"Svanornas" baddag i Svensbyn...
Jomenvisst är det många fredagar i veckan? Åtmistone ser det ut så här i min almanacka: Måndag, Tisdag, Fredag, Fredag, Fredag, Lördag, Söndag. Det skulle inte vara dumt om löneutbetalningarna skulle vara lika många och ofta. I dag har vädret varit underbart. Jag har varit ute en sväng med "den blå faran". I Svensbyn hade en massa svanar baddag. Det var massor av "svanor" som skvätte vatten omkring sig. Och se, dom lyckades ganska bra med rengörningen. Alla blev så in i norden gnistrande vita och fina. Undrar om det var Palmolive-tvål de använde. Däremot hann jag se att hårschampot de använde var Head and Shoulders. Förresten så såg jag tre "svanor" på Dollar Store stå i kassakön nu häromsistens. I sina varukorgar låg förutom två kakburkar, även 53 schampoflaskor.
I Svensbyn hade "svanorna" baddag. Istället för att åka till simhallen
i Hortlax så bestämde de sig för att nyttja den fria naturen. Svanen
Kurt-Oskar kom flygande med en kasse fylld med hårschampo. Kurt-
Oskar träffade jag på Dollar Store häromdagen. Inte för att vi känner
varann, men han hälsade mig i alla fall därute på parkeringen.
I Norrfjärden stannade jag till vid den här stugan.
Innan jag åkte därifrån, passade jag på att blicka in i backspegeln.
Precis som den där "Bakåtsträvar´n" som jag skrev om i två artiklar
i Piteå-Tidningen för ett tag sedan.
I Norrfjärden såg jag den här vackra Norrbottens-gården. Ute på
tomten vandrade två hästar i fridfullhet. Har alltid önskat mig att bo
i något liknande. De stora röda gårdarna tillhör den norrländska själen.
Kanske också med en doft av betande kossor och hästar...Ja, vi lever
ju i en gammal jordbruksbygd med gamla anor. Det var ju så här våra
förfäder en gång gjorde, när de brukade sin jord på sina hemman...
I Svensbyn hittade jag detta hus. Där stod det - på nåt sätt så enkelt
i sitt utförande, men ack så underbart.
Och när jag så stod där, kunde jag nästan inbilla mig gående därinne
på de breda knarrande golvplankorna. Komna från den norrbottniska
urskogen.
Och en gång kanske han stod där vid sitt fönster, svensbybonden, en
varm kvalmig sommarmorgon, och blickade ut över nejden. Kramade
sin havande fru med sina valkiga nävar och med skit under naglarna,
för att i nästa stund gå ut i den prunkande naturen i sitt blåställ med
högaffeln i händerna i brådskande skördetider.
Så blickade han ut över sin gröna ängder. De saftiga och bördiga
markerna som gått i arv genom århundraden. Marken som blev hans
lott, och som med vördnad och ödmjukhet brukades till den sista livs-
dagen.
En kopp kaffe med kaka nere på Holmen. Naturen har blivit allmer
viktig ju äldre jag blivit. I yngre dagar såg jag inte skönheten, men
vid fyllda 54 så ser jag den överallt. En gång, skulle man "vara som
alla andra". Idag har en stor tyngd ramlat ner från mina axlar. Jag
låtsas inte längre, jag bara "är". Bryr mig inte längre om vad den eller
den tycker. Jag är mig själv, med alla fel och brister. Men jag trivs med
mig själv. Jag har en ny grund att stå på, en grund som inte byggdes
för så värst länge sedan. Men den är stark och solid, fastnaglad i det
norrländska urberget. Ja, kan ni tänka er så det kan bli...livet är fullt
av överraskningar varje dags morgon.
För cirka 9 år sedan fick jag "vända blad" i livets bok. Det kom som
en total obehaglig överraskning. Men jag var så illa tvungen. Första
tanken var: "hur ska det gå, när dörren öppnas till det okända?". Som
ni ser så gick det över förväntan. Fast berget som jag skulle bestiga
syntes mig ganska så högt. För 20 år sedan upplevde jag en trauma-
tisk händelse, som satte djupa sår. Då var det förfärligt, men tiden
lärde mig att handskas med det ohyggliga. Idag vet jag att händelsen
gett mig mognad och insikt i hur bräckligt livet kan vara. Man lär ju så
länge man lever...
------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
I Svensbyn hade "svanorna" baddag. Istället för att åka till simhallen
i Hortlax så bestämde de sig för att nyttja den fria naturen. Svanen
Kurt-Oskar kom flygande med en kasse fylld med hårschampo. Kurt-
Oskar träffade jag på Dollar Store häromdagen. Inte för att vi känner
varann, men han hälsade mig i alla fall därute på parkeringen.
I Norrfjärden stannade jag till vid den här stugan.
Innan jag åkte därifrån, passade jag på att blicka in i backspegeln.
Precis som den där "Bakåtsträvar´n" som jag skrev om i två artiklar
i Piteå-Tidningen för ett tag sedan.
I Norrfjärden såg jag den här vackra Norrbottens-gården. Ute på
tomten vandrade två hästar i fridfullhet. Har alltid önskat mig att bo
i något liknande. De stora röda gårdarna tillhör den norrländska själen.
Kanske också med en doft av betande kossor och hästar...Ja, vi lever
ju i en gammal jordbruksbygd med gamla anor. Det var ju så här våra
förfäder en gång gjorde, när de brukade sin jord på sina hemman...
I Svensbyn hittade jag detta hus. Där stod det - på nåt sätt så enkelt
i sitt utförande, men ack så underbart.
Och när jag så stod där, kunde jag nästan inbilla mig gående därinne
på de breda knarrande golvplankorna. Komna från den norrbottniska
urskogen.
Och en gång kanske han stod där vid sitt fönster, svensbybonden, en
varm kvalmig sommarmorgon, och blickade ut över nejden. Kramade
sin havande fru med sina valkiga nävar och med skit under naglarna,
för att i nästa stund gå ut i den prunkande naturen i sitt blåställ med
högaffeln i händerna i brådskande skördetider.
Så blickade han ut över sin gröna ängder. De saftiga och bördiga
markerna som gått i arv genom århundraden. Marken som blev hans
lott, och som med vördnad och ödmjukhet brukades till den sista livs-
dagen.
En kopp kaffe med kaka nere på Holmen. Naturen har blivit allmer
viktig ju äldre jag blivit. I yngre dagar såg jag inte skönheten, men
vid fyllda 54 så ser jag den överallt. En gång, skulle man "vara som
alla andra". Idag har en stor tyngd ramlat ner från mina axlar. Jag
låtsas inte längre, jag bara "är". Bryr mig inte längre om vad den eller
den tycker. Jag är mig själv, med alla fel och brister. Men jag trivs med
mig själv. Jag har en ny grund att stå på, en grund som inte byggdes
för så värst länge sedan. Men den är stark och solid, fastnaglad i det
norrländska urberget. Ja, kan ni tänka er så det kan bli...livet är fullt
av överraskningar varje dags morgon.
För cirka 9 år sedan fick jag "vända blad" i livets bok. Det kom som
en total obehaglig överraskning. Men jag var så illa tvungen. Första
tanken var: "hur ska det gå, när dörren öppnas till det okända?". Som
ni ser så gick det över förväntan. Fast berget som jag skulle bestiga
syntes mig ganska så högt. För 20 år sedan upplevde jag en trauma-
tisk händelse, som satte djupa sår. Då var det förfärligt, men tiden
lärde mig att handskas med det ohyggliga. Idag vet jag att händelsen
gett mig mognad och insikt i hur bräckligt livet kan vara. Man lär ju så
länge man lever...
------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Televinkens autograf - ÄNTLIGEN!!!!!
Äntligen! Nu kan jag lugnt dra mig tillbaka. Jag har äntligen fått Televinkens autograf efter alla dessa år. På köpet fick jag också tant Anitas namnteckning. Skämt åsido. LP:n med Televinken och Anita Lindman hittade jag på Kupan i Piteå för nån vecka sedan. På skoj så köpte jag den. Men som barn var jag en trogen TV-tittare när Televinken och Anita visades i rutan. Televinken har faktiskt en relation till Piteå. 1964 när Televinken "föddes" så fick sömmerskan Ingeborg Rudolph f. 1920 i uppdrag att sy Televinkens kläder. Fru Rudolph flyttade så småningom till Piteå och blev VD för Wallsténs fastigheter. Ingeborg Rudolph fick en son (Thomas) med Rudolf Wallstén i Piteå. När Rudolf Wallstén avled 1967 började kampen om den Wallsténska kvarlåtenskapen. Arvstvisten gick ända upp till domstol, och i slutändan spelade fru Rudolph ut sitt triumfkort: direktör Rudolf Wallsténs okände son, Thomas. Ingeborg Rudolph och Rudolf Wallstén hade haft ett förhållande, därav sonen Thomas Rudolph (som senare bytte efternamn till Wallstén).
I Wikipedia står att läsa att Ingeborg Rudolph föddes 1920 i Holmsund "utanför Piteå". Vill bara göra en rättelse: Holmsund ligger förvisso "utanför Piteå" fast cirka drygt 20 mil i sydlig riktning. Holmsund ligger i nämligen i Umeå. Är det månne någon obildad sörlänning som gjort ett försök att leka med geografin måntro? I såfall så har jag rättat till det nu. /Roger.
Visserligen så heter jag inte ÅSA! Men jag har i alla fall Televinken och
Anita Lindmans autografer härhemma. Nu kan jag äntligen dö lycklig...
--------------------------------------------------------------------------------
I Wikipedia står att läsa att Ingeborg Rudolph föddes 1920 i Holmsund "utanför Piteå". Vill bara göra en rättelse: Holmsund ligger förvisso "utanför Piteå" fast cirka drygt 20 mil i sydlig riktning. Holmsund ligger i nämligen i Umeå. Är det månne någon obildad sörlänning som gjort ett försök att leka med geografin måntro? I såfall så har jag rättat till det nu. /Roger.
Visserligen så heter jag inte ÅSA! Men jag har i alla fall Televinken och
Anita Lindmans autografer härhemma. Nu kan jag äntligen dö lycklig...
--------------------------------------------------------------------------------
Dansbandet Hobsons - Alingsås
HOBSONS - 1974.
- Björn Marcusson : Gitarr, sång
- Björn Wadensten: Bas, sång
- Kenneth Ragnmark: Orgel, piano
- Mats Dahlberg: Trummor
- Stig Larsson: Saxofon, flöjt
- Tor Andersson: Sång
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
SELMA
En liten kattflicka som heter Selma har flyttat in hos Daniel och Mia. Vi hälsade på henne häromdagen, mitt under besöket fick hon ett "busanfall". Anfallet ebbade så småningom ut, och hon kröp upp hos mig i famnen.
Selma är en liten rar kattflicka som nyligen flyttat in hos Danne & Mia.
-----------------------------------------------------------------------------
Kattfoto: ROGER LINDQVIST.
Selma är en liten rar kattflicka som nyligen flyttat in hos Danne & Mia.
-----------------------------------------------------------------------------
Kattfoto: ROGER LINDQVIST.
Historien om LARRY DEAN - del 5
1965 beslutar sig den 20-årige Staffan Sundin att avsluta sin popkarriär. Efter tre år i The Balubas tackar han för sig. Beslutet får vissa fysiska följdverkningar; det långa håret faller för frisörens sax, så också det svarta helskägget som varit en viktig del i bandets gimmick. Som vi kommer ihåg så skrev grabbarna på ett kontrakt där man dyrt och heligt absolut icke fick raka eller frisera sig. Potatissäcken som tidigare varit Staffans scenkostym, bl. a. på anrika Nalen, byts i all hast ut mot en proper och elegant kostym. Förvandlingen har skett. Staffan Sundin med artistnamnet Larry Dean har helt enkelt bytt skepnad. Staffan Sundin är något av visionernas man, målinriktad och inte rädd för att anta nya utmaningar. Flyttlasset går från Ångermanland hela vägen upp mot Västerbotten. I Skellefteå, något av musikens stad, slår Larry Dean ned sina nya bopålar. Men säg vad vore en sångare vid namn Larry Dean utan ett välljudande band? Sagt och gjort, Larry Deans nya skapelse får namnet, ja, just det: "UTMANARNA".
Det dröjer inte så värst länge innan Larry Dean uppmärksammas i lokaltidningen Norra-Västerbotten. Fyra rutinerade musiker, med anknytning till "Guldstaden" Skellefteå får den stora äran att ingå i Staffans orkester. Efter en tid av repetitioner så står bandet redo att spela upp för sin publik. Vi skall i sammanhanget komma ihåg att Skellefteå har en rik tradition på orkestrar. Ett av de allra största heter vid den här tiden Yngve Forssélls orkester. 1965 har Yngve Forsséll lyckats engagera sångfyndet Ann-Kristin Hedmark, blott 15 år. Ett annat band var Quintet -61 med sångaren Roger Johnson, som med tiden också kom att ingå i det Forsséllska musikstallet.
Rubrikerna blev långa och många om Larry Dean och hans "Utmanare". Reportagen avlöste varandra, några visas här:
Larry Dean, alias Staffan Sundin, har samlat aktivitet på hög under
en tid och brinner nu av iver att sparka igång hårdträningen med sitt
nya skellefteband.
"Hårdpop" är inte pop i Skellefteå. Den uppfattningen har i alla fall sångaren, kompositören och textknåparen Staffan Sundin med artistnamnet Larry Dean, som i dagarna håller på att sätta ihop ett eget band i stan. Innan han reste från Balubas i Örnsköldsvik, lät han därför en barberare sätta saxen i sitt långa hår. Nu är han alltså klippt och tänker på en något seriösare repertoar än den Balubas hade.
Tjugo år är han och har varit med i gamet sen han var 14. I Skellefteå hoppas han få ihop ett band som kan slå med egen och personlig stil. En hel del av de låtar som man kommer att spela har Staffan skrivit själv. Sättningen för det nya bandet kommer antagligen att bli hammondorgel, elbas, sologitarr, saxofon och trummor. Om en månad räknar kapellmästaren med premiär och repeterandet kommer grabbarna att börja med riktigt på allvar redan om någon vecka.
- Vi kommer att spela lite blandat för att tillfredsställa alla smakriktningar, förklarar Staffan.
- Jag tycker det ska bli verkligt roligt att få börja spela med killarna härifrån, därför att de verkar mer rutinerade än Balubas och dessutom har de bredare register. Vi har provspelat en gång och allting gick så lätt och det känns oerhört skönt att veta at man har stöd av grabbar som har rutin.
Under sin tid i branschen har Staffan hunnit med att skriva fyrtiotalet egna låtar. Både text och musik signerar han. Vad det gäller texter på engelska har han bara den principen att de ska vara enkla så att alla med någon kunskap i språket skall kunna förstå dem. Han påstår att det inte är särdeles svårt att få låtar sålda och påpekar att han haft massor med förfrågningar på sina stycken.
- Men jag har behållit dem för eget bruk, för man vill ju ha någonting att jobba med i framtiden, säger han.
En låt Baluba-twist, har han fått inspelad på skiva för några år sen. Han hoppas att det ska bli fler nu när hans skellefteband hinner komma igång. Han är ivrig att få komma på danssalongernas scener igen. Turnélivet tilltalar honom i allra högsta grad. Men också en annan orsak finns till varför man redan om någon månad kan vänta ett resultat av hans strävanden i stan. Han har nämligen under fjorton dagars stillaliggande gått upp hela tio kilo. De kilona vill han ha bort. Samtidigt ser han deras uppkomst som ett bevis för hur hård den bransch han gett sig in i är. Men där finns pengar att göra, poängterar han.
- Slår det bara så kan man skrapa ihop en hel del.
LARRY DEANS - UTMANARNA! Ett nytt fräscht band från Skellefteå.
Vid infarten till Guldstaden Skellefteå fanns Folkets Park. En välskött nöjespark som engagerade gräddan av vad nöjes-Sverige hade att erbjuda under det fartfyllda 60-talet. På parkens scen har bl. a. ABBA och Björn Skifs stått i tidigt 1970-tal. Från Vinterpalatsets innandömen har populära och folkkära band som Cool Candys, Sven-Ingvars, Thorleifs, Streaplers, Schytts, Jigs och Vikingarna trollat fram sina senaste hits. 1965 var det alltså dags för Larry Dean och Utmanarna att kasta sig in i den musikaliska virveln.
Skellefteå Folkets Park. Genom grindarna har tusen- och åter tusen
människor hittat sin väg in för att under några timmar glömma bort
det vardagliga och bara hänge sig åt de toppartister som gästade stan
och Parken. / Foto: Roger Lindqvist.
Samma år som Larry Dean bildade sitt band, "Utmanarna" satt Yngve
Forssélls orkester hos fotografen. I mitten satt en ung purfärsk sång-
erska: Ann-Kristin Hedmark. Det var således en tuff konkurrens för alla
de band som fanns i Skellefteå med omnejd. Larry Deans Utmanarna var
en av de orkestrar som slogs om publiken.
I bandledaren Forssélls orkester fanns också en duktig manlig sångare:
Roger Johnson. Roger hade ett förflutet i bl. a. Quintett -61. En gemen-
sam nämnare fanns i Larry Deans Utmanarna. I Larrys nya band fanns
Sivert Marklund. Han hade ett förflutet i Quintetten som organist och sax-
ofonist. På bilden ses Yngve Forsséll t.h. samt sångaren Roger Johnson.
Staffan Sundin presenterades i bl. a. Norra-Västerbotten och Västerbottens Folkblad vid olika tillfällen. Intervjuerna som gjordes gällde Larrys nya band, vilket media var nyfikna på. Staffans begåvning var inte bara på det rent musikaliska planet, det var också hans sätt att synas och kunna "ta för sig" som är så oerhört viktigt för alla inom underhållningsbranschen. Staffan Sundin hade - trots sin ringa ålder - näsa för PR och allt vad som där behövs.
Här kommer en annan artikel som även den handlar om Larry Dean (Staffan Sundin) och det nya orkestertillskottet i Skellefteå året 1965:
Nu har Staffan Sundin - mera känd som Larry Dean, sångare i pop-
bandet The Balubas - flyttat till Skellefteå. Han 20, bara, hoppade av
Ö-viksbandet för ett par veckor sedan. Han var uttråkad på den hårda
popen.
¤ Balubas - hans gamla spelkompisar - är för tillfället i Tyskland på turné. Själv så jobbar Larry med att lansera ett nytt band i Skellefteå.
- Ännu är ingenting klart. Vi saknar för tillfället en trummis och först då kan vi börja köra in vår repertoar.
VARFÖR INTE DEN HÅRDA POPEN?
- Nej, folk håller på att vara uttjatade på den. Det måste komma några band med lite lättare saker. Låtar som finns på Tio-i-Topplistan blir det givetvis. Men lite mer Sven-Ingvars stil.
- Den hårda popen kan vem som helst spela. Enkelt att lära in. Konkurrensen är dock alltför hård.
Larry Dean satsar alltså på en ren dansorkester. Med låtar som inte alls spränger hörseln. Elskrället får vara. Han kom egentligen fram i rampljuset redan som 15-16-åring. Det var då han var med i Bildjournalens "Flugan". I showen deltog bland annat Little Gerhard.
TRE SLITSAMMA ÅR
Tre år med Balubas kuskade han omkring runt hela landet.
- Det var verkligen slitsamt, säger han.
Nu går han in för popmusiken på ett annat sätt. Tar det mera på lek. Blir det resultat. Vad händer då?
- Ja, då kommer man kanske tillbaka i samma hjulspår.
Balubas fick verkligen namn om sig i fjol sommar. Grabbarna inom bandet slog vad med varandra om att inte klippa eller raka sig under en turné.
NJET TILL LÅNGT HÅR
Ingen felade. Och resultatet?
- Ja, de såg verkligen helt annorlunda ut än andra i branschen.
Larry Dean har även ledsnat på det långa håret och skägget. Nu ser han ut som vanligt igen. Tänk vad tiderna och modet ändrar sig...
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Det dröjde inte så värst länge innan Larry Dean & Utmanarna stod på scen. Efter ett uppträdande i Nordanåparken stormades Larry Dean av unga autografjägare. Snacka om idoldyrkan, nästan så att man blir smått avundsjuk på den gode Staffan...
Efter Utmanarnas pop-nummer stormades Larry Dean t.h. av unga
autografjägare. Övriga medverkande i bandet är: Bosse Larsson, elgitarr
t.v., Jackie Johnsson, trummor, Siwert Marklund, orgel och trombon samt
Erik Sundström, elbas.
Det lilla träskjulet i Nordanåparken skakade. Äldre personer satt i stum förundran eller kanske förskräckelse. Det ryckte i benen på tonåringarna och de små barnen samlade sig bakom scenen för att få autografer. När? Jo, när 450 watt strömmade ut från UTMANARNA och LARRY DEAN sjöng Tutti Frutti...iiiii. Den äldre publiken blev väl lite hastigt överraskad. Numret före Utmanarna var nämligen lilla söta Åsa Bohman från Boliden. Lilla Åsa är 4 år och sjöng med friska takter Vilda Matilda. Det blev succé. Små barn uppskattas alltid!
--------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ 1965.
Larry Dean - tjugoåringen som hoppade av framgångsrika
popbandet THE BALUBAS och sökte sig in på lite nya vägar.
Ytterligare ett tidningsklipp där Larry Deans Utmanare presenteras för Norra-Västerbottens läsekrets:
Så här ser dom ut! Larry Dean, sittande med utmanarna, bakom
Jackie Johnsson, trummor, Bosse Larsson, sologitarr, Erik Sundström,
elbas, och Sivert Marklund, saxofon och hammondorgel, strax efter en
repetition.
- "Larry Dean i Utmanarna". Det låter som ett namn på en film. Men det är fel. Namnet är hämtat från Skellefteås nya dansorkester som den 3 juli premiärspelar på Gumboda Hed. En intressant nykomling i "guldstan" som sedan tidigare är bortskämda med vällåtande band.
¤ Larry Dean, ja. Honom har vi tidigare berättat om. Staffan Sundin, som är det rätta namnet, kommer senast från popbandet Balubas från Örnsköldsvik där han varit deras vokalist. Och vokalist är han även i sitt nya gäng. Halva repertoaren är fylld med låtar som han sjunger, en del egna verk t.o.m.
Kvartetten som "gör musiken" är idel kända ansikten, Sivert Marklund, saxofon, hammondorgel (f.d. Quintet -61), Erik Sundström basgitarr (f.d. Bengt-Erics), Bosse Larsson, sologitarr (Bengt-Erics) och Jackie Johnsson på trummor. Repertoaren innehåller som sagt mycket sång. Men även en hel del instrumentalt. Lättare låtar, ingen "hård pop", har man gått in för. Ren dansmusik som är på modet i dag. Något av en attraktion och absolut en av Norrlands bästa i gamet, finns i orkestern. Jackie Johnsson på trummor. En rytmisk och garvad kille bakom stockarna som bl. a. har en hel del svettiga solon att avverka i repertoaren. Och varför just det namnet (Utmanarna)?
- Jo, Larry Dean utmanar de övriga banden i Skellefteområdet till kamp om epitetet "bäst".
Ett synnerligen intressant gäng som framöver har fulltecknat på spellistan och väl kan bli någonting för de övriga Skelleftebanden att "bita i". Konkurrensen är som bekant stenhård inom musikvärlden för tillfället.
Larry Dean - Utmanarna.
-----------------------------------------------------------
UTMANARE I STARTGROPARNA
På toppen siktar Larry Dean och den nya kvintetten Utmanarna.
¤ Efter tre månaders intensiva förberedelser är en ny skelleftekvintett inom kort mogen för estraddebut. Det är Larry Dean i Utmanarna, ett gäng som av allt att döma är fast beslutet att göra kometkarriär. Redan namnet tyder ju på aspirationer i den vägen och får man döma av den repetition som vi lyssnade till häromkvällen bör kvinttetten ha goda chanser att med framgång tävla om danspublikens gunst. Det är svikt i rytmen både i det riviga och det mera slow-betonade låtarna och i solistinslagen demonstreras det både teknik och musikalitet.
¤ Larry och han utmanare är inga nytända stjärnor på det dansmusikaliska firmamentet. Larry själv (Staffan Sundin heter han i vardagslag) är älvsbybo, men kommer närmast från Örnsköldsvik, där han varit något av popidol i Balubas. Han spelar musnspel och sjunger i en stil som bergsäkert går in. De fyra övriga är skelleftemusiker, som tidigare medverkat i andra orkestrar i stan. Det är Sivert Marklund (tidigare Quintet 61) med hammondorgel och altsax som specialitet, Bo Larsson (från Ingemar Nilssons), gitarr, Erik Sundström (från Bengt-Erics showtett) elbas och Jackie Johnsson, trummor.
¤ Alla har ett musikaliskt förflutet som gett rutin och den hårdtrimmning man kostat på sig de senaste tre månaderna har skapat riktigt god perfektion i ensemblespelet och dessutom stimulerat solisterna till ytterligare skärpning. Repertoaren omfattar dansmusik i alla varianter, så den som inte gillar extrem popmusik ska inte vara orolig. Det blir inte mycket av den varan - Larry och hans utmanare vill nämligen atta alla ska trivas. Bortåt 15 procent av repertoaren består av låtar av eget märke, både musik- och textmässigt, och i övrigt rör man sig över ett brett register i melodivalet.
¤ Den 3 juli är det dags för debut på Gumboda Hed, den 8:e framträder gänget på Norra-Västerbottens trivselkväll och den 9:e är det guldrushpublikens tur att få ett smakprov på vad Larry och hans Utmanare kan prestera. Och efter det eldprovet väntar en rad kontrakterade engagemang på den nya kvintetten. Man har spelningar klara till maj nästa år, även om det fortfarande givetvis finns luckor. Men kontrakt för åtskilliga tusen redan före debuten är inget dåligt utgångsläge. Det har Larry Dean i Utmanarna, vilket väl torde betyda att åtskilligt fler än skrivaren tror att de har framtiden för sig...
--------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Juni 1965.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Text: ROGER LINDQVIST. / Forts. följer...
Det dröjer inte så värst länge innan Larry Dean uppmärksammas i lokaltidningen Norra-Västerbotten. Fyra rutinerade musiker, med anknytning till "Guldstaden" Skellefteå får den stora äran att ingå i Staffans orkester. Efter en tid av repetitioner så står bandet redo att spela upp för sin publik. Vi skall i sammanhanget komma ihåg att Skellefteå har en rik tradition på orkestrar. Ett av de allra största heter vid den här tiden Yngve Forssélls orkester. 1965 har Yngve Forsséll lyckats engagera sångfyndet Ann-Kristin Hedmark, blott 15 år. Ett annat band var Quintet -61 med sångaren Roger Johnson, som med tiden också kom att ingå i det Forsséllska musikstallet.
Rubrikerna blev långa och många om Larry Dean och hans "Utmanare". Reportagen avlöste varandra, några visas här:
Larry Dean, alias Staffan Sundin, har samlat aktivitet på hög under
en tid och brinner nu av iver att sparka igång hårdträningen med sitt
nya skellefteband.
"Hårdpop" är inte pop i Skellefteå. Den uppfattningen har i alla fall sångaren, kompositören och textknåparen Staffan Sundin med artistnamnet Larry Dean, som i dagarna håller på att sätta ihop ett eget band i stan. Innan han reste från Balubas i Örnsköldsvik, lät han därför en barberare sätta saxen i sitt långa hår. Nu är han alltså klippt och tänker på en något seriösare repertoar än den Balubas hade.
Tjugo år är han och har varit med i gamet sen han var 14. I Skellefteå hoppas han få ihop ett band som kan slå med egen och personlig stil. En hel del av de låtar som man kommer att spela har Staffan skrivit själv. Sättningen för det nya bandet kommer antagligen att bli hammondorgel, elbas, sologitarr, saxofon och trummor. Om en månad räknar kapellmästaren med premiär och repeterandet kommer grabbarna att börja med riktigt på allvar redan om någon vecka.
- Vi kommer att spela lite blandat för att tillfredsställa alla smakriktningar, förklarar Staffan.
- Jag tycker det ska bli verkligt roligt att få börja spela med killarna härifrån, därför att de verkar mer rutinerade än Balubas och dessutom har de bredare register. Vi har provspelat en gång och allting gick så lätt och det känns oerhört skönt att veta at man har stöd av grabbar som har rutin.
Under sin tid i branschen har Staffan hunnit med att skriva fyrtiotalet egna låtar. Både text och musik signerar han. Vad det gäller texter på engelska har han bara den principen att de ska vara enkla så att alla med någon kunskap i språket skall kunna förstå dem. Han påstår att det inte är särdeles svårt att få låtar sålda och påpekar att han haft massor med förfrågningar på sina stycken.
- Men jag har behållit dem för eget bruk, för man vill ju ha någonting att jobba med i framtiden, säger han.
En låt Baluba-twist, har han fått inspelad på skiva för några år sen. Han hoppas att det ska bli fler nu när hans skellefteband hinner komma igång. Han är ivrig att få komma på danssalongernas scener igen. Turnélivet tilltalar honom i allra högsta grad. Men också en annan orsak finns till varför man redan om någon månad kan vänta ett resultat av hans strävanden i stan. Han har nämligen under fjorton dagars stillaliggande gått upp hela tio kilo. De kilona vill han ha bort. Samtidigt ser han deras uppkomst som ett bevis för hur hård den bransch han gett sig in i är. Men där finns pengar att göra, poängterar han.
- Slår det bara så kan man skrapa ihop en hel del.
LARRY DEANS - UTMANARNA! Ett nytt fräscht band från Skellefteå.
Vid infarten till Guldstaden Skellefteå fanns Folkets Park. En välskött nöjespark som engagerade gräddan av vad nöjes-Sverige hade att erbjuda under det fartfyllda 60-talet. På parkens scen har bl. a. ABBA och Björn Skifs stått i tidigt 1970-tal. Från Vinterpalatsets innandömen har populära och folkkära band som Cool Candys, Sven-Ingvars, Thorleifs, Streaplers, Schytts, Jigs och Vikingarna trollat fram sina senaste hits. 1965 var det alltså dags för Larry Dean och Utmanarna att kasta sig in i den musikaliska virveln.
Skellefteå Folkets Park. Genom grindarna har tusen- och åter tusen
människor hittat sin väg in för att under några timmar glömma bort
det vardagliga och bara hänge sig åt de toppartister som gästade stan
och Parken. / Foto: Roger Lindqvist.
Samma år som Larry Dean bildade sitt band, "Utmanarna" satt Yngve
Forssélls orkester hos fotografen. I mitten satt en ung purfärsk sång-
erska: Ann-Kristin Hedmark. Det var således en tuff konkurrens för alla
de band som fanns i Skellefteå med omnejd. Larry Deans Utmanarna var
en av de orkestrar som slogs om publiken.
I bandledaren Forssélls orkester fanns också en duktig manlig sångare:
Roger Johnson. Roger hade ett förflutet i bl. a. Quintett -61. En gemen-
sam nämnare fanns i Larry Deans Utmanarna. I Larrys nya band fanns
Sivert Marklund. Han hade ett förflutet i Quintetten som organist och sax-
ofonist. På bilden ses Yngve Forsséll t.h. samt sångaren Roger Johnson.
Staffan Sundin presenterades i bl. a. Norra-Västerbotten och Västerbottens Folkblad vid olika tillfällen. Intervjuerna som gjordes gällde Larrys nya band, vilket media var nyfikna på. Staffans begåvning var inte bara på det rent musikaliska planet, det var också hans sätt att synas och kunna "ta för sig" som är så oerhört viktigt för alla inom underhållningsbranschen. Staffan Sundin hade - trots sin ringa ålder - näsa för PR och allt vad som där behövs.
Här kommer en annan artikel som även den handlar om Larry Dean (Staffan Sundin) och det nya orkestertillskottet i Skellefteå året 1965:
Nu har Staffan Sundin - mera känd som Larry Dean, sångare i pop-
bandet The Balubas - flyttat till Skellefteå. Han 20, bara, hoppade av
Ö-viksbandet för ett par veckor sedan. Han var uttråkad på den hårda
popen.
¤ Balubas - hans gamla spelkompisar - är för tillfället i Tyskland på turné. Själv så jobbar Larry med att lansera ett nytt band i Skellefteå.
- Ännu är ingenting klart. Vi saknar för tillfället en trummis och först då kan vi börja köra in vår repertoar.
VARFÖR INTE DEN HÅRDA POPEN?
- Nej, folk håller på att vara uttjatade på den. Det måste komma några band med lite lättare saker. Låtar som finns på Tio-i-Topplistan blir det givetvis. Men lite mer Sven-Ingvars stil.
- Den hårda popen kan vem som helst spela. Enkelt att lära in. Konkurrensen är dock alltför hård.
Larry Dean satsar alltså på en ren dansorkester. Med låtar som inte alls spränger hörseln. Elskrället får vara. Han kom egentligen fram i rampljuset redan som 15-16-åring. Det var då han var med i Bildjournalens "Flugan". I showen deltog bland annat Little Gerhard.
TRE SLITSAMMA ÅR
Tre år med Balubas kuskade han omkring runt hela landet.
- Det var verkligen slitsamt, säger han.
Nu går han in för popmusiken på ett annat sätt. Tar det mera på lek. Blir det resultat. Vad händer då?
- Ja, då kommer man kanske tillbaka i samma hjulspår.
Balubas fick verkligen namn om sig i fjol sommar. Grabbarna inom bandet slog vad med varandra om att inte klippa eller raka sig under en turné.
NJET TILL LÅNGT HÅR
Ingen felade. Och resultatet?
- Ja, de såg verkligen helt annorlunda ut än andra i branschen.
Larry Dean har även ledsnat på det långa håret och skägget. Nu ser han ut som vanligt igen. Tänk vad tiderna och modet ändrar sig...
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Det dröjde inte så värst länge innan Larry Dean & Utmanarna stod på scen. Efter ett uppträdande i Nordanåparken stormades Larry Dean av unga autografjägare. Snacka om idoldyrkan, nästan så att man blir smått avundsjuk på den gode Staffan...
Efter Utmanarnas pop-nummer stormades Larry Dean t.h. av unga
autografjägare. Övriga medverkande i bandet är: Bosse Larsson, elgitarr
t.v., Jackie Johnsson, trummor, Siwert Marklund, orgel och trombon samt
Erik Sundström, elbas.
Det lilla träskjulet i Nordanåparken skakade. Äldre personer satt i stum förundran eller kanske förskräckelse. Det ryckte i benen på tonåringarna och de små barnen samlade sig bakom scenen för att få autografer. När? Jo, när 450 watt strömmade ut från UTMANARNA och LARRY DEAN sjöng Tutti Frutti...iiiii. Den äldre publiken blev väl lite hastigt överraskad. Numret före Utmanarna var nämligen lilla söta Åsa Bohman från Boliden. Lilla Åsa är 4 år och sjöng med friska takter Vilda Matilda. Det blev succé. Små barn uppskattas alltid!
--------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ 1965.
Larry Dean - tjugoåringen som hoppade av framgångsrika
popbandet THE BALUBAS och sökte sig in på lite nya vägar.
Ytterligare ett tidningsklipp där Larry Deans Utmanare presenteras för Norra-Västerbottens läsekrets:
Så här ser dom ut! Larry Dean, sittande med utmanarna, bakom
Jackie Johnsson, trummor, Bosse Larsson, sologitarr, Erik Sundström,
elbas, och Sivert Marklund, saxofon och hammondorgel, strax efter en
repetition.
- "Larry Dean i Utmanarna". Det låter som ett namn på en film. Men det är fel. Namnet är hämtat från Skellefteås nya dansorkester som den 3 juli premiärspelar på Gumboda Hed. En intressant nykomling i "guldstan" som sedan tidigare är bortskämda med vällåtande band.
¤ Larry Dean, ja. Honom har vi tidigare berättat om. Staffan Sundin, som är det rätta namnet, kommer senast från popbandet Balubas från Örnsköldsvik där han varit deras vokalist. Och vokalist är han även i sitt nya gäng. Halva repertoaren är fylld med låtar som han sjunger, en del egna verk t.o.m.
Kvartetten som "gör musiken" är idel kända ansikten, Sivert Marklund, saxofon, hammondorgel (f.d. Quintet -61), Erik Sundström basgitarr (f.d. Bengt-Erics), Bosse Larsson, sologitarr (Bengt-Erics) och Jackie Johnsson på trummor. Repertoaren innehåller som sagt mycket sång. Men även en hel del instrumentalt. Lättare låtar, ingen "hård pop", har man gått in för. Ren dansmusik som är på modet i dag. Något av en attraktion och absolut en av Norrlands bästa i gamet, finns i orkestern. Jackie Johnsson på trummor. En rytmisk och garvad kille bakom stockarna som bl. a. har en hel del svettiga solon att avverka i repertoaren. Och varför just det namnet (Utmanarna)?
- Jo, Larry Dean utmanar de övriga banden i Skellefteområdet till kamp om epitetet "bäst".
Ett synnerligen intressant gäng som framöver har fulltecknat på spellistan och väl kan bli någonting för de övriga Skelleftebanden att "bita i". Konkurrensen är som bekant stenhård inom musikvärlden för tillfället.
Larry Dean - Utmanarna.
-----------------------------------------------------------
UTMANARE I STARTGROPARNA
På toppen siktar Larry Dean och den nya kvintetten Utmanarna.
¤ Efter tre månaders intensiva förberedelser är en ny skelleftekvintett inom kort mogen för estraddebut. Det är Larry Dean i Utmanarna, ett gäng som av allt att döma är fast beslutet att göra kometkarriär. Redan namnet tyder ju på aspirationer i den vägen och får man döma av den repetition som vi lyssnade till häromkvällen bör kvinttetten ha goda chanser att med framgång tävla om danspublikens gunst. Det är svikt i rytmen både i det riviga och det mera slow-betonade låtarna och i solistinslagen demonstreras det både teknik och musikalitet.
¤ Larry och han utmanare är inga nytända stjärnor på det dansmusikaliska firmamentet. Larry själv (Staffan Sundin heter han i vardagslag) är älvsbybo, men kommer närmast från Örnsköldsvik, där han varit något av popidol i Balubas. Han spelar musnspel och sjunger i en stil som bergsäkert går in. De fyra övriga är skelleftemusiker, som tidigare medverkat i andra orkestrar i stan. Det är Sivert Marklund (tidigare Quintet 61) med hammondorgel och altsax som specialitet, Bo Larsson (från Ingemar Nilssons), gitarr, Erik Sundström (från Bengt-Erics showtett) elbas och Jackie Johnsson, trummor.
¤ Alla har ett musikaliskt förflutet som gett rutin och den hårdtrimmning man kostat på sig de senaste tre månaderna har skapat riktigt god perfektion i ensemblespelet och dessutom stimulerat solisterna till ytterligare skärpning. Repertoaren omfattar dansmusik i alla varianter, så den som inte gillar extrem popmusik ska inte vara orolig. Det blir inte mycket av den varan - Larry och hans utmanare vill nämligen atta alla ska trivas. Bortåt 15 procent av repertoaren består av låtar av eget märke, både musik- och textmässigt, och i övrigt rör man sig över ett brett register i melodivalet.
¤ Den 3 juli är det dags för debut på Gumboda Hed, den 8:e framträder gänget på Norra-Västerbottens trivselkväll och den 9:e är det guldrushpublikens tur att få ett smakprov på vad Larry och hans Utmanare kan prestera. Och efter det eldprovet väntar en rad kontrakterade engagemang på den nya kvintetten. Man har spelningar klara till maj nästa år, även om det fortfarande givetvis finns luckor. Men kontrakt för åtskilliga tusen redan före debuten är inget dåligt utgångsläge. Det har Larry Dean i Utmanarna, vilket väl torde betyda att åtskilligt fler än skrivaren tror att de har framtiden för sig...
--------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Juni 1965.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Text: ROGER LINDQVIST. / Forts. följer...
Annorlunda konstutställning i Hortlax Centralskola / 1972
De här tavlorna och många fler visas vid en elevkonstutställning i
Hortlax Centralskola. Teckningslärare Ove Gad och en konstgrupp
arrangerar utställningen i slutet av maj. Man visar bl. a. elevalster
från 1962-1971.
En annorlunda elev-konstutställning arrangeras i slutet av maj i Hortlax. Teckningslärare Ove Gad med elever håller för närvarande på att spåra och låna upp elevalster som målats och sålts åren 1962-1971. Den 27 maj blir det vernissage och då hoppas man kunna visa ett stort antal av de 450 tavlor som sålts genom åren. Varje vår ställer hortlax-eleverna ut de verk som producerats under läsåret. Utställningen brukar vara populär och köplusten god. Stora kunder är bl. a. folktandvården och kommunen. I stadshuset hänger t. ex. ett 25-tal tavlor som målats av eleverna i Hortlax.
Första konstutställningen ordnades 1962. I år handlar det om 10-årsjubileum och då passar man på att ställa till med en extra omfattande utställning. Dels ställer man ut årets produktion (100-talet tavlor) och dels tänker man sig en retrospektiv utställning från 1962-1971. På skolan i Hortlax finns en konstgrupp som hjälper teckningslärare Ove Gad med utställningen. Tillsammans försöker man spåra upp sålda alster.
- Borde inte vara någon svårighet att få tag på 100-talet tavlor, säger Gad.
Utställningen pågår tre dagar med början den 27 maj. Lokal blir skolan i Hortlax.
--------------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 27 april 1972.
PS. 1972 gick jag åttonde klassen i Hortlax C-skola. En gång varje vecka studerade jag konst tillsammans med några andra elever. Lärare var Ove Gad.
Roger.
Hortlaxelever 1897
Det här skolkortet är taget utanför skolan i Hortlax (Sörbyskolan i tidig skepnad år 1897) och ställts till PT:s förfogande av 84-årige Napoleon Lundkvist, Storfors, Piteå. Han är för övrigt den ende av pojkarna på skolkortet som är i livet och var vid fotograferingstillfället 6 1/2 år gammal.
På bilden ses i övre raden fr. v.
¤ Emil Hortberg ¤ Elis Hedkvist ¤ Elis Holmström ¤ Klas Lundström ¤ Paul Berglund ¤ Elis Nordlund ¤ Oskar Hortberg ¤ Henrik Hortlund ¤ Napoleon Lundkvist ¤ Ernst Lidfeldt ¤ Karl Viklund ¤ Artur Viklund ¤ Hjalmar Lundgren ¤ Oskar Lundgren ¤ Ernst Belander ¤ Ludvig Eriksson ¤ Nils Jonsson ¤
I nedre raden fr. v. ses
¤ Alma Hortlund ¤ Ellen Lundström ¤ Maria Bergkvist (barnmorska i Hortlax) ¤ Anna Bergström (lärarinna) ¤ Eva Holmström (lärarinna) ¤ Hanna Berglund ¤ Ester Eriksson ¤ Ester Sandlund ¤ Hildur Berg ¤ Ellen Walter ¤ Julia Lindström ¤ Edla Westerberg ¤ Judit Benzlin ¤ Hanna Westerlund ¤ Nina Långström ¤ Signe Belander ¤ Astra Söderlund ¤ Edla Sundbom ¤ Elin Hällgren ¤ Maria Westerlund ¤ Alice Sandlund ¤ Viktoria Lundkvist ¤
Nämnas kan att förutom lärarinnorna så hyrde även barnmorskan rum i skolbyggnaden.
--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 11 mars 1975.
SAIK-Sven jubilerar - 1970
En gest som Sven Nilsson har åtskillig träning på.
- Ska´det va en lott, frågade han bl. a. Piteå-Tidningens fotograf
Hans G. Pettersson. En fråga som Sven upprepat många gånger, men
som också gett en hel del slantar i SAIK-kassan under åren.
¤ Idag lyfter vi på sommarkepsen för Sven Nilsson i Storfors. I precis 10 år har han agerat SAIK:s specielle hustomte. Jobbat och stått i för att bl. a. stärka klubbens ekonomi. Genom åren har han sålt lotter för tusentals kronor. Lottförsäljningen är bara en liten del av det arbete han utfört åt klubben.
Sven har aldrig varit någon officiell person, som synts på bilder och uttalat sig i tidningen. Nej, SAIK-Sven jobbar i kulisserna. Hugger i där det mest behövs. Man kan med rätta påstå att han är en hängiven SAIK-supporter. Och då använder vi en intetsägande formulering.
- De fotbollsmatcher jag missar är lätt räknade säger Sven.
Han ser det mesta. Seriefighter, A- och B-lagets, juniormatcher, vänskapsduster och DM-turneringar. Överallt dyker han upp med kassaskrin och lottpåse.
En, säger en, hemmamatch har han missat på 10 år.
- Jo, det kommer jag ihåg. Vi var på semesterresa och hade kommit till Härnösand, när det var dags för avspark på Heden. Jag belägrade en motelltelefon och ringde då och då under matchens lopp. Det blev många samtal på kort tid.
Inte nog med att han missade matchen, SAIK förlorade dessutom.
- Och så var den semsterda´n förstörd.
Sven Nilsson började sin idrottsledarkarriär 1944 i Hortlax SK. Skötte det mesta i klubben. Var lagledare i fotboll och bandy, höll i tåtarna för skidsektionen. Samt sålde lotter. Det här med lottförsäljning är ett återkommande drag.
- I Hortlax slet vi med ett billotteri. Prånglade ut 10.000 lotter. Reste runt och sålde. Inte bara i piteåområdet utan även uppe i Arvidsjaur m. fl. platser. Billotterna såldes och därmed hade klubbens inkomster och utgifter gått jämt ut. Hortlax SK brottades med ekonomiska bekymmer, men innan klubben lades ned var man skuldfri.
- HSK försvann officiellt 1955 men jag höll igång ytterligare tre år.
Det gjorde han helt privat.
¤ Ett handikapp har gjort att han aldrig kunnat satsa riktigt hårt på en aktiv karriär som idrottsman. Men visst har han prövat på en del. Stod några gånger i Hortlax´bandymål. En och annan skidtävling har det också blivit.
- Jag har aldrig blivit sist i en skidtävling, säger han lite stolt.
1958 insomnade sportklubben Hortlax. Två år senare dök Sven Nilsson upp i Storfors. Drog sig inte för att åta sig föreningens grovjobb. Sån´t som inte alla vill befatta sig med. Han har huvudansvaret för fotbollssektionens kassa.
- En viktig uppgift. Utan pengar blir det ingen aktivitet, påstår Sven med all rätt.
Kämpe i det tysta. Storfors spelar match, Sven Nilsson knallar runt
med lotterna. Bara en enda hemmamatch har Sven missat under åren
i SAIK.
Förut stod han i vändkorsen och tog betalt. Ett jobb som han numera lämnat. Men han finns alltid vid grindarna. Med ett lotteri i högsta beredskap.
- Kul att sälja lotter. Man träffar folk och får prata.
Det handlar om en pratglad herre. Snabb i repliken och kommentaren. En trevlig kille. För det mesta god och glad. Högt gillad av fotbollsfolket. Sven trivs med grabbarna och vice versa.
- Fast ibland måste jag gräla med dom, säger han.
Sven hjälper till i alla sektioner, samt trivselkommitén. Ordnar och styr med det mesta. Fixar resorna, smörgåsar till spelarna, köper dricka m.m. m.m. Ser till att allt flyter.
Sin främsta uppgift har han som fotbollssektionens kassör.
- Fotbollen är min favoritgren. Grabbarna i laget är toppen. Tillsammans med dom trivs jag verkligen. En speciell gunstling är Rolf Vikberg.
- Min absolute favoritspelare. En toppkille även vid sidan av planen. Det värdesätter jag högt.
Sven tycker i stort att grabbarna spelar en bra fotboll.
- Synd bara att laget inte håller stilen säsongen ut. Det vill bli en och annan plattmatch.
Han gillar inte den defensiva spelstilen.
- Nej, full fart framåt skall det vara.
Igår fyllde Sven 46 år. Så här i efterskott vill Piteå-Tidningen Sport gratulera SAIK-kämpen. En så´n som han skulle behövas i alla föreningar.
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 11 juni 1970.
PS. Sven Nilsson hade bilverkstad i Storfors. Och som jag minns så sålde han Renault-bilar också. Det fanns tre "Svennar" runt omkring Storfors-området. Sven Lindkvist, min farbror, Sven Eriksson, granne till Sven L. samt Sven Nilsson. Både Sven Lindkvist och Sven Eriksson hade i ungdomens dagar spelat fotboll i SAIK:s A-lag. Sven Lindkvist missade nästan aldrig heller en hemmamatch på Heden. Sven L. bodde bara ett stenkast från området.
Roger.
På hembygdsturné...
Det vackra vädret inbjöd oss att ta en åktur med "blå faran" runt omkring bygden. Med i "diligensen" åkte min 82-åriga mor. Hon blir lika underbart glad varje gång som hon får åka ut för att ta sig en titt i det fria. Eftersom hon har rötterna i Blåsmark, så vill hon gärna göra sig ett besök där. Det går faktiskt lika bra att åka till Svensbyn som ligger nästgårds, samma med Hemmingsmark och Roknäs. Hon trivs som fisken i vattnet när hon får tillfälle att insupa sin barndomsluft. Även Lillpite fick se oss åka förbi. Och hör och häpna, idag fick jag vara med om en sensation. Innan vi nått hjärtat av byn så hade man placerat ut ett trafikljus pga vägarbete. Lillpites första trafikljus sedan byn grundades. Nåja, ljuset tar man ju bort så småningom, men låt oss skriva ner i våra anteckningsblock: "Onsdagen den 28 september anno 2011, sågs Lillpites allra första trafikljus. Precis som i en storstad, stod den där manicken och visade (hör här nu) Rött, Gult, Grönt!"
Såja, nu är det dokumenterat i alla fall. Min mor har nu kommit hem, (den blå faran skötte om den detaljen), och var vid mitt avsked en glad och nöjd åttiotvåårig dam. Själv så är jag inte lika nöjd och positiv. En förkylning trängde sig hastigt på häromdagen. Och jag tycker väldigt, väldigt mycket synd om mig själv. Så det så! Host och snörvel...
Det vilar som alltid en stor fridfullhet över kyrkogården i Hortlax. Och
vid vårt besök så fanns solen där med sin närvaro, och spred en prakt-
full glans över viloplatserna.
Som vanligt på våra "hembygdsturnéer" brukar vi stanna till vid pappas
grav. Ibland pratat jag med honom, som om han fortfarande lyssnade,
förresten - det kanske han också gör...?
Naturligtvis pratade jag också med farbror Åke. Pappas yngsta bror.
En stunds konversation fick också jag med Sven och Elma. Å dom
verkade ha det bara bra...!
I Blåsmark stannade vi till och njöt av allt detta vackra.
I min stolthet: "Den blå faran" satt min morsa i tryggt och säkert för-
var.
För den 7:e triljonte gången stannade vi också upp vid mormor och
morfars väg i Blåsmark.
Och se...Lillpites första trafikljus. Lillpite håller sakta på att förvandlas.
Även vägen har fått asfalt, om utvecklingen står i sig, så förmodar jag
att inom loppet av nåt år har Lillpite blivit ett "mini-Chicago". Givetvis
med skyskrapor och hela baletten. Jo, en egen balett blir det säkert
också, "Lillpite Balett Academy".
--------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Såja, nu är det dokumenterat i alla fall. Min mor har nu kommit hem, (den blå faran skötte om den detaljen), och var vid mitt avsked en glad och nöjd åttiotvåårig dam. Själv så är jag inte lika nöjd och positiv. En förkylning trängde sig hastigt på häromdagen. Och jag tycker väldigt, väldigt mycket synd om mig själv. Så det så! Host och snörvel...
Det vilar som alltid en stor fridfullhet över kyrkogården i Hortlax. Och
vid vårt besök så fanns solen där med sin närvaro, och spred en prakt-
full glans över viloplatserna.
Som vanligt på våra "hembygdsturnéer" brukar vi stanna till vid pappas
grav. Ibland pratat jag med honom, som om han fortfarande lyssnade,
förresten - det kanske han också gör...?
Naturligtvis pratade jag också med farbror Åke. Pappas yngsta bror.
En stunds konversation fick också jag med Sven och Elma. Å dom
verkade ha det bara bra...!
I Blåsmark stannade vi till och njöt av allt detta vackra.
I min stolthet: "Den blå faran" satt min morsa i tryggt och säkert för-
var.
För den 7:e triljonte gången stannade vi också upp vid mormor och
morfars väg i Blåsmark.
Och se...Lillpites första trafikljus. Lillpite håller sakta på att förvandlas.
Även vägen har fått asfalt, om utvecklingen står i sig, så förmodar jag
att inom loppet av nåt år har Lillpite blivit ett "mini-Chicago". Givetvis
med skyskrapor och hela baletten. Jo, en egen balett blir det säkert
också, "Lillpite Balett Academy".
--------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Dagens gubbe
Teckning: ROGER LINDQVIST.
Historien om LARRY DEAN - del 4
Popåret 1964 skriver THE BALUBAS från Örnsköldsvik skivkontrakt med EMI. I Columbia studio i Stockholm spelas deras singel in. Inspelningen görs passande nog medan bandet befinner sig i huvudstaden. Artisttjänst besökte Balubas på NK-Teatern och skrev kontrakt om ensamrätt till orkestern. Samma år grundas Balubas Fan Club under ledning av Stellan Hernord som president. Sysslorna i Fan Cluben övertogs senare av en ung dam med efternamnet Stenbro.
1965 väntar nya spännande utmaningar för bandet. I mitten av december får Balubas förfrågan om en turné i Tyskland, samt även TV-program. Grabbarna tackar omgående ja till erbjudandet. En av de inbokade spelningarna ska så småningom gå av stapeln på klassiska Star-Club i Hamburg. Något av helig mark för ett popband. Klubben öppnades den 13 april 1962 på scenen stod fyra popsnubbar från Liverpool; THE BEATLES. Engagemanget varade i drygt en månad. Januari 1965 anländer fem popkillar från Ö-vik till popens Mecka: THE BALUBAS.
THE BALUBAS med LARRY DEAN har nu kommit tillbaka till gamla Ö-vik efter att under en veckas tid uppträtt på olika ställen i Stockholm. Man har också hunnit med en skivinspelning och resultatet får vi höra efter jul. Mest bejublade blev Balubas på Nalen där man införde en helt ny popstil. Man körde nämligen sitt program endast iförda potatissäckar helt i mönster med de äkta balubakrigarna. Den nya stilen som verkligen gjorde succé kallar man "the Negro Style". Tyvärr får vi nog undvara Balubas på våra dansställen ett tag då orkestern åker ner till Tyskland i början av januari. Där skall man under en veckas tid hinna med både skivinspelningar och TV-framträdanden.
Balubas kommande Tysklands-turné blev rejält uppmärksammad i media. Som här i lokaltidningen Örnsköldsviks Allehanda. Att en popgrupp från sta´n gjorde en sådan resa hörde inte till vanligheterna. Kom ihåg att det var endast de större banden och artisterna som fick förmånen att spela på klubbar typ Star-Club. The Balubas var alltså en av dem.
De fem Balubas som "ska göra´t" i tysk showbusiness. Fr. v. Kjell
Ledin, Kent Palmer, Larry Dean, Erling Unander och Björn Sjödin.
THE BALUBAS blev ganska så snart ett namn på allas läppar. Genom grabbarnas framfart på popscenerna väcktes en nyfikenhet bland den ungdomliga publiken. Frontmannen LARRY DEANS bakgrund behandlades i olika tidningar. I en notis från 1964 gjorde signaturen "Kajsa" ett försök att bringa lite klarhet i Larry Deans tidigare förehavanden.
Frontmannen i THE BALUBAS LARRY DEAN började redan som 14-
åring att musicera runt om i hembygden. Staffan Sundin alias Larry
Dean var i grunden norrlänning med rötterna i Älvsbyn.
Januari 1965. The Balubas på Star-Club i Hamburg. En klassisk estrad där band som The Beatles stått vid öppnandet den 13 april 1962. Ö-viksgrabbarna levererade sin musik, och fick en ovationsartad respons tillbaka. Här stod man nu ute på den tyska kontinenten med sina röda Fender-gitarrer och Vox-förstärkare. En dröm hade gått i uppfyllelse.
Med i bagaget från Ö-vik fanns inte bara de stiliga scenkostymerna -
popmusiken följde också med. Den musik som gjort bandet så pass
uppmärksammade att man nu stod på en internationellt känd popscen.
Larry Dean in action på de tyska scenerna. Januari 1965.
Balubas i ett av deras många framträdanden.
Glada popkillar från Örnsköldsvik.
En rad internationellt berömda artister och grupper hade i likhet med The Balubas stått på STAR-CLUBS scen:
¤ THE BEATLES ¤ JERRY LEE LEWIS ¤ JIMI HENDRIX ¤ BILL HALEY ¤ GERRY and THE PACEMAKERS ¤ THE EVERLY BROTHERS ¤ JERRY WILLIAMS and THE VIOLENTS ¤ CHUCK BERRY ¤ FATS DOMINO ¤ RAY CHARLES ¤ GENE VINCENT ¤ CREAM ¤ BRENDA LEE ¤
Den 13 april 1962 slog den berömda klubben
upp sina portar.
Jerry Williams med The Violents har också "trampat" på Star-Clubs
scen.
Jerry Lee Lewis en berömdhet som gästat Star-Club med sin rock-musik.
Larry Dean och Erling Unander i bustagen under en turné. Kolla in
turnébilen i bakgrunden.
----------------------------------------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST.
Forts. följer...
Jerry Williams bild o affisch:www.rockarchiv.infopartisan.net
1965 väntar nya spännande utmaningar för bandet. I mitten av december får Balubas förfrågan om en turné i Tyskland, samt även TV-program. Grabbarna tackar omgående ja till erbjudandet. En av de inbokade spelningarna ska så småningom gå av stapeln på klassiska Star-Club i Hamburg. Något av helig mark för ett popband. Klubben öppnades den 13 april 1962 på scenen stod fyra popsnubbar från Liverpool; THE BEATLES. Engagemanget varade i drygt en månad. Januari 1965 anländer fem popkillar från Ö-vik till popens Mecka: THE BALUBAS.
THE BALUBAS med LARRY DEAN har nu kommit tillbaka till gamla Ö-vik efter att under en veckas tid uppträtt på olika ställen i Stockholm. Man har också hunnit med en skivinspelning och resultatet får vi höra efter jul. Mest bejublade blev Balubas på Nalen där man införde en helt ny popstil. Man körde nämligen sitt program endast iförda potatissäckar helt i mönster med de äkta balubakrigarna. Den nya stilen som verkligen gjorde succé kallar man "the Negro Style". Tyvärr får vi nog undvara Balubas på våra dansställen ett tag då orkestern åker ner till Tyskland i början av januari. Där skall man under en veckas tid hinna med både skivinspelningar och TV-framträdanden.
Balubas kommande Tysklands-turné blev rejält uppmärksammad i media. Som här i lokaltidningen Örnsköldsviks Allehanda. Att en popgrupp från sta´n gjorde en sådan resa hörde inte till vanligheterna. Kom ihåg att det var endast de större banden och artisterna som fick förmånen att spela på klubbar typ Star-Club. The Balubas var alltså en av dem.
De fem Balubas som "ska göra´t" i tysk showbusiness. Fr. v. Kjell
Ledin, Kent Palmer, Larry Dean, Erling Unander och Björn Sjödin.
THE BALUBAS blev ganska så snart ett namn på allas läppar. Genom grabbarnas framfart på popscenerna väcktes en nyfikenhet bland den ungdomliga publiken. Frontmannen LARRY DEANS bakgrund behandlades i olika tidningar. I en notis från 1964 gjorde signaturen "Kajsa" ett försök att bringa lite klarhet i Larry Deans tidigare förehavanden.
Frontmannen i THE BALUBAS LARRY DEAN började redan som 14-
åring att musicera runt om i hembygden. Staffan Sundin alias Larry
Dean var i grunden norrlänning med rötterna i Älvsbyn.
Januari 1965. The Balubas på Star-Club i Hamburg. En klassisk estrad där band som The Beatles stått vid öppnandet den 13 april 1962. Ö-viksgrabbarna levererade sin musik, och fick en ovationsartad respons tillbaka. Här stod man nu ute på den tyska kontinenten med sina röda Fender-gitarrer och Vox-förstärkare. En dröm hade gått i uppfyllelse.
Med i bagaget från Ö-vik fanns inte bara de stiliga scenkostymerna -
popmusiken följde också med. Den musik som gjort bandet så pass
uppmärksammade att man nu stod på en internationellt känd popscen.
Larry Dean in action på de tyska scenerna. Januari 1965.
Balubas i ett av deras många framträdanden.
Glada popkillar från Örnsköldsvik.
En rad internationellt berömda artister och grupper hade i likhet med The Balubas stått på STAR-CLUBS scen:
¤ THE BEATLES ¤ JERRY LEE LEWIS ¤ JIMI HENDRIX ¤ BILL HALEY ¤ GERRY and THE PACEMAKERS ¤ THE EVERLY BROTHERS ¤ JERRY WILLIAMS and THE VIOLENTS ¤ CHUCK BERRY ¤ FATS DOMINO ¤ RAY CHARLES ¤ GENE VINCENT ¤ CREAM ¤ BRENDA LEE ¤
Den 13 april 1962 slog den berömda klubben
upp sina portar.
Jerry Williams med The Violents har också "trampat" på Star-Clubs
scen.
Jerry Lee Lewis en berömdhet som gästat Star-Club med sin rock-musik.
Larry Dean och Erling Unander i bustagen under en turné. Kolla in
turnébilen i bakgrunden.
----------------------------------------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST.
Forts. följer...
Jerry Williams bild o affisch:www.rockarchiv.infopartisan.net
På en lyxkryssare i Karibiska havet
Vädret är idag av sådan art att man önskar sig liggande på ett soligt fartygsdäck någonstans i Karibiska havet. Inte nog med att det regnar, det har blåst också. Strömmen försvann ett tag i morse, men behagade komma åter efter en stund. Vore det inte för skam skull så hade jag flugit iväg med flyttfåglarna när de stack i går morse. Exakt klockan 08.23 så påbörjade de sin resa mot sydligare trakter. Första anhalten var Gävle. Där skulle dom stanna på torget en stund. Alla de 521 fåglar som satt i vår tall, lovade skicka ett vykort vid framkomsten. Jodå, jag känner dem personligen alla samtliga, jag bjöd på frukost innan avresan. Dom heter: Lasse, Britta, Jonas, Elsebritt, Johanna, Egon, Lage, Ture, Beata, Sara, Kristina, Rosemunda, Kjell, Ann-Britt, Karl-Oskar, Eva-Lisa, Isabella, Dorotea, Olle (även kallad "SmilfinksOlle"), Gustava, Rickard, Ragnar, Estrid, Ellinora, Janne...nää, hörrni, nu skriver jag inget mer. Resterande namn kan ni få senare.
Roger.
En stor knöl hos familjen LINDQVIST
Missförstå nu inte rubriken. Kanhända att ni ändå gör det, och tänker: En stor knöl hos Lindqvist, jamen, de måste ju vara den där Roger...? Helt fel! Det är inte mig det handlar om, knölen i detta sammanhang är de där knölarna som man utvinner från potatislandet. I dag passade jag på att ta upp de allra sista. Och det var riktigt bastanta knölar. Så stora att en hel FN-bataljon skulle bli mätta på en och samma potatis. Nu tog jag kanske i...
Vid den sista "knölupptagningen" av årets skörd tittade dessa sex
prominenta knölar upp ur marken. Den översta knölen (äsch, jag
kallar dom potatisar istället det låter så fånigt med knöl) hade ett
litet annorlunda slags utseende. Knölen...förlåt, potatisen hade be-
gåvats med en ordentlig kran, dvs näsa. Kranen på knölen...nu blev
det ännu fånigare, hade ett slags drag av Karl XII. Krigarkungen, ni
vet. Majestätsbrott kanske någon dundrar, att likna hjältekungen???
vid en potatis. Men gjort är gjort. God Knöl...jag menar God Natt på
eder alla därute i cyberrymden. Dröm vackra knölar...drömmar...
-----------------------------------------------------------------------------
Knölfotograferare: ROGER LINDQVIST.
Vid den sista "knölupptagningen" av årets skörd tittade dessa sex
prominenta knölar upp ur marken. Den översta knölen (äsch, jag
kallar dom potatisar istället det låter så fånigt med knöl) hade ett
litet annorlunda slags utseende. Knölen...förlåt, potatisen hade be-
gåvats med en ordentlig kran, dvs näsa. Kranen på knölen...nu blev
det ännu fånigare, hade ett slags drag av Karl XII. Krigarkungen, ni
vet. Majestätsbrott kanske någon dundrar, att likna hjältekungen???
vid en potatis. Men gjort är gjort. God Knöl...jag menar God Natt på
eder alla därute i cyberrymden. Dröm vackra knölar...drömmar...
-----------------------------------------------------------------------------
Knölfotograferare: ROGER LINDQVIST.
Glada Toner med LITTLE GERHARD / 1958
¤ Rockflugan snurrar envist vidare i vårt avlånga land. Nu har vi till och med begåvats med inhemska förmågor. "Little Gerhard" kalla sig en svensk Presley-kopia som med avbetalningsgitarren på magen debuterar på skivmärket KARUSELL. Grabben heter egentligen Karl-Gerhard Lundkvist, 23 år gammal, och kommer från Västerås. Innan han strax före jul slog igenom som rock-sångare hade han jobbat som sjöman, ventilationsplåtslagare och hamnarbetare. Och dessemellan uppträdde han som amatörmusiker i hemsta´n.
¤ Första natten i Stockholm fick Gerhard (1,65 lång) gå brandvakt med gitarren innanför överrocken. Da´n därpå provspelade han för Topsy på Nalen. Och så var lavinen i rörelse. Nu har Gerhard kontrakt med folkparkerna. Första veckan såldes hans debutskiva i 2,500 exemplar. Little Gerhard som artist är väl fortfarande ett oskrivet kort. Han låter som de flesta rock-killar - varken bättre eller sämre. Någon egen profil har han ännu inte hunnit skaffa sig. Men är han energisk och konditionsstark så har han säkert framtiden för sig. Särskilt om han lär sig spela gitarr.
--------------------------------------------------------------------------
LEVANDE LIVET ¤ Den 15 april 1958.
Rymlig Ford
¤ Det börjar bli allt populärare med en bil som kan användas för olika ändamål; man vill nyttja den till vardags, vid resor till och från jobbet, man har kanske nytta av den i arbetet och vid affärsresor och man önskar använda den på fritiden, vid helgernas utflykter och på semestern. Allt det där har man nog använt sin kärra till även tidigare, men den har då inte alltid varit så lämplig i alla sammanhangen. Nu har Ford med sin senaste giv fått fram en bil, som förefaller kunna fylla de flesta anspråk inom alla tänkbara användningsområden. Den nya modellen heter FARNHAM och bakom den står både Consul, Zephyr och Zodiac, så nog kan man säga att stommen redan är väl prövad.
¤ Vad man kommit fram till här är en s.k. herrgårdsmodell. Man har lyckats behålla personvagnens komfort och genom en extra enkel utbyggnad av "aktern" skapat ett utrymme som är förbluffande stort. Den tillbyggda "bakdelen" har dessutom på taket försetts med ett fast räcke inom vilket mer skrymmande ting kan placeras. Och det verkligt fina i kråksången är, att fordonet trots detta inte alls känns som någon slags lastvagn, utan man åker i den med samma behag som i vilken personbil som helst. Och tänk hur behändigt det måste vara att i semestertid kunna ha hotellrummet med sig var man far. Modellen bör ha framtiden för sig.
--------------------------------------------------------------
LEVANDE LIVET ¤ Den 5 augusti 1958.
Revytexter
Jag har återigen fått uppdrag att skriva en och annan revytext åt Pite Reyn. Det gäller alltså att samla ihop sina grå, och att mobilisera tankekraften för att nå ett bra resultat. Jag har redan tre historier på gång, som för tillfället endast existerar i mitt huvud. Förra gången hade jag bara någon vecka på mig att hitta rätt. I dag rör det sig om betydligt längre tid. Vad revyn ska heta har jag absolut ingen som helst aning om. Men det är en kul utmaning att ta sig an den här uppgiften.
Roger.
Roger.
En sommar att minnas
Mörkret har tagit sitt kommando. Dagarna blir allt kortare, och de varma sommarvindarna har ändrat karaktär. Vinterjackan har tagits fram, och snart väntar även de sköna varma långkalsongerna som förhoppningsvis skall stänga ut den kalla vindens egen årstid. Naturen som bara för ett tag sedan stod i full blomning, blir alltmer karg och ogästvänlig. Men inom oss gror hoppet om nya vårar och nya somrar, då vi åter får känna den frihet som dessa årstider bjuder på. Nyss stod blomsterrabatterna i granna och sprakande färger. Samma rabatter ligger nu nedvissnade bruna och döda efter att ha skänkt oss sådan förunderlig glädnad och glöd. 
Det är varmt, det är sommar det är en underbart solig dag. Hemma
hos Norah har en trägen och mycket envis och arbetssam spindel vävt
sina fångsttrådar. Så sitter han och väntar, väntar och väntar. Och i
sitt minimala spindelhuvud kanske han undrar på vad det blir till middag.
Kanske en fluga, en mygga eller en älg...?
Titta farfar, ett blåbär! Norah och jag gick i skogen, vi spanade efter
de blåa bär som förra sommaren gav vår skog en slags blå ton. I år
så lyste de med sin frånvaro. På bilden visar Norah det enda blåa bär
som fanns.
På vägen till Rosfors passerar vi ett ställe som vore det taget ur ett vy-
kort. Jag stannar bilen, tar fram kameran och när jag står där rusar
"sommar-kossorna" fram i bild. Under en bråkdels sekund fryser jag
tiden. 
En dag bestämde sig Max för att utforska farmor och farfars potatis-
land. I strumplästen. "Men Max du har inga skor, vänta!" skrek farmor.
Men då var det redan försent. Max brydde sig inte alls om några skor.
Han var just då i färd med att titta närmare på de knölar som farfar
satt.
Och som ni själva kan se så gick Max verkligen in för sitt arbete på
potatisodlingen.
Det är midsommarafton. Mitt i det gröna gräset står hon. Norah!
Hela sommaren ligger just i denna stund framför oss. Jag njuter i
fulla drag. Samma dag kommer en man som heter Bosse. Hans fru är
Bettan, mer känd som "Bettan i hatten" som underhåller runt om i vår
bygd. Bosse återlämnar en skiva som jag lånat till Bettan nån dag tidigare.
Vi börjar samtala, ett mycket intressant samtal. Och vi blir stående en
bra stund jag och Bosse. När han åker tänker jag att världen är full av
intressanta personer. Bosse är en av dem.
--------------------------------------------------------------------------
Sommarfotograf: ROGER LINDQVIST.
MAX en stjärnkock
Glöm Mat-Tina, Per Morberg, Gordon Ramsay, Jamie Oliver, Leif Mannerström och Erik Lallerstedt. Ett alldeles nytt namn har i dagarna kommit upp på den gastronomiska himlen: MAX HEDMAN snart 2 år!
I fredags tillagade han två portioner farmarbiff till sin farmor och farfar. Även om den redan var tillagad och bara behövde värmas upp, så skötte sig Max på ett alldeles föredömligt sätt. Det kommer att bli en ny stjärnkock av den unge mannen.
- Hmmm, värmes mellan 6-7 minuter....Max tar sin uppgift på stort
allvar. Precis lika seriös som en kock ska va´.
- Spännande med farmarbiff. Sätt er vid bordet farmor och farfar,
maten är snart klar...
- De här är ju bättre än barnprogrammen i TV. Snart, snart, mycket
snart kommer maten...Jag måste bara vänta på "PLINGET".
- Nu plingar det farfar! Ni ska få en pannbiff med smak av det franska
köket. Jag ska sätta lite specialkryddor som era gommar aldrig ska
glömma. Så sant som jag heter MAX!
- En kock måste vara koncentrerad, därför har jag nappen i munnen.
Å förresten, vad tycker ni om min fina brandbilströja?
Efter den förträffliga farmarbiffen, bjöd Max sina farföräldrar på under-
hållning i vardagsrummet. Max spelade upp några riktiga rockklassiker.
När konserten var slut, ville han slå sönder gitarren, precis som Jimi
Hendrix gjorde på sin tid. Men i sista stund så ändrade han sig.
Det är alltid fart och fläkt över Max, vilket framgår av den här bilden.
Här ses han sitta på sin traktor.
När vi skulle åka hem, tryckte Max sin lilla näsa mot glasrutan och sa:
- Nästa gång ska jag laga nåt mer internationellt. Så kom snart igen!
-----------------------------------------------------------------------------
I fredags tillagade han två portioner farmarbiff till sin farmor och farfar. Även om den redan var tillagad och bara behövde värmas upp, så skötte sig Max på ett alldeles föredömligt sätt. Det kommer att bli en ny stjärnkock av den unge mannen.
- Hmmm, värmes mellan 6-7 minuter....Max tar sin uppgift på stort
allvar. Precis lika seriös som en kock ska va´.
- Spännande med farmarbiff. Sätt er vid bordet farmor och farfar,
maten är snart klar...
- De här är ju bättre än barnprogrammen i TV. Snart, snart, mycket
snart kommer maten...Jag måste bara vänta på "PLINGET".
- Nu plingar det farfar! Ni ska få en pannbiff med smak av det franska
köket. Jag ska sätta lite specialkryddor som era gommar aldrig ska
glömma. Så sant som jag heter MAX!
- En kock måste vara koncentrerad, därför har jag nappen i munnen.
Å förresten, vad tycker ni om min fina brandbilströja?
Efter den förträffliga farmarbiffen, bjöd Max sina farföräldrar på under-
hållning i vardagsrummet. Max spelade upp några riktiga rockklassiker.
När konserten var slut, ville han slå sönder gitarren, precis som Jimi
Hendrix gjorde på sin tid. Men i sista stund så ändrade han sig.
Det är alltid fart och fläkt över Max, vilket framgår av den här bilden.
Här ses han sitta på sin traktor.
När vi skulle åka hem, tryckte Max sin lilla näsa mot glasrutan och sa:
- Nästa gång ska jag laga nåt mer internationellt. Så kom snart igen!
-----------------------------------------------------------------------------
Historien om LARRY DEAN - del 3
1963 innebar ett definitivt genombrott för THE BALUBAS i och med segern i Norrländska Stjärnparaden. I slutet av det händelserika året kom Balubas med en egen producerad EP. En platta som innehöll följande låtar:
¤ All My Sorrows ¤ Baluba Twist ¤ Bosse Boogie ¤ Twilight Time ¤
Ute i den stora världen hände omtumlande saker. USA:s president John F. Kennedy lönnmördades fredagen den 22 november vid ett besök i Dallas. Miljoner människor världen över försätts i chock över den brutala händelsen. Och medan Lyndon B. Johnson svär eden ombord på Air Force One, står JFK:s änka, Jackie i sin blodiga rosa dräkt. Bilden etsar sig in i folks medvetande.
Onsdagen den 23 oktober kommer fyra långhåriga killar från Liverpool på sitt första besök i Sverige. Den 26 oktober uppträder The Beatles i den fullsatta Kungliga Tennishallen i Stockholm. Paul, John, George och Ringo, medverkar också i TV:s Drop In med programledaren Kersti Adams-Ray.
THE BEATLES stilbildare för miljoner ungdomar över hela världen.
Fyra Liverpoolgrabbar som skrev in sig i musikhistorien. För alltid.
THE BALUBAS bandet från Ångermanland fortsatte sitt segertåg hemma i Norrland. Men bakom hörnet väntade större saker på de fyra musikanterna. Nalen det mytomspunna gamla nöjespalatset öppnade sina dörrar för Ö-viks stoltheter.
The Balubas med popsångaren Larry Dean har i veckan fått anbud om spelning på Nalen och Kingside samt några andra större dansställen i Stockholm. Engagemanget rör sig om en veckas spelning mellan nyår och trettondagen. Det är första gången som en Ö-viks orkester fått chansen där. Grabbarna har för övrigt nyligen spelat in en EP-platta med fyra av sina låtar. I somras spelade de i Finland och vann också första pris vid Stjärnparaden i Kornsjöstrand. På bilden ovan ses fr. v. kapellmästare Bo Hörnfeldt, sologitarr, Kjell Ledin, elbas, "Valle" Ledin, kompgitarr, Björn Sjödin, trummor och Larry Dean, vokalist, samtliga från Örnsköldsvik.
Norrlandstopparna: THE BALUBAS med sångaren
LARRY DEAN.
The Balubas klädda i potatissäckar besöker Nalen 1964.
The Balubas, fem glada potatissäcksklädda grabbar från Örnsköldsvik har hemsökt Stockholm och Nalen och gjoer succé! Grabbarna är bokade för en turné till England i januari och hoppas få en till Tyskland, Holland, Schweiz och Frankrike under sommaren 1965. Grabbarna gjorde under sitt Stockholmsbesök en skivinspelning men ingen vet ännu hur den kommer att gå. Grabbarna själva tror emellertid benhårt att den kommer att komma upp på Tio-i-Topp.
¤ Apropå popgrupper och Nalen - i tisdags framträdde i denna popens högborg norrlandsbandet The Balubas. Balubas har förtvivlat letat efter en gimmick inför stockholmsbesöket och publikreaktionen på Nalen visade med önskvärd tydlighet att grabbarna hittat något bra. Balubas hade nämligen skrudat sig i potatissäckar som de egenhändigt klippt hål i. Potatissäckarna skulle liksom illustrera det primitiva...
The Balubas var uppe på Stockholms-Tidningen och hälsade på före Nalen-framträdandet. Staffan Sundin - bandets sångare, med artistnamnet Larry Dean - berättade att norrlandsflickorna tycker Balubas är toppen. För dem finns bara Balubas och Shanes - och det är nog inte bara skryt, tror vi.
Balubas hör hemma i Örnsköldsvik och har spelat ihop i tre år. Bandet har gjort en grammofonskiva - "Gärdebylåten" - som enligt Staffan "lät för hemskt". I dagarna skall man spela in en ny platta och lansera den nya "The Negro Style" som bandet lagt sig till med. Vi skall presentera den fem Balubas: Sångaren heter alltså Staffan Sundin - Larry Dean, trummisen heter Björn Sjödin, sologitarristen Kent Palmér, kompgitarristen "Valle" Ledin och basisten Erling Unander.
Bandet har egen fanklubb. Här är adressen, om någon vill veta mer om de tokiga norrlandskillarna: c/o Stenbro, Ångermanlandsgatan 16 A, Örnsköldsvik.
(Den forne sologitarristen Kjell Ledin, var vid den här tidpunkten ersatt av Kent Palmér)
/Rogers anmärkning/
-------------------------------------------------------------------------------------------------
The Balubas Stockholmsbesök omfattade spelningar på Kingside,
Nalen och NK-Teatern. Samtidigt gjordes en singel i Columbias studio.
En platta som idag är ett eftertraktat byte för alla vinylsamlare. På
grund av den artiststrejk som rådde, gjordes enbart två instrumentala
låtar.
Balubas i skivstudion i Stockholm 1964.
Längst bak i sitt trumbås ses Björn Sjödin. Stående fr. v. sångaren
Larry Dean samt kompgitarristen "Valle" Ledin och nytillskottet i bandet
Kent Palmér på sologitarr. Bakom kameran för att dokumentera händ-
elsen basisten Erling Unander.
Bandet redo för spelning. Nalen, Kingside och NK-Teatern stod också
på bandets spelplan.
I Kungliga Huvudstaden gjorde de fem Ångermanlänningarna stor
och bejublad succé.
THE BALUBAS spelade i december 1964 in en ny singelskiva med två egna melodier, men på grund av den nu rådande STIM-strejken kan det tyvärr dröja ännu några månader innan den kommer ut på skivmarknaden. Nyligen har dessutom det tyska grammofonbolaget Metronome kontaktat Balubas för en tysk skivinspelning och ett 1-årskontrakt, men det är ännu inte bestämt hur Balubas kommer att göra. Det återstår att se.
Fyrklöver i Norrlands-pop: fr. v. kapellmästarna Lennart Dahlberg, "Lennes Combo", Härnösand, Rolf Asplund, "The Zettlers", Umeå, Carin Larsson, "Lady Kate 6", Östersund och Staffan Sundin, "The Balubas", Örnsköldsvik.
--------------------------------------------------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST. Forts. följer...
¤ All My Sorrows ¤ Baluba Twist ¤ Bosse Boogie ¤ Twilight Time ¤
Ute i den stora världen hände omtumlande saker. USA:s president John F. Kennedy lönnmördades fredagen den 22 november vid ett besök i Dallas. Miljoner människor världen över försätts i chock över den brutala händelsen. Och medan Lyndon B. Johnson svär eden ombord på Air Force One, står JFK:s änka, Jackie i sin blodiga rosa dräkt. Bilden etsar sig in i folks medvetande.
Onsdagen den 23 oktober kommer fyra långhåriga killar från Liverpool på sitt första besök i Sverige. Den 26 oktober uppträder The Beatles i den fullsatta Kungliga Tennishallen i Stockholm. Paul, John, George och Ringo, medverkar också i TV:s Drop In med programledaren Kersti Adams-Ray.
THE BEATLES stilbildare för miljoner ungdomar över hela världen.
Fyra Liverpoolgrabbar som skrev in sig i musikhistorien. För alltid.
THE BALUBAS bandet från Ångermanland fortsatte sitt segertåg hemma i Norrland. Men bakom hörnet väntade större saker på de fyra musikanterna. Nalen det mytomspunna gamla nöjespalatset öppnade sina dörrar för Ö-viks stoltheter.
The Balubas med popsångaren Larry Dean har i veckan fått anbud om spelning på Nalen och Kingside samt några andra större dansställen i Stockholm. Engagemanget rör sig om en veckas spelning mellan nyår och trettondagen. Det är första gången som en Ö-viks orkester fått chansen där. Grabbarna har för övrigt nyligen spelat in en EP-platta med fyra av sina låtar. I somras spelade de i Finland och vann också första pris vid Stjärnparaden i Kornsjöstrand. På bilden ovan ses fr. v. kapellmästare Bo Hörnfeldt, sologitarr, Kjell Ledin, elbas, "Valle" Ledin, kompgitarr, Björn Sjödin, trummor och Larry Dean, vokalist, samtliga från Örnsköldsvik.
Norrlandstopparna: THE BALUBAS med sångaren
LARRY DEAN.
The Balubas klädda i potatissäckar besöker Nalen 1964.
The Balubas, fem glada potatissäcksklädda grabbar från Örnsköldsvik har hemsökt Stockholm och Nalen och gjoer succé! Grabbarna är bokade för en turné till England i januari och hoppas få en till Tyskland, Holland, Schweiz och Frankrike under sommaren 1965. Grabbarna gjorde under sitt Stockholmsbesök en skivinspelning men ingen vet ännu hur den kommer att gå. Grabbarna själva tror emellertid benhårt att den kommer att komma upp på Tio-i-Topp.
¤ Apropå popgrupper och Nalen - i tisdags framträdde i denna popens högborg norrlandsbandet The Balubas. Balubas har förtvivlat letat efter en gimmick inför stockholmsbesöket och publikreaktionen på Nalen visade med önskvärd tydlighet att grabbarna hittat något bra. Balubas hade nämligen skrudat sig i potatissäckar som de egenhändigt klippt hål i. Potatissäckarna skulle liksom illustrera det primitiva...
The Balubas var uppe på Stockholms-Tidningen och hälsade på före Nalen-framträdandet. Staffan Sundin - bandets sångare, med artistnamnet Larry Dean - berättade att norrlandsflickorna tycker Balubas är toppen. För dem finns bara Balubas och Shanes - och det är nog inte bara skryt, tror vi.
Balubas hör hemma i Örnsköldsvik och har spelat ihop i tre år. Bandet har gjort en grammofonskiva - "Gärdebylåten" - som enligt Staffan "lät för hemskt". I dagarna skall man spela in en ny platta och lansera den nya "The Negro Style" som bandet lagt sig till med. Vi skall presentera den fem Balubas: Sångaren heter alltså Staffan Sundin - Larry Dean, trummisen heter Björn Sjödin, sologitarristen Kent Palmér, kompgitarristen "Valle" Ledin och basisten Erling Unander.
Bandet har egen fanklubb. Här är adressen, om någon vill veta mer om de tokiga norrlandskillarna: c/o Stenbro, Ångermanlandsgatan 16 A, Örnsköldsvik.
(Den forne sologitarristen Kjell Ledin, var vid den här tidpunkten ersatt av Kent Palmér)
/Rogers anmärkning/
-------------------------------------------------------------------------------------------------
The Balubas Stockholmsbesök omfattade spelningar på Kingside,
Nalen och NK-Teatern. Samtidigt gjordes en singel i Columbias studio.
En platta som idag är ett eftertraktat byte för alla vinylsamlare. På
grund av den artiststrejk som rådde, gjordes enbart två instrumentala
låtar.
Balubas i skivstudion i Stockholm 1964.
Längst bak i sitt trumbås ses Björn Sjödin. Stående fr. v. sångaren
Larry Dean samt kompgitarristen "Valle" Ledin och nytillskottet i bandet
Kent Palmér på sologitarr. Bakom kameran för att dokumentera händ-
elsen basisten Erling Unander.
Bandet redo för spelning. Nalen, Kingside och NK-Teatern stod också
på bandets spelplan.
I Kungliga Huvudstaden gjorde de fem Ångermanlänningarna stor
och bejublad succé.
THE BALUBAS spelade i december 1964 in en ny singelskiva med två egna melodier, men på grund av den nu rådande STIM-strejken kan det tyvärr dröja ännu några månader innan den kommer ut på skivmarknaden. Nyligen har dessutom det tyska grammofonbolaget Metronome kontaktat Balubas för en tysk skivinspelning och ett 1-årskontrakt, men det är ännu inte bestämt hur Balubas kommer att göra. Det återstår att se.
Fyrklöver i Norrlands-pop: fr. v. kapellmästarna Lennart Dahlberg, "Lennes Combo", Härnösand, Rolf Asplund, "The Zettlers", Umeå, Carin Larsson, "Lady Kate 6", Östersund och Staffan Sundin, "The Balubas", Örnsköldsvik.
--------------------------------------------------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST. Forts. följer...
Historien om LARRY DEAN - del 2
Året 1962 bildades i Örnsköldsvik popbandet The Balubas. Gruppens kompgitarrist Kjell "Valle" Ledin stod som idékläckare till det något besynnerliga namnvalet. Förklaringen är ganska enkel. Under 60-talets första hälft utspelades inför världens ögon den så kallade Kongo-krisen. I krisens följe fick vi västerlänningar fortlöpande rapporter via TV och radio om det som hände därborta i Afrika. Balubakrigarna omnämndes, och det var just detta som fick den unge ångermanländske musikanten att liksom tända till.
Hemma i Norrbottens Pärla, Älvsbyn, äntrade Staffan Sundin bygdens scener med sin gitarr och sitt mörklockiga hår. I lokaltidningen kallades han för "Älvsbyns egen Elvis Presley" samt "Norrbotten rockkung". Staffan var inte bara begåvad med sångröst, han hade även den där speciella utsrålningen som en artist måste ha; Karisma! Att Staffan var en ung kille på uppåtgående, med idéer och visioner, fick allmänheten belägg för när han 1962 flyttade sina bopålar från Norrbotten ner till de Ångermanländska Örnsköldsvik. Staffan Sundin blev nu en av medlemmarna i The Balubas. I och med starten som popsångare, tog sig Staffan artistnamnet "Larry Dean".
Staffan Sundin alias LARRY DEAN. 
Ett riktigt popband skulle även ha egen Fan Club. På bilden som
togs innan Staffan Sundin gjorde sitt intåg ses: Erling Unander,
Björn Sjödin, Bosse Hörnfeldt samt Kjell Ledin. Genomsnittsåldern
i orkestern låg på omkring 19 år.
Det andas 1960-tal kring den här bilden. Sångaren Larry Dean på en
scen någonstans ute i landet. Iklädd sin scenkostym och med sång-
mikrofonen i sin hand bland Fender-gitarrer och Vox-förstärkare, får
han bli symbol för decenniets popomania.
The Balubas blev snabbt den ungdomliga publikens favoriter. Galorna avlöste varandra, och i takt med att berömmelsen växte fylldes deras spelplan till bredden. Den här lilla notisen stod att läsa i Örnsköldsviks Allehanda 1964:
Den gulande notisen berättar sitt tydliga språk. Balubas var "heta"
och i arrangörskretsar var en kväll med The Balubas en lyckad kväll
med stor publiktillströmmning.
The Balubas blev snabbt den ungdomliga pubikens favoriter.
Kolla de idolprydda väggarna i bakgrunden.
I en idoltidning fanns följande att läsa:
The Balubas Fan-Club...
Har bytt adress: c/o Stenbro,
Ångermanlandsgatan 16 A,
Örnsköldsvik är den rätta...
-------------------------------------------------------------------------
Signaturen "Han i Hörnet" hade detta att förtälja om i Örnsköldsviks Allehanda:
Häromkvällen var det livat värre på Ödlings konditori. Han i Hörnet som var ute på sin sedvanliga kvällspromenad - en nypa frisk luft innan man knyter sig för gott - stannade bestört mittför Ölunds kläder. Längre ner på gatan hördes ett fruktansvärt liv. HiH undersökte naturligtvis saken och fann att sorlet kom från Ödlings konditori.
På övre våningen spelade poporkestern BALUBAS - Nolaskogs svar på Beatles! Ett 100-tal ungdomar i de lägre tonåren skrek som besatta. Vi kan knappast tänka oss att det kan vara mer uppåt ens då Beatles uppträder. Sångaren Larry Dean bidrog mycket med att höja stämmningen med sitt "gymnastikprogram".
Vid ett samtal med innehavaren upplyste denne att det var 5:e gången man körde ett sådant program och det återkommer troligen om ett par veckor. Så väl mött igen alla popälskare!
HaniHörnet.
--------------------------------------------------------------------------
Enligt signaturen "HaniHörnet" bidrog sångaren Larry Dean mycket
med att höja stämmningen med sitt "gymnastikprogram". Här ses
bandet göra en stilfull posé á la traditioneligt 60-tal. 
THE BALUBAS med LARRY DEAN.
¤ Bo Hörnfeldt - sologitarr, kapellmästare
¤ Kjell Ledin - el-bas
¤ Kjell "Valle" Ledin - kompgitarr
¤ Björn Sjödin - trummor
¤ Larry Dean - vokalist
--------------------------------------------------------------------------------
Spelningarna fortsatte att komma i jämn takt. Även färjan "Örnen" och dess passagerare kunde glädjas åt den utmärkta Ö-viks gruppen. En tidningsnotis berättar:
Av notisen framgår att vokalisten Larry Dean nu axlat den professio-
nella manteln.
Strax efter midsommar 1963 skulle Norrländska Stjärnparaden gå av stapeln, i Kornsjöstrand. Balubas vann den åtråvärda tävlingen trots hård konkurrans från ett trettiotal andra band. Speljobben tenderade att hela tiden fylla deras spelplan. The Balubas hade blivit ett popband "i ropet", vilket i sin tur medförde att gagerna sköt i höjden. Teh Balubas gjorde också en uppskattad turné till grannlandet Finland. The Balubas hade alltmer börjat skriva in sig i folks medvetande.
Trots en hård konkurrans av ett trettiotal andra band, stod Ö-viks
stoltheter THE BALUBAS som slutliga segrare i Norrländska Stjärn-
paradens orkestertävling i Kornsjöstrand året 1963.
Jobben duggade tätt efter segern 1963. På tidningarnas nöjessidor var Ö-viks grabbarna ständigt återkommande.
På våren 1964 skrev Balubas kontrakt att varken klippa eller raka sig,
tack vare de täta engagemangen under sommaren. Grabbarnas komm-
entar var: "Det kan vara skönt att slippa rakningen ett tag..."
Att totalt ignorera rakhyveln och saxen visades vara ett lyckokast. Genom sitt lite ovårdade yttre skaffade bandet bra reklam. Idén bakom kan man tänka var en direkt association till Balubakrigarna i Afrika. Men som en någorlunda känd melodi förkunnar: Allting går att sälja med mördande reklam, kom å köp konserverad gröt!
I takt med att hår och skägg intog deras anleten, uppmärksammades ynglingarna på tidningarnas nöjessidor:
The Balubas - Sveriges fulaste popband?
Balubas vildvuxna yttre attityd fick journalisterna att slå på stora trumman. Under en Norrlandsturné stod regementstaden Boden på spellista. Där ryckte Norrbottens Kurirens fotograf ut för att knäppa denna roliga bild.
Det kliade i fingrarna på frisör Pelle Klausén, Boden, när han fick se balubasgänget gå förbi. Han rusade ut och högg tag i Erling Unander, men de övriga ryckte in. Larry Dean fick tag i en hårborste att slå frisören med och Göran Green, Bosse Hörnfeldt och Kjell Ledin drog åt andra hållet. Här är de förskräckliga Balubas: kapellmästaren Bosse Hörnfeldt, Erling Unander, Kjell Ledin, Göran Green och Staffan Sundin (Larry Dean).
Staffan Sundin alias Larry Dean.
Så där ja! Nu är det gjort. Nu har Balubas lämnat tillbaka den berömda fotbollen de fick av överstelöjtnant Anders Kjellgren, I 19, nere i Kongo för ett par år sedan. Kjellgren är numera överste och bosatt i Sollefteå, men vaktchefen rustmästare Gunnar Olofsson tog hand om bollen och lovade vidarebefordra den till översten.
-----------------------------------------------------------------------
Silas Bäckström - chefen för Kingside, även han popmusiker under
60-talet i bandet THE SHAKEMAKERS blev så småningom nära vän
med Cornelis Vreeswijk samt också hans producent. Idag är Silas
Bäckström ordförande i Cornelis Vreeswijk sällskapet.
Silas Bäckström gav The Balubas ett erbjudande att åka på turné
i Finland. Tyvärr så var grabbarna så illa tvungna att tacka nej. Detta
p.g.a. av studier.
--------------------------------------------------------------------
Foto: www.dn.se 
Historien om LARRY DEAN fortsätter snart i en dator väldigt nära just dej!
-----------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST
Hjalmar Lindh, om sitt skrivande
Hjalmar Lindh är redan igång med en ny bok. Kanske det kan bli en
bok om Älvsbyn en gång också, säger han.
"Återblick på gamla tider", ska det bli en ny bestseller på de norrländska bokhandelsdiskarna? Omöjligt är det inte. Kanhända att vi redan till jul finner den ute på marknaden. Författaren till detta verk är Hjalmar Lindh, älvsbybo sedan ett år tillbaka, men egentligen hemmahörande i Boden.
Just i dagarna har han lagt sista handen på manuskriptet. Vem förläggaren kommer att bli är ännu inte klart. Detta är inte Lindhs första bok, tidigare har han gett ut ett flertal diktsamlingar. Boken "Fyra dikter" rönte största intresset, och fick också god kritik. Hjalmar Lindh har haft skrivklåda sedan barnsben. Hans flesta verk skildrar naturen och människan i de norrbottniska byarna. Lindh har bott i ett flertal byar kring Boden, och det är ofta minnen från den hårda tiden som han återger på ett lyriskt sätt.
Sedan något år tillbaka är Lindh pensionerad. Detta har gjort att skrivklådan har fått ännu mera utrymme i hans tillvaro. Varje dag blir det några timmar framför skrivmaskinen. Hjalmar Lindh bor på Brostigen i Älvsbyn tillsammans med sin fru. Hans två barn har för länge sedan lämnat hemmets lugna vrå, och bildat egna hem. Kuriren har gjort ett besök hemma i Lindhs författarlya.
FLER BÖCKER
Vi slussas in i arbetsrummet, där skrivmaskinen intar huvudplatsen. Vi upptäcker att Lindh redan är igång med ett nytt manuskript.
- Visst ska det bli flera böcker. Även denna gång kommer jag att skildra miljöer från ställen jag har bott. Kanske det även kommer att bli en bok om Älvsbyn nån gång. Men det är svårt att finna material.
- Nu får ingen tro att jag kommer att skriva några debattböcker. Nej, jag tycker om det stämmningsfulla. Det finns trots allat mycket gott att skriva om även i Norrbotten. Även om det ser mörkt ut ibland.
Vi sitter djupt nedsjunken i rummets finsoffa. Framför oss ligger pärmen med dom många manusbladen till boken "Återblick på gamla tider".
- Den handlar mest om mitt barndoms Boden. Om det hårda livet i skogen. Och om kvällsstämmningen vid brasan som eldades upp efter dagens hårda knog. Vi läser några rader här och där i manuskriptet. Och snart blir man fascinerad av Lindhs skrivsätt.
LEVANDE
Man lever in i den stämmningsfulla skildringen. När han berättar om kalla vinternätter känner man nästan kylan drar in i rummet. På andra ställen i boken låter han naturens växter berätta sitt liv. I ett kapitel låter han ett träd berätta sin historia från frö till vackert träd.
- Jag tycker om naturen säger Lindh och därför blir det mycket sådant i mina böcker. Våren är min favoritårstid. Då föds det nytt liv i både människan och naturen. Då får hjärtat tala direkt in i skrivmaskinen.
- Min senaste bok tror jag säkert kommer att sälja bra. Folk tycker om att läsa saker från byar som de känner igen. Jag har ännu inte tagit ställning till vilket förlag som skall få ge ut boken. Men det finns flera som är mycket intresserade.
Men Hjalmar Lindh har också andra intressen än författarens. Han är mycket intresserad av trädgårdsskötsel. Nyligen köpte han en liten sommarstuga. Här håller han på att odla upp en vacker trädgård, som kanske kommer att ge honom nya inspirationer till ännu en bok. Vem vet?
--------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ 1971.
Hjalmar Lindh föddes den 3 november 1907 och gick ur tiden den 9 september 1977. Han var gift med Siri Lindh f. Grahn den 11 februari 1917 död den 24 juni 2005. Siri Lindh var född i Hortlax som dotter till Axel och Signe Grahn. Signe var syster till min mormor Beda Lundgren.
/Roger
Bibi & Pekka Langer
I höst vaknar vi med Pekka och Bibi Langer. Och kramar varandra. Kanske t.o.m. TAR på varandra. Och andra...Ni har väl hört hört att Bibi vädjar till oss varje morgon i P 3:s "Gomorron". Fru Langer:
- Jag tycker precis som jag säger. Själv kramar jag alla människor...
Det är ingen tvekan om att parets morgontidiga charmoffensiv har tänt folk. Det kommer brev och telefonsamtal. Man undrar hur Pekka och Bibi orkar vara så rara så tidigt på dygnet. Om det inte bara är som de spelar rara.
- Vi simulerar inte alls. Vi är såna, säger Bibi och ger maken en öm blick.
- Endast ett berg av halvätna smörgåsar, kaffekoppar, brev och tidningar mellan Bibi och mej förhindrar mej att följa denna vackra uppmaning i studion, deklarerar Pekka härommorgonen.
Och Pekka kan behöva många kramar denna höst. Snacka om arbetsmyra - titta på bilderna sm snart kommer. Han ilar upp redan fyra på morgonen och somnar inte förrän midnatt. Radio på morgonen och förmiddagen. Krogjobb på kväkken på Ulriksdals Wärdshus.
- Men mitt på dagen vilar vi oss, säger Bibi. Personligen är mina morgnar hemskt svåra. Det behövs massor av ömhet när jag ska väckas...Pekka:
- Hon säger till mej - du kan väl åtminstone säga vad det gäller när du nu ändå måste väcka mej...
05.05 kommer Pekka gående på Oxtorgsgatan, bärande på två tunga
väskor med brev och böcker. Gatorna runt stora radiohuset är folk-
tomma, dimman hänger i gatlyktorna.
05.12 börjar Pekka packa upp i Gomorrons studio 34. Kuverten är
fyllda med färska klipp, klavertramp, drömmar och "roliga grejor".
Ordning och reda, sändning på freda...
06.00 minus 18 sekunder. I mer än 40 minuter har Pekka laddat upp,
träningsläst sitt manus om och om igen, kollat och rekollat uppgifter.
Gomorron, gott folk. I miljoner hem når den välkända rösten ut.
07.10 kommer Bibi gående. Nu har gatlyset släckts och Stockholm
börjat vakna. I randiga kassen bär hon med sig sina brev och klipp.
Men Bibi är trött, morgnar är inte hennes avdelning
07.29 Pekka och Bibi i studion. Nu börjar gemensamma sändningen,
det rara småpratet. Och Bibi säger hela tiden "min älskling" till Pekka
när hon vill något.
09.21 Hem tillsammans. Nu är båda trötta, Pekka har varit uppe sed-
an klockan 04.00. Men ännu är det inte slut på förmiddagsjobbet. Man
fortsätter med brev och klipp hemma.
11.00 Nu har den tidiga morgonen tagit ut sin rätt. - Utan en liten
stunds slummer mitt på dagen går det inte, säger Pekka. Under tiden
städar hustru Bibi hemma i lägenheten.
18.55 Nu är den Flitige i farten igen. Här tar han på sig restaurang-
uniformen. Pekka "pryar" nämligen i höst som servitör på Ulriksdals
Wärdshus. Han är inte mycket för att sitta still, denne hr Langer...
19.16 Har vi många gäster i kväll? Hovmästarinnan Peggy Ericson ger
en snabbinformation om kvällens bokningar.
- Vem sitter på åttan, frågar Pekka lätt rutinerat.
20.43 Nya gäster in på Wärdshuset. - Nä, men är det inte Pekka,
säger fru Lillian Linde-Olsson som gick på fest med maken Gunnar, VD.
- Jomenvisst, sade Pryan artigt.
21.52 Pekka ilar in, och ut och på flitiga fötter. Och brickföringen ty-
der på stor talang. - Jag kan det här jobbet rent teoretiskt, säger Pekka
och klarar svängdörren ut till matsalen.
22.12 - Hallå, Bibi. Jag är klar nu. Har du kollat om vi kan ringa den
där professorn och prata om morgon- och kvällsmänniskor. E´han inte
hemma? Ja, ja lilla gumman, kommer strax...
-------------------------------------------------------------------
HÄNT I VECKAN ¤ 1972.
Blöt promenad
Regnet har öst ner de här dagarna. Igår när jag var ute på min morgonpromenad var det tillfälligtvis uppehåll. I dag har regnet också vräkt ner, med några enstaka uppehåll.
Grått och deprimerande väder.
Men så hände nåt helt oförklarligt. I en vattenpöl såg jag en person
med kamera och keps...det kändes lite "övernaturligt" så jag skyndade
snabbt därifrån och begav mig...
...hemåt...
---------------------------------------------------------------------------------
Grått och deprimerande väder.
Men så hände nåt helt oförklarligt. I en vattenpöl såg jag en person
med kamera och keps...det kändes lite "övernaturligt" så jag skyndade
snabbt därifrån och begav mig...
...hemåt...
---------------------------------------------------------------------------------
"Egil gav mej en blöt puss på munnen"
Det här är en historia som jag säkert berättat om förut, men jag kan väl få ta den igen?
Året är 1982, jag har nyss börjat med Kjell-Bertils som trumslagare. I bandet fanns ju även Allan Lundström på tenorsax. Att han var en supermusiker visste ju de allra flesta, även jag. Man kan väl säga att spela med Allan det var en upplevelse, för mig som trummis. Det märktes hur professionell han var, ända ut i fingerspetsarna. Samtidigt som han var en höjdare på sin sax, var han en rätt så bohemiskt lagd snubbe. Han var beläst och kunnig, och hade ju även ett sk "konstnärstemperament". Inte så att han var arg, men den personlighet han var utrustad med var lite utöver det vanliga.
En gång kom trummisen Egil Johansen (1934-1998) på Framnäs för att hålla en "drum-clinic". Med andra ord en slags undervisning för slagverkseleverna därute. Egil skulle i samma veva göra ett radioprogram med några jazzmusiker däribland Allan Lundström. Det var Egils egen önskan att ha Allan med i det för tillfället ihoplockade bandet. Nästa helg när vi som vanlig satte oss i orkesterbussen berättade Allan följande:
- Joo, ja var ute på Framnäs å lirade med Egil häromkvällen. Å kan ni tänka er, när jag kom in i rummet, så kom Egil och gav mej en stor jäkla blöt puss mitt på munnen.
Man måste nästan ha hört Allan live för att ta del av det komiska i historien. Hans min när han berättade är svårt att ge rättvisa åt i en liten berättelse. Men jag kommer nog att minnas det där länge just den där stunden när han satt i bussen med kepsen nerdragen och lät oss ta del av den där "blöta pussen".
En annan gång fick Allan erbjudande av Sveriges Radio att göra ett eget program med jazzlåtar. Han fick fria händer att handplocka sin musiker. Vad jag kommer ihåg så valde han basisten Sture Nordin (1933-2000) och trummisen Petur "Island" Östlund. Vilka de andra var kommer jag inte ihåg.
Egil Johansen gav Allan en blöt puss
när de träffades.
Sture Nordin var en av de musiker som Allan valde i sitt program.
Petur "Island" Östlund var Allans val av trummis.
-----------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.tradebit.com / www.hatena.ne. / www.jazzbilder.se /
Året är 1982, jag har nyss börjat med Kjell-Bertils som trumslagare. I bandet fanns ju även Allan Lundström på tenorsax. Att han var en supermusiker visste ju de allra flesta, även jag. Man kan väl säga att spela med Allan det var en upplevelse, för mig som trummis. Det märktes hur professionell han var, ända ut i fingerspetsarna. Samtidigt som han var en höjdare på sin sax, var han en rätt så bohemiskt lagd snubbe. Han var beläst och kunnig, och hade ju även ett sk "konstnärstemperament". Inte så att han var arg, men den personlighet han var utrustad med var lite utöver det vanliga.
En gång kom trummisen Egil Johansen (1934-1998) på Framnäs för att hålla en "drum-clinic". Med andra ord en slags undervisning för slagverkseleverna därute. Egil skulle i samma veva göra ett radioprogram med några jazzmusiker däribland Allan Lundström. Det var Egils egen önskan att ha Allan med i det för tillfället ihoplockade bandet. Nästa helg när vi som vanlig satte oss i orkesterbussen berättade Allan följande:
- Joo, ja var ute på Framnäs å lirade med Egil häromkvällen. Å kan ni tänka er, när jag kom in i rummet, så kom Egil och gav mej en stor jäkla blöt puss mitt på munnen.
Man måste nästan ha hört Allan live för att ta del av det komiska i historien. Hans min när han berättade är svårt att ge rättvisa åt i en liten berättelse. Men jag kommer nog att minnas det där länge just den där stunden när han satt i bussen med kepsen nerdragen och lät oss ta del av den där "blöta pussen".
En annan gång fick Allan erbjudande av Sveriges Radio att göra ett eget program med jazzlåtar. Han fick fria händer att handplocka sin musiker. Vad jag kommer ihåg så valde han basisten Sture Nordin (1933-2000) och trummisen Petur "Island" Östlund. Vilka de andra var kommer jag inte ihåg.
Egil Johansen gav Allan en blöt puss
när de träffades.
Sture Nordin var en av de musiker som Allan valde i sitt program.
Petur "Island" Östlund var Allans val av trummis.
-----------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.tradebit.com / www.hatena.ne. / www.jazzbilder.se /
Historien om LARRY DEAN - del 1
Nöjestemplet Forum i Älvsbyn öppnade sina portar 1953. Forum blev snabbt ett populärt tillhåll för den nöjesintresserade norrbottenspubliken. Men det var inte endast norrbottningarna som "gick på lokal", stället hade ett stort upptagningsområde. Där räknades även den västerbottniska publiken in. På Forums scen har många storheter stått inför en hänförd lyssnarskara. Monica Zetterlund är en i en lång rad av färgstarka artister som trampat på dess golvtiljor.
Även en mörklockig yngling från trakten tog sina första steg inom underhållningsbranschen på Forums scen. Hans namn var Staffan Sundin, och skulle via seger i en lokal sångtävling utropas som "Norrbottens rockkung". 1960 bildades popbandet "The Boogie Boys" som åkte runt i fyrkantsområdet med sin pop i backfickan. Staffan började alltmer anta formen av en äkta popidol under 1960-talets första skälvande år. Det nya decenniet kom att bli till en revolutinerande tid för den musikintressrade ungdomen världen över. Inte då minst här i vårt eget land Sverige. Popgrupper växte upp i stort sett i varje liten stad och by, även i Norrbottens Pärla, Älvsbyn, men också i paltstaden Piteå, cirka fem mil därifrån.
Staffan Sundin tog sina första steg på Forums scen hemma i Älvsbyn.
I sångtävlingen "Fritt Forum" fick han unga flickhjärtan att klappa fort-
are. Staffan stod till slut som segrare, och utropades till "Norrbottens
Rockkung". På den här bilden hämtad ur lokaltidningen kunde man läsa
följande: "Tävlingen Fritt Forum i Älvsbyn är fortfarande en publikattrak-
tion. 500 personer hade infunnit sig på lördagen och åhörde bl. a. Staff-
an Sundin, Älvsbyn och fröken Britta Lundström, Auktsjaur. Staffan klar-
ade sig för andra gången med "Kind mot kind" och Britta framförde
"Gråt icke mer". De båda kan ses tillsammans på bilden.
-------------------------------------------------------------------------------------
UNGDOMSORKESTER I ÄLVSBYN
Vad vore en äkta rockkung utan en orkester? 1960 bildades The
Boogie Boys och än en gång figurerade älvsbysonen Staffan i lokal-
tidningen: "Några ungdomar inom IOGT har slagit sig samman och
bildat en ungdomsorkester med namnet The Boogie Boys. De ses här:
fr. v. Roland Lindberg, Ulf Jonsson och Staffan Sundin - välkänd rock-
sångare - tillsammans med vokalisterna Marianne Bohman och Britt-
Inger Johansson.
------------------------------------------------------------------------------
Alla finalisterna fick blommor och armband, pojkarna silverringar av
Forumordföranden Paul Johansson (längst till höger). Och här är namnen
från vänster:
¤ Karin Lindberg, från Boden, med kul och orädd version av Fat Mammy Brown.
¤ Staffan Sundin, Älvsbyns Elvis Presley sjöng Sov i ro.
¤ Bernt Öhman, Älvsbyn, sjöng om en brud utan karl.
¤ Mary Eriksson, Älvsbyn, gick fint iland med svåra Don´t get around much anymore.
¤ Maj Öhlund, vars bidrag var Hon stannar här.
¤ Barbro Hallström, Boden, låg fint framme med Lady is a tramp.
¤ Björn Levander, Lauker, som blir något att räkna med när han definitivt hunnit över målbrottet. Han sjöng Romantica.
¤ Gretel Fridholm, Sandträsk, gjorde stor lycka med Tunna skivor.
¤ Vivecka Lundberg, Vidsel, sjöng Sjöman.
¤ Sickan Lundberg, Vidsel, sjöng Spara sista dansen för mig.
¤ Kristina Nilsson, framförde Den snälle Pelle.
--------------------------------------------------------------------------------------
Rockkungen Staffan Sundin rockar till glädje för de ung-
domliga deltagarna.
Logen 1788 Älvsby Väl stod på torsdagskvällen som arrangör för en nöjes- och propagandaträff i Forums festsalong, där deltagarna erbjöds ett trevligt underhållningsprogram och som avslutning fick roa sig med en stunds dans.
Till ackompanjemang av unge dragspelaren Ulf Olsson och hans trio medverkade Britt-Inger Johansson, Älvsbyn och Marianne Bohman, Laduberg, med några uppskattade schlagermelodier och en populär "rocksångare" var även Staffan Sundin, som denna kväll faktiskt var något av en "Rockkung" med sina bitar. Ur en mera een repertoar medverkade också Sam Ström från Svartöstaden.
Distriktstemplare Sixten Pettersson informerade i ett anförande deltagarna om den närmaste tidens godtemplarprogram, speciellt då "Studie- och Kretsträffen" i Bölebyns godtemplarhus på lördagkväll, med allt det har att ge deltagrana kring intressanta ämnen och underhållning.
--------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 1960.
Staffan Sundin har skickat mig mer material ur sin digra klippsamling som berrör hans karrär från tidigt 60-tal, fram till våra dagar. Jag har tidigare publicerat en del av hans historia, men jag tyckte det skulle vara intressant att fördjupa sig ytterligare i "Rocktiden" liksom poperan under 60-talet. /Roger.
Forts. följer...
Grattis Jennie!
Idag fyller Jennie år! Och som alla vet är det oartigt att nämna en dams ålder. Så det låter vi alltså bli. Grattis i alla fall på din födelsedag, önskar Roger & Elisabeth.
Ha en bra dag!
Ha en bra dag!
Musikaliska förfäder
Musiken har gått som en röd tråd genom vår släkt. Inte bara på mina fars sida, även på min mors sida finns musikaliskt påbrå. Jag nämnde tidigare om den bok jag köpte på Piteå museum idag vid mitt besök. I årsboken finns en bild av Storfors musikkår, där en 14-årig grabb sitter tillsammans med de övriga musikanterna. Den unga mannen ifråga heter Karl Nordling, han var bror till min mormorsmor Augusta Jonsson f. Nordling (1864-1930) i Öjebyn. Karl August Nordling föddes den 28 december 1877 i Öjebyn. Han gick ur tiden den 1 juni 1948, 70 år gammal. Han ligger begravd på kyrkogården i Hortlax. Karl Nordling var gift med Hilda Aurora Nordling f. Hortlund den 30 mars 1880, död den 3 november 1932 i Storfors.
Makarna Nordlings barn:
¤ Hilda Elvira f. 31 augusti 1902 d.
¤ Hanna Viola f. 24 november 1904 d.
¤ Klas Ragnar f. 10 september 1909 d.
¤ Rolf Henning f. 22 maj 1912 d.
¤ Antonia f. 17 oktober 1917 d. 17 oktober 1914
Storfors musikkår, bild från 1891. Stående, fr v: Okänd, G. Pettersson,
Berggren. Sittande: E. Öhman, J. Nyberg, J. Bodin, K. Nordling (14 år
gammal). Patron Hedqvist betalade för instrumenten.
Karl Nordlings hustru, och Rolf Nordlings mamma, Hilda Aurora
Nordling f. Hortlund. Rolf Nordling var kusin till min mormor, Beda
Lundgren f. Jonsson (1895-1964).
Storfors socialdemokratiska ungdomsklubb år 1932. I översta raden ses från vänster: Viktor Standar, Artur Sandberg, Harald Sandberg, Göran Johansson, Axel Bengtsson, K G Wiklund, Sigurd Pettersson, Erik Lundberg och Estrid Lundberg-Bergvall.
Axel Bengtsson var värmlänning och sedan 1 juli 1929 Piteå-Tidningens förste socialdemokratiske chefredaktör. Eller huvudredaktör som tidens benämning löd. Bengtsson var flitigt anlitad som talare och debattör. K G Wiklund var relativt ny som folkskollärare i Hortlax. Han var politiskt aktiv och valdes snart till s-riksdagsman och blev senare landstingsdirektör i Norrbotten.
De vitblusade flickorna från vänster räknat: Nency Pettersson-Karlsson, Edit Johansson-Karlsson, Greta Lindkvist-Nordling, Göta Gustavsson-Lindberg och Gunhild-Pettersson-Lundgren.
Musikanterna längst ned är unge trummisen Gunnar Bergdahl samt dragspelarna Arvid Sandberg (till vänster) och Rolf Nordling. De flankeras av Bengt Henriksson och Erik Lundman.
---------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 17 februari 1988.
PS. Greta Nordling (1914-2005) var gift med Rudolf Nordling. Hon jobbade som mentalsköterska på Furunäsets sjukhus. När hon gick i pension i mitten av 1960-talet hade hon arbetat på sjukhuset i drygt trettio år. Greta Nordling hette Lindkvist som ogift. Hon föddes i Storfors, Bergsviken.
Göta Jonsson, gift med min mormors bror Gideon Jonsson, berättade en gång att det fanns ett "danskapell" som hette "Nordlings", som spelade upp till dans här i trakterna. /Roger.
Makarna Nordlings barn:
¤ Hilda Elvira f. 31 augusti 1902 d.
¤ Hanna Viola f. 24 november 1904 d.
¤ Klas Ragnar f. 10 september 1909 d.
¤ Rolf Henning f. 22 maj 1912 d.
¤ Antonia f. 17 oktober 1917 d. 17 oktober 1914
Storfors musikkår, bild från 1891. Stående, fr v: Okänd, G. Pettersson,
Berggren. Sittande: E. Öhman, J. Nyberg, J. Bodin, K. Nordling (14 år
gammal). Patron Hedqvist betalade för instrumenten.
Karl Nordlings hustru, och Rolf Nordlings mamma, Hilda Aurora
Nordling f. Hortlund. Rolf Nordling var kusin till min mormor, Beda
Lundgren f. Jonsson (1895-1964).
Storfors socialdemokratiska ungdomsklubb år 1932. I översta raden ses från vänster: Viktor Standar, Artur Sandberg, Harald Sandberg, Göran Johansson, Axel Bengtsson, K G Wiklund, Sigurd Pettersson, Erik Lundberg och Estrid Lundberg-Bergvall.
Axel Bengtsson var värmlänning och sedan 1 juli 1929 Piteå-Tidningens förste socialdemokratiske chefredaktör. Eller huvudredaktör som tidens benämning löd. Bengtsson var flitigt anlitad som talare och debattör. K G Wiklund var relativt ny som folkskollärare i Hortlax. Han var politiskt aktiv och valdes snart till s-riksdagsman och blev senare landstingsdirektör i Norrbotten.
De vitblusade flickorna från vänster räknat: Nency Pettersson-Karlsson, Edit Johansson-Karlsson, Greta Lindkvist-Nordling, Göta Gustavsson-Lindberg och Gunhild-Pettersson-Lundgren.
Musikanterna längst ned är unge trummisen Gunnar Bergdahl samt dragspelarna Arvid Sandberg (till vänster) och Rolf Nordling. De flankeras av Bengt Henriksson och Erik Lundman.
---------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 17 februari 1988.
PS. Greta Nordling (1914-2005) var gift med Rudolf Nordling. Hon jobbade som mentalsköterska på Furunäsets sjukhus. När hon gick i pension i mitten av 1960-talet hade hon arbetat på sjukhuset i drygt trettio år. Greta Nordling hette Lindkvist som ogift. Hon föddes i Storfors, Bergsviken.
Göta Jonsson, gift med min mormors bror Gideon Jonsson, berättade en gång att det fanns ett "danskapell" som hette "Nordlings", som spelade upp till dans här i trakterna. /Roger.
Roger Johnson
ROGER JOHNSON - ett välkänt namn i början av 70-talet efter Svensktoppsuccérna "Snälla pappa vänta på mej" och "Idag sköt jag ihjäl en okänd man". Vid sidan av skivinspelningarna åkte han runt med Yngve Forssélls orkester där han tillsammans med Ann-Kristin Hedmark och Elizabeth Lundberg bjöd publiken på proffsig skönsång. 1973 kom samlingsalbumet "Små ord av kärlek". Från den LP:n har jag hämtat den här bilden.
Roger Johnson - ett känt namn i musiksverige i början av 1970-talet.
------------------------------------------------------------------------------
BERTH IDOFFS
1975 kom Berth Idoffs LP: "Sjung, le och dansa". På bilden ses de fem medlemmarna iklädda den typiska dansbandsdressen, som fungerade som ett slags varumärke för den typ av musik som spelades. Det var glittrig och glamoröst det som dansbanden representerade. Jag var själv en av de tusentals musiker som under 70-talet satt kvällar i ända i strålkastarljusets färgrika sken, för att underhålla den danspublik som räknades i tusen och åter tusen. Hemma på tomten i Hortlax stod vår stora turnébuss, med vårt orkesternamn målat i stora röda bokstäver på bussens sidor. Därinne i det allra heligaste fanns fåtöljer och sängar. I lastutrymmet längst bak fanns instrumenten noggrant nerpackade. Att packa in alla saker, var som att lägga ett pussel. Var sak på sin plats - om inte så gick det åt pipsvängen. Minsta lilla väska som ställdes fel, orsakade huvudbry. Men några större problem var det aldrig, packningen gick i regel som en dans. Vi visste exakt var varje liten pryl skulle sättas.
Bert Idoffs manskap 1975 var:
¤ CONNY FÄRM - bas, sång
¤ CONNY NILSSON - gitarr, sång
¤ ARNE HÅKANSSON - gitarr, sång
¤ BO PETTERSSON - orgel
¤ KENNETH NILSSON - trummor, sång
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Musikanten Acke Norberg
Idag gjorde jag ett besök på muséet i Piteå. Det är länge sedan sist, men jag försöker hålla mig uppdaterade av de utställningar som anordnas där. När jag undersökte den litteratur som fanns, så upptäckte jag en välkänd person på en årsbok som fanns i bokhyllan. På omslagsbilden satt en musikant i vit kostym med ett dragspel i famnen. Mannen var Acke Norberg, gift med Onny Norberg f. Lundqvist från Storfors. Onny var kusin till min pappa. Hennes mor, Vilma, var syster till min farmor Hanna Lindqvist, f. Eriksson. 
Acke Norberg var inte bara dragspelare, hans huvudinstrument var
trumpet. Och som man kan se på bilden, så står Ackes trumpet bred-
vid honom på golvet. Nordlands hette orkestern som han medverkade i.
Den 16 september 2004 gjordes en efterlysning i Piteå-Tidningen. Det gällde en bild som föreställde en slags blåsorkester. Bilden hade av ropats in på en auktion i Pitebygden. Men köparen visste som sagt inte vad bilden föreställde. Redan nästkommande dag, kunde PT berätta historien bakom fotografiet. Lars Lundmark hörde av sig till PT:s redaktion och berättade vad han visste om bilden.
En bild på en okänd orkester publicerades i lokaltidningen i september
2004. Svaret på gåtan fick sin upplösning redan dagen därpå då en
man vid namn Lars Lundmark hörde av sig till PT:s redaktion.
PITEBON ACKE SPELADE MED SPANSK ORKESTER
Gårdagens bildgåta i PT fick en snabb lösning. Bilden på mässingorkestern visade sig höra hemma i Spanien, men tittar man noga på bilden kan man skymta en Pitebo i mängden.
Det dröjde nämligen inte länge på torsdagsmorgonen innan Lars Lundmark, Piteå, hörde av sig till redaktionen med sina iakttagelser. Skarpögde Lars kände omedelbart igen sin vän och forne arbetskamrat Acke Norberg, som spelade i orkestern på 70-talet när han som pensionär vistades i spanska Alicante under vintrarna. På sommaren bodde Acke och hans fru Onny (död 1996) i Pitsund.
MANNEN BAKOM GLÄNTAN
Acke Norberg, som avled i januari 1997, var chef för socioterapin på Furunäset, och mest känd för allmänheten är han kanske för att det var han som var den drivande kraften bakom uppförandet på Gläntan i början av 60-talet. Platsen var under många år ett omtyckt rekreationsområde för personale och vårdtagare vid Furunästes sjukhus och Öjeby sjukhem.
HADE ALDRIG SETT BILDEN
- Acke var en skicklig trumpetare, och jag visste att han hade spelat med i en spansk orkester, säger Lars, som dock aldrig har sett bilden innan den publicerades i PT.
- Men årtalet 1972 och orkestermedlemmarnas sydländska utseende fick min att titta närmare på bilden, och mycket riktigt - mitt i bland dem står Acke, säger Lars Lundmark, som var överskötare på Furunäset.
-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 17 september 2004.
PS. Lasse Lundmark var inte bara överskötare, han var även fackligt engagerad på Furunäsets sjukhus. Lars var även fackordförande under några år. Det fanns två Lasse Lundmark på Furu. Den andre Lasse var fotvårdare, följden blev att för att skilja dem åt kallade dem för; "Fack-Lasse" och "Fot-Lasse", på så sätt så visste vi vilken Lasse det rörde sig om. /Roger.
Onny Norberg, Piteå, har avlidit i en ålder av 84 år. Närmast sörjande är make och syskon med familjer. Hon var född i Storfors, Piteå, och hette Lundkvist som ogift. I 20-årsåldern ingick hon äktenskap med socioterapeut Axel (Acke) Norberg från Haparanda.
Onny Norberg drev under sin yrkesverksamma tid bland annat restaurang och bagerirörelse i Piteå. Efter pensioneringen var makarna Norberg under en följd av år bosatta i Spanien under vintrarna. Sommartid blev sommarstugan i Pitsund ett kärt tillhåll.
Senare skaffade makarna Norberg en lägenhet i centrala Piteå, för att därefter, på grund av hälsoskäl, flytta till servicehuset Källbo och sedan till sjukhemmet på Berget.
Förre socioterapeut Axel (Acke) Norberg, Piteå, har avlidit i en ålder av 88 år. Norbergs vagga stod i Haparanda. Efter att i tidiga år ha prövat frisörens yrke trampade han olika lastångares däck, och fick se åtskilligt av världen, innan han 1929 kom till Piteå.
Norberg fick anställning inom sjukvården, vid Furunäsets sjukhus, år 1929 och blev ordinarie skötare 1931. Senare blev han socioterapeut.
Norbergs namn var intimt knutet till Gläntan, fritidsanläggningen nära havsbadet och ett populärt utflyktsmål för vårdtagare vid Furunäset och Öjeby sjukhem. Idén till Gläntan fick Acke Norberg då han, trött på slentrianen inom mentalvården, under en bilresa med patienter "upptäckte" den plats vid Bottenvikens strand som enligt hans mening skulle kunna förvandlas till en liten oas för patienter vid sjukhuset. Norbergs idé vann terräng och i början av 1960-talet kunde anläggningen invigas och blev sedan livligt frekventerad.
Acke Norberg hade en stor passion, nämligen musiken. Under många år var Acke Norberg aktiv dansmusiker. Han började redan som 12-åring, och kom att framförallt hantera piano och trumpet. Norberg åstadkom också egna kompositioner, när han bjöd på sköna toner.
Ett annat intresse han hade i yngre dagar var fiske. Han trivdes i rödingens och öringens vatten. Ibland vistades han också ute till havs vid Pitsundsbrons södra landfäste. Det var länge hans och makan Onnys högkvarter de tider av året då de inte föredrog att vistas i Spanien.
När hälsan på äldre dagar började svikta lämnade makarna Norberg boendet i Spanien och Pitsund för en lägenhet i centrala Piteå. Senare flyttade de till servicehuset Källbo och därefter till sjukhemmet Berget. Acke Norberg var gift med Onny Lundkvist från Storfors, Piteå. Han blev änkeman för två månader sedan. Närmast anhöriga är syskonbarn och svägerska.
------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Januari 1997.
Linnéa
Grannar med oss bodde under min barndom ett trivsamt, trevligt och rart gammalt par, Artur och Linnéa. Paret hann bo också sedan jag själv flyttade hit med min familj. Tant Linnéa hade alltid ett varmt leende på sina läppar. När den dagen kom och Artur och Linnéa inte längre fanns, så döptes huset om till "Linnéa-huset". Den röda stugan blev ett dagis, där de många barnen trivdes gott i den lugna och fina miljön. I mina samlingar finns en födelsedagsnotis som berättar om när Linnéa fyllde de femtio. Året var 1956 och jag var inte ens kommen till denna värld ännu. Jag tror att Linnéa-namnet fortfarande lever kvar. När dagiset flyttade till en annan plats i byn, så uppkallades även den stugan till vår forna grannes minne: "Linnéa-huset".
Linnéa och hennes make Artur, var ett trivsamt och rart äldre par
som bodde grannar med oss i Övremarken. När de båda gick bort
flyttade ett dagis in i deras f.d. hus. Stället kom att döpas till "Linnéa-
huset". Tant Linnéa bjöd alltid på ett varmt leende varje gång man
mötte henne.
-----------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 9 november 1956.
Linnéa och hennes make Artur, var ett trivsamt och rart äldre par
som bodde grannar med oss i Övremarken. När de båda gick bort
flyttade ett dagis in i deras f.d. hus. Stället kom att döpas till "Linnéa-
huset". Tant Linnéa bjöd alltid på ett varmt leende varje gång man
mötte henne.
-----------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 9 november 1956.
Trafikolycka i Munksund / 1971
Olyckan inträffade på en raksträcka med bred väg och fin sikt. Wiklund
som helt oväntat körde över på vägens vänstra sida utan att uppmärk-
samma den mötande bilen, ådrog sig så svåra skador att han senare
avled på Piteå lasarett. Ingen annan person skadades medan däremot
båda fordonen blev illa tilltygade. Infälld på bilden den omkomne Oscar
Wiklund, 64 år, från Munksund.
Sågverksarbetaren Oscar Wiklund, 64 år, från Munksund, omkom vid en trafikolycka mellan Piteå och Pitsund på lördagen. Wiklund, som färdades på moped, kom från Piteå-hållet och var på väg till Haraholmen. Strax före korsningen körde han över på vänster sida av vägen utan att uppmärksamma en mötande bil. Wiklund hamnade mitt framför bilen och resultatatet blev en våldsam frontalkrock, där Wiklund ådrog sig mycket svåra skador. Han fördes till Piteå lasarett där han senare avled.
Passagerarna i bilen, en turistande familj från Mellansverige, klarade sig oskadda. Bilen däremot blev illa åtgången. Oscar Wiklund var född i Hortlax. Redan som 14-åring började han arbeta inom sågverksindustrin och där har han under nära 45 år varit verksam som försågare. Som närmast sörjande efterlämnar Wiklund maka och barn.
--------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 12 juli 1971.
STIG CEDERHOLM - Åsa-Nisses pappa
Stig Cederholm borde vara en välbärgad man vid det här laget. Känner ni förresten Stig Cederholm i Arjeplog? Den folkkäre Åsa-Nisse då, visst är han bekant? Den folkkäre Åsa-Nisse och Stig Cederholm hör ihop. Författaren Cederholm är "pappa" till Åsa-Nisse, Eulalia, Klabbarparn och allat vad figurerna heter.
Åsa-Nisse är en populär figur. Genom åren har det gjorts 20 Åsa-Nisse-filmer och regelbundet möter vi den klurige smålänningen i serie- och veckotidningar. Det omsätts en massa pengar i Åsa-Nisse-sammanhang. Stig Cederholm borde med andra ord ha fickan full med guld.
Stämmer det?
- Ingalunda. Jag tjänar inte ett öre på Åsa-Nisse.
För fem år sedan flyttade Stig Cederholm till Arjeplog. Han är en natur-
människa som trivs vid foten av fjället.
¤ Trots att Stig Cederholm skapat Åsa-Nisse har han endast tjänat småslantar. I dagens läge har han ingen rätt till Åsa-nisse. Gubben tillhör förläggare och filmfolk utan ekonomiska band med Åsa-Nisses upphovsman.
EGET FEL
- Jag har blivit lurad på allt, säger Cederholm.
Åsa-Nisses "pappa" vill inte att vi ska tycka synd om honom. Han är inte ut för att för att söka medlidande.
- Får helt och hållet skylla mig själv. Tyvärr har jag varit för godtrogen och trott alla människor om gott. Det ångrar jag nu. Naturligtvis skulle jag ha anlitat advokat när jag förhandlade med förläggaren.
Vad Cederholm fått i pengar är en spotta i havet jämfört med vad som spelats in på film.
- Filmerna har omsatt 50 miljoner, påstår Cederholm. Han kan berätta flera historier som skvallrar om hur stora pengar gått förlorade.
- Författare som är i behov av pengar säljer sig billigt. Det är lätt att skriva under ett kontrakt när behovet av slantar är akut. Sånt vet förläggaren och han utnyttjar det. Det hände mig och det har hänt andra. Cederholm vill helst inte prata Åsa-Nisse.
SLUTSKRIVET
- Honom har jag helt kopplat bort. Har inte skrivit en rad på många år. Folk hör av sig vill att jag ska fortsätta Åsa-Nisse-skrivandet, men jag har lagt av. Det är inte roligt längre. Åsa-Nisse föddes i de småländska skogarna. Samtliga personer som stått förebilder är döda utom Knohultarn - Teodor i Knohult.
- Teodor fyller 90 år i februari. Måste komma ihåg att skicka telegram, säger Cederholm i förbifarten. Helt har han inte kopplat ifrån Åsa-Nisse...
Stig Cederholm har författat historierna om Åsa-Nisse och borde
tjäna mycket pengar. Men Cederholm gör inte ett öre på Åsa-Nisse.
Det är andra som räknar in slantarna. På väggen hemma hos Cederholm
hänger bilder från TV-programmet Kvällsöppet där han diskuterade med
Åsa-Nisse med Harry Schein.
TV-DEBATT
För inte alls länge sedan kunde ni se Stig Cederholm i TV. Det var i Kvällsöppet och Cederholm diskuterade Åsa-Nisse med Harry Schein, som definitivt inte är någon Åsa-Nisse-vän och som helst såg att filmerna inte fick visas i svensk TV. Sveriges Radio/TV har köpt 17 av filmerna. En har redan visats och snart kommer nummer två. Tittarundersökningar visar att intresset är mycket stort. Sen får Harry Schein säga vad han vill.
Hursomhelst är det inte alls säkert att Stig Cederholm kommer att slå på TV:n när filmerna visas. Han är trött på Åsa-Nisse och de personer som lurat honom på konfekten.
- Jag vill slåss för den lille i samhället, säger Cederholm. Individerna försvinner. Snart är vi alla bara ett nummer och namn.
Stig Cederholm är en välkänd figur i Arjeplog...
Han försöker på sitt sätt att ge Arjeplog turistreklam. Det var t. ex.
han som såg till att Bertil Perrolf gjorde ett radioprogram från Arjeplog...
Han drar sig inte för att kritisera galenskaper...
GILLAR NATUREN
Sedan fem år tillbaka kämpar Stig Cederholm för sina ideal från Arjeplog där han bor i en enkel men trivsam lya. Cederholm trivs vid foten av fjället.
- Ingen tillfällighet att jag bosatte mig i Arjeplog. Redan 1946 var jag första gången här uppe. Sedan dess har det blivit både många och långa besök i arjeplogsfjällen. Tillsammans med den numera världsberömde fotografen Lennart Nilsson har jag gjort många färder i de här trakterna, berättar Cederholm.
Cederholm är en välkänd figur bland samerna.
- Jag är alltid välkommen hos samerna, säger han. "Åsa-Nisse" - många kallar honom så - för ingen anonym tillvaro i Arjeplog. Det handlar om en pratsam (och kritiserad) herre med bestämda åsikter om både det ena och det andra.
- Ser jag någonting galet i samhället kan jag inte tiga. Sina åsikter framför Cederholm i egen tidningsspalt. Skriverierna har retat galla på många i Arjeplog.
- Drar mig inte för att säga sanningen. Naturmänniskan Stig Cederholm trivs i Arjeplog. Hans största önskan är att göra Arjeplog till en framstående turistort.
- Förutsättningarna finns, men man gör på tok för lite, dundrar Cederholm. Han tycker inte att kommunen stöttar honom i försöken att ge Arjeplog PR i hela landet.
- Möter ingen förståelse. Men jag är envis som synden och kommer inte att ge mig.
Nyligen var radions Bertil Perrolf på besök i Arjeplog. I radioprogrammet "Skivor till kaffet" gav Perrolf Arjeplog en massa gratisreklam. Perrolf kom till Arjeplog ditkallad av - ja, just det - Stig Cederholm.
- Ingen trodde att jag skulle lyckas få hit honom. Det är ingen idé sa man. Det tog mig ett telefonsamtal att greja det hela...
Cederholm skulle gärna vilja bli någon slags turist- och PR-figur. Men möjligheterna är små.
TV-FILM I MAJ?
Cederholm är 67 år fyllda och pensionär. En synnerligen vital pensionär med massor av idéer. Det var han som arbetade fram idén om en TV-film som skulle spelas in i´Arjeplog. Han gick till kommunen och ville ha ett anslag för att åka ned till Stockholm och förhandla med TV. Men Arjeplog sa nej och istället fick doktor Wallqvist uppdraget att fortsätta arbetet.
- Men jag ska visa dom. Jag ska ta kontakt med Gert Engström på TV och i maj ska filmen spelas in. Skriv upp det. Jag kommer inte att ge mig.
Stig Cederholm är en naturvän. Jakt, fiske och strövtåg i markerna är det bästa som finns. I flera böcker har han berättat vildmarkshistorier. Vad Cederholm inte vet om jakt och fiske är inte värt att veta står i en av många recensioner som han sparat. Han har vunnit stor popularitet genom sina skildringar. Han säger allt som det är utan omskrivningar. Cederholm går aldrig några omvägar. Rakt på är parollen. Han har som sagt skrivit många böcker. Vi kan nämna "Jag vandrar i de vildas rike" som kom ut redan 1955. "Älgmorgon" "I slagbjörnens spår" och "Guldräven" är titlarna på några böcker.
Cederholm är engagerad i FBU i Arjeplog. En stor insats gjorde han när föreningen arrangerade skoterfältskytte. Den prissamlingen han tiggde ihop värderades till tusentals kronor. Bland annat skänkte bokförläggare Lukas Bonnier ett par tusenlappar. Cederholm ringde ner till Bonnier och tiggde ett pris.
- Utan vidare fick vi priset. Det var ju hyggligt, men å andra sidan har Bonniers tjänat, många, många kronor på min Åsa-Nisse...
------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 1 februari 1972.
PS. STIG CEDERHOLM föddes den 21 januari 1905. Han avled i Växjö den 18 april 1980. Under Spanska inbördeskriget anmälde sig Stig Cederholm som frivillig, och slogs på diktatorn Francos sida. Cederholm var även medlem i SS under andra världskriget. Så man kan väl lugnt påstå att Åsa-Nisses "pappa" stod rätt så lång bort från sin egen skapelse, den rätt så oskyldige och folklige Nisse på Åsen.
Mellan åren 1949-2010 har 21 filmer om Åsa-Nisse nått vita duken. Nu senast förra året, då den 21:a filmen hade sin världspremiär. Kjell Bergqvist hade denna gång axlat rollen som den klurige Åsa-Nisse, medan Klabbarparn gestaltades av Mikael Segerström.
Ragnar Frisk (1902-1984) hette regissören för de första 14 Åsa-Nisse-filmerna med John Elfström (1902-1981) i huvudrollen. Artur Rolén (1894-1972) spelade Nisses alltiallo Klabbarparn.
/Roger.
Bilarnas sista vilorum
I "Nels-Maris" trakter kring Timfors, Vistbäcken och Stapeldal, ligger en gammal bortglömd bilkyrkogård. Tipset fick jag av svågern Kjell för nån vecka sedan. När vi häromsistens befann oss i området, visste min nyfikenhet inga gränser. Platsen ifråga ligger väl dold för de som passerar förbi. Men efter en del letande så kom jag "hemligheten" på spåret.
När jag steg ur bilen och såg den här rostiga saken, förstod jag att
jag var bilkyrkogården på spåren.
Och där nere ligger dom. Bilarnas grav är vidöppen, och man kan
tydligt urskilja en gammal Volkswagen ligga i det bruna vattnet.
Bakom dessa höstfärgade buskar gömmer sig en Volvo PV.
Och där låg dom nere i Viståns vatten.
Bilarnas egen kyrkogård. Vila i frid!
------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
När jag steg ur bilen och såg den här rostiga saken, förstod jag att
jag var bilkyrkogården på spåren.
Och där nere ligger dom. Bilarnas grav är vidöppen, och man kan
tydligt urskilja en gammal Volkswagen ligga i det bruna vattnet.
Bakom dessa höstfärgade buskar gömmer sig en Volvo PV.
Och där låg dom nere i Viståns vatten.
Bilarnas egen kyrkogård. Vila i frid!
------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
I Älvsbyn med ROLF ÅHMANS
När jag i förra veckan var på besök i Älvsbyn var det nästan som att komma hem. Under de mest aktiva åren med Rolf Åhmans så vistades jag en hel del i trakterna kring "Norrbottens Pärla". Rolf, kapellmästaren, bodde på Humlegatan, därifrån utgick bandet när vi skulle iväg och spela, åtminstone när vi skulle åt det hållet. I Korsträsk bodde en av mina kollegor samt även i Vidsel. Vi brukade spela på Forum i "byn" (som en riktig Älvsbybo säger) även på Kanislogen var vi ofta. I Korsträsk, bara ett stenkast från vår organist/saxofonist fanns ett Folkets hus. Där spelades f ö vissa scener in i filmen Jägarna sommaren 1996. På Sparta mitt i centrala Älvsbyn har jag spelat med John Harrys, Rolf Åhmans, Kjell-Bertils, Opus och som vikarie i Pitebandet Parad.
På den minimala Spartascenen - där man knappt rymdes, fanns en decebelmätare ovanför våra huvuden. Den reglerade ljudet (oljudet?) och för varje hög ton så släcktes hela anläggningen. Ett i vårt tycke väldigt irriterande åtgärd. Inte nog med att det mitt i en låt blev knäpptyst, det var eller inte så hälsosamt för vårt PA. Dvs ljudanläggningen med högtalare och mixerbord och hela faderullan. Ibland när ingen såg ryckte vi helt enkelt ut kontakten ur väggen. Sen var det bara att låtsas som att det regnade. Och ingen brydde sig. Visserligen tog våra öron stryk på sådna här små scener. Det ringde i ens huvud och öron flera timmar efter att man slutat för kvällen.
Vissa band (Max Fenders bl. a.) hade löst det ev. oljudet med att placera en plexiglasskiva framför trummisen. På så sätt eliminerade man bort exempelvis cymbalerna som ibland skrällde extra på dåligt byggda estrader. Jag var väldigt noga med att ha rätt medhörning där jag satt. Medhörningen eller "skvallerlådor" var satta antingen på golvet riktade mot typ trumslagaren. Jag körde i bland med hörlurar, men mest och vanliga Hagströmlådor uppsatt på ett stativ i öronhöjd. I Kjell-Bertils hade jag en mindre medhörning som kallades "Hot-Spot". Även den gick över förväntan.
Många dansmusiker fick ju bestående men efter att ha stått i den alltför höga musiken år ut och år in. Värst drabbade var ju de musiker som hade dansmusiken som jobb, och genom åren kom att turner ibland upp emot nära 250-300 dagar per år. Sven-Erik Magnusson har vittnat om atT han med åren fick "cymbalöra". Kort och gott tinnitus. En annan dansbandsikon är trumslagaren Bjarne Lundqvist. Efter alla åren ute på vägarna med Streaplers och Flamingokvintetten, har han idag sådan svår tinnitus att han var tvungen lägga ner sitt trummande. Sven-Eric Gissbol, en gång sångare i Cool Candys och Curt Haagers har även han berättat om sin tinnitus.
Nu var det inte tinnitus jag skulle skriva om. Men så fort jag öppnar kranen så dräller det ut en kolossalt massa minnen. Jag kan liksom inte stoppa det. Inlägget började om Älvsbyn och Rolf Åhmans, så därför när jag nu avrundar så är det "Älvsbojn" och Roffes som får bli slutvinjetten.
Hösten 1978 vandrade dessa fem män omkring på en gårdsplan i
Älvsbyn. Vi hade precis släppt våran första platta Rolf Åhmans -
"För bra för att vara sant". Det var Svenne, Roger, Hasse, Gunnar
och Sune. Idag är Gunnar borta, medan vi andra ännu har det stora
privilegiet att fortfarande vandra kvar här på jorden.
Samma plats fast 33 år senare. Husets ägare var 1978 tandteknikern
Moses Ericsson. En känd profil i Älvsbyn. I den högra delen bodde
våran basist Sven-Åke Andersson med familj. Huset står kvar helt klart.
--------------------------------------------------------------------------------
Foto övre bilden: Arnold Eklund nedre: Roger Lindqvist.
Reissmann / Viehweg
En notis hämtat ur Saxiska Posten 1985. Handlar om de två släktena Reissmann & Viehweg.
Smeden Johan Fredrik Reisman (1848-1929)
Här kommer ytterligare en bild hämtat ur "Saxiska Posten" 1988. I förra inlägget sågs klensmeden Johan Fredrik Reisman uppklädd och fin på ett fotografi. På den här bilden som publiceras ses han från Forsmarks bruk i Uppland.
Johan Fredrik Reisman ses stående längst till höger.
Ett foto från förra sekelskiftet från Forsmarks bruk i Uppland. Johan
Fredrik Reisman ses här sittande som andre man från höger i sina
arbetskläder, med ett vackert hantverk i sitt knä. Våra saxiska anor
Reissmann och Viehweg sysslade i huvudsak med klensmide. Johan
Fredrik Reisman (han stavade sitt efternamn lite annorlunda) var även
kyrkvärd i Forsmark. Johan Fredrik Reisman var också den siste som
bar efternamnet Reisman i Forsmark.
-------------------------------------------------------------------------------
Saxiska Posten 1987.
Johan Fredrik Reisman ses stående längst till höger.
Ett foto från förra sekelskiftet från Forsmarks bruk i Uppland. Johan
Fredrik Reisman ses här sittande som andre man från höger i sina
arbetskläder, med ett vackert hantverk i sitt knä. Våra saxiska anor
Reissmann och Viehweg sysslade i huvudsak med klensmide. Johan
Fredrik Reisman (han stavade sitt efternamn lite annorlunda) var även
kyrkvärd i Forsmark. Johan Fredrik Reisman var också den siste som
bar efternamnet Reisman i Forsmark.
-------------------------------------------------------------------------------
Saxiska Posten 1987.
Reissmannättlingar
Som jag tidigare nämnt härstammar jag på min mormors sida från släkten Reissmann i Tyskland. I mina samlingar finns några kopior ur "Saxiska Posten" från 1986. Där hittade jag dessa två fotografier, vilka visades sig vara också Reissmann-ättlingar. Bilderna är tyvärr av dålig kvalité, men bättre än ingenting.
Ättlingar till Johanna Sophia Reissmann (1757-1817). Fr. v.
Johan EDVIN Holmdahl (1888-1970), sågverksarbetare i Munksund,
Piteå lfs, VILMA Erika Holmdahl (1883-1963), g. Öhman, Fredrik Holmdahl
(1855-1906), sågverksarbetare i Pitholm, Piteå lfs, ERNST Fredrik Holmdahl
(1885-1947), plåtslagare hos SJ i Luleå, samt BIRGITTA Erika Holmdahl
(1860-1916), g. Nyström.
Ättling till Johann Christopher Reissmann (1766-1831). Mannen
på bilden ifråga är klensmeden Johan Fredrik Reisman (1848-1929),
från Forsmark, död i Söderfors.
--------------------------------------------------------------------------
Ättlingar till Johanna Sophia Reissmann (1757-1817). Fr. v.
Johan EDVIN Holmdahl (1888-1970), sågverksarbetare i Munksund,
Piteå lfs, VILMA Erika Holmdahl (1883-1963), g. Öhman, Fredrik Holmdahl
(1855-1906), sågverksarbetare i Pitholm, Piteå lfs, ERNST Fredrik Holmdahl
(1885-1947), plåtslagare hos SJ i Luleå, samt BIRGITTA Erika Holmdahl
(1860-1916), g. Nyström.
Ättling till Johann Christopher Reissmann (1766-1831). Mannen
på bilden ifråga är klensmeden Johan Fredrik Reisman (1848-1929),
från Forsmark, död i Söderfors.
--------------------------------------------------------------------------
Helgedomen i Piteå fullbordad / 1986
VÄLKOMMEN TILL FÄRGGLADA KYRKAN
Kyrkoherde Henning Berglund välkomnar menigheten till söndagens
återinvigning av Piteå stadskyrka, som snart fyller 300 år.
Piteå stadskyrka har invändigt återfått sin färgprakt. Det mest iögonfallande resultatet av helgedomens nu praktiskt taget fullbordade, omfattande restaurering. De som satt i kommittén för den närmast föregående restaureringen vilken utfördes 1950-51, hade uppenbarligen en annan, man kanske vågar säga mer asketisk syn på kyrkors inredning.
VITMÅLADES
Enligt den tidens uppfattning borde den vita färgen dominera. Följaktligen avlägsnades stjärndekoren i korsets tak, och de tre stiliserade vindruvklasar som pryder kyrkans innertak vitmålades i likhet med druvklasen i predikstolens botten. Nu har druvorna fått tillbaka sin rätta färg, och stjärnorna lyser åter från korstakets firmament.
Stjärndekoren i kyrkokorets kupoltak, vilken försvann vid den första
restaureringen 1950-51, har nu åter kommit på plats. Vidare har druv-
klasarna i taket återfått sin ursprungliga granna färg.
NY LYSKRAFT
Vidare har konservator Gunnar Lindberg och dennes son Erik i Töre, gett bl. a. altaruppsatsen, predikstolen och orgelfasaden ny lyskraft med hjälp av färg och bladguld. Altarring och dörrar har förskönats genom en ny, harmonisk färgsättning. Längs delar av skeppets väggar löper en dekorativ mörkröd bård. Orgelläktarens pelare och läktarbarriären där ovanför har bemålats på ett sådant sätt att blicken leds upp mot den sköna orgelfasaden. På motsvarande vis, framhåller stadsförsamlingens kyrkoherde Henning Berglund, liksom leds besökaren in i kyrkan tack vare portalens "listiga" (om uttrycket tillåts) bemålning.
Nu jobbas det för högtryck på alla håll och kanter för
att Piteå stadskyrka ska hinna bli färdigrestaurerad i
tid för söndagens återinvigning. Målarmästare Uno Lund-
ström drar sitt strå till stacken.
HERRENS HÄRLIGHET
- Själva portens mönster och färgsättning minner om guld och glädje i himlen samt skapar en förväntan om vad som kan finnas därinne. Och därinne, där finns Herrens härlighet, säger Henning Berglund, som är mycket nöjd med Gunnar Lindbergs känsliga färgsättning.
- Kyrkorummet ska vara en avglans av den himmelska härligheten, säger kyrkoherden; något som han alltså anser att konservatorn från Töre verkligen lyckats åstadkomma.
Kyrkoherde Henning Berglund, Piteå stadsförsamling, är nöjd med att
kyrkans inre har återfått sin forna färgprakt:
- Kyrkorummet ska vara en avglans av den himmelska härligheten,
säger kyrkohreden.
FÄRRE SITTPLATSER
Vapenhuset har förlängts med fyra meter. Men utbyggnaden innebär inte att kyrkan fått fler platser för menigheten. Tvärtom har en bänk på vardera sidan om mittgången tagits bort - för att ge plats åt den nya högtalaranläggningen. Även brudkammaren har minskats. Detta för att skapa utrymme åt en städskrubb.
TOAPROBLEM HAR LÖSTS
Men det utbyggda vapenhuset har gjort det möjligt att lösa problemet med den tidigare så otillgängliga belägna toaletten. Nu har man också fått en handikappanpassad toalett direkt innanför huvudporten.
300 ÅR
Restatureringen av Piteå stads kyrka, vars 300-årsjubileum kommer att firas under allhelgonahelgen, har inneburit ytterligare förbättringar, däribland en upprustning av den nedre sakristian, där man har hafr problem med fukt. Restaureringen bekostas helt och hållet av Piteå stadsförsamling. Nu på söndag återinvigs kyrkan, trots att till exempel den yttre målningen ännu inte är avslutad.
Församlingen vill nämligen ta sin helgedom i besittning igen så snart som möjligt. Ty Kyrkcenter har nog sina fördelar, menar Henning Berglund, men:
- Kyrkokaraktären betyder mycket för folk.
Kyrkoportens mönster och färgsättning påminner om guld och glädje
i himlen - och skapar en förväntan om vad som kan finnas därinne,
menar kontraktsprosten Henning Berglund. Han är mycket nöjd med
konservator Gunnar Lindbergs färgsättning.
EN AV SEX
Kyrkan i centrum av Piteå är märkligare än vad många pitebor och tillresande kanske har klart för sig. Som turistattraktion hamnar stadskyrkan lätt i skuggan av kyrkstaden samt kyrkan i Öjebyn. Men det finns faktiskt bara ytterligare fem lika gamla träkyrkor i Sverige som den i Piteå stad. Som genom ett Herrens under har helgedomen från år 1686-1687 undgått ryssarnas härjningar, exempelvis år 1721. Till kyrkans klenoder hör altartavlan, som köptes från S:t Maria kyrka i Stockholm omkring år 1700, men vars ursprung är höjt i dunkel. Predikstolen, vilken beställdes år 1702 hos bildhuggaren Nils Fluur i Torneå, betecknas som ett mästerverk i barockstil.
-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 10 juli 1986.
HENNING BERGLUND, kontraktsprosten och tillika kyrkoherden i Piteå
stadsförsamling, barnfödd i Hortlax, avled den 7 juli 1991 i en ålder
av 63 år.
/Roger.
Kyrkoherde Henning Berglund välkomnar menigheten till söndagens
återinvigning av Piteå stadskyrka, som snart fyller 300 år.
Piteå stadskyrka har invändigt återfått sin färgprakt. Det mest iögonfallande resultatet av helgedomens nu praktiskt taget fullbordade, omfattande restaurering. De som satt i kommittén för den närmast föregående restaureringen vilken utfördes 1950-51, hade uppenbarligen en annan, man kanske vågar säga mer asketisk syn på kyrkors inredning.
VITMÅLADES
Enligt den tidens uppfattning borde den vita färgen dominera. Följaktligen avlägsnades stjärndekoren i korsets tak, och de tre stiliserade vindruvklasar som pryder kyrkans innertak vitmålades i likhet med druvklasen i predikstolens botten. Nu har druvorna fått tillbaka sin rätta färg, och stjärnorna lyser åter från korstakets firmament.
Stjärndekoren i kyrkokorets kupoltak, vilken försvann vid den första
restaureringen 1950-51, har nu åter kommit på plats. Vidare har druv-
klasarna i taket återfått sin ursprungliga granna färg.
NY LYSKRAFT
Vidare har konservator Gunnar Lindberg och dennes son Erik i Töre, gett bl. a. altaruppsatsen, predikstolen och orgelfasaden ny lyskraft med hjälp av färg och bladguld. Altarring och dörrar har förskönats genom en ny, harmonisk färgsättning. Längs delar av skeppets väggar löper en dekorativ mörkröd bård. Orgelläktarens pelare och läktarbarriären där ovanför har bemålats på ett sådant sätt att blicken leds upp mot den sköna orgelfasaden. På motsvarande vis, framhåller stadsförsamlingens kyrkoherde Henning Berglund, liksom leds besökaren in i kyrkan tack vare portalens "listiga" (om uttrycket tillåts) bemålning.
Nu jobbas det för högtryck på alla håll och kanter för
att Piteå stadskyrka ska hinna bli färdigrestaurerad i
tid för söndagens återinvigning. Målarmästare Uno Lund-
ström drar sitt strå till stacken.
HERRENS HÄRLIGHET
- Själva portens mönster och färgsättning minner om guld och glädje i himlen samt skapar en förväntan om vad som kan finnas därinne. Och därinne, där finns Herrens härlighet, säger Henning Berglund, som är mycket nöjd med Gunnar Lindbergs känsliga färgsättning.
- Kyrkorummet ska vara en avglans av den himmelska härligheten, säger kyrkoherden; något som han alltså anser att konservatorn från Töre verkligen lyckats åstadkomma.
Kyrkoherde Henning Berglund, Piteå stadsförsamling, är nöjd med att
kyrkans inre har återfått sin forna färgprakt:
- Kyrkorummet ska vara en avglans av den himmelska härligheten,
säger kyrkohreden.
FÄRRE SITTPLATSER
Vapenhuset har förlängts med fyra meter. Men utbyggnaden innebär inte att kyrkan fått fler platser för menigheten. Tvärtom har en bänk på vardera sidan om mittgången tagits bort - för att ge plats åt den nya högtalaranläggningen. Även brudkammaren har minskats. Detta för att skapa utrymme åt en städskrubb.
TOAPROBLEM HAR LÖSTS
Men det utbyggda vapenhuset har gjort det möjligt att lösa problemet med den tidigare så otillgängliga belägna toaletten. Nu har man också fått en handikappanpassad toalett direkt innanför huvudporten.
300 ÅR
Restatureringen av Piteå stads kyrka, vars 300-årsjubileum kommer att firas under allhelgonahelgen, har inneburit ytterligare förbättringar, däribland en upprustning av den nedre sakristian, där man har hafr problem med fukt. Restaureringen bekostas helt och hållet av Piteå stadsförsamling. Nu på söndag återinvigs kyrkan, trots att till exempel den yttre målningen ännu inte är avslutad.
Församlingen vill nämligen ta sin helgedom i besittning igen så snart som möjligt. Ty Kyrkcenter har nog sina fördelar, menar Henning Berglund, men:
- Kyrkokaraktären betyder mycket för folk.
Kyrkoportens mönster och färgsättning påminner om guld och glädje
i himlen - och skapar en förväntan om vad som kan finnas därinne,
menar kontraktsprosten Henning Berglund. Han är mycket nöjd med
konservator Gunnar Lindbergs färgsättning.
EN AV SEX
Kyrkan i centrum av Piteå är märkligare än vad många pitebor och tillresande kanske har klart för sig. Som turistattraktion hamnar stadskyrkan lätt i skuggan av kyrkstaden samt kyrkan i Öjebyn. Men det finns faktiskt bara ytterligare fem lika gamla träkyrkor i Sverige som den i Piteå stad. Som genom ett Herrens under har helgedomen från år 1686-1687 undgått ryssarnas härjningar, exempelvis år 1721. Till kyrkans klenoder hör altartavlan, som köptes från S:t Maria kyrka i Stockholm omkring år 1700, men vars ursprung är höjt i dunkel. Predikstolen, vilken beställdes år 1702 hos bildhuggaren Nils Fluur i Torneå, betecknas som ett mästerverk i barockstil.
-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 10 juli 1986.
HENNING BERGLUND, kontraktsprosten och tillika kyrkoherden i Piteå
stadsförsamling, barnfödd i Hortlax, avled den 7 juli 1991 i en ålder
av 63 år.
/Roger.
VIKTOR & VERA VANLIG i landet Lagom
I landet Lagom bodde Viktor och Vera Vanlig. Paret bodde på ett helt vanligt bostadsområde i utkanten av en alltför vanlig stad vid ett vanligt vatten. På fritiden åkte herr och fru Vanlig ut som vanligt med sin vanliga husbil, som de som vanligt parkerade vid en vanlig camping belägen några mil utanför deras vanliga bostadsort. Som vanligt en vanlig lördagskväll, när Arne Weise som vanligt syntes i TV-rutan, åt Viktor och Vera Vanlig sin vanliga helgmat. En vanlig köttbit, men en vanlig potatis, till detta drack man som vanligt den vanliga ölen eller som i fru Vera Vanligs fall, det vanliga röda vinet. Jodå, det fanns även som vanligt ett alkoholfritt alternativ: ett vanligt hederligt glas mjölk, köpt på den vanliga ICA-butiken på det vanliga sättet.
Varje vanlig måndagsmorgon, när den vanliga väckarklockan som vanligt gjorde sig hörd, exakt klockan 06.12, så steg Viktor Vanlig som vanligt upp ur sin vanliga IKEA-säng. Som vanligt hade han på sig sin blommiga pyjamas, som hustrun som vanligt inhandlat på den vanliga klädaffären på den vanliga gatan i deras vanliga stad. Viktor Vanlig gjorde som vanligt sin frukost under stor och tröttsam tystnad. Som vanligt hällde han ner några droppar av den vanliga filmjölken, detta blandat med det vanliga tillbehöret, cornflakes.
Innan Viktor Vanlig som vanligt skulle åka iväg till sitt vanliga jobb, pussade han sin fru på kinden, som vanligt. Som vanligt sa då fru Vanlig som vanligt dessa ord:
- Ha det bra idag, älskling!
Efter detta stängde Viktor Vanlig som vanligt sin vanliga entrédörr och gick som vanligt ut till sitt vanliga garage för att där hämta den vanliga bilen. På vägen till sitt vanliga jobb, svängde Viktor Vanlig som vanligt in på den vanliga OK-macken. Där brukade han tanka som vanligt sin vanliga bil alldeles full. Ibland när bensinpriset hastigt gått upp, som vanligt, blev Viktor Vanlig arg som vanligt i tre minuter. Han knöt då sina nävar som vanligt i sina vanliga byxfickor och sa som vanligt fula ord i sin ensamhet.
När tungsinnet var över, fortsatte Viktor Vanlig som vanligt samma vanliga väg till sitt vanliga jobb. Viktor Vanlig stod sedan 34 år tillbaka vid ett vanligt löpande band. Där skulle han varje dag som vanligt skruva fast 342 små skruvar i en vanligt förekommande bil som vanligt brukar trilla runt ute på våra vanliga vägar. Ibland hade Viktor Vanlig som vanligt ont i sin axlar. Han var sjukskriven som vanligt tre gånger som vanligt varje vanlig månad. Som vanligt utbetalade då Försingringskassan det vanliga arvodet, till den vanliga postadressen.
När Viktor Vanlig som vanligt lämnade bilfabriken 15.59 så gick han som vanligt till det vanliga stämpeluret och stämplade som vanligt ut. På hemvägen ringde som vanligt hans vanliga mobiltelefon, det var som vanligt hustrun Vera Vanlig som ville att hennes vanliga make skulle handla en liter mjölk, en korvring, en ketchupflaska och en påse vanliga karameller.
Vid den gemensamma vanliga middagen, serverades vanlig potatis, upptagen ur det vanliga potatislandet samt stekt korv, stekt i en vanliga stekpannan. Efter middagens slut så kokades det vanliga Gevaliakaffet, som så småningom avnjöts i det vanliga vardagsrummet framför den vanliga TV:n. Som vanligt skrattade både Viktor och Vera Vanlig åt de skämt som Robert Gustafsson som vanligt levererade så fort han som vanligt syntes i bild. På den vanliga soffan låg den vanliga katten, som vanligt högt spinnande och välmående.
Som vanligt varje vanlig vardagskväll, blev Viktor Vanlig ganska vanligt trött omkring slaget halv tio. Som vanligt gick han till sitt vanliga badrum för att borsta sina vanliga tänder. Inne i vardagsrummet satt som vanligt fortfarande fru Veras Vanlig och tittade på den 875:e delen av Hem till gården. Innan Viktor Vanlig gick in i sitt vanliga sovrum, gick han ut för att som vanligt placera den bruna komposttunnan på det vanliga stället. Dagen därpå kom ju som vanligt bilen som skulle hämta de vanliga soporna. I landet Lagom stod alla bruna och gröna tunnor exakt placerade invid vägkanten, som vanligt. För i landet Lagom härskade som vanligt ordning och vanlig reda. När Hem till gården äntligen var slut, gick Vera Vanlig som vanligt och gjorde sina kvällsbestyr. Sedan detta var avklarat gick hon som vanligt och drog sitt vanliga täcke över sitt vanliga huvud. Klockan 01.12 släcktes den vanliga sänglampan. Klockan 01. 21 hördes de vanliga tunga snarkningarna från de trötta paret. Ännu en vanlig dag var över för herr och fru Vanlig i landet Lagom.
--------------------------------------------------------------
VIKTOR & VERA VANLIG
I det vanliga landet Lagom kunde man se bruna och gröna tunnor
prydligt uppradade någon gång varje vanlig månad. Så även på den
vanliga gata där Viktor och Vera Vanlig bodde.
-----------------------------------------------------------------------------
Text, foto & teckning: ROGER LINDQVIST (som vanligt).
Varje vanlig måndagsmorgon, när den vanliga väckarklockan som vanligt gjorde sig hörd, exakt klockan 06.12, så steg Viktor Vanlig som vanligt upp ur sin vanliga IKEA-säng. Som vanligt hade han på sig sin blommiga pyjamas, som hustrun som vanligt inhandlat på den vanliga klädaffären på den vanliga gatan i deras vanliga stad. Viktor Vanlig gjorde som vanligt sin frukost under stor och tröttsam tystnad. Som vanligt hällde han ner några droppar av den vanliga filmjölken, detta blandat med det vanliga tillbehöret, cornflakes.
Innan Viktor Vanlig som vanligt skulle åka iväg till sitt vanliga jobb, pussade han sin fru på kinden, som vanligt. Som vanligt sa då fru Vanlig som vanligt dessa ord:
- Ha det bra idag, älskling!
Efter detta stängde Viktor Vanlig som vanligt sin vanliga entrédörr och gick som vanligt ut till sitt vanliga garage för att där hämta den vanliga bilen. På vägen till sitt vanliga jobb, svängde Viktor Vanlig som vanligt in på den vanliga OK-macken. Där brukade han tanka som vanligt sin vanliga bil alldeles full. Ibland när bensinpriset hastigt gått upp, som vanligt, blev Viktor Vanlig arg som vanligt i tre minuter. Han knöt då sina nävar som vanligt i sina vanliga byxfickor och sa som vanligt fula ord i sin ensamhet.
När tungsinnet var över, fortsatte Viktor Vanlig som vanligt samma vanliga väg till sitt vanliga jobb. Viktor Vanlig stod sedan 34 år tillbaka vid ett vanligt löpande band. Där skulle han varje dag som vanligt skruva fast 342 små skruvar i en vanligt förekommande bil som vanligt brukar trilla runt ute på våra vanliga vägar. Ibland hade Viktor Vanlig som vanligt ont i sin axlar. Han var sjukskriven som vanligt tre gånger som vanligt varje vanlig månad. Som vanligt utbetalade då Försingringskassan det vanliga arvodet, till den vanliga postadressen.
När Viktor Vanlig som vanligt lämnade bilfabriken 15.59 så gick han som vanligt till det vanliga stämpeluret och stämplade som vanligt ut. På hemvägen ringde som vanligt hans vanliga mobiltelefon, det var som vanligt hustrun Vera Vanlig som ville att hennes vanliga make skulle handla en liter mjölk, en korvring, en ketchupflaska och en påse vanliga karameller.
Vid den gemensamma vanliga middagen, serverades vanlig potatis, upptagen ur det vanliga potatislandet samt stekt korv, stekt i en vanliga stekpannan. Efter middagens slut så kokades det vanliga Gevaliakaffet, som så småningom avnjöts i det vanliga vardagsrummet framför den vanliga TV:n. Som vanligt skrattade både Viktor och Vera Vanlig åt de skämt som Robert Gustafsson som vanligt levererade så fort han som vanligt syntes i bild. På den vanliga soffan låg den vanliga katten, som vanligt högt spinnande och välmående.
Som vanligt varje vanlig vardagskväll, blev Viktor Vanlig ganska vanligt trött omkring slaget halv tio. Som vanligt gick han till sitt vanliga badrum för att borsta sina vanliga tänder. Inne i vardagsrummet satt som vanligt fortfarande fru Veras Vanlig och tittade på den 875:e delen av Hem till gården. Innan Viktor Vanlig gick in i sitt vanliga sovrum, gick han ut för att som vanligt placera den bruna komposttunnan på det vanliga stället. Dagen därpå kom ju som vanligt bilen som skulle hämta de vanliga soporna. I landet Lagom stod alla bruna och gröna tunnor exakt placerade invid vägkanten, som vanligt. För i landet Lagom härskade som vanligt ordning och vanlig reda. När Hem till gården äntligen var slut, gick Vera Vanlig som vanligt och gjorde sina kvällsbestyr. Sedan detta var avklarat gick hon som vanligt och drog sitt vanliga täcke över sitt vanliga huvud. Klockan 01.12 släcktes den vanliga sänglampan. Klockan 01. 21 hördes de vanliga tunga snarkningarna från de trötta paret. Ännu en vanlig dag var över för herr och fru Vanlig i landet Lagom.
--------------------------------------------------------------
VIKTOR & VERA VANLIG
I det vanliga landet Lagom kunde man se bruna och gröna tunnor
prydligt uppradade någon gång varje vanlig månad. Så även på den
vanliga gata där Viktor och Vera Vanlig bodde.
-----------------------------------------------------------------------------
Text, foto & teckning: ROGER LINDQVIST (som vanligt).
"Oregelbunden aktivitet"
Ett mejl med den rubriken damp ner hos mig igår. Det visades sig vara en eller flera mindre icke noggräknade individer som på detta tarvliga och smutsiga sätt försökte sig på att "dryga ut sin kassa". Jag var i kontakt med banken idag, och fick till svar att så länge man inte lämnar ut sina högst privata uppgifter, så är det ingen större fara på taket. Men ändå så läser jag om att någon i landet förlorat sina pengar. Sådana här smutsiga fasoner får mig att gå i gång. Synd bara att de ansvariga i slutändan löper stor chans att komma undan.
I lokaltidningen läser jag om de två rånarna som med neddragna luvor trängde sig in hos ett sovande par i Långträsk. Paret bakbands, medan inkräktarna länsade huset på värdefulla saker. Enligt tidningsuppgift, så hade paret ifråga flyttat upp hit till den norra landsändan från Göteborg för att undslippa de våld som ibland är vanligt därnere. Så händer det här i Långträsk av alla ställen. Den lugnaste plats på jorden...?
Det finns idag ingen hejd på både ondska och fräckhet. I våras ringde en dam upp mig på telefon. Hon utgav sig representera Cancerfonden, och ville därför tigga om pengar. Även då anade jag oråd. Jag ställde en rad motfrågor vilket fick henne att slänga på luren. Dagen efter så stod det att läsa i tidningen om falska "telefontiggare". Jag har aldrig hatat nån i hela mitt liv. Men ändå ligger det bra nära att känna dessa känslor när man om och om igen, läser om människor som skor sig på andra. Med det menar jag fullt utvecklat lurendrejeri mot gamla, ja, mot alla ärliga människor i vårt samhälle. Som jag tidigare sagt, världen är inget bra ställe att vistas i.
/Roger.
I lokaltidningen läser jag om de två rånarna som med neddragna luvor trängde sig in hos ett sovande par i Långträsk. Paret bakbands, medan inkräktarna länsade huset på värdefulla saker. Enligt tidningsuppgift, så hade paret ifråga flyttat upp hit till den norra landsändan från Göteborg för att undslippa de våld som ibland är vanligt därnere. Så händer det här i Långträsk av alla ställen. Den lugnaste plats på jorden...?
Det finns idag ingen hejd på både ondska och fräckhet. I våras ringde en dam upp mig på telefon. Hon utgav sig representera Cancerfonden, och ville därför tigga om pengar. Även då anade jag oråd. Jag ställde en rad motfrågor vilket fick henne att slänga på luren. Dagen efter så stod det att läsa i tidningen om falska "telefontiggare". Jag har aldrig hatat nån i hela mitt liv. Men ändå ligger det bra nära att känna dessa känslor när man om och om igen, läser om människor som skor sig på andra. Med det menar jag fullt utvecklat lurendrejeri mot gamla, ja, mot alla ärliga människor i vårt samhälle. Som jag tidigare sagt, världen är inget bra ställe att vistas i.
/Roger.
Errol Flynn
Errol Flynn filmhjälte från forna tiders söndagsmatinéer på Röda
Kvarn. Men filmens orädde hjälte levde ett hårt liv i det privata. 1959
avled han, efter alltför många drinkar.
-------------------------------------------------------------------------------
PS. Affischen fick jag en gång för cirka 20 år sedan av en kille i
Munksund. /Roger.
Gustav Adolf - en rar gammal farbror
Han liv blev långt. 91 år gammal avled han efter en lunginflammation, den gamle, kungen av Sverige Gustav VI Adolf. Men vi tar det från början. Den 11 november i nådens år 1882 föddes den lille prinsen Gustav Adolf på Stockholms slott. Han far, Gustaf V, var kung över svea rike. Hans tyskfödda mor Victoria skulle med allt stigande ålder sakta dra sig bort från "den kyliga nord" för att vårda sin klena hälsa i sydligare breddgrader. I april 1930 avled hon, och lämnade efter sig en man som det senare skulle visa sig hade hemliga sexuella förhållanden med andra män. Det kanske inte var så värst lätt att vara den där prinsen som för jämnan alltid sågs bredvid sin fader konungen.
1905 gifte han sig och de unga tu fick i rask fart 5 barn, varav Gustaf Adolf, med tiden skulle bli pappa åt vår nuvarande kung. Sonen skulle så småningom axla sin pappa kungens titel. Men ödet ville annorlunda. Den 26 januari 1947 omkom han i en flygplansolycka på Kastrup i Köpenhamn. Chocken var stor. Tronföljaren var död, och turordningen, om man får kalla den så, blev plötsligt omkullkastad.
Gustav Adolfs första fru, den engelskfödda Margret, kallad solen på Stockholms slott, dog plötsligt 1920. Sorgen var övermäktig. Tre år därpå gifter han om sig med Louise också hon engelska. Äktenskapet förblev barnlöst. 1965 avlider hon, och farbror kungen (jo, jag tyckte som barn att han såg ut som en vanlig farbror) såg plötsligt så grå och vilsen ut. Tur då att han ganska ofta reste till favoritlandet Italien, där han strax utanför den eviga staden Rom, ägnade sig åt arkeologins intressanta arbete. Vid sidan om sina plikter, så kunde man även se honom med sitt fiskespö i Mörrumsån.
Somaren 1973 blev han hastigt sjuk under sin vistelse på sitt "sommarslott" Solliden i Helsingborg. Och den 15 september hördes den allra sista kommunikén uppläst av kungens personlige doktor Gunnar Biörck, meddela svenska folket att konungen var död. Den gamle hade fått ro. Ute på Haga fick han sin sista vila, tillsammans med sin drottning och son. Farbror kungen skötte sina förpliktelser utan tjafs alla år. Inga skandaler kantade hans långa väg. Inga hemliga älskarinnor som "talade ut". Han var bara en alldeles vanlig ordinär kung som skötte sitt jobb.
GUSTAV VI ADOLF (1882-1973). En rar gammal farbror vars hobby
handlade om etruskernas samhällen därborta i den eviga staden Rom.
Den gamle blev enligt den Bernadotteska traditionen 91 år.
--------------------------------------------------------------------------------
1905 gifte han sig och de unga tu fick i rask fart 5 barn, varav Gustaf Adolf, med tiden skulle bli pappa åt vår nuvarande kung. Sonen skulle så småningom axla sin pappa kungens titel. Men ödet ville annorlunda. Den 26 januari 1947 omkom han i en flygplansolycka på Kastrup i Köpenhamn. Chocken var stor. Tronföljaren var död, och turordningen, om man får kalla den så, blev plötsligt omkullkastad.
Gustav Adolfs första fru, den engelskfödda Margret, kallad solen på Stockholms slott, dog plötsligt 1920. Sorgen var övermäktig. Tre år därpå gifter han om sig med Louise också hon engelska. Äktenskapet förblev barnlöst. 1965 avlider hon, och farbror kungen (jo, jag tyckte som barn att han såg ut som en vanlig farbror) såg plötsligt så grå och vilsen ut. Tur då att han ganska ofta reste till favoritlandet Italien, där han strax utanför den eviga staden Rom, ägnade sig åt arkeologins intressanta arbete. Vid sidan om sina plikter, så kunde man även se honom med sitt fiskespö i Mörrumsån.
Somaren 1973 blev han hastigt sjuk under sin vistelse på sitt "sommarslott" Solliden i Helsingborg. Och den 15 september hördes den allra sista kommunikén uppläst av kungens personlige doktor Gunnar Biörck, meddela svenska folket att konungen var död. Den gamle hade fått ro. Ute på Haga fick han sin sista vila, tillsammans med sin drottning och son. Farbror kungen skötte sina förpliktelser utan tjafs alla år. Inga skandaler kantade hans långa väg. Inga hemliga älskarinnor som "talade ut". Han var bara en alldeles vanlig ordinär kung som skötte sitt jobb.
GUSTAV VI ADOLF (1882-1973). En rar gammal farbror vars hobby
handlade om etruskernas samhällen därborta i den eviga staden Rom.
Den gamle blev enligt den Bernadotteska traditionen 91 år.
--------------------------------------------------------------------------------
Dagens gubbe - av aristokratisk börd
Dagens gubbe tillhör den lite mer aristokratiska stilen. Kubben
på huvudet placerar honom definitivt på de Brittiska öarna.
Mannen ifråga är även adlad av drottning Elizabeth. Som vid det
tillfället lade det traditionella svärdet lite lätt på hans ena skuldra.
Men vad heter han då? Sir James Butler. Har det sagts mig.
---------------------------------------------------------------------------------
Teckning: ROGER LINDQVIST.
Kolonatområdet i MELLANBODA
Inte så långt från oss, ligger Mellanboda. 1919 koloniserades området när 23 stugor uppfördes. Två av min mormors syskon bodde där med sina familjer. I torsdags åkte jag dit med bilen för att ta en närmare titt. Jag hamnade så småningom hos en trevlig herre, Sture Sundkvist, som bjöd mig in i sitt hus för att ta en närmare titt på den karta som han hade. På kartan fanns alla kolonaten markerade, så även min mormors syskons stugor. Enligt Sture Sundkvist så fanns lämningar kvar efter husen, jag åkte dit men fann tyvärr inte riktigt det jag sökte. Däremot fanna jag området där Verner och Märta, Kalle och Anny en gång bodde. Först så vill jag ge en liten bakgrund, detta gör jag genom att citera ett litet stycke som finns på Piteå Kommuns hemsida, och som handlar on Mellanboda:
"Kolonisationen i Mellanboda ingick som en åtgärd som staten utförde i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Gävleborgs län, Staten ville skapa arbetsmöjligheter i det krisdrabbade landet, få statens skogsegendomar skötta och minska emigrationen. År 1919 blev 23 kolonat utlagda på ett område beläget 5 km. sydväst om Hemmingsmark. Marken uppläts åt familjer som kunde finna en försörjning i skogen och i ett eget mindre jordbruk".
Nils VERNER Wiklund (1894-1979) samt hustrun MÄRTA Augusta Wiklund f. Jonsson (1897-1968) bodde i Mellanboda på kolonaten nummer 7 åren 1922-1941.
Verner Wiklund kom till Mellan-
boda med hustrun Märta 1922.
Märta Wiklund f. Jonsson. Min
mormors syster. Dotter till
mjölnaren Jonas Jonsson och
hans maka Augusta f. Nordling.
KARL Gustav Jonsson (1899-1978) bodde med hustrun ANNY Kristina Jonsson f. Jonsson (1906-1929) efter hennes död omgift med HEDVIG Matilda Jonsson f. Jonsson (1913-2001) familjen bodde på kolonaten nummer 2 mellan åren 1926-1938.
Makarna Jonsson i hammocken nångång under 60-talet. Bredvid sitter
min morfar Sanfrid Lundgren. Kalle och Hedvig hade sju barn tillsamm-
ans. I sitt första äktenskap med Anny Jonsson föddes fyra barn.
Karl Gustav eller Kalle som han allmänt kallades, var min mormors
yngre bror. Efter Mellanboda flyttade familjen till Hortlax, alldeles
bredvid gamla Riks 13.
Karls första hustru Anny ligger begravd på kyrkogården i Hortlax.
Anny blev mor till Thyra, Betty, Torsten och Mary.
Anny Jonsson blev endast 23 år gammal. Hon var född i Fällfors 1906.
Karl och Hedvig Jonssons gravvård på Hortlax kyrkogård.
En bild som publicerades i Piteå-Tidningen 1971, under rubriken "De
grävde i Skuthamn". Längst t.v. ses Kalle Jonsson i sin yviga hatt.
Kring den här bilden skulle man kunna göra en gissningstävling. Vart togs den? Och när? Om man så bodde i Skuthamn skulle knappast någon svara rätt på frågorna. Varför då just Skuthamn? Jo, därför att bilden togs där nere den 30 juni 1927 för att vara exakt. Den visar det arbetslag som med spade som enda verktyg grävde för vattenledningen från sjön till den sulfatfabrik som just höll på att uppföras. Piteå-Tidningen har fått låna bilden av Artil Wikberg i Jävre, som ses iförd vegamössa till höger i främre ledet. Artil ler med hela ansiktet. Men det var inte bara därför att livet ju fortfarande leker då man är bara 23 år gammal.
- Vi var glada allihop som fick jobb i samband med fabriksbygget i Skuthamn, säger han. Det var nämligen klent med arbetstillfällen den tiden och dessutom tjänade vi ungefär en tia om dagen. Det var mycket pengar. Timpenningen var 1:27, något ackord fanns inte. Det var lätt att gräva men svårt att kasta upp sanden ur den djupa rörgraven.
- Vi fick ordna med bryggor för att klara upp det arbetsmomentet, säger Wikberg, som just i år uppnår folkpensionsåldern. Huste på bilden beboddes på sin tid av sågverksfaktorn Hugo Fredriksson. Med hjälp av Artil Wikberg kan några av männen namnges. Längst till vänster i den praktfulla hatten ses Karl Jonsson, Hortlax, tredje från vänster står framlidne Elof Lundkvist, Burvik, Hortlax. Längst till höger poserar framlidne Anselm Wikström, Högsböle, och den unge mannen i keps bakom Artil Wikberg är John Lidman, Strömnäs, som inte heller är i livet längre.
-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 3 april 1971.
Häromdagen gjorde vi ett besök i Mellanboda. Jag var på jakt efter
eventuella lämningar av de hus där min mormor Bedas syskon Kalle
och Märta en gång bodde.
Vägen till Mellanboda, det gamla kolonatområdet, kantades av idel
höstfärger.
Området kan väl utan att ta i kallas för myrlandet. Om detta har
författarinnan Gun Lidström skrivit i sina böcker.
En frisk källa borta i Mellanboda...
Här bodde och här verkade här brukade människorna sin tilldelade
jordplättar. I en stenigt myrlandskap.
På denna plats bodde Verner och Märta Wiklund med sina barn mellan
1922-1941.
Vägen som leder till den plats där Kalle Jonsson bodde 1926-1938.
2005 fanns en artikel i Piteå-Tidningen som handlade om Mellanboda skola. Fotot på eleverna togs troligen 1937-1938. Längst upp ses lärarinnan Valborg Degerstrand från Överklinten. Övre raden från vänster: Thyra Jonsson (Karl o Annys dotter), Mildred Markström, Hildur Markström, Bror Marklund, Göta Marklund, Alvar Grahn, Sven-Eric Olofsson. Andra raden från vänster: Ingrid Marklund, Margit Vikström, Cecilia Markström, Karin Olofsson, Greta Lundqvist. Nedre raden från vänster: Göte Marklund, Ernst Markström, Gunnar Johansson, Eugen Markström.
------------------------------------------------------------
FEMTIO ÅR SEDAN SKOLAN REVS
------------------------------------------------------------
I början av 1920-talet påbörjades ett omfattande nyodlingsarbete, med åtföljande nybyggnadsverksamhet, i Mellanboda i dåvarande Hortlax kommun. Detta i syfte att bland annat skapa nya jordbrukarhem. Allt som en följd av ett av staten upprättat kolonisationsförslag, där 23 kolonat lades just i Mellanboda. Som en följd av det ökade barnantalet, de första kolonistfamiljerna var barnrika, blev det också beslut att ordna undervisning i byn för de skolpliktiga.
Mellanboda skola byggdes år 1924 av Emil Gustafsson och Anselm Sandström. Anbudssumman, som avsåg allt arbete, var 1.340 kronor. Allt material bekostades av beställaren. Skolan var i verksamhet till 1949, alltså 25 år. Skolan innehöll två skolsalar och två lägenheter för lärarna. Den bedrevs som B2 skola, med flera klasser i samma lokal.
Vissa perioder var intagningen av nya elever endast vartannat år, och med endast en lärare. Bland de tiotalet lärare som under längre eller kortare perioder undervisade i skolan var Kristina E. Bäckman. Född Nordgren i Bygdeå 1907. Död i Hortlax 1965 samt H. Valborg Degerstrand. Född Nordgren i Bygdeå 1907 och död 2001 i Burträsk. Skolan revs år 1955, för 50 år sedan, av Jonas Westerlund och Fabian Marklund, Hemmingsmark. En av de tidigare eleverna i skolan, Karin Olofsson-Eriksson har ställt bilderna till PT:s förfogande.
Mellanboda skola under sin storhetstid.
Så här såg det ut i en skolsal i Mellanboda skola. Belysningen utgjordes
av fotogenlampor.
-------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 27 maj 2005.
"Kolonisationen i Mellanboda ingick som en åtgärd som staten utförde i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Gävleborgs län, Staten ville skapa arbetsmöjligheter i det krisdrabbade landet, få statens skogsegendomar skötta och minska emigrationen. År 1919 blev 23 kolonat utlagda på ett område beläget 5 km. sydväst om Hemmingsmark. Marken uppläts åt familjer som kunde finna en försörjning i skogen och i ett eget mindre jordbruk".
Nils VERNER Wiklund (1894-1979) samt hustrun MÄRTA Augusta Wiklund f. Jonsson (1897-1968) bodde i Mellanboda på kolonaten nummer 7 åren 1922-1941.
Verner Wiklund kom till Mellan-
boda med hustrun Märta 1922.
Märta Wiklund f. Jonsson. Min
mormors syster. Dotter till
mjölnaren Jonas Jonsson och
hans maka Augusta f. Nordling.
KARL Gustav Jonsson (1899-1978) bodde med hustrun ANNY Kristina Jonsson f. Jonsson (1906-1929) efter hennes död omgift med HEDVIG Matilda Jonsson f. Jonsson (1913-2001) familjen bodde på kolonaten nummer 2 mellan åren 1926-1938.
Makarna Jonsson i hammocken nångång under 60-talet. Bredvid sitter
min morfar Sanfrid Lundgren. Kalle och Hedvig hade sju barn tillsamm-
ans. I sitt första äktenskap med Anny Jonsson föddes fyra barn.
Karl Gustav eller Kalle som han allmänt kallades, var min mormors
yngre bror. Efter Mellanboda flyttade familjen till Hortlax, alldeles
bredvid gamla Riks 13.
Karls första hustru Anny ligger begravd på kyrkogården i Hortlax.
Anny blev mor till Thyra, Betty, Torsten och Mary.
Anny Jonsson blev endast 23 år gammal. Hon var född i Fällfors 1906.
Karl och Hedvig Jonssons gravvård på Hortlax kyrkogård.
En bild som publicerades i Piteå-Tidningen 1971, under rubriken "De
grävde i Skuthamn". Längst t.v. ses Kalle Jonsson i sin yviga hatt.
Kring den här bilden skulle man kunna göra en gissningstävling. Vart togs den? Och när? Om man så bodde i Skuthamn skulle knappast någon svara rätt på frågorna. Varför då just Skuthamn? Jo, därför att bilden togs där nere den 30 juni 1927 för att vara exakt. Den visar det arbetslag som med spade som enda verktyg grävde för vattenledningen från sjön till den sulfatfabrik som just höll på att uppföras. Piteå-Tidningen har fått låna bilden av Artil Wikberg i Jävre, som ses iförd vegamössa till höger i främre ledet. Artil ler med hela ansiktet. Men det var inte bara därför att livet ju fortfarande leker då man är bara 23 år gammal.
- Vi var glada allihop som fick jobb i samband med fabriksbygget i Skuthamn, säger han. Det var nämligen klent med arbetstillfällen den tiden och dessutom tjänade vi ungefär en tia om dagen. Det var mycket pengar. Timpenningen var 1:27, något ackord fanns inte. Det var lätt att gräva men svårt att kasta upp sanden ur den djupa rörgraven.
- Vi fick ordna med bryggor för att klara upp det arbetsmomentet, säger Wikberg, som just i år uppnår folkpensionsåldern. Huste på bilden beboddes på sin tid av sågverksfaktorn Hugo Fredriksson. Med hjälp av Artil Wikberg kan några av männen namnges. Längst till vänster i den praktfulla hatten ses Karl Jonsson, Hortlax, tredje från vänster står framlidne Elof Lundkvist, Burvik, Hortlax. Längst till höger poserar framlidne Anselm Wikström, Högsböle, och den unge mannen i keps bakom Artil Wikberg är John Lidman, Strömnäs, som inte heller är i livet längre.
-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 3 april 1971.
Häromdagen gjorde vi ett besök i Mellanboda. Jag var på jakt efter
eventuella lämningar av de hus där min mormor Bedas syskon Kalle
och Märta en gång bodde.
Vägen till Mellanboda, det gamla kolonatområdet, kantades av idel
höstfärger.
Området kan väl utan att ta i kallas för myrlandet. Om detta har
författarinnan Gun Lidström skrivit i sina böcker.
En frisk källa borta i Mellanboda...
Här bodde och här verkade här brukade människorna sin tilldelade
jordplättar. I en stenigt myrlandskap.
På denna plats bodde Verner och Märta Wiklund med sina barn mellan
1922-1941.
Vägen som leder till den plats där Kalle Jonsson bodde 1926-1938.
2005 fanns en artikel i Piteå-Tidningen som handlade om Mellanboda skola. Fotot på eleverna togs troligen 1937-1938. Längst upp ses lärarinnan Valborg Degerstrand från Överklinten. Övre raden från vänster: Thyra Jonsson (Karl o Annys dotter), Mildred Markström, Hildur Markström, Bror Marklund, Göta Marklund, Alvar Grahn, Sven-Eric Olofsson. Andra raden från vänster: Ingrid Marklund, Margit Vikström, Cecilia Markström, Karin Olofsson, Greta Lundqvist. Nedre raden från vänster: Göte Marklund, Ernst Markström, Gunnar Johansson, Eugen Markström.
------------------------------------------------------------
FEMTIO ÅR SEDAN SKOLAN REVS
------------------------------------------------------------
I början av 1920-talet påbörjades ett omfattande nyodlingsarbete, med åtföljande nybyggnadsverksamhet, i Mellanboda i dåvarande Hortlax kommun. Detta i syfte att bland annat skapa nya jordbrukarhem. Allt som en följd av ett av staten upprättat kolonisationsförslag, där 23 kolonat lades just i Mellanboda. Som en följd av det ökade barnantalet, de första kolonistfamiljerna var barnrika, blev det också beslut att ordna undervisning i byn för de skolpliktiga.
Mellanboda skola byggdes år 1924 av Emil Gustafsson och Anselm Sandström. Anbudssumman, som avsåg allt arbete, var 1.340 kronor. Allt material bekostades av beställaren. Skolan var i verksamhet till 1949, alltså 25 år. Skolan innehöll två skolsalar och två lägenheter för lärarna. Den bedrevs som B2 skola, med flera klasser i samma lokal.
Vissa perioder var intagningen av nya elever endast vartannat år, och med endast en lärare. Bland de tiotalet lärare som under längre eller kortare perioder undervisade i skolan var Kristina E. Bäckman. Född Nordgren i Bygdeå 1907. Död i Hortlax 1965 samt H. Valborg Degerstrand. Född Nordgren i Bygdeå 1907 och död 2001 i Burträsk. Skolan revs år 1955, för 50 år sedan, av Jonas Westerlund och Fabian Marklund, Hemmingsmark. En av de tidigare eleverna i skolan, Karin Olofsson-Eriksson har ställt bilderna till PT:s förfogande.
Mellanboda skola under sin storhetstid.
Så här såg det ut i en skolsal i Mellanboda skola. Belysningen utgjordes
av fotogenlampor.
-------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 27 maj 2005.
Två små kära lintottar
Först kom Max med sin pappa. Efter några timmar kom Norah med sin pappa. Norah är just nu inne i en "Madicken-period". Så fort hon kommer vill hon se Madicken - på min dator. Ibland när vi tillsammans skall försöka bestämma dagens film, brukar jag ge förslag. Vilket är följande; Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga, Saltkråkan, Karlsson på taket m.m. Och när man tittar på det filmutbud som farfar presenterar, så kan ni själva se, idel Astrid Lindgren-figurer. Varför det då? Jo, p.g.a. att Astrid är bäst!
Max han ville springa på gräsmattan när han kom. Max först - farfar efteråt. Inne stod farmor och lagade till en lunch, som vi alla skulle äta. Max har alltmer börjat presentera fler ord. Det kommer några då och då. Det som sker i utvecklingen är både fantastiskt som otroligt. Tänk att den här lilla krabaten som nyss knappt kunde gå, nu är en frisk västanvind som det blåser om (och stormar) när han springer förbi. Likadant med Norah som liksom sin kusin alltid är på bettet.
En dag i förra veckan åt barnbarnen glass ute på våran bro. När Max´
glass tagit slut, så satte han sig nära kusinen Norah, kanske i hopp om
att få en extra smakbit...
...Flytta på dig Max, du sitter så nära, säger Norah med ett stadigt tag
om sin glass...
...mmmmm, säger Norah, som nästan håller på att äta upp både
glass och sked...
...när Max misslyckades med sitt glasstiggeri med Norah, går det
bättre med farmor. Farmor kan man minsann lita på...
Efter glassstunden väntar nya äventyr ute hos farmor och farfar...
...näpp, nu hittar vi på nåt, säger Max till Norah...
...så springer de båda skrattande ut på tomten.
--------------------------------------------------------
Foto: Farfar.
Max han ville springa på gräsmattan när han kom. Max först - farfar efteråt. Inne stod farmor och lagade till en lunch, som vi alla skulle äta. Max har alltmer börjat presentera fler ord. Det kommer några då och då. Det som sker i utvecklingen är både fantastiskt som otroligt. Tänk att den här lilla krabaten som nyss knappt kunde gå, nu är en frisk västanvind som det blåser om (och stormar) när han springer förbi. Likadant med Norah som liksom sin kusin alltid är på bettet.
En dag i förra veckan åt barnbarnen glass ute på våran bro. När Max´
glass tagit slut, så satte han sig nära kusinen Norah, kanske i hopp om
att få en extra smakbit...
...Flytta på dig Max, du sitter så nära, säger Norah med ett stadigt tag
om sin glass...
...mmmmm, säger Norah, som nästan håller på att äta upp både
glass och sked...
...när Max misslyckades med sitt glasstiggeri med Norah, går det
bättre med farmor. Farmor kan man minsann lita på...
Efter glassstunden väntar nya äventyr ute hos farmor och farfar...
...näpp, nu hittar vi på nåt, säger Max till Norah...
...så springer de båda skrattande ut på tomten.
--------------------------------------------------------
Foto: Farfar.
Mitt i septembernatten föds mina tankar...
Så var filmen om Shanes slut. Jag som så gärna kunat se några timmar till. Jag skrev att inspelningsåret var 1965, vilket blev helt fel. Året var 1964 i april månad. Vad dessa svartvita filmbilder förmedlade var ju ett stort stycke pophistoria. På tal om historia. Ni som brukar läsa min blogg, har väl inte missat de inlägg jag gjort om sångaren Staffan Sundin, eller Larry Dean. Staffan och jag har varit i kontakt med varandra. Och vi har kommit överens om att fortsätta historien ett tag till. Han kommer att skicka mig mer material ur sina urklippspärmar, som jag så småningom kommer att lägga ut vid tillfälle. Jag nämnde för Staffan vid nåt tillfälle, att det vore synd och skam att inte offentliggöra detta. Skulle jag varit dokumentärfilmare, hade jag säkerligen kunnat göra en kul grej om Staffans musikaliska liv, från tidigt 60-tal fram till våra dagar.
När man skall berätta, måste man alltid ha en grund att stå på. Och med det menar jag en person som kan sätta ord på det han eller hon varit med om, och som ger liv och dynamik åt historien. Berättelsen skall ju givetvis illustreras med bilder, levande eller med stillbilder. Sedan så väver man historien runt omkring detta. Viktigt är att intervjua människan ifråga, så att intervjuaren helst också kan höra rösten. Intervjun "växer" i omfång om man även kan fånga upp personens röstmässiga nyanser. Har man med dessa ingredienser så blir resultatet förhoppningsvis heltäckande, och ger en sann och rättvis bild av historien. Det är i alla fall min filosofi.
En del av vinylerna som jag samlat på mig. Gamla kära godingar.
På skivtallriken, COOL CANDYS, sextetten från Lidköping som jag f n
håller på att så smått dokumentera. Jag har gjort ett längre uppehåll,
men återkommer senare med fortsättningen om bandets historia.
Larry Finnegan, Gunnar Wiklund, Owe Thörnqvist, Sven-Eric & Bo-
hemia samt Jerry Williams.
-------------------------------------------------------------------------------
När man skall berätta, måste man alltid ha en grund att stå på. Och med det menar jag en person som kan sätta ord på det han eller hon varit med om, och som ger liv och dynamik åt historien. Berättelsen skall ju givetvis illustreras med bilder, levande eller med stillbilder. Sedan så väver man historien runt omkring detta. Viktigt är att intervjua människan ifråga, så att intervjuaren helst också kan höra rösten. Intervjun "växer" i omfång om man även kan fånga upp personens röstmässiga nyanser. Har man med dessa ingredienser så blir resultatet förhoppningsvis heltäckande, och ger en sann och rättvis bild av historien. Det är i alla fall min filosofi.
En del av vinylerna som jag samlat på mig. Gamla kära godingar.
På skivtallriken, COOL CANDYS, sextetten från Lidköping som jag f n
håller på att så smått dokumentera. Jag har gjort ett längre uppehåll,
men återkommer senare med fortsättningen om bandets historia.
Larry Finnegan, Gunnar Wiklund, Owe Thörnqvist, Sven-Eric & Bo-
hemia samt Jerry Williams.
-------------------------------------------------------------------------------
I musikens tecken...med Owe & Povel!
Hemma i vårt hus stod en radiogrammofon i vårt vardagsrum. På skivtallriken låg olika artister. En av dem var Owe Thörnqvist. Skivan finns kvar, raspig visserligen men fullt hörbar. Igår la jag den på min gamla grammofon, och vips var jag sju år igen. Plattan med "Herr Jonssons Irrfärder" och "Miss Hambo" var mina favoriter när jag var liten. Men jag lyssnade ofta och GÄRNA på Povel Ramels låtar som fanns på min första LP. Ja, de´var tider de´!
Ibland satt jag och tittade på den där gula saxofonen som snurrade
och snurrade. Färgerna flöt liksom ihop - och genom radions högtalare
hördes Owe Thörnqvists "Herr Jonssons Irrfärder" samt "Miss Hambo".
Det var en lycklig tid. En tid av inlärning av vad som senare skulle komma.
Plattan finns kvar (se bilden), och på etiketten har min syrra skrivit sitt namn.
MEN... det var MIN skiva...
------------------------------------------------------------------------
Ibland satt jag och tittade på den där gula saxofonen som snurrade
och snurrade. Färgerna flöt liksom ihop - och genom radions högtalare
hördes Owe Thörnqvists "Herr Jonssons Irrfärder" samt "Miss Hambo".
Det var en lycklig tid. En tid av inlärning av vad som senare skulle komma.
Plattan finns kvar (se bilden), och på etiketten har min syrra skrivit sitt namn.
MEN... det var MIN skiva...
------------------------------------------------------------------------
Rapsen trivs i Hortlax
Rapsåker hemma hos Hemmansägaren Nils Sundbom i Hortlax.
Raps har blivit modeväxten för de flesta jordbrukarna i södra Sverige. Växten har gett rika skördar och genom ett stort fettbehov god ekonomisk avkastning. Här uppe i Norrbotten är det ytterst ovanligt att man får se en rapsåker, men i år har hemmansägare Nils Sundbom i Hortlax för första gången provat växten och här är vi i tillfälle att visa en bild av den granna åkern.
-----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 8 september 1956.
Födelsedagshyllning 1927
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Den 28 september 1927.
Musikaliska familjen Lundmark i Görjtjärn - Västerbotten
Familjen Lundmark i Görjtjärn.
Makarna Anna och Rudolf Lundmark i Görjtjärn och deras fem söner trakterar alla något musikinstrument. När den sjumannaorkestern kämmer i med en gammal vals, då dallrar golvtiljorna i lundmarkska köket.
- De musikaliska anlagen har gått i arv, berättar familjefadern. Rudolfs två bröder är också spelemän. Lundmarkarna härstammar från "Per-Ola-Pell-släkten", som förr i tiden var en känd musikalisk släkt. Även från mor Annas sida ligger musiken i blodet.
- Redan som 10-åring spelade jag på första bröllopet, berättar Rudolf, som nu är 53 år. Jag minns att jag ibland fick ta ledigt från skolan för spelningen. Bröllopen kunde den tiden pågå i flera dagar. Arvodet för spelningen fick man "skramla in". Det kunde bli sådär en 6-7 kronor och några knappar. Jag höll räkning på hur många bröllop jag spelat på tills det 115:de. Men sen slutade jag.
¤ Rudolfs instrument är fiol, men han kan spela både dragspel och gitarr.
¤ Mor Anna, 52 år, spelar gitarr och hjälper till i familjeorkestern endast när den övar i hemmet.
¤ Äldsta sonen Henry, 25, spelar fiol, saxofon och dragspel. Hans rätta instrument i orkestern är trummor.
¤ Olle, 24, spelar fiol och munspel. Han är inte särskilt intresserad att medverka i bandet. Är skicklig blyertstecknare.
¤ Kjell, 20 år, är familjens största musikbegåvning och hanterar vilket instrument man än presenterar för honom. Redan då han var sex år började han spela tonett. I "gänget" har han medverkat sedan han var 12 år och spelat dansmusik. Som 12-åring medverkade han i "Karusellen" i Burträsk. Det var enda gången han känt nervositet inför något uppträdande. Han spelade då klarinett och dragspel.
¤ Musikfamiljens Benjamin är Mats-Åke, 14 år. Han spelar tonett och mandolin. Någon störrre lust för spelandet har han inte.
Fyra i musikfamiljen, Rudolf, Henry, Karl-Evert och Kjell, har en egen orkester under benämningen Görjtjärnpojkarna. I regel har de engagemang varje helg vid gammaldans eller bröllop.
- För min del har jag numera ingen större lust, säger Rudolf. Men det blir ju alltid en slant. Pojkarna däremot har ett stort intresse och lever helt för musiken.
--------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 8 december 1959.
Shanes på Kunskapskanalen
Häromkvällen ringde svågern.
- Hej Roger! Ser du på Shanes?
- Nää, sa jag förvånat.
- Kolla på Kunskapskanalen, dom visar en dokumentär om The Shanes.
- Ska bli, sa jag.
- Hejdå! sa svågern Kjell.
- Hejdå, sa jag.
Jag la beslag på fjärrkontrollen mitt i ett program som hustrun satt och glodde på.
-Va´gör du? sa hon.
- Shanes, sa jag. De´är Shanes på Kunskapskanalen! Måste se, kan inte missa det.
Min tålmodiga hustru som efter 33 år blivit van sin ibland impulsive äkta man, med sydländska tendenser suckade djupt. Tyvärr så kom jag in i mitten av filmen, missade alltså början. Äsch, tänkte jag. Men så blev jag glad i sinnet, då jag upptäckte att SVT kör en repris klockan 00.15 i natt. Då ska Lindqvist himself se programmet från början. Så välkomna in i vårt vardagsrum, Tommy Wåhlberg, Svante Elfgren, Torra Rautio, Staffan Berggren och Lennart Grahn. Och om jag har tur så kanske dom spelar "Gunfight Saloon" för mig. En låt som jag själv lirat många tusen gånger ute på dansbanorna.
SHANES - våra Norrbottniska stoltheter från Kiruna. På den här
omslagsbilden saknas gitarristen Staffan Berggren. Kit Sundqvist
från "Fjollträsk" hade kommit in i stället. Men de övriga var precis
som tidigare samma ansikten: Svante Elfgren, Tommy Wåhlberg,
Tor-Erik Rautio och Lennart Grahn.
--------------------------------------------------------------------------
Dokumentären om Shanes gjordes 1965 av filmaren Eric M. Nilsson.
- Hej Roger! Ser du på Shanes?
- Nää, sa jag förvånat.
- Kolla på Kunskapskanalen, dom visar en dokumentär om The Shanes.
- Ska bli, sa jag.
- Hejdå! sa svågern Kjell.
- Hejdå, sa jag.
Jag la beslag på fjärrkontrollen mitt i ett program som hustrun satt och glodde på.
-Va´gör du? sa hon.
- Shanes, sa jag. De´är Shanes på Kunskapskanalen! Måste se, kan inte missa det.
Min tålmodiga hustru som efter 33 år blivit van sin ibland impulsive äkta man, med sydländska tendenser suckade djupt. Tyvärr så kom jag in i mitten av filmen, missade alltså början. Äsch, tänkte jag. Men så blev jag glad i sinnet, då jag upptäckte att SVT kör en repris klockan 00.15 i natt. Då ska Lindqvist himself se programmet från början. Så välkomna in i vårt vardagsrum, Tommy Wåhlberg, Svante Elfgren, Torra Rautio, Staffan Berggren och Lennart Grahn. Och om jag har tur så kanske dom spelar "Gunfight Saloon" för mig. En låt som jag själv lirat många tusen gånger ute på dansbanorna.
SHANES - våra Norrbottniska stoltheter från Kiruna. På den här
omslagsbilden saknas gitarristen Staffan Berggren. Kit Sundqvist
från "Fjollträsk" hade kommit in i stället. Men de övriga var precis
som tidigare samma ansikten: Svante Elfgren, Tommy Wåhlberg,
Tor-Erik Rautio och Lennart Grahn.
--------------------------------------------------------------------------
Dokumentären om Shanes gjordes 1965 av filmaren Eric M. Nilsson.
Benny & Ludvig Anderssons alkoholism
I Skavlan igår, berättade far och son, Benny & Ludvig Andersson om sitt alkoholmissbruk. Benny och Ludvig är nyktra alkoholister sedan nio respektive 7 år. I samma program sågs även My Skarsgård, en gång gift med vår internationella stjärna Stellan Skarsgård. My Skarsgård har även hon ett förflutet som missbrukare. Benny Andersson försökte förklara skillnaden mellan då och nu:
- Jag lever ett betydligt rikare liv i dag utan alkohol. Jag är alltid fräsch och klar i mitt huvud. Vad jag ångrar är att jag inte slutade dricka ännu tidigare.
Ludvig Andersson:
- Jag är nykter sedan sju år tillbaka. Att alkoholism är ärftligt är jag helt övertygad om. Det ligger i generna.
På frågan om detta även gäller Benny, svarar han:
- Helt klart! Men det tar vi en annan gång.
Heder åt alla ni som öppet vågar berätta om de mest känsliga och privata saker. Kanhända att ni genom detta sår ett eller annat frö i andra som "drabbats" av samma problem.
För många år sedan försökte jag och en kompis prata med en person som vi visste drack alldeles för mycket. Det var väldigt otäckt att se hur djävulskt alkoholen verkade. Vad gör man då som kompis och vän? Jo, man pratar och lägger sig i. Men det var nästan obehagligt nervöst innan vi kom till skott. Jag vet inte i dag hur denna persons liv ser ut. Det är länge sedan vi träffades. Men jag hoppas innerligt att vårt samtal inte var helt bortkastat.
Ludvig & Benny Andersson. I Skavlan berättade de två om sitt
tidigare alkoholmissbruk. I dag är de båda nyktra sedan flera år.
-------------------------------------------------------------------------
Bild: www.aftonbladet.se
- Jag lever ett betydligt rikare liv i dag utan alkohol. Jag är alltid fräsch och klar i mitt huvud. Vad jag ångrar är att jag inte slutade dricka ännu tidigare.
Ludvig Andersson:
- Jag är nykter sedan sju år tillbaka. Att alkoholism är ärftligt är jag helt övertygad om. Det ligger i generna.
På frågan om detta även gäller Benny, svarar han:
- Helt klart! Men det tar vi en annan gång.
Heder åt alla ni som öppet vågar berätta om de mest känsliga och privata saker. Kanhända att ni genom detta sår ett eller annat frö i andra som "drabbats" av samma problem.
För många år sedan försökte jag och en kompis prata med en person som vi visste drack alldeles för mycket. Det var väldigt otäckt att se hur djävulskt alkoholen verkade. Vad gör man då som kompis och vän? Jo, man pratar och lägger sig i. Men det var nästan obehagligt nervöst innan vi kom till skott. Jag vet inte i dag hur denna persons liv ser ut. Det är länge sedan vi träffades. Men jag hoppas innerligt att vårt samtal inte var helt bortkastat.
Ludvig & Benny Andersson. I Skavlan berättade de två om sitt
tidigare alkoholmissbruk. I dag är de båda nyktra sedan flera år.
-------------------------------------------------------------------------
Bild: www.aftonbladet.se
Dagen i bilder
Vädret har varit det bästa tänkbara. Vi har vistats utomhus hela dagen. Nyss kom vi hem, då stod Max och väntade på oss, i sällskap hade han också pappa Robert, Daniel och Mia. Norah och Jennie har också hälsat på, jag och Norah hann gå en liten promenad i skogen. Norahs pappa, Andreas, har jobbat hela långa dagen. Bilderna kommer här:
Badplatsen "Pottan" i Hemlunda. Säsongen är över, men det härliga
vädret inbjöd nästan till ett bad.
När jag var där fick jag en pratstund med mannen som arrenderar
badplatsen.
Däruppe brukar en del av husvagnsbesökarna stå. När jag frågade
hur många långliggare han haft, fick jag svaret 14.
Fortsätter man en bit längre bort från "Pottan" så finns ytterligare ett
badställe. Här brukade vi bada när barnen var små.
Långt därute ses en båt glida förbi på Piteälvens vatten. Råkar man
dricka en skvätt direkt ur älven, är det stor chans att vederbörande
ganska omgående börjar tala Pitemål. Dvs de som inte kunde det för-
ut.
På andra sidan vägen ligger dessa båtar förtöjda.
Efter gamla Pitsundsvägen finns också rikligt med sevärda vyer.
Titta bara på den här bilden på skutan som ligger i fridfull september-
sömn och guppar.
Ja, vad säger man? Kanske "Kors i taket så vackert..."
Så avslutar jag med de här vackra potatisarna. Upptagna i dag av
knölen R. Lindqvist uti Hortlax by, den 17 september anno 2011.
---------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Badplatsen "Pottan" i Hemlunda. Säsongen är över, men det härliga
vädret inbjöd nästan till ett bad.
När jag var där fick jag en pratstund med mannen som arrenderar
badplatsen.
Däruppe brukar en del av husvagnsbesökarna stå. När jag frågade
hur många långliggare han haft, fick jag svaret 14.
Fortsätter man en bit längre bort från "Pottan" så finns ytterligare ett
badställe. Här brukade vi bada när barnen var små.
Långt därute ses en båt glida förbi på Piteälvens vatten. Råkar man
dricka en skvätt direkt ur älven, är det stor chans att vederbörande
ganska omgående börjar tala Pitemål. Dvs de som inte kunde det för-
ut.
På andra sidan vägen ligger dessa båtar förtöjda.
Efter gamla Pitsundsvägen finns också rikligt med sevärda vyer.
Titta bara på den här bilden på skutan som ligger i fridfull september-
sömn och guppar.
Ja, vad säger man? Kanske "Kors i taket så vackert..."
Så avslutar jag med de här vackra potatisarna. Upptagna i dag av
knölen R. Lindqvist uti Hortlax by, den 17 september anno 2011.
---------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Hammarplast från Tempo
FEMINA ¤ Den 1 juni 1969.
Ransoneringskuponger
-----------------------------------------------------------------------------------
Ransoneringskuponger från andra världskriget. Kom i min ägo för några
år sedan. /Roger.
Johnny & Torgny
Glada och goda kamrater är tydligen Hortlaxgrabbarna Johnny
Nilsson, t.v. och Torgny Engman.
-----------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 29 januari 1955.
PS. Johnny och Torgny var/är födda 1947. Johnny är f ö min tremänning.
Brorsa till PiteRevyns Siw Öhman. Torgnys föräldrar Sixten o Anna bodde
grannar med oss i Övremarken. Torgny har ett känt syskonbarn, Helena
Engman, meriterad friidrottare. Torgnys bror, Kurt, var en duktig fotbolls-
spelare. Han spelade bl. a. i IFK Luleå i början av 70-talet.
/Roger.
Logen Käcktjärn i afton: MATTES med MONICA
MATTES med MONICA fr. v Sune Andersson - Gitarr, sång, Harri Karlsson - Bas, sång, Susanne Lundqvist - Sång, Mats Wiklund - Trummor, sång, kapellmästare, Mikael Sjöberg - Klaviatur, sång.
------------------------------------------------
Sune Andersson började 1969 med Rolf Åhmans. Fortsatte därefter i Leffes, för att 1975 återigen ansluta sig till Rolf Åhmans orkester från Älvsbyn. Harri Karlsson blev så smånigom proffsmusiker i Monotones, Cedermarks, Sven-Erics och Siwert Thurells m.m. Mikael Sjöberg som i dag heter Lifvakt i efternamn, har ibland samarbetat med sångaren Patrik Öhlund, känd från "Sikta mot stjärnorna" samt "Fame Factory". Micke har också varit medlem i dansbandet Anders-Jans från Piteå. Susanne Lundqvist har haft egen orkester, "Susanne Lundqvists orkester", samt gjort inhopp som sångerska på Kjell Anderssons CD-inspelningar. Namnet Monica kommer från bandets första sångerska, Monica Öhman. //Roger.
-------------------------------------------
Annons: PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 24 juni 1983.
Tvätteriet i Bergsviken / 1972
¤ I Piteorten har man haft en rad andelstvätterier men konkurrensen med tvättmaskinerna i hemmen gör att antalet reduceras efterhand. För närvarande finns andelstvättstugor i Sjulnäs, Öjebyn, Norrfjärden och Bergsviken. Bergsvikentvättstugan kommer att stängas vid kommande årsskifte och fastigheten rivs. Denna tvättstuga kom i farozonen vid den planerade vägomläggningen som helt danade om landskapet på andra sidan Bergsviksbron. Men alla är inte nöjda över att tvättstugan läggs ner. Piteå-Tidningen fick en insändare häromdagen från fru Linnéa Lundmark på Lindgatan och hon var inte alls nöjd.
I fjol tog man emot 74.000 kg tvätt. Nytt rekord. Fyra anställda blir
arbetslösa när tvätten slår igen vid nyår.
- Jag kan för min del inte begripa varför kommunen lägger ner tvättstugan som verkar ha fullt upp att göra. Och den är välskött. Det har hänt att man "tappat" tvätt vid andra tvättinrättningar men jag har anlitat tvättstugan i Bergsviken i sju år och alltid fått tillbaka tvätten på rätt sätt, säger fru Lundmark. Hon och andra undrar nu var de skall skicka tvätten i fortsättningen.
- Det är ju besvärligt för oss äldre med tvätten och då man inte har tvättmaskin, konstaterar fru Lundmark.
Kommunalrådet Rudolf Nordsvahn säger att kommunen avser att utreda hela tvättstugeproblemet och i avvaktan på den utredningen så måste alla som utnyttjar Bergsvikentvättstugan hänvisas till andra tvättstugor inom kommunen. Tvättstugan i Bergsviken har ägts och förvaltats av en särskild tvättstugeförening men då vägomläggningen blev ett faktum köpte kommunen tvättstugan. Den skall sedan säljas till Vägverket och rivas.
Maria Johansson, t.v. har arbetat i tvätten sedan 1961 och förestånd-
arinnan Elstrid Johansson, 28 år, alltså sedan starten. Vid nyår blir de
utan jobb.
Det ingick i uppgörelsen. Det skulle givetvis gått att flytta fastigheten men en flyttning och upprustning av maskinparken skulle ställa sig alltför dyrbar, anser kommunen.
- Behovet av dessa tvättanläggningar minskar i takt med att tvättutrustning installeras i egnahem och hyreshus, säger kommunalrådet Nordsvahn men vi skall som sagt titta på hela tvättstugeproblemet. Vi har ju andra aktuella.
Det fanns även en tvättstuga i anslutning till simhallen i Munksund men den lades också ner. Kommunen och även andra institutioner och industrier har nyttjat andelstvätterierna för att de skulle kunna bestå. I Bergsviken har man i huvudsak industritvätt.
Tvättstugan behöver en maskinell upprustning om driften skulle fort-
sätta men kommunen tycker det blir för dyrt.
FYRA PERSONER BLIR ARBETSLÖSA
Skulle man behålla tvättstugan i Bergsviken så behöver den en rätt stor maskinell utrustning. En renovering gjordes för tio år sedan men efter detta har man bara försökt hålla igång anläggningen. Under 1971 tog man emot 74.000 kg tvätt vilket är den största siffran hitills.
- Detta ger belägg för att det verkligen behövs en tvättstuga av detta slag, säger de som protesterar mot nedläggningen.
I tvätten arbetar för närvarande två heltidsanställda och två halvtidare. Vid årsskiftet blir de utan jobb och vet inte vad framtiden bjuder. Föreståndarinnan Elstrid Johansson har arbetat i tvätten i 28 år, ända sedan starten.
- Man kan ju verkligt fråga sig hur de skall ordna
tvättmöjligheterna för oss äldre som inte kan tvätta
själva, säger fru Linnéa Lundmark.
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 6 oktober 1972.
På besök hos "Nels-Mari" i Nord
Igår kunde man läsa på min blogg om Maria Sandström från Nord utanför Vistträsk. Maria eller "Nels-Mari" som hon kallades. I det reportage som låg till grund för historien, hämtat ur Piteå-Tidningen kallade man henne "Nils-Mari". Idag har jag varit i kontakt med personer som säger att det rätta är "Nels-Mari". Eftersom jag varit i "Nels-Maris" trakter under dagen, så passade jag på att göra ett "hembesök". Jag hade även den stora turen att möta en av hennes grannar som berättade att hon avled 1982 i en ålder av 89 år. Som framgick av reportaget så ville hon absolut inte flytta från sitt hus. Eller för att citera henne:
- Om jag så blir 1000 år i söndagar vägrar jag att flytta. Här trivs jag, förresten vad skulle jag ta mig till på ett pensionärshem.
Grannen berättar vidare att hon stod ute vid brunnen för att hämta vatten, när han passerade. Det var den dagen som skulle bli "Nels-Maris" sista här i livet. På morgonen upptäcktes hon liggande död vid sin brunn. Hon behövde alltså inte flytta från sitt hus. Maria Sandström var född 1893 och levde hela sitt liv i sin lilla timrade stuga. När jag vandrade på platsen i dag så förstår jag att det är inte mycket som förändrats sedan den där intervjun en februaridag 1970. Visserligen har den nya ägaren dragit in elström, och byggt en liten altan på ena sidan men annars ser det ungefär ut som det en gång gjorde, medan krutgumman "Nels-Mari" vandrade runt omkring i sitt Nord.
Maria Sandström, "Nels-Mari" kallad, på det foto som togs i februari
1970 utanför hennes stuga i Nord utanför Vistträsk.
"Nels-Maris" stuga som den ser ut idag: torsdagen den 15 september
2011.
"Nels-Maris" ladugård där hon hade sina två mjölkkor och en häst.
Det är i år 29 år sedan "Nels-Mari" gick bort. En märklig kvinna - ett
märkligt levnadsöde. På bilden, Maria Sandströms stuga där hon fram-
levde sina dagar fram till sin död 1982.
--------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
- Om jag så blir 1000 år i söndagar vägrar jag att flytta. Här trivs jag, förresten vad skulle jag ta mig till på ett pensionärshem.
Grannen berättar vidare att hon stod ute vid brunnen för att hämta vatten, när han passerade. Det var den dagen som skulle bli "Nels-Maris" sista här i livet. På morgonen upptäcktes hon liggande död vid sin brunn. Hon behövde alltså inte flytta från sitt hus. Maria Sandström var född 1893 och levde hela sitt liv i sin lilla timrade stuga. När jag vandrade på platsen i dag så förstår jag att det är inte mycket som förändrats sedan den där intervjun en februaridag 1970. Visserligen har den nya ägaren dragit in elström, och byggt en liten altan på ena sidan men annars ser det ungefär ut som det en gång gjorde, medan krutgumman "Nels-Mari" vandrade runt omkring i sitt Nord.
Maria Sandström, "Nels-Mari" kallad, på det foto som togs i februari
1970 utanför hennes stuga i Nord utanför Vistträsk.
"Nels-Maris" stuga som den ser ut idag: torsdagen den 15 september
2011.
"Nels-Maris" ladugård där hon hade sina två mjölkkor och en häst.
Det är i år 29 år sedan "Nels-Mari" gick bort. En märklig kvinna - ett
märkligt levnadsöde. På bilden, Maria Sandströms stuga där hon fram-
levde sina dagar fram till sin död 1982.
--------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Koppar från Gustavsberg
FEMINA ¤ Den 31 mars 1968.
350-årsjubileum med Piteås dragspelare
Det här dragspelet har trots flitig användning stoppat i tio år. Det bär
sig att satsa på kvalitet, säger dragspelsveteranen Henry Ström, där
han sitter i hammocken och spelar en "trudilutt" till det fina sommar-
vädret.
TV-kändisen Sten Broman kommer knappast att trivas särskilt bra i den händelse han dyker upp i Rosfors nästa lördag för att delta i den tredje och sista familjeutflykten i Piteås jubileumskommittés regi. Dragspelet kommer nämligen att sitta i högsätet den dagen, tänker sig arrangörerna. Och dragspel är som bekant bland de värsta Sten Broman vet.
Men det finns desto fler som gillar för att inte säga älskar den s k magorgeln. Och i många stugor runt om i bygden sitter det människor som gärna drar en trudilutt på sitt bälgaspel. Nu är avsikten att dessa skall infinna sig i Rosfors för att under välkände Henry Ströms skickliga och garanterat lättsamma ledning bilda en dragspelsorkester.
- Vi riktar oss till alla kategorier dragspelare och inte bara sådana som är mer eller mindre aktiva. Melodierna blir dom vanligaste i dragspelssammanhang och avsikten är att vi ska försöka träffas eventuellt på fredag i nästa vecka för att samträna lite.
Så säger Henry Ström, som har spelat dragspel i åtskilliga decennier vid det här laget. Men han började med en mandolin. För att kunna spela på den lärde han sig noter och det var redan på 1920-talet. Så blev han batterist i Öhlunds orkester för att i mitten på 30-talet övergå till dragspelet.
- Jag har slitit ut åtskilliga spel vid det här laget men tar ändå musicerandet mest som en hobby, låt vara en något avancerad sådan för min del, säger Henry. Han brukar anlitas i samband med familjetillställningar, föreningsfester, då det är dags att "dansa ut" julen på Rådhustorget, Tjugondedagknut o s v
- Dragspelet är det verkliga instrumentet och speciellt bra passar det i samband med utefester, bryggdans och sånt, säger Henry Ström, som nu hoppas att nästa lördag i Rosfors verkligen skall bli en dragspelets dag i verklig mening.
Han vill att alla, som har lust vara med på ett hörn, slår en signal till honom. Telefonnumret är 128 88.
--------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 7 augusti 1971.
PS. Henry Ström var en av Piteås mest välkände dragspelare. Herbert Westerlund var
en annan profil. Ingemar Nilsson syntes också med sitt band: "Ingemar Nilsson med
Vanja med luggen". I Älvsbyn fanns Harry Berglund "John Harry".
Roger.
På tu man hand med BUDDY RICH
Det är en fysisk omöjlighet. Jag vet. Att få till stånd ett möte med trumlegenden Buddy Rich, av den anledningen att han sedan 24 år tillbaka vilar i sin krypta på en kyrkogård i Los Angeles. Men om man hade en sådan magisk lampa som sagans Aladdin hade, så kanske det inte vore så svårt ändå. Vad i hela världen skulle jag säga till honom då? Ja, inte vet jag. Men jag tror att jag skulle bombarderat honom med frågor som rör hans vänskap med Frank Sinatra bl. a. Resterande tiden skulle han få ge svar - åtminstone försöka - hur han kunde bli så bra som han blev. Kanske skulle han då berätta om sin barndom, tillsammans med sina föräldrar på Vaudevillscener runt om i Staterna. Han skulle kanhända berätta om när han var uppskattad barnstjärna, den näst högst betalda i världen. Sedan ville jag nog också höra om han faktiskt hade ett sådan förskräckligt humör som många har vittnat om. Ja, sedan skulle vi dricka kaffe Buddy och jag. Som avslutning skulle vi drabba samman i en ordentlig trumorgie. Japp, sedan så skulle intervjun vara klar...tror jag?
Om jag hade Aladdins magiska lampa, då skulle den där anden få upp-
fylla min önskan om att träffa Buddy Rich.
Och innan jag gick därifrån, efter nio timmars ihärdigt intervjuande,
då skulle jag be honom om en autograf...
Men om den där lampan inte funkar, och mötet med Buddy aldrig
kunde bli av, finns ju den möjligheten att jag tar första bästa flyg till
Los Angeles. För på Westwood Village Memorial Park ligger världens
bästa trumslagare. Då kunde jag i alla fall få hylla Buddy med blommor.
-------------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.lamorguefiles.blogspot.com
Om jag hade Aladdins magiska lampa, då skulle den där anden få upp-
fylla min önskan om att träffa Buddy Rich.
Och innan jag gick därifrån, efter nio timmars ihärdigt intervjuande,
då skulle jag be honom om en autograf...
Men om den där lampan inte funkar, och mötet med Buddy aldrig
kunde bli av, finns ju den möjligheten att jag tar första bästa flyg till
Los Angeles. För på Westwood Village Memorial Park ligger världens
bästa trumslagare. Då kunde jag i alla fall få hylla Buddy med blommor.
-------------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.lamorguefiles.blogspot.com
Att våga stå för sina åsikter
Alla har vi väl någon gång öppet ventilerat våra åsikter, kanske på jobbet eller genom att skriva en insändare i tidningen. Insändare ja, många har "heta" åsikter, på debattsidorna. Man redogör klart och tydligt hur man vill saker och ting skall åtgärdas. Men när man kommer till underskriften, då är detta i regel endast en anonym signatur. Då i ett huj tar jag inte längre insändarskribenten på fullt allvar längre. Såvida man inte törs stå för det man säger och tycker, då bleknar som sagt hela debatten. Att våga säga det där som ligger på hjärtat, det kan kosta på - ordentligt. Så länge vi var och en följer med strömmen så är ju allt frid och fröjd. Men när man öppet deklarerar sitt innersta så är man kanske inte längre en i gruppen. Därför väljer många människor att bara "flyta" omkring. Det känns lugnast så.
Vi är alla olika till vårt sätt att ta för oss. Vissa har talets gåva, medan andra är mera blygsamma. Men jag är övertygad om att alla skulle må bra av att någon gång i livet få säga sitt hjärtas mening. Om man väljer att inte göra det kan det faktiskt få andra sorts följder. Instängda känslor kan ibland orsaka fysiska problem, s.k. psykosomatiska åkommor. Var och en bestämmer själv hur man vill bemöta problem av olika slag. I vissa situationer kan det vara bäst att inte gå "överstyr". Man behöver inte jämt käbbla skrika och gapa. Man kan lösa diverse saker väldigt smidigt och säkert.
Efter fullgjord värnplikt med skjutövningar med K-pist i högsta högg, så muckade jag 1979. Några år därefter var det dags för repövning. P.g.a. sjukdom i familjen behövde jag inte delta. Men samtidigt hade jag börjat fundera över hur vår världen egentligen såg ut. Jag följde intresserat med i samhällsdebatten, med krig och elände på tidningarnas löpsedlar. Då växte det sakta men säkert fram en slags övertygelse inom mig. Jag skulle aldrig mer bära vapen. Det var därför jag en dag i mars 1986 fick en kallelse om en längre intervju hos en utredare. Intervjun tog cirka tre timmar. Jag blev grillad och stekt om och om igen. Det ställdes både rimliga och orimliga frågor som jag absolut var tvungen att besvara. Den ena mer besynnerlig än den andra. Följden blev att han underkände mig.
Det var då jag blev ordentligt uppeldad! Jag fattade pennan och skrev ett långt inlägg till Vapemfrinämnden i Stockholm. Och jag sparade inte på krutet. Några dagar därpå fick jag ett brev där man helt gick på min linje. Jag fick alltså rätt. Det kostade på - men jag var ihärdig i att förklara mina åsikter. Och det allra viktigaste: jag vågade stå för dem.
Efter långa intervjuer och många orimligt hypotetiska frågor, dröjde
det ett bra tag innan jag fick besked. Utredaren gav mig kalla handen.
Det var då jag skrev ett långt brev till ledamöterna i Vapenfrinämnden.
Och se - efter några dagar fick jag bifall.
----------------------------------------------------------------------------
Vi är alla olika till vårt sätt att ta för oss. Vissa har talets gåva, medan andra är mera blygsamma. Men jag är övertygad om att alla skulle må bra av att någon gång i livet få säga sitt hjärtas mening. Om man väljer att inte göra det kan det faktiskt få andra sorts följder. Instängda känslor kan ibland orsaka fysiska problem, s.k. psykosomatiska åkommor. Var och en bestämmer själv hur man vill bemöta problem av olika slag. I vissa situationer kan det vara bäst att inte gå "överstyr". Man behöver inte jämt käbbla skrika och gapa. Man kan lösa diverse saker väldigt smidigt och säkert.
Efter fullgjord värnplikt med skjutövningar med K-pist i högsta högg, så muckade jag 1979. Några år därefter var det dags för repövning. P.g.a. sjukdom i familjen behövde jag inte delta. Men samtidigt hade jag börjat fundera över hur vår världen egentligen såg ut. Jag följde intresserat med i samhällsdebatten, med krig och elände på tidningarnas löpsedlar. Då växte det sakta men säkert fram en slags övertygelse inom mig. Jag skulle aldrig mer bära vapen. Det var därför jag en dag i mars 1986 fick en kallelse om en längre intervju hos en utredare. Intervjun tog cirka tre timmar. Jag blev grillad och stekt om och om igen. Det ställdes både rimliga och orimliga frågor som jag absolut var tvungen att besvara. Den ena mer besynnerlig än den andra. Följden blev att han underkände mig.
Det var då jag blev ordentligt uppeldad! Jag fattade pennan och skrev ett långt inlägg till Vapemfrinämnden i Stockholm. Och jag sparade inte på krutet. Några dagar därpå fick jag ett brev där man helt gick på min linje. Jag fick alltså rätt. Det kostade på - men jag var ihärdig i att förklara mina åsikter. Och det allra viktigaste: jag vågade stå för dem.
Efter långa intervjuer och många orimligt hypotetiska frågor, dröjde
det ett bra tag innan jag fick besked. Utredaren gav mig kalla handen.
Det var då jag skrev ett långt brev till ledamöterna i Vapenfrinämnden.
Och se - efter några dagar fick jag bifall.
----------------------------------------------------------------------------
Då Elma & Sven köpte sig en klocka...
Den 25 januari 1957 åkte Elma och Sven in till stan. Troligtvis med buss, även om paret Lindqvist även då och då brukade använda sig av motorcykel. Sven hade inget körkort - ännu. Det kom inte in i bilden förrän den 20 februari 1963. Syftet med stadsresan var att köpa varsitt armbandsur. Detta gjorde man på Nils Boströms Ur-Guld-Optik. Elma fastnade för ett damur av märket Tinot, som kostade 135 kronor. Samt ett tillhörande band för 30 kronor. Medan hustrun Elma nöjde sig med redan nämnda ur, valde maken Sven en klocka av märket Omega, vilket kostade 265 kronor, samt bandet, 45 kronor. När paret Lindqvist från Storfors gick ut ur butiken hade man spenderat 475 kronor på sina armbandsur. Detta alltså för 54 år sedan. Garantibevisen finns fortfarande kvar:
Svens klocka. Köpt hos Nils Boströms Ur & Optik i Piteå den 25 jan-
uari 1957.
Elmas klocka. En betydligt billigare variant än maken Svens.
-----------------------------------------------------------------------------
Svens klocka. Köpt hos Nils Boströms Ur & Optik i Piteå den 25 jan-
uari 1957.
Elmas klocka. En betydligt billigare variant än maken Svens.
-----------------------------------------------------------------------------
"Nils-Mari" i Nord
¤ Inbäddad i snön ligger den lilla stugan. De grå timrade väggarna har aldrig sett en målarpensel. På gårdsplanen reser sig mäktiga vitstammiga björkar. Smala uppskottade vägar grenar ut sig från farstubron - en till slaskhögen, en till vedboden, och en till ladugården. Stugan innehåller bara två rum, kök och kammare. Bilden är hämtad från Nord, cirka en halv mil från Vistträsk. I den här miljön bor en verklig krutgumma av den gamla sorten, Maria Sandström, helt ensam. Maria, som i dagligt tal kallad "Nils-Mari", är 77 år gammal på god väg mot 78.
Maria Sandström, i dagligt tal kallad "Nils-Mari", 77 år, bor helt ensam
i sin lilla stuga sedan nio år tillbaka. Stugan är inte renoverad sedan
den byggdes för snart 100 år sedan, men Maria saknar inte dagens
moderniteter.
Besökaren studsar formligen 100 år tillbaka i tiden vid en första anblick i stugan. Men telefonen och lysröret i taket förråder. I övrigt saknas alla moderniteter. Centralvärme, vatten och avlopp, saknas helt. Den lilla grå stugan ser idag ut precis som den gjorde för snart 100 år sedan. Järnspisen fungerar som värmekälla, vatten får hämtas i ladugården, ved skall dagligen bäras in. De timrade väggarna är bristfälligt tätade med klädtrasor stora springor mellan de breda golvtiljorna, ger en föraning om att rumstemperaturen inte alltid är så behaglig. Allrahelst om man som Maria hunnit bli 77 år.
VATTNET FRYSER
- Blir det 35 grader kallt kan det bli lite besvärligt. Vattnet i hinken som står vid dörren vill på frysa, och i skafferiet blir det också väl kylslaget, förklarar Maria. Men flytta till en mera ombonad miljö som t. ex. till ett pensionärshem har den pigga 77-åringen inte en tanke på. Här har hon bott i hela sitt liv - gården lämnar hon inte i första taget.
- Om jag så blir 1000 år i söndagar vägrar jag att flytta. Här trivs jag, förresten vad skulle jag ta mig till på ett pensionärshem, frågar hon.
För en krutgumma av "Nils-Maris" kaliber passar det inte att slå sig till ro på ålderns höst. Hennes kynne är bara inte sådant. Fortfarande har hon kvar kreatur i ladugården. Två mjölkkor och dessutom en häst, innebär en stor arbetsbörda för en ensam kvinna, men Maria har ingen tanke på att göra sig av med dem.
- Djuren håller mig sällskap. Visst är det slitsamt, men arbete är enbart av godo.
Sysslorna är tunga för en ensam kvinna, allrahelst om man fyllt 77 år.
Hämta ved hör till den dagliga rutinen.
HANDMJÖLKNING
För tillfället har hon speciellt jobbiga dagar. Bägge korna har nykalvat, det blir åtskilliga liter att handmjölka varje morgon och kväll.
- Jag skickar 50 liter till mejeriet varannan dag, berättar hon.
Dagligen tvingas hon värma vatten till den nykalvade kvigan som inte mått bra efter sitt moderskap. Kvigan dessutom inte särskilt trakterad av att bli mjölkad, varför Maria nu går och funderar hur hon skall göra.
- Måste nog byta bort henne till sommaren, säger hon. Men två kor skall jag ha, en lönar sig inte.
Tanken att lägga av med jordbruket är helt främmande för denna krutgumma, som ensam har bott på gården alltsedan brodern Robert dog för nio år sedan. Det är inte för att hon är tvungen, inte för försörjningens skull - hon är tät, gumman, säger grannarna - det är bara för att det skall vara så. Hon är något av ett original, "Nils-Mari" i Nord.
När kylan biter utomhus är det bäst att hålla järnspisen vid liv.
INTE P-HEMMET
Hon fortsätter och bär ved och vatten till sin gamla omoderna gård. Mjölkar sina kor och pratar med sin häst. Struntar i att hon måste ge sig iväg tre kilometer för att handla på Konsumbussen. Bara hon inte behöver höra talas om P-hemmet i Vistträsk.
- Aldrig rädd för ensamheten?
- Nej, det tänker jag aldrig på. Förresten tittar grannarna över titt som tätt. Det är roligt med besök bara det inte blir för ofta, säger den pigga enslingen som alltid har ett rappt svar till hands.
Sjukdom var ett okänt begrepp för Maria fram till 1966. Då lades hon in på sjukhus för operation av gallan och cancertumör i magsäcken. Nu har hon mjölkat sin sista ko trodde vänner och bekanta, men det dröjde inte länge förrän hon var i farten igen. I hela sitt liv har Maria aldrig haft en semesterdag. En sak som inte grämer henne det minsta, men visst kunde det vara roligt att komma ut någon dag, erkänner hon.
- Vittjokk skulle jag gärna vilja besöka, avslöjar hon.
Borde inte denna önskan gå att realisera?
-------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 12 februari 1970.
Bialitt med Lasse Holmqvist
1961 premiärvisades programmet Bialitt i vår television. Programledare var Lasse Holmqvist. Det bjöds på mycket sång och musik, och i programmet framträdde Lennart Kjellgren och Gunnel Nilsson med bl. a. gamla skillingtryck. Bialitt var på "besök" också i våran TV hemma i Hortlax, en uppskattad underhållning som mina föräldrar brukade titta på. Lennart Kjellgren och Gunnel Nilsson, är båda än i liv. Men däremot är programledaren Lasse Holmqvist borta. Han avled den 19 december 1996, 65 år gammal. Lasse blev en folkkär TV-personlighet genom folkliga framtoning, bl. a. med "Här är ditt liv". En uppskattad lördagsunderhållning som gick hem i stugorna och som visades 1980-91.
Gunnel Nilsson & Lennart Kjellgren syntes i TV-programmet
Bialitt som producerades av Malmö TV. Båda lever än i dag. Lennart
Kjellgren är i dag 89 år gammal. Gunnel Nilsson är fyllda 78.
Gunnel Nilsson debuterade som filmaktör 1944 i Åsa-Nisse regissören
Ragnar Frisks "Rännstensungar". Gunnel Nilsson är född 1933.
Lasse Holmqvist (1930-1996) blev genom sitt trygga gemyt en folk-
kär TV-personlighet. Inte minst genom de program han bjöd oss på:
Luffarschack, På Parkett, Trekampen, Sicken vicka, Här är ditt liv och
många fler.
-------------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.hd.se / www.mobil.hd.se / www.rogerlindqvist.blogg.se /
Gunnel Nilsson & Lennart Kjellgren syntes i TV-programmet
Bialitt som producerades av Malmö TV. Båda lever än i dag. Lennart
Kjellgren är i dag 89 år gammal. Gunnel Nilsson är fyllda 78.
Gunnel Nilsson debuterade som filmaktör 1944 i Åsa-Nisse regissören
Ragnar Frisks "Rännstensungar". Gunnel Nilsson är född 1933.
Lasse Holmqvist (1930-1996) blev genom sitt trygga gemyt en folk-
kär TV-personlighet. Inte minst genom de program han bjöd oss på:
Luffarschack, På Parkett, Trekampen, Sicken vicka, Här är ditt liv och
många fler.
-------------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.hd.se / www.mobil.hd.se / www.rogerlindqvist.blogg.se /
Konfrimation
När mina föräldrar var i 14-15 årsåldern var det ett måste att "läsa för prästen". Konfrimation. I dag konfrimeras man också. Men det har blivit allt vanligare att helt enkelt strunta i det. 1971 blev jag konfrimerad, precis som alla de andra i min klass. Hemma i vårt gamla album, fanns två kort på mina föräldrars konfrimation i Hortlax kyrka. För cirka 10-12- år sedan, bad jag mina föräldrar "ge namn" åt alla sina respektive kamrater på bilden. Hade vi inte gjort det då, så hade jag aldrig fått vetskap om detta. Därför tycker jag det är viktigt att medan det finns möjlighet så skall man notera de där namnen på bilderna som finns i våra familjealbum. En dag kommer kanske nåt av barnen eller barnbarnen att nyfiket fråga: "Å vem va de där då? Vad heter den där som syns här"?
Då kanske man står där, och absolut inget vet. Och pga av detta kanske man missar en spännande historia som rör ens släkt. Så skriv för guds skull upp de där namnen medan folk ännu vet. Så har jag i alla fall gjort med mina bilder härhemma, nåja, nästan alla...
Min fars konfrimation i Hortlax kyrka 1937-38.
Följande "gossar" fanns med, under pastor Olssons ledning.
Stående fr. v. ARNE FAHLMAN, Bergsviken, Okänd, GUNNAR ÖHLUND, Storfors, KARL-ARVID LUNDKVIST, Hortlax, ALLAN MARKLUND, Brännfors, Okänd, Okänd, BERGLUND, Hemmingsmark, Okänd, BIRGER FAHLMAN, Hortlax, OLIVER LUNDGREN, flyttade till Sala, Okänd, SIGURD WIKLUND, Hortlax, Okänd, HERBERT HAYLAND, Jävre, Okänd, Okänd.
Sittande fr. v. EGON SANDSTRÖM, Grundvik, Okänd, HERBERT BERGLUND, Hortlax, HÅKAN MARKLUND, Höglandsnäs, HARRY ANDERSSON, Blåsmark, Okänd, ÅKE STRAND, Storfors, TORSTEN LUNDMARK, Storfors, Pastor Olsson, JOHN LINDQVIST, Hortlax, IVAR ERIKSSON, Hortlax (kusin m. John), MELKER LUNDSTRÖM, Hortlax, EUGEN PETTERSSON, Storfors, Okänd, Okänd, JOSEF SANDBERG, Furulund, Okänd, Okänd, RAGNAR LUNDGREN, Hemmingsmark.
Lärjungen; John Elof Lind-
qvist, Hortlax.
Min mors konfrimation i Hortlax kyrka 1943-44.
Följande flickor (och tre pojkar) fanns med under komminister Elof Wiklund ledning.
Stående fr. v. KURT BERGLUND, Hemmingsmark, Okänd, ERIK JOHANSSON, Blåsmark, Okänd, EVA BERG, Pitsund, Johansson, Okänd, MAJVOR JOHANSSON, Bergsviken, Marklund (g.m. Harry M. Bergsviken), ELSY? JONSSON, SONJA LINDBERG, Hortlax, TORA LUNDMAN, Hortlax, CONSTANCE NORDLUND, Hortlax, MAY BERG, Hortlax, ESTRID BERG, Hortlax (kusiner), SIGRID LUNDSTRÖM, Blåsmark, VERA GRAHN, Pitsund, DORA GRAHN, Pitsund (kusiner), MAJ-BRITT ERIKSSON, Bergsviken, INGA CEDER, Blåsmark (dotter till Johan C.), ELNA SANDBERG, Hortlax, MARY GRAHN, Hortlax (kusin m. min mor), GUNVOR LUNDGREN, Blåsmark, (släkt m. min morfar), MALIN OLOFSSON, Mellanboda.
Sittande fr. v. GRETA SUNDSTRÖM, Jävre, KERSTIN JOHANSSON, Jävre, MALIN LUNDBERG, Blåsmark (god vän m. min mor), KARIN WIKSTRÖM, Blåsmark, AGNES?, Hortlax, FLODSTRÖM, Höglandsnäs, HJÖRDIS MARKLUND, Hortlax, VERA LUNDGREN, Bergsviken, Okänd, (fr. Holmträsk?), GRETA WESTERLUND, Hortlax, ELOF WIKLUND, komminister, Hortlax, ANNY WESTERLUND (tvilling m. Greta W.), ANNA NORDSVAHN, Hemmingsmark, MAY-GERD LUNDGREN, Blåsmark, IRMA JONSSON, Hortlax, Okänd, Pitsund, VALLY LUNDGREN, (tvilling m. Vera L.), Okänd,, Pitsund?, STINA LUNDGREN, Hemmingsmark, LINNÉA g. MORÉN, Pitsund.
May-Gerd Karolina Lund-
gren, Blåsmark.
------------------------------------------------
Farsan...managern!
Min far tyckte om att ha det snyggt och prydligt omkring sig. Så även med sina privata papper. Han brukade sitta under lampans sken vid köksbordet, med penna, papper och de räkningar vi skulle betala. När jag började spela var det inte enbart det musikaliska som jag pysslade på med. Det fanns även en del "göra-saker-runt-omkring". Detta gällde alla papper som då och då ramlade ner i brevlådan. Speciellt i deklarationstider var det saker som måste göras. Turen var att vi hade världens bästa man till detta: Helge Öberg i Bredsel. Han skötte mina deklarationer klanderfritt från 1974 fram till 1984-85.
Men innan allt var klart för att skickas, så gjorde min farsa (nästan) allt förarbete. Jag var ung, jag ville spela, inte sitta med en massa tråkiga papper. Så man kan väl säga att pappa var min manager. Jag har sparat en del saker från åren som musiker när vi åkte runt med vår stora turnébuss för att spela. Det finns i samlingarna kuvert och andra saker, där min pappa skrivit med sin speciella handstil. Här kommer lite smakprov på hur det en gång kunde se ut:
I det Lindqvistiska pappersarkivet var det ordning och reda - om
pappa managern fick bestämma. Och det fick han så gärna! Min fars
handstil finns på det här kuvertet. Dess innehåll var detta...
Jag tillhörde Musikerförbundets avdelning 53. Och varje månad kom
ett sådan här avi. Denna är från året 1975. Då spelade jag med Rolf
Åhmans.
På baksidan hade han prydligt och snyggt satt fast kvittot. Det här
var en tid då vårt postkontor ännu fanns kvar i Hortlax. Också långt
före datorns intåg, där man i dag kan göra sina inbetalningar. Den här
räkningen betalades den 3 maj 1975.
Uppdelade i olika kuvert, låg dom där, alla nödvändiga kvitton och
papper - ditsatta av managern - farsan! Noggrant påskrivna.
Kontrolluppgifter från 1978. Pappas verk. På kuvertet står "Öjeby
Idrottsförening". Det här var också under Rolf Åhmans eran. Vi brukade
varje vår spela i Öjebyns sporthall på Björklunda.
En lista som jag gjorde inför en deklaration i slutet av 70-talet. Det
var viktigt att få med alla de inköpta grejerna - varför nu det då?
Jo, det var avdragsgillt.
Snoddas hade på sin tid Torsten Adenby som manager - jag hade en
som var ännu bättre: FARSAN!
---------------------------------------------------------------------------------
Men innan allt var klart för att skickas, så gjorde min farsa (nästan) allt förarbete. Jag var ung, jag ville spela, inte sitta med en massa tråkiga papper. Så man kan väl säga att pappa var min manager. Jag har sparat en del saker från åren som musiker när vi åkte runt med vår stora turnébuss för att spela. Det finns i samlingarna kuvert och andra saker, där min pappa skrivit med sin speciella handstil. Här kommer lite smakprov på hur det en gång kunde se ut:
I det Lindqvistiska pappersarkivet var det ordning och reda - om
pappa managern fick bestämma. Och det fick han så gärna! Min fars
handstil finns på det här kuvertet. Dess innehåll var detta...
Jag tillhörde Musikerförbundets avdelning 53. Och varje månad kom
ett sådan här avi. Denna är från året 1975. Då spelade jag med Rolf
Åhmans.
På baksidan hade han prydligt och snyggt satt fast kvittot. Det här
var en tid då vårt postkontor ännu fanns kvar i Hortlax. Också långt
före datorns intåg, där man i dag kan göra sina inbetalningar. Den här
räkningen betalades den 3 maj 1975.
Uppdelade i olika kuvert, låg dom där, alla nödvändiga kvitton och
papper - ditsatta av managern - farsan! Noggrant påskrivna.
Kontrolluppgifter från 1978. Pappas verk. På kuvertet står "Öjeby
Idrottsförening". Det här var också under Rolf Åhmans eran. Vi brukade
varje vår spela i Öjebyns sporthall på Björklunda.
En lista som jag gjorde inför en deklaration i slutet av 70-talet. Det
var viktigt att få med alla de inköpta grejerna - varför nu det då?
Jo, det var avdragsgillt.
Snoddas hade på sin tid Torsten Adenby som manager - jag hade en
som var ännu bättre: FARSAN!
---------------------------------------------------------------------------------
Glasögonmodets växlingar...
Modet skiftar ju som vi alla vet. Inte bara på klädfronten utan även inom "glasögonindustrin". Mitt första par glasögon fick jag redan i småskolan. Tror det var 1967. Jag var tio år, och tyckte inte alls om att ha brillor som hängde ner på min näsa. Men jag var så illa tvungen. Ibland gick dom sönder och samman, det hände bl. a. när jag började på högstadiet när jag och en kompis brottades i korridoren. Plötsligt så låg de där på det hårda stengolvet, trasiga. När det gått några år så brydde jag mig inte längre om att dom satt där dom satt. Jag hade helt enkelt vant mig vid eländet. Jag har också provat linser, men det gick inte alls bra. Det var 1988 och jag var chaufför på landstingets Transportcentral. Det var ideliga transporter både Boden-Gällivare-Umeå. Vad linserna beträffar så passade vi två inte ihop. Jag hade ett brytningsfel, som man inte lyckades rätta till med linserna. Det var hemskt att sitta bakom ratten och kisa med ögonen. Så vi gick skilda vägar...
Idag har jag haft glasögon i 44 år. Några har jag lyckats spara (ni vet, jag sparar på det mesta) medan en del har flyttat till glasögonhimlen. Bara på skoj så tog jag en bild för att jämföra hur det har sett ut genom åren.
Några exempel på de glasögon som en gång suttit på min näsa. Längst upp till vänster, ses mina första brillor. Dom fick jag redan i 3:e klass. Köpta på Carlssons Ur & Optik på Storgatan i Piteå. Som nummer tre i samma rad ett par "ögon" från cirka 1971. De helsvarta bågarna köptes 1973, dom ogillade jag från första stund. Längst ner i samma rad från 1974, dom följde med när vi åkte till Tyskland på turné. Höger uppifrån, glsögon från 1975/76. De stora cyklopögonen, köptes också på Carlssons, även om jag ibland också gjorde inköpen hos Ulf Åström på Rådhustorget. "Cyklopet" har jag på ett orkesterkort med Rolf Åhmans 1977. Dom ser inte kloka ut. Den andra i raden från 1978, samt de bruna runda, 2000 så även de längst ner omkring 2004.
Eftersom jag haft glasögon så länge, och burit stora tunga saker på min näsa, så har jag i dag små lätta tunna. Rena paradiset. Modet i dag har i viss mån återgått till större glas. Typ pilotmodell. Tycker absolut inte om dom. Jag tror knappast att jag någonsin mera vill ha nåt liknande. Och då får modet säga vad det vill!
Idag har jag haft glasögon i 44 år. Några har jag lyckats spara (ni vet, jag sparar på det mesta) medan en del har flyttat till glasögonhimlen. Bara på skoj så tog jag en bild för att jämföra hur det har sett ut genom åren.
Några exempel på de glasögon som en gång suttit på min näsa. Längst upp till vänster, ses mina första brillor. Dom fick jag redan i 3:e klass. Köpta på Carlssons Ur & Optik på Storgatan i Piteå. Som nummer tre i samma rad ett par "ögon" från cirka 1971. De helsvarta bågarna köptes 1973, dom ogillade jag från första stund. Längst ner i samma rad från 1974, dom följde med när vi åkte till Tyskland på turné. Höger uppifrån, glsögon från 1975/76. De stora cyklopögonen, köptes också på Carlssons, även om jag ibland också gjorde inköpen hos Ulf Åström på Rådhustorget. "Cyklopet" har jag på ett orkesterkort med Rolf Åhmans 1977. Dom ser inte kloka ut. Den andra i raden från 1978, samt de bruna runda, 2000 så även de längst ner omkring 2004.
Eftersom jag haft glasögon så länge, och burit stora tunga saker på min näsa, så har jag i dag små lätta tunna. Rena paradiset. Modet i dag har i viss mån återgått till större glas. Typ pilotmodell. Tycker absolut inte om dom. Jag tror knappast att jag någonsin mera vill ha nåt liknande. Och då får modet säga vad det vill!
Birgitta Andersson gör reklam
Sveriges vackraste röst...har det sagts att hon har. Och det ligger kanske nåt i det. Själv så tycker jag att hon är en alldeles förtjusande komedienne med ett slags kvittrande i repliken. Hon syns inte lika mycket nuförtiden, vilket är synd. Hon är absolut en av våra stora i teater, revy- och filmsammanhang. Jag minns henne med glädje från Tage Danielssons film "Att angöra en brygga". Här gör hon reklam tillsammans med sonen Matti Bye född 1966. Mattis pappa heter Anders Bye. Matti har gjort sig ett namn som duktig kompositör och pianist. Det konstnärliga går alltså i arv.
FEMINA ¤ Den 21 januari 1968.
FEMINA ¤ Den 21 januari 1968.
Kockums nya.../1953
Om än man inte visste årtalet på den här annonsen, så skulle den på nåt sätt ändå liksom skvallra att den tillhör det svunna 1950-talet. Stilen, kompositionen gör att man genast känner igen sig. Säger och påstår femtiotalisten Roger Lindqvist.
DET BÄSTA ¤ 1953.
Ljuset kommer från LUMA.../1953
DET BÄSTA ¤ 1953.
Puch Cross - 1967
I ett tidigare inlägg berättade jag om min första moppe som jag köpte av kollegan Janne Höglund. Året var 1973, vi spelade i John Harrys båda två. Körkortet var ännu inte aktuellt, så det blev en moppe som jag avhämtade hemma hos Janne i Munksund. Moppen var en Puch Cross 1967. Det finns inte många foton bevarade, men ett har jag hittat. Så om du läser detta Janne så ser du här mitt bildbevis, så att du inte tror att jag ljuger...
1984 tog jag det här fotot av Andreas och hans farfar John vid min
moped som jag köpte 1973. Något år därpå så sålde jag den till en
kille på Degeränget.
Ute på nätet hittade jag en likadan pärla som jag själv en gång hade.
Puch MC 50 MOTO-CROSS 1967.
-------------------------------------------------------------------------
Bild: www.mopedmuseum.se
1984 tog jag det här fotot av Andreas och hans farfar John vid min
moped som jag köpte 1973. Något år därpå så sålde jag den till en
kille på Degeränget.
Ute på nätet hittade jag en likadan pärla som jag själv en gång hade.
Puch MC 50 MOTO-CROSS 1967.
-------------------------------------------------------------------------
Bild: www.mopedmuseum.se
Piteås 350-årsjubileum förbereds
Detta är jubileumskomittén, fr. v. idrotts- och fritidsnämndens ord-
förande Axel Bogren, turistnämndens ordförande Torsten Hedman,
stadsfullmäktiges presidium med Frans Tenevall, Tage Hansson och
Gustaf Nyberg samt sekreteraren Gunnar Johansson och Nils Brorson
från kulturnämnden.
Den 12 maj 1621 blev Piteå stad. Brevet härom kom med budkavle från Stockholm. Staden låg då vid nuvarande Öjebyn men flyttades 1666 efter en ödeläggande brand till sin nuvarande plats. Nästa år 1971, firas alltså 350-årsjubileum av stadens tillkomst och det kommer att ske med en hel del arrangemang. Vilka är inte bestämt med drätselkammaren har tillsatt en kommitté som arbetar med programmet.
På fredagskvällen hade kommittén sitt första sammanträde. I kommittén ingår stadsfullmäktiges presidium med ordföranden Tage Hansson, Frans Tenevall, Gustaf Nyberg, turistnämndens ordförande Torsten Hedman, idrotts- och fritidsnämndens ordförande Axel Bogren samt ledamoten i kulturnämnden Nils Brorson. Som sekreterare fungerar Gunnar Johansson.
Några större pengar anslås inte för arrangemangen under jubileumsåret då Piteå stads ekonomi är ansträngd men det skall i alla fall bli något i stil med de festligheter som anordnades när äktenskapet mellan staden och de tre landskommunerna blev ett faktum. Hur som helst kommer programmet att inledas den 12 maj nästa år, den dag då staden fyller 350 år.
Riksdagsman Tage Hansson är Piteå stads 15:de stadsfullmäktige-
ordförande och en av dem som suttit längst. Tage ligger trea med sina
11 år efter den förste ordföranden rektor Axel Lundström som var ord-
förande i 24 år och chefredaktör Sven Dahlberg. Den här samlingen av
fullmäktigeordföranden sitter i rådhuset men skall flyttas till nya stads-
huset.
-----------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 25 maj 1970.
Ingrid Bergman och Maurice Chevalier
¤ Ingrid Bergman, som bara blir vackrare och vackrare, sågs
häromdagen tillsammans med Maurice Chevalier på Savoy
Hotel i London i samband med att den franske sångaren signer-
ade sina egenhändigt skrivna memoarer "I remember it well".
--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 12 mars 1971.
DIDO - RAKTVÅL
PÅ VAKT ¤ Den 7 maj 1940.
En tupplur på Röda Kvarn - med Clark Gable & Vivien Leigh
Det var tänkt att bli en romantisk afton. Bara jag och Elisabeth i sällskap med Scarlett O´Hara och Rhett Butler. Ja, de sistnämnda två var huvudpersoner i filmen vi skulle se: Borta med vinden. Jag gjorde militärtjänstgöringen just då. Vilket fick till följd att jag jämt var så in i bomben trött, och min stora fritidssysselsättning var Sova! Vi hade precis träffats, och varje sekund och minut ville jag tillbringa med Elisabeth. Men den här kvällen blev nog inte riktigt som vi båda tänkt oss.
Det var som jag minns, Elisabeths idé att gå på bio för att se filmernas film. Exakt 238 minuter skulle vi sitta i våra biostolar för att följa med tillbaks till det amerikanska inbördeskriget på 1860-talet. Borta med vinden, som spelades in 1939, hade tilldelats hela 8 Oscars vilket var ett gott betyg som något. Det skulle bli en romantisk afton hand i hand ömt omslingrade i Röda Kvarns lokaler på Storgatan i Piteå.
Trots att jag gjorde mitt allra bästa för att inför Elisabeths ögon vara romantisk, så ville mina ögonlock falla ner som de persienner vi hade hemma. Och medan den amerikanska södern brann, och Rhett Butler och Scarlett´O´Hara möttes i världshistoriens mest minnesvärda kyss, så låg menige Lindqvist och sov. Tro mig, men jag gjorde tappra försök under de nära fyra timmar som filmen varade. Tyvärr så ville inte min romantiska sida komma fram. Jag var trött efter att försvarat min kung och vårt land. Nåja, försvarat och försvarat, jag hade i alla fall putsat mina kängor så pass, att man nästan kunde se sin egen spegelbild i dem.
Och när Ahley Wilkes och Melanie Hamilton också skymtade förbi på vita duken, så hördes en och annan snarkning från den tappre soldaten Lindqvist från Hortlax. När bion äntligen var slut, och romantiken lika bortbåst som en storm i april, så tändes ljusen och det var dags för mig att vakna. Jag har förträngt vad Elisabeth sa och tyckte, om vår gemensamma romantiska kväll. Och det kanske är lika bra. Efter denna romantiska miss, så kom jag med ett förslag. Att nästa gång vi två skulle se romantska bilder på en vit duk, var det ju lika bra att kolla in Lady & Lufsen i deras berömda köttbullscen. Det smäller ju ännu högre, och är ju också betydligt mycket kortare än Borta med vinden. Svaret jag fick av Elisabeth, kan ni tänka er, detta har jag nämligen också förträngt.
Att ligga i lumpen och att försvara sitt land mot fienden är ett rätt så
tröttsamt jobb. Att samtidigt vara romantisk med sin kära...ja, då kan
det bli komplikationer.
Det var jag, Bettan, Scarlett O´Hara och Rhett Butler på
Röda Kvarn i Piteå. Tillsammans skulle vi medverka till
en romantisk helafton. Tyvärr kära Vivien Leigh och
Clark Gable, så somnade jag bort från den amerikanska
södern och det inbördeskrig som rasade.
Det kunde varit jag och Bettan...men det var Clark Gable och Vivien
Leigh i den världsberömda filmen Borta med vinden. I sin biofåtölj i
salongen låg menige Lindqvist från Hortlax och sov sin välbehövda
skönhetssömn.
-----------------------------------------------------------------------------
ROGER LINDQVIST. Bilder: www.engelholm.se / www.bloggywood.moviezine.se /
Det var som jag minns, Elisabeths idé att gå på bio för att se filmernas film. Exakt 238 minuter skulle vi sitta i våra biostolar för att följa med tillbaks till det amerikanska inbördeskriget på 1860-talet. Borta med vinden, som spelades in 1939, hade tilldelats hela 8 Oscars vilket var ett gott betyg som något. Det skulle bli en romantisk afton hand i hand ömt omslingrade i Röda Kvarns lokaler på Storgatan i Piteå.
Trots att jag gjorde mitt allra bästa för att inför Elisabeths ögon vara romantisk, så ville mina ögonlock falla ner som de persienner vi hade hemma. Och medan den amerikanska södern brann, och Rhett Butler och Scarlett´O´Hara möttes i världshistoriens mest minnesvärda kyss, så låg menige Lindqvist och sov. Tro mig, men jag gjorde tappra försök under de nära fyra timmar som filmen varade. Tyvärr så ville inte min romantiska sida komma fram. Jag var trött efter att försvarat min kung och vårt land. Nåja, försvarat och försvarat, jag hade i alla fall putsat mina kängor så pass, att man nästan kunde se sin egen spegelbild i dem.
Och när Ahley Wilkes och Melanie Hamilton också skymtade förbi på vita duken, så hördes en och annan snarkning från den tappre soldaten Lindqvist från Hortlax. När bion äntligen var slut, och romantiken lika bortbåst som en storm i april, så tändes ljusen och det var dags för mig att vakna. Jag har förträngt vad Elisabeth sa och tyckte, om vår gemensamma romantiska kväll. Och det kanske är lika bra. Efter denna romantiska miss, så kom jag med ett förslag. Att nästa gång vi två skulle se romantska bilder på en vit duk, var det ju lika bra att kolla in Lady & Lufsen i deras berömda köttbullscen. Det smäller ju ännu högre, och är ju också betydligt mycket kortare än Borta med vinden. Svaret jag fick av Elisabeth, kan ni tänka er, detta har jag nämligen också förträngt.
Att ligga i lumpen och att försvara sitt land mot fienden är ett rätt så
tröttsamt jobb. Att samtidigt vara romantisk med sin kära...ja, då kan
det bli komplikationer.
Det var jag, Bettan, Scarlett O´Hara och Rhett Butler på
Röda Kvarn i Piteå. Tillsammans skulle vi medverka till
en romantisk helafton. Tyvärr kära Vivien Leigh och
Clark Gable, så somnade jag bort från den amerikanska
södern och det inbördeskrig som rasade.
Det kunde varit jag och Bettan...men det var Clark Gable och Vivien
Leigh i den världsberömda filmen Borta med vinden. I sin biofåtölj i
salongen låg menige Lindqvist från Hortlax och sov sin välbehövda
skönhetssömn.
-----------------------------------------------------------------------------
ROGER LINDQVIST. Bilder: www.engelholm.se / www.bloggywood.moviezine.se /
LILL-BABS - "Tänk om man fick ta med sej henne hem!"
Rubriken kräver kanske en förklaring. Det är inte mina ord, utan den fanns i tidningen SE när man 1976 fyllde 40 år. Rubriken gällde Lill-Babs, som även hon uppnådde de fyrtio detta år. Repotaget var en tillbakablick på hennes karriär i vår svenska showbusiness.
//Roger.
------------------------------------------
SE:s fotograf Björn Larsson har följt henne under 20 år. Här är hans
bilder!
¤ Flickan ska fylla 40. Detta är naturligtvis ett motsägesefullt faktum. Flicka och 40. Jänta, med pigga ögon och kramgo kropp. Men medelålders, som sagt.
Barbro Margareta Svensson. Född 380309. I Järvsö, Hälsingland. Årsbarn med SE. Vi säger grattis. Så får det vara nog om det. Svenssons bor fyra trappor upp i ett hus på Riddargatan i Stockholm. Nio rum och kök. Några hallar och serveringsgångar. Högt i tak. Heltäckande mattor. Blomsterfyllda burspråk. Tre och fem i månaden.
- Det är dyrt, säger Barbro sedan hon kramat oss välkomna. Men visst är våningen vacker. Och praktiskt. Här ryms både kontor och arbetsrum. Det står en ensam bok bland pärmarna i det inre arbetsrummet. "Kärlekens nöjen - en handbok i konsten att älska". Jodå, hon har läst den.
Från dom franska fönstren i kontorsrum två ser man Nybroviken och kajerna. "Mälarutsikt" som Lasse kallar det. Lasse är bror och producent i storasysters bolag. Just nu förbereder han sommarens folkparksturné. Det blir Lill-Babs tjugofjärde. Det är riktigt att också dom mest fisförnäma kritiker erkänt artisten Barbro Svensson, främst då efter hennes härliga Annie i Göteborg och dom senaste krogshowerna. Det är inte längre "fult" att gilla Lill-Babs. I dag platsar hon på parnassen. Men det är fortfarande i parkerna Lill-Babs hör hemma och har sitt hjärta. Och här, mellan björkarna och skjutbanorna och korvstånden, möter hon också sin stora publik. Här är hon självklar och oantastbar, älskad och hyllad. Vilken folkpark tänker du helst på? Lång tystnad. Sedan:
- Det finns så många. Men ta t. ex. parken i Västerås en solig och varm söndagseftermiddag. Folk är lediga. Dom har barnen med sig. Det är ballonger och tombolastånd och spända förväntningar. Det är folkparksstämning när den är som finast.
- Sen är naturligtvis Kungsan här i Stockholm speciell. Den är ju ingen folkpark men ändå. Vi brukar alltid ha tur med vädret i Kungsan. Vi brukar ha massor av folk. Och så avslutar vi alltid sommarturnén där.
Lill-Babs har besökt nästan alla folkparker runt om i Sverige.
- Fast det finns några kvar, säger hon själv. Jag har turnerat där
i tjugo år! Bilden ovan är från året 1973 i Gävle.
Dessa bilder härrör från Osby 1971 och Västerås 1959.
¤ Själv tänker jag på folkparken i Dala-Floda. Här finns skjutbanor, lottstånd med "vinst varje gång", korv, läsk, popcorn, spunnet socker, stadiga ordningsvakter, kulörta lyktor i paviljongstaket och brännvin på herrtoaletten. Här finns också Lill-Babs mest varje sommar. 1973 hade hon en blå tältklänning med lila blommor på sej. Hon öppnade med "Den blomstertid nu kommer". Mitt under andra låten växlade orkestern över till sambatakt samtidigt som Lill-Babs tog av sej "tältet".
Och så stod hon plötsligt där i en snäv och trångt åtsmitande hellång V-ringad blå klänning, bar på ryggen och uppslitsad framtill. Själv stod jag intryckt bland dom andra i tusenpersonerspubliken och noterade att hon har ett sjutusan till gensvar från sina fans, den här flickan...Jag skrev "Man vill krama Lill-Babs och hon ser ut som om hon skulle tycka om det". Hon tycker om det. Efter en rivig halvtimme avslutade Lill-Babs med en budskapsvisa, text Carl-Anton: "Vi behöver varandra, du och jag och dom andra som står utanför". Sen gick hon in i logen bakom scenen, torkade svetten i pappersservetter och signerade idolkort åt ordningsvakterna.
¤ Jag tänker också på småländska Svenljunga och Lions loppmarknad där häromåret. Man hölls som vanligt på industriområdet bakom Kinda storkök. Regnet öste ner. Regnförsäkringen som välgörenhetsfolket löst för 365 kronor betalades ut då det föll mer än 25 millimeter mellan klockan tolv och fjorton. Dom skulle kunna ha ställt in om det nu inte hade varit för Barbro Svensson. Hon ställer inte in. Hon ställer upp. Också i ösregn. 1483 betalande trängde ihop sej under paraplyerna och applåderade entusiastiskt Idolen.
Klockan två på natten en varm sommarnatt: efter tre shower vandrar
Lill-Babs genom Gävle folkpark till turnébussen.
Men högst och längst applåderar Lars Fröding från Borås. Lars älskar Lill-Babs. Vi träffades i Huskvarna Folkets Park där han väntade på henne utanför omklädningsrummet.
- Jag har följt Lill-Babs sen hon debuterade på Danspalatset, jag tror det var 1958. Hon är underbar! Jag har alla hennes plattor, drygt hundra stycken. Jag tycker att hon är Sveriges, ja, världens bästa artist. Jag försöker se henne så ofta jag kan. I förfjol for jag upp till Järvsö och såg henne på hemmaplan. Ahh, vilken upplevelse! 55 minuter efter showens slut öppnade Barbro Svensson dörren och kom ut på trappan. Fröding:
- Va go hon är! Titta va sorgsen hon verkar vara. Jag undrar om hon är riktigt lycklig. Jag menar, hon är ju inte gift eller så. Tänk om man fick ta henne med sej hem. Men det är förstås rena önsketänkandet.
Simon Brehm upptäckte och trodde på Lill-Babs. En bild från 1959. Han
var hennes manager och skivproducent. Han fick i gång mej, säger
Lill-Babs.
Stikkan Anderson skrev henns genombrottslåt "Är du kär i
mej ännu, Klas-Göran". Hon skrek sönder rösten på låten.
Bilden från 1960.
¤ Hav tröst, Lars Fröding. Din tid är kommen. Du kan ta Lill-Babs med dej hem. Din idol finns i form av Barbiedocka. Pris 26:50. För idén svarar affärsmannen Rolf Olsson, Göteborg. Dockan tillverkas i Hongkong. Lill-Babs är den första svenska artist som vem som helst kan leka med. Så kan det vara när man är idol. Vilka idoler har du själv haft under åren?
- Alice Babs, förstås. Hon var den första. Doris Day och Cyd Charisse. Jag älskade dansfilmer. Sen kom jazzperioden på 50-talet med Ella Fitzgerald, Sarah Vaughn och Sammy Davis. 60-talet med Eddie Gormé och Steve Lawrence. Ja, alla bra artister.
- Wilma Rudolph var min idol under Romolympiaden. Åh vad jag beundrade henne. Jag hade talförbud i sex veckor och låg på Karolinska sjukhuset och tittade på Wilma på TV, lyssnade på Hyland i radion och stickade. Samtidigt. Jag hade besöksförbud för att jag inte skulle frestas att prata. Men både Gösta Ekman och Stikkan Anderson lyckades smita förbi och ta sej in. Var det inte Stikkan som...
- Skrev Klas-Göran. Jo, det var han. Och Klas-Göran är väl den låt som jag minns bäst. Den betydde ju det stora genombrottet för mej.
Vilken bit tycker du bäst om att sjunga i dag?
- Bli en clown. Sture Lundqvist har skrivit en underbar text. Och jag har, peppar, peppar, fått jättefin kritik för sången.
Direktör Rolf Olsson ska ge ut Lill-Babs-dockan lagom till hennes
40-årsdag. 12 000 dockor har tillverkats i Hongkong och ska nu säljas
i Sverige.
För 26:50 kan du köpa och ta hem Lill-Babs. Som docka. Själv
tjänar Lill-Babs inte ett öre och får inget av försäljningen.
¤ Ska vi prata om Männen i ditt liv?
- Inte om alla väl... (Skratt). Om Simon Brehm?
- Simon ja. Det var han som fick igång Svensson kan man säga. Han var en reservpappa och beskyddare och pådrivare. Allt i ett. Simon var krävande och lite butter i sitt sätt. Jag minns bara att han klappade mej på kinden vid ett enda tillfälle. Det var när jag hade krockat med grisbilen.
Grisbilen...?
- Ja, 1960 tror jag utanför Sala. Brett och rakt som en landningsbana. Jag körde. Men så tittade jag till på en kille som stod och liftade vid sidan av vägen. Det räckte med den lilla korta bristen på uppmärksamhet. Pang in i en traktor med släp. Jag klämdes fast mot ratten - trots att jag hade säkerhetsbälte på mej. Grabbarna fick loss mej och la mej vid sidav av vägen. Jag låg där och tjatade om att jag inte ville åka ambulans. Jag var väl lite chockad och så hade jag skadat benet.
- Plötsligt så kommer det fram en jättelik sugga och började nosa på mej. Jag blev livrädd och skrek. Simon klappade mej på kinden och lugnade mej. Suggan hade ramlat av traktorsläpet, visade det sig. Ett par veckor senare meddelade bonden att samma sugga nedkommit med arton välskapta ungar.
Barbro skrattar och blir sedan allvarlig:
- Tänk att det är elva år sedan Simon...
Lill-Babs som badflicka - och omslagsflicka. Fr. v. en bild från 1975 i
Järvsö, mitten med apelsinerna, togs för ett skivomslag av fotografen
Kary Lasch. Till höger Lill-Babs från tidigt 60-tal.
Vi talar om döden, om vår egen rädsla för den och om smärtan när någon nära dör.
- Malin som fyllt elva har börjat bekymra sej för att jag ska dö. Hon säger att hon förstår att jag som ju är äldre antagligen kommer att dö före henne. Men hon säger också att hon inte vill leva när jag är död. Hon vill att vi ska ligga i varsin kista med ett rör emellan kistorna så att vi kan hålla varandra i handen. När Barbro Hörberg gick bort skrev Krister Wickman, pianisten, en känslig, vacker text. Lill-Babs sjöng: "När mörkret kramat själen och du skrivit dina sista ord".
Åke Falck är också död. Som en av sina sista insatser regisserade han Barbro i "Annie get your gun".
- Åke betydde oerhört mycket för mej. Han gav mej självförtroende. Inte bara mej förresten. Han fick alla inblandade att känna sin betydelse. När jag ville hoppa av, jag tyckte inte att jag räckte till, så sa han "Du är bäst. Jag anser att du är bäst i Sverige för den rollen. Och jag skulle aldrig riskera uppsättningen genom att engagera dej om jag inte var övertygad om att du kommer att göra succé".
Åke övertygade mej.
- Och tänk bara som han pratade, som han formulerade sej. Jag njöt av att bara lyssna på honom. När Åke t ex ringde Karin och bestämde att dom skulle träffas sa han: "Vi möts om en halv timme under almarna". Under almarna! Det var inte tal om att träffas i parken inte.
Barbro på karneval i Bayern 1965.
Barbro är intresserad av att vårda sitt språk. Hon avskyr t ex svordomar. Och har lekt lite Eliza - Mr Higgins med Sven-Bertil Taube.
- Jag tycker han talar så vackert. Hans sätt att säga "fantastiskt" låter mycket starkare än mitt "jävligt". För några år sedan satt Sven-Bertil och jag två hela nätter i källaren i Sollentuna och nötte hälsingska mot rikssvenska. Ytterligare ett par "män i mitt liv", när vi ändå är i gång. Två karlar som attraherar fru Svensson. Sammy Davis pch Cornelis Vreeswijk.
- Dom sexigaste killar jag vet. Själv upplever jag mej mer som spexig än sexig. Men det är klart att jag vill vara kvinnlig.
Dansaren Åke Norin som Barbro lever ihop med sedan några år tänder en cigarett och bjuder Barbro på ett luffarbloss, dvs blåser ut sin rök i hennes mun. Barbro har slutat röka. Igen. Under en tidigare rökfri period berättade hon den här historien för mej:
- Jag drömde att jag var på en sorts klinik. Det var en massa människor i vita rockar som öppnade rökpatienternas kroppar och tog ut lungorna och la dom på golvet och spolade dom rena med vatten.
- Dom körde in en kanyl i halsen på mej och blåste in luft. Till slut vällde tjäran ur mej genom munnen. När jag vaknade tömde jag alla askkoppar. Jag höll upp med att röka i tre månader. En läkare sa att jag hade blivit nikotonförgiftad. I dag är det ett år sedan hon slutade.
Lill-Babs på Kanarieöarna 1960. Hon hade då inte haft semester på
fyra år.
¤ Barbro bjuder på köttsoppa och hårda ostmackor i köket. En av våningens arton telefonapparater ringer för elfte gången på en halvtimme. Barbro går från bordet.
- Ät ni grabbar. Jag bantar - som vanligt.
Hon kommer tillbaka efter en stund. Fortsätter:
- Det här är min sämsta sida. Jag har så fruktansvärt dålig karaktär när det gäller mat. Jag går upp och upp och upp. Och jag bantar och bantar och bantar.
- Lars Forssell skulle intervjua mej för någon vecka sedan. Och då ville han bjuda mej på lunch. Keso och lingonsylt sa jag, inget annat. Vi träffades hemma i hans skrivarlya. Han hade redan dukat när jag kom. Keso och mjölk och djupa tallrikar. Lasse trodde att Keso var något slags gröt och att den alltså skulle ätas ihop med mjölk. Vilket jubel. Om den här bristande matkaraktären är din sämsta sida vilken är då din bästa?
- Jag har ett ganska jämt humör. Jag är hemskt envis - "allting går utom nyfödda barn". Och jag tycker om - du vet, tycker om att försöka förstå varför.
Lill-Babs från hennes folkparksshow 1977, från premiären på Lise-
berg.
Vad tycker du bäst om?
- Ungarna. Och att få jobba med det här jobbet man håller på med. Det är så in i vassen skönt att stå där uppe på scenen och se folk i publiken bli glada eller lite rörda. Du får så många känsloyttringar mot dej. Ser så många ansikten och miner.
Vad tycker du sämst om?
- Elakheter. Jag har ju själv fått höra till leda att jag är snäll. Det är precis som om man skulle vara lite dum i huvudet bara för att man uppfattas som snäll. Lite mähäig. Dom som är elaka förföljs inte på samma sätt. Men jag är så gärna snäll. Det är den naturligaste sak i världen för mej. Det är ointelligent att vara elak.
Du är alltså snäll - och blyg?
- Ja, faktiskt. Men min blyghet den jobbar jag med. Jag försöker låta bli att prata forcerat när jag blir generad och att stirra ned i backen när jag går ut på stan. Jag vill komma över det här. Vill höja blicken från munnen till ögonen när jag talar med någon.
Lill-Babs under sin folkparksturné sommaren 1975.
------------------------------------------------------------------------------------
SE ¤ Den 26 januari 1976.
//Roger.
------------------------------------------
SE:s fotograf Björn Larsson har följt henne under 20 år. Här är hans
bilder!
¤ Flickan ska fylla 40. Detta är naturligtvis ett motsägesefullt faktum. Flicka och 40. Jänta, med pigga ögon och kramgo kropp. Men medelålders, som sagt.
Barbro Margareta Svensson. Född 380309. I Järvsö, Hälsingland. Årsbarn med SE. Vi säger grattis. Så får det vara nog om det. Svenssons bor fyra trappor upp i ett hus på Riddargatan i Stockholm. Nio rum och kök. Några hallar och serveringsgångar. Högt i tak. Heltäckande mattor. Blomsterfyllda burspråk. Tre och fem i månaden.
- Det är dyrt, säger Barbro sedan hon kramat oss välkomna. Men visst är våningen vacker. Och praktiskt. Här ryms både kontor och arbetsrum. Det står en ensam bok bland pärmarna i det inre arbetsrummet. "Kärlekens nöjen - en handbok i konsten att älska". Jodå, hon har läst den.
Från dom franska fönstren i kontorsrum två ser man Nybroviken och kajerna. "Mälarutsikt" som Lasse kallar det. Lasse är bror och producent i storasysters bolag. Just nu förbereder han sommarens folkparksturné. Det blir Lill-Babs tjugofjärde. Det är riktigt att också dom mest fisförnäma kritiker erkänt artisten Barbro Svensson, främst då efter hennes härliga Annie i Göteborg och dom senaste krogshowerna. Det är inte längre "fult" att gilla Lill-Babs. I dag platsar hon på parnassen. Men det är fortfarande i parkerna Lill-Babs hör hemma och har sitt hjärta. Och här, mellan björkarna och skjutbanorna och korvstånden, möter hon också sin stora publik. Här är hon självklar och oantastbar, älskad och hyllad. Vilken folkpark tänker du helst på? Lång tystnad. Sedan:
- Det finns så många. Men ta t. ex. parken i Västerås en solig och varm söndagseftermiddag. Folk är lediga. Dom har barnen med sig. Det är ballonger och tombolastånd och spända förväntningar. Det är folkparksstämning när den är som finast.
- Sen är naturligtvis Kungsan här i Stockholm speciell. Den är ju ingen folkpark men ändå. Vi brukar alltid ha tur med vädret i Kungsan. Vi brukar ha massor av folk. Och så avslutar vi alltid sommarturnén där.
Lill-Babs har besökt nästan alla folkparker runt om i Sverige.
- Fast det finns några kvar, säger hon själv. Jag har turnerat där
i tjugo år! Bilden ovan är från året 1973 i Gävle.
Dessa bilder härrör från Osby 1971 och Västerås 1959.
¤ Själv tänker jag på folkparken i Dala-Floda. Här finns skjutbanor, lottstånd med "vinst varje gång", korv, läsk, popcorn, spunnet socker, stadiga ordningsvakter, kulörta lyktor i paviljongstaket och brännvin på herrtoaletten. Här finns också Lill-Babs mest varje sommar. 1973 hade hon en blå tältklänning med lila blommor på sej. Hon öppnade med "Den blomstertid nu kommer". Mitt under andra låten växlade orkestern över till sambatakt samtidigt som Lill-Babs tog av sej "tältet".
Och så stod hon plötsligt där i en snäv och trångt åtsmitande hellång V-ringad blå klänning, bar på ryggen och uppslitsad framtill. Själv stod jag intryckt bland dom andra i tusenpersonerspubliken och noterade att hon har ett sjutusan till gensvar från sina fans, den här flickan...Jag skrev "Man vill krama Lill-Babs och hon ser ut som om hon skulle tycka om det". Hon tycker om det. Efter en rivig halvtimme avslutade Lill-Babs med en budskapsvisa, text Carl-Anton: "Vi behöver varandra, du och jag och dom andra som står utanför". Sen gick hon in i logen bakom scenen, torkade svetten i pappersservetter och signerade idolkort åt ordningsvakterna.
¤ Jag tänker också på småländska Svenljunga och Lions loppmarknad där häromåret. Man hölls som vanligt på industriområdet bakom Kinda storkök. Regnet öste ner. Regnförsäkringen som välgörenhetsfolket löst för 365 kronor betalades ut då det föll mer än 25 millimeter mellan klockan tolv och fjorton. Dom skulle kunna ha ställt in om det nu inte hade varit för Barbro Svensson. Hon ställer inte in. Hon ställer upp. Också i ösregn. 1483 betalande trängde ihop sej under paraplyerna och applåderade entusiastiskt Idolen.
Klockan två på natten en varm sommarnatt: efter tre shower vandrar
Lill-Babs genom Gävle folkpark till turnébussen.
Men högst och längst applåderar Lars Fröding från Borås. Lars älskar Lill-Babs. Vi träffades i Huskvarna Folkets Park där han väntade på henne utanför omklädningsrummet.
- Jag har följt Lill-Babs sen hon debuterade på Danspalatset, jag tror det var 1958. Hon är underbar! Jag har alla hennes plattor, drygt hundra stycken. Jag tycker att hon är Sveriges, ja, världens bästa artist. Jag försöker se henne så ofta jag kan. I förfjol for jag upp till Järvsö och såg henne på hemmaplan. Ahh, vilken upplevelse! 55 minuter efter showens slut öppnade Barbro Svensson dörren och kom ut på trappan. Fröding:
- Va go hon är! Titta va sorgsen hon verkar vara. Jag undrar om hon är riktigt lycklig. Jag menar, hon är ju inte gift eller så. Tänk om man fick ta henne med sej hem. Men det är förstås rena önsketänkandet.
Simon Brehm upptäckte och trodde på Lill-Babs. En bild från 1959. Han
var hennes manager och skivproducent. Han fick i gång mej, säger
Lill-Babs.
Stikkan Anderson skrev henns genombrottslåt "Är du kär i
mej ännu, Klas-Göran". Hon skrek sönder rösten på låten.
Bilden från 1960.
¤ Hav tröst, Lars Fröding. Din tid är kommen. Du kan ta Lill-Babs med dej hem. Din idol finns i form av Barbiedocka. Pris 26:50. För idén svarar affärsmannen Rolf Olsson, Göteborg. Dockan tillverkas i Hongkong. Lill-Babs är den första svenska artist som vem som helst kan leka med. Så kan det vara när man är idol. Vilka idoler har du själv haft under åren?
- Alice Babs, förstås. Hon var den första. Doris Day och Cyd Charisse. Jag älskade dansfilmer. Sen kom jazzperioden på 50-talet med Ella Fitzgerald, Sarah Vaughn och Sammy Davis. 60-talet med Eddie Gormé och Steve Lawrence. Ja, alla bra artister.
- Wilma Rudolph var min idol under Romolympiaden. Åh vad jag beundrade henne. Jag hade talförbud i sex veckor och låg på Karolinska sjukhuset och tittade på Wilma på TV, lyssnade på Hyland i radion och stickade. Samtidigt. Jag hade besöksförbud för att jag inte skulle frestas att prata. Men både Gösta Ekman och Stikkan Anderson lyckades smita förbi och ta sej in. Var det inte Stikkan som...
- Skrev Klas-Göran. Jo, det var han. Och Klas-Göran är väl den låt som jag minns bäst. Den betydde ju det stora genombrottet för mej.
Vilken bit tycker du bäst om att sjunga i dag?
- Bli en clown. Sture Lundqvist har skrivit en underbar text. Och jag har, peppar, peppar, fått jättefin kritik för sången.
Direktör Rolf Olsson ska ge ut Lill-Babs-dockan lagom till hennes
40-årsdag. 12 000 dockor har tillverkats i Hongkong och ska nu säljas
i Sverige.
För 26:50 kan du köpa och ta hem Lill-Babs. Som docka. Själv
tjänar Lill-Babs inte ett öre och får inget av försäljningen.
¤ Ska vi prata om Männen i ditt liv?
- Inte om alla väl... (Skratt). Om Simon Brehm?
- Simon ja. Det var han som fick igång Svensson kan man säga. Han var en reservpappa och beskyddare och pådrivare. Allt i ett. Simon var krävande och lite butter i sitt sätt. Jag minns bara att han klappade mej på kinden vid ett enda tillfälle. Det var när jag hade krockat med grisbilen.
Grisbilen...?
- Ja, 1960 tror jag utanför Sala. Brett och rakt som en landningsbana. Jag körde. Men så tittade jag till på en kille som stod och liftade vid sidan av vägen. Det räckte med den lilla korta bristen på uppmärksamhet. Pang in i en traktor med släp. Jag klämdes fast mot ratten - trots att jag hade säkerhetsbälte på mej. Grabbarna fick loss mej och la mej vid sidav av vägen. Jag låg där och tjatade om att jag inte ville åka ambulans. Jag var väl lite chockad och så hade jag skadat benet.
- Plötsligt så kommer det fram en jättelik sugga och började nosa på mej. Jag blev livrädd och skrek. Simon klappade mej på kinden och lugnade mej. Suggan hade ramlat av traktorsläpet, visade det sig. Ett par veckor senare meddelade bonden att samma sugga nedkommit med arton välskapta ungar.
Barbro skrattar och blir sedan allvarlig:
- Tänk att det är elva år sedan Simon...
Lill-Babs som badflicka - och omslagsflicka. Fr. v. en bild från 1975 i
Järvsö, mitten med apelsinerna, togs för ett skivomslag av fotografen
Kary Lasch. Till höger Lill-Babs från tidigt 60-tal.
Vi talar om döden, om vår egen rädsla för den och om smärtan när någon nära dör.
- Malin som fyllt elva har börjat bekymra sej för att jag ska dö. Hon säger att hon förstår att jag som ju är äldre antagligen kommer att dö före henne. Men hon säger också att hon inte vill leva när jag är död. Hon vill att vi ska ligga i varsin kista med ett rör emellan kistorna så att vi kan hålla varandra i handen. När Barbro Hörberg gick bort skrev Krister Wickman, pianisten, en känslig, vacker text. Lill-Babs sjöng: "När mörkret kramat själen och du skrivit dina sista ord".
Åke Falck är också död. Som en av sina sista insatser regisserade han Barbro i "Annie get your gun".
- Åke betydde oerhört mycket för mej. Han gav mej självförtroende. Inte bara mej förresten. Han fick alla inblandade att känna sin betydelse. När jag ville hoppa av, jag tyckte inte att jag räckte till, så sa han "Du är bäst. Jag anser att du är bäst i Sverige för den rollen. Och jag skulle aldrig riskera uppsättningen genom att engagera dej om jag inte var övertygad om att du kommer att göra succé".
Åke övertygade mej.
- Och tänk bara som han pratade, som han formulerade sej. Jag njöt av att bara lyssna på honom. När Åke t ex ringde Karin och bestämde att dom skulle träffas sa han: "Vi möts om en halv timme under almarna". Under almarna! Det var inte tal om att träffas i parken inte.
Barbro på karneval i Bayern 1965.
Barbro är intresserad av att vårda sitt språk. Hon avskyr t ex svordomar. Och har lekt lite Eliza - Mr Higgins med Sven-Bertil Taube.
- Jag tycker han talar så vackert. Hans sätt att säga "fantastiskt" låter mycket starkare än mitt "jävligt". För några år sedan satt Sven-Bertil och jag två hela nätter i källaren i Sollentuna och nötte hälsingska mot rikssvenska. Ytterligare ett par "män i mitt liv", när vi ändå är i gång. Två karlar som attraherar fru Svensson. Sammy Davis pch Cornelis Vreeswijk.
- Dom sexigaste killar jag vet. Själv upplever jag mej mer som spexig än sexig. Men det är klart att jag vill vara kvinnlig.
Dansaren Åke Norin som Barbro lever ihop med sedan några år tänder en cigarett och bjuder Barbro på ett luffarbloss, dvs blåser ut sin rök i hennes mun. Barbro har slutat röka. Igen. Under en tidigare rökfri period berättade hon den här historien för mej:
- Jag drömde att jag var på en sorts klinik. Det var en massa människor i vita rockar som öppnade rökpatienternas kroppar och tog ut lungorna och la dom på golvet och spolade dom rena med vatten.
- Dom körde in en kanyl i halsen på mej och blåste in luft. Till slut vällde tjäran ur mej genom munnen. När jag vaknade tömde jag alla askkoppar. Jag höll upp med att röka i tre månader. En läkare sa att jag hade blivit nikotonförgiftad. I dag är det ett år sedan hon slutade.
Lill-Babs på Kanarieöarna 1960. Hon hade då inte haft semester på
fyra år.
¤ Barbro bjuder på köttsoppa och hårda ostmackor i köket. En av våningens arton telefonapparater ringer för elfte gången på en halvtimme. Barbro går från bordet.
- Ät ni grabbar. Jag bantar - som vanligt.
Hon kommer tillbaka efter en stund. Fortsätter:
- Det här är min sämsta sida. Jag har så fruktansvärt dålig karaktär när det gäller mat. Jag går upp och upp och upp. Och jag bantar och bantar och bantar.
- Lars Forssell skulle intervjua mej för någon vecka sedan. Och då ville han bjuda mej på lunch. Keso och lingonsylt sa jag, inget annat. Vi träffades hemma i hans skrivarlya. Han hade redan dukat när jag kom. Keso och mjölk och djupa tallrikar. Lasse trodde att Keso var något slags gröt och att den alltså skulle ätas ihop med mjölk. Vilket jubel. Om den här bristande matkaraktären är din sämsta sida vilken är då din bästa?
- Jag har ett ganska jämt humör. Jag är hemskt envis - "allting går utom nyfödda barn". Och jag tycker om - du vet, tycker om att försöka förstå varför.
Lill-Babs från hennes folkparksshow 1977, från premiären på Lise-
berg.
Vad tycker du bäst om?
- Ungarna. Och att få jobba med det här jobbet man håller på med. Det är så in i vassen skönt att stå där uppe på scenen och se folk i publiken bli glada eller lite rörda. Du får så många känsloyttringar mot dej. Ser så många ansikten och miner.
Vad tycker du sämst om?
- Elakheter. Jag har ju själv fått höra till leda att jag är snäll. Det är precis som om man skulle vara lite dum i huvudet bara för att man uppfattas som snäll. Lite mähäig. Dom som är elaka förföljs inte på samma sätt. Men jag är så gärna snäll. Det är den naturligaste sak i världen för mej. Det är ointelligent att vara elak.
Du är alltså snäll - och blyg?
- Ja, faktiskt. Men min blyghet den jobbar jag med. Jag försöker låta bli att prata forcerat när jag blir generad och att stirra ned i backen när jag går ut på stan. Jag vill komma över det här. Vill höja blicken från munnen till ögonen när jag talar med någon.
Lill-Babs under sin folkparksturné sommaren 1975.
------------------------------------------------------------------------------------
SE ¤ Den 26 januari 1976.
Dansannonser juli 1975
NORRSKENSFLAMMAN ¤ Fredagen den 25 juli 1975.
Nöjen/underhållning - 1975
NORRSKENSFLAMMAN ¤ Fredagen den 25 juli 1975.
Dansannonser maj 1974
NORRSKENSFLAMMAN ¤ Fredagen den 31 maj 1974.
PS. I Elmers har svensktoppssångaren Roger Johnson sjungit. Roger ringde mig
förra sommaren. Han berättade då lite historier om tiden med Yngve Forssélls, där
han sjöng med Ann-Kristin Hedmark och Elizabeth "Liz" Lundberg. Roger låg på
Svensktoppen med "Idag sköt jag ihjäl en okänd man" & "Snälla pappa vänta på mig".
Roger Johnson har också varit medlem i Quintett -61.
//Roger.
Anders Norén i Muskus berättar
Anders Norén, Muskus, har mycket att berätta från ett ovanligt långt
liv i skog och mark. Med inlevelse berättar han om hur studsaren klick-
ade mitt inne i ett tjädervin. Då slutade han jaga.
I 100-åringarnas led inträder den 1 juni Anders Norén, Muskus. Anders har han alldagligt kallats, fast han i dopet fick namnet Andreas, och han har aldrig accepterat, den en månad senare daterade födelsedagen i kyrkboken. Det är fel säger han! Hans mor hade bättre reda födelsedatum - och moderns ord har genom åren varit det bestämmande för födelsedagsfirandet. Nu åtnjuter han en god vård på sjukhemmet i Älvsbyn. Han har genom de många åren kunnat glädjas åt en god hälsa och själsliga krafter, även om han dagen för Piteå-Tidningens besök, inte kände sig i allra bästa form. Men - födelsedagen hoppas han få fira hemma hos sin son, Sten Norén i Vistträsk, det är trivsammast, tycker han.
Anders Norén har alltid levat med nuet - även om han på de gamlas vis, gärna dröjer sig kvar i minnenas värld, från barnaårens uppsluppna lekar, de trägna arbetsårens hårda slit i skog och mark, och allt annat som hänt och timat under hans 100 levnadsår. För Anders Norén har vardagen mest bestått av idogt arbete, hemma på den jord han i sina unga år tillsammans med sin broder övertog efter föräldrarna, eller under slitsamma arbetsdagar ute i skogen. Han blev föräldralös vid 6 årsålder, och 14 år gammal fick han följa sin styvfar ut på sitt första skogsarbete, uppe i Städdejaur - en avverkningstrakt med grov urskog. Det var ett tungt och slitsamt arbete för en tonåring, men det fanns redan då en okuvlig arbetsenergi, hos honom.
Bakom sig har Anders Norén 48 år i aktivt skogsarbete - säkert slitsamma år, när han också hade jordbruket att ägna sig åt, för att klara sin och familjens försörjning. Värt atta notera är att han tillhörde dem, som aldrig lät sig nedslås av vad som än hände - exempelvis under dåliga skogskonjunkturår, köpte han eget virke på rot, avverkade och sålde. Det var kanhända magert med utbytet, rent av förluster ibland, som det tog år att betala, men initiativkraften och förtröstan på framtiden fanns alltid.
Som framgår av bilden kan 100-åringen vistas uppe på sjukhemmet i
Älvsbyn. 100-årsdagen firar han hos sonen i Vistträsk.
Från minnenas värld kan han berätta om intressanta jaktfärder i unga år, fast han den dag hans gamla "studsare", som oftast behövde två knäppningar innan skottet gick, svek honom mitt inne i ett tjädervin, slutade han jakten - det var inte roligt längre. Den gamle skulle kunna berätta mycket från aktiva år i skog och mark. Hälsan har han sannerligen inte behövt klaga på. Frånsett de senaste åren - ett benbrott medförde vistelsen på sjukhemmet - har han bara ett par gånger behövt besöka läkare på sjukhus. Då var det magen som krånglade. Några hjärtbesvär har han aldrig haft. Och fritidsfiske har varit hans verkliga stora hobby, längre fiskeutflykter i de kraftfulla åren, och stimulerande fiskestunder hemma i Muskus, så länge krafterna räckte.
Han har också alltid följt med aktuella händelser - de stora ute i världen, och allt som hänt i den egna bygden, även om han numera på grund av nedsatt hörsel och sämre syn inte så mycket kan ägna sig åt tidningsläsning. När Piteå-Tidningen hälsade på honom för en födelsedagsintervju inför 90-årsdagen, lovade vi att återkomma när han fyllde 100 år. Det löftet har vi nu infriat. Något har krafterna sinat sedan dess - men högtidsstunder har det varit för den gamle, när han åkte hem till Vistträsk, eller fått vara med om Gudstjänsterna i Älvsby kyrka. Och en högtidsstund blir säkert också 100-årsdagen, hemma hos sin son - där han åter i minnet får dröja sig kvar kring år som flytt med allt vad det bjudit av slit och arbete men också stunder av lek, trivsel och glädje.
----------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 29 maj 1971.
Den 3 mars 1981 startades en studiecirkel i Vistträsk. Kursdeltagarna
som deltog, de var 15 till antalet, tog som uppgift att spegla en del av
vad som skett i Vistträsk med omnejd, under 1900-talet fram till 1980-
talet. Bland deltagarna fanns Anders Noréns son, Sten Norén. Arbetet
som resulterade i detta häfte, har nu gjorts i återtryck. I somras fick
jag det som gåva av Elisabeths syster, Ulla-Mai Sandberg, vilket jag
tacksamt tog emot. Tack Ulla-Mai!
-------------------------------------------------------------------------------
KURSDELTAGARE:
¤ STEN NORÉN ¤ HOLGER VIKBERG ¤ BIRGIT VIKBERG ¤ BIRGER VIKBERG ¤ KERSTIN VIKBERG ¤ ALFHILD ÖHMAN ¤ AXEL NORÉN ¤ SVEA NORÉN ¤ ARNE EMAN ¤ INGEGÄRD EMAN ¤ ANN-MARI EMAN ¤ OSKAR GRANBERG ¤ LAURA GRANBERG ¤ RAGNHILD BJÖRK ¤ EILERT ISAKSSON ¤
KEITH RICHARDS rockens "Bad Guy"
Om det finns någon som fascinerat mig, så är det Rolling Stones-gitarristen Keith Richards. Inte då endast för sitt musikaliska kunnande, även om det i sig är mycket imponerande, utan för att karl´n fortfarande är vid liv. Finns det någon som gett Whiskyn ett ansikte, ja, då är det mr. Richards himself. Inom parentes kan man säga att Whisky är väl bara en av många saker som runnit nedför Keith Richards hals. Men trots ett betydande drogintag så fortsätter han att leverera sin musik från scener världen över. Mot den bakgrunden skall det bli extra roligt att läsa boken LIVET som gavs ut av Norstedts förlag 2010. Här berättar huvudpersonen själv hur det hela en gång började. 
Keith Richards berättar i boken "Livet" hur det hela en gång började.
--------------------------------------------------------------------------------
"Ett flygplan har kraschat in i World Trade Center"
De orden fällde sonen Robert när jag precis kommit hem från jobbet, den 11 september 2001. Som jag minns så var det ett ganska fint väder den här dagen. Ute på gräsmattan stod yngste sonen Daniel och skruvade i sin nyinköpta moppe. Vid spisen stod Elisabeth och lagade mat till middagen. Jaha, tänkte jag, det rör sig väl om en tragisk olycka. Men när jag sedan via text-TV fick bakgrunden till kraschen, då tänkte jag, att nu stundar det 3:e världskriget. Sedan följde vi tillsammans nyhetsrapporteringen resten av kvällen.
Tio år har nu gått, och när vi i dag blickar tillbaka på hur vår värld ser ut, så vet vi att vi lever alltmer i en slags "kokande gryta". Oroligheter matas vi till döds av i våra nyhetsprogram. Ibland känns det nästan som om man vill kräkas åt allt det negativa vi får oss till livs. Stillas en oroshärd, då dyker plötsligt en ny upp som gubben ur lådan. Se bara vad som hände i Norge i somras. Trots alla de fredsmäklare som reser runt för att försöka uppnå vapenstillestånd, så är jag rädd för att det inte hjälper. Jag tror (det är min högst personliga åsikt) att det är svårt att förmå en religiös fanatiker att tänka om. Om detta har vi fått bevis för flera gånger. Suck, suck, suck...
Nu (skiter jag, förlåt mig) i världsproblemen, nu ska jag dricka kaffe. Hoppas nu bara att ingen bomb eller missil träffar min nyinoljade bro, där jag sitter. Ha det så gott, stort som smått! //Roger.
-------------------------------------------------------------------
Tio år har nu gått, och när vi i dag blickar tillbaka på hur vår värld ser ut, så vet vi att vi lever alltmer i en slags "kokande gryta". Oroligheter matas vi till döds av i våra nyhetsprogram. Ibland känns det nästan som om man vill kräkas åt allt det negativa vi får oss till livs. Stillas en oroshärd, då dyker plötsligt en ny upp som gubben ur lådan. Se bara vad som hände i Norge i somras. Trots alla de fredsmäklare som reser runt för att försöka uppnå vapenstillestånd, så är jag rädd för att det inte hjälper. Jag tror (det är min högst personliga åsikt) att det är svårt att förmå en religiös fanatiker att tänka om. Om detta har vi fått bevis för flera gånger. Suck, suck, suck...
Nu (skiter jag, förlåt mig) i världsproblemen, nu ska jag dricka kaffe. Hoppas nu bara att ingen bomb eller missil träffar min nyinoljade bro, där jag sitter. Ha det så gott, stort som smått! //Roger.
-------------------------------------------------------------------
Dagens gubbe
Teckning: ROGER LINDQVIST
I regnet på ett blått volvotak
Springer han inte efter harar, jagar råttor, spinner i soffan, eller gillar att kela, då sitter han på husses Volvo mitt i regnet och bara finns till. Lördagskvällen firar han med - just det - sjunga! Världens mest besynnerliga katt är norrlänning och 8 år gammal. Född på Korsnäbbsvägen i Bergsviken i juni 2003. Vid flytten så ville han absolut inte alls följa med, det vara nära på att det blivit hans brorsa som flyttat in hit istället. Men nu blev det som det blev, och det är vi alla glada över. Två bilder tagna för en stund sedan visar en katt som verkligen kan ta ton - ni skulle bara höra.
Taket är hans scen. Flyttfåglarna i tallens krona hans publik. Ikväll
var det dags för den årliga avskedsföreställningen inför fåglarnas
flytt till sydligare breddgrader. 
Kvällens föreställning blev enligt mig en orgie i smörsång. Det var
nästan så man kunde se hur tio kilo margarin sakta vällde ner över
Volvons tak och smälte som en smörklick i en stekpanna. Bilden visar
Pelle Lindqvist i färd med att ge extranumret "Bye bye blackbird". En
annan melodi som Pelle bjöd på var "Låt oss liksom svalorna bygga
oss ett bo...". Pelles stepnummer, hann jag tyvärr inte fånga på bild.
----------------------------------------------------------------------
Recensent & Fotograf: ROGER LINDQVIST.
Han hoppade en sommar...
Det började en morgon i juni. Elisabeth satt ute på bron och drack sitt morgonkaffe. Bredvid på en stol låg våran katt Pelle. Helt plösligt uppenbarade sig en figur som satte sig framför Bettan och hennes kaffe. Det var första gången som vi såg honom, haren. Fastän katten låg så pass nära, så brydde han sig inte nämvärt om harbesöket. Men senare under de varma sommarveckor som följde så skulle Pelle och haren få "närkontakt". Han dök upp på de mest skilda ställen, ute på våran äng, bredvid Andreas och Jennies hus. En sen kväll satt han vid vår grillhörna, alldeles blickstilla. Det var som om han väntade på att husets inneboende skulle komma ut och servera en blodig biff. Under de följande dagarana och veckorna så syntes han än här och än där. En kväll såg Jennie haren skutta förbi deras hus, strax bakom kom våran Pelle i full galopp. I några dagar var katten spårlöst försvunnen, vi tänkte att det kanske blivit något slag av sammandrabbning. Men en morgon så låg Pelle på bron precis som vanligt.
Så en dag berättade Andreas att han sett haren ligga död i ett dike. Vi tyckte det var synd, eftersom vi hade börjat vänja oss vid hans besök. Han hade tydligen blivit överkörd på Hortlaxvägen när han skulle springa över. Några bilder blev det i alla fall varav en kommer här på: "HAREN SOM HOPPADE EN SOMMAR".
En julinatt, klockan 12, satt han vid våran grillhörna, precis som om
han väntade på att vi skulle komma ut...
-----------------------------------------------------------------
Harfotograf: ROGER LINDQVIST.
Så en dag berättade Andreas att han sett haren ligga död i ett dike. Vi tyckte det var synd, eftersom vi hade börjat vänja oss vid hans besök. Han hade tydligen blivit överkörd på Hortlaxvägen när han skulle springa över. Några bilder blev det i alla fall varav en kommer här på: "HAREN SOM HOPPADE EN SOMMAR".
En julinatt, klockan 12, satt han vid våran grillhörna, precis som om
han väntade på att vi skulle komma ut...
-----------------------------------------------------------------
Harfotograf: ROGER LINDQVIST.
Lokomotiv - ett lag som inte längre finns...
Jag har ägnat en stund åt att ta del av den minnescermoni som pågått i Jaroslavl idag. Med Putin i spetsen, så har en aldrig sinande ström av människor defilerat förbi de kistor som fanns uppställda på hemmaarenans is. En sorgens svarta dag i hockeyhistorien, när elitlagets stjärnor, med vår svenske Stefan Liv inräknad, så brutalt miste sina liv. Samtidigt når oss uppgifter om en färjkatastrof i Zanzibar, där 380 beräknas ha omkommit. Även det en tragisk nyhet som är värd att uppmärksammas. Det är ingen hejd på katastroferna. Världen är ingen bra plats att leva i, kan man ibland tycka. Men leva, det måste vi ju...
Lokomotiv Jaroslavl - ett lag som fruktansvärt nog inte längre existerar. En flygplansolycka raderade på några få sekunder ut både spelare och besättningspersonal. En av de två överlevande, var Alexander Galimov, som nu kämpar för sitt liv på ett sjukhus med svåra brännskador. En ungefärlig likadan tragedi, inträffade i München 1958. Fotbollslaget Manchester United var på väg hem efter en bortamatch. Planet de färdades i kraschade, med resultat att 23 personer fick sätta livet till. Åtta spelare avled, och nio överlevde, men många av dem fick svåra skador och men för livet. En av de som mirakulöst överlevde var Bobby Charlton, idag 73 år gammal.
LOKOMOTIV JAROSLAVL
57 VITALY ANIKEYENKO, 39 MIKHAIL BALANDIN, 21 GENNANDY CHUILOV, 38 PAVEL DIMITRA, 20 ROBERT DIETRICH, 11 ALEXANDER GALIMOV, 74 MARAT KALIMULIN, 83 ANDREI KIRYUKHIN, 23 NIKITA KLYUKIN, 64 IVAN KRASNOV, 1 STEFAN LIV, 15 JAN MAREK, 32 SERGEI OSTAPCHUK, 4 KAREL RAUCHUNEK, 24 RUSLAN SALEI, 37 KARLIS SKRASTINS, 69 PAVEL TRAKHANOV, 81 YURI URYZCHEV, 63 JOSEF VASICEK, 18 ALEXANDER VASYUNOV, 35 ALEXANDER VYUKHIN, 72 ARTEM YARCHUK, 61 MAXIM ZYUZYAKIN
-------------------------------------------------------------------
Bild: www.gd.se
Lokomotiv Jaroslavl - ett lag som fruktansvärt nog inte längre existerar. En flygplansolycka raderade på några få sekunder ut både spelare och besättningspersonal. En av de två överlevande, var Alexander Galimov, som nu kämpar för sitt liv på ett sjukhus med svåra brännskador. En ungefärlig likadan tragedi, inträffade i München 1958. Fotbollslaget Manchester United var på väg hem efter en bortamatch. Planet de färdades i kraschade, med resultat att 23 personer fick sätta livet till. Åtta spelare avled, och nio överlevde, men många av dem fick svåra skador och men för livet. En av de som mirakulöst överlevde var Bobby Charlton, idag 73 år gammal.
LOKOMOTIV JAROSLAVL
57 VITALY ANIKEYENKO, 39 MIKHAIL BALANDIN, 21 GENNANDY CHUILOV, 38 PAVEL DIMITRA, 20 ROBERT DIETRICH, 11 ALEXANDER GALIMOV, 74 MARAT KALIMULIN, 83 ANDREI KIRYUKHIN, 23 NIKITA KLYUKIN, 64 IVAN KRASNOV, 1 STEFAN LIV, 15 JAN MAREK, 32 SERGEI OSTAPCHUK, 4 KAREL RAUCHUNEK, 24 RUSLAN SALEI, 37 KARLIS SKRASTINS, 69 PAVEL TRAKHANOV, 81 YURI URYZCHEV, 63 JOSEF VASICEK, 18 ALEXANDER VASYUNOV, 35 ALEXANDER VYUKHIN, 72 ARTEM YARCHUK, 61 MAXIM ZYUZYAKIN
-------------------------------------------------------------------
Bild: www.gd.se
Arne Bills orkester med Gösta Eriksson på piano
Detta har jag säkert surrat om förut, men jag tar det väl igen. I Arne Bills orkester fanns en gång en bra och skicklig pianist från Hortlax. Hans namn var Gösta, och han var född på Inimarksvägen i Övremarken. Ja, 1931 hette inte gatan Inimarksvägen, man sa endast: "innöver" som liksom förklarade att vägen bar iväg "inåt-lite-längre bort". Gösta bodde med sina föräldrar Ernst och Svea samt några syskon. När Gösta var i tonåren var han en hejare på dragspel, så även piano. En dag reste Gösta iväg till storstan. Inte Piteå, inte Luleå det var huvudstaden Stockholm som var målet. I storstan (som var betydligt mycket större än både Hortlax och Piteå) fanns Kungliga Musikaliska Akademin. Där fick Gösta lära sig alla grunder som var bra att ha, när han skulle ut i vida världen för att spela.
Gösta spelade med många olika band och konstellationer. Och alla tyckte att han var bra på det han gjorde. En dag ville Seymour Östervall ha med honom i sitt storband. Gösta accepterade, och vips satt han på pianopallen och spelade storbandsjazz. Han åkte på turné i landet, spelade på landets alla Folkets Parker, både i norr och i söder. En sommar fick också tillfälle att besöka sin barndomsstad. Nere vid Piteälven låg Öholma, där hade säkerligen Gösta stått som tonåring och lyssnat på andra pianister i andra turnerande band. Det var kanske där som Göstas dröm föddes om ett liv som musikant.
När Göstas tid i Seymours var över, fick han anbud av Arne Bills orkester från Stockholm. Precis som i Seymours, så åkte Arne Bills band ute på långa turnéer, och vem satt och klinkade på pianot? Jo, Gösta från Hortlax. Idag är Gösta 80 fyllda. Han förblev storstan trogen. Men jag skulle ändå tro att han alltid har burit med sig barndomsbyn i sitt hjärta. Hortlax, födelsebyn 8 kilometer i sydlig riktning från Pite...
Varför allt då detta om Gösta? Jo, Gösta var min pappas kusin, uppväxt inte så långt från min fars föräldrahem invid Hortlaxvägen. Göstas far var bror till min farmor Hanna. Ernst hade en spujveraktig blick när man träffade honom. Samma sak gällde många av ättlingarna till syskonen Ernst Eriksson och Hanna Lindqvist. Ernst dog 1969, Hanna den 7 januari 1970.
ARNE BILLS ORKESTER. Bakom pianot satt Hortlaxgrabben Gösta
Eriksson.
---------------------------------------------------------------------------
Gösta spelade med många olika band och konstellationer. Och alla tyckte att han var bra på det han gjorde. En dag ville Seymour Östervall ha med honom i sitt storband. Gösta accepterade, och vips satt han på pianopallen och spelade storbandsjazz. Han åkte på turné i landet, spelade på landets alla Folkets Parker, både i norr och i söder. En sommar fick också tillfälle att besöka sin barndomsstad. Nere vid Piteälven låg Öholma, där hade säkerligen Gösta stått som tonåring och lyssnat på andra pianister i andra turnerande band. Det var kanske där som Göstas dröm föddes om ett liv som musikant.
När Göstas tid i Seymours var över, fick han anbud av Arne Bills orkester från Stockholm. Precis som i Seymours, så åkte Arne Bills band ute på långa turnéer, och vem satt och klinkade på pianot? Jo, Gösta från Hortlax. Idag är Gösta 80 fyllda. Han förblev storstan trogen. Men jag skulle ändå tro att han alltid har burit med sig barndomsbyn i sitt hjärta. Hortlax, födelsebyn 8 kilometer i sydlig riktning från Pite...
Varför allt då detta om Gösta? Jo, Gösta var min pappas kusin, uppväxt inte så långt från min fars föräldrahem invid Hortlaxvägen. Göstas far var bror till min farmor Hanna. Ernst hade en spujveraktig blick när man träffade honom. Samma sak gällde många av ättlingarna till syskonen Ernst Eriksson och Hanna Lindqvist. Ernst dog 1969, Hanna den 7 januari 1970.
ARNE BILLS ORKESTER. Bakom pianot satt Hortlaxgrabben Gösta
Eriksson.
---------------------------------------------------------------------------
Zarah Leander fyller 50
15 mars 1957: ZARAH LEANDER, den rödhåriga och evigt unga primadonnan, fyller 50 år. Dagen firades med champagne, kyssar och sång på Berns i Stockholm, där fru Leander hade engagemang. Med sin mjuka, varma altröst sjöng hon: "Vill ni se en stjärna" och en rad andra oförglömliga sånger, allt till glädje inte bara för restaurangpubliken utan också för alla radiolyssnare.
--------------------------------------------------------------
Årets största händelser i bilder ¤ 1957.
Cool Candys & Jan Öjlers
Idag damp det ner ett skivpaket i brevlådan. Innehållet var en EP med Cool Candys. För några dagar sedan så kom också ett, Jan Öjlers LP från 1968. Även en kuriosa sak kom också, Sven-Eric & Bohemia. Sven-Eric blev så småningom sångare i Cool Candys, men innan detta så sjöng han med Bohemia från Varberg där låtskrivaren Torgny Söderberg också ingick. Gruppens trummis, Bengt Andersson som sedermera blev trumslagare i Spotnicks, skickade mig en hälsning för ett tag sedan. Ja, du härliga vinyl...
COOL CANDYS sex utmärkta skaraborgsmusiker vars koncept med
tvåstämmig saxofon och skönsång, gjorde dem både kända och
populära. Längst ut till höger syns gitarristen Arne Nathansohn som
gett mig svar på många frågor kring orkesterns historia.
JAN ÖJLERS som med "Natten har tusen ögon" blev ett namn att
räkna med. LP:n spelades in på Anette 1968.
------------------------------------------------------------------------------------
COOL CANDYS sex utmärkta skaraborgsmusiker vars koncept med
tvåstämmig saxofon och skönsång, gjorde dem både kända och
populära. Längst ut till höger syns gitarristen Arne Nathansohn som
gett mig svar på många frågor kring orkesterns historia.
JAN ÖJLERS som med "Natten har tusen ögon" blev ett namn att
räkna med. LP:n spelades in på Anette 1968.
------------------------------------------------------------------------------------
Norah, Max och den rosa cykelhjälmen
Norah har en rosa cykelhjälm, och en cykel som hon gillar skarpt. I bland kommer hon cyklande till sin farmor och farfar, naturligtvis med hjälmen på sitt huvud. Max som alltmer blivit djupt intresserad av fordon av alla de slag, upptäckte Norahs cykel med hjälm när han var hit häromdagen. Medan Norah (som vid tillfället hade mycket spring i benen) sprang runt på farmor och farfars gröna gräsmatta, gjorde Max ett försök att äntra cykeln. Naturligtvis ville han även prova kusinens rosa hjälm. Norah hejdade sig i springandet när hon upptäckte att hennes älskade rosa cykelhjälm satt på kusin Max´blonda huvud. Som en liten skolfröken gick hon fram till honom och försökte förklara lämpligheten att INTE använda hjälmen.
Medan Norah på ett seriöst sätt berättade, tog Max ett krampaktigt tag i cykelstyret (med hjälmen på huvudet) och brummade på, precis som en riktig moppe låter. Detta föranledde Norah att höja rösten en aning:
- Max! De´där är ju min hjälm. Den får du inte ha...förstår du!
Ingenting hjälpte. Max brummade ännu högre, och låtasades troligen att han var mitt uppe i ett tufft race.
Det var då som Norah såg sig tvungen att lyfta av hjälmen från Max´huvud. Racerföraren Max tog detta med stor fattning. Han höjde bara brummandet till en betydligt högre nivå. Norah i sin tur, gick in i hallen, och med lite pust stånk och stön, så hade hon baxat upp sin lilla rosa sak på en hylla. Där ligger den säkert, tänkte hon, medan kusinen hördes brumma på i 180 km/tim. Fast utan skyddshjälm! Men tänk er, hur skulle det ha sett ut om tävlingsföraren Max Hedman, i ett av sina första lopp hade haft en rosa hjälm på sitt huvud? Tur var ju då att Norah räddade honom från en pinsam situation.
En dag när Max var ovanligt sugen på att åka "låtsasmoppe" lånade han
kusinen Norahs cykel. Eftersom Max är en ordentlig liten grabb, så
passade han även på att låna Norahs rosa hjälm...
Norah, som hade mycket spring i sina ben, hejdade sig en aning,
när hon såg sin välbekanta hjälm på Max huvud.
- Max! De där är faktiskt min hjälm. Du kan inte ha den, förstår du...
- Jag tar den. Du kan INTE ha min fina hjälm serru...
- Du får sitta på min cykel, men nu lägger jag undan hjälmen...
- Brukar ALLA tjejer vara så här, farfar?
Och medan Max satt därute, baxade Norah under pust, stånk och lite
stön upp sin hjälm i hyllan.
Och där låg den...Norahs rosa hjälm.
- Man måste hålla killarna i herrans tukt och förmaning. Förresten,
farfar har DU nånsin lånat farmors cykelhjälm, jag har i alla fall aldrig
sett dig i nån rosa sak på ditt huvud. Men farfar...vet du va...du har ju
jämt den där svarta kepsen på dig, heller hur?
När jag försöker förklara att varken farmor eller farfar har någon hjälm
så funderar hon. Jo, farfar, måste inte alla ha en sån...? Joo, de´är ju
klart...
- Va´konstigt, hjälmen bara försvann. Men du farfar, tror du jag
kan fortsätta mitt mopperace? Det går ganska fort, nu när jag ingen
hjälm har kan de´ju bli farligt?
- Näää, nu måste jag köra igen. Jag har flera varv kvar tills jag är
i mål, undan farfar, nu kör jag!
- Brummmmmm...oj va´de´går fort. Nu ligger jag i täten...ojsan,
en katt sprang över vägen, nära att jag körde på den...Brummmm...
- Pust! Äntligen i mål! Farfar jag vann loppet...
- Så kör en riktig mästare! Du farfar, aproå den där hjälmen...
den hade tjejfärger eller hur? Va´tur att Norah tog den och satte den
på hyllan. För vad skulle mina fans ha sagt när jag kommit i mål -
jag en tuffing på moppe - om de sett den där rosa saken på kalufsen?
----------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER "Farfar" LINDQVIST.
Medan Norah på ett seriöst sätt berättade, tog Max ett krampaktigt tag i cykelstyret (med hjälmen på huvudet) och brummade på, precis som en riktig moppe låter. Detta föranledde Norah att höja rösten en aning:
- Max! De´där är ju min hjälm. Den får du inte ha...förstår du!
Ingenting hjälpte. Max brummade ännu högre, och låtasades troligen att han var mitt uppe i ett tufft race.
Det var då som Norah såg sig tvungen att lyfta av hjälmen från Max´huvud. Racerföraren Max tog detta med stor fattning. Han höjde bara brummandet till en betydligt högre nivå. Norah i sin tur, gick in i hallen, och med lite pust stånk och stön, så hade hon baxat upp sin lilla rosa sak på en hylla. Där ligger den säkert, tänkte hon, medan kusinen hördes brumma på i 180 km/tim. Fast utan skyddshjälm! Men tänk er, hur skulle det ha sett ut om tävlingsföraren Max Hedman, i ett av sina första lopp hade haft en rosa hjälm på sitt huvud? Tur var ju då att Norah räddade honom från en pinsam situation.
En dag när Max var ovanligt sugen på att åka "låtsasmoppe" lånade han
kusinen Norahs cykel. Eftersom Max är en ordentlig liten grabb, så
passade han även på att låna Norahs rosa hjälm...
Norah, som hade mycket spring i sina ben, hejdade sig en aning,
när hon såg sin välbekanta hjälm på Max huvud.
- Max! De där är faktiskt min hjälm. Du kan inte ha den, förstår du...
- Jag tar den. Du kan INTE ha min fina hjälm serru...
- Du får sitta på min cykel, men nu lägger jag undan hjälmen...
- Brukar ALLA tjejer vara så här, farfar?
Och medan Max satt därute, baxade Norah under pust, stånk och lite
stön upp sin hjälm i hyllan.
Och där låg den...Norahs rosa hjälm.
- Man måste hålla killarna i herrans tukt och förmaning. Förresten,
farfar har DU nånsin lånat farmors cykelhjälm, jag har i alla fall aldrig
sett dig i nån rosa sak på ditt huvud. Men farfar...vet du va...du har ju
jämt den där svarta kepsen på dig, heller hur?
När jag försöker förklara att varken farmor eller farfar har någon hjälm
så funderar hon. Jo, farfar, måste inte alla ha en sån...? Joo, de´är ju
klart...
- Va´konstigt, hjälmen bara försvann. Men du farfar, tror du jag
kan fortsätta mitt mopperace? Det går ganska fort, nu när jag ingen
hjälm har kan de´ju bli farligt?
- Näää, nu måste jag köra igen. Jag har flera varv kvar tills jag är
i mål, undan farfar, nu kör jag!
- Brummmmmm...oj va´de´går fort. Nu ligger jag i täten...ojsan,
en katt sprang över vägen, nära att jag körde på den...Brummmm...
- Pust! Äntligen i mål! Farfar jag vann loppet...
- Så kör en riktig mästare! Du farfar, aproå den där hjälmen...
den hade tjejfärger eller hur? Va´tur att Norah tog den och satte den
på hyllan. För vad skulle mina fans ha sagt när jag kommit i mål -
jag en tuffing på moppe - om de sett den där rosa saken på kalufsen?
----------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER "Farfar" LINDQVIST.
Ett besök på Karlberg
Strosa - är kanske rätt benämning i stället för promenad? En promenad är mer målinriktad, medan "strosningen" innebär en slags "filosofisk" vandring utan direkta mål...har jag fel? I alla fall så har jag idag strosat omkring på Patron Hedqvists domäner, Karlberg. C. A. Hedqvist (1830-1922) var Brukspatron men kallades kort och gott för Patron. Han var en av vårt lands mest förmögna, och en herre med både pondus och kreativ förmåga att få saker och ting gjorda. Ute på Karlberg spelas friluftsteater varje sommar. Denna sommar har farsen "Spökhotellet" visats för en nöjd publik. I den vackra avspända miljön finns också strövstigar och lämningar efter Patron Hedqvists verk. Bl. a. finns här en konstgjorcd damm, som ingen egentligen vet varför den en gång anlades. Ja, jag blev så "Patron-fixerad" så jag åkte ut på kyrkogården i Öjebyn och letade upp hans grav. Jag har gått där tidigare, även om det nu är ganska länge sedan. Bredvid Patron ligger också en av hans söner, Disponent Johan Emil Hedqvist (1867-1923) som avled året efter sin far. C. A. Hedqvist hade ytterligare en son, Carl-Arvid Hedqvist (1865-1933). Men det var Emil som skulle föra fadersarvet vidare. Enligt uppgift så var han den mest lämplige, om man nu kan kalla det så.
På kyrkogården hittade jag (äntligen) Kronojägare Ludvig Englunds familjegrav. Ludvig var kusin till min farfar Amandus, och blev för mig så intressant att jag skrev en historia om honom som publicerades i Piteå-Tidningen i två avsnitt. Ludvigs barnbarn, Sven-Eric Englund ringde mig efter att artikeln varit inne, och tackade för att jag uppmärksammat hans farfar. Tycker det är roligt att plocka fram berättelser ur levande livet för att på så sätt ge information om diverse händelser och människor. Att berätta om en speciell person ger honom på nåt sätt "liv på nytt" och fortsätter på så sätt att leva ett tag till i folks medvetande.
Friluftsteatern på Karlberg utanför Öjebyn.
Denna sommar gavs "Spökhotellet". I ensemblen återfinns en del
kända ansikten från Pite Revyn.
Scenen för "spektaklet".
Åskådarplatserna, med risk för allvarlig "träsmak".
På sitt Karlberg anlade Patron Hedqvist denna konstgjorda damm.
Något av ett mysterium, eftersom ingen direkt vet syftet med den.
När man passerat Öjebyn och kör den gamla E 4:an mot Luleå så
ses Karlbergsområdet på vänster sida. Allt det kameran visar, var en
gång Patron Hedqvists mark. Och detta var bara en liten del av hans
enorma egendom.
Carl-Anton Hedqvist avled den 22 december 1922 i en ålder av 92 år.
Patrons änka, Selma Hedqvist, dog året därpå den 25 januari 1924.
Sonen Arvid gick bort 1933.
Sonen Emil Hedqvist dog vid 56 årsålder den 14 november 1923.
Emil hade fem barn: Birger, Sven, Kerstin, Sixten och Tage.
Brodern Arvid hade även han fem avkommor: Sonja, Carl, Conrad,
Thyra och Ebbe.
Carl-Anton Hedqvist (1830-1922).
Disponent Emil Hedqvist (1867-1923).
På samma kyrkogård bara ett stenkast från C. A. Hedqvists grav
ligger Ludvig Englund med delar av sin familj. Ludvig hette urspungligen
Lindqvist men bytte först till Svärd (han var indelt soldat nåt år) för att
senare ta sig släktnamnet Englund. Ludvig var kronojägare och bodde i
Fagerheden. Han var kusin med min farfar Amandus Lindqvist. Inför
artikeln som jag skrev, intervjuade jag Ludvigs efterlevande dotter Greta.
I somras fick jag besök av Ludvig och hans systers ättlingar från Stockholm.
-----------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
På kyrkogården hittade jag (äntligen) Kronojägare Ludvig Englunds familjegrav. Ludvig var kusin till min farfar Amandus, och blev för mig så intressant att jag skrev en historia om honom som publicerades i Piteå-Tidningen i två avsnitt. Ludvigs barnbarn, Sven-Eric Englund ringde mig efter att artikeln varit inne, och tackade för att jag uppmärksammat hans farfar. Tycker det är roligt att plocka fram berättelser ur levande livet för att på så sätt ge information om diverse händelser och människor. Att berätta om en speciell person ger honom på nåt sätt "liv på nytt" och fortsätter på så sätt att leva ett tag till i folks medvetande.
Friluftsteatern på Karlberg utanför Öjebyn.
Denna sommar gavs "Spökhotellet". I ensemblen återfinns en del
kända ansikten från Pite Revyn.
Scenen för "spektaklet".
Åskådarplatserna, med risk för allvarlig "träsmak".
På sitt Karlberg anlade Patron Hedqvist denna konstgjorda damm.
Något av ett mysterium, eftersom ingen direkt vet syftet med den.
När man passerat Öjebyn och kör den gamla E 4:an mot Luleå så
ses Karlbergsområdet på vänster sida. Allt det kameran visar, var en
gång Patron Hedqvists mark. Och detta var bara en liten del av hans
enorma egendom.
Carl-Anton Hedqvist avled den 22 december 1922 i en ålder av 92 år.
Patrons änka, Selma Hedqvist, dog året därpå den 25 januari 1924.
Sonen Arvid gick bort 1933.
Sonen Emil Hedqvist dog vid 56 årsålder den 14 november 1923.
Emil hade fem barn: Birger, Sven, Kerstin, Sixten och Tage.
Brodern Arvid hade även han fem avkommor: Sonja, Carl, Conrad,
Thyra och Ebbe.
Carl-Anton Hedqvist (1830-1922).
Disponent Emil Hedqvist (1867-1923).
På samma kyrkogård bara ett stenkast från C. A. Hedqvists grav
ligger Ludvig Englund med delar av sin familj. Ludvig hette urspungligen
Lindqvist men bytte först till Svärd (han var indelt soldat nåt år) för att
senare ta sig släktnamnet Englund. Ludvig var kronojägare och bodde i
Fagerheden. Han var kusin med min farfar Amandus Lindqvist. Inför
artikeln som jag skrev, intervjuade jag Ludvigs efterlevande dotter Greta.
I somras fick jag besök av Ludvig och hans systers ättlingar från Stockholm.
-----------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Döden skördar...
I går omkom som bekant hockeymålvakten Stefan Liv i en flygplansolycka i Ryssland. Liv efterlämnar hustru och två söner. Stefan Liv var vid sin bortgång 30 år. Det råder en kompakt förstämmning både i Livs hemstad Jönköping som i de övriga landet och världen. När unga människor hastigt rycks bort, mitt i sin livsgärning, så har vi svårt att förstå. En ung man på 30 år, vars framtid såg ljus ut, både vad gällde det sportsliga som det mer privata. Sorgen efter en firad idrottsman och hjälte, var också vad som hände efter sprintern Owe Jonssons bortgång 1962. Fjorton dagar efter triumfen i Belgrad, där han sprang hem ett guld på 200 meter, omkom han i en bilolycka utanför hemstaden Växjö. Owe Jonsson blev 21 år gammal.
Lennart "Lill-Strimma" Svedberg hette en lovande hockeyspelare från Östrand i Timrå. Lennart föddes 1944, och tog sina första stapplande skridskoskär i hemmaklubben Wifsta/Östrands IF (som senare blev Timrå IK). Andra klubbar under Strimmas karriär: Grums, Brynäs IF och Mora IK. "Lill-Strimma" gjorde även ett stort antal matcher i den gula landslagströjan. Vid ishockey VM i Stockholm 1969 var Svedberg med om att bärga en silvermedalj, likaså 1970. 1965 och 1971 blev Strimma bronsmedaljör. Den 30 juli 1972 omkom Lennart Svedberg i en trafikolycka. Han var vid sitt frånfälle 28 år gammal, och efterlämnade hustru och barn.
Pelle Lindbergh föddes 1959. Han blev med åren en av de stora i landslaget Tre Kronor. Pelle Lindberghs moderklubb var Hammarby, det var också där han fostrades för de stora uppgifter som väntade. Pelles stora dröm sedan barnsben var att en dag bli professionell ishockeyspelare. Drömmen kom att besannas, då han med nr. 31 på sin rygg vaktade Philadelphia Flyers målkasse. Pelles talang kom till sin rätt, han blev utsedd till årets nykomling 1981. Han valdes även till AHL:s bästa målvakt samma år, samt även till bästa spelare. När hockey-VM gick av stapeln 1979 i Moskva var han med om att vinna Brons till Tre Kronor. Så även vid OS i Lake Placid 1980, där Sveriges "gula" lag bärgade hem en bronspeng. Mitt i den kolossala framgången hände det förskräckliga. Den 10 november 1985 kraschade Pelle Lindbergh rakt in i en betongmur, vilket fick till följd att Pelle så småningom avled av sina svåra skador. Ännu en firad idrottsman vars framtid spolierades av ödets nycker.
TILL MINNET AV FYRA STORA: OWE JONSSON (1940-1962) LENNART "LILL-STRIMMA" SVEDBERG (1944-1972) PELLE LINDBERGH (1959-1985) STEFAN LIV (1980-2011).
Owe Jonsson.
Lennart "Lill-Strimma" Svedberg.
Pelle Lindbergh.
Stefan Liv.
"""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""
Owe Jonsson: www.smfif.se / Lennart Svedberg: www.rogerlindqvist.blogg.se /
Pelle Lindbergh: www.tsnok.se / Stefan Liv: www.hockey.expressen.se
Lennart "Lill-Strimma" Svedberg hette en lovande hockeyspelare från Östrand i Timrå. Lennart föddes 1944, och tog sina första stapplande skridskoskär i hemmaklubben Wifsta/Östrands IF (som senare blev Timrå IK). Andra klubbar under Strimmas karriär: Grums, Brynäs IF och Mora IK. "Lill-Strimma" gjorde även ett stort antal matcher i den gula landslagströjan. Vid ishockey VM i Stockholm 1969 var Svedberg med om att bärga en silvermedalj, likaså 1970. 1965 och 1971 blev Strimma bronsmedaljör. Den 30 juli 1972 omkom Lennart Svedberg i en trafikolycka. Han var vid sitt frånfälle 28 år gammal, och efterlämnade hustru och barn.
Pelle Lindbergh föddes 1959. Han blev med åren en av de stora i landslaget Tre Kronor. Pelle Lindberghs moderklubb var Hammarby, det var också där han fostrades för de stora uppgifter som väntade. Pelles stora dröm sedan barnsben var att en dag bli professionell ishockeyspelare. Drömmen kom att besannas, då han med nr. 31 på sin rygg vaktade Philadelphia Flyers målkasse. Pelles talang kom till sin rätt, han blev utsedd till årets nykomling 1981. Han valdes även till AHL:s bästa målvakt samma år, samt även till bästa spelare. När hockey-VM gick av stapeln 1979 i Moskva var han med om att vinna Brons till Tre Kronor. Så även vid OS i Lake Placid 1980, där Sveriges "gula" lag bärgade hem en bronspeng. Mitt i den kolossala framgången hände det förskräckliga. Den 10 november 1985 kraschade Pelle Lindbergh rakt in i en betongmur, vilket fick till följd att Pelle så småningom avled av sina svåra skador. Ännu en firad idrottsman vars framtid spolierades av ödets nycker.
TILL MINNET AV FYRA STORA: OWE JONSSON (1940-1962) LENNART "LILL-STRIMMA" SVEDBERG (1944-1972) PELLE LINDBERGH (1959-1985) STEFAN LIV (1980-2011).
Owe Jonsson.
Lennart "Lill-Strimma" Svedberg.
Pelle Lindbergh.
Stefan Liv.
"""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""
Owe Jonsson: www.smfif.se / Lennart Svedberg: www.rogerlindqvist.blogg.se /
Pelle Lindbergh: www.tsnok.se / Stefan Liv: www.hockey.expressen.se
Radion
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Måndagen den 10 mars 1958.
Präst med Hortlaxrötter
ÅTER TILL HEMBYGDEN SOM PRÄSTMAN I PITEÅ
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Komminister HENNING BERGLUND.
Till komminister i Piteå stadsförsamling från 1 november har domkapitlet utnämnt ende sökanden, kyrkoadjunkt Henning Berglund, Umeå. Han efterträder komminister Olof Hvarfner, som flyttat till Skara. Komminister Berglund är en bygden son. Han är nämligen född i Övremarken inom Hortlax år 1927, prästvigdes 1958 och har sedan 1962 verkat som kyrkoadjunkt i Umeå stadsförsamling. Komministertjänsten i Piteå stadsförsamling har varit ledigförklarad i två omgångar utan att någon annan än Berglund anmält sig som sökande. Domkapitlet fick alltså tillgripa tillsättningsförfarandet.
--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ September 1966.
PS. Henning bodde tillsammans med sina föräldrar, Gustav och Ida Berglund, samt bröderna Hjalmar och Herbert granne med mina farföräldrar i Övremarken. Min far var barndomskamrat med Henning. Vad som var Henning Berglunds kännetecken, var hans glada lynne och humor. När jag nån gång träffade honom som barn, brukade han alltid kalla mig för John junior. Henning blev så småningom kyrkoherde i Piteå Stadsförsamling. Henning Berglund avled för något år sedan. Hans bror, Herbert, finns fortfarande kvar i vårt grannskap.
/Roger.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Komminister HENNING BERGLUND.
Till komminister i Piteå stadsförsamling från 1 november har domkapitlet utnämnt ende sökanden, kyrkoadjunkt Henning Berglund, Umeå. Han efterträder komminister Olof Hvarfner, som flyttat till Skara. Komminister Berglund är en bygden son. Han är nämligen född i Övremarken inom Hortlax år 1927, prästvigdes 1958 och har sedan 1962 verkat som kyrkoadjunkt i Umeå stadsförsamling. Komministertjänsten i Piteå stadsförsamling har varit ledigförklarad i två omgångar utan att någon annan än Berglund anmält sig som sökande. Domkapitlet fick alltså tillgripa tillsättningsförfarandet.
--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ September 1966.
PS. Henning bodde tillsammans med sina föräldrar, Gustav och Ida Berglund, samt bröderna Hjalmar och Herbert granne med mina farföräldrar i Övremarken. Min far var barndomskamrat med Henning. Vad som var Henning Berglunds kännetecken, var hans glada lynne och humor. När jag nån gång träffade honom som barn, brukade han alltid kalla mig för John junior. Henning blev så småningom kyrkoherde i Piteå Stadsförsamling. Henning Berglund avled för något år sedan. Hans bror, Herbert, finns fortfarande kvar i vårt grannskap.
/Roger.
Populära Lindqvistare
Vart än det spelades gammeldans, så hade Bröderna Lindqvist ett finger med i spelet. Ja, kanske att jag tar i när jag säger detta, men de populära Östersundsbröderna syntes flitigt i TV:s Nygammalt och i andra sammanhang under 1970-talet. Det var många mil som Lindqvistarna tillryggalade på våra vägar under sin mest hektiska tid. Vid sidan av turnerandet så gick man då och då även in i skivstudion för spela in sina plattor. En av många skivor gjordes den 7 & 18 oktober året 1971. Bröderna Lindqvist sammanstrålade då med en annan foklkär artist, nämligen Thore Skogman, vars resultat blev plattan Dans på Skogmans loge.
Fyrtio år efter så finns endast dragspelaren Folke Lindqvist kvar av den ursprungliga kvartetten. Gitarristen och trumslagaren Olle Sparrman avled 1977 endast 49 år gammal. Åke Lindqvist, dragspelare och violinist gick bort 2005. Örjan Lindqvist som skötte kontrabasen i brödrakvartetten avled så sent som 2010. Ensam kvar alltså Folke Lindqvist född 1931. Folke har på senare år synts i ett annat sammanhang, som dragspelare i Trio me´Bumba. Även sångaren Thore Skogman är borta, han avled 2007.
Bröderna Lindqvist. Fr. v. Örjan Lindqvist (1943-2010), Olle Sparr-
man (1928-1977), Åke Lindqvist (1923-2005) samt Folke Lindqvist
(1932-).
-----------------------------------------------------------------
Foto: Kurt Johansson - 1971.
Fyrtio år efter så finns endast dragspelaren Folke Lindqvist kvar av den ursprungliga kvartetten. Gitarristen och trumslagaren Olle Sparrman avled 1977 endast 49 år gammal. Åke Lindqvist, dragspelare och violinist gick bort 2005. Örjan Lindqvist som skötte kontrabasen i brödrakvartetten avled så sent som 2010. Ensam kvar alltså Folke Lindqvist född 1931. Folke har på senare år synts i ett annat sammanhang, som dragspelare i Trio me´Bumba. Även sångaren Thore Skogman är borta, han avled 2007.
Bröderna Lindqvist. Fr. v. Örjan Lindqvist (1943-2010), Olle Sparr-
man (1928-1977), Åke Lindqvist (1923-2005) samt Folke Lindqvist
(1932-).
-----------------------------------------------------------------
Foto: Kurt Johansson - 1971.
Två giganter möts: Jussi & Ingo
Idrottsvärldens intresse koncentrerades alltmer till den stundande matchen om världsmästerskapet i boxning mellan världsmästaren i tungvikt Floyd Patterson och hans svenske utmanare, göteborgaren Ingemar Johansson. I god tid före matchen kom Johansson till New York tillsammans med sina närmast anhöriga och sin fästmö, Birgit Lundgren. Den hårtslående svensken, som mer liknade en filmhjälte än en professionell boxare, blev mycket populär i Förenta Staterna men bland boxningsexperter var det praktiskt taget ingen som vågade tippa att han skulle slå den berömde Patterson. På bilden ses Ingemar Johansson tillsammans med en annan världsberömd svensk, hovsångare Jussi Björling.
-----------------------------------------------------
Årets största händelser i bild ¤ 1959.
STEFAN LIV DÖD
Hockeymålvakten och landslagsmannen Stefan Liv är död. Enligt media omkom han i en svår flygkrasch i dag onsdag, på väg till en match i Minsk med sitt lag Lokomotiv Jaroslavl. Av de 47 ombordvarande, omkom enligt uppgift 44 personer. Det har bekräftats att Stefan Liv var en av dem. Det var i våras som Liv skrev kontrakt med den ryska klubben för säsongen 2011/12. Stefan Liv spelade 14 säsonger dessförinnan med HV 71. Stefan Liv har varit framgångsrik även i landslagssammanhang. I OS i Turin 2006 var han med att vinna guld åt Sveriges Tre Kronor.
Stefan Liv föddes i Polen 1980. Men adopterades av svenska för-
äldrar vid två års ålder. På bilden visar han sin hockeyhjälm, där
sonen Herman finns avporträtterad.
-------------------------------------------------------------------
Bild: www.jnytt.se
Stefan Liv föddes i Polen 1980. Men adopterades av svenska för-
äldrar vid två års ålder. På bilden visar han sin hockeyhjälm, där
sonen Herman finns avporträtterad.
-------------------------------------------------------------------
Bild: www.jnytt.se
En nostalgisk resa / Del 2
Ja, det blev en rejäl "bildbomb" som jag presenterade i del 1. Nu är det dags igen. För här kommer den sista delen i bildberättelsen om Ewa & Peters fantastiska samling därborta i ett garage (som jag önskar att JAG var ägare till). Varsågoda!
Synen av detta förflyttar mig hem till mitt föräldrahem kanske till en
söndagsmiddag 1966. Morsan hade de trekantiga tetrapaketen i en
likadan hållare, med exakt samma färg. Ja, du store tid...
1621 fick vår stad stadsrättigheter. 1971 blev det ett hejdundrade jubi-
leum när Piteå fyllde 350 år. Jag har själv klara och goda minnen från
detta. Genom min medverkan i Piteå Kommunala Musikskola, var vi
på alla möjliga och omöjliga platser under jubileumsåret. Detta har jag
berättat om i en artikelserie i vår lokaltidning. Man kan väl säga så här;
det blev en hel del trummande för min del året 1971.
En bild som tyvärr blev en aning suddig, men jag kör den ändå...
Piteå - sommarstaden med välkända Piteå Havsbad som de flesta
svenskar i dag vet vad det är.
Visst minns man somrarna när pappa,mamma och jag åkte ut i våran
blå Folka. Omsorgsfullt hade min far packat ner alla tillbehör i bilen,
däribland campingbord med tillhörande fyra stolar. Samt alla attiraljer
nerpackade i en liknande väska som ses på bilden.
Vilka linjer, vilka former...ja, alltså bilen...
...ytterligare en jänkare med fantastiska former...jag pratar fortfarande
om bilar...
Picasso kan slänga sig i väggen...kolla bara in det här välsvarvade
konstverket...
"När jag som vanligt ringde dig och på bio bjöd dig ut
Så svara du helt enkelt nej, nu får det vara slut
Du sa: Jag ska va hemma, lägga mig tidigt och sova
Ring inte mer är du snäll, och det, de måste jag lova
Men ingenting kunde hindra mig, jag måste ut i kväll
På stan jag drev tills jag såg dig med en grabb i en bil av senaste modell
Bilens lack den glänste, kromen blixtra i dess nos
när jag stod där stum och tänkte: Hur enkel är min lilla ros..."
----------------
Arne Qvick - "Rosen"
Tänk att få glida runt en varm sommarkväll i en sån här...
Vicken grannlåt!
En stycken veteranmoppe...
...av märket Fram...
Skivspelare och pinuppor...
SAAB-93 tvåtaktare med delad framruta. Jag minns så läcker jag
tyckte dörrarna var, när man öppnade dem var de liksom åt fel håll...
Flera askar. Kolla in Gengaständstickorna...
Krom, krom och åter lite krom...
Vid infarten mot Piteå fanns en Mobilstation. Granne med stationen
fanns Åströms Bil. Där sålde man folkvagnar, bl. a. till min pappa.
Åtminstone två av farsans bubblor köptes på Åströms. Om jag inte
minns alldels tokigt så fanns en Gulfstation tvärs över vägen. Det var
när den skulle öppnas, som en av mina släktingar fällde denna komm-
entar när vederbörande hade läst annonsen i tidningen:
- Har ni sett, dom öppnar ju Gylfen i morgon...
Uno-X fanns på Strömnäs. Och vi var där vid premiären och Sture
Nilsson som var innehavare fyllde bensin i farsans VW. Nynäs fanns
på Sundsgatan, Caltex fanns som jag tidigare nämnt i Storfors.
Esso fanns hos Bröderna Lundgren i Hortlax. Förutom bensin så fanns
även en bilverkstad. Deras far, som grundade verksamheten, hette
Samuel. Trots att denne Samuel varit död i många år, och firmanamnet
ändrats, så sa min far alltid "Samuel Lundgrens" när han skulle dit med
sin bubbla på rep.
IC fanns på Sundsgatan i Piteå. Min kusin, Roland, jobbade där. Det
finns en röd plåtskåp i min boda, den har en gång stått i verkstaden
på IC i Piteå. En gammal relik, alltså...
BP-prylar med den välkända dekalen...
Om dessa saker ändå kunde tala...
Spolarvätska i små plastförpackningar...?
Nitroglycerin från Gyttorp. Ja, ett besök i Ewa och Peters nostalgigarage
smäller också ganska högt...
Läckra prylar från en annan tid...
Det låg en Shell-station på Degeränget. Innehavaren hette Helge Grahn.
Henning, min fd. svåger brukade tänka sin Opel där. När han körde fram
vid pumparna, dök Helge upp för att tanka (ingen självbetjäning) då
vevade Henning ner sidorutan, sträckte fram en tiokronorssedel, sa till
Helge: "Jag ska ha bensin för en tia". Det låter som en saga...
Sommaren 1967 kunde man nästan överallt denna H-skylt. Det var ett
sätt att förbereda oss svenskar för den så kallade "Dagen-H" den 3
september samma höst.
Kuriosa kan man gott kalla den här affischen. Den berättade en gång
om Blåsmarks S.K:s matcher från anno dazumal.
Joo, det var så sant. Ni kanske minns den här trubaduren som satt i
en vrå i garaget och sjöng? Han ringde mig häromdagen. Jag blev
bjuden på kaffe och en sockerkaka. Han berättade att han en gång
varit rockstjärna i Amerika. Men blev less, och fejkade sin egen död
i augusti 1977. Han flyttade först till Tyskland, men trivdes inte där. Han
berättade apropå Tyskland, att han hade gjort sin militärtjänst där 1958.
Sedan kom han att tänka på Sverige, dit han aldrig varit. Så han tog färjan
över, och hamnade så småningom i Piteå. Han bytte namn, till Kurt-Elvis
Pettersson. Bodde ett tag Munksund, men flyttade i våras till Hortlax.
Han sjunger på fester och bröllop, och undrade om jag ville "hänga på".
- Jag har ett gig i Hemmingsmark på en pubafton nu i höst. Kanske
du kan ta dina trummor och komma.
- Javisst, sa jag. Ring mig!
På hemvägen tänkte jag på vårt samtal. "Kurt-Elvis Pettersson, rocksångare"
ja, jag fick liksom inte ihop det. Men han verkade vara en hyvens kille...
----------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
Synen av detta förflyttar mig hem till mitt föräldrahem kanske till en
söndagsmiddag 1966. Morsan hade de trekantiga tetrapaketen i en
likadan hållare, med exakt samma färg. Ja, du store tid...
1621 fick vår stad stadsrättigheter. 1971 blev det ett hejdundrade jubi-
leum när Piteå fyllde 350 år. Jag har själv klara och goda minnen från
detta. Genom min medverkan i Piteå Kommunala Musikskola, var vi
på alla möjliga och omöjliga platser under jubileumsåret. Detta har jag
berättat om i en artikelserie i vår lokaltidning. Man kan väl säga så här;
det blev en hel del trummande för min del året 1971.
En bild som tyvärr blev en aning suddig, men jag kör den ändå...
Piteå - sommarstaden med välkända Piteå Havsbad som de flesta
svenskar i dag vet vad det är.
Visst minns man somrarna när pappa,mamma och jag åkte ut i våran
blå Folka. Omsorgsfullt hade min far packat ner alla tillbehör i bilen,
däribland campingbord med tillhörande fyra stolar. Samt alla attiraljer
nerpackade i en liknande väska som ses på bilden.
Vilka linjer, vilka former...ja, alltså bilen...
...ytterligare en jänkare med fantastiska former...jag pratar fortfarande
om bilar...
Picasso kan slänga sig i väggen...kolla bara in det här välsvarvade
konstverket...
"När jag som vanligt ringde dig och på bio bjöd dig ut
Så svara du helt enkelt nej, nu får det vara slut
Du sa: Jag ska va hemma, lägga mig tidigt och sova
Ring inte mer är du snäll, och det, de måste jag lova
Men ingenting kunde hindra mig, jag måste ut i kväll
På stan jag drev tills jag såg dig med en grabb i en bil av senaste modell
Bilens lack den glänste, kromen blixtra i dess nos
när jag stod där stum och tänkte: Hur enkel är min lilla ros..."
----------------
Arne Qvick - "Rosen"
Tänk att få glida runt en varm sommarkväll i en sån här...
Vicken grannlåt!
En stycken veteranmoppe...
...av märket Fram...
Skivspelare och pinuppor...
SAAB-93 tvåtaktare med delad framruta. Jag minns så läcker jag
tyckte dörrarna var, när man öppnade dem var de liksom åt fel håll...
Flera askar. Kolla in Gengaständstickorna...
Krom, krom och åter lite krom...
Vid infarten mot Piteå fanns en Mobilstation. Granne med stationen
fanns Åströms Bil. Där sålde man folkvagnar, bl. a. till min pappa.
Åtminstone två av farsans bubblor köptes på Åströms. Om jag inte
minns alldels tokigt så fanns en Gulfstation tvärs över vägen. Det var
när den skulle öppnas, som en av mina släktingar fällde denna komm-
entar när vederbörande hade läst annonsen i tidningen:
- Har ni sett, dom öppnar ju Gylfen i morgon...
Uno-X fanns på Strömnäs. Och vi var där vid premiären och Sture
Nilsson som var innehavare fyllde bensin i farsans VW. Nynäs fanns
på Sundsgatan, Caltex fanns som jag tidigare nämnt i Storfors.
Esso fanns hos Bröderna Lundgren i Hortlax. Förutom bensin så fanns
även en bilverkstad. Deras far, som grundade verksamheten, hette
Samuel. Trots att denne Samuel varit död i många år, och firmanamnet
ändrats, så sa min far alltid "Samuel Lundgrens" när han skulle dit med
sin bubbla på rep.
IC fanns på Sundsgatan i Piteå. Min kusin, Roland, jobbade där. Det
finns en röd plåtskåp i min boda, den har en gång stått i verkstaden
på IC i Piteå. En gammal relik, alltså...
BP-prylar med den välkända dekalen...
Om dessa saker ändå kunde tala...
Spolarvätska i små plastförpackningar...?
Nitroglycerin från Gyttorp. Ja, ett besök i Ewa och Peters nostalgigarage
smäller också ganska högt...
Läckra prylar från en annan tid...
Det låg en Shell-station på Degeränget. Innehavaren hette Helge Grahn.
Henning, min fd. svåger brukade tänka sin Opel där. När han körde fram
vid pumparna, dök Helge upp för att tanka (ingen självbetjäning) då
vevade Henning ner sidorutan, sträckte fram en tiokronorssedel, sa till
Helge: "Jag ska ha bensin för en tia". Det låter som en saga...
Sommaren 1967 kunde man nästan överallt denna H-skylt. Det var ett
sätt att förbereda oss svenskar för den så kallade "Dagen-H" den 3
september samma höst.
Kuriosa kan man gott kalla den här affischen. Den berättade en gång
om Blåsmarks S.K:s matcher från anno dazumal.
Joo, det var så sant. Ni kanske minns den här trubaduren som satt i
en vrå i garaget och sjöng? Han ringde mig häromdagen. Jag blev
bjuden på kaffe och en sockerkaka. Han berättade att han en gång
varit rockstjärna i Amerika. Men blev less, och fejkade sin egen död
i augusti 1977. Han flyttade först till Tyskland, men trivdes inte där. Han
berättade apropå Tyskland, att han hade gjort sin militärtjänst där 1958.
Sedan kom han att tänka på Sverige, dit han aldrig varit. Så han tog färjan
över, och hamnade så småningom i Piteå. Han bytte namn, till Kurt-Elvis
Pettersson. Bodde ett tag Munksund, men flyttade i våras till Hortlax.
Han sjunger på fester och bröllop, och undrade om jag ville "hänga på".
- Jag har ett gig i Hemmingsmark på en pubafton nu i höst. Kanske
du kan ta dina trummor och komma.
- Javisst, sa jag. Ring mig!
På hemvägen tänkte jag på vårt samtal. "Kurt-Elvis Pettersson, rocksångare"
ja, jag fick liksom inte ihop det. Men han verkade vara en hyvens kille...
----------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
Friidrottaren OWE JONSSON (1940-1962)
Den Gud älskar dör ung förtäljer ett känt ordspråk. Owe Jonsson hette en framgångsrik friidrottare som tävlade för IFK Växjö. Hans specialgren var 200 meter, som också gav honom titeln Europamästare i Belgrad den 16 september 1962. Två veckor därefter, närmare bestämt den 29 september skrevs det sista kapitlet i 21-årige Owe Jonssons unga liv. På vägen mellan Växjö-Alvesta omkom han så tragiskt i en bilolycka. /Roger.
Svensk idrott drabbades av en svår förlust, då Owe Jonsson den 29
september förolyckades i en bilkollision. Den blott 21-årige växjö-
pojken hade mindre än två veckor tidigare blivit europamästare i löp-
ning på 200 meter, svensk friidrotts främsta bragd för året och en av
våra främsta friidrottsframgångar överhuvudtaget. Bland idrottsvänner
världen runt hade han gjort sig uppskattad som en god kamrat och en
strålande sportsman.
----------------------------------------------------------------------
Årets största händelser ¤ 1962.
Svensk idrott drabbades av en svår förlust, då Owe Jonsson den 29
september förolyckades i en bilkollision. Den blott 21-årige växjö-
pojken hade mindre än två veckor tidigare blivit europamästare i löp-
ning på 200 meter, svensk friidrotts främsta bragd för året och en av
våra främsta friidrottsframgångar överhuvudtaget. Bland idrottsvänner
världen runt hade han gjort sig uppskattad som en god kamrat och en
strålande sportsman.
----------------------------------------------------------------------
Årets största händelser ¤ 1962.
Framgångar för Gospel Group
GOSPEL GROUP - Piteå.
Gospel Group från Piteå har avslutat en lyckad Stockholms-offensiv tillsammans med pastor Arne Höglund. De fem skönsjungande grabbarna reste på torsdagen till Göteborg för TV-inspelning av ett program från "Björngårdsvillan". Gospel Group har bland 120 tävlande amatörgrupper och körer av Sveriges Radios jury kommit med bland de sex bästa grupperna i landet. Varje lördagseftermiddag pågår utslagstävlingar mellan de olika grupperna innan landets bästa kör och och grupp gallrats fram. Gissa om några pitebor håller tummarna? Efter TV-inspelningen väntar närmast Härnösand på det årslånga programmet, som avslutas i maj-juni.
----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 22 januari 1972.
Lördagsmusik i stadshuset
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 15 april 1972.
PS. Det hände vid något tillfälle att jag deltog i Lördagsmusiken i Stadshusets matsal.
Det var någon speciell konstellation med bl. a. min musiklärare i Hortlax, Sten Westling
på kontrabas.
Roger.
Jazz på morgonsamlingen / 1972
Svängiga jazzlåtar fick högstadieeleverna vid Pitholmsskolan lyssna
till på fredagsmorgonen. Bandet som spelade bestod av Allan Lund-
ström, Martin Steisner, Paul Lindberg, Fred Nyberg och Georges Goudin.
Jazz på morgonsamlingen - det fick högstadieeleverna vid Pitholmens centralskola vara med på fredagsmorgonen. Det var fem pitemusiker som under en halvtimma spelade svängiga jazzlåtar.
- Jazzen har kommit igen. För att stanna, hoppas jag, säger kommunala musikledaren, Erling Nordlund.
Det var inte så värst många år sedan som jazzen betraktades som "död". Popmusiken dominerade helt ungdomens musiksmak, vilket delvis trängde tillbaka jazzen. Den ansågs som "svår" och i radiosammanhang ansågs den så "fin" att den förpassades till musikradion bland andra klassiker. Men tiderna förändras snabbt, liksom musiksmaken. Gamla hederliga jazzband återuppstår igen från de döda och slår igenom med dunder och brak. "Gamla" jazzsolister som var med på den tiden då det begav sig på 1950-talet. Putte Wickmans och Arne "Dompan" Domnerus glansdagar, kom igen. En av dem är Gunnar "Siljabloo" Nilsson.
Musikundervisningens "fel"?
Spekulera länge, kan man göra kring den här omsvängningen av musiksmaken.
- Det är möjligt att det är musikundervisningen i skolorna som "rår för det", tror Erling Nordlund, kommunal musikledare i Piteå. Vi försöker ju presentera så många musikstilar som möjligt för eleverna. Vi vill definitivt inte styra deras musikval...
Att musikundervisningen i Piteå har en otrolig bredd. Det visste vi ju förut. Inte minst de många framträdanden som eleverna har gjort, har bevisat detta. Det finns orkestrar som spelar klassisk musik. En annan spelar underhållningsmusik och en tredje jazzmusik...
Proffsmusiker som sadlat om
På fredagsmorgonen spelade en grupp Piteåmusiker, jazz i Pitholmsskolans matsal. Det var Allan Lundström, tenorsax, Paul Lindberg, trumpet, Martin Steisner, trummor, Fred Nyberg, bas och Georges Goudin, piano. Allan och Georges var med på 50-talet då jazzmusiken var populär senast. Allan Lundström som nu är musiklärare i Pitholm, spelade bl. a. med i Putte Wickmans band. Han har också en hel del grammofoninspelningar på sitt samvete. Innan Georges Goudin blev musiklärare i Öjebyn på heltid, reste han runt om i Europa med två musiker och spelade jazz. Självfallet är de förtjusta över det här nytända intresset för jazzmusik bland de lägre åldrarna.
---------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 16 september 1972.
PS. Allan Lundström gjorde en del skivinspelningar med Alice Babs, Owe Thörnqvist, Ove Lind, Lasse Gullin, Simon Brehm, Anders Burman, Leppe Sundevall, Rolf Billberg m. fl. Allan har även medverkat i nån svensk långfilm från 50-talet. Allan spelade i Yngve Forssélls orkester 1967-1970. Kjell-Bertils orkester 1977-1983.
/Roger.
Älgjakt med ett annorlunda vapen...
Älgjakten är i full gång. I skogarna smyger just nu människor med skarpladdade vapen, och hoppas på att "gam-älgen" skall dyka upp i snåren. Själv så är jag inte ett dugg intresserad av jakt, även om jag en nyårsafton för 15 år sedan fällde en älgtjur, som bara la sig ner och dog. Men detta skedde med ett litet annorlunda vapen: min vinröda Volvo 740 årsmodell -86. Efter denna händelse lovade jag familjen att sluta upp med att jaga älg med bilen. Hustrun tyckte att det blev allför dyrt med alla plåtskador som följde. Min enda kontakt i dag med älg, är när mina svågrar; Roger, Kjell och Göran berättar om diverse jaktepisoder från älgskogen. För att inte tala om det kött som vi brukar få oss till del, av de redan nämnda jägarna.
Under älgjaktstider hösten 2007 gick vi på promenad jag och Elisabeth. Promenaden gick förbi en skog, och på vägen mötte vi en dam som frågade mig om det pågick älgjakt i det nämnda skogsområdet. "Inte vad jag vet", sa jag. "Det tror jag faktiskt inte", och med det svaret gick hon sin väg. När vi gått en stund föddes en alldeles galen historia i mitt huvud. För min inre syn såg jag en äldre man som satt i ett älgtorn, namnet kom också omgående: Emil. När jag kom hem skrev jag ner historien, fast på Pitemål. Den publicerades i Piteå-Tidningen 2008. Nu vill jag inte hävda att Emil i min berättelse är synonym med våra svenska män och kvinnor som jagar just nu, men galet blev det i alla fall.
Publicerad i Piteå-Tidningen den 3 januari 2008.
Under älgjaktstider hösten 2007 gick vi på promenad jag och Elisabeth. Promenaden gick förbi en skog, och på vägen mötte vi en dam som frågade mig om det pågick älgjakt i det nämnda skogsområdet. "Inte vad jag vet", sa jag. "Det tror jag faktiskt inte", och med det svaret gick hon sin väg. När vi gått en stund föddes en alldeles galen historia i mitt huvud. För min inre syn såg jag en äldre man som satt i ett älgtorn, namnet kom också omgående: Emil. När jag kom hem skrev jag ner historien, fast på Pitemål. Den publicerades i Piteå-Tidningen 2008. Nu vill jag inte hävda att Emil i min berättelse är synonym med våra svenska män och kvinnor som jagar just nu, men galet blev det i alla fall.
Publicerad i Piteå-Tidningen den 3 januari 2008.
SIW MALMKVIST gästar Berlin
SIW MALMKVIST den pigga landskronaflickan som fick sitt genom-
brott i TV-programmet "Stora Famnen", har utvecklats till en inter-
nationell stjärna av stora mått. Här ses hon tillsammans med den dan-
ske skådespelaren Henning Moritzen på väg till ett gästuppträdande
i Berlin. Moritzen var Siw Malmkvists motspelare i den danska musikal-
filmen "Förälskad i Köpenhamn" som under hösten 1960 hade sin prem-
iär i Sverige.
------------------------------------------------------------------
Årets största händelser ¤ Den 4 juli 1960
Gösta "Snoddas" Nordgren gör comeback
Gösta "Snoddas" Nordgren gör den 24 januari 1961 come back i
de större sammanhangen. Den gode Snoddas har bytt stil och ses nu
uppträda i smoking och bländande vitt skjortbröst. Repertoaren är dock
i stort sett den gamla vanliga, och här på bilden ser vi när Snoddas
sjunger välkända "Flottarkärlek".
----------------------------------------------------------------------
Årets största händelser i bilder ¤ 1961
Markvägen klockan 17.41 tisdagen den 6 september 2011
Markvägen på "mammas gata" klockan 17.41 tisdag den 6 september
2011. Efter en grå dag med regn och snålblåst, kom plötsligt en liten
förnimmelse och ett stänk av sommar. Även om sommaren är på väg
att dö ut, så har vi de senaste dagarna haft rätt så behagliga och ljum-
ma vindar. Men vi vet ju vad som väntar, eller hur?
-------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
Staffan Sundin & Anneli Forss: "All the way"
Anneli Forss heter en sångerska som för tillfället är i final i "Eurohit 40" med låten "All the way". Låtens upphovsman är Staffan Sundin alias Staffan von Ego. Staffan skrev låten, som nu blivit så uppmärksammd, för cirka ett år sedan. I sitt ursprung heter den "I går, i dag, i morgon" men fick engelsk översättning av Anneli Forss. I början av augusti figurerade Anneli Forss i ett repotage i Skaraborgs Allehanda. Staffan Sundin har haft den stora vänligheten att skicka mig ett urklipp av detta.
Anneli Forss från Falköping väntar just nu spänt på resultatet i musik-
tävlingen World pop contest, där omröstningen har avslutats.
Från coverbandsångerska till finalist i musiktävlingen World pop contest. Det steget kan verka stort, men inte för Anneli Forss från Falköping. Nu väntar hon spänt på resultatet i musiktävlingen där omröstningen avslutats.
Det är den Holländska radioshowen Euro top 40 som arrangerar tävlingen en gång per år: Sedan får privatpersoner agera jury och rösta enligt samma princip som vid den Europeiska schlagerfestivalen.
- Jag har ingen aning om hur stort det här är, jag tycker bara att det är roligt.
Mer känd för Skaraborgspubliken är hon genom att ha varit med i flera uppsättningar av Skövde Operettsällskapets uppsättningar. Bland annat har hon varit med i "Peter Pan" och "Annie get your gun". Men första framträdandet gjorde hon redan som sjuåring i Falköping.
Sedan starten av musikkarriären har mycket hänt. Hon spelade på fester och bröllop med sitt coverband. Och det var när hon kom i kontakt med Jussi Björlings rösttränare Joel Berglund i Stockholm som det verkligen lossnade.
Hittade rätt
- Det var då jag kände att jag hittade rätt. Jag vet inte hur han bär sig åt, jag jag kan inte riktigt sätta fingret på det men det har betytt mycket för min utveckling.
Tillfälligheterna spelade henne i händerna när musikproducenten Staffan Sundin, alias Staffan von Ego besökte en krog i Stockholm där hon spelade och fick upp ögonen för hennes talang.
- Hon hade inte bara en fantastisk röst, jag gillade verkligen hennes framträdande, hon har utstrålning säger han till tidningen.
En kontakt etablerades och det dröjde inte länge förrän Anneli fick frågan om hon ville översätta Staffans låt "I går, i dag, i morgon" som skrevs för drygt ett år sedan. Sagt och gjort, hon fick fria händer och balladen "All the way" var född.
- Jag gillade verkligen låten och översatte den till min kärlek, säger hon.
Därefter försökte Staffan genom sitt privata studiobolag sprida låten vidare.
Fler lokala musiker
- Jag mejlade runt ganska förutsättningslöst och så nappade den holländska tävlingen Euro top 40 på den. Det är jättekul att den kom med där, för konkurrensen är verkligen jättehård. Kul för Skaraborg är att fler lokala musiker lyckats hamna i finalen. Den nu mer välkända gruppen Timoteij har också låten "Kom kom kom". Återstår att se om Anneli Forss går "hela vägen" i tävlingen. Hon står dock inte och faller med detta. När hon inte sjunger jobbar hon som frisörska och konsult på ett telekombolag som projektledare. Skaraborgs Allehanda önskar lycka till och återkommer med resultatet.
-----------------------------------------------------------------
Skaraborgs Allehanda ¤ Lördagen den 6 augusti 2011.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Staffan har i det material han skickat också skickat dessa CD: skivor.
Låtmaterialet är uteslutande Staffans egna "ihopsnickrade" verk.
Så till sist ett litet utdrag av den handskrivna hälsning jag fick för någon
vecka sedan. Som synes så har Staffan ett önskemål - att återigen få
prata "Ärans och hjältarnas eget språk" dvs Pitemål. En gång norrlänning,
alltid norrlänning...
//Roger.
Hortlaxbo i dödsolycka / 1971
Den omkomne, snickaren Olle Hedkvist, Hortlax.
50-årige snickaren Olov (Olle) Hedkvist från Hortlax, dödades när han kl 06.30 på måndagen med sin moped kolliderade med en bil utanför sin fastighet på vägen genom byn. Den omkomne körde ut från sin fastighet och observerade inte en passerande bil. Bilföraren, en 19-årig flicka från Hortlax, hade ingen möjlighet att undvika kollisionen. Hon blev svårt chockad och fick föras till lasarettet i Piteå för vård.
Hedkvist hade just lämnat sitt hem för att åka till sitt arbete på Lövholmen i Piteå när han körde ut på vägen in till Hortlax. Han observerade inte bilen som var på väg mot Hortlax. Kollissionen blev våldsam, mopedisten kastades mot bilens front och torde ha ljutit en ögonblicklig död. Sikten vid olycksplatsen är tillfredsställande men polisen kunde inte på måndagen fastställa huruvida bilisten hållit 50-gränsen eller ej. Vittnen kommer att höras i dag. Den omkomne som var frånskild efterlämnar sex barn och åldrig mor.
--------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 29 juni 1971.
Rekvisitioner / Furunäsets sjukhus
I början av 90-talet förflyttades vår transportcentral ut till Öjeby Sjukhem. Det var inte bara vår avdelning som blev tvungna att flytta på sig, detta gällde också bl. a. Centralköket. Innan vi lämnade skutan (den sjunkande?) så skulle det slängas en hel del saker. Även på Centralförrådet blev det ändringar, där hade vi fått order om att hämta sopor, möbler m.m. I en sopkorg låg två buntar med papper. Innan jag tog hand om det, så tog jag upp det för att kolla vad det var. Det visade sig vara gamla förrådsrekvisitioner från 1960-talets början. Tyckte det var synd att kasta, så jag behöll det. Det som nu kommer, är några av de många rekvisitioner, som avdelningarna lämnade in på C-förrådet. Det var allt mellan himmel och jord. Från långkalsonger till papperskorgar, ljusstakar och saxar. Benämningarna på sjukhusavdelningarna såg annorlunda ut. Det var KD 1 eller C 3 osv. När jag började så hette avdelningarna exempelvis 41, 42, 43, 44, 45 osv. Så här såg det ut:
Akke Norberg idékläckare och mannen bakom fritidshuset ute på
Gläntan, signerade denna rekvisition. Beställningen löd:
¤ 2 st. saxar för första förbandslåda.
¤ 1 par hängselbyxor, stl 62
¤ 1 st. hink golv
Akke Norberg var gift med min fars kusin Onny Norberg. Som jag tidigare berättat i ett annat inlägg, så var Akke musiker, han spelade trumpet i en rad lokala orkestrar i Piteå på 30-talet och framåt.
Märta Enqvist på avdelning ME 1 var beställare av 1 st. drillapparat.
Maggie Hansson jobbade på avdelningen KD 1 på Furunäsets Sjuk-
hus. Beställningen var följande:
¤ 1 st. konservöppnare
¤ 3 st. Luftrenare
¤ 1 st. Luftreningsväska
¤ 24 st. sängvaxdukar utan tyg
Maggie Hansson var gift med socialchefen, riksdagsmannen och sedermera kommunalnämndens ordförande i Piteå, Tage Hansson. Hansson satt för Socialdemokraterna i Sveriges Riksdag i mitten av 60-talet. Lite kuriosa: Tage Hansson vigde oss, jag och Elisabeth i Piteå Stadshus 1981.
Svea Wikdahl hade sin arbetsplats på Yttre städningen (Städcentral).
Den 14 december undertecknade hon den här rekvisitionen.
¤ 10 kg. Golvpolish
¤ 2 kg. Vax
¤ 1 st. papperskorg till Dr. Wedins rum
Gunnar Andersson var murare. Den 26 april 1960 behövde han
dessa saker.
¤ 1 st. skurtrasa
¤ 1 st. beg. klocka
Gunnar Andersson jobbade som murare även sedan jag började 1976. Gunnar avled för några år sedan.
1961 kom den här beställningen gällande ett nytt påfund: Televisionen!
Överläkaren på Furu låg bakom det här önskemålet, enligt rekvisitionen.
Följande avdelningar skulle få varsin TV.
Avd. Män.
¤ A 2 ¤ A 3 ¤ B 1 ¤ B 2 ¤ B 3 ¤ C 2 ¤ C 3 ¤ D 2 ¤ D 3 ¤ E 1 ¤ E 2 ¤ Kolonien ¤
Avd. Kvinnor.
¤ A 2 ¤ B 1 ¤ B 3 ¤ C 1 ¤ C 2 ¤ C 3 ¤ D 1 ¤ D 2 ¤ E 3 ¤
Familjevården står som beställare till detta. Leveransdatum den
10 oktober 1960.
¤ 2 st. blåblusar
¤ 2 par byxor
Kronor: 69 kr. 30 öre. Samt 10 % vilket i kronor räknat blev 7.70
-------------------------------------------------------------------------------
Surströmming, frisering & Norahs äppelträd
Datum: den 20 augusti. År: 2011. Plats: Köksbordet hemma i Hortlax.
Deltagare: Bettan och Danne vid surströmmingen. Samt Roger med
en sillburk. Doftar: Vidrigt! (Surströmmingen alltså).
Den sura fisken tillreds...
...för att läggas på den obligatoriska "klämman".
Daniel friseras av Mia inför den kommande resan till Turkiet.
- Bra frisör, eller hur? säger Daniel och pekar på Mia.
På Norahs äppelträd växer de här granna frukterna.
----------------------------------------------------------------------
Surströmmingfriseringochäppelfotograferingsfotograferingsfotograf: ROGER LINDQVIST
Bagarstugan på Inimarksvägen...
...har stått där så länge jag kan minnas. Öppen för alla de som i grannskapet skulle göra storbak. Även om den inte används som i fornstora dar, så kommer den då och då till användning. Idag när vi hade vägarna förbi så stod dörren öppen. Stugan håller f.n.v. på att få en liten ansiktslyftning. Jag kunde inte låta bli. Därför steg jag in med kameran för att ta några bilder.
När vi passerade råkade dörren stå på glänt. Det var mitt första besök
på flera år.
Här stod tanterna i min barndom och knådade deg. I bakgrunden
hördes ljudet av björkveden som sprakade i spisen. Doften därinne
minns jag var helt underbar.
De nödvändiga arbetsredskapen hänger prydligt på väggen.
Utsikt mot Inimarksvägen.
Ytterligare ett par "måsten" vid bakningen.
På den här träskylten som hänger ovanför bakbordet, står dessa
namn uppskrivna: Olga Berg, Herbert Berglund, Dagny Fahlman,
Naima Öhlund, Jenny Johnsson, Kerstin Johansson, Inga-Maj
Fahlman. Några av de uppräknade är borta sedan länge.
En liten vy över stugans innandöme.
Ugnen utgör själva hjärtat i stugan.
In- och utgång.
-------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
När vi passerade råkade dörren stå på glänt. Det var mitt första besök
på flera år.
Här stod tanterna i min barndom och knådade deg. I bakgrunden
hördes ljudet av björkveden som sprakade i spisen. Doften därinne
minns jag var helt underbar.
De nödvändiga arbetsredskapen hänger prydligt på väggen.
Utsikt mot Inimarksvägen.
Ytterligare ett par "måsten" vid bakningen.
På den här träskylten som hänger ovanför bakbordet, står dessa
namn uppskrivna: Olga Berg, Herbert Berglund, Dagny Fahlman,
Naima Öhlund, Jenny Johnsson, Kerstin Johansson, Inga-Maj
Fahlman. Några av de uppräknade är borta sedan länge.
En liten vy över stugans innandöme.
Ugnen utgör själva hjärtat i stugan.
In- och utgång.
-------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
RAGGES - Luleå
Erling, min kollega i dansbandet OPUS, var under 60-talet något av en popidol när han i egenskap av organist tillhörde Luleåbandet RAGGES. Enligt uppgift så hann gruppen med tre skivinspelningar, varav två med Erling bakom orgeln. På Tradera hittade jag häromdagen två vinyler där ett för mig välbekant ansikte dök upp; Erling!
Erling, ses som andra man från höger. Här på en singel som inspel-
ades 1969 med låtarna: "I only want to be whit you" & "En röd gummi-
boll".
1966 kom denna singel. Inspelad på märket "Record". Erling med-
verkade inte i den här konstellationen. Låtarna som fanns med var:
"Make me love" & "Freight Train".
--------------------------------------------------------
Bilder: www.tradera.se
Erling, ses som andra man från höger. Här på en singel som inspel-
ades 1969 med låtarna: "I only want to be whit you" & "En röd gummi-
boll".
1966 kom denna singel. Inspelad på märket "Record". Erling med-
verkade inte i den här konstellationen. Låtarna som fanns med var:
"Make me love" & "Freight Train".
--------------------------------------------------------
Bilder: www.tradera.se
Go´natt i all hast...
Go´natt i all hast
nu blir här äntligen
lite vila och lite rast
Och om ingenting annat kommer på
träffas vi väl också i morgon
runt klockan två
Då blir det även kaffe
och en liten kaka
oj, så gott det kommer
att smaka
Go´natt!
---------------------------------
Roger Lindqvist
Olof Palme med fru och son i Arjeplog / 1971
Statsminister Olof Palme vid Skeppsviken i Arjeplog före flygturen till
Nasafjällsgruvan.
Statsminister Olof Palme med fru Lisbeth och son samt rikspolischefen Carl Persson och jägmästare Bengt Edholm från Jokkmokk anlände häromdagen med polishelikoptern till Arjeplog. Efter en snabb tankning med ytterligare en passagerare, lappmarksdoktorn Einar Wallquist, som inbjudit sällskapet till Arjeplog, bar det iväg till Nasafjäll för att se på lämningarna efter gruvdriften där. Under resan möttes sällskapet av en del regnskurar men vid framkomsten till gruvan var det ett strålande väder. Dr. Wallquist vet ju det mesta om vad som försiggått där uppe, berättade om hur provisoriskt gruvdriften gick till på den tiden, för att inte tala om transporterna av malmen, som skedde med samer som kuskar och renar som dragare.
Efter återkomsten till Arjeplog besöktes Silvermuséet, Silverhatten, den nya träindustrin A-trä samt sporthallen. Guide var kommunalnämndsordförande Sigvard Sundström. Efter dessa besök bjöds resenärerna på middag hos dr. Wallquist. Vid 21-tiden skedde återfärden tillbaka till Jokkmokk.
Statsministern med fru i samspråk med badmästaren Håkan Wolf i
sporthallen i Arjeplog. Rikspolischefen Carl Persson i förgrunden.
------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 10 augusti 1971.
En nostalgisk resa med PETER & EWA / Del 1
I ett tidigare inlägg berättade jag om ett besök jag gjorde förra söndagen. Det var ett loppis anordnat av ett flertal människor i Bölebyn. På samma plats, finns ett garage, och inte vilket vanligt garage som helst. Ånej! För när man väl kommit in, bjuds besökaren på en vansinnigt givande resa i tid och rum. Här finns sådana där ting som åtminstone fick mig att gå omkring med ett slags fånigt leende på läpparna, för att i nästa stund känna hur den nostalgiska värmen krama om mitt hjärta. I samma stund som mina fötter passerade tröskeln, fick jag en slags förnimmelse, ungefär likvärdig som när jag som sjuåring väntade på tomten. Kameran var med. Det blev rätt så många bilder, därför har jag delat upp bilderna i två delar. Idag kommer den första:
En liten översiktsbild över garaget ifråga.
Bland de första som jag la märke till var den här skylten. Som infödd
Pitebo, kan jag inte annat än le en smula. För tänk vad jag älskade
min glass när jag sommartid fick min veckopeng och traskade iväg
till affären som låg granne med oss. Ägaren hette Martin Strand, som
också synets sälja varm korv på Hedens idrottsplats i Storfors, när jag
och pappa satt på läktaren och hejade på Storfors AIK.
Glassgubben från Strands. En vanlig syn utanför affärer och kiosker
för i världen.
"Taxi, var god dröj!" Hur många av oss har inte fått de orden i våra
öron?
Många godsaker på samma bild. Bl. a. en Instamatic kamera som
ses till vänster i bild.
"Udden Sikfors" - en midsommar i mitten av 50-talet övertalades
Alice Babs att avbryta sin semester med familjen. Istället för att vara
hemma efter ett slitigt turnerande, underhöll hon alltså i Sikfors. Var-
för det nu då? Alice Babs har själv berättat att hon fick ett anbud hon
inte kunde tacka nej till. Så där stod hon alltså, på den stora scenen i
Sikfors, med tusentals människor runt omkring.
Om det fanns någon sådan här "godis-automat" i Sikfors, tror jag inte,
men det kanske hade varit en bra idé?
I Hortlax och Bergsviken fanns varsin Texaco-station. Så småningom
plockades skyltarna ner, och istället fick de namnen; Statoil och
Preem.
I ett hörn av lokalen satt den här trubaduren och sjöng. Trubadur?
Jag tycke han liknade nån jag känner. Därför gick jag fram och frågade:
- Tjena, jag vill bara säga att du sjunger bra. Bor du i Piteå, eller...?
- Well, man kan väl say so here. I have just moved in in a house in
Hortlax.
- Jamen, jamen...där bor jag ju också.
- Do you know some drummer in Hortlax?
- Jamen, jomen, jaaa...JAG är trummis - i mean, drummer...?
- Okey, mayebe you will come to me and play some tunes?
- Shure! When kan jag komma?
- Tomorrow?
- Jag kommer, tomorrow! Yes sir!
Sedan jag gått, så kom jag ihåg vart jag jag hade sett honom. Det var ju
på ICA-Lundmans i Hortlax vid fruktdisken...
Sven-Gösta Jonsson. Mest känd som "Den rockande samen".
Ett gäng riktiga legender...
I sådana här apparater kunde man t. ex. se Bröderna Cartwright.
Ja, ack dessa gamla rariteter.
Vad vore 50-och 60-talet utan sina färgranna pinuppor?
Till vänster Ingo och Floyd. Till höger vackra lättlädda damer.
Radion, tack gode Gud för radion. Ur radion strömmade tusen och åter
tusen klassiker genom åren.
Transistorn. Vem minns inte Klas Burling, Kersti Adams-Ray och
Carl-Eiwar?
Udden igen. Artisterna som förgyllde en midsommar för länge sen
var Owe Thörqvist, Jerry Williams och Gunnar Wiklund. För dans-
musiken svarade Jannes X-tett från Piteå.
Idel stjärnartister...
Owe från Uppsala, Gunnar från Luleå...
Man får väl förmoda att Sikfors-publiken konsumerade en och annan
läskeblask...och även litet starkare saker.
-----------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
En liten översiktsbild över garaget ifråga.
Bland de första som jag la märke till var den här skylten. Som infödd
Pitebo, kan jag inte annat än le en smula. För tänk vad jag älskade
min glass när jag sommartid fick min veckopeng och traskade iväg
till affären som låg granne med oss. Ägaren hette Martin Strand, som
också synets sälja varm korv på Hedens idrottsplats i Storfors, när jag
och pappa satt på läktaren och hejade på Storfors AIK.
Glassgubben från Strands. En vanlig syn utanför affärer och kiosker
för i världen.
"Taxi, var god dröj!" Hur många av oss har inte fått de orden i våra
öron?
Många godsaker på samma bild. Bl. a. en Instamatic kamera som
ses till vänster i bild.
"Udden Sikfors" - en midsommar i mitten av 50-talet övertalades
Alice Babs att avbryta sin semester med familjen. Istället för att vara
hemma efter ett slitigt turnerande, underhöll hon alltså i Sikfors. Var-
för det nu då? Alice Babs har själv berättat att hon fick ett anbud hon
inte kunde tacka nej till. Så där stod hon alltså, på den stora scenen i
Sikfors, med tusentals människor runt omkring.
Om det fanns någon sådan här "godis-automat" i Sikfors, tror jag inte,
men det kanske hade varit en bra idé?
I Hortlax och Bergsviken fanns varsin Texaco-station. Så småningom
plockades skyltarna ner, och istället fick de namnen; Statoil och
Preem.
I ett hörn av lokalen satt den här trubaduren och sjöng. Trubadur?
Jag tycke han liknade nån jag känner. Därför gick jag fram och frågade:
- Tjena, jag vill bara säga att du sjunger bra. Bor du i Piteå, eller...?
- Well, man kan väl say so here. I have just moved in in a house in
Hortlax.
- Jamen, jamen...där bor jag ju också.
- Do you know some drummer in Hortlax?
- Jamen, jomen, jaaa...JAG är trummis - i mean, drummer...?
- Okey, mayebe you will come to me and play some tunes?
- Shure! When kan jag komma?
- Tomorrow?
- Jag kommer, tomorrow! Yes sir!
Sedan jag gått, så kom jag ihåg vart jag jag hade sett honom. Det var ju
på ICA-Lundmans i Hortlax vid fruktdisken...
Sven-Gösta Jonsson. Mest känd som "Den rockande samen".
Ett gäng riktiga legender...
I sådana här apparater kunde man t. ex. se Bröderna Cartwright.
Ja, ack dessa gamla rariteter.
Vad vore 50-och 60-talet utan sina färgranna pinuppor?
Till vänster Ingo och Floyd. Till höger vackra lättlädda damer.
Radion, tack gode Gud för radion. Ur radion strömmade tusen och åter
tusen klassiker genom åren.
Transistorn. Vem minns inte Klas Burling, Kersti Adams-Ray och
Carl-Eiwar?
Udden igen. Artisterna som förgyllde en midsommar för länge sen
var Owe Thörqvist, Jerry Williams och Gunnar Wiklund. För dans-
musiken svarade Jannes X-tett från Piteå.
Idel stjärnartister...
Owe från Uppsala, Gunnar från Luleå...
Man får väl förmoda att Sikfors-publiken konsumerade en och annan
läskeblask...och även litet starkare saker.
-----------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
Carins Damfrisering - Piteå
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Maj 1971
Veckans LP: JANNE SCHAFFER
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 2 oktober 1973.
"Nya" Pippi Långstrump reser i parkerna / 1971
Det här är nya Pippi. Höga vita diskotekstövlar och med rutiga fräna
korts. I sommar reser hon i parkerna och vill inte längre kallas Pippi -
utan Inger Nilsson, snart 12 år. Inger ska turnera tillsammans med
bröderna Roos från Arbrå, Anders 12 år, Kjell 15 år och Åke 20. Fam-
iljen Nilsson tar chansen att låta Inger tjäna lite pengar medan intresset
för Pippi fortfarande är stort. Efterfrågan är stor. Senast för några veckor
sedan drog hon 10.000 människor när hon signerade böcker i Göteborg.
--------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 21 april 1971.
PS. Bröderna Roos finns kvar som band än idag. Kjell Roos är som kanske
många vet Kikki Danielssons f.d. make. 1985 spelade vi i Kjell-Bertils non-
stop dans på Piteå Havsbad med Bröderna Roos och Kikki. Trevliga killar.
Bytte om i samma loge som Kikki. Lite skämtsamt kan man väl säga, att
Kikki Danielsson sett mig i kalsonger...Om detta har jag berättat i Piteå-
Tidningen under rubriken "Minnesvärda möten".
/Roger.
Bilder som inte borde ha visats
Alltför solbränd rabarber...
Den alltför solbrända rabarbern i närbild. Så går det när man inte
använder solskyddsfaktor.
Flugsvampsmamma - med flugsvampsdotter...
Flugsvamp som tappat sin hatt...
Okänd man med oansad Buffalo-Bill-mustasch...
Två glada krusbär...
--------------------------------------------------------------
Bilder-som-inte-borde-ha-visats-fotograf: ROGER LINDQVIST
H - som i Högertrafik
Klockan 05.00 söndagen den 3 september 1967 gick vi över till högertrafik. Långt före omläggningen, pumpade man ut information till landets alla innevånare. Detta skedde i tidningar, radio och TV. Även i en och annan serietidning kunde man också få del i den digra information som handlade om "Dagen H".
91:an Karlsson ¤ 1967.
91:an Karlsson ¤ 1967.
Gustave Dorés bibliska illustrationer
Det hela börjar en sommardag 1969. Tillsammans med pappas bror Gunnar, hustrun Aina samt sonen Bosse, åker jag och mina föräldrar på semester. En av anhalterna på vägen var Vilhelmina. Där fanns en affär som sålde antika saker. Jag sa till min pappa att jag ville in för att kolla på vad som fanns, jag var vid det här laget 11 år, skulle fylla 12 samma höst. Jag och pappa gick in i affären. När vi gått där en stund (pappa var inte intresserad av antikviteter) så såg jag en hög med häften. Då jag bläddrade i det, så upptäckte jag att det var bibliska motiv. Bilderna kände jag igen, de hade jag sett hemma hos min moster i deras stora Familjebibel. Och de där teckningarna, som var så spännande och dramatiska, var gjorda av fransmannen Gustave Doré (1832-1883).
- Dom där vill jag ha, sa jag till pappa.
- Jamen, vi måste ju veta vad dom kostar först, sa han och påkallade expeditens uppmärksamhet.
- Tio kronor! blev svaret.
Tio kronor tycktes min pappa ha råd med. Han tog i alla fall upp plånboken och betalade snällt. Sen tog jag påsen med alla häftena och kände mig glad. När vi närmade oss bilen där min mamma satt, log han och sa:
- Väjtö, vo hajn velld håvva? En Bibel! (Vet du vad han ville ha? En Bibel!)
När vi så småningom kom hem från vår semester, hamnade påsen med "mitt fynd" i uthuset. Och där låg den, år ut och år in. När uthuset revs så flyttades påsen med sitt bibliska innehåll upp på vindan i vårt hus och fortsatte att samla damm. Tanken var att en dag lämna in min hög av häften till ett bokbinderi, för att göra en "riktig" familjebibel av det antika fyndet från 1969. Men...det blev aldrig. Ja, nu sitter jag här, 42 år efteråt med mina häften. Inte alla, de flesta ligger fortfarande kvar i vårt gamla hus. Tryckåret är 1918, och Gustave Dorés bilder har fortsatt att fascinera mig. Han lyckades på nåt sätt skickligt fånga upp dramatiken i den bibliska berättelsen. Vilket gjorde mig intresserad, när jag som 10-11-åring för första gången kom i kontakt med hans teckningar hos min moster Malin i Blåsmark.
De bibliska häftenas fortsatta öde, vet jag inget om. Kanhända att de också i fortsättningen får inta sin vanliga plats därinne med de andra sakerna i det gamla huset. Vi får väl se...
Tio kronor fattigare blev min far den där sommaren 1969 i Vilhelmina.
En hög med häften i en påse tilldrog sig mitt intresse.
Tryckåret var 1918. Och för 50 öre per häfte kunde man så småning-
om samla ihop till en hel familjebibel. Om man nu hade råd förstås.
Gustave Dorés illustrationer var världsberömda. Här ses ett motiv från
Nya Testamentet. Kristus med törnekronan.
"FADER VÅR, SOM ÄR I HIMMELEN!"
"SVEPDUKEN"
Gustave Doré (1832-1883)
--------------------------------------------------------------
Bild på Doré: www.wikipedia.org
- Dom där vill jag ha, sa jag till pappa.
- Jamen, vi måste ju veta vad dom kostar först, sa han och påkallade expeditens uppmärksamhet.
- Tio kronor! blev svaret.
Tio kronor tycktes min pappa ha råd med. Han tog i alla fall upp plånboken och betalade snällt. Sen tog jag påsen med alla häftena och kände mig glad. När vi närmade oss bilen där min mamma satt, log han och sa:
- Väjtö, vo hajn velld håvva? En Bibel! (Vet du vad han ville ha? En Bibel!)
När vi så småningom kom hem från vår semester, hamnade påsen med "mitt fynd" i uthuset. Och där låg den, år ut och år in. När uthuset revs så flyttades påsen med sitt bibliska innehåll upp på vindan i vårt hus och fortsatte att samla damm. Tanken var att en dag lämna in min hög av häften till ett bokbinderi, för att göra en "riktig" familjebibel av det antika fyndet från 1969. Men...det blev aldrig. Ja, nu sitter jag här, 42 år efteråt med mina häften. Inte alla, de flesta ligger fortfarande kvar i vårt gamla hus. Tryckåret är 1918, och Gustave Dorés bilder har fortsatt att fascinera mig. Han lyckades på nåt sätt skickligt fånga upp dramatiken i den bibliska berättelsen. Vilket gjorde mig intresserad, när jag som 10-11-åring för första gången kom i kontakt med hans teckningar hos min moster Malin i Blåsmark.
De bibliska häftenas fortsatta öde, vet jag inget om. Kanhända att de också i fortsättningen får inta sin vanliga plats därinne med de andra sakerna i det gamla huset. Vi får väl se...
Tio kronor fattigare blev min far den där sommaren 1969 i Vilhelmina.
En hög med häften i en påse tilldrog sig mitt intresse.
Tryckåret var 1918. Och för 50 öre per häfte kunde man så småning-
om samla ihop till en hel familjebibel. Om man nu hade råd förstås.
Gustave Dorés illustrationer var världsberömda. Här ses ett motiv från
Nya Testamentet. Kristus med törnekronan.
"FADER VÅR, SOM ÄR I HIMMELEN!"
"SVEPDUKEN"
Gustave Doré (1832-1883)
--------------------------------------------------------------
Bild på Doré: www.wikipedia.org
Rock´n Roll Party med LITTLE GERHARD
Han var en av vårt lands allra första rockkungar. Idag är han en av de sista av sin generation, som fortfarande ses på rockscenerna ibland. Det blev en aning tomt sedan "Burken" Björklund och Rock-Ragge reste sin iväg upp till rockhimlen. Även Burkens polare i Rockfolket, Bertil Berilsson och Sigge Ernst är borta. Visserligen finns Rock-Boris Lindqvist också still going strong, men Little Gerhard är nog den som etsat sig mest fast i vårt "rock-medvetande". På Tradera hittade jag en hel del avtryck i skivväg som Little Gerhard gjort under sin långa karriär. Synd bara att jag inte är ägare till plattorna som här presenteras:
Jag passar på att sända en tanke till bloggkompisen Douglas Söderlind
i Örnsköldsvik, som hade den stora äran att turnera med Little Gerhard,
någon gång under 1960-talet. Douglas spelade sax och sjöng i orkestern
Goldfingers.
-----------------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.tradera.se
Jag passar på att sända en tanke till bloggkompisen Douglas Söderlind
i Örnsköldsvik, som hade den stora äran att turnera med Little Gerhard,
någon gång under 1960-talet. Douglas spelade sax och sjöng i orkestern
Goldfingers.
-----------------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.tradera.se
Sanfrids och Bedas hus i Blåsmark / 1947
Jag har tidigare berättat om min mosters man Harry, som var konstnärligt lagd. 1947 målade han av min mormor och morfars hus i Blåsmark. Tavlan hängde i många år hos mina morföräldrar, men när morfar gick bort 1989, hamnade den hemma hos mig.
Mina morföräldrars hus i Blåsmark som Harry Lundqvist bosatt i
Skellefteå målade av året 1947.
Mina morföräldrars hus i Blåsmark som Harry Lundqvist bosatt i
Skellefteå målade av året 1947.
Firestone P 300 / Hedmans Bil AB Piteå
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 2 maj 1958
Tingsholmsgubben
Då är det alltså sant det som jag hört berättas. Att nere på Tingsholmens udde finns en gubbe som dyker upp när man minst anar det. Först trodde jag det var enbart en skröna, nu vet jag bättre. Jag har nämligen träffat honom! Det sägs även att så fort han ser en kamera, ställer han sig i vägen för att låta sig fotograferas. En riktig linslus med andra ord. Bildbevis finns, så om ni bara väntar en stund så kommer han strax in i era datorer. Han är definitivt inte alls farlig, snarare gav han sken att vara en rätt så trevlig gubbe. Säkerligen både snäll och rar mot gamla damer, små barn, katter och hundar. 
En dag åkte jag ner till Holmen. Jag tycker om den fridfulla känslan
som platsen skänker mig.
På bryggan kan man ligga och drömma sig bort, medan ljudet av
skvalpande vatten slår mot båtens för.
Båtar så långt ögat kan nå. Men Tingsholmsgubben har jag inte sett
skymten av än.
Men vänta nu...kan detta vara ett spår av Tingsholmsgubben? Vad
jag hört så bär han svart keps...
Medan jag tar bilder och letar efter Tingsholmsgubben, sitter min
mycket tålmodiga hustru i bilen och väntar.
Kanske att Tingsholmsgubben ligger i den där båten...?
Nere på udden fångar jag den här bilden...men bakom min rygg så
hörs okända ljud, det kan väl inte...
...mmmm, det var väl det jag trodde. Tingsholmsgubben i egen hög
person. Det sägs att han bara brukar vara synlig nattetid. Har man
tur så kan man någon gång se honom mitt på ljusa dagen. När jag
inleder ett försök till samtal om det är han som är den omtalade gubb-
en, så nickar han lite lätt på sitt kepsförsedda huvud. Lika fort som han
kom - lika snabbt är han borta, spårlöst...Ja, jag säger då det, somliga
gör vad som helst för att synas på bild. Undrar om jag skall skicka in
bilden till Piteå-Tidningen, det är ju ett riktigt scoop jag gjort...
OBS! Enligt Länsstyrelsen så är Tingsholmsgubben fridlyst. Man får
ABSOLUT ICKE skjuta på honom!!!! Ej eller mata honom!!!!
-------------------------------------------------------------------------------
Tingsholmsgubbefotograf: ROGER LINDQVIST
Ah, en kopp kaffe...
Elisabeth dricker sitt kaffe en tidig morgon i sin favoritkopp av
märket Arabia. Jovisst, är det viktigt i vilken kopp man dricker ur.
Dricker man ur rätt kopp så smakar kaffet betydligt bättre. Det fanns
en tid, då kaffe var det värsta jag visste. Inte förrän i vuxen ålder fick
jag ordentlig smak på kaffebönornas arom och smak.
--------------------------------------------------------------------------
Kaffefotograf: ROGER LINDQVIST
Auktionshallen i Piteå
Sven Jonsson hette innehavaren av Auktionshallen på Kyrkbrogatan i Piteå. Vid sidan om sitt ordinarie arbete på Wallboardfabriken så köpte han bl. a. upp hela eller delar av dödsbon som han sedan sålde vidare genom sin auktionsfirma. Sven var även auktionist och brukade både höras och synas på de flesta "bondauktioner" runt om i pitebygden, där han stod med sin klubba alltid färdig "att slå till". Sven hade också en slipmaskin på bakgården till auktionsfirman, där kunde man få sin gräsklippare upptrimmad för några kronor. Jag och min far gjorde besök nästan varje sommar när pappas klippare började bli "trög". Sven och min far var arbetskamrater på wallboarden, viklet gjorde att så fort de träffades blev det långa samtal dem emellan. Min morfar som tyckte om att samla på gammal biblisk litteratur, cyklade ofta förbi Svens lilla röda byggnad, för att se sig omkring efter något intressant. Och på bakgården i ett förråd fanns ibland det som morfar sökte.
Sven hade också skaffat sig flygcertifikat, och som medlem i Piteå Flygklubb rattade han de små propellerplanen med van hand. När Auktionshallen så småningom fick ge vika för nya byggnader på zonområdet, flyttade Sven Jonsson sin verksamhet till Öjebyn. Det var genom Sven som jag ibland gjorde mina många tidningsfynd. Han t.o.m. ringde upp mig när han kommit över saker som han visste jag var intresserad av. Sven Jonsson är idag borta. Och av hans verksamhet finns i stort sett ingenting kvar. Förutom de saker som jag köpte av honom vid olika tillfällen. En sådan sak är en gammal tidning från 1909, som kom i min ägo nångång i början av 1970-talet. Mest troligt är att spåren av Svens verksamhet också gör sig synlig i form av föremål i en del hem runt om i Piteorten.
Auktionshallen i kvarteret Ulven på Kyrk-
brogatan 8 i Piteå.
Auktionshallen sett från gårdssidan.
Även denna bild visar Sven Jonssons firma
sett från gårdssidan.
Julkvällen 1909 - en av de saker som jag köpte i Auktionshallen hos
Sven Jonsson.
------------------------------------------------------------------------------
De svartvita bilderna togs av Per-Henrik Nordberg 1973-74. Bilderna
finns till beskådande på www.pitea.se
Jonssons & Sabels
Jonssons Järn & Sabels två välkända företag i Öjebyn som inte
finns längre.
------------------------------------------------------
PITEÅ - SOMMARMAGASIN 1997
Hälsning från MAX FENDERS
Den 22 december 1972 spelade MAX FENDERS på Perudden i Svensbyn.
Julskivan gavs som gåva till de vakter som arbetat under kvällen. Den
speciella utgåvan, lite unik i sitt slag, var också en present till alla med-
lemmar i Maxarnas fan-club. Ja, ungefär så här tror jag att historien
bakom den här plattan löd. Hittade denna i en butik för ett tag sedan,
och det var ju bara ett måste att köpa den.
--------------------------------------------------------
Nu säger jag go´natt...
...både jag och min eldröda katt. Men katten har redan gått ut i natten,
så här sitter jag allena vid data-ratten.
Men stopp å belägg, Sessan ligger redan och sover,
på min nytvättade svarta pullover.
Så godnatt på er alla, även till söta Charlotte Kalla!
--------------------
Roger.
så här sitter jag allena vid data-ratten.
Men stopp å belägg, Sessan ligger redan och sover,
på min nytvättade svarta pullover.
Så godnatt på er alla, även till söta Charlotte Kalla!
--------------------
Roger.
Ondskan finns därute...
Idag hälsade barnbarnen Norah och Max på. Förutom lite bus ute i gräset, så satt de två tillsammans med oss vid köksbordet. Båda två med varsin nybakad kaka som farmor just hämtat från ugnen. Som förälder, mor- och farföräldrar, vill man dem de allra bästa. En önskan som vi alla har om våra små. En dag när de står redo att gå ut i världen står förhoppningsvis alla de nära och kära runt omkring för att vara till stöd och hjälp när de vid behov behöver oss. För världen där ute är ingen snäll värld. Det vet vi alla genom den rapportering som vi får via media.
Vår värld befolkas tyvärr inte endast av snälla beskedliga individer. Det är alltså många faror som lurar den dagen när de små - som då blivit stora - ska ta sig an hela alltet. Ondskan finns därute i alla tänkbara sorts former. Om detta blir vi ju varse också just i dessa dagar när vi ser vad som händer och sker i Libyen. Muammar Gaddafi, Libyens självutnämnde ledare sedan 42 år har störtats från sin tron. På bilder har vi kunnat se en diktator med bröstet fyllt av så många medaljer att man undrar var när och hur han hunnit med att skaffa sig allt detta järnskrot.
Gaddafi är för mig en symbol på ondska. En förfärlig ondska i den allra värsta tänkbara sort. Gaddafi är långt ifrån ensam. Han har många kollegor i "diktatorsklubben", alla med ondskan inom sig, alltid beredda att lemlästa, tortera och som ett vilt rovdjur förgöra sina fiender. Idi Amin hette en annan av Gaddafis kollegor. Han var också självutnämnd ledare i Uganda på 70-talet. Det sägs att han förvarade sina fienders avhuggna huvuden i sitt kylskåp. Det har bekräftats av några som fanns i hans närhet. Han var en leende blodtörstig despot, som utåt sett uppförde sig som en clown och fick folk att skratta, hans mörka sida var av den allra värsta sort. Det fanns ingen hejd för hans ondska.
I Hitler utrotningsläger fanns en man vid namn Josef Mengele. Han var doktor, och kom att utföra de mest bestialiska "vetenskapliga" försök på små oskyldiga barn. Vissa hängdes upp i köttkrokar, andra utsattes för amputeringar av lemmar, bara för att se hur de skulle reagera. Han tyckte om att experimentera med tvillingar, jag skall inte gå in på detaljer.
I USA avrättades 1989 seriemördaren Ted Bundy. En charmerande person enligt sina nära vänner, men en sjuk person med svåra psykopatiska drag. En gång hade hans dröm varit att bli jurist, han var också på god väg. Men vägen han valde var ondskans.
John Wayne Gacy uppträdde som clown och underhållare för barn. I det fördolda kidnappade han unga pojkar som han våldtog för att därefter strypa dem. 1978 fanns polisen 30 döda kroppar under hans hus, hos den forne clownen. Han avrättades så småningom med en giftspruta.
Under andra världskriget - som idag den 1 september fyller 72 år - fanns många höga officerare med psykopatiska drag. En av dem var Heinrich Himmler, chef för det fruktade SS. De gärningar som Himmler gjorde sig skyldig till, tar alltför lång tid att räkna upp. Men han platsar också in i de ondskefullas klubb.
Ryssen Andrei Chikatilo mördade 52 personer, som han sedan styckade och åt av. Ondskan i ett nötskal! John Ausonius sköt 11 personer av vilka en avled av sina skador. Han var varken diktator eller clown, han var en "vanlig" svensk medborgare mitt ibland oss. Även där spelade ondskan en viktig roll.
Ondskan finns inte endast i en diktators sinne. Ondska finns inte bara i en totalitär regim. Ondskan kan även finnas här mitt ibland oss, mitt på våra gator och torg. Ondskan måste vi alla hjälpas åt att mota bort, så fort vi känner dess närhet. Det vilar ett ansvar på oss alla som lever på den här jorden. Ondskan kan slå till när vi minst anar det, ondskan slog till här i vår bygd en september dag 2008. Caroline Stenvall mötte ondskan på 58:ans rastplats fem mil söder om Gällivare. Ondskan kom i skepnad av en "vanlig" person. Ondskan tog hennes liv, på det mest avskyvärda sätt. Idag vilar hon på vår kyrkogård i Hortlax. Exemplen är många. Lilla 10-åriga Englas dröm var att bli artist och stå på en scen. Ondskan såg till att detta aldrig blev av. Ondskan kom i form av lastbilschauffören Anders Eklund.
Ted Bundy.
John Wayne Gacy.
Ett ynka stenkast från min mors lägenhet i Bergsviken bodde Marie Larsson. En sen kväll när hon kom hem, väntade hennes f.d. sambo, Glenn Lövgren, ondskan personifierad, på henne. Hans upprepade våldsamma slag mot hennes huvud fick till följd att den 38-åriga trebarnsmamman avled. Ondskan hade skördat ännu ett offer.
Marie Larsson.
Caroline Stenvall.
Den yttersta synden, i mina egna ögon, är när en person bestämmer sig för att kort och gott "avsluta" en annan människas liv p.g.a. av egen vinning. Det mänskliga livet här på jorden inskränker sig kanhända högst till 85-90 år. Det är få förunnade att leva däröver. Med dessa mått mätt, så blir våra respektive liv härnere väldigt dyrbara. Varje dag är ju som bekant en gyllene gåva, det är en ynnest att uppleva livet när det är som allra bäst. När jag fick en cancerdiagnos 2005, så blev livet än mer dyrbarare. Tidigare tog jag rätt så mycket för givet, tänkte för det mesta "att det ordnar sig väl..." Inför fullbordat faktum, med en "trasig" lunga och thoraxläkarens diagnos började jag förstå allvaret. Då plötsligt var varje sekund, minut och dag dyrbarare. Jag ville leva! Jag var nyfiken på vad som väntade bakom nästa hörn, och hemska tanke tänk om jag inte skulle få veta.
Lika dyrbart som jag ansåg att min knappa tid var, lika dyrbar har det också varit för alla de som fallit offer för ondskans banemän. Jag fick behålla mitt liv med den dyra tid som ständigt tickar iväg, medan de andra berövades hela sin framtid. Det är själva ondskans absoluta innersta väsen. Att förstöra, förgöra, tillintetgöra en enskild oskyldig individ eller som i Hitler-Tyskland en kollektiv utrotning av oliktänkande.
Muammar Gaddafi.
John Ausonius.
Ju äldre jag blivit, efter allt som jag tagit del av, så har min avsky vuxit till gigantiska höjder mot allt vad ondska och orättvisa heter. Jag vet att jag inte är ensam om detta. Men varje gång som nyheten om överfall, våldtäkt, mord, pedofili kommer upp på tidningarnas förstasidor, grips jag av en slags sorg. Tyvärr så kommer vi att även i fortsättningen att få läsa mer om ohyggliga saker som händer och sker. Så kom ihåg: Ondskan finns därute...
//Roger Lindqvist.
Anders Eklund.
Heinrich Himmler.
--------------------------------------------------------------------------------
Bilder hämtade från: www.expressen.se / www.skadi.net / www.wikipedia.org /
www.prairieghost.com / www.thisislondon.co.uk / www.visionsmagazineonline.com /
Vår värld befolkas tyvärr inte endast av snälla beskedliga individer. Det är alltså många faror som lurar den dagen när de små - som då blivit stora - ska ta sig an hela alltet. Ondskan finns därute i alla tänkbara sorts former. Om detta blir vi ju varse också just i dessa dagar när vi ser vad som händer och sker i Libyen. Muammar Gaddafi, Libyens självutnämnde ledare sedan 42 år har störtats från sin tron. På bilder har vi kunnat se en diktator med bröstet fyllt av så många medaljer att man undrar var när och hur han hunnit med att skaffa sig allt detta järnskrot.
Gaddafi är för mig en symbol på ondska. En förfärlig ondska i den allra värsta tänkbara sort. Gaddafi är långt ifrån ensam. Han har många kollegor i "diktatorsklubben", alla med ondskan inom sig, alltid beredda att lemlästa, tortera och som ett vilt rovdjur förgöra sina fiender. Idi Amin hette en annan av Gaddafis kollegor. Han var också självutnämnd ledare i Uganda på 70-talet. Det sägs att han förvarade sina fienders avhuggna huvuden i sitt kylskåp. Det har bekräftats av några som fanns i hans närhet. Han var en leende blodtörstig despot, som utåt sett uppförde sig som en clown och fick folk att skratta, hans mörka sida var av den allra värsta sort. Det fanns ingen hejd för hans ondska.
I Hitler utrotningsläger fanns en man vid namn Josef Mengele. Han var doktor, och kom att utföra de mest bestialiska "vetenskapliga" försök på små oskyldiga barn. Vissa hängdes upp i köttkrokar, andra utsattes för amputeringar av lemmar, bara för att se hur de skulle reagera. Han tyckte om att experimentera med tvillingar, jag skall inte gå in på detaljer.
I USA avrättades 1989 seriemördaren Ted Bundy. En charmerande person enligt sina nära vänner, men en sjuk person med svåra psykopatiska drag. En gång hade hans dröm varit att bli jurist, han var också på god väg. Men vägen han valde var ondskans.
John Wayne Gacy uppträdde som clown och underhållare för barn. I det fördolda kidnappade han unga pojkar som han våldtog för att därefter strypa dem. 1978 fanns polisen 30 döda kroppar under hans hus, hos den forne clownen. Han avrättades så småningom med en giftspruta.
Under andra världskriget - som idag den 1 september fyller 72 år - fanns många höga officerare med psykopatiska drag. En av dem var Heinrich Himmler, chef för det fruktade SS. De gärningar som Himmler gjorde sig skyldig till, tar alltför lång tid att räkna upp. Men han platsar också in i de ondskefullas klubb.
Ryssen Andrei Chikatilo mördade 52 personer, som han sedan styckade och åt av. Ondskan i ett nötskal! John Ausonius sköt 11 personer av vilka en avled av sina skador. Han var varken diktator eller clown, han var en "vanlig" svensk medborgare mitt ibland oss. Även där spelade ondskan en viktig roll.
Ondskan finns inte endast i en diktators sinne. Ondska finns inte bara i en totalitär regim. Ondskan kan även finnas här mitt ibland oss, mitt på våra gator och torg. Ondskan måste vi alla hjälpas åt att mota bort, så fort vi känner dess närhet. Det vilar ett ansvar på oss alla som lever på den här jorden. Ondskan kan slå till när vi minst anar det, ondskan slog till här i vår bygd en september dag 2008. Caroline Stenvall mötte ondskan på 58:ans rastplats fem mil söder om Gällivare. Ondskan kom i skepnad av en "vanlig" person. Ondskan tog hennes liv, på det mest avskyvärda sätt. Idag vilar hon på vår kyrkogård i Hortlax. Exemplen är många. Lilla 10-åriga Englas dröm var att bli artist och stå på en scen. Ondskan såg till att detta aldrig blev av. Ondskan kom i form av lastbilschauffören Anders Eklund.
Ted Bundy.
John Wayne Gacy.
Ett ynka stenkast från min mors lägenhet i Bergsviken bodde Marie Larsson. En sen kväll när hon kom hem, väntade hennes f.d. sambo, Glenn Lövgren, ondskan personifierad, på henne. Hans upprepade våldsamma slag mot hennes huvud fick till följd att den 38-åriga trebarnsmamman avled. Ondskan hade skördat ännu ett offer.
Marie Larsson.
Caroline Stenvall.
Den yttersta synden, i mina egna ögon, är när en person bestämmer sig för att kort och gott "avsluta" en annan människas liv p.g.a. av egen vinning. Det mänskliga livet här på jorden inskränker sig kanhända högst till 85-90 år. Det är få förunnade att leva däröver. Med dessa mått mätt, så blir våra respektive liv härnere väldigt dyrbara. Varje dag är ju som bekant en gyllene gåva, det är en ynnest att uppleva livet när det är som allra bäst. När jag fick en cancerdiagnos 2005, så blev livet än mer dyrbarare. Tidigare tog jag rätt så mycket för givet, tänkte för det mesta "att det ordnar sig väl..." Inför fullbordat faktum, med en "trasig" lunga och thoraxläkarens diagnos började jag förstå allvaret. Då plötsligt var varje sekund, minut och dag dyrbarare. Jag ville leva! Jag var nyfiken på vad som väntade bakom nästa hörn, och hemska tanke tänk om jag inte skulle få veta.
Lika dyrbart som jag ansåg att min knappa tid var, lika dyrbar har det också varit för alla de som fallit offer för ondskans banemän. Jag fick behålla mitt liv med den dyra tid som ständigt tickar iväg, medan de andra berövades hela sin framtid. Det är själva ondskans absoluta innersta väsen. Att förstöra, förgöra, tillintetgöra en enskild oskyldig individ eller som i Hitler-Tyskland en kollektiv utrotning av oliktänkande.
Muammar Gaddafi.
John Ausonius.
Ju äldre jag blivit, efter allt som jag tagit del av, så har min avsky vuxit till gigantiska höjder mot allt vad ondska och orättvisa heter. Jag vet att jag inte är ensam om detta. Men varje gång som nyheten om överfall, våldtäkt, mord, pedofili kommer upp på tidningarnas förstasidor, grips jag av en slags sorg. Tyvärr så kommer vi att även i fortsättningen att få läsa mer om ohyggliga saker som händer och sker. Så kom ihåg: Ondskan finns därute...
//Roger Lindqvist.
Anders Eklund.
Heinrich Himmler.
--------------------------------------------------------------------------------
Bilder hämtade från: www.expressen.se / www.skadi.net / www.wikipedia.org /
www.prairieghost.com / www.thisislondon.co.uk / www.visionsmagazineonline.com /
PR-symbol för PITEÅ
Ordföranden i Piteå Marknadsförening överlämnade belöningen till
konsulent Carl-Åke Lundmark. Ovan i rubriken det vinnande förslaget
till Piteåsymbol.
Carl-Åke Lundmark, en av PT:s annonskonsulenter, blev på torsdagen 1.000 kronor rikare. Det var belöningen för en idé till Piteås nya marknadsföringssymbol, som lanseras av Piteå Marknadsförening. Föreningen hade utlyst en tävling om bästa idé till symbol och den rönte stort intresse. Den vinnande idén skall nu gå ut i massupplaga på alla artiklar, brev, trycksaker m m som skickas ut från Piteå.
Prisutdelningen skedde i samband med en lunch som Marknadsföreningen ordnat i anslutning till en kurs. 35 intresserade hade mött upp till kursen som ordnats som ett seminarie. Två kända experter på marknadsföring, direktör Jan Westman och civilekonom Birger Walles, från Stockholm var engagerade som ledare. Dessa båda herrar har stor erfarenhet från det aktuella området och gav mycket intressanta, både negativa och positiva, exempel på hur man lanserar en vara. Bakom kursarrangemanget stod Marknadsföreningen och Piteå-Tidningen.
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 17 november 1972.
Dagens gubbe
Teckning: ROGER LINDQVIST
Daniel & Roger gör musik...
Daniel har greppat sin gitarr...
Roger har fattat sina trumstockar...
Och om "nerven" finns där - då blir det musik...
...och det är ju det som är meningen...
Sessan som lyssnat till "jammet" blev så pass rörd att hon fällde en
liten tår.
-----------------------------------------------------------
BIBI JOHNS "Läppstift på din krage"
Vinyl med Bibi Johns, inspelad 1959. Inköpt på samma affär som före-
gående platta. EP:n innehåller följande låtar: "Bella Bambolina", "Cera-
sella", "Läppstift på din krage" samt "Kyss mej varje morgon".
ANITA LINDBLOM "Lätt på tå" & "På tal om kärlek"
En vinyl med Anita Lindblom, inspelad 1957. "Lätt på tå" & "På tal om
kärlek". "Hittade" den idag när jag gjorde en runda på en antikaffär.
