland hade ju en gång i historien varit en del av Sverige, på grund av detta fanns en naturlig och självklar form av gemenskap. Nu vill jag absolut inte påstå att alla som kommer till vårt land är terrorister. Jag ömmar för de små barnen, som tyvärr sett alldeles för mycket av krigets ondska i sina hemländer.
Finska flyktingar i Böle utanför Piteå 1944.
Det är samtidigt på sin plats att förtydliga vissa saker, i den debatt som för närvarande råder om detta brännheta ämne. Det finns faktiskt stora skillnader i det som hände då och i det som händer i dag 2015. Somliga kommer med all säkerhet att skrika sig hesa när de läser detta. Men jag vill gärna ge er det rådet att i så fall - för dem som inte håller med - att ta fram era historieböcker ur bokhyllan och läsa och begrunda. Där finns svaren på det som hänt, svart på vitt.
ROGER LINDQVIST.
SIGGE FÜRST
Anna-Lena Löfgren /1963
Aino Taube /1940
Sven-Ingvars /1985
Älvsbyn i svart och vitt
Den store Gösta Ekman
Gösta Ekman d.ä. 1918.
Göran Högosta
Namn: Roger Lindqvist. Yrke: Bokmal.
Sedan unga år har jag varit fascinerad av det tryckta ordet.
Det började med Kalle Anka och fortsatte med riktiga väl-
skrivna böcker. Att kunna använda sina ord till att forma en
berättelse, är en häftig "grej".
Lindqvist tycker till...
En hortlaxbo vid namn Lindqvist tycker till...
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 31 augusti 2015
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 24 september 2015
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 12 oktober 2015
Norah och farmor
Norah är mäkta stolt över sitt ny tapetserade rum. Här visar hon
farmor hur det ser ut.
Max 6 år
I dag söndag, tårta hos Max.
Mannen, myten, legenden
HUMPHREY BOGART (1899-1957).
Max fyller 6 år!
I dag fyller Max 6 år! Grattis på din födelsedag! Festen tjuvstartade
redan igår, när Max bjöd alla sina kompisar på kalas. Temat för
kvällen var SPÖK! Kusinen Norah (t.v.) var också med. I dag kommer
farmor och farfar på SPÖK-besök. Vi har ju den fördelen att vi behöver
ju inte klä ut oss, vi ser redan ut som två spöken.
När orkestern kom till byn /1965
Till ett Folkets Hus någonstans i Norrland kommer dragspelaren
Hans Erik Nääs med sin kvartett. På taket ligger instrumenten.
I bilens koffert ligger delar av kvartettens utrustning.
Efter många långa kalla mil, på halkiga vintervägar, är det så
dags för kvällens första dans.
Yngve Forssélls med Jörgen Edman - 1966
NORRAN ¤ Den 2 december 1966.
Sånggrupp från förr
En sånggrupp som medverkade i Eric Forsgrens "Oss drag-
spelare emellan" som sändes i TV den 9 maj 1965. Mannen i
glasögon är min musiklärare Sten Westling.
Direktionen vid Furunäsets sjukhus
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 31 januari 1955
80-åringar
August och Karl Andersson fyller 80 år.
Då man tänker på under vilka förhållanden vi växte upp och ser på samhället av i dag så vågar man gott påstå att ingenting mindre än en revolution ägt rum på 80 år. Nu har vi det bra, antingen vi är hemma och lever på pensionen eller gästar någon av barnen i deras hem.
De två tvillingbröderna - August Andersson, Ankarskatan, Piteå, till vänster på bilden - och Karl Andersson, Blåsmark - som uttalar sig tämligen samstämmigt. De uppnår 80-årsåldern den 2 februari och åtminstone August är pigg som en spelevink. Karl har alltsedan barndomen haft att kämpa med sjukdom och han föredrar att tillbringa dagen i relativ stillhet. Och det har han ju all rätt till efter ett så långt och arbetsfyllt liv som hans.
Bröderna Andersson föddes i Harrträsk inom Norrfjärden som söner åt indelte soldaten nr 111 Anders Lifvakt. Det var fattigt i hemmet och när skolan tog vid hade bröderna att gå 6 km. dagligen på delvis obanade vägar. Bekymren blev inte mycket mindre då de började sin kamp för brödfödan vid sågverket på Lövholmen. Arbetet var tungt, dagen lång och lönen liten. Så gifte de sig - f.ö. med två systrar Örn från Hemmingsmark, också de döttrar till en indelt soldat - och barnen började komma. Det blev dussinet fullt för Augusts vidkommande "bara" nio för Karl.
Först när barnen blev vuxna och flög ut ur boet och social-Sverige småningom blev verklighet började bekymren lätta. Och så bra som nu har väl flickorna Örn och pojkarna Andersson aldrig haft det. Om också en del krämpor börjat göra sig påminta. Man skulle ta mycket miste om bröderna Andersson blev bortglömda på sin bemärkelsedag. Visserligen är många av barnen vitt spridda för alla vindar men de flesta av de 19 som är i livet finns inom "räckhåll". Och så finns ju barnbarnen. Av vilka August har 37...
...............................................................................
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 31 januari 1955
Sugen på semester?
Är du sugen på en lååååååång semester? Bra, men gjlöm då inte bort att risken finns att ditt hus kanske bebos av totalt okända personer, när du kommer hem. Men ring för guds skull inte polismyndigheten, kavla i stället upp skjortärmarna och utför polisarbetet alldeles själv. Det blir billigare då. Men kom ihåg att det ligger på ditt eget ansvar - som rättmätig ägare - att identifiera och bekosta varje person, a´ 600 kr/st. innan du kan ta din fastighet i fortsatt besittning. Om det inte skulle lyckas, ring då din allra bästa vän här i livet, och fråga om du möjligtvis kan få låna vardagsrumssoffan ett par år.
Sverige är ett underbart land!
Roger Lindqvist.
Luleås nyförvärv chockar hela hockey Sverige
Gordie Howe lär vara den äldste hockeyspelare någonsin.
Glöm honom! Nu kommer en riktig old boys: Lindqvist
från Hortlax.
JOHN CAZALE - Filmstjärnan som dog alltför ung
JOHN CAZALE, filmstjärnan som dog alldeles för tidigt. Under sin levnad så medverkade han i endast sex långfilmer, där han i fem av dem lämnade djupa eviga avtryck åt eftervärlden. 1962 började karriären i filmen The American Way. Men det som sedan följde, blev höljd till filmens allra högsta skyar, Gudfadern, 1972. Avlyssningen, 1974, samma år andra delen av Francis Ford Coppolas mästerverk, Gudfadern II. John Cazale och Al Pacino agerade i klassikern En Satans Eftermiddag, (Doogy Dat Afternoon), samt Cazels sista roll, där han svårt cancersjuk, spelade rollen som Stanley i Deer Hunter, 1978. Privat så var han förlovad med Meryl Streep, och hade, om inte sjukdomen slagit till, haft en underbart ljus framtid att gå till mötes. Det finns vissa likheter mellan John Cazale och James Dean. Även om James Dean medverkade i fler produktioner, de flesta i TV-serier, så mötte han också döden när karriären tog fart.
De allra flesta förknippar James Dean med tre filmer som än i dag visas på biografer och TV-stationer världen över. Öster Om Eden, 1955, Ung Rebell, 1955 samt Jätten från 1956. James Dean omkom i en bilolycka den 30 september 1955, endast 24 år gammal.
John Cazale, föddes den 12 augusti 1935 i Boston, han avled den 12 mars 1978, 42 år gammal. Ordspråket, "Den Gud älskar dör ung", kan passa in i detta sammanhang.
ROGER LINDQVIST
Roger på sin Rex
Det måste ha varit sommaren 1963 som den här bilden togs.
Jag hade som vanligt cyklat över hortlaxvägen på min Rex,
för ett besök hos mina far- och morföräldrar. Mormor och morfar
bodde på övervåningen, farmor och farfar på bottenvåningen.
En allvarlig ung man på 6 år på sin Rex.
Vidsel, 1963
På besök hos mina kusiner i Vidsel, 1963. T.v. Ulla och Roger.
Bosse Högberg
GÖTEBORGS-POSTEN ¤ Lördagen den 30 mars 1968.
Putte Kock /1965
ÄLVSBYBOR!
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 1920-talet...
Solbritts parfymer
Svägerskan Solbritt Holmbom har liksom sin syster Elisabeth en
stor vurm för tvålar och parfymer. Det som visas är en liten del
av det hela altet.
Ordning och reda. Mer parfymer på freda´.
I Drottningens juvelkammare i Vistträsk.
Spegeln med tillhörande bord har en gång tillhört min farbror.
Väldoftande parfymer.
No 4711...
Lill-Babs /1972
Nils Poppe /1972
Nyanser
Allt är inte endast svart eller vitt.
Det finns tusen och åter tusen
andra nyanser däremellan,
som vi i hastigheten glömmer bort.
Roger Lindqvist.
Glassen heter GB ! /1968
Humphrey Bogart (1899-1957)
PELLE
PELLE.
I dryga 12-årstid har han tassat omkring i vårt närområde. Han föddes i början av juni 2003 och flyttade hem till oss i sällskap med sin syster Sessan. Tyvärr så är Pelles storasyster borta sedan 2012. Pelle har i dag en ny sambo som heter Selma. Han är en mycket kär familjemedlem.
Zara Larsson vill "röka på"
Zara Larsson vill "röka på". Infällda bilden journalisten Annah Björk.
foto TT/montage / metro.
Sångerskan Zara Larsson, känd för sina minst sagt uppseendeväckande uttalanden har gjort det igen. På sitt instagram har hon meddelat att hon vill "röka på" med berömdheten Rihanna. Rökat skulle alltså vara marijuana. Många har förfasats, andra inte. En av dem som ger Zara en uppmuntrande klapp på ryggen, är bloggaren och journalisten Annah Björk. Hon säger: Men en ny tid är här - en tid när det är helt okej att föregå med dåligt exempel".
Tråkigt att en 17-årig tjej som många ungdomar ser upp till, har ett sådant dåligt omdöme. Men detta är inte första gången hon sticker ut sin haka. Man kan inte låta bli att stilla undra; hur tänker människan? Tänker hon överhuvudtaget? Eller är detta ännu ett sätt att få billig PR? Men jag antar att svensk massmedia gör som den brukar, slätar ut det allvarliga i sammanhanget, och bjuder läsarna på en, ta-Zara-i-försvar-reportage.
ROGER LINDQVIST.
Nordsvenska Dagbladet
ND:s redaktion samlad till en sista träff. Sittande fr. v. Eric Forsgren, Nils Rudolfsson, Gunnar Nordström och Birger Lundberg, och stående fr. v. Åke Forsberg, Bo Tjärnberg, Nils Norling, Vanja Lundgren, Fred Wallmark, Renaite Olander, Daniel Nordlund, Bertil Hedlund, Svante Hellekant, Stig Ericsson, Birgitta Hellekant och Stig Lundgren.
Den 1 juni 1951 såg Nordsvenska Dagbladet dagens ljus, med säte i Skellefteå. När högertidningarna Umebladet, Skelleftebladet och Norrbottens Allehanda la ner sin verksamhet, så togs beslut om att samla alla dessa under samma flagg. Men glädjen varade endast fram till och med den 31 december 1958 då ND gick i graven.
ND-bussen med dess besättning var rätt populär i lappmarken, inte minst på den tiden - våren 1955 - då Britt Reuterwall kuskade omkring i sällskap med fotografen och gjorde bygdereportage. - Här pustar hon ut på taket till bussen på vägen mellan Storuman och Tärna.
I ND:s sista nummer onsdagen den 31 december 1958, fick tidningens medarbetare öppna sina minnenas dörr. En av dem var signaturen "Swift" alias Sven Meyer, som berättade sin mest minnesrika historia. Sven Meyer övergick senare till Piteå-Tidningen.
Sven Meyer.
Sven Meyer, Norsjö: Olyckan vid Kasamark.
SVEN MEYER anställdes 1951 först som organisatör av ombudsnätet och för prenumerationsförsäljning. 1953 började han som lokalredaktör i Norsjö och Malå. Hans ND-minne är tragiskt:
Det finns många minnen från ND-tiden och det är svårt att plocka fram några speciella saker ur minnenas album. En lokalredaktör får även han vara med om både trevliga och sorgliga händelser, bränder, bilolyckor, bröllop och fester i olika sammanhang och skön blandning. En sak har emellertid blivit inristad i minnet, en trafikolycka som så att säga fick en mer personlig anknytning än annars.
Jag låg inkallad för en repmånad och skulle då även tjänstgöra som ND-man om något skulle noteras. Det hela utspelades en högsommardag, en dag som ur nästan alla synpunkter gladde människor och djur. Men det fick ett bistert slut för många, och då särskilt för två unga män. De två pojkarna hade endast någon vecka kvar av sin repmånad, som var den första sedan rekryttiden. De var tillsammans med ett tiotal andra ifärd med att köra en del utrustning till byn Kasamark utanför Umeå.
I byn lastades all materiel av från lastbilar och pansarbilar och sedan skulle man återvända till Umeå, där en permissionssedel låg och väntade. Klockan var 11.55 på lördagsförmiddagen när färden startades mot Umeå och man körde som sig bör i kolonn. De två unga männen hade bråttom, en skulle hem för att hälsa på sin fästmö och sin unga dotter och en skulle hem till far och mor.
Jag körde den s k ledarbilen i kolonnen och varseblev efter endast någon kilometer att endast ett fordon följde efter i den kolonn, som bestod av 5 bilar. En titt i backspegeln gjorde mig uppmärksam på olyckan. En av pansarbilarna kom genom en kurva och körde rakt framt ut i skogen. Pansarbilen, som väger dryga 9 ton, hade rullat runt. En av pojkarna låg dubbelviken under bilen, den andre satt i hytten. Två unga liv var släckta, två kamrater som vi nyss pratat och skojat med fanns inte mer.
Det blev en hastig färd till lasarettet för att om möjlighet fanns i mänsklig makt rädda någon av de två. Men det blev ett dystert besked på lasarettet. En av de andra pojkarna hade genom kanske något undermedvetet eller kanske en högre makt räddats till livet. Han var med i olycksbilen men fick en plötslig ingivelse att stiga ur endast några hundra meter från den plats där olyckan inträffade. Det var svårt att efter detta samla tankarna för att få till stånd ett referat om händelsen.
Det har varit ett händelserikt och intressant arbete under ND-tiden men detta var en av de episoder som blivit särskilt inristad i minnet.
SWIFT - Nordsvenska Dagbladet onsdagen den 31 december 1958.
Lill-Babs /1958
