Roger Lindqvist

Kan man förnya sig som musiker/sångare efter att ha sysslat mest enbart med dansmusik i 20 år?
   - Javisst! Bara man har lust, energi och vågar.
Titta bara på Bjarne Lundqvist i Streaplers. Efter alla år som trummis och sångare i bandet har Bjarne på senare år gjort en vid-sidan-av-om-karriär i två helt andra musikaliska fack. Han sjunger storbandspop och då och då country!

Att pröva på lite nya grepp, är det någonting Du vill rekommendera andra musikerkollegor?
    - Ja, definitivt! Om man känner för det. Vad som är spännande för mig när det gäller mina musikaliska utflykter, man får väl kalla dem så, det är att jag äntligen kommer längst fram på scenen. Det är någonting oerhört viktigt för mig. Att kunna få direktkontakt med publiken. Efter 20 år i ett band som "bakgrundsfigur" har jag nu till slut fått möjlighet att få se hur publiken ser ut och reagerar på min sång. Jag kan ta dem i hand t o m, om jag vill. Sjungit har jag alltid gjort med Streaplers, drygt en tredjedel av vår repertoar som solist, och snackat med publiken har jag också gjort. Men i alla år har jag suttit längst bak, dold av de andra och inte fått möjlighet at verkligen möta publiken förrän nu när jag börjat sjunga med storband och köra lite country.

JAG VILL STEPPA!
    - Jag tycker om att få snacka med min publik, att försöka aktivera den, inte bara sjunga för den. Och en gammal önskedröm är att jag skulle få lära mig steppa. Vem vet, det kanske också kommer.
    - Jag vill visa att jag kan annat än spela trummor. Här snackar folk om ålder och menar att nu är ju ni i Streaplers snart uppe i 40-årsåldern så nu får ni väl börja spela vals. Vad är det för snack? Inte började Louis Armstrong spela vals för att han fyllt 40, 50, 60 eller 70...

Bjarne Lundqvist, 38, är äkta göteborgare. Han har spelat trummor sedan han var 13 och var också med om att starta Flamingokvintetten en gång i tiden. Även om det bandet då först kallade sig för Tutti-Frutti Boys. Bjarne trummade t ex på Flamingos skivdebut, en single med Elefant Twist och Alley Cat.

JAG SLUTAR INTE I STREAPLERS
1963 började Bjarne Lundqvist spela med Streaplers och där är han en av stöttepelarna.
    - Naturligtvis är jag fortfarande med i Streaplers och jag har ingen som helst tanke på att sluta i bandet. Att jag jobbar med storband eller sjunger lite country som solist emellanåt, det är någonting helt vid sidan om.
    - Det har väl spekulerats en hel del om mig på senare år. Men det är lustigt nog aldrig danspubliken som frågar mig om jag skall lägga av i Streaplers utan enbart andra musiker(!).
    - Fan, har inte Du lagt av i Streaplers? Du sjunger ju storbandsjazz... Sådant får jag höra ideligen, säger Bjarne.

Bjarne har sjungit med storband i ungefär två år nu och det har blivit både konserter, radioprogram och en LP-skiva. Ytterligare en storbandsplatta kommer i höst.

STORBANDSPOP - INTE JAZZ
Att få sjunga med ett storband var för Bjarnes del en gammal önskedröm. Via kontakter med en farbror till Bjarnes fru Lena, som är medlem i Emmaboda Storband, blev drömmen slutligen också verklighet. Men han har hunnit sjunga inte bara med Emmaboda Storband, utan även med Swing and Sweet, en stor orkester som består av medlemmar ur Lerums Storband under ledning av Sven-Olof Waldoff.

    - Jag har sjungit i konsertsammanhang med Swing and Sweet med Lena Ericsson och Gunnar "Siljabloo" Nilsson, säger Bjarne och påpekar att han också brukar fungera som konferencier vid sådana tillfällen.

Att kalla det han sjunger för storbandsjazz tycker Bjarne är lite felaktigt.
    - Jag vill hellre kalla det för storbandspop. Jag sjunger ju t ex Stevie Wonders The Sunshine of my life och på gång är nu storbandsarrangemang på bl a Busted, en countrylåt som Ray Charles gjorde en gång i tiden och så Dionne Warwicks färska Heartbreaker (även om den förstås är skriven av Bee Gees-killarna).


    - Jag måste få göra "musikaliska utflykter" ibland. Och jag skulle
vilja lära mig steppa också...

INGEN DANSBANDSKRIS
    - När det gäller country så är det ingenting nytt för mig. Vi har kört countrylåtar i Streaplers långt innan "countryvågen" kom hit och jag har sjungit massor av countrynummer tidigare, både live och på skiva. Men när jag sjunger country som solist idag då kan det bli på specialställen som Lone Star i Göteborg.

Du arbetar numera som mäklare när Du inte sjunger och spelar. Har Du någon gång funderat på att lägga av helt med musiken?
    - Nej, det har jag aldrig gjort. Jag har funderat på att sluta med musiken som yrke , men aldrig att sluta spela och sjunga. Det skulle bara inte gå.

Dansbandskris talades det mycket om för ett par år sedan. Kände ni av den i Streaplers?
    - Nej, vi upplevde aldrig någon kris. Men jag kan förstå att många mindre kända band fick problem. Vi däremot skulle kunna spela sex dagar i veckan om vi ville. Men vi nöjer oss med 3-4 spelningar. Vi körde 6-7 dagar året runt under hela 60-talet och vi orkar helt enkelt inte med ett sådant arbetsschema längre.

SKILLNAD FÖRR OCH NU
Bjarne, är det någon större skillnad att spela dansmusik ute idag och för 20 år sedan?
Nej, det tycker inte jag. Skulle det vara någon skillnad så är det väl att i stället för Folkparker och Folkets Hus så jobbar vi nu mycket på dansrestauranger. Men det är samma typ av publik som kommer. Folk som är ute för att dansa och ha roligt. Det är förstås lite lugnare på en dansrestaurang. Där vet man att man inte blir påhoppad eller att någon plötsligt kastar en flaska på en. Det kan hända i en Folkpark. Men vi trivs fortfarande väldigt bra i de parker som är välskötta och schyssta!

Vad är dina planer som solist?
    - Först och främst jobbar jag på den nya LP:n med Emmaboda Storband och sedan är det konserter planerade med mig och både Emmaboda Storband och Swing and Sweet.

Vad gör Du annars just nu?
    - Jag gräver på min tomt och försöker få ordning på den. Men det är ett evighetsjobb...

-----------------------------------------------------------------------------------------
MUSIKERN ¤ Augusti 1983

EFTER 19 HAR HAN FÅTT NOG


NÄ, NU GÅR JAG. Vikingarnas pianist/keyboardist Tord Sjöman
lämnar bordet och gruppen för gott. "Åldern tar ut sin rätt", säger han -
medan andra hävdar att det är resultatet av många stormiga möten
av ekonomisk karaktär.

I går avslöjade Expressen att VIKINGARNA inte äger sig själva. En månadslön är allt medlemmarna i Sveriges mest framgångsrika dansband får. Efter 19 år lämnar nu keyboardisten TORD SJÖMAN sitt gamla dansband.

Expressen Fredag skrev att fyra av orkestermedlemmarna, bland annat Tord Sjöman, tillsammans med managern Jörgen Arnemar 1987 bildade Vikingarna AB. Royalties och vinster från turnéerna stoppas in i bolaget. 1987 sålde Jörgen Arnemar, som sköter dansbandets ekonomi, Vikingarna AB till värmländske finansmannen Åke Wester. Under 1988 hade bolaget en vinst på fem och en halv miljon kronor. Den tog moderbolaget Åke Wester AB hand om.

I samma veva kommer det fram att Tord Sjöman ska hoppa av. Han ska i stället arbeta för Vikingarnas skivbolag Nordiska Musikgruppen AB med administrativa sysslor.
¤ Hoppar du av därför att du känner dig lurad av Jörgen Arnemar?
    - Nej, då skulle jag väl inte fortsätta att arbeta i skivbolaget.
Enda anledningen till avhoppet är, enligt Tord Sjöman, att han den 25 december i år fyller 50 år.
    - Åldern tar ibland ut sin rätt. Jag är ju ingen popidol längre. Resor och sådant tar på krafterna.
    - Tord Sjöman har under en längre tid varit missnöjd med Jörgen Arnemars ekonomiska satsningar. Hans avhopp är ett resultat av flera stormiga möten mellan dansbandsmedlemmarna och Jörgen Arnemar, säger en källa till Expressen.

¤ Du har i 19 år varit medlem i Sveriges mest framgångsrika dansband. I dag får du ingen del i vinsten. Hur känns det?
    - Jag har min lön och den är jag nöjd med. Skulle man hitta på något annat försvinner ju ändå pengarna i skatt, säger Tord Sjöman.
    - Vill du tala om ekonomi är det bättre du pratar med Jörgen. Han sköter våra affärer och det tycker jag han gör bra. Det tycker alla andra också.

Det blir Lasse Westman som ska ersätta Tord Sjöman. Han har vikarierat för Vikingarna tidigare som gitarriste och sångare.

"Lasse blir nog ett lyft"
    - Lasse Westman är en mycket kompetent musikant. Det är en kille som vi har känt i flera år och som varit med oss mycket. Det blir nog ett lyft att få in honom i stället för en åderförkalkad gammal gubbe, fortsätter Sjöman. Jörgen Arnemar hoppade av som gitarrist 1984 och har sedan dess fortsatt att sköta Vikingarnas affärer. Det är han som har ensamrätt på namnet Vikingarna när det gäller orkestrar.
Är det inte svårt att driva ett inarbetat dansband när medlemmarna hoppar av?
    - Nej! Sedan vi började har vi bytt en medlem vart fjärde år. Det är inte så farligt, säger Jörgen Arnemar.

I dag finns det bara en ursprunglig medlem av Vikingarna kvar i det vinstgivande dansbandet. Det är Tony Eriksson. Han spelade sax i "The Vikings" redan 1959. Men för publiken verkar det inte spela någon roll. Så länge ett dansband med namnet Vikingarna spelar kramgoa låtar vallfärdar folk för at dans till deras musik.


¤ TORD SJÖMAN


¤ LASSE WESTMAN

-----------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Lördagen den 20 januari 1990

VIKINGARNA håller sig kvar på toppen, år efter år, med sin kramgoa
musik. Jörgen Anemar, Lars-Åke Svantesson, Anders Erixon, Tord
Sjöman, Christer Sjögren och Tony Erikssson - där har ni namnen på
de sex storsäljarna.

¤ LARS-ÅKE läser ALISTAIR MACLEAN.
¤ JÖRGEN är mitt inne i en bok av HERMAN WOUK.
¤ TONY lyssnar på Dagens Eko.
¤ ANDERS bläddrar i Expressen.
¤ CHRISTER sover.
¤ TONY berättar minnen.
¤ VIKINGARNA är på turné. Eller vikingatåg om man så vill. Den här gången är det Norrland som ska erövras.

Redan på 800-talet drog vikingarna ut på härjningståg. De plundrade och bar sig allmänt illa åt. Dagens Vikingar är betydligt fredligare. Just nu är de i norra Sverige och bjuder på kramgoa låtar. Det var på vägen dit vi hängde med ett par dagar. Och fick se arrangörer som förtjust gnuggade händerna när köerna utanför grindarna bara växte. Som exempelvis i Sörfjärden - mellan Hudiksvall och Sundsvall. Klockan elva på kvällen dansade 1 000 personer sig svettiga. Det var en dubblering av det tidigare årsrekordet.

Procentare
Och Jörgen Anemar, kapellmästare och ekonomichef i Vikingarna, kunde gå in på kontoret och hämta 20 000 kronor i gage. Vikingarna har nämligen blivit procentare. Det betyder att de har en viss procent av bruttoinkomsten, beroende på hur mycket folk som kommer. Den listan ser ut så här:
¤ 0-900 betalande - 60 procent.
¤ 901-1100 - 55 procent.
¤ 1100-1500 - 50 procent.
¤ 1500-2000 - 45 procent
¤ 2000 och uppåt - 40 procent.

Eftersom det nästan alltid kommer mycket folk är både arrangörer och orkester nöjda med systemet.
    - Det var lite gnäll i början, berättar Jörgen. Men sen har vi inte hört något.
Det är kanske inte så konstigt. Kvällen före kom det 2 400 till Ångbåtsudden i Orsa. I regn. Och med dansbana utan tak. Den lokala idrottsföreningen vill ha tillbaka Vikingarna även nästa år. Men det är många som slåss om godbiten.
    - Vi skulle nog kunna spela varenda dag året om, tippar Jörgen.
Fast det gör det inte. 130 speltillfällen blir det 1981. Det i sin tur betyder att 150 000 människor dansat tryckare till Vikingarna när året är slut.

Semestern
Några bara en gång. Andra kanske tio gånger! Det finns de som lägger upp semestern efter Vikingarnas spelplan. I Sörfjärden träffar vi ett norskt gäng. De var med redan i Orsa och lovar att åka till Ånge kvällen efter.
Var inte dansbandsmusiken på väg att dö ut?
    - I tidningarna kanske. Vi har inte märkt något. Det är snarare fler som är ute och dansar i dag än för ett par år sedan. Det är Anders Erixon som talar nu. Han har varit musiker i hela sitt vuxna liv.
Men gick inte skivförsäljningen ner?
    - Det verkar ha vänt där också. Kramgoa låtar 9 kan nog sälja 30 000 mer än "åttan". Då skulle vi närma oss 200 000 igen. Tillsammans har de sålt 2,5 miljoner plattor! En fantastisk summa. Och mer ska det bli. I vinter kommer en ny LP.
    - Men förmodligen ska den inte heta Kramgoa låtar 10. Vi tycker att det låter lite dumt med ett tvåsiffrigt tal.

Med eller utan nytt namn - hålla-om-musik blir det även i fortsättningen. Det lovar Tord Sjöman när vi bär in instrumenten i Sörfjärden. 1 200 kilo väger utrustningen. Grabbarna i bandet bär och kopplar allt själva, med hjälp av Mats Holmén. Han är kompis till Anders Erixon och kör bussen under turnén.








Bandylaget
När Norrlandsturnén är över (nästa söndag) ska Mats hem till Arvika och börja träna bandylaget, med sikte på division II. Men nu är vi alltså i Sörfjärden och det är två timmar kvar till spelstart. De enda som kommit är några ungar och myggorna.
    - Det blir myggstift i kväll grabbar, söger Christer Sjögren.
Logen är egentligen bara en trappa upp till scenen. Och vattnet i hinken är iskallt. Men ingen klagar. Så här är det på sommarturnéerna. Den personliga hygienen får man ordna på hotellrummet.

Till slut blir klockan nio. En sista finjustering av instrumenten. Sedan är det bara att dra i gång. "Skall du någonsin bli min", sjunger Christer och tre par vågar sig upp på dansgolvet. Tre timmar senare är det smockfullt och myggorna är borta. Ett par grabbar, med reklammössor från en lokal bensinmack, raglar omkring bland buskarna. Annars är det onormalt nyktert.

Lustigkurre
Vikingarna är uppe i varv. Tord showar vid pianot. Han är bandets lustigkurre. Halv ett är det dags att ta adjö. Det blir den vanliga avskedsmelodin: "Ack Värmeland du sköna..."
    - En finare låt får man leta efter, säger Tony Eriksson. Han, liksom de andra, född och uppvuxen i Värmland. Nedpackningen går på 40 minuter. Alla sliter för att komma till hotellet i Sundsvall. Vi ska bo på ESSO och någon vet att ett 20-minutersprogram med Vikingarna körs på deras speciella videokanal den här veckan.

Kvällens program är givetvis slut när vi kommer fram. Men nattportieren övertalas att åtminstone köra inslaget med Vikingarna. Så där sitter vi klockan tre på natten och ser video, medan det ljusnar ute. Morgonen därpå åker jag taxi till Sundsvalls flygplats. Den kvinnliga chauffören kör Vikingarna på kassettbandspelaren. Hon är besviken för att de inte hinner framträda i Sundsvall i år.

-------------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Tisdagen den 21 juli 1981

Christina Lindberg ska vara mammaledig ett år. Hon räknar
med att ändå kunna spela in sin första soloskiva.


HUR KÄNNS DET...

    - Det kändes lite vemodigt. Samtidigt kändes det också rätt nu för min mage har växt och jag har fått vatten i fötterna. Men efter spelningen kommer jag nog att vara lite ledsen.

¤ När är det beräknad nedkomst?
    - Kring 15 november.

¤ Du har bestämt dig för att lämna ditt dansband lagom till att du får barn?
    - Ja. Men jag känner mig väldigt glad att grabbarna hittade en ny sångare. De kommer att fortsätta under namnet Stenssons.

¤ Spelade ni "De sista ljuva åren?"
    - Ja. Jag tycker väldigt mycket om den. Den har gett mig mycket både känslomässigt och i karriären.

¤ Någon anledning till att sista spelningen blev i blekingska Vilshult?
    - Nej, vi har varit här ett par år i rad. Det är en fin arrangör och jättehärlig publik, så det kändes lite grann som hemmaplan.

¤ Drar du dig tillbaka helt och hållet nu?
    - Nej, jag gör mitt första solouppträdande nästa helg, i Östersund. Och sen ska jag träffa skivbolaget för en soloplatta för nästa år. Det sista jag gör är en grej med Hasse Kvinnaböske Andersson.

¤ En soloplatta redan nästa år - det blir inte mycket barnledighet?
    - Vi har beräknat att jag ska vara hemma ett år. Då ska jag börja spela in en country-platta. Sen ska jag vara i gång igen.

¤ Till sist - vad önskar du dig mest av allt just nu?
    - Att allt ska gå bra med mitt barn. Det är ju första gången, så man är lite orolig.

----------------------------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Söndagen den 20 augusti 1995

Aldor Östmans eller Aldors var ett dansband hemmahörande i Umeå.
Aldor Östmans var ett mogenband, som faktiskt en gång hörts och
synts i Bosse Larssons "Nygammalt".

¤ ALDOR ÖSTMAN - Orgel, dragspel, kapellmästare

¤ ULF JOHANSSON - Trummor

¤ LAGE OLOFSSON - Gitarr

¤ JAN FÄLTÉN - Bas

¤ BENGT ÅSTRÖM - Sax, dragspel

¤ JONAS GRANBERG - Sax

----------------------------------------------------------------------------------

Det flyter musikaliskt blod i den Östmanska familjen. Aldor Östmans son
heter...


...Anders Östman, med ett förflutet i bl. a. Max Fenders och Shanes.
Anders har i sin tur fört det musikaliska arvet vidare till sin söta och
begåvade dotter som heter...


...Tove Styrke. Namnet förpliktar, så man kan väl gissa att även Tove
en dag begåvas med musikaliska ätteläggar.

------------------------------------------------------------------------------
Bild på Tove: www.sr.se

Karlstadhövdingen Malte Eurenius gratulerar Sven-Ingvars med
blommor och kallstasol.


Det är märkligt med Sven-Ingvars. Dom kommer alltid tillbaka. Som i veckan. Värmlandsgrabbarna firade 15-årsjubileum. För tre år sedan trodde ingen att det någonsin skulle bli så gamla i branschen. Efter sitt filmfiasko hängde Sven-Ingvars på ruinens brant. Men allt gick bra. Som vanligt. Det var en pigg 15-åring som ställde till med fest på restaurang Sandgrund i Karlstad. D v s 15-åringen var (och är) ju egentligen fem personer. Sven-Erik Magnusson, 29, Sven-Olof Pettersson, 32, Ingvar Karlsson, 33, Hasse Svensson, 28, och Robin Bailey, 30. För att nu inte glömma Sven Svärd, 32. Mannen som skapade Sven-Ingvars, men som dragit sig tillbaka för att ägna sig åt frugan Agneta och barnen.

Sven-Ingvars hade god hjälp med sitt håll-i-gång av en rad kändisar. En stor del av Nöjes-Sverige visade upp sig. Cornelis Vreeswijk med fru Bim föredrog att njuta av varandra medan däremot Benny Andersson lämnade sin Anni-Frid Lyngstad och nygifte Björn Ulvaeus sin Agnetha Fältskog för att hålla igång på scenen. Även Svenne och Lotta Hedlund visda sina sceniska konster för en kort stund, men Thore Skogman var ju sin vana trogen outtröttlig. Runo Sundberg - lanthandlarn ni vet - harklade sig en stund på karakteristiskt vis.

Ulf Elfving hade för en stund lämnat Svensktoppen och ägnade sig i stället åt tjejtoppen i Karlstad. Han såg ut att trivas med det också. På dansgolvet syntes Uffe Sterner som körde med små tacklingar och fru Maud inspirerade till nya grepp. Förre rikstränaren Arne Strömberg hade glömt visselpipan hemma, men hade i stället fru Inga-Britt vid sin sida. Janne Önnerud med Gänget spelade så väggarna bågnade. Bosse Larsson , TV:s egen gammeldansare, såg smått förskrämd ut vid sidan av dragspelskungen Gnesta-Kalle. Det söta och kvällspigga radioparet Mona Krantz-Kent Finell satt och småpratade sin vana trogen.

Men huvudpersoner var trots allt Sven-Ingvars. De fick ta emot presenter och välgångsönskningar i mängd. Kommunalfullmäktiges ordförande Malte Eurenius överräckte minnespeng, en gjuten kallstasol och goda råd. Bosse Kinntorp, f d folkparksman, men numera aktiv inom grammofonbranschen, tog fram Sven-Ingvars första inspelning som dagen till ära (?) hade tryckts upp i tusen exemplar. Kronofogden Kjell Glennert, tillika bas för Färjestads ishockeylag, jagade inte grabbarna för skatternas skull utan lovade i stället att om Sven-Ingvars sjöng så skulle FBK spela. Färjestads supporterklubb, FBK 70, var påpassliga nog att skänka en teckning av Gustaf Fröding till samtliga i gänget med anledning av Sven-Ingvars nya LP med just Frödingdikter.

Men allt ordnade upp sig. Det var fest, glädje, musik och sång. Frampå nattkröken blev det vickning och mera håll-i-gång. Efter ett dygn var alla ense:
    - Det här var tidernas fest!
De fem Värmlandsgrabbarna såg oförskämt pigga ut även då. Precis som vanligt. Dom kommer alltid tillbaka. Sven-Ingvars.


Trio med Bumba gav Sven-Ingvars en eldsläckare.


Ulf Elfving och Uffe Sterner i glatt samspråk.


Kvällens sötaste par, Agnetha Fältskog och Björn Ulvaeus.


Svenne och Lotta - ett förälskat par i mängden.


Kvällens radiopar: Mona Krantz och Kent Finell.


Kvällens rockkung, Janne Önnerud.


Sven-Erik Magnusson, Thore Skogman och Bosse Larsson sjunger.


Anni-Frid Lyngstad med Benny Andersson syntes i vimlet.


Cornelis satt stilla hela kvällen. Tacka hustru Bim för det.

------------------------------------------------------------------------------------
HÄNT I VECKAN ¤ Den 26 november 1971.

¤ Jan Hagström: Trummor, gitarr, sång

¤ Sören Olander: Bas, gitarr, sång

¤ Nestor Persson: Orgel, string, dragspel

¤ Sten Sundström: Steelguitar, gitarr, dragspel, saxofon, sång

Gredes som är en namnkombination av byarna Grenås och Ede, ligger i närheten av Hammerdal i Jämtland. Bandet såg dagens ljus 1973, och spelade med sin lite annorlunda sättning, fram till 1989. Gredes döptes sedan om till Invit. Gredes spelade både gammalt och modernt. Trots sina ordinarie jobb så spelade man uppemot 16 spelningar per månad.


Suveräne dragspelaren Nestor Persson (1914-1984) var en av med-
lemmarna i Gredes orkester. 1976 kom LP:n "Dundersväng" ut. På
plattans omslag ses Nestor Persson med sitt bälgaspel. På skivan
hördes även Gredes orkester.
---------------------------------------------------------------------------------
Omslagsfoto: www.tradera.se

¤ MATTI: Gitarr, dragspel, sång

¤ PER-GUNNAR: Bas, sång

¤ ÅKE: Gitarr, sång

¤ ROLF: Trummor, gitarr, sång

¤ ANDERS: Keyboard, dragspel, sång

¤ Spelar moget och blandad dansmusik ¤

00000000000000000000000000000000000000000000000000

¤ Lars: Bas, sång

¤ Per: Klaviatur, dragspel

¤ Jörgen: Trummor, dragspel, sång

¤ Peter: Gitarr, sång

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

¤ Hans-Olof - Gitarr, sång

¤ Felix - Orgel, dragspel

¤ Roland - Trummor, sång

¤ Christer - Bas, sång

¤ Kalle - Tenorsax, sång

¤ Pedro - Trumpet, basun

0000000000000000000000000000000000000000000000000000

¤ KENNETH: Gitarr, saxofoner, dragspel & sång

¤ JONATAHN: Klaviatur & sång

¤ HÅKAN: Elbas & sång

¤ ANDERS: Trummor & sång

000000000000000000000000000000000000000000000000000

I den här laguppställningen fanns också OPUS från Piteå med. Vi
skulle fajtas med Expanders, Jan Marx, Månaz och Thorells. Men tyvärr
så meddelade vår sångare och tillika gitarrist, Stefan Engman, att han
skulle sluta i bandet. Därmed avböjde vi medverkan. Det blev så små-
ningom Expanders som vann.


Sångaren och gitarristen Stefan Engman meddelade den tråkiga ny-
heten att han ville sluta i bandet. Därmed avböjde vi medverkan i
tävlingen. Till höger om Stefan ses trumslagarpojken Roger Lindqvist.
1997 spelade vi vår sista spelning. 1997/98 hoppade jag in som vik.
trummis i Kjell Anderssons orkester.
-----------------------------------------------------------------------------

BÄSTE ARRANGÖR...

Att göra reklam för det vi vet vi är duktiga på, är inget självändamål i MÅNA´Z ORKESTER. I vår reklam ligger ett slags löfte. Löften är lätta att ge, men ofta svåra att hålla...Och det är detta vi tagit fasta på. Den här korta presentationen av MÅNA´Z ORKESTER handlar om det vi står för.

Vi är 5 medlemmar i MÅNA´Z:

Mona Jonsson - Sång. Jag tror att NI känner igen Mona på scen då hon - liksom övriga medlemmar - har ett större antal år i branschen. Vår sångfågel och vårt ansikte utåt.

Tony Nyman - Klaviatur och Sång. Tony har ett erkänt kunnande och arbetar f n som musiker för Norrbottens-Teatern.

Håkan Sundbom - Gitarr, Saxofon, Dragspel och Sång. Spelar lite av varje som synes, och därigenom den som bidrar en hel del till vår musikaliska profil.

Johnny Keisu - Trummor. En glad kille och entusiast. Vår metronom och orkesterns sista ungkarl!

Mikael Brännvall - Bas, Sång och Kapellmästare. Har tidigare spelat heltid och då mest i Stockholm. Har alltså nöjet att vara kapellmästare i MÅNA´Z ORKESTER.

Vi spelar Mogen Dansmusik till 100%. Med tanke på vår sättning så har det varit naturligt att styra repertoaren till Lotta Engberg - och ABBA - hållet. Det känns dansant och fräscht.

Vi hörs...
Mikael Brännvall, MÅNA´Z  ORKESTER
--------------------------------------------------------------------------------


Fakta--------------------------------------------------------

När jag var trummis i OPUS så spelade vi non-stop-dans på Logen
Käcktjärn med Måna´z orkester. Varken OPUS eller Måna´z ex-
isterar som band idag.

Roger-------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 10 december 1976.


Lennart, Hilding, Anders, Leif, Bitte, Tomas = LENNES me´BITTE.

FÅR JAG LOV ¤ April 1996.

¤ Snacka om annorlunda!
Eller hur många dansband ståtar med en kontrabas på scen.
Svänggänget GOOD TIMERS knockar Sverige med sin läckra stil!


Good Timers på restaurang Sandgrund har blivit en vanlig syn. Dans-
grynnan vid Klarälven tillhör ett av bandets favoritställen runt om i
landet. På bilden fr v: trummisen Arnulf Ibsen, gitarristen och sångaren
Torgny "Todde" Stoor, (Havaii-kungen Yngve Stoors brorsson) samt
Dave McShane, engelskfödde saxofonisten som vi bl a sett i filmen "Black
Jack". På den infällda bilden ses Todde Stoor.


¤ Det går visserligen inte fort men det går trots allt stadigt uppåt för Dave, Per, Todde, Peter, Nisse och Arnulf. Just nu kan ni hitta Good Timers allra första CD-skiva i skivbutikens hyllor. En satsning som bandet arbetat med i flera år innan det blev napp hos Owe Midners TMC.

Egna alster
Good Timers utgår från Stockholm och kan skryta med att representera en helt egn stil, en mix av 40-, 50- och 60-talsmusik varvat med några egna alster skrivna av kontrabasisten Nisse Palm. Samtidigt medger Dave McShane att den egna stilen till viss del ställer till problem.

"För bra"
    - Ja, eftersom vi är ensamma i Sverige om att spela den typen av musik. Det bästa för oss vore om det fanns ytterligare 4-5 band som spelade musik med en äldre profil. Då skulle det skapas en tydlig nisch och intresset vore betydligt större, säger Dave och tar en kopp kaffe.
    - Det finns tyvärr arrangörer som talat med oss och sagt att de gärna skulle engagera oss men vi är "för bra", tilläger Nisse Palm...

Tro nu inte att det går någon nöd på Good Timers. Allt fler i vårt avlånga land upptäcker tjusningen med den härliga blåssektionen och inte minst den buggvänliga musik bandet spelar.

Erfarna musiker
Samtliga i bandet är synnerligen erfarna musiker. Todde Stoor, gitarrist och huvudsångare. Peter Klaxman och Dave McShane, saxar och sång tillsammans i konstellationen Blåblus (just det). När Blåblus la av 1981 ville trion fortsätta spela och Good Timers föddes 1983. Trumpetaren Per "Stenis" Stenborg kom med året därpå. Todde Stoor kom med 1991 och Nisse Palm blev medlem hösten 1993. När nu den förre trummisen Ulrik Arturén (brorsa till sångerskan Marie Arturén i Drifters f d ), lagt trumpinnarna på hyllan heter ersättaren Arnulf Ibsen.

Perfekt i bandet
    - Arnulf med sitt genuina intresse för den epok som vi arbetar med passar perfekt i bandet. Vi har förutom egna originallåtar bara en låt från 70- och 80-talet. Gilbert O´Sullivans "Alone again", säger Nisse Palm.
    - Skulle vi ha försökt att spela traditionell dansbandsmusik skulle nog inte bandet överlevt fram till idag, inflikar "Stenis".

Går egna vägar
Good Timers vågar också köra in på nya vägar med sin musik. Tro inte att Thorleifs och Just D är först med dansbandsrap. I så fall har ni inte hört Nisse Palms "Buggkursen".

Sugen på att dansa
Det är showtime. "Tuxedo Junction", "King of the road", "My baby just cares for me", "Venus" och "Flickorna i Småland" avverkas i snabb takt. Källarmästaren Bengt-Eric står och diggar vid sitt bokningsbord.
    - Det är nästan så att en annan skulle vilja ge sig upp och dansa. Det är inte ofta jag blir så sugen, säger han. Ett betyg så gott som något Good Timers.


Bilden t.v. Good Timers på väg upp i trappan, överst Dave McShane,
Arnulf Ibsen, Todde Stoor, Per Stenborg samt Nisse Palm samt Peter
Klaxman. Bilden t.h. hur många dansband har en kontrabas med i
bagaget? Nisse Palm visar sina balanskonster.

VISSTE DU ATT:

¤ TODDE STOOR, som enligt födelsebeviset egentligen heter
Torgny är brorson till landets Hawaiikung nummer ett, Yngve Stoor.

¤ Nilsgunnar "Nisse" Palm, under flera år varit Folkparken stämledare
och förstebasist.

¤ Arnulf Ibsen, nykomlingen i gänget, är ett riktigt 50-talsfreak. Enligt
uppgift har Arnulf endast en svartvit tv med bara två kanaler i bostaden.
Dessutom är hans turnéväska från det ljuva 50-talet. En riktig raritet.

¤ När landets statsminister, Ingvar Carlsson ställer till med avskedsfest
är det Good Timers som står för både underhållning och dans.



Good Timers nya CD finns nu på landets alla skivhyllor. Andra man
från vänster, Good Timers förre trumslagare Ulrik Arturén.

-------------------------------------------------------------------------------
FÅR JAG LOV ¤ April 1996.


FAKTA------------------------------------------------------------------------

Good Timers engelskfödde saxofonist, Dave Mc Shane, föddes den 8 juni 1944.
Den 5 juli 1997 gick han bort, 53 år gammal.

Roger-------------------------------------------------------------------------

Konstnären och nöjespappan Folke Sjöberg spelar upp en vals. En
låt som man får anta inte låter så vackert i svenska musikförbundets
öron...

    - Skriver jag på blir det min dödsdom.
Det säger Folke Sjöberg, konstnär och logdansägare från Långnäs. Sedan en månad tillbaka är han utsatt för blockad från Svenska musikerförbundet. Inga organiserade orkestrar får spela på hans loge i Käcktjärn till sommaren.

Detta struntar dock Folke Sjöberg högaktningsfullt i. Nu har han i stället plockat fram det egna dragspelet. När Piteå-Tidningen besöker logdansägaren, kommer han uthoppande i galleriet, med "magorgeln" i högsta hugg.
    - Jag tränar för sommaren, säger han, och spelar upp en vals. En låt som definitivt inte går hem hos Svenska musikerförbundet.

Trakasserier
    - Det var förra sommaren de började trakassera mig, berättar Folke.
Trakassera?
    - Ja, jag kan inte uppfatta det på annat sätt. De vet min inställning sedan förut. Jag skriver inte på något avtal. Det skulle bli min dödsdom.
Varför vill du inte teckna avtal med musikernas fack?
   
Hot mot amatörer
    - Det är helt emot mina principer att göra det, förklarar nöjesidkaren Sjöberg.
    - Svenska musikerförbundet är ett hot mot de amatörer som kommer fram.
Folke Sjöberg anser att genom att dansbanden organiserar sig, trissas gagerna upp. Medlemmarna i Svenska musikerförbundet får betala dyra avgifter. Små dansarrangörer har inte råd att betala de höga gager som medlemmarna i musikerförbundet tar ut. Och de får, menar Folke Sjöberg, inte heller välja vilken orkester de vill ha en danskväll. Men mest handlar det om ekonomi.

Inga skattepengar
Det är dans på Käcktjärn tre kvällar per vecka under sommaren. Omkring sjutusen kronor plockar Folke Sjöberg in varje tillfälle. Med de pengarna skall han betala gage, annonser, ordningsvakter med mera.
    - Det säger sig självt att jag inte har råd att ta musiker som är anslutna, säger Folke, och vägrar att skriva avtal med förbundet.
    - Jag har inga skattepengar att subventionera några eventuelle förluster, säger han, med adress riktad till andra dansarrangörer i kommunen, som kan hyra dansorkestrar, och där skattebetalarna får stå för fiolerna, där publiken sviker.

Motarbetar medlemmar
Musikernas fack har svarat på Folkes envishet med att försätta honom i blockad. De har annonserat i tidningar, enligt Folke Sjöberg, svartlistat logen Käcktjärn. De anslutna dansband, som spelar hos honom riskerar att bli uteslutna.
    - Och det är många som vill bli det, säger Folke Sjöberg. Det jäser hos dansbanden. De är missnöjda med förbundets agerande.

Enligt ägaren till Käcktjärn motarbetar musikernas fack sina egna medlemmar. Orkestrarna blir arbetslösa. De kanske vill spela på Käcktjärn - men får inte.

Eget band
För att försäkra sig om en danssäsong även till sommaren, har nu konstnären Sjöberg hängt på sig dragspelet och övar för fullt på en repertoar. Han raggar också fler orkestermedlemmar. En uppgift han säger är så gott som klar. Det blir enligt Folke Sjöberg gott om chanser att ta sig en svängom ute i Böle även till sommaren. Dock utan ackompanjemang av organiserade musiker.
    - Synd, tycker Folke. Det är bra med omväxling för publiken. Och det är också synd att Svenska musikerförbundet på det här sättet stoppar de amatörer som tidigare fått en chans hos mig.

------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 12 februari 1982.


FAKTA-----------------------------------------------------------------------------

Det hela löste sig till sist. Folke Sjöberg skrev på ett avtal, efter påtryckningar
av Svenska musikerförbundets avdelning i Luleå. Jag minns den här händelsen.
Sommaren 1982 spelade jag med Kjell-Bertils vid ett flertal tillfällen ute på den
populära logen Käcktjärn.

På tal om facket och att organisera sig. Dragspelaren Lars-Eric Boström, bättre
känd för oss häruppe i Norrbotten som "Lars-Eric Thörbjörn" hade eget band i
många år. Lars-Eric hade ett förflutet som professionell musiker i Stockholm.
Vid hemkomsten bildade han trion; "Lars-Eric Thorbjörns". Han var också Harry
Brandelius och Jokkmokks Jokkes ackompanjatör, under deras turnéer här-
uppe. Lars-Eric ringde mej under den tiden jag var trumslagare i OPUS. Han
och jag hade ett långt samtal per telefon. Han ville bestämt att jag skulle börja
arbeta fackligt inom Svenska musikerförbundet. Jag för min del ansåg mej inte
ha tid och möjlighet. Därför så tackade jag nej. Men visst är det bra om någon
tillvaratar ens rättigheter. Men som sagt det fanns inte tid härhemma. Tre barn
med allt vad det innebar, spelningar på helger, heltidsjobb under veckorna.
Lars-Eric Boström avled i december 2003, 68 år gammal.

Roger--------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 10 december 1976.