Roger Lindqvist

Häromdagen damp en CD ner i min brevlåda. Det var sångaren Roger Johnson i Skellefteå, som skickade en hälsning. Tjugotvå låttitlar, många av dem rena godingar som Roger gjort på platta under åren. Meningen är att de så småningom skall hitta sin väg ut på youtube, vad det lider. Medan CD:n snurrat på härhemma, så har jag frapperats av Roger Johnsons fina röst. Visserligen visste jag detta sedan tidigare, men det är kul att återigen bli påmind.

 

Tillbaka till London igen kom förra veckan John Lennon och Yoko Ono för att närvara vid utkomsten av den senares bok "Grapefrukt". Varför heter då hennes bok "Grapefrukt"? Jo, därför att det är en hybrid av en apelsin och en citron. Det är en blandning, och jag tror att nationer borde blandas på samma sätt, som John och jag. Tyckte Yoko Ono.

-----------------------------------------------------

HÄNT I VECKAN ¤ Den 23 juli 1971

 

Idag har vi besökt Älvsbyn och Elisabeths föräldrars grav. Vädret var toppen, jämfört med igår, då vi hade regn hela dagen. Som brukligt är, så hann jag med en vända på Återbruket. En affär i återvinningens tecken. Där fann jag några gamla goa vinylplattor. Däribland popbandet Hounds, Povel Ramel, HasseåTage m.m. Älvsbybesöket resulterade också i några bilder.

 

 

 

STOCKHOLMS-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 11 februari 1966

 

 

 

 

 

På en vind kan man hitta det mest skilda saker. Så även på våran. De här affischerna är ett exempel på vad som kan ligga på lur, när man gör ett besök.

 

 

 

 

 

Igår fick jag en vacker blombukett av min syster Gerd. Den tackar jag för. Som ett ringa återgäldande, så kommer en bild på dig syster, från en tid då du var ung och vacker. Nu är du endast vacker.

 

Hon hette Ester Öquist och var distriktssköterska i Hortlax. Hon brukade besöka den skola jag gick i, Sörbyskolan. Alltid hade hon med sig sin stora svarta portfölj. Och vad som fanns i den, brukade egga min fantasi rätt mycket. För mitt inre såg jag stora sylvassa sprutor, som hon säkerligen snart som bara den skulle sticka in i min arm. Och när hon kom, så kändes det en eterdoft, som stack i min näsa. Syster Ester var en snäll person, men jag var fullständigt livrädd för henne. Under en period, när min mamma låg sjuk, så kom hon på täta besök. Och jag minns en gång, en tidig morgon innan jag skulle cykla iväg till skolan, så kom hon in på vår infart och parkerade sin Volvo PV. Hon kom in, med sin svarta portfölj. Och jag kände hur spak jag blev. Jag vill minnas att den aktuella morgonen var det dåligt väder. Och döm om min förvåning, när hon tittade på mig, lutade sig fram och frågade om jag ville åka med i hennes bil till skolan. Mitt hjärta slog dubbla frivolter. Mitt inre skrek NEJ, NEJ, NEJ! Men tyvärr så sa min mor, JA, JA, JA!

 

Så satt jag där. Syster Ester vid ratten, och lilla rädda jag bredvid. Jag hoppas det här går fort, minns jag att jag tänkte. Jag följde varje rörelse hon gjorde. I baksätet stod den farliga svarta portföljen. Mitt hjärta hade ännu inte lugnat sig. Och det kunde man väl förstå. Tänk om hon stannat sin bil, hämtat sin svarta portfölj, och sen dragit fram sin sylvassa spruta vars längd var åtminstoe 7-8 meter. Sen så hade hon sprutat in den i lilla försvarslösa mig. Och måtte vi vara framme snart, tänkte jag, smått darrande. Skolan var väl ingen höjdare, men den här morgonen längtade jag mig nästan till döds för att få komma in i skolsalen. Jag var t.o.m. ivrig i att få träffa min fröken. Då kan ni förstå hur det kändes. När vi så kom fram till den rödmålade Söbyskolan uppe på höjden, var mardrömmen inte slut. Det visade sig att syster Ester den här morgonen skulle in i vårt klassrum. Ja, hon nästintill förföljde mig, inbillade jag mig.

 

Hur jag tog mig hem den dagen, kommer jag rakt inte ihåg. Men hem kom jag. Och med livet i behåll. När jag blev äldre, så började jag omvärdera syster Ester. Hon förvandlades till en helt vanlig dam, vars jobb var att hjälpa sjuka människor. Jag träffade henne fler gånger i mitt liv, men då log jag åt alla de minnen som dök upp i mitt huvud. Hon var inte farlig längre. Syster Ester var en del av min barndom. Och kommer så alltid att förbli.

 

Idag fyller du 30! Grattis på födelsedagen.

 

Roger o Elisabeth

 

 

 

 

 

------------------------------------------------------------

 

Än en gång har förändringens vindar blåst. En av våra f.d. grannar har avlidit. Gunvor Jonsson avled den 16 september 82 år gammal. Hon blev sin hembygd trogen genom alla åren. Hon föddes i Hortlax den 20 mars 1930, far och mor hette Viktor och Jenny Jonsson. Hon brukade komma förbi på besök, någon gång då och då. Ibland ringde hon och ville bjuda på kaffe. Gunvor brukade även ge svar på mina frågor rörande hembygden. Det hände att jag gick ner till henne och satte mig vid hennes köksbord. Hon tog då fram sitt album, och berättade om de tider som varit, vilket jag är henne tacksam för. Den sista tiden bodde hon på Hortlaxgården. Nu är hon själv en del av historien. Tack Gunvor!

 

Birgit Magnusson (1940-2010), mer känd under sitt artistnamn, Rock-Olga. En av de artister som slog igenom stort under senare delen av 1950-talet. Hennes mest kända låt, What You´ve Done to Me, lär väl ha spelats i varenda jukebox i hela vårt avlånga land när det begav sig. I början av 70-talet sjöng hon i Havsbandet, och uppträdde hos Bosse Larsson i Nygammalt. Hennes liv ändades av en blodförgiftning, den 10 juni 2012 i Borås.

 

Yrvädret från Trollhättan, hela Sveriges Laila Westersund, (1942-2011). Hittade två bilder som var och en på sitt eget lilla vis, får stå som symbol för henne. Laila - med dig var skrattet aldrig lång borta.

 

 

 

 

 

 

 

Idag efter en stund av lite arbete tillsmmans med Daniel, så tog jag kameran och styrde min färd till den gamla badplatsen i Hortlax, kallad Höträsket. Några av bilderna kommer här:

 

 

Om du läser detta, Margareta, så vill jag bara meddela att jag gärna vill bli vän med dig på Facebook. Du frågade, men tyvärr har jag fnv trassel med att skicka meddelanden. Som sagt mer än gärna. Hör av dig!

 

mvh Roger

 

PS. Margareta har ett förflutet som vokalissa i Yngve Forssélls orkester.

 

 

Den kallas för Kärleksstigen. Kanske för att omgivningen framkallar en känsla av rofylldhet. Platsen är området vid Furunäset. Det gamla mentalsjukhuset med anor från 1893, som sedan början av 1990-talet är borta. Jag och min hustru jobbade där, Elisabeths anställning tog sin början i juni 1976, jag för min del började i augusti samma år. Man kan väl säga, att Furu förde oss samman. När vi fick vårt första barn, var det någon av Elisabeths arbetskamrater som utbrast: - Va´kul, vi har fått ett köksbarn!

 

Elisabeth hade sitt jobb i Centralköket, där jag också började, för att sedan flytta över till vaktmästardelen. Minns inte om vi någonsin gick Kärleksstigen under vår tid där. Den upptäckte jag först långt senare. Men bättre sent än aldrig. Vår Kärleksstig gick från sjukhuset, rakt upp på ett område som kallades Finlandia. Vägen ledde så småningom hem till Furubergsvägen 6 A där vi bodde 1979-1982. Inflyttningen skedde den 1 juni -79. Avflyttningen gick av stapeln i augusti 1982. Den nya adressen blev Hortlax. Nu har vi återigen "rört" på oss. Men inte så långt, några kilometer, drygt. Men det känns tryggt att veta, att sonen och hans sambo har tagit huset i besittning. Inte helt ensamma, två katter följde med på köpte, Sessan och Pelle. Till detta tillkommer Danne och Mias lilla Selma. Så se upp alla Hortlaxråttor. Nu lever ni farligt.

 

I lördags gick vi Kärleksstigen. Många är de minnen som poppar upp, varje gång vi åker ut till Furunäset.

På bilden ses Bettan vandra efter det solupplysta promenadstråket. Till höger om stigen, följer Piteälvens

klara vatten våra steg.

-------------------------------------------------------------

Foto: Roger Lindqvist   

Det råder f n v behagliga temperaturer i Piteå. Detta föranledde, att jag igår tog mig en promenad i

omgivningen. Men när fötter och ben ibland blir alltför trötta, är det skönt att sitta ner på en av de strategiskt

utsatt parkbänkarna som finns vid kyrkan. Ja, man kan väl påstå, att jag på bilden sitter på kyrkbänken.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Hortlax kyrka, invigd året 1917.

 

En bild som jag tod i somras på Badhusparken i Piteå. Underbara bilar, nästan som konstverk.