Kompisen Staffan

STAFFAN SUNDIN. Staffan har hunnit med det mesta här i livet. Popsångare på
Star Club i Hamburg. Turnéer, skivinspelningar, turnéer igen, bl a till Grönland.
Trubadur under namnet Larry Dean. Egen dansorkester som trummis. Sångare
i Svensktoppsbandet Tobbes från Karlskrona. Artistbokare. Egen måndagsklubb
i Stockholm då under namnet Pop-Farfar. 2011 möttes jag och Staffan för första
gången. Han berättade om sitt händelserika liv och jag skrev. För nåt år sedan
så kom Staffan och hans Monica på besök i Hortlax. Vi hade ett par jättetrevliga
timmar ute på vår balkong. Staffan är född i Älvsbyn, men har bott i Stockholm
på Södermalm i åtskilliga år. En kul kille! Må gott Staffan!

Grattis Staffan!

I går, den 27 december fyllde Staffan Sundin 70 år. Så här såg det ut när
vi möttes på vår balkong den 14 augusti detta år. Staffan var under 60-70-talet
mest känd under namnet Larry Dean.

Staffan Sundin/Larry Dean

Staffan Sundin föddes i Älvsbyn 1944. I tonåren började han
spela och sjunga.                 
 
Den första förebilden var Louis Armstrong. Sen så kom Elvis.    
 
I början av 1960-talet blev han sångare i popgruppen The Balubas
från Örnsköldsvik. Det var då det började på allvar.        
 
- Vi uppträdde på legendariska Star Club i Hamburg, berättar Staffan Sundin.  
 
På min fråga om han är en ensamvarg, svarar han: - Jo, det stämmer, Roger.
- Jag är inte nån som ingår i ett lag. Jag vill göra det oväntade. Jag vill pröva
nya saker, hela tiden. Vad folk tycker om mig, tja, det struntar jag blankt i.  
 
- Jag har varit dansmusiker också. Jag lirade trummor och sjöng.
- Jag gjorde plattor. En gång med Lasse Samuelssons orkester, som
kompade mig.      
 
På min blogg finns en ingående berättelse om Larry Dean/Staffan Sundin.
- Du är en intressant person, Staffan, säger jag. Det var tacksamt att
skriva om ditt händelserika liv. Du var så öppen. Staffan ler, och tänder
en ny cigarett.              
 
Staffan antog senare namnet "Larry Dean". Han spelade och sjöng i olika konstellationer. Popmusiker, dansmusiker, orkesterledare, kompositör, textförfattare. Det är några av de saker som förre Älvsbysonen pysslat på med under sitt 70-åriga liv. Under 1960-talet mötte han en ung tjej som gillade Animals "House of the Rising Sun". - En dag tappade vi kontakten, säger Staffan, och sänder en blick till särbon Monica, som idag finns vid hans sida. Monica berättar: - Jag visste inte om Staffan var vid liv heller ej. Det hade ju gått så pass många år.
- Så en dag, upptäckte jag en blogg ute på nätet. Där det skrevs det om Larry Dean. Men det fanns inga uppgifter om han levde. Men så till slut så möttes vi. Efter 49 år återupptog vi kontakten. Bloggen, det var din blogg, Roger.
 
Att Staffan är en underhållare, märktes inte minst under de nära fyra timmarna vi satt på vår balkong. En riktig spexare. Vi fick oss glada skratt, både jag och min hustru, Elisabeth. Det var med andra ord ett givande möte. Även ett tack till Staffans särbo Monica, en trevlig dam som Staffan haft turen att träffa. Hur är det nu man säger? Jo, gammal kärlek rostar aldrig!
 
Roger Lindqvist.
 
 
 
 
 
 
 
 

Larry Dean

 

Staffan Sundin, sänder en musikalisk hälsning

En musikhälsning från Staffan Sundin damp ner i dag. Staffan som tog sina
första steg uppe i Älvsbyn i Norrbotten, har varit popsångare, låtskrivare och
mycket, mycket mera. Lycka till med dina nya projekt, Staffan.
 
 
 

Larry Dean / Lasse Samuelssons orkester /1972

Staffan Sundin alias Larry Dean.

Tomtehälsningar från Staffan!

Staffan Sundin, Larry Dean, Pop-farfar, Staffan von Ego - kärt barn har många namn.
 
Staffan utflyttad norrlänning sedan ca 50 år tillbaka. En kille som varit med och sett sig om i den musikaliska världen. Bl. a. på legendariska Star Club i Hamburg 1965. Han har sysslat med det mesta: trubadur, popmusiker, sångare, låtskrivare, kompositör, dansbandsmusiker m.m. m.m.
 
GOD JUL STAFFAN!
 
 

Historien om LARRY DEAN - del 15

¤ Berättelsen om LARRY DEAN har kommit fram till den avslutande delen. Musikern, textförfattaren och kompositören Staffan Sundin kan vid snart fyllda 67 år, blicka tillbaka på ett minst sagt händelserikt liv. Men Staffans väg har inte enbart varit kantad av en glädjefull tillvaro. Ni som följt med i historien, har fått ta del av Staffans kamp mot "sina inre demoner", om man nu får lov att kalla det så. Under resans gång med den här s.k. biografin, har Staffan varit en rak och mycket öppenhjärtlig person. Och som jag sagt tidigare så gynnar det mitt sätt att skriva. Vi har fört diskussioner om lämpligheten att publicera vissa "vågade" avsnitt i berättelsen. Och som ni kanske kommer ihåg så fanns en period då Staffan Sundin uppträdde som live-show-artist på klubbar i Stockholm. Inget har varit honom främmande, kanske en viktig tillgång när man befinner sig i underhållningens värld. Och där man dag ut och dag in känner kravet att överträffa sig gång på gång. 

Artistnamnet "Larry Dean" - som vi kommit att använda i rubriken i historien - föddes en gång i en värld som vi kan kalla "popens decennium". Livet indelas i olika sorts faser, så också Staffan Sundins artistkarriär. Andra namn som kom att bli hans varumärke var: "Staffanz one man band", "Popfarfar" och det allra senaste, "Staffan von Ego".

Våren 2011 nådde Staffan en del framgångar tillsammans med sångerskan Anneli Forss. Staffans egen tillverkade kärleksballad, "Igår, idag, imorgon", till engelskan översatt av Anneli Forss: "All the way" kom till final på Eurohit 40 ute i Europa. En låt som väckt intresse i några andra europeiska länder. Planerna smids nu på ytterligare skivutsläpp under våren 2012. I ett av de utskick som Staffan sänt mig, framgår tydligt och klart hur tankarna går:


¤ Under november månad 2011 är det tänkt att radiostationer och tidningar
runt omkring den europeiska kontinenten, skall få ta del av de planer artist-
paret Sundin & Forss kommer att bjuda sin publik på. 


¤ Staffan Sundin & Anneli Forss nådde vissa framgångar när "All the way"
kom till final i sommarens eurohit 40. Balladen har Staffan Sundin skrivit
svensk text och gjort musiken till. Sångerskan Anneli Forss, står för den
engelska översättningen.







¤ Den pressrelease som skickades ut till massmedia i samband med CD-
utgåvan.


¤ Jodå, ötermalmaren Staffan Sundin finns även representerad på Youtube
också.


¤ En kanhända lite annorlunda skrivelse, författad av Staffan Sundin kom även den ut i tryck. Adresserad till vänner & ovänner. 


¤ Underrubriken till sin "avbön" är kanske värd att tänka på:
- Jag är hellre kung för en vecka - än en nolla hela livet! -

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

¤ PR utgör
en viktig del när man så småningom skall saluföra sitt skapande. Så även för Staffans vidkommande. Hand i hand med de övriga utskicken över Europa, är det meningen att denna historia skall gå hand i hand med de övriga materialet. För artisten är den skapande delen det centrala. Tyvärr så räcker det inte, man bara måste få ut sitt skötebarn till den breda allmänheten. Det är då som den andra fasen i sammanhanget tar vid: Public relations - "omvärldsrelationer", (enligt uppslagsverket Wikipedia). Härhemma i vårt svenska Svedala förkortat och förkrymt till PR.



-----------------------------------------------------------------------

¤ I den avslutande
delen, skall vi vända tillbaka till det ursprung som huvudpersonen i historien kommer ifrån. Staffan Sundin är född som en äkta rejäl norrlänning. Älvsbyn, "Norrbottens Pärla", är ett namn och begrepp som präntat sig in vårt medvetande. Och som även blivt alltmer känt inte bara häruppe "i vår kalla nord", utan även i hela vårt avlånga land. Den 31 december 2010 var invånarantalet 4.967 stycken. Älvsbyn ligger vackert vilande vid Piteälv. Ett ställe och en plats som  - åtminstone jag - ofta och gärna återvänder till. Älvsby kommun ligger i den så kallade "Fyrkanten". 47 km. söder om regementstaden Boden, 65 km. väster om residensstaden Luleå och 50 km. nordost om palt- och sommarstaden Piteå.

I Älvsbyn, liksom andra liknade norrlandskommuner, har avfolkningen blivit ett problem. På orten finns två "starka" kort, Älvsbyhus och Polarbröd. Genom filminspelningen "Jägarna", 1996, sattes Älvsbyn ordentligt ut på Sverigekartan. Trots viss arbetslöshet och avfolkning, så besöks orten med omnejd årligen av tusentals turister. Storforsen, norra Europas största obundna vattenfall är en attraktion som blir till en upplevelse för varje besökare. Det är i dessa vidunderligt vackra trakter med en fri och orörd natur, som Staffan Sundin såg dagens ljus, den 27 decermber 1944.


¤ Den text som medföjer detta foto av Staffans far och mor, Hubert och
Dora Sundin f. Hjälmsson, har Staffan plitat ned följande:
"Här sitter pappa Hubert och min mamma Dora Sundin och planerar
tillverkningen av världens finaste son Staffan (Larry Dean). Mammas
föräldrar kom från Jokkmokk och hette Anna och Hjalmar Hjälmsson.
Hon var lärarinna och han var rallare".


¤ Staffan fortsätter: "PLOPP, sa det bara på BB i Boden, den
27/12 1944 och där fanns plötsligt "Staffan var en stalledräng..."
Bra jobbat - fin produktion av mamma och pappa. Eller hur...?


¤ Vi låter Staffans text vägleda oss:
"Här är mitt sista kort
av pappa Hubert Sundin. Hans far är okänd...?

¤ I ett e-mail som Staffan skickat, berättar han att fadern Hubert Sundin hade åkeri och taxi-rörelse i Älvsbyn. Huberts far är okänd, berättar Staffan, han adopterades därför av familjen Granberg i byn. Familjen Granberg drev pensionat och snickerifabrik. Hubert Sundins dödsår kan Staffan tyvärr inte svara på. Han har kontaktat pastorsexpeditionen i Älvsbyn för att få klarhet i frågan, men inte fått svar ännu.


¤ Staffan: "Min mamma Dora var en guldmamma, och var
den snällaste mamman på jorden. Kortet är det sista på
min mamma...
(Dora Sundin avled den 6 januari 1996.)


¤ I äktenskapet med vackra hustrun Annika, föddes de två sönerna Teddy och Freddy. Det blev en tid av familjelycka, som den 6 juli 1985 förbyttes i djup bottensvart tragik. Staffan berättar:

"Jag minns bara att jag var och spelade i Grisslehamn när jag fick beskedet om att min son Freddy omkommit. Det hade varit någon form av fest på en takterass på åttonde våningen i Uppsala. Han hade på något sätt ramlat ner på asfalten nedanför. Jag började storgråta och avbröt mitt uppträdande, packade turnébussen och åkte hem till Stockholm. En av mina svåraste stunder i livet var när jag skulle lägga ner en blomma på hans grav vid begravningen".

Varje förälders värsta mardröm, det var vad Staffan och f.d. hustrun Annika kontfronterades med vid när gemensamma sonen Teddy omkom. Precis på dagen 14 år senare, alltså den 6 juli 2009, nås Staffan av den förfärliga nyheten om att den andre sonen Freddy också omkommit. Staffan:

"Under inspelningen av min senaste CD-skiva år 2005-2010, fick jag beskedet om att min son Freddy hade omkommit i Sundsvall där han bodde. Enligt uppgifter hade han glömt slå av plattan på spisen och ta bort kastrullen, när han hade lagt sig för att sova. Detta hade inneburit att han aldrig vaknade pga koldioxid- och kolmonoxidförgiftning. Jag hade ordnat med övernattning och resa till hans begravning i Sundsvall, men några dagar före begravningen åkte jag på en influensa med hög feber i anknytning till svininfluensaepidemin, så jag kunde inte närvara vid hans begravning. Jag fick senare besked från Göran Hedefalk, min f.d. frus nuvarande man, att det varit en fin begravning med alla Freddys vänner och bekanta närvarande".


¤ Staffan och hustrun Annikas två fina söner, Teddy t.v. och Freddy t.h.
som så tragiskt slutade sin unga liv 1985 respektive 2009.


¤ Sonen Teddy med sin fars instrument. Kanske drömde han att också att
bli musikant som sin pappa?


¤ En förälders värsta mardröm, var vad som hände när sönerna Teddy
och Freddy gick bort under tragiska förhållanden, 1985 samt 2009. På
bilden ovan, ses Freddy som dog av koldioxidförgiftning den 6 juli 2009.
På dagen 14 år efter sin brors död i Uppsala.


Efter att ha tagit del av den sorgliga historien, kan jag inte låta bli att kontakta Staffan. Som förälder till tre söner så grips jag av en empati över det som hänt. Bredvid bilderna av sina kära söner, har Staffan skickat med en liten vers på exakt fem rader. Skrivet i rött, kärlekens färger, som kanske ger en liten fingervisning hur han funderar omkring det tragiska.


¤ Hur orkar man hantera en sorg som denna. Det var min fråga i ett e-mail
som jag skickade till Staffan. Kanske dessa fem röda rader, skrivet i kärlekens
färg, ger svar?


¤ Annika, mor till Teddy och Freddy.


¤ Staffan, Teddy och Freddys pappa.


¤ Staffan berättar stolt om sin dotter och sina två barnbarn. Han berättar
följande:
"Min dotter Katarina och barnbarnen Jimmy till vänster och
Zandra till höger. De är bosatta i Kramfors - Västernorrlands län i
skrivande stund, och vi har fin kontakt".


¤
Staffan fortsätter: "På denna bild har mina barnbarn blivit äldre.
Zandra till vänster och storebror Jimmy till höger. Jag är en stolt
pappa till dottern Katarina. Kram till min dotter och mina barnbarn,
om ni händelsevis får se HISTORIEN OM LARRY DEAN av bloggaren -
Roger Lindqvist.


¤ Staffan Sundin har varit något av kvinnornas man. Han har omgett sig med vackra damer, och det går inte att ta miste på hans kvinnotycke. I början av 1970-talet hade han ett förhållande med strippan Lena Fast. Hon hade i sin tur haft ett förhållande med boxaren Bosse Högberg, (1938-2005) samt Ricky Bruch (1946-2011). Staffan berättar att han bodde hos Lena Fast i hennes bostad i Skärholmen. Vidare anförtror han mig följande:

"Jag hade ett förhållande och bodde hos strippan Lena Fast i Skärholmen, en förort till Stockholm. Hör och häpna - Hon lämnade boxaren Bosse Högberg för min skull, när han återvände efter ett besök hos sångerskan Anita Lindblom i Paris. Hon strippade och jag spelade och sjöng bl. a. på Folkets Park i Halmstad där hon hade sina rötter och sitt föräldrahem. Hon hade också tidigare haft ett förhållande med den kände diskuskastaren Ricky Bruch. Sist jag hörde av henne hade hon öppnat och drev en krog i Spanien, som gick bra enligt henne..."


¤ - Lenas Fast lämnade boxaren Bosse Högberg för min skull. När han åter-
vände efter ett besök i Paris hos Anita Lindblom. Lena hade även haft ett
förhållande med diskuskastaren Ricky Bruch. Staffan Sundin & Lena Fast
samarbetade i "
LARRY DEAN & LENA FAST SHOW 1971".


¤
På bilden syns Eva Karlström, Stockholm. En tjej som Staffan beskriver i
nästan lyriska ordalag:
"Mitt bästa förhållande har jag haft med Eva
Karlström från Stockholm. Hon hade utbildning till kiropraktiker i USA,
och hade dessutom ett Solarium på Kungsgatan i Stockholm. Och vi är
fortfarande goda vänner".


¤ 1982 slog kärleken till på fullt allvar. Det var då som Staffan fick sin Pia.
Den 24 april stod bröllopet.


¤ Efter att de båda sagt sitt JA till varandra, hölls festligheterna i en fest-
lokal vid Stockholms universitet.


¤ Staffan säger glatt: "Gulligullan koko som en gök - hon VILLE gifta
sig".


¤ Innan vi nu knyter ihop säcken, måste det också nämnas att Staffan Sundin är en man med åsikter. Om detta har han bevisat genom att flitigt delta i samhälsdebatterna. Staffan har synts som en trogen debattör på insändarsidorna. Några av rubrikerna på Staffans inlägg har varit följande:

¤ NU FÅR DET RÄCKA MED LÖJLIGA FÖRBUD - Den 8 maj 2010.

¤ TA EFTER SALUHALLEN - Den 25 september 2009.

¤ PROVANSTÄLL POLITIKERNA - Den 16 oktober 2010.

¤ SYSKONKÄRLEK - Den 19 juni 2010.

¤ TÄNK OM, GÖR RÄTT - Den 5 juli 2010.

¤ SÅ SKA DET LÅTA, ANNA BERGENDAHL - Den 17 maj 2010.

¤ MELODIFESTIVALEN DEN BÄSTA PÅ FLERA ÅR - Den 17 mars 2010.

¤ MINA FRÅGOR OCH SVAR OM EUROVISION 2009 - Den 19 maj 2009.

¤ SJÄLVKLART FÅ BESTÄMMA NÄR MAN SKA DÖ - Den 5 maj 2010.

¤ SNART KRÄVS EN UTBILDNING FÖR ALLA FÖRBUD - Den 4 maj 2010.

-------------------------------------------------------------------

¤ Det här med dödshjälpsfrågorna, har tydligen legat Staffan varmt om hjärtat. I materialet hittar jag denna betraktelse över livets stora dilemma: när vi blir gamla och skröpliga. Staffan Sundin har med sin penna författat: I förnedringens slutskede...

"Kära Socialstyrelse!

När man glider in i ålderns dilemma
man sakta små krämpor börjar känna
benen börjar sakta men säkert ömma
till unga år man börjar drömma

Långsamt ska vi alla den vägen vandra
sitt leverne man ingen annan kan klandra
när åldern p g a sjukdom blir allt för svår
ge mig hjälp så jag slipper nästa vår

Min önskan är att den dagen få somna
i lugn och ro till himmelriket få komma
varför i en sjuksäng mina sista dagar lida
hjälp mig för guds skull till himlen få glida

Man ligger som ett kolli i en sjukhussäng
aldrig mer kan uppleva sommarsol och äng
förnedring är inte att hjälpa mig den dagen
trots att min sista tid vid livet då är slagen

Trodde en läkares kall var att lindra smärta
skona patient och anhörigas kärlekshjärta
Är man i livets sista dagar och slutskede
ingenting att komma tillbaka till - så är de´.

Resume´:
Man kan ju på Apoteket skriva på en blankett att man kan donera sina organ efter sin död. Vilket jag gjort datum 971008. Varför inte kunna få göra samma sak medan man fortfarande är vid sina sinnens fulla bruk, om att få dödshjälp i livets slutskede vid svår sjukdom, utan chans att överleva till ett värdigt liv.

Detta gynnar både patient och anhöriga och ger dessutom en extra vårdplats till andra som behöver den för sin överlevnad och till ett nytt och värdigt liv. Jag fick själv hjälp efter en allvarlig trafikolycka 1967 med blodutgjutelse på högra hjärnhalvan, och lever fortfarande med bara små problem.

Mvh Staffan Sundin alias Staffan von Ego
Sibyllegatan 15 Stockholm.

----EPILOG-----------------------------

Upprinnelsen till hela den här intressanta historien, var en kommentar på min blogg. Bakom kommentaren döljde sig en viss Staffan Sundin i Stockholm. Orsaken till att han gav sig till känna, var ett inlägg jag gjort. Ett urklipp på en mörklockig ung man, sittande vid sina trummor och vars namn var det engelskklingande "Larry Dean", gjorde att han reagerade. Det visade sig vara "Mr. Dean himself", som skrev i min gästbok. Att han var utflyttad älvsbybo, visste jag - det stod ju att läsa i mitt gamla tidningsklipp, och att popidolen Larry Dean var född Sundin "oppa boj´n" (uppe i byn).

Intresserad som jag är av historier och dokumentationer, frågade jag lite fräckt: - Du kan väl ta å skicka mej lite material, Staffan? Jag kan lägga ut det på min blogg, om du nu är intresserad.
Staffan svarade mej med att sända tidningsartiklar ur sitt privata album. Materialet växte så småningom allteftersom. Och under ett flertal spännande veckor (varje måndag) har jag väntat på den gula postbilen. Och se, nere i min postlåda hade "den där Larry Dean" skickat bunt på bunt, som behandlade hans både officiella som privata liv. Nu är historien slut. Och det känns litegrann tomt, faktiskt. Men jag är förvissad om att Staffan och jag kommer att upprätthålla kontakten även i framtiden.

Jag kommer också osökt att tänka på en person, som på ett svavleosande sätt beskrev mitt bloggande. Han tyckte att det var djävulens påfund, och kunde icke alls förstå att sådana som jag kunde sitta och skriva "skit" hela dagarna. Han fann ingen som helst mening med att klottra ner sina tankar och funderingar på nåt som kallades blogg. När jag försökte förklara vad mitt bloggande gick ut på, så blev det ännu mera svavelosande ord sagda i mitt öra.

OM jag jag hade lytt personens råd, hade jag inte fått möjligheten att möta personen Staffan Sundin alias Larry Dean och ta del av hans historia. Inte heller mött alla andra människor som ständigt hör av sig. Jag vet att den här historien har skapat intresse hos människor runt omkring. Det har jag fått bevis för genom kommentarer både på nätet som ute i vardagslivet. Det har berikat både mitt liv och jag tror även Staffans.

Tack Staffan Sundin, för att jag fick ta del av hela din livshistoria. Tack för dina kommentarer som du ständigt gett mig. Du sa till mig vid något tillfälle, att när du går in för en sak så gör du det rill 150 procent. Samma sak med mig! Nu är vi i mål. Vi har tillsammans sprängt målsnöret sida vid sida. Det enda som återstår är att önska dig allt gott i framtiden, både vad gäller det musikaliska som det privata. Ha det så gott, och DU -kämpa på!

Sist vill jag ge dig två bilder som jag tog för några veckor sedan. Dom kommer här:


¤ Staffan - välkommen hem till Älvsbyn! Gå på dina barndomsstigar, ta in
den vackra naturen som din hembygd bjuder på. Hemma är ju alltid hemma.
/Foto: Roger Lindqvist.


¤ Du minns väl Staffan? Nöjestemplet Forum. Där en ung kille vid namnet
Staffan sjöng som den där kisen i Amerika - vad hette han nu då...Joo,
Elvis förstås. / Foto: Roger Lindqvist.


¤ Det var på den här scenen som Staffan som 15-16 åring sjöng sig in i
publikens hjärta. Det var här som historien om Larry Dean tog sin absoluta
början: Forums scen, i "Norrbottens Pärla" Älvsbyn, eller "boj´n" som vi säger
på rent pite- och älvsbymål.

-------------------------------------------------------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST / Hortlax den 2 november 2011.
(Copyright Roger Lindqvist 2011).




Historien om LARRY DEAN - del 14

¤ Staffan Sundin har under sina verksamma år medverkat på ett rätt stort antal plattor. Debuten skedde 1963 som sångare i popbandet The Balubas från Örnsköldsvik. Med det egna bandet "Heta Tips" kom 1981 LP-skivan "Genombrott". Staffan Sundin stod som vanligt för det vokala inslaget, samt fungerade även som plattans producent. Förutom musikerna i Heta Tips, omgav sig Staffan även med några av landets bästa på sina repektive instrument. Douglas Westlund på trummor, ofta anlitad i studiosammanhang, även spelat med Lasse Samuelssons orkester. Örjan Englund, gitarristen som en gång grundade popbandet The Maniacs, där Tommy Körberg tog sina första steg mot stjärnornas himmel. Staffan Astner basist och gitarrist, har spelat med de största, Ray Charles, Frida, Roxette, Tommy Körberg, Ulf Lundell och många fler.

I kontrollrummet vid det stora mixerbordet, satt Bill Gezon och Håkan Thanger. Gezon har ett förflutet i The Violents, den instrumentala gruppen som var Jerry Williams första kompband. Billy Gezon har även medverkat i Moonlighters med Lasse Holm. Håkan Thanger spelade med Carola under de första åren, han har också haft samarbete med Lill-Babs, Östen Warnerbring och Jerry Williams.

Tilläggas kan också att på LP-skivan "Genombrott" står Staffan Sundin (Larry Dean) för samtliga texter och kompositioner.


LP:n släpptes 1981. Text & musik & producent STAFFAN SUNDIN
(Larry Dean).


1980 hade Staffan & Heta Tips premiär på Rock Palais i Stockholm.
1000 personer kom, men enligt Staffans anteckningar beskriver han
sin känsla efteråt: "Ca 1.000 pers. Bra upplagd reklam. Positivt
men
tyvärr kom inte rätta personerna, fel publik även om det var fint gen-
svar".

-------------------------------------------------------------------------------

¤ Staffan och jag har under berättelsens gång stått i ständig kontakt. I sina veckoutskick har han ibland markerat vissa saker som han tycker känns viktigt. Det har jag på ett lyhört sätt använt och vävt in i historien. I en av sina brev, fanns en liten lapp med, som berättade om när han startade måndagsklubben Club Artist. Vi använder Staffans egna ord:



Staffan Sundin alias Larry Dean, antog alltså ett nytt artistnamn:
POP-FARFAR.


Under sitt nya namn släpptes en CD och en VHS-kassett.


Pop-Farfar, Staffan Sundin fungerade också som värd på måndags-
träffarna på Club Artist under hela 90-talet.


Häromsistens när jag återigen hämtade Staffans veckobrev ur min postlåda, fanns en liten lapp med. Där gav han en förklaring till sina olika namnbyten:



Okej, det var alltså så det var...


På Chaplins bar på Flemminggatan 1 trängdes både kända som okända.


Mitt i vimlet satt Pop-Farfar himself: Staffan Sundin med sin enmans-
orkester.


Ett vimmel av partysugna människor i nästan alla åldrar trängdes i den
fullsatta lokalen på Flemminggatan i huvudstaden.


Klubbvärden Staffan Sundin "Pop-Farfar" lyfter på sin hatt för att hälsa
publiken välkommen.


Flera vimmelbilder...


Här fanns plats för alla...


...bl. a. Rockfolkets Bertil Bertilsson syntes här, som vanligt flitigt
orerande vid mikrofonen.


Tommy Blom, en gång sångare i kultbandet Tages, syntes slinka in på
kubben då och då.


Vid ett av borden satt den här mannen, Christer "Chrille" Pettersson,
trumslagare i Hep Stars, gruppen som han 1963 grundade tillsammans
med...


...Lennart "Lelle" Hegland. Också han en flitig besökare på Staffans
Club Artist.


Trio Me´Bumbas Jan-Erik "Bumba" Lindqvist sågs på samma klubb.
Trio me´Bumba som bildades redan 1957.


Fr. v. Lennart Hegland, Staffan "Pop-Farfar" Sundin samt en okänd
allvarlig dam. Allt detta på CLUB ARTIST...


Värden POP-FARFAR...




Sommartid arrangerade Club Artist med Staffan som värd, båtturer ut i
det fria. Naturligtvis med både mat, dryck och god underhållning.


Sommar som vinter ingen skillnad. Sammankomsterna fortsatte som här,
på klubben Gröne Jägaren på Götgatan.


Även på Kickis bar & café strömmade allmänheten till. Värden "Pop-
Farfar" hälsade som vanligt alla hjärtligt välkomna.

-----------------------------------------------------------------------------------------

¤ Staffan Sundin i nutid - året 2011. Vad gör han idag? Jomenvisst, står i en skivstudio där han sjunger och producerar fram ytterligare bevis på sin musikaliska konstnärlighet. Idag är det CD som gäller, icke vinyl, som i det fjärran 1960-talet. Men säger man skiva och vinyl, är det många som får något drömskt i blicken.
Så även undertecknad. Idag slåss samlare ute på olika auktionssajter efter Balubas inspelade vinyler från 1963/64. Ett tecken på att "pop-snubbarna" från Ångermanland inte är bortglömda 2011, är att bara att konstatera. Så sent som den 13 oktober fanns en tidig vinyl med The Balubas och Larry Dean på Tradera. 700 kronor var utgångsbudet. 

Balubas med Larry Dean finns också med i den stora "Rock´n Roll Boken" som kom för nåt år sedan. Där trängs man med storheter som Little Gerhard, Alice Babs, Towa Carson, "Burken" Björklund m. fl. På ett antal CD-skivor som medföljer kan man lyssna till "Baluba Twist" med en ung yngling från Älvsbyn vid namn Staffan Sundin vid sångmikrofonen. Balubas finns också representerade på You Tube. 

Min högst personliga åsikt är att grabbarna i Balubas ligger i lika hög nivå både instrumentalt som sångmässigt som de betydligt mer känd 60-talsgrupperna. Gärdebylåten exempelvis, den som bandet gjorde instrumentalt 1964 på etiketten Columbia, anses av många som en av de bättre som någonsin gjorts i det här landet. Jag tycker att den ligger i samma klass som många av The Violents instrumentallåtar som de gjorde under samma epok. Men som sagt, det grundar sig på min allra högst personliga uppfattning.


The Balubas gamla vinyler står högt i kurs hos dagens skivsamlare.
På auktionssajten Tradera kunde man den 13 oktober se denna platta
med ett utgångsbud på 700 kronor.


Balubas med LARRY DEAN lever än året 2011...


Har du käre läsare någon undanstoppad platta av dessa uppräknade,
ja, var då för Guds skull rädd om den.

-----Text: ROGER LINDQVIST-----Forts. följer...




Historien om LARRY DEAN - del 13

¤ Som alla vet så består livet inte endast av ljusa bekymmersfria ljusa dagar. Livet kan även vara fyllt av mörka stråk, djupa dalar och dunkla passager. Bland det första Staffan anförtrodde mig, när vi förde diskussion om en slags biografi över hans liv, var att han sedan några år var nykter alkoholist. Ett förtroende som faktiskt gjorde mig glad på så sätt att han var en öppen person med ett rakt språk. När man som jag i det här fallet får ett uppdrag att nedteckna en berättelse över en medmänniskas liv och leverne, är det tacksamt om personen ifråga inte väjer för det mest privata. Är man rak och ärlig, så blir berättelsen desto mer naturlig. Som i detta fall.

Tom Alandh heter en utmärkt dokumentärfilmare. 1989 påbörjade han en film om Monica Zetterlund. Innan inspelningens början ville han att Monica Z. skulle vara så ärlig om sitt liv som möjligt. Vilket hon hade väldigt svårt med. - Om du inte litar på mig, Monica, blir det inget bra resultat, sa han. Vilket så småningom gjorde att hon öppnade dörrarna på vid gavel.

Jag gör inget anspråk på att likna Tom Alandh på något sätt, men jag tänker i samma banor. Staffan Sundin är en färgstark personlighet, han gömmer sig inte, han syns, han hörs, och tänk han gillar det också. Han hymlar inte, han säger precis som det är. En annan sak som han också klargjorde i vårt första samtal var detta: "Roger, en ska ska du veta, jag är en mediakåt person!". Sån är han, Staffan Sundin, Larry Dean, Pop-farfar, Staffan von Ego ja, allt som han kallat sig under sina drygt 40 år inom underhållningsbranschen. Kärt barn har ju som vi vet, många namn.

I historien om Larry Dean är det återigen dags att vända ett nytt blad. Den här gången är vi framme vid årtalet 1980. Staffan Sundin figurerar det här året åter i veckotidningar, kvällspress när han berättar mycket öppenhjärtligt och osminkat om sitt missbruk. Vi börjar med ett urklipp hämtat ur Allers veckotidning den 27 april 1980:




Staffan Sundin, 35, har sagt adjö till alkoholen. I dag är han nykter
efter 20 års hårt supande.


¤ Efter 20 år av hårt supande har Staffan Sundin äntligen fått fotfäste i livet. Han har börjat läsa och hoppas på att bli fritidsledare i ett område med många problemungdomar.
    - Jag vet vad jag talar om och mina erfarenheter kan kanske hjälpa andra, hoppas han.

Det finns en grammofonskiva som heter "Jävla sprit". Den är alldeles nyutkommen. Ni får säkert aldrig höra den på Svensktoppen. Den blir troligen inte spelad ens en enda gång på radio. Det borde den bli, i det här landet där vi snart måste börja slåss riktigt desperat mot det tilltagande och förödande ungdomsfylleriet. I den kampen kunde den här plattan göra en icke oväsentlig nytta. Den har en gungande och sugande discorytm, men det är nu inte där låtens förtjänst ligger. Den har också en enkel och rakt berättad historia, där sensmoralen är uttryckt i just orden "jävla sprit".

Den handlar om killen som på lördagskvällen klär upp sig och drar ut på krogen med några "järn" innanför västen. Han super på sig, han klättrar upp på bordet och börjar strippa. Han är tuffingen, han äger all världens charm - tills utkastaren slänger ut honom. Han vaknar nästa morgon med tom plånbok men huvudet fullt av ånger och självförakt.

Protesten
Alltsammans är den jävla spritens fel. Som alltid. Den som förnedrar och förråar, förvandlar och fördärvar. Jävla sprit. Han som sjunger heter Staffan. Inte bara sjunger, förresten. Han har skrivit text och musik, och han har svarat för inspelning, distribution och försäljning av låten. Och han har betalt vartenda öre själv, av sparade pengar. Han säger att om så krävdes av honom, skulle han gärna äta gröt i tio år för att få ut den här skivan. För detta är det viktigaste och riktigaste han gjort i sitt 35-åriga liv.

Han har åstadkommit en protest mot spriten. Han har höjt inte bara ett varnande finger utan två utspärrade händer mot supandet. Det som börjar så tufft men vansinnigt tanklöst i de tidiga ungdomsåren och sedan blir till en last som blir till en tragedi. Staffan vet. Han har supit som ett svin - det är hans egna ord, inte mina moraliserande - i tjugo år av sina 35 år. Han har krökat bort halva sin tillvaro. Han vet sannerligen vad den jävla spriten kan ställa till med.

Tretton år
Staffan Sundin var 13 år då han första gången smakade sprit.
    - Men det dröjde inte länge förrän det där blev en vana, säger han. Och jag var nog inte mer än 14-15 då det var alldeles naturligt för en kompis och mig att vi på lördagskvällen skulle dela på en 75:a. Vanligt Renat, här var det inte fråga om några krusiduller eller några "schangdåbla" sorter. Det var råa kröken, från flaskan direkt ner i halsen. Och sen ut och spela tuffing på gatorna!

Vem köpte ut? Vem satte en helpanna Renat i händerna på två snorvalpar som Staffan och kompisen?
    - Det var aldrig några problem. Det fanns gott om killar som kunde förse oss. Vi tyckte de var bussiga, fina kompisar. Så där höll det på tills han var 18. Då kom han med i ett band, ett gäng grabbar som spelade halvdålig rock-and-roll på ett heldåligt sätt. De kallade sig "Balubas", och de drog runt till olika dansställen i Norrland och spelte till dans. Tro nu inte att musiken och sången - den som ädla känslor föder - åstadkom en förändring till det bättre med Staffan.
    - I helsike, säger han. Det var då jag började kröka på allvar!
Det var då han trodde att han skulle bli stor stjärna. Norrlandsljuset, de nordliga viddernas egen Elvis Presley. Han kallade sig "proffs", heltidsmusiker. Mötte han någon på stan som frågade vad han sysslade med, så sa han stolt att han var proffs. Killen som skulle klättra upp och sätta sig på den stegpinne, dit det sen bara var ett tuppfjät till stjärnehimlen.
    - I själva verket, säger Staffan, var vi så usla att vi knappt fick engagemang så det räckte till mat och hyra. Men proffs, det var man. Och såna killar krökade, det visste ju alla.


När alkoholdimmorna lättat, skrev Staffan låten "Jävla sprit" som han
också spelade in på platta. En protest mot den spritkultur som vi är
omringade av i det här landet.


1980 bildade Staffan sitt nya band "STAFFAN & HETA TIPS". Bandet
kompade Staffan på skivan.


Frontalkrocken
Innan han var tjugo, var han far och äkta man.
    - Jodå, far var jag. Men varken äkta eller man. Jag var bara en drummel som söp och bar mig åt och gav mig i lag med andra tjejer vid minsta tillfälle. Flickan som jag gjorde med barn kom ur en s k fin familj. Hennes föräldrar avskydde mig. Då tyckte jag de var botten. I dag förstår jag mer än väl hur de kände det.

Hans studentska till flickhustru måste ha varit en fantastisk tjej. De flyttade ner till Mellansverige, där Staffan skulle göra militärtjänst. Hon tog jobb som lärarinnevikarie; hjälp hemifrån ville hon inte ha. Sedan fick de ett barn till. Det var ett desperat räddningsförsök: kanske kunde det göra Staffan nykter och få honom att ta sitt ansvar. En kväll, alldeles efter omläggningen till högertrafik, körde signalsoldat Sundin från Uppsala och hemåt. Det var hastighetsbegränsning till 40, men det struntade ju han rakt i. Han brakade med sin sportbil rakt in i ett mötande fordon i en fasansfull frontalkrock. Nej, han var inte berusad. Han var nykter, för en gång skull.

Självmord
Han låg medvetslös en vecka, och fortfarande har han minneslucka om allt som hände i samband med krocken och den närmaste månaden därefter. Vad han vet och kan berätta, det har andra berättat för honom. Han var ordentligt tilltygad. Värst var en blodutgjutning i höger hjässhalva som läkarna först trodde kunde åstadkomma obotliga hjärnskador. Han fick starka tabletter som gjorde att han bara kunde ta några steg innan han föll ihop av matthet. Läkarna sa att han fick bereda sig på att äta de där tabletterna livet ut - så länge det nu kunde vara.
    - Det blev en kris, förstås, säger Staffan. Jag skrevs ut från Akademiska men stoppades in på Ulleråker, sluten avdelning efter ett självmordsförsök kort därpå: jag hade smällt i mig ett hundratal sömntabletter för att komma ifrån allt.

Också den gången klarade läkarna honom. När han sen överfördes till öppen avdelning, kunde han till sin häpna lycka finna att ingen hindrade honom från att promenera in till Uppsala och närmaste systembutik och inhandla vad han ville i spritväg.
    - Det fanns ingen kontroll, säger han. Bara man passade tiderna för ronden varje dag, så kunde man göra vad man ville resten av tiden.

Svensktoppen
Staffan gick på folkhögskola ett år. Men det kunde inte hindra honom från en lika intim bekantskap med flaskan som tidigare. Han träffade en flicka som skulle läsa på universitetet i Stockholm. Henne följde han med dit och blev snabbt en känd men inte särskilt välkommen gäst på Stockholms-krogarna. Staffan fick jobb som sångare med ett band från Karlskrona och kom till och med på Svensktoppen med en låt. Det var ju en framgång. Men i stället för att styra honom mot fortsatt arbete skickade svensktoppsberömmelsen honom vidare ut i ett alltmer sanslöst supande.
    - Det blev en enda fantastisk långdans av sponken och brudar, säger Staffan. Jag var ihop med en fotomodell, jag hamnade för en tid tillsammans med en tjej som var strippa. Det var inget fel på de tjejerna. Det var mig det var fel på.

Så här efteråt förstår jag att vad jag den gången höll på med, det var ett omedvetet men envist försök att supa ihjäl mig, säger Staffan med den klarsyn som ett snart tvåårigt spritfritt perspektiv skänker honom.
    - Jag har vaga minnen av att jag låg till sängs en hel vecka, så söndersupen att jag inte kunde resa mig. Jag hade oerhörda ångestanfall och jag tror - allting utspelade sig ju i en dimma av bakfylla och mardrömmar - att jag den gången sa mig, att kommer jag bara på benen så ska jag kröka till så ordentligt att jag ligger där för gott nästa gång.

Antabus
Den gången fanns ju inget annat alternativ. Ändå kom den dag då han insåg att det måste finnas en anna utväg. Mariapolikliniken på Söder i Stockholm tar hand om sprit- och knarkmissbrukare. Fyllona får ibland bokstavligen spolas av för att befrias från smuts och spyor och blodvite efter fall eller slagsmål. De läggs in på fyra-fem dar och släpps sen ut igen - till nya vändor med bröder och systrar i eländet.

Staffan sökte sig till Mariapol. Naturligtvis var han full när han kom dit upp.
    - Gå hem och nyktra till, kom sen tillbaka, sa man.
    - Jag klarar det inte, sa Staffan. Jag får en helvetes natt.
    - Då får du ha en helvetes natt, för här är fullt, blev svaret. Gå hem och lid dig igenom den, sen är du välkommen!

Han träffade en förstående läkare, doktor Märta Alsén. För hans räkning sökte och fick hon dispens av socialstyrelsen att i hans ena skinka operera in en kapsel antabus. Den kom på plats, men det tog tre månader innan tillståndet för ingreppet letade sig fram från socialstyrelsen. Under de tre månaderna drack Staffan inte en droppe; det var kravet för att operationen skulle göras. Han har heller inte druckit en droppe sedan dess. Inte en enda droppe alkohol sen en höstdag 1978. Efter att ha bälgat i sig starksprit och vin och öl i nästan tjugo år.

Ett liv utan sprit
Det är väldigt bra gjort, det är beundransvärt.
    - Nja, det är det kanske, säger Staffan. Men det är egentligen ganska enkelt: det är rena rama självbevarelsedriften!
    - Du ska inte inbilla dig att jag tror jag är räddad för gott. Jag vet, att om jag bara rör så mycket som en enda droppe öl, är jag där igen. Därför är jag livrädd för skiten.
    - Om det är antabus-kapseln som hjälpt? Nej, det tror jag inte, för jag har ju inte smakar något sedan den kom på plats. Därför har jah heller inte någonsin överfallits av det oerhörda illamående och den ångest som antabus utlöser om man smakar sprit med det motgiftet i kroppen. Jag har så att säga hoppat över den erfarenheten. Men å andra sidan: att jag under lång tid haft en kapsel med antabus under skinnet och vetat vilket helvete jag skulle få om jag börjat dricka, det har säkert haft sin stora psykologiska betydelse.

    - Det är väl så, säger Staffan att jag ändå, och tackochlov inte försent, kom till insikt om att jag måste vända på hela kuttingen. Kunde jag inte supa ihjäl mig och det kunde jag inte trots tappra och mångåriga försök kunde jag kanske slå mig fri från spritbegäret. Och det tror och hoppas jag att jag gjort. Jag har i alla fall inte den ringaste lust att smaka smörjan igen. Jag har upptäckt hur fantastiskt fint det är att vara nykter. Jag går fortfarande på krog, men jag dricker inget starkare än äppelmust och därmed jämförliga drycker.

Fritidsledare
Staffan har läst in grundskolans slutkurs, han går nu på andra året på tvååriga sociala linjen i gymnasiet. Han har precis sökt in till vidareutbildning som fritidspedagog. Han vill bli ungdomsledare, gärna på en ungdomsgård i ett tufft område, där det kan vara si och så med nykterheten bland tonåringarna.
    - Jag tror jag kan bli en bra fritidsledare, sääger han. Jag vet i varje fall vad jag talar om när jag ska försöka få killarna och tjejerna att inse hur vansinnigt det är att börja hårdkröka redan i tonåren.
    - Jag är ju ett levande varningsmärke hela jag!

Grammofonskivan kostade honom 6000 kronor att producera. Det är ju en försvarlig slant, men Staffan säger att det är ändå ingenting mot vad han kunde supa upp på ett år när han var som värst i farten.
    - Jag pressade den i 300 ex. De är sålda nu, jag har redan en ny pressning på gång. När den upplagan är såld kanske det rent av går ihop, säger Staffan. Den borde finnas på varje ungdomsgård, på varje discotek, överallt där ungdomar brukar samlas.

De borde lyssna på den inte bara dansa till den, trots dess medryckande rytm. Radion borde spela den. Inte för att Staffan Sundin ska få Stim-pengar. Utan för att den har sitt klara, raka budskap: Jävla sprit!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤




Ångest - 2004.


En musikers inre - 2004.


Sista dansen - 2004.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


Ett par bilder hämtade ur Staffan fotoalbum, där han antecknat:
"Dom hjälpte mig med 1:a versionen av JÄVLA SPRIT samt DU ÄR DIN
EGEN LYCKAS SMED". Inspelad i HZ-studio.
Klas piano, Lelle trummor, Peje gitarr, Bosse bas, Hasse tekniker.


STAFFAN & HETA TIPS - i replokalen hösten 1980.
Fr. v. Pekka, Harry, Staffan, Rickard, Göran och Tobbe.


Rickard Engberg och Staffan Sundin hösten 1980.


Staffans anteckning: "Replokalen är klar - Go on - make it".






¤ Den inspelade plattan kunde man beställa via en broschyr som socialdepartementet i Stockholm skickade ut.











I Aftonbladet söndagen den 27 juli 1980 fanns en stor artikel där Staffan
Sundin berättade om sina år som alkoholmissbrukare.


1960. Larry Dean, 15, som en blek kopia av sin store idol
Elvis Presley.


1980. Larry Dean är död. Ur dimmorna steg Staffan Sundin
fram. Nu är han spritfri och nu är asfalten hans scen.
-----------------------------------------------------------------------------------




En liten rättelse; Älvsbyn ligger i Norrbotten - inte i Västerbotten.


Ytterligare en platta signerad STAFFAN & HETA TIPS.

----Text: ROGER LINDQVIST-----Forts. följer......



Historien om LARRY DEAN - del 12

¤ Vart han än drar fram, så har han en förunderlig förmåga att väcka tidningarnas intresse. Jag pratar som ni förstår om Staffan Sundin, eller Larry Dean, det artistnamn som kom till när han var stor popidol i The Balubas från Örnsköldsvik. 1974 ses Larry Dean i tidningar som Expressen, Året Runt, Göteborgs-Tidningen, Hennes, Aftonbladet m. fl. Samma år släpper Larry Dean en LP-skiva tillsammans med komikern, skådespelaren och imitatören Lasse Haldenberg. På Haldenbergs meritlista står bl. a. flera filmroller som exempelvis 1979 i Lasse Åbergs "Repmånad", 1988 fortsätter samarbetet i "SOS - en segelsällskapsresa" samt "Den ofrivillige golfaren" 1991. 2006 kan man se samme Haldenberg i den kritikerrosade TV-serien "Mäklarna" där Kjell Bergqvist har en av huvudrollerna.


1974 kamperar dessa två muntra herrar ihop på en live-inspelad LP
från en restaurang i Stockholm. Larry Dean och Lasse Haldenberg är
namnen på de två muntergökarna.


I veckotidningen Året Runt finns i september 1974 en mindre artikel som berättar lite närmare om något av LP-plattans innehåll:


Så här i efterhand kan man ju inte låta bli att undra, om den där så
korrekte TV-mannen Knut Ståhlbergs eventuella tankar om att få sitt
kärleksliv besjunget på LP-platta.


Som tidigare sagts och skrivits, så syntes den gode Larry Dean ofta i massmediernas trycksvärtsluktande blad, där hans enmansorkester som oftast stod på tapeten. Expressen-redaktionen var icke ett dugg sämre. Hösten -74 såg man återigen "den där Sundin" på sidan Bekantas Bekanta på en bild som behandlade hans musikaliska kall:






Larry Dean (Staffan Sundin) i aktion som enmansorkester.


VÄXJÖ: Detta är en av Sveriges få överlevande enmansorkestrar: Staffan Sundin från Älvsbyn, som under artistnamnet Larry Dean spelar inte mindre än sex instrument samtidigt och sjunger därtill! Visst svänger det om Larry när han sätter fart på bastrumma, high hat, tamburin, gitarr, kazoo och munspel. Krogunderhållare av Larrys typ är det stor marknad för just nu. Det visar anbuden från pubar, folkparker och diskotek.

Larry, som i dagarna avslutat ett månadslångt engagemang på Gästgivaren i Växjö, har redan spelat in en ny singel med Lasse Samuelsson, en ny singel och en LP är på gång.
    - Jag satt och kliade på gitarren och tyckte det lät så skralt, så jag började stampa takten på bastrumma och high hat. Sen satte jag fast kazoon på munspelet och sen var den ett faktum, hela enmanssextetten! säger Larry.

----------------------------------------------------------------------------------------------

I november -74 fanns den här notisen i Göteborgs Tidningen (GT.):



--------------------------------------------------------------------------------

¤ Veckotidningen Hennes, ville inte vara sämre. Den 31 oktober 1974 fanns Larry Dean åter i blickpunkten:




LARRY DEAN - Sveriges Don Partridge.


¤ "Sveriges svar på Don Partridge - Sveriges största emansorkester" det finns många etiketter att klistra på Larry Dean - killen som är en hel grupp. Ensam lirar han nämligen på en gång sex instrument, bastrumma, high-hat, kazoo, munspel, tamburin och gitarr. Och så sjunger han förstås. Det där med att kallas för "Sveriges svar på Don Partridge" är Larry inte så förtjust i. Han vill bli tagen på allvar och ser själv högst seriöst på sin musik.

Larry kan man hitta på alla ställen, krogar, pubar, dansrestauranger, diskotek och privata fester. Han har en repertoar som spänner över det mesta och klarar av att spela inför i stort sett vilken publik som helst.
    - Anledningen till att jag lirar allt ensam är att jag är något av den ensamma vargen. Jag sjöng tidigare i en dansorkester men trivdes inte med att hela tiden underordna mej andras viljor. Nu bestämmer jag helt över mej själv och det är aldrig någon som kan klaga på mej.

    - Egentligen var det en ren slump att jag blev enmansorkester. Jag hade ett par trummor i min källare och en kväll satte jag mej på trumstolen och började lattja med gitarren. Omedvetet började jag slå takten med bastrumman och plötsligt kände jag att det fungerade. Sedan dess har det gått av bara farten.
    - Det finns dom som säjer att jag har prostituerat mej och på sätt och vis har dom kanske rätt. Men skulle jag lira det jag verkligen ville skulle jag inte ha en chans att försörja mej. Jag tycker att det här är en ball pryl och är glad bara jag kan få publiken att trivas. Jag vill kunna tillfredsställa alla smakriktningar och då går det inte att köra med en översittarattityd gentemot publiken.

    - Jag försöker hela tiden att hitta nya instrument som jag kan lägga till min uppsättning. Mitt största problem är att jag inte har någon bas. Ibland har jag funderat på att ta med en basist som dessutom kan sjunga. Men då skulle jag inte vara "Sveriges största enmansorkester" längre.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

¤ Bacchi-källare, Mosebacke, Fattighuset - några av Stockholms mest ansedda klubbar där Larry Deans enmansorkester hörs och syns. Samtidigt som Larry Dean stämmer upp till sång, showar kändisar som exempelvis Bosse Parnevik våningen ovanpå. Klubbspelningar följs av uppträdanden ute på Ålands hav eller månadslångt engagemang på flotta "The Scotsman" på Karl Johansgatan 17 i Oslo. Larry Dean reser också ofta runt ute i landet, där han vid något tillfälle gästar Piteå.


Larry Dean både hörs och syns på de mest ansedda och stora inne-
klubbarna i storstaden Stockholm vid 70-talets mitt. Anbuden haglar
över killen med de många instrumenten. Larry Dean har hittat sin
egen värdefulla nisch.


¤ Larry Dean bokades under den här perioden genom Henning Hendrix Artistförmedling. Hendrix, född i Värmland 1930, var inte bara förmedlare, han var också musikförläggare, drev det egna skivbolaget "Music", där Larry Dean gjorde en singel 1972, uppbackad av Lasse Samuelssons orkester. Henning Hendrix var även producent och kapellmästare  i det egna bandet. En mångsysslare med andra ord. Hendrix tillhör dragspelseliten i landet och har under åren gett ut ett antal plattor. Sitt första band startade han 1952, tre år efter flytten till Stockholm.


Henning Hendrix är en musikant som sett det mesta inom under-
hållningsbranschen. Trots sina 81 år fyllda så "drar" han fortfarande
i sitt dragspel. Hendrix har samarbetat med bl. a. Cacka Israelsson,
Titti Sjöblom, Umberto Marcato m. fl. 1972 gavs Larry Deans singel
ut på Henning Hendrix bolag "Music".


-----------------------------------------------------------------------------------

Vi förflyttar oss fram i berättelsen till året 1975. Larry Dean gör som vanligt sina turnéer där han gästar de flesta svenska städer. En av dessa är Eskilstuna. Som brukligt så hamnar Larry Dean i tidningen:


"Sveriges största enmansorkester", Larry Dean, gästar Eskilstuna
nästa vecka för att framträda på fritidsgårdarna.

Fritidsgårdarna i Eskilstuna får under veckan 4-8 mars besök av "Sveriges största enmansorkester", den 29-årige musikanten Larry Dean från Stockholm. Denne gör då en turné på gårdarna och besöker varje kväll två. Larry Dean spelar kazoo, munspel, gitarr, bastrumma, high-hat och tamburin samtidigt och dessutom sjunger han. Fnv är han annars sysselsatt med att spela in en ny LP-skiva tillsammans med imitatören Lasse Haldenberg. Larry spelar och sjunger och Lasse härmar ett 20-tal kändisar. Larry Dean har dock tidigare gjort ett par skivor, bl. a. "Ingen gör någonting" - en CBS-singel.

Den 13 februari 1975 skriver Norge Dagbladet följande:

"Mens forste etasje bare har den vanlige lirum-larum på tape i hoytalerne,
kan spiserestauranten i kjelleren by på "live" underholdning. I disse dager
er det Larry Dean med "Sveriges storste enmannsorkester" som stå for den
- han betjener slagverk og gitar samtidig og synger dertil, og det gjor han
bra. Hva mer kan man forlange av et enmansorkester - ?"

Larry Dean underhåller under sin Norge-sejour på klubben "The Scotsman".


Larry Dean på "The Scotsman" på Oslos paradgata Karl Johan nr. 17.
"Han ha kömme opp sä Sundins´påjken!" Som vi skulle sagt häruppe
på vår klingade dialekt. Vad det betyder? Joo, "Han har kommit upp sig,
Sundins-pojken!".


På sitt hotellrum i sin ensamhet, författar Staffan Sundin ett brev som han skickar till redaktionen på FIB-Aktuellt. Brevet andas en aning bitterhet, kanske även en smula frustration, när han efter en hel dels grubblande om artistlivet och dess bakgrund, beskriver sin situation. Illustrationen till reportaget, blir en bild som tas efter en föeställning. Och där sitter han, Staffan Sundin i egen hög person, med en cigarett i sin hand och blickar rakt in i fotografens kameralins, smått desillusionerad:



Det kom ett brev till FIB-Aktuellt. Avsändare var Larry Dean,
artist och f.d. idol. Nu är han bitter på vad som sker i nöjes-
branschen.


¤ Att vara suparkompis med en grammofonproducent är nyckeln till framgång, om man är manlig artist i Sverige! Det säger Larry Dean, artist och idol i det lilla formatet. En av dem som aldrig lyckats bryta sig fram till en position i artistkändisvärlden. Larry Dean utvecklar sig vidare:
    - Tjejerna har det lättare, för dom vet inte en sån guldgruva dom sitter på. Det är bara att gå i säng med rätt kis. Att vara familjemedlem i en redan etablerad musikerfamilj är också en fördel. Om man inte uppfyller något av de här kraven är det lögn i helvete att få in en fot bland de stora. Man får aldrig en chans.

Larry Dean är bitter. Han är en av de många artister i Sverige som kuskar land och rike runt, år ut och år in. Han har inget fast jobb, stannar högst en månad på samma ställe, han underhåller massor av människor, får direktkontakt med dem på klubbar, ungdomsgårdar och pubar. Men han är inte speciellt känd, han har aldrig legat på någon topplista, hams hemmaproducerade skivor spelas inte i radio. Han är inte erkänd.



    - Just nu jobbar jag med min enmansorkester, säger Larry Dean. Det är bäst så. Jag är en orolig själ och tycker det är bäst atta bara ha mig själv atta ta hänsyn till. Är man en hel orkester kan man inte spela dom låtar man själv känner för eller ta dom jobb man tycker låter kul. Då måste man hela tiden ta hänsyn till vad dom andra vill göra. Jag är unik i svenskt nöjesliv, för såvitt jag vet är det ingen annan som spelar sex instrument och sjunger i samma låt. Dock inte samtidigt. Nu har jag funnit min stil, och det är det här som går hem hos publiken.

¤ Larry har just nu ett månadslångt engagemang på The Scotsman i Oslo, och trots att det är en vanlig restaurang är det några som sätter i gång och dansar när Larry Dean kör sina rockigaste låtar med höger fot på bastrumma, vänster på high-haten, händerna på gitarren, läpparna på munspelet och kazoon (låter som saxofon).
    - Då har jag respons, säger han.

Larry Dean är 30 år och har hållit på i musikbranschen i snart femton år. Borde du då inte på så lång tid ha hunnit skaffa dig de kontakter du säger är så viktiga?
    - Jo, om jag hade bott i Stockholm. Men jag kommer från Älvsbyn och har spelat med olika småband i Norrland innan jag började tänka på den här branschen på allvar. När man då kom till Stockholm blev man ju betraktad som en byfåne från Norrland, som inte kunde vara diplomatisk och snacka med dom rätta personerna. Jag gick direkt på och sa vad jag tyckte, men det skulle man tydligen inte göra. Det skulle krusas.

    - Jag har gett upp några gånger. Första gången var efter fem år. Då hade livet varit musik, sprit och brudar. Aldrig något annat. Jag fick ett ryck och fick för mig att nu skulle någonting in i skallen på mig. Nu skulle jag bli intellektuell. Så jag började på en handelsskola. Det var väl nyttigt på sätt och vis, men den största nyttan hade jag av en lärare som lärde mig hur man gör konkurs och klarar sig ur det med både pengarna och äran i behåll. Åtminstone pengarna.



    - Sen skulle jag göra lumpen vid S1 i Uppsala. Under den tiden råkade jag ut för en mycket allvarlig bilolycka, och jag blev så illa skadad att jag fick ligga på lasarett i åtta månader. Jag fick en skallfraktur och några benbrott. När jag gick sjukskriven började en kille och jag att åka runt på landstingets sjukhus och spela för sjuklingarna för att pigga upp dem. Jag visste hur vansinnigt tråkigt och långsamt man har det när man ligger på sjukhus. Alla avbrott är välkomna i ens trista rutin.

¤ Larry tänkte att han skulle ta det lugnt ett tag och försöka plugga igen. Började på Vindelns folkhögskola och det gick bra. Till en början. Sen bildade några polare och Larry ett band igen, och artistlivet lockade på nytt. De tog spelningar i "trakten", vilket kunde betyda resor på uppåt en 50 mil. Larry Dean, som egentligen heter Staffan Sundin, var sångare.
    - Alla stora stjärnor hade artistnamn, och då ville jag vara lik dom, förklarar Larry Dean. Larry var lätt att säga och vanligt i England och USA. Dean kom från James Dean, Dean Martin och så var det inte så långt från Sundin.
    - Jag tröttnade snart på den orkestern och bestämde mig för att åka till Stockholm. Jag räknade ut att om jag sålde allt jag ägde skulle jag kunna leva ett halvår och kolla upp vilka jobb som fanns. Sagt och gjort. Jag sålde allt och stack. Men redan efter två veckor fick jag erbjudande om ett jobb med Tobbes orkester från Karlskrona. Ett år reste vi tillsammans sen lämnade jag dom för High Notes från Göteborg.

    - Man lär sig otroligt mycket när man reser så här. Man ser hur allt funkar. Hur jäkligt allt är bakom den glittrande, glada fasaden man visar publiken. Jag kan ju aldrig hålla käft heller och har råkat i dispyt med många arrangörer och förmedlare. Jag vet vad jag talar om när jag säger att branschen är rutten.
    - För tre år sedan bestämde jag mig för att bli enmansorkester. Jag lärde mig tre ackord på gitarren, spände fast ett munspel och placerade även en trumma på scen. Det gick hem som fan hos fansen. Dom begriper ju inget av musiken, så dom fattade inte hur gräsligt det lät. Jag är ju helt prostituerad och kör bara dom låtar publiken vill höra. Såna som legat på listorna länge, och alla känner igen. Demis Roussos, Flamingokvintetten, Taube och dom.

¤ Det var då Larry Dean tyckte att tiden var mogen för ett skivgenombrott. Han hyrde Europafilms studio och Lasse Samuelssons orkester med bl. a. Janne Schaffer på gitarr och Ola Brunkert vid trummorna. Larry Dean själv skötte sångmiken. Det blev en singel med två svenska låtar översatt från engelskan.
    - Här körde jag då på stan runt med ett band med bra musik, bra sång, bra text. Det var en färdig produkt. Bara att pressa till en platta. Men det verkade som om det skulle vara jobbigt för producenterna att lyssna på det. Dom sa "Jaha, det låter ju bra, men..."

Felet låg tydligen inte alls på musiken eller sången. Det låg hos mig. Jag var en byfåne från Norrland utan bekanta i branschen. Naturligtvis kan inte alla dessa som har bekantingar och kontakter i branschen vara helt talanglösa. Men ibland är kontakterna viktigare. Se på Lill-Babs. Inte ska någon komma och säga att hon sjunger särskilt bra. Men hon har lärt sig den här branschen. Jag minns en gång när jag åkte med ett Norrlandsband. Vi skulle spela dansmusiken och Lill-Babs skulle svara för showen. Deras ena förstärkare hade gått sönder och hon frågade oss om hon kunde få låna vår. - Jo, det gick väl för sig. Då gav hon mig en kram. Va? Vilken tjej! Vilken utstrålning! Jag blev helt matt bara av att se henne! Hon hade mycket väl kunnat en förstärkare. Hon är värd allt erkännande hon kan få numera.

    - Jag gav inte upp trots att ingen av de stora producenterna ens hade tid att lyssna på mitt band ordentligt, utan jag pressade en skiva själv. Hade jag kostat på 7.000 kronor kunde jag lägga några hundra till tyckte jag. Tyvärr sålde skivan inget vidare. Men det var p.g.a. dålig marknadsföring.


Just nu finns Larry Dean i Oslo där han på restaurangen The Scotsman
bildar enmansorkester med hela sex instrument.


¤ För tre år sedan tyckte Larry Dean att det var dags att förnya enmansorkestern. Han skulle utöka med två go-goflickor.
    - Jag annonserade och fick tjugo svar. Medan jag gjorde personliga intervjuer med dem avverkade jag tio av dem. Ja, rent sexuellt alltså. Dom var tydligen så vana att man ligger till sig jobb i den här branschen att det var inget att diskutera. Till och med när de sökte jobb hos lilla okända jag. Hur ska det då inte vara när det gäller kända artister.
    - Var det alltid flickorna som bjöd ut sig?
    - Mja, kanske inte direkt. Man är väl karl. Men de två flickorna jag sedan anställde låg jag inte med.

Larry Dean klunkar på sin öl och röker oavbrutet. Tre paket om dan. Han ser mycket äldre ut än sina 30 år. Artistlivet har tärt på honom.
    - Jag ger dom inte en chans till, säger han om grammofonbranschens nyckelfigurer. Om dom inte kommer med justa kontrakt förstås. Jag har funnit min stil nu och den ger jag inte avkall på. Nu kan det vara deras tur att krusa. Något annat som Larry Dean tycker illa om är att betala skatt.

¤ Han har egen firma och B-skattsedel och ska på egen hand sköta sina skatteinbetalningar.
    - Det gör jag på sätt och vis. Ingen tackar mig om jag betalar in en massa tusen varje månad. Jag ger i stället bort pengar till folk som behöver. Många tycker att jag är förbaskat snäll. Visserligen har det gått till utmätning några gånger, men jag ser alltid till att jag inte äger något. Förresten avskrivs skatteskulder på fem år. Så det är ingen fara. Jag klarar mig alltid. Har massor av jobb. Efter Oslo ska jag till Stockholm och sen vet jag inte riktigt. Men det dyker alltid upp något. Jag är ju en prostituerad som gör allt för publiken!

------------------------------------------------------------------------------
FIB-Aktuellt ¤ 1975.


Förutom sin speljobb, hann även Staffan med att producera två stycken plattor under året 1975.





--------------------------------------------------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST / Forts. följer...



Historien om LARRY DEAN - del 11

¤ I historien om älvsbygrabben Staffan Sundin, alias Larry Dean, har vi nu kommit fram till året 1973. Fyra stycken speciella sorts händelser, väcker massmedias intresse detta år. Journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou avslöjar en för allmänheten okänd informationsbyrå (IB) i en serie artiklar i Folket i Bild/Kulturfront. Följden blir att de båda döms till fängelse för spioneri. I augusti det här året riktar sig världens blickar mot Kreditbanken på Norrmalsmstorg i Stockholm. Rånaren Jan-Erik Olsson tar fyra anställda som gisslan, samtidigt som han kräver tre miljoner kronor och att Clark Olofsson skall släppas fri och föras till banken. Fem dagar därpå får dramat ett lyckligt slut.

Den 15 september avlider Gustaf VI Adolf på Helsingborgs lasarett i en ålder av 90 år. Sonsonen, Carl XVI Gustaf tar sin farfars plats på den svenska tronen. Riksdagsvalet den 16 september utmynnar i en så kallas lotteririksdag, då de båda blocken hamnar på 175-175. Socialdemokraternas Olof Palme sitter dock kvar som statsminister.

¤ Larry Dean åker som vanligt runt med sin enmansorkester. Det nya projektet blir en sommarturné, där Larry Dean den här gången omger sig med två söta tjejer, Eleonore Öst (jodå, hon härstammar från den musikaliska familjen från Hälsingland och är kusin till Berndt och Inger Öst), samt Vera Berg magdansande fästmö till Larry Dean. Trion kommer också ut med en platta på skivmärket "Music".


På Aftonbladets nöjessidor står att läsa om trion Larry Dean, Vera
Berg och Eleonore Öst .


Sångerskan Eleonore Öst får tidningarna intresserade kanske lite-
grann på grund av sin släktskap med den välkända Öst-familjen.


I diverse reklamutskick puffar man för den show som trion bjuder på.


Resultatet av det musikaliska samarbetet blir en singel på skivmärket
"Music". På bilden: fr. v. Vera Berg, Larry Dean och Eleonore Öst.


¤ I egenskap av författare till Staffan Sundins liv och leverne, kan jag inte låta bli att imponeras av hans ständiga ombyten på det musikaliska planet. Än sjunger han visor till ackompanjemang av gitarr, munspel och trumma, för att i nästa stund byta skepnad och i strålkastarljusets sken bli "rockare" så träflisorna ryker och publiken försätts i ett slags förstadium till extas. Imponerande! Men kom ihåg, att Staffans rötter är sprungen ur rockens mylla, uppe i Norrbotten på Forums scen i Älvsbyn i början av "The Swinging Sixties", där det hela en gång fick sin början. I Staffans CV finns även flera kapitel som handlar om en tid som popidol, dansmusiker (trummis), vissångare, världsrekordhållare i långsjungning samt en hel del annat som skulle ta alltför lång tid att presentera här. 



Larry Dean i kanariegul scenkostym med sin enmansorkester. Hans
ständiga ombyten vad gäller genrer, är likt en kameleont som hastigt
skiftar färg. Imponerande med andra ord!


Säg den stad som inte Larry Dean besökt under sina turnéer runt om
i landet.


¤ Under en period fanns två go-go-tjejer vid Staffans sida. Den ena var Katja Orovic från Jugoslavien samt svenskan Anna Berg som lockade publikens (herrarnas) blickar mot estraden. Om detta har jag hittat den här artikeln:


Här har ni Larry Dean, landets största enmansorkester. Tillsammans
med Katti och Annie har han snart premiär på sin krogshow.



Får vi presentera Larry Dean (Staffan Sundin, 28 år), musiker och sångare och landets största enmansorkester. Han spelar på sex instrument på en gång. Och så sjunger han också...

Larry Dean, som speciellt danspubliken på Grottan i Hallsberg känner till, är från Norrbotten, men har bott i Stockholm i flera år. Det är en dyr musikanläggning som han håller sig med.
    - 25 000 är den värd.
Pengarna har Larry bl. a. tjänat in på att vara manlig strippa. Nu är den tiden förbi. Men instrument har han som sagt skaffat sig och förutom den stora förstärkaranläggningen ingår gitarr, bastrumma, tamburin, high-hat, munspel och kazoo.

Till sin nya showpremiär på Balders Hage, Stockholm den 1 mars skall Larry komplettera med ytterligare mikrofoner och en ljusorgel. Dessutom får han två flickor (båda dansöser och sångerskor) med sig, Katja Orovic från Jugoslavien, bosatt i Sverige i åtta år, samt Anna Berg. Båda flickorna är för övrigt ingenjörer och kan säkert hjälpa Larry om förstärkaranläggningen skulle gå sönder.

Larry Dean har de senaste åren varit gitarrist och sångare i olika dansband. Han har bl. a. varit med i Tobbes samt Eskilstuna-banden Paul Dennis och Curt-Görans. I vår kommer han på en LP-skiva med titeln "Två sidor med Larry Dean". För musikarrangemanget svarar Lasse Samuelsson vars orkester också är med på plattan. Larry finns redan på en EP-skiva med titlarna "När ingen gör någonting" och hans egen "Lev ett liv med sång". Nu hoppas han kunna vara med i TV-programmet "Halvsju" och spela upp med sin enmansorkester ("Sextetten Brundin" som han också brukar kalla sig). I sommar blir det folkparkerna.
------------------------------------------------------------------------------------------




--------------------------------------------------------------------------------



¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Text: ROGER LINDQVIST / Forts. följer...


Historien om LARRY DEAN - del 10

I förra avsnittet berättade jag om Stefan Sundins smått uppmärksammade turné i grannlandet Norge. Detta p.g.a. av sitt vågade innehåll. Medan vi hemma i trygga "Svedala" blivit ganska så luttrade av "runda" ord och nakna kroppar, så låg "di norske" en bra bit efter. Sveriges rykte som lite vågade, tog sin början på allvar med filmen "Hon dansade en sommar" som kom 1951. Det var då som unga sköna Ulla Jacobsson visade sina bröst inför en häpen omvärld. Synen på svensk synd späddes på ytterligare i "Käre John" från 1964 med Christina Schollin och Jarl Kulle i rollerna. Filmen stämplades som pornografisk, trots att pornografi då innebar på sin höjd en naken kropp.

Väl hemma i Sverige och Stockholm fortsatte Staffan Sundin sitt musikaliska värv. Staffan alias Larry Dean, syntes numera även uppträda på klubbar av lite mer vågad karaktär. Inte bara som underhållare, han deltog aktivt i de live-shower som visades. I annonserna kallades Staffan Sundin för "Mr. Strip".


I skarven 1971-72 tar Staffan Sundin steget från svensktoppssång
till mer vågade saker. I detta reportage ses han som "Mr. Strip".


I novellen "Bordellgåtan" figurerar Staffan Sundin som karaktären
"Hugo". Här ses han med en okänd dam vid sin sida.


Runt Staffan flockas vackra unga damer. Som här i en fotostudio 1971.


Vackra damer ja, här ses han på en något manschauvinistisk bild med
sina två go-go flickor. Mer om det lite längre fram.


¤ Larry Dean syns runt om i landet. Ibland ses han i sin eget komponerade enmansband, för att även synas i större konstellationer. I början av 1972 uppträder han tillsammans med dansbandet Paul Dennis från Eskilstuna. En orkester bestående av fem heltidsmusiker som under 70-talet kommer att låta höra talas om sig. Noteras kan att mellan 1972-75 var Paul Dennis Sveriges näst mest bokade band efter Streaplers. Ett bevis för orkesterns popularitet. Ett gulnat tidningsklipp berättar mer om saken:




Larry Dean och Paul Dennis orkester var de som underhöll på den
första Rock-galan i Hallsberg på många år. Besökarna trivdes till max,
och fröjdades verkligen åt rockens pånyttfödelse.

HALLSBERG: Rocken är på väg att erövra Sverige igen, det fick man klara tecken på i fredagskväll i Grottan, Hallsberg. Det var mycket folk, och oj vilken fart det var på dansgolvet när Paul Dennis orkester spelade, medan Larry Dean höll gala med mikrofonen i hand. Larry Dean och Paul Dennis orkester är mycket populära bland rockkretsar i Stockholm.

Rocken är på väg tillbaka, och kanske kommer det att återuppstå en lika fin glansperiod som för drygt tio år sedan. Larry Dean klarade av de flesta av de gamla "godingarna". Han lyckades med konststycket att tända publiken från allra första början, men det kanske inte var något att förundra sig över när han sjöng Elvis Presleys, Fats Dominos, Chuck Berrys, Bobby Vees och Jerry Lee Lewis mest populära låtar. Rock´n-Roll-aftonen slog väl ut, och det kommer säkert att bli lika mycket folk den tionde mars då Rockfolket kommer på besök i Grottan, Folkets Hus i Hallsberg. Larry Dean gjorde två framträdanden på vardera 45 minuter under kvällen. Mellan den levande musiken höll Pege igång med sitt diskotek och de senaste plattorna.
-------------------------------------------------------------------------------------




LARRY DEAN - idolporträtt 1971.


¤ Det är inte endast i Stockholm med omnejd som pubiken får tillfälle att njuta av Larry Dean & Paul Dennis. Turnerandet tar dem ända upp till lite mer kylslagna trakter. En av spelplatserna är lappländska Åsele i Västerbottens län. Kan tänkas att Staffan inom sig känner sig aningen "hemmavid" när han återigen ser de norrländska djupa skogarna som han en gång lämnade för sitt musikaliska intresse. I Åsle ungdomsgård anordnas dans till Paul Dennis orkester samt Larry Deans enmans-orkester.




Larry Dean besöker Åsele den 1 mars 1972.


LARRY DEAN låter inte "rockigt" om man jämför med klingande
namn som Rock-Ragge, Little-Gerhard, Little Glimstedt. Men enligt
varudeklarationen spelar Larry rockmusik. Larry Dean och hans ork-
ester spelar på ungdomsdanser under sportlovet i Fritidsgården och
Ungdomsgården i Söderhamn samt Söderala fritidsgård.




LARRY DEAN underhåller sportlovslediga ungdomar i Söderhamn.


150 sportlovslediga och dansglada ungdomar kom till rockshowen på Fritidsgården, Söderhamn, i torsdagskväll. Paul Dennis Rockband och sångaren Larry Dean från Stockholm stod för såväl dansmusik som för akrobatisk, Elvis-inspirerad show.

Larry Dean började redan 1960 som sångare i rockbandet "The Boogie Boys" hemma i Älvsbyn och har sedan varit trubadur, gästspelat på Svensktoppen med Tobbes från Karlskrona samt blivit världsmästare i långsjungning två gånger - rekord 24 timmar - för att sedan gå tillbaka till rocken som fått nytt uppsving på 70-talet. De många decibelen tycktes inte bekymra den dansanta skolungdomen som tyckte det var "kul", "festligt", "roligt" att dansa efter levande rockmusik.

Fritidsgården anordnar diskotek minst en gång i månaden med antingen disc-jockey eller turnerande pop- och rockband, berättar fritidsgårdsassistent Bill Pettersson som även arrangerat rockshowen. Man har också andra aktiviteter som turnering i pingis, film var 14:e dag, TV, jukebox. Fritidsgården har öppet för sin ungdomsverksamhet - måndagar, onsdagar, torsdagar och fredagar mellan klockan 18 och 22 samt varannan söndag mellan klockan 17 och 21. Eftermiddagsklubbar finns för barn med arbetande föräldrar alla arbetsdagar mellan klockan 13 och 17. Inträde får man efter anmälan till Fritidsgården dock finns bara utrymme för ett begränsat antal barn i åldern 8-12 år.


Bra show, tyckte Bror Törnell, Söderhamn här med flickvännen Ing-
Mari Gustafsson, Vågbro.

---------------------------------------------------------------------------------

¤ April 1972. Larry Dean ingår i en ny konstellation, i och med sin medverkan i göteborgsbandet "High Notes". Samma vår väntar en turné på Grönland där Larry Dean och kompbandet High Notes har engagerats för att underhålla på de amerikanska baserna som finns placerade där. I norska Kristiansand finns Larry Dean i ortens tidningar. En av dem slår på stort när man i rubriken meddelar detta:

"VERDENSREKORDHOLDER I KRISTIANSAND"

Verdensrekordholder LARRY DEAN.

Visste De at vi for tiden har en verdensrekordholder i Kristiansand?
Nå er det riktignok ikke skoyter eller noen annen norsk toppgren det er snakk om, men i noe vi kan kalle for "langmannen svensk og heter Larry Dean. Han opptrer for tiden på Markens Grode sammen med orkesteret "HIGH NOTES".

   - Det var sommeren 1970 jeg satte rekorden, forteller Dean i en samtale. Jeg sang i ett strekk 19 timer og såvidt jeg vet er det ingen som har slått rekorden. Larry Dean har ikke spilt med "High Notes" i mer enn et par måneder, men det er meningen at samarbeidet skal fortsette. Etter engasjementet i Kristiansand går turen til Gronland det orkesteret skal underhole amerikanske soldater i to måneder. For riktig å pigge opp gutta vil orkesteret da ta med seg en dansk go-go-danserinne.

Forovrig er både orkesteret og Larry Dean kjent for flere plateinnspilninger i Sverige, og de har også vaert innom den eksklusive Svensktoppen flere ganger. Orkesteret har holdt sammen i 12 år, og i 1964 ble de nr. 2 i Sveriges Radios landsomfattende konkurranse for tvist-band. Reportoiret har forandret seg siden den gangen, og nå spiller orkesteret det publikum vil ha, nemlig de siste slagerne. Orkestermedlemmene er selv svaert begistret for jazz, men det nytter det ikke å spille på restaurantene i dag.
    - Folk vil ha pop- og da må vi spille det, sier orkesterets leder, Staffan Sundin.


HIGH NOTES & LARRY DEAN. Norge i april 1972.




¤ I det privata slår kärleken till, när Staffan förälskar sig i en blond vacker norska, som lystrar till namnet Ingebjorg Högset. Naturligtvis föranleder det tidningarna att skriva om händelsen.


Tidningarna skriver: "Sångaren LARRY DEAN har förlovat sig med en
norska. Hon heter INGEBJORG HÖGSET och är 20 år. Kul för henne.

-----------------------------------------------------------------------------

1972 kommer Larry Dean ut med en singel. Orkestern som kompar är kanske landets mest förnämligaste: Lasse Samuelssons orkester, där gitarristen Janne Schaffer och ABBA-trummisen Ola Brunkert ingår. I ett reklamutskick kan man läsa följande:



Larry Dean - Sveriges Don Partridge...

--------------------------------------------------------------------

¤ Ett intressant intervjuobjekt
har han sannerligen varit - Staffan Sundin. Hans sätt att sticka ut gjorde media intresserade. Titta bara på hans olika skepnader, rock´n roll sångare, dansmusiker, trubadur, enmans-band med gitarr, munspel, kazoo och bastrumma. Lik kameleonten har Staffan åstadkommit skiftningar i färg och ton genom livet, även i med- och motgångar. Ett bevis på att min "psykologiska profil" inte är helt fel, kommer fram i detta urklipp, hämtat från Kvällsposten i november 1972:



Det började av en slump och här sitter han nu själv som en hel ork-
ester Larry Dean, alias Staffan Sundin.



VÄXJÖ: Han låter som en hel orkester - inklusive vokalist - och det är han ju också. Larry Dean eller Staffan Sundin, som han egentligen heter spelar fem instrument samtidigt. Just nu uppträder han på krog i Växjö, sen väntar skivinspelningar och TV. Det har gått fort för Staffan. Alltsammans började för bara sex månader sedan med en snilleblixt.

    - Jag hade turnerat som vokalist med en orkester i Norge och åkte hem til Norrland för att vila, säger han. Jag har aldrig spelat något särskilt instrument. Därhemma plockade han i  alla fall fram en uppsättning trummor han hade i källaren. Och så hade han gitarren. När han sjöng till gitarr så kom han att sitta vid trummorna. Och fötterna var ju lediga så bastrumman fick backa upp kompet med sitt bompa-bomp. Ja, så hade han ju munspel också...
    - En förmedlare ringde och frågade om jag ville åka till Piteå och vara trubadur. Jag försökte slippa. Jag var inte säker på gitarr, tyckte jag. Men till slut lovade jag i alla fall, säger Staffan. Jag vet inte vad som for i mig, men jag tog med mig trummorna och munspelet.

Succé direkt
I Piteå köpte Staffan en förstärkaranläggning och när kvällen kom hade man inte en trubadur hos arrangören, utan en enmans-orkester. Det blev succé. Man dansade till "kvintetten Sundin" så det stod härliga till. Sedan dess har det bara rasat jobb över Staffan. Nu senast har han haft tre engagemang samtidigt och varje kväll måst flytta orkesteruppsättningen mellan olika stockholmskrogar.
    - Jag höll på att jobba livet ur mig, säger Staffan. Men stålar blev det. Nu måste jag ta det lite lugnare. Därför spelar jag en månad här i Växjö.

Spelar allt
Staffan spelar allt från svensk- och kvällsstoppar till evergreens och rock. Detta är besättningen i kvintetten Sundin: höger fot trakterar bastrumman, vänster fot sköter tamburin och high-hat, gitarren släpper han aldrig, men med munnen sköter han omväxlande munspel och kazoo. Det senare låter som ett mellanting mellan kam och saxofon. Ja, så sjunger han förstås. Det märks att han har vokalistträning. Den sidan av jobbet släpper han heller inte helt. Ibland gör han inhopp framför en riktig orkester.

---------------------------------------------------------------------------------------


1972 är året då Larry Dean går in i Europafilms inspelningsstudio,
där han backas upp av de bästa musiker som vårt land kan uppbringa.
LASSE SAMUELSSONS orkester där Janne Schaffer och ABBA-trummisen
Ola Brunkert ingår.

---------------------------------------------------------------------------------







-------Text: ROGER LINDQVIST / Forts. följer... -------------------------



Historien om LARRY DEAN - del 9

¤ Vi skriver årtalet 1970. Staffan Sundin, 24, är elev på  folkhögskolan i Vindeln, för att som han sjäv säger: "försöka bli något". Vid sidan av skolarbetet håller Staffan som bäst att planera in en ny skivinspelning, den sjätte i ordningen. Vid samma skola finns vid den här tidpunkten också en blond tjej, bosatt i Vindeln, som heter Gunnel Lundberg. Gunnel blir blir Staffans draghjäp på en av skivans låtar. Som kompband på plattan agerar välkända Yngve Forssélls kör & orkester från Skellefteå. Inspelningen görs i Staffans f.d. hemstad Örnsköldsvik i inspelningsteknikern Hasse Lundgrens studio. Plattan ges ut på skivetiketten "Round Up". Vi låter ett tidningsklipp berätta:


Larry Dean t.v. har just klarat av sin sjätte inspelning. Denna gång
hjälpte Gunnel Lundberg till med sången i Hasse Lundgrens studio.


ÖRNSKÖLDSVIK. Staffan Sundin - mera känd som Larry Dean - och hemmahörande i Ö-vik kommer med en ny singelskiva. Den skall handla om "O, jag älskar dig mer och mer" och för denna inspelning får han hjälp av en helt ny stjärna Gunnel Lundberg med det sångliga inslaget. Den andra melodin heter "Majas visa", mera känd under titeln "När lillan kom till jorden". Det kommer naturligtvis att svänga en dek kring visan då Larry Dean och Gunnel Lundberg framför dem.

På söndag var det inspelningsdags och för den delen av skivan svarar Hasse Lundgren, som vid det här laget har en mycket påkostad anläggning. Västernorrlands Allehanda hälsade på just som man höll på med texten till Yngve Forssélls orkester som svarar för musiken. Tidigare har Larry Dean fem skivor på sitt samvete och med "O, jag älskar dig mer och mer" blir det alltså sex.

-----------------------------------------------------------------


Singelns omslagsbild...


...och lite besynnerliga baksida.


Larry Deans uppenbarelse samt sångliga insatser väcker omgivningens
nyfikenhet.


¤ Som den lite flyktiga fågel Staffan är, drar han återigen vidare på nya äventyr. Med Karlskrona-orkestern Tobbes skriver Staffan ettårskontrakt. Livet som dansmusiker innebär turnéer landet runt, såväl den södra som norra landsändan får besök av sextetten som också gästar Svensktoppen vid ett tillfälle.


TOBBES med nyförvärv och ny stil. Karlskronaorkestern Tobbes har vidtagit förändringar i bandet, och med hjälp av ett par nyförvärv från Umeå och Göteborg har skapats en ny stil. Svensktoppslåtar har tidigare dominerat Tobbes repertoar, men i och med att sångaren Larry Dean och organisten Anders Alexandersson knutits till orkestern har en markant stilförändring skett. Tobbes har de senaste två åren turnerat på olika håll i landet och har nyligen återkommit hem efter en längre norrlandsturné. Efter nära två års bortvaro från hemmapubliken spelar Tobbes i kväll på hemmaplan. På bilden ses fr. v. Larry Dean, Kaj Fromark, Magni Almqvist och Anders Alexandersson. I främre raden fr. v. Berne Andersson samt Conny Färm.


Sommaren 1971 gästar TOBBES med Larry Dean Logen i Långträsk.
Inte så värst långt från Staffan Sundins barndomshem i Älvsbyn.


Larry Deans engagemang i Tobbes basuneras ut i media.


Fr. v. Magni Almqvist, kapellmästare och saxofonist, Larry Dean, f.d.
rockkung, trummis numera sångare i Tobbes, längst t.h. gitarristen
Kaj Fromark.


Magni Almqvist och Staffan Sundin alias Larry Dean.


Fr. v. Conny Färm, Berne Andersson (skymd), Magni Almqvist, Larry
Dean, Kaj Fromark och Anders Alexandersson.


TOBBES från Karlskrona låg på Svensktoppen den 30 november 1969
med "Drömmar av guld". Fem veckor stannade bandet kvar, som högst
en femte plats.

-----------------------------------------------------------------------------------

¤ Hösten 1971 chockar Larry Dean norrmännen när han i sällskap med nakendansösen Ewa Ridderfors och trollkarlen Öivind Haraldsen gästar den norska (lite pryda) landsbygden. Showen går under namnet "Scandinavian Show" där Ewa Ridderfors från Stockholm bl. a. utför en nakendans. Trion med Larry Dean i spetsen hamnar på tidningarnas förstasidor.

"Miss Ewa" kastar av sig alla kläderna i cirkustältet, bortsett från en liten "truse", skriver norska "Nybrott" upprört. De inblandade är enbart glada över den PR som man får. Staffan Sundin "extraknäcker" även som live show artist, hemma i Stockholm något som är förbjudet i grannlandet Norge. "Den svenska synden" är vid den här tiden ett känt begrepp världen över.


Medlemmene av Variete Tropic: fra venstre Miss Ewa, tryllerikunstneren Aston og visesangeren Staffan Sundin. I Moss Dagblads redaksjon ga de i går en smakebit på forestillingen i Mossehallen.


  
- 12 september kan mossingene få oppleve sterk strip i Mossehallen. En dame som kellr seg Miss Ewa skal opptre på Basse Tivoli. Tivoliet er engasjert av arrangoren av salgmessen i Mossehallen som skal finne sted i det samme tidsrom.

Siden damen begynte sine opptredener i Norge 6, august, har det stått meget blest om hennes corpus. Sjokkerte uforberedte tilskure har rast i avisspaltene, og anmeldeser til politiet har funnet sted.

Miss Ewa har hele seg på det torre. Hennes opptreden skjer innenfor rammen av norsk lov. Men med dette skal publikum i Moss vaere forberedt. Miss Ewa, som forovrig er svensk, opptrer sammen med en tropp som kaller seg Variete Tropic. Troppens ovrige medlemmer er den norske tryllekunstneren Aston og den svenske visesangeren Staffan Sundin, eller Larry Dean, som er hans artistnavn.

Tryllerikunstneren Aston er innehaver av tre nordiske tryllemesterskap for juniorer og nordisk aerespris i trylling. Han har også vunnet konkurransen Magic International, der det var deltakere fra 14 land. Staffan Sundin er en kjent visesanger i Sverige, der han har vaert plassert på Svensktoppen da han var sanger i en visegruppe for om lag et år siden.

POLITI PÅ ALLE FORESTILLINGENE
Overalt i Norge har politiet overåket striptease-innslaget. Det vaert sterke reaksjoner mot at barn har kunnet se oppvisningen. Når er det imidlertid satt en aldersgranse på 16 år for den som skal beskue Miss Ewa. Men ryktene vet å fortelle at hun ikke bare lar seg beskue, men at hun også lar seg avkle på scenen av menn som måtte vaere villige.
----------------------------------------------------------

Så långt norsk media. Staffan Sundin var alltså under två månader "resande" i den svenska synden. Inom det lättklädda gardet skulle Staffan ingå vid sidan om musicerandet, några år framöver.

--------------------Text: ROGER LINDQVIST / Forts. följer... ----------------------------

Historien om LARRY DEAN - del 8

Jarleviks med LARRY DEAN kvartetten från Umeå där sångaren Staffan Sundin året 1968-69 ingår som trummis, blir snart ett namn på allas läppar. Bandet syns ofta på tidningarnas nöjessidor i egenskap av dansorkester. När det sommaren 1969 anordnas "Trivselkvällar" i Döbelns park i Umeå, engageras Jarleviks med Larry Dean som husband. Under parkvärden Gunnar Järvholms ledning bjuds umebor och turister på trevlig underhållning. I ortens tidning VF finns denna notis:






Tre av dansbandets Jarleviks fyra medlemmar. I bakgrunden utanför
bild, Larry Dean, sångare och trumslagare. Jarleviks med Larry Dean
fungerade som husband i de uppskattade trivselkvällarna  i Döbelns
park i Umeå. Längst t.h. i bild, basisten Ove Häggström liksom kusinen
Staffan Sundin älvsbybo i förskingringen. Ove Häggström var under sin
tid hemma i "Älvsbojn" (Älvsbyn) med i populära The Steelmens.

--------------------------------------------------------------------------

Staffan Sundin har genom åren haft en vidunderlig förmåga att skapa rubriker. Som jag tidigare nämnt en bra gåva inom underhållningsbranschen. Under arbetets gång att dokumentera Staffans livsgärning, har tanken slått mig gång på gång, att han vore som klippt och skuren som PR-man inom reklambranschen. Han har "näsa" för sådant. Om det är en medfödd gåva eller något som sakta växt fram under åren inom showbusiness, ja, den frågan låter jag stå öppen. Kanske en grej jag måste fråga honom om så småningom.

Staffan Sundins gåva att skapa reklam för det han för stunden håller på med, fick vi klart bevis för när han 1969 beslutade (kanske i samråd med bandet?) att slå världsrekord i långsjungning. "Slår man rekord, ja, då hamnar man ju i Guinness rekordbok", kanske Staffan tänkte. Sagt och gjort. Det var på Universum hemma i Umeå som rekordförsöket skulle ske. Jarleviks-grabbarna hjälpte till med kompet, medan Staffan satt bakom sina trummor och gav ton. Och mycket riktigt! Staffan Sundin, alias Larry Dean, höll ut i 9 timmar. Tidigare försök som Staffan gjorde löd på 19 timmar.Han övertog därigenom världsrekordet från Maria Johansson i Hägersten. Och Staffan då? Jo, han hamnade i den där efterlängtade världsrekordboken. Vid det tidigare föröket åkte han i ilfart med ambulanstransport in till Universitetssjukhuset i Umeå. Diagnosen löd: "Total utmattning och vätskebrist". Lokaltidningen var inte sen att få händelsen i tryck. I svarta rubriker kunde man läsa om Staffans kamp mot klockan. Men i sin säng på en vårdavdelning lovade han att aldrig mer göra om denna "långsjungningsgrej". Men PR det fick både han och bandet. Syftet var alltså uppnått. Så jobbar en man med känsla för reklam.


Ryktet spreds som en löpeld genom Umeås gator och torg. "Den där
Larry Dean tänker minsann sätta världsrekord". Västerbottens Folk-
blad var inte sena att hänga på.








NIO TIMMAR sjöng Larry Dean och Jarleviks orkester spelade.
Det betyder nytt världsrekord.

UMEÅ: Larry Dean, alias Staffan Sundin, Umeå, blev ny världsmästare i "långsjungning". I nio timmar höll han på. Jarleviks orkester kompade - också utan att göra uppehåll.

Klockan nio på onsdagsmorgonen startade man. En minuts uppehåll per timme var tillåtet. Larry Dean som också sköter trummorna, inledde i ganska makligt tempo. Repertoaren växlade. "När lillan kom till jorden" var populär. För övrigt hanns såväl svensktoppsmelodier som julsånger med under de nio timmarna. Vid 16-tiden gick det trögt. Larry Dean var öppenbart tagen, och berättade också efteråt att han varit nära att ge upp. Han fortsatte emellertid, och först klockan 18 avbröts övningarna.

Ett halsmedicinförråd som stod i beredskap behövde aldrig användas. Den nye världsmästaren var hos doktorn för några dagar sedan, och det konstaterades då att han inte var riktigt kurant i halsen. För säkerhets skull skaffade han sig medicin. Inte särskilt många kom för att titta och lyssna på rekordförsöket. För att gardera sig mot eventuella protester hade orkestern satt upp ett plakat som meddelade att den musikaliska kvaliteten inte hade någon betydelse för rekordets godkännande. Larry Dean kunde faktiskt prata även efter avslutat "lopp".
    - Men det gör ont i hela kroppen, sade han.
Det tidigare rekordet, åtta och en halv timme, innehades av Yvonne Svensson, sångerska i Snogerödsflickorna.

---------------------------------------------------------------------------------------

¤ Som tidigare nämndes så slutade det första rekordet, året 1969 med att Staffan hamnade på sjukhus. Det var annandag pingst som Staffan sjöng i sin mikrofon, mellan klockan 16.00 till klockan 11.00 dagen därpå. Det var en något sliten rekordhållare sm "talade ut" i tidningarna:


En törstig världsmästare, Larry Dean, alias Staffan Sundin.



Så här lät det i lokaltidningarna, och så här:




Larry Dean gjorde stort intryck på det motsatta könet. Se notisen nedan:


Ett fall av idoldyrkan - av signaturen Ann-Britt Lundquist i Skellefteå.
Och kollar man Staffans fagra nuna, så fanns en viss likhet med en
viss Elvis Aron Presley borta i Amerika.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

¤ Återigen är det dags för Staffan Sundin att dra vidare. Nya utmaningar väntar bakom hörnet i form av egna bandet: LARRY DEAN + FEM. I sextetten ingår också Staffans fästmö Agneta Eriksson. Hon jobbar f ö som föreståndarinna på ett ålderdomshem i trakterna kring Umeå. Den sexmanna/kvinnliga orkestern går så småningom in i skivstudion. Som vanligt så följer en uttömlig berättelse i media.


En ny singel på gång med Larry Dean och hans orkester. Bandningen
skedde häromdagen i Umeå. Fr. v. Larry Dean, kristnad till Staffan Sun-
din, Bo Norlin, Rolf Jonsson, Martin Sjöström, Agneta Eriksson och Sven-
Erik Sandström. Vid instrumentpanelen inspelningsteknikern Sture Carls-
son.

UMEÅ: - Människor mötas och ljuv musik uppstår - det är en fras som har stötts och blötts många gånger om vid detta lag. Men den äger sin tillämpning fortfarande, vilket alla fans till norrlandssonen Larry Dean så småningom lär kunna intyga. Larry träffade för ett tag sedan en vacker flicka - helt oemotståndlig. Att hon sedan också var bra på att sjunga var ytterligare ett plus. När det alltså blev aktuellt för Larry Dean och hans band att göra en ny skiva tog man vara på den kvinnliga fägringen och den ljuva rösten och plockade med henne på skivan. Det betyder också att man nu har gjort en skiva med en sjungande ålderdomsföreståndarinna - eller åtminstone en blivande sådan.

Flickan heter Agneta Eriksson, av de övriga i bandet oförståeligt kallad Agge, och går för närvarande första året av tre för att bli ålderdomshemsföreståndarinna. På fritiden hinner hon med att sjunga tillsammans med pojkvännen Larry Dean, seriöst döpt till Staffan Sundin. Men det är en synnerligen snabb karriär han gjort. Efter att aldrig tidigare ha sjungit offentligt och bara varit med Larry Dean och hans orkester i en dryg vecka har hon nu spelat in sin första skiva. Det kan man kalla snabbt klättrat på karriärstegen.

Men nu är ju inte Larry och Agneta ensamma i bandet. Där finns också fyra andra grabbar. Martin Sjöström och Sven-Erik Sandström bland de initierade. "Fjunet" och "Knölen" spelar gitarr respektive bas, Bo Norlin spelar bas och organisten heter Rolf Jonsson. Det här gänget har inte spelat ihop längre än ungefär knappt två månader, men var och en har tidigare varit med i andra orkestrar. Efter att man träffat Larry Dean och han med sin övertalningsförmåga lyckats övertyga dem om att bilda ett nytt band lämnade man sina gamla kompisar och bildade den grupp som nu jobbar tillsammans med Larry Dean.

Den nya platta som man häromdagen bandade i Sveriges Radios studio i Umeå tar helt sikte på Svensktoppen. Man har försökt en gång tidigare också, men den skivan sorterades bort i förtesterna. Nu tar man alltså nya tag, med en egen komposition. Larry Dean står själv för kompositionen som finns på A-sidan och som han fått uppslaget till ifrån Norrlandsförbundets omtalade "Vi-flytt-in´t-" kampanj. Nej, vi flytt in´t från Norrland heter stycket. På baksidan finns en mera känd melodi, The End of the World, här i svensk tappning under titeln Allt är förbi. Bandet har nu skickats ner till ett skivbolag i Stockholm för prägling, matrisering och pressning. Sedan återstår också skivomslag och annat innan man beräknar att singelskivan skall finnas ute i handeln om ett par veckor.
---------------------------------------------------------------------------








Hasse Burman - född i Byske, Västerbotten, och en gång basist i
Charlie Normans orkester, släppte jämte med
Larry Dean en slags
kampsång till alla norrlänningars ära.

Till sist...


...en uppretad Larry Dean ringer upp redaktionen på Expressen.
Rätt skall vara rätt, resonerar han.
--------------------------------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST. / Forts. följer...


Historien om LARRY DEAN - del 7

Enköpingsgruppen De Bästa går återigen in i skivstudion men nu som duo. Kvar i hootenannygruppen tronar dessa två herrar, Staffan Sundin och Håkan Eriksson. Låtarna man väljer att framföra är "Förlåt, förlåt mig" & "Mary-Anne". Inspelningen görs på skivmärket Round Up. Året är 1968.





De Bästa står det med klädsam blygsamhet på den nya skiva som just utsänts av ynglingarna på bilden: t.v. Håkan Eriksson, bas och sång, t.h. Staffan Sundin, gitarr och sång. Om därmed avses melodierna på singeln eller grabbarna själva är inte alldeles tydligt. I varje fall är deras skiva nr 2, och den bör nog väcka anklang, eftersom Enköpingspojkarna gjort sig populära genom noga räknat 207 framträdanden under det sista halvåret. De nu lanserade melodierna heter Förlåt, förlåt mig, svensk version av den amerikanska succén Mental Journey, samt Mary-Anne som The Shadows haft på repertoaren. Staffan och Håkan försöker sig här på en ny egen stil som blandar hootenanny, pop och folksång. Staffan har gjort de svenska texterna.







¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

"O, DU RARA UPPSALAPUBLIK!"
"De Bästa" uppträder på Parksnäckan med Mats Olin
och Åke Grönberg...
----------------------------------------------------------


¤ Mats Olin
sjöng det han brukar sjunga - De fattigas melodi och
Jag tror på sommaren.


¤
Riktigt trivsamt var det att se Åke Grönberg på scenen igen vid gårdagens underhållning i Parksnäckan. Det var han som konferencierade den första Uppsalakvällen för fyra tisdagar sedan. Gångerna emellan har som bekant Carl-Anton svarat för värdskapet. Av de båda är det utan tvekan Åke Grönberg som bäst klarar av att få publiken med på allsången. Fler i publiken än på flera veckor kunde man konstatera och en nyhet för den femte Uppsalakvällen var att yngsta delen av publiken inte fick sitta på gräset nedanför estraden som alla andra gånger. Men när nästan hela timmen av underhållning hade gått - då satt de i alla fall där.

Denna gång bjöd kulturnämnden på en blandad kompott. Gruppen De Bästa fick inleda. Gruppen har just debuterat i branschen och något alldeles eget fanns inte att finna hos dem. När lillan kom till jorden i folkvisestil, Stewball och Freight Train - några av Peter, Paul and Mary´s paradnummer - var vad De Bästa sjöng.

Åke Grönberg sjöng Söderkisen medan 30 dansare från Altmark i Holland väntade på att få göra entré. T'Duivelstaard kallar sig den dansande gruppen. Tre holländska folkdanser bjöd de publiken på. Detta var Uppsalakvällens absolut bästa inslag.

Och så - Mats Olin. Med mycket lång pannlugg och i gul dress - men ändå precis som förra sommaren sjöng han om sin tro på sommaren, Lek med mig och melodin om alla fattiga, som ska sjunga för då kommer de över sin misär som i en dans. Inga nyheter bjöd Mats Olin på och man har litet svårt att förstå hans popularitet. Men fansen i tioårsåldern och ett antal autografjägare väntade otåligt på honom nedanför scenen. Till sist lovordade Åke Grönberg Uppsala och kallade oss som bor här för rara publik. Och rar bör publiken i Parksnäckan vara.



¤ De Bästa, ett tämligen nystartat band från Enköping sjöng i folk-
visestil för Uppsalapubliken.


I nästa artikel träder en mer personlig Staffan Sundin fram. Det hela handlar för ovanlighetens skull inte om musik, utan om  en sak av mera privat natur.




Staffan Sundin berättar om den olycka som så när höll på att kosta
honom livet.

    - Man kan verkligen börja undra hur myndigheterna behandlar medborgarna. Först säger en läkare att jag är frisk nog att köra bil. Ändå dras körkortet in på grund av sjukdom. En förbittrad och desillusionerad Staffan Sundin - ledare för De Bästa i Enköping - säger så vid den kurva som kom att förändra hans liv.

I mitten av september - Sverige hade kört på höger sida i tio dagar - körde han av vägen i den kurvan och kvaddade. Under fem dygn låg han medvetslös på akademiska sjukhuset i Uppsala. Staffan Sundin hade skadat huvudet vid kraschen. Länsstyrelsen i Umeå - där han var skriven vid olyckstillfället - infordrade läkarintyg på att han var fullt kapabel att köra under våren. Staffan Sundins läkare, överläkare Hans Sjöberg i Uppsala, utfärdade detta intyg:
    - Det var fritt fram för Sundin från vår sida. Vi förbehöll oss dock att Sundin skulle låta undersöka sig varje halvår för att vi skulle vara säkra på att tillståndet inte förvärrades.

I juni kom sedan chocken. Polisen kom till Staffan Sundins arbetsplats och ville ha hans körkort. Orsak: sjukdom.
    - Det är helt obegripligt att man får göra så, säger Staffan Sundin. En läkare ger klartecken och så beslutar man tvärs emot.

Inget åtal
Olyckan som är den direkta orsaken till körkortsåterkallelsen berodde på ett återfall i vänsterbeteende. Staffan Sundin frontalkrockade med en mötande bil. Den mötande bilen med passagerare klarade sig dock så gott som helt.
    - Jag har inte ens blivit åtalad för olyckan, berättar Staffan Sundin vidare. Polisföhör har det varit men ingen rättegång.

Rymning
När olyckan hände låg han på S 1 i Uppsala. Drygt två månader kvar till muck. I januari i år friskskrevs han igen. Per telefon meddelade han detta till regementet och frågade när han skulle rycka in igen för att göra resterande tid. Inget svar kom. Det blev problem med ekonomin för familjen och Staffan Sundin tog ett jobb. Efter någon vecka på det nya jobbet blev han kallad till polisförhör. Det gällde rymning från militärtjänsten. Efter mycken nervös väntan på besked fick Staffan Sundin äntligen ett friande besked: Ärendet avskrevs. Under tiden blev han dock inkallad igen. Tjänstgöringen gick dock inte bra för honom, varför han fick uppskov till 1969 med den tjänstgöring som var kvar.

Dråpslag
Nu trodde Staffan Sundin att det skulle ordna sig för honom och hans familj - fru och två barn. Under sjukdomstiden hade det blivit åtskilligt med trassel i ekonomien. Staffan Sundin fick jobb som utkörare och försäljare på ett bryggeri mellan Enköping och Uppsala. Förtjänsten var hygglig.
    - Och sedan kom dråpslaget med körkortsåterkallelsen, säger Staffan. Jag har försäljningsutbildning och nu tog man av mig det jag måste ha för att kunna försörja mig på den utbildningen: Mitt körkort.

Skilsmässa
Han fortsätter:
    - Mina nerver var slut. Familjens nerver var slut. Den fick lida för min skull.
    - Därför beslutade min fru och jag att skiljas. Jag tror att hon och barnen får det bättre genom det.

Överklagat
Bakom återkallandet av Staffan Sundins körkort ligger enligt uppgift Socialstyrelsen. På länsstyrelsen i Umeå känner man bara till att orsaken till återkallandet angetts vara sjukdom. En sjukdom som överläkare Sjöberg alltså inte anser förhindra Staffan Sundin köra bil.
    - Det är tydligt att man på Socialstyrelsen har en hårdare bedömning än vad vi har, säger överläkare Sjöberg.
Återkallandet har nu överklagats av Staffan Sundin genom hans ombud, advokat Adam von Schotting i Enköping, till kommunikationsdepartementet. Något besked har dock ännu inte kommit i ärendet därifrån.

    - Det verkar nästan som om myndigheterna kan dra människors körkort på vilka grunder som helst, säger Staffan Sundin. Man har ju sett hur andra blivit felaktigt behandlade, men aldrig trodde jag det skulle drabba mig själv. Trafiksäkerhetsskäl borde vaea den enda grunden för återkallande. Som det nu tycks det gå på för lösa boliner.
---------------------------------------------------------------------------------------------

1968 - är också ett år för andra förändringar i Staffan Sundins liv. Staffan flyttar återigen norrut, till Umeå, björkarnas stad. Gitarren läggs på hyllan istället sätter sig Staffan bakom trummorna i nybildade "Jarleviks med Larry Dean". Artistnamnet Larry Dean som legat ett tag i malpåse sedan tiden med Ö-viksbandet The Balubas plockas nu åter fram till allmänt beskådande. Spelningarna låter inte vänta på sig för den nya kvartetten. Spelplanen fylls på kontinuerligt till bandets glädje. Om Staffans tidigare hemstad Skellefteå kallats musikens stad, så är Umeå kanhända strået bättre. Liksom i Skellefteå så finns det i Umeå ett rikt musikutbud mycket jazz, men även andra inriktningar. Jarleviks med Larry Dean blir ett mer renodlat dansband. Den tidigare frontmannen Larry Dean sitter nu plötsligt bakom sitt trumset. Fast sjunga, ja, det gör han fortfarande.




Staffan Sundin , Rolf Jonsson, Ove Häggström och Bertil Jarle-
vik.

UMEÅ: Vi kommer att bli det bästa bandet i Västerbotten, säger Staffan Sundin, 24, alias Larry Dean i "Jarleviks och Larry Dean", Umeås nyaste band, bara ett par veckor gammalt. Och varför de ska bli bäst? Jo, bandet består av fyra kapellmästare, varav en är musiklärare. De har redan skivanbud och de kommer att spela all slags musik utom jazz.
    - Vi tänker ha så bred repertoar att vi kan spela extrem pop i ungdomslokaler krogmusik på restauranger och vanlig dansmusik. Första engagemanget blir på Metropol. Där ska de spela om cirka 14 dagar. Utöver Staffan Sundin är det Ove Häggström, 29, Bertil Jarlevik, 40. och Rolf Jonsson, 34 som utgör den här fantastiska gruppen.

Staffan Sundin, trummor och sång, har varit kapellmästare i Utmanarna, ett skellefteåband och i The Balubas. Han är född i Älvsbyn, kallades ett tag för Larry Dean, ett namn som han nu återupptar. Fem singlar har han på sitt samvete. Ove Häggström, bas, är också född i Älvsbyn. Det är han som är musiklärare och han har haft eget band i Norrbotten. Han har bl. a. kompat Olle Johnny och spelat med Steelmens i Älvsbyn. Han kom i kontakt med musiken via godtemplarpatrullen.

Bertil Jarlevik, el-gitarr, kapellmästare i Lind-Jarleviks 1963-67 har bl. a. varit med Aldor Östmans, Lasse Hellströms och Mats Lundqvists orkestrar. Han har också komponerat musiken till de låtar Kerstin Granberg i Umeå sjungit in på platta. Rolf Jonsson, hammondorgel till sist, har varit kapellmästare i Roffes kvintett och spelat med Silver Stars.

--------------------------------------------------------------------
VÄSTERBOTTENS-FOLKBLAD ¤ 1969.


¤ Några dagar efter att artikeln publicerats i Västerbottens-Folkblad, fattade en lite uppretad "orkestermedlem" i Umeå pennan och skrev denna insändare:


VÄSTERBOTTENS-FOLKBLAD ¤ Den 22 maj 1969.

Staffan Sundin gav därför svar på tal - också den införd på insändarsidan i VF:


Meningsskiljaktigheterna bevisades när Staffan Sundin (Larry Dean)
gav svar på tal.


Umeås bästa band...?

-----------------------------------------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST. / Forts. följer...




Historien om LARRY DEAN - del 6

Summer of Love - har året 1967 kallats. Hippievågen som sköljde över världen, tog sin början 1966 på gatan Haight/Ashbury i San Francisco. Flower Power rörelsen protesterade vilt mot det pågående kriget i Vietnam, och under parollen "Make love, not war" ville man fästa omvärldens uppmärksamhet på krig och orättvisor.

I juni det här året kom Beatles klassiska LP: Sgt. Peppers Lonley Heart Club Band. En platta som kom att rita om hela poplandskapet, för alltid. Samma år kom även andra godingar: A Whiter Shade of Pale med Procol Harum. Scott McKenzie gjorde välkända San Francisco, låten som på något vis blev en slags signatur och symbol för "The Summer of Love". 1967 - året då allt hände, stod en ung John Fogarty med sin gitarr i sitt nybildade Creedence Clearwater Revival. The Tremeloes gav den popintresserade ungdomen Silence Is Golden. Hemma i Sverige släpptes i april månad Jag ringer på fredag med värmlandspöjkera Sven-Ingvars.


1967 Hippiekulten växte sig stark. Make love, not war - kom
att bli en slags protest mot USA:s pågående krigföring i Viet-
nam.


Staffan Sundin stod ännu en gång inför en förändring, året 1967. Från Skellefteå tog han plötsligt klivet ner till sydligare trakter. Den här gången Enköping. Staffan bildade hootenannytrion De Bästa tillsammans med Håkan Eriksson och Kenth Pettersson. Även den här gången uppmärksammades Staffan med sin nyskapelse i lokaltidningen:




Enköpingstrion "De Bästa" med hootenanny på repertoaren ses här i
aktion under besöket på lasarettet. Fr. v. Håkan Eriksson, Kenth Petter-
sson och Staffan Sundin.

De Bästa heter det senaste tillskottet i musiklivet i Enköping. Det är en trio grabbar som inte hakat på den högljudda popstilen utan antagit en spelstil som väl närmast kan betraktas som hootenanny. Trion sjunger alltså visor och folksånger till ackompanjemang på elgitarr och elbas. En något annorlunda upptakt på deras nystartade karriär är att man spelar gratis på sjukhus och vårdinrättningar.

Driven med sjukhusronder i den glada stilen inledde man på Enköpings lasarett i lördags. Och med sitt förpliktande namn gjorde givetvis grabbarna sitt bästa för att "gå hem" hos patienterna. Jodå, grabbarna fick varma applåder och satsar förstås på att sjunga hellre än bra för att travestera Egon Kjerrman. På söndag gästade man Akademiska sjukhuset  och Tunaåsens vårdhem i Uppsala. I tur står sedan Björknäs sjukhem, Stabby träningsverkstäder och landstingets semesterhem för husmödrar, Fagerudd utanför Enköping.
    - Det är alltså för landstingets räkning vi spelar på dessa inrättningar. Men vi tar ingen betalning med undantag för resekostnaderna, säger trions ledare Staffan Sundin.
    - Tänker ni bli efterföljare till Jokkmokks Jokke?
    - Nej, det har vi faktiskt inte tänkt på, även om jag råkar vara från Jokkmokk, svarar Staffan. Men anledningen till att vi spelar gratis på sjukhus etc, den får man söka det faktum att jag legat på lasarett i två månader efter en svår trafikolycka.

    - Visst var vården och personalen finfin, men själva sjukhusmiljön blir och är ändå trist så det förslår. Det händer så lite som kan bryta tristessen för patienterna. Ja, det borde helt enkelt göras mer för att patienterna skall känna sig mindre isolerade från sin civila miljö. Och det är mot denna bakgrund som jag och mina kompisar beslutar oss för att lämna vårt bidrag till patienternas fromma.

Staffan Sundin är alltså trions ledare och spelar 12-strängad gitarr. Kompisarna heter Kenth Pettersson 6-strängad el. gitarr, och Håkan Eriksson, el.bas. Alla sjunger och även i stämmor. Sitt första engagemang i nöjesindustrin hade "De Bästa" på Lorry i Sundbyberg i lördags. Så nu kanske det börjar bli svettigt för grabbarna att hinna med att spela både gratis och mot gager.


"De Bästa" - Staffan Sundin, Kenth Pettersson och Håkan Eriks-
son, Enköping.


Uppskattande ord för "De Bästa" från tacksamma vårdare och pati-
enter publicerat i Expressen 1967.


Staffan Sundin, ledaren för hootenannygruppen "De Bästa"
under ett uppträdande på Enköpings lasarett.






Hjälp oss hjälpa! lyder hootenannygruppen "De Bästas" nya slogan.
Månne Håkan Eriksson (t.v.) Staffan Sundin (mitten) och Kenth Petters-
son är "De Bästa" på snällhet?

Hootenannygruppen "De Bästa" i Enköping har skaffat sig en ny slogan: Hjälp oss hjälpa. Under första hälften av maj tänker gruppen samla ihop pengar till Radiohjälpen. Hela deras gage för framträdanden vid olika tillställningar kommer att gå in till Radiohjälpens fond. Och gaget? En bagatell på 210 kr för dryga 30 minuters framträdande, vilket är lika med det minsta en organiserad grupp tar betalt.

    - Vi är nog de snällaste killarna i hela landet, säger ledaren för gruppen, gitarristen Staffan Sundin, helt blygsamt.
Lika blygsam och anspråkslös är Staffan Sundin även i fortsättningen:
    - Vi är bäst på att vara snällast. Ett litet aber bara. Gruppen har dåligt med chanser att bevisa sin snällhet.

Devisen har man "lånat" från Lions: Hjälp De Bästa Hjälpa, när man nu vädjar till arrangörerna om "snällhetsengagemang". Men man är noga med att det inte är fråga om snällhet mot De Bästa. Andra engagemang har man så man klarar sig, säger man. Så det återstår att se om de "snälla" killarna Håkan Eriksson, Staffan Sundin och Kenth Pettersson i De Bästa får någon chans att bevisa sin snällhet...

-------------------------------------------------------------------------------------------

Staffan Sundin, Kenth Pettersson och Håkan Eriksson beslutar sig föt att samla några låtar på en skiva. I ortspressen så kan man läsa detta mini-reportage:




Enköpingsbandet "De Bästa", med hootenanny som specialitet, har i dagarna spelat in sin första platta. På singeln återfinns Majas visa, skriven av Alice Tegnér, och Min lilla flickevän, skriven av kapellmästaren Staffan Sundin. Som vi tidigare berättat har gruppen sysslat mycket med underhållning på lasarett, gratis för både publik och sjukhus, vilket man tänker fortsätta med till hösten. På bilden återfinns man på en sjukhusavdelning, sittande: Staffan Sundin, t.v. Kenth Pettersson och Håkan Eriksson.







ENKÖPINGSBAND PÅ SKIVA

Enköpingsbandet De Bästa kör hårt, tre månader efter starten kommer man nu ut med första skivan, en single innehållande nykompositionen Min lilla flickevän Marina och klassikern När lilla kom till jorden. Om någon tycker att den förstnämnda titeln har något av Sven-Ingvars över sig så är det inte alls tokigt tyckt, det är nämligen en effekt man går in för berättar en av gruppmedlemmarna Staffan Sundin, 12-strängad gitarr.

Gruppen som förutom Staffan består av Kenth Pettersson, 6-strängad gitarr, Håkan Eriksson, bas, samt nyförvärvet sologitarristen Leif Jonsson, kallar sig Hootenanny-grupp, vilket dock inte betyder att man renodlat kör den stilen.
    - Framför allt vill vi göra enkla låtar, säger Staffan, enkla och okomplicerade. Något mittemellan Sven-Ingvars och Beatles. Premiärplattan lovar gott, När lillan kom till jorden har sällan hörts i mer rytmisk instudering och låten om Marina, som gjorts av Staffan Sundin, bör också den passa den svenska ordinärsmaken. Samtliga medlemmar sjunger på plattan, och det gör man bra, mjukt och melodiskt.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤




"De Bästa" presenterar sin debutplatta en skönt svängande mjuk
melodi, "Min lilla flickevän, Marina". Fr. v. bandets ledare Staffan
Sundin, Håkan Eriksson, Leif Jonsson, purfärsk i bandet och Kenth
Pettersson.


Sommarferierna har börjat som alla känner till, men detta gäller dock inte bara skolbarnen, utan också i hög grad våra pop-musiker. Vi är inne i säsongens elfte timme då spelningarna inte är så många och skivutsläppen minskar betydligt. Dock har en mycket stor del av Enköpingsungdomen den sista tiden gått och väntat på ett skivutsläpp med spänning och iver. Som säkert alla förstår vid det här laget gäller det Hootenanny-gruppen "De Bästas" debutplatta. Den beräknas vara färdig nu på måndag, och släpps ut i handeln omkring onsdag. A-sidan har komponerats av gruppens ledare Staffan Sundin och heter "Min lilla flickevän Marina". På B-sidan ligger "När lillan kom till jorden" i ett skönt arrangemang även detta gjort av Staffan.

De Bästa har bara hållit på att "lira" tillsammans i tre månader, men under denna tid har man hunnit med ett flertal framträdanden. Man har spelat på ett flertal sjuk- och vårdhem, men även på restauranger, och rönt en mycket stor uppskattning från publik i alla åldrar. "Fansen" är från 5 och upp till 75 år. I dagarna har man tagit in ytterligare en medlem. Han heter Leif Jonsson, 24, och skall spela kombinerat 6- och 12-strängad gitarr. Han är f.d medlem i det kända dansbandet Bosse Reiners från Enköping.

Hootenanny
På repertoaren står förstås hootenanny och Country and Western-låtar. Man hämtar inte materialet från någon bestämd artist utan försöker blanda med de mest kända låtarna. Dessutom har Staffan knåpat ihop ett 30-tal egna låtar. Plattan kommer som sagt att släppas på onsdag, och man väntar naturligtvis med spänning och undrar hur den kommer att gå. Fem timmars studiojobb ligger bakom. Man har även använt en studiomusiker för trumpetpålägg. Producent för inspelningen har varit Björn Norén från EMI studios, medan Staffan Sundin arrangerade. Hur kom det sig nu att det blev skivinspelning så snabbt? Jo, säger Staffan vi spelade helt enkelt in ett band, skickade det till skivbolaget och frågade om de var intresserade. Det var man, och två veckor därefter kunde inspelningarna börja.

Skrytsamt
Namnet De Bästa kanske vid en första anblick kan verka skrytsamt och anstötligt men att väcka uppmärksamhet är bara bra säger Staffan, som är helt öppenhjärtlig och säger direkt på sak vad han tycker. Att man sedan lägger ned allt för att verkligen göra skäl för namnet och bli de bästa märker man bara genom att lyssna på plattan. Få debutskivor har en klass som motsvarar denna. Man har lagt ned mycket arbete i studion, men detta hade inte gett samma resultat om kvaliten på gruppen varit en annan. "Marina" är en skönt svängande melodi, och bakgrundsstämmorna sitter som gjutna. Även på B-sidan måste man de både sång och gitarrkomp ett högt betyg. Dock förstörs helhetsintrycket av en tamburin, som fått en allt för framträdande roll. Men kort sagt alltså: ett klart godkännande för De Bästa.
---------------------------------------------------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST. / Forts. följer...
Summer of love: www.fofoa.blogspot.com






Historien om LARRY DEAN - del 5

1965 beslutar sig den 20-årige Staffan Sundin att avsluta sin popkarriär. Efter tre år i The Balubas tackar han för sig. Beslutet får vissa fysiska följdverkningar; det långa håret faller för frisörens sax, så också det svarta helskägget som varit en viktig del i bandets gimmick. Som vi kommer ihåg så skrev grabbarna på ett kontrakt där man dyrt och heligt absolut icke fick raka eller frisera sig. Potatissäcken som tidigare varit Staffans scenkostym, bl. a. på anrika Nalen, byts i all hast ut mot en proper och elegant kostym. Förvandlingen har skett. Staffan Sundin med artistnamnet Larry Dean har helt enkelt bytt skepnad. Staffan Sundin är något av visionernas man, målinriktad och inte rädd för att anta nya utmaningar. Flyttlasset går från Ångermanland hela vägen upp mot Västerbotten. I Skellefteå, något av musikens stad, slår Larry Dean ned sina nya bopålar. Men säg vad vore en sångare vid namn Larry Dean utan ett välljudande band? Sagt och gjort, Larry Deans nya skapelse får namnet, ja, just det: "UTMANARNA".

Det dröjer inte så värst länge innan Larry Dean uppmärksammas i lokaltidningen Norra-Västerbotten. Fyra rutinerade musiker, med anknytning till "Guldstaden" Skellefteå får den stora äran att ingå i Staffans orkester. Efter en tid av repetitioner så står bandet redo att spela upp för sin publik. Vi skall i sammanhanget komma ihåg att Skellefteå har en rik tradition på orkestrar. Ett av de allra största heter vid den här tiden Yngve Forssélls orkester. 1965 har Yngve Forsséll lyckats engagera sångfyndet Ann-Kristin Hedmark, blott 15 år. Ett annat band var Quintet -61 med sångaren Roger Johnson, som med tiden också kom att ingå i det Forsséllska musikstallet.

Rubrikerna blev långa och många om Larry Dean och hans "Utmanare". Reportagen avlöste varandra, några visas här:




Larry Dean, alias Staffan Sundin, har samlat aktivitet på hög under
en tid och brinner nu av iver att sparka igång hårdträningen med sitt
nya skellefteband.



"Hårdpop" är inte pop i Skellefteå. Den uppfattningen har i alla fall sångaren, kompositören och textknåparen Staffan Sundin med artistnamnet Larry Dean, som i dagarna håller på att sätta ihop ett eget band i stan. Innan han reste från Balubas i Örnsköldsvik, lät han därför en barberare sätta saxen i sitt långa hår. Nu är han alltså klippt och tänker på en något seriösare repertoar än den Balubas hade.

Tjugo år är han och har varit med i gamet sen han var 14. I Skellefteå hoppas han få ihop ett band som kan slå med egen och personlig stil. En hel del av de låtar som man kommer att spela har Staffan skrivit själv. Sättningen för det nya bandet kommer antagligen att bli hammondorgel, elbas, sologitarr, saxofon och trummor. Om en månad räknar kapellmästaren med premiär och repeterandet kommer grabbarna att börja med riktigt på allvar redan om någon vecka.
    - Vi kommer att spela lite blandat för att tillfredsställa alla smakriktningar, förklarar Staffan.
    - Jag tycker det ska bli verkligt roligt att få börja spela med killarna härifrån, därför att de verkar mer rutinerade än Balubas och dessutom har de bredare register. Vi har provspelat en gång och allting gick så lätt och det känns oerhört skönt att veta at man har stöd av grabbar som har rutin.

Under sin tid i branschen har Staffan hunnit med att skriva fyrtiotalet egna låtar. Både text och musik signerar han. Vad det gäller texter på engelska har han bara den principen att de ska vara enkla så att alla med någon kunskap i språket skall kunna förstå dem. Han påstår att det inte är särdeles svårt att få låtar sålda och påpekar att han haft massor med förfrågningar på sina stycken.
    - Men jag har behållit dem för eget bruk, för man vill ju ha någonting att jobba med i framtiden, säger han.

En låt Baluba-twist, har han fått inspelad på skiva för några år sen. Han hoppas att det ska bli fler nu när hans skellefteband hinner komma igång. Han är ivrig att få komma på danssalongernas scener igen. Turnélivet tilltalar honom i allra högsta grad. Men också en annan orsak finns till varför man redan om någon månad kan vänta ett resultat av hans strävanden i stan. Han har nämligen under fjorton dagars stillaliggande gått upp hela tio kilo. De kilona vill han ha bort. Samtidigt ser han deras uppkomst som ett bevis för hur hård den bransch han gett sig in i är. Men där finns pengar att göra, poängterar han.
    - Slår det bara så kan man skrapa ihop en hel del.


LARRY DEANS - UTMANARNA!  Ett nytt fräscht band från Skellefteå.


Vid infarten till Guldstaden Skellefteå fanns Folkets Park. En välskött nöjespark som engagerade gräddan av vad nöjes-Sverige hade att erbjuda under det fartfyllda 60-talet. På parkens scen har bl. a. ABBA och Björn Skifs stått i tidigt 1970-tal. Från Vinterpalatsets innandömen har populära och folkkära band som Cool Candys, Sven-Ingvars, Thorleifs, Streaplers, Schytts, Jigs och Vikingarna trollat fram sina senaste hits. 1965 var det alltså dags för Larry Dean och Utmanarna att kasta sig in i den musikaliska virveln.


Skellefteå Folkets Park. Genom grindarna har tusen- och åter tusen
människor hittat sin väg in för att under några timmar glömma bort
det vardagliga och bara hänge sig åt de toppartister som gästade stan
och Parken. /
Foto: Roger Lindqvist.


Samma år som Larry Dean bildade sitt band, "Utmanarna" satt Yngve
Forssélls orkester hos fotografen. I mitten satt en ung purfärsk sång-
erska: Ann-Kristin Hedmark. Det var således en tuff konkurrens för alla
de band som fanns i Skellefteå med omnejd. Larry Deans Utmanarna var
en av de orkestrar som slogs om publiken.


I bandledaren Forssélls orkester fanns också en duktig manlig sångare:
Roger Johnson. Roger hade ett förflutet i bl. a. Quintett -61. En gemen-
sam nämnare fanns i Larry Deans Utmanarna. I Larrys nya band fanns
Sivert Marklund. Han hade ett förflutet i Quintetten som organist och sax-
ofonist. På bilden ses Yngve Forsséll t.h. samt sångaren Roger Johnson.


Staffan Sundin presenterades i bl. a. Norra-Västerbotten och Västerbottens Folkblad vid olika tillfällen. Intervjuerna som gjordes gällde Larrys nya band, vilket media var nyfikna på. Staffans begåvning var inte bara på det rent musikaliska planet, det var också hans sätt att synas och kunna "ta för sig" som är så oerhört viktigt för alla inom underhållningsbranschen. Staffan Sundin hade  - trots sin ringa ålder - näsa för PR och allt vad som där behövs.

Här kommer en annan artikel som även den handlar om Larry Dean (Staffan Sundin) och det nya orkestertillskottet i Skellefteå året 1965:


Nu har Staffan Sundin - mera känd som Larry Dean, sångare i pop-
bandet The Balubas - flyttat till Skellefteå. Han 20, bara, hoppade av
Ö-viksbandet för ett par veckor sedan. Han var uttråkad på den hårda
popen.


¤
Balubas - hans gamla spelkompisar - är för tillfället i Tyskland på turné. Själv så jobbar Larry med att lansera ett nytt band i Skellefteå.
    - Ännu är ingenting klart. Vi saknar för tillfället en trummis och först då kan vi börja köra in vår repertoar.

VARFÖR INTE DEN HÅRDA POPEN?
    - Nej, folk håller på att vara uttjatade på den. Det måste komma några band med lite lättare saker. Låtar som finns på Tio-i-Topplistan blir det givetvis. Men lite mer Sven-Ingvars stil.
    - Den hårda popen kan vem som helst spela. Enkelt att lära in. Konkurrensen är dock alltför hård.

Larry Dean satsar alltså på en ren dansorkester. Med låtar som inte alls spränger hörseln. Elskrället får vara. Han kom egentligen fram i rampljuset redan som 15-16-åring. Det var då han var med i Bildjournalens "Flugan". I showen deltog bland annat Little Gerhard.

TRE SLITSAMMA ÅR
Tre år med Balubas kuskade han omkring runt hela landet.
    - Det var verkligen slitsamt, säger han.
Nu går han in för popmusiken på ett annat sätt. Tar det mera på lek. Blir det resultat. Vad händer då?
    - Ja, då kommer man kanske tillbaka i samma hjulspår.
Balubas fick verkligen namn om sig i fjol sommar. Grabbarna inom bandet slog vad med varandra om att inte klippa eller raka sig under en turné.

NJET TILL LÅNGT HÅR
Ingen felade. Och resultatet?
    - Ja, de såg verkligen helt annorlunda ut än andra i branschen.
Larry Dean har även ledsnat på det långa håret och skägget. Nu ser han ut som vanligt igen. Tänk vad tiderna och modet ändrar sig...

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤



¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Det dröjde inte så värst länge innan Larry Dean & Utmanarna stod på scen. Efter ett uppträdande i Nordanåparken stormades Larry Dean av unga autografjägare. Snacka om idoldyrkan, nästan så att man blir smått avundsjuk på den gode Staffan...




Efter Utmanarnas pop-nummer stormades Larry Dean t.h. av unga
autografjägare. Övriga medverkande i bandet är: Bosse Larsson, elgitarr
t.v., Jackie Johnsson, trummor, Siwert Marklund, orgel och trombon samt
Erik Sundström, elbas.

Det lilla träskjulet i Nordanåparken skakade. Äldre personer satt i stum förundran eller kanske förskräckelse. Det ryckte i benen på tonåringarna och de små barnen samlade sig bakom scenen för att få autografer. När? Jo, när 450 watt strömmade ut från UTMANARNA och LARRY DEAN sjöng Tutti Frutti...iiiii. Den äldre publiken blev väl lite hastigt överraskad. Numret före Utmanarna var nämligen lilla söta Åsa Bohman från Boliden. Lilla Åsa är 4 år och sjöng med friska takter Vilda Matilda. Det blev succé. Små barn uppskattas alltid!

--------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤
1965.



Larry Dean - tjugoåringen som hoppade av framgångsrika
popbandet THE BALUBAS och sökte sig in på lite nya vägar.


Ytterligare
ett tidningsklipp där Larry Deans Utmanare presenteras för Norra-Västerbottens läsekrets:




Så här ser dom ut! Larry Dean, sittande med utmanarna, bakom
Jackie Johnsson, trummor, Bosse Larsson, sologitarr, Erik Sundström,
elbas, och Sivert Marklund, saxofon och hammondorgel, strax efter en
repetition.

-
"Larry Dean i Utmanarna". Det låter som ett namn på en film. Men det är fel. Namnet är hämtat från Skellefteås nya dansorkester som den 3 juli premiärspelar på Gumboda Hed. En intressant nykomling i "guldstan" som sedan tidigare är bortskämda med vällåtande band.

¤ Larry Dean, ja.
Honom har vi tidigare berättat om. Staffan Sundin, som är det rätta namnet, kommer senast från popbandet Balubas från Örnsköldsvik där han varit deras vokalist. Och vokalist är han även i sitt nya gäng. Halva repertoaren är fylld med låtar som han sjunger, en del egna verk t.o.m.

Kvartetten som "gör musiken" är idel kända ansikten, Sivert Marklund, saxofon, hammondorgel (f.d. Quintet -61), Erik Sundström basgitarr (f.d. Bengt-Erics), Bosse Larsson, sologitarr (Bengt-Erics) och Jackie Johnsson på trummor. Repertoaren innehåller som sagt mycket sång. Men även en hel del instrumentalt. Lättare låtar, ingen "hård pop", har man gått in för. Ren dansmusik som är på modet i dag. Något av en attraktion och absolut en av Norrlands bästa i gamet, finns i orkestern. Jackie Johnsson på trummor. En rytmisk och garvad kille bakom stockarna som bl. a. har en hel del svettiga solon att avverka i repertoaren. Och varför just det namnet (Utmanarna)?

    - Jo, Larry Dean utmanar de övriga banden i Skellefteområdet till kamp om epitetet "bäst".
Ett synnerligen intressant gäng som framöver har fulltecknat på spellistan och väl kan bli någonting för de övriga Skelleftebanden att "bita i". Konkurrensen är som bekant stenhård inom musikvärlden för tillfället.


Larry Dean - Utmanarna.

-----------------------------------------------------------

UTMANARE I STARTGROPARNA


På toppen siktar Larry Dean och den nya kvintetten Utmanarna.


¤ Efter tre månaders intensiva förberedelser är en ny skelleftekvintett inom kort mogen för estraddebut. Det är Larry Dean i Utmanarna, ett gäng som av allt att döma är fast beslutet att göra kometkarriär. Redan namnet tyder ju på aspirationer i den vägen och får man döma av den repetition som vi lyssnade till häromkvällen bör kvinttetten ha goda chanser att med framgång tävla om danspublikens gunst. Det är svikt i rytmen både i det riviga och det mera slow-betonade låtarna och i solistinslagen demonstreras det både teknik och musikalitet.

¤ Larry och han utmanare är inga nytända stjärnor på det dansmusikaliska firmamentet. Larry själv (Staffan Sundin heter han i vardagslag) är älvsbybo, men kommer närmast från Örnsköldsvik, där han varit något av popidol i Balubas. Han spelar musnspel och sjunger i en stil som bergsäkert går in. De fyra övriga är skelleftemusiker, som tidigare medverkat i andra orkestrar i stan. Det är Sivert Marklund (tidigare Quintet 61) med hammondorgel och altsax som specialitet, Bo Larsson (från Ingemar Nilssons), gitarr, Erik Sundström (från Bengt-Erics showtett) elbas och Jackie Johnsson, trummor.

¤ Alla har ett musikaliskt förflutet som gett rutin och den hårdtrimmning man kostat på sig de senaste tre månaderna har skapat riktigt god perfektion i ensemblespelet och dessutom stimulerat solisterna till ytterligare skärpning. Repertoaren omfattar dansmusik i alla varianter, så den som inte gillar extrem popmusik ska inte vara orolig. Det blir inte mycket av den varan - Larry och hans utmanare vill nämligen atta alla ska trivas. Bortåt 15 procent av repertoaren består av låtar av eget märke, både musik- och textmässigt, och i övrigt rör man sig över ett brett register i melodivalet.

¤ Den 3 juli är det dags för debut på Gumboda Hed, den 8:e framträder gänget på Norra-Västerbottens trivselkväll och den 9:e är det guldrushpublikens tur att få ett smakprov på vad Larry och hans Utmanare kan prestera. Och efter det eldprovet väntar en rad kontrakterade engagemang på den nya kvintetten. Man har spelningar klara till maj nästa år, även om det fortfarande givetvis finns luckor. Men kontrakt för åtskilliga tusen redan före debuten är inget dåligt utgångsläge. Det har Larry Dean i Utmanarna, vilket väl torde betyda att åtskilligt fler än skrivaren tror att de har framtiden för sig...

--------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Juni 1965.



¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Text: ROGER LINDQVIST. / Forts. följer...


Historien om LARRY DEAN - del 4

Popåret 1964 skriver THE BALUBAS från Örnsköldsvik skivkontrakt med EMI. I Columbia studio i Stockholm spelas deras singel in. Inspelningen görs passande nog medan bandet befinner sig i huvudstaden. Artisttjänst besökte Balubas på NK-Teatern och skrev kontrakt om ensamrätt till orkestern. Samma år grundas Balubas Fan Club under ledning av Stellan Hernord som president. Sysslorna i Fan Cluben övertogs senare av en ung dam med efternamnet Stenbro.

1965 väntar nya spännande utmaningar för bandet. I mitten av december får Balubas förfrågan om en turné i Tyskland, samt även TV-program. Grabbarna tackar omgående ja till erbjudandet. En av de inbokade spelningarna ska så småningom gå av stapeln på klassiska Star-Club i Hamburg. Något av helig mark för ett popband. Klubben öppnades den 13 april 1962 på scenen stod fyra popsnubbar från Liverpool; THE BEATLES. Engagemanget varade i drygt en månad. Januari 1965 anländer fem popkillar från Ö-vik till popens Mecka: THE BALUBAS.


THE BALUBAS med LARRY DEAN har nu kommit tillbaka till gamla Ö-vik efter att under en veckas tid uppträtt på olika ställen i Stockholm. Man har också hunnit med en skivinspelning och resultatet får vi höra efter jul. Mest bejublade blev Balubas på Nalen där man införde en helt ny popstil. Man körde nämligen sitt program endast iförda potatissäckar helt i mönster med de äkta balubakrigarna. Den nya stilen som verkligen gjorde succé kallar man "the Negro Style". Tyvärr får vi nog undvara Balubas på våra dansställen ett tag då orkestern åker ner till Tyskland i början av januari. Där skall man under en veckas tid hinna med både skivinspelningar och TV-framträdanden.



Balubas kommande Tysklands-turné blev rejält uppmärksammad i media. Som här i lokaltidningen Örnsköldsviks Allehanda. Att en popgrupp från sta´n gjorde en sådan resa hörde inte till vanligheterna. Kom ihåg att det var endast de större banden och artisterna som fick förmånen att spela på klubbar typ Star-Club. The Balubas var alltså en av dem.








De fem Balubas som "ska göra´t" i tysk showbusiness. Fr. v. Kjell
Ledin, Kent Palmer, Larry Dean, Erling Unander och Björn Sjödin.

THE BALUBAS blev ganska så snart ett namn på allas läppar. Genom grabbarnas framfart på popscenerna väcktes en nyfikenhet bland den ungdomliga publiken. Frontmannen LARRY DEANS bakgrund behandlades i olika tidningar. I en notis från 1964 gjorde signaturen "Kajsa" ett försök att bringa lite klarhet i Larry Deans tidigare förehavanden.


Frontmannen i THE BALUBAS LARRY DEAN började redan som 14-
åring att musicera runt om i hembygden. Staffan Sundin alias Larry
Dean var i grunden norrlänning med rötterna i Älvsbyn. 




Januari 1965. The Balubas på Star-Club i Hamburg. En klassisk estrad där band som The Beatles stått vid öppnandet den 13 april 1962. Ö-viksgrabbarna levererade sin musik, och fick en ovationsartad respons tillbaka.  Här stod man nu ute på den tyska kontinenten med sina röda Fender-gitarrer och Vox-förstärkare. En dröm hade gått i uppfyllelse.


Med i bagaget från Ö-vik fanns inte bara de stiliga scenkostymerna -
popmusiken följde också med. Den musik som gjort bandet så pass
uppmärksammade att man nu stod på en internationellt känd popscen.


Larry Dean in action på de tyska scenerna. Januari 1965.


Balubas i ett av deras många framträdanden.


Glada popkillar från Örnsköldsvik.





En rad internationellt berömda artister och grupper hade i likhet med The Balubas stått på STAR-CLUBS scen:

¤ THE BEATLES ¤ JERRY LEE LEWIS ¤ JIMI HENDRIX ¤ BILL HALEY ¤ GERRY and THE PACEMAKERS ¤ THE EVERLY BROTHERS ¤ JERRY WILLIAMS and THE VIOLENTS ¤ CHUCK BERRY ¤ FATS DOMINO ¤ RAY CHARLES ¤ GENE VINCENT ¤ CREAM ¤ BRENDA LEE ¤


Den 13 april 1962 slog den berömda klubben
upp sina portar.


Jerry Williams med The Violents har också "trampat" på Star-Clubs
scen.


Jerry Lee Lewis en berömdhet som gästat Star-Club med sin rock-musik.


Larry Dean och Erling Unander i bustagen under en turné. Kolla in
turnébilen i bakgrunden.

----------------------------------------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST.

Forts. följer...

Jerry Williams bild o affisch:www.rockarchiv.infopartisan.net






Historien om LARRY DEAN - del 3

1963 innebar ett definitivt genombrott för THE BALUBAS i och med segern i Norrländska Stjärnparaden. I slutet av det händelserika året kom Balubas med en egen producerad EP. En platta som innehöll följande låtar:

¤ All My Sorrows ¤ Baluba Twist ¤ Bosse Boogie ¤ Twilight Time ¤

Ute i den stora världen hände omtumlande saker. USA:s president John F. Kennedy lönnmördades fredagen den 22 november vid ett besök i Dallas. Miljoner människor världen över försätts i chock över den brutala händelsen. Och medan Lyndon B. Johnson svär eden ombord på Air Force One, står JFK:s änka, Jackie i sin blodiga rosa dräkt. Bilden etsar sig in i folks medvetande.

Onsdagen den 23 oktober kommer fyra långhåriga killar från Liverpool på sitt första besök i Sverige. Den 26 oktober uppträder The Beatles i den fullsatta Kungliga Tennishallen i Stockholm. Paul, John, George och Ringo, medverkar också i TV:s Drop In med programledaren Kersti Adams-Ray.


THE BEATLES stilbildare för miljoner ungdomar över hela världen.
Fyra Liverpoolgrabbar som skrev in sig i musikhistorien. För alltid.


THE BALUBAS bandet från Ångermanland fortsatte sitt segertåg hemma i Norrland. Men bakom hörnet väntade större saker på de fyra musikanterna. Nalen det mytomspunna gamla nöjespalatset öppnade sina dörrar för Ö-viks stoltheter.




The Balubas med popsångaren Larry Dean har i veckan fått anbud om spelning på Nalen och Kingside samt några andra större dansställen i Stockholm. Engagemanget rör sig om en veckas spelning mellan nyår och trettondagen. Det är första gången som en Ö-viks orkester fått chansen där. Grabbarna har för övrigt nyligen spelat in en EP-platta med fyra av sina låtar. I somras spelade de i Finland och vann också första pris vid Stjärnparaden i Kornsjöstrand. På bilden ovan ses fr. v. kapellmästare Bo Hörnfeldt, sologitarr, Kjell Ledin, elbas, "Valle" Ledin, kompgitarr, Björn Sjödin, trummor och Larry Dean, vokalist, samtliga från Örnsköldsvik.




Norrlandstopparna: THE BALUBAS med sångaren
LARRY DEAN.


The Balubas
klädda i potatissäckar besöker Nalen 1964.

The Balubas, fem glada potatissäcksklädda grabbar från Örnsköldsvik har hemsökt Stockholm och Nalen och gjoer succé! Grabbarna är bokade för en turné till England i januari och hoppas få en till Tyskland, Holland, Schweiz och Frankrike under sommaren 1965. Grabbarna gjorde under sitt Stockholmsbesök en skivinspelning men ingen vet ännu hur den kommer att gå. Grabbarna själva tror emellertid benhårt att den kommer att komma upp på Tio-i-Topp.





¤ Apropå popgrupper och Nalen - i tisdags framträdde i denna popens högborg norrlandsbandet The Balubas. Balubas har förtvivlat letat efter en gimmick inför stockholmsbesöket och publikreaktionen på Nalen visade med önskvärd tydlighet att grabbarna hittat något bra. Balubas hade nämligen skrudat sig i potatissäckar som de egenhändigt klippt hål i. Potatissäckarna skulle liksom illustrera det primitiva...

The Balubas var uppe på Stockholms-Tidningen och hälsade på före Nalen-framträdandet. Staffan Sundin - bandets sångare, med artistnamnet Larry Dean - berättade att norrlandsflickorna tycker Balubas är toppen. För dem finns bara Balubas och Shanes - och det är nog inte bara skryt, tror vi.

Balubas hör hemma i Örnsköldsvik och har spelat ihop i tre år. Bandet har gjort en grammofonskiva - "Gärdebylåten" - som enligt Staffan "lät för hemskt". I dagarna skall man spela in en ny platta och lansera den nya "The Negro Style" som bandet lagt sig till med. Vi skall presentera den fem Balubas: Sångaren heter alltså Staffan Sundin - Larry Dean, trummisen heter Björn Sjödin, sologitarristen Kent Palmér, kompgitarristen "Valle" Ledin och basisten Erling Unander.

Bandet har egen fanklubb. Här är adressen, om någon vill veta mer om de tokiga norrlandskillarna: c/o Stenbro, Ångermanlandsgatan 16 A, Örnsköldsvik.

(Den forne sologitarristen Kjell Ledin, var vid den här tidpunkten ersatt av Kent Palmér)

/Rogers anmärkning/

-------------------------------------------------------------------------------------------------


The Balubas Stockholmsbesök omfattade spelningar på Kingside,
Nalen och NK-Teatern. Samtidigt gjordes en singel i Columbias studio.

En platta som idag är ett eftertraktat byte för alla vinylsamlare. På
grund av den artiststrejk som rådde, gjordes enbart två instrumentala
låtar.


Balubas i skivstudion i Stockholm 1964.


Längst bak i sitt trumbås ses Björn Sjödin. Stående fr. v. sångaren
Larry Dean samt kompgitarristen "Valle" Ledin och nytillskottet i bandet
Kent Palmér på sologitarr. Bakom kameran för att dokumentera händ-
elsen basisten Erling Unander.


Bandet redo för spelning. Nalen, Kingside och NK-Teatern stod också
på bandets spelplan.


I Kungliga Huvudstaden gjorde de fem Ångermanlänningarna stor
och bejublad succé.





THE BALUBAS spelade i december 1964 in en ny singelskiva med två egna melodier, men på grund av den nu rådande STIM-strejken kan det tyvärr dröja ännu några månader innan den kommer ut på skivmarknaden. Nyligen har dessutom det tyska grammofonbolaget Metronome kontaktat Balubas för en tysk skivinspelning och ett 1-årskontrakt, men det är ännu inte bestämt hur Balubas kommer att göra. Det återstår att se.







Fyrklöver i Norrlands-pop: fr. v. kapellmästarna Lennart Dahlberg, "Lennes Combo", Härnösand, Rolf Asplund, "The Zettlers", Umeå, Carin Larsson, "Lady Kate 6", Östersund och Staffan Sundin, "The Balubas", Örnsköldsvik.

--------------------------------------------------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST. Forts. följer...



Tidigare inlägg
RSS 2.0