GUBBE!

En gubbe signerad Roger Lindqvist. Barnbarnet Norah - som ligger
hos farmor och farfar i natt - gjorde mustaschen brun. Medan farfar
målade pipskägget svart och ögonen blå. En delikat färgkombination.
Men vad i jösse namn har gubben för namn? Tja, kanske Sixten skulle
passa?

Två gubbar

Dessa två gubbar knackade på dörren till mitt hjärnkontor under kvällen.
Jag släppte in dem i god tro, men det visade sig att herrarna inte ville
går ut därifrån. Det var då jag fick en idé! Nyckeln till deras frihet blev
min penna. Såja, nu är gubsen ute. Skönt, då får jag behålla mitt hjärn-
kontor alldeles själv.
Teckning: Roger Lindqvist

Alla dessa gubbar

 
Allla dessa gubbar som föddes i dag den 21 september 2016.

Överläkare med speciella krav...

- Jo, säg mig; den här tjänsten som överläkare i kirurgi, innebär den att jag själv kan bestämma vilka patienter jag kan hjälpa...heller...? Min normala patientgrupp är personer med mycket blått blod i sina ådror. Jag upprepar: Blått blod! De flesta av mina fd patienter, har sitt boende i Djursholm och även Danderyd. Man vill ju inte ha in vilket slödder som helst i den fiiiiina operationssalen.   
 
Teckning: Roger Lindqvist.   

"Spontan"-gubbe...

Jag tänker rätt bra när jag sitter och klottrar. Den här "spontan"-gubben
föddes för en stund sedan. Jag har aldrig mött honom tidigare.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist. 

Tänka på refrängen

Typisk refrängsångare.
 
Jo, jag har en allvarlig undran: innan en schlagersångare går till sängs,
tänker han eller hon då alltid på refrängen?
----------------------------------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist, fd refrängsångare.

Vårvindar friska

    - Våren kan nog vara bra, med vårvindar friska. Men i dag var vinden
så pass frisk, att den tog tag i min tupé när jag vandrade på
Storgatan i Piteå.
    - Den flög iväg som en skadeskjuten kråka i motvind. Och någonstans
på Byxtorget hördes nån ropa: "Kolla vicken konstig fågel som flyger däruppe!"
    - Jag vände genast på klacken och gick till min bil. Väl framme låg en parkeringsbot på vindrutan.
    - Detta fick mig att ångra att jag ens hade stigit upp ur sängen denna vedervärdiga dag.
-----------------------------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist.    

Professor Glömsk

Att vara professor, tankspridd och glömsk, är inte det lättaste.
En gång ringde jag hem och en ung pojke svarade.
- Är din pappa hemma, frågade jag.
- Om inte kan du väl hälsa honom att jag ringer på fredag.
Svaret jag fick var detta:
- Men pappa, jag är ju din son. Och min pappa är inte hemma,
han pratar med mig i telefonen just nu.         
 
Teckning: Roger Lindqvist.
 
 
             
 
 
 
Teckning: Roger Lindqvist.
 

Jämlikhet

I vårt hem har vi alltid varit jämlika. I går gick jag och hustrun på ett möte.
Hon gick på styrelsemöte, jag gick på symöte.
--------------------------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist.

Skelögdhet

Att vara skelögd har den fördelen: att tittar  man på en hundralapp, så har det vips blivit två hundralappar. Samma sak med femhundringen. Man kan alltså gå omkring och känna sig som pojken med guldbyxorna jämt och ständigt.
---------------------------------------------------------
Textihopknåpare & teckningsframställare: Roger Lindqvist.

Undrar om...

- Jo, jag undrar just, om världen finns kvar den dagen jag får pension?
- Å andra sidan, skulle det bli betydligt billigare för den svenska staten,
om den inte gjorde det.
 
Teckning: Roger Lindqvist.

Piteå, ett nytt Manhattan?

- Jag tror att Piteå håller på att bli ett nytt Manhattan. Åtminstone får
jag den känslan, när jag spankulerar runt i min gamla barndomsstad,
som jag inte längre känner igen. Visserligen står filosofen Boström
ännu kvar som staty på Byxtorget, men det är väl bara en tidsfråga,
innan gubbstackar´n sätts i malpåse. I stället blir det väl den där
Wallstén eller Skoog som blir framtidens statyer i centrala stan.
---------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist. 
 

Rosett-Gubbe

Barnbarnet Norah och jag satt en dag och ritade. Då gjorde jag den här gubben -
för vilken gång i ordningen lär var osagt - då sa Norah: Men så ful han blev!
Å kanske har hon rätt, han lär nog aldrig vinna nån skönhetstävling.
 
 

Min f d lärare i tecknad version

Utan förvarning dök han upp i mitt huvud. En f d lärare i högstadiet.
--------------------------------------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist - elev.
 
 

Uttråkad gubbe

 
 

Gubbar, ambulanser & fjärilar i magen.

Min högra hand är den s k "gubbhanden". I den bor alla de gubbar jag ritat genom alla de 55 år jag levat på jorden. En av de första gubbsen, publicerades i Piteå-Tidningen omkring 1964. Jag hade visserligen tecknat övredelen, men på nåt konstigt sätt glömt bort att rita dit ben och fötter. Stackars, stackars lilla gubbe, jag gjorde honom funktionshindrad. På PT:s barnsida gjorde "Tant Rusti" ungefär följande kommentar: "En gubbe har här tecknats av 6-årige Roger Lindqvist, Hortlax. Men någonting har hänt, eftersom han saknar både ben och fötter, kan det vara så att golvet gett vika under honom?".
 
Senare ritades även en ambulans, med tjutande siréner och blinkande röda ljus. Jomenvisst, det var faktiskt röda ljus på den tiden - stenålderstiden. Kanhända att förebilden var Hortlax egen ambulans. Den som Göran Berglund hade i sitt dubbelgarage på Skatanvägen i Hortlax. Göran hade ju även en taxistation, där det även ingick en ambulans. Det var läckert, när Göran försvann i ett dammoln, med sina tjutande siréner och blinkande ljus. Att det låg nån sjuk människa någonstans och behövde akut hjälp, kanske vi inte riktigt fattade. Men det läckra blev inte så värst läckert, när min mamma insjuknade mitt framför mina ögon, och Göran Berglund kom och hämtade henne. Jag minns att jag stod där i köket, med mina hängslen och vita undertröja, och kände mig väldigt ledsen.
 
Pappa var också närvarande, men han hade full schå, med att vara mamma till hjälp. Någon förklaring fick jag inte. Och jag minns med starkt obehag, hur Göran och pappa lyfte upp min mor på båren. Sedan bar det iväg in i den ambulans som stod parkerad på infarten. Å där stod jag, med en massa fjärilar i min mage.
 
Senare i livet började jag känna obehag så fort jag hörde en ambulans åka iväg. Det var i de stunderna jag ringde till mina nära och kära, bara för att kolla om allt var okej. Eftersom jag själv kom att jobba i nära 30 år vid landstinget, och under de åren själv hämtade sjuka människor - dock inte i ambulans - så kan man tycka att jag var på fel plats här i livet. Men det gick bra ändå. Jag har t.o.m. hämtat upp personer som försökt ta sitt liv. Jag har sett massor av saker, genom åren på Furunäset och Sjukhemmet. I dag bryr jag mig inte likdadant vid ljudet av siréner. Fast det är inte det mest harmoniska ljudet, av allt som hörs runt omkring i omgivningarna, om jag så säger.
 
Detta med att ringa sina anhöriga, blev rätt mycket när grabbarna skaffade moppe och var ute i sena nätter. Hörde jag en ambulans i närheten, kunde det hända att de där fjärilarna återkom, precis som den gången när morsan blev sjuk. Lycklig som ett barn blev jag när mina pojkar kom hem helskinnade. Det var därför som jag nästan alltid åkte och hämtade dem, om de ringde och skulle hem från stan t. ex. Man kan väl gott säga, att jag hade nattjour varje helg. Hade jag haft en dotter skulle jag nog varit - tror jag - ännu mer på bettet. Nåde den, som gjort henne illa, då hade Lindqvist från Hortlax blivit grön som Hulken.
 
Ännu en gubbe, för vilken gång i ordningen vet jag inte.
Men visst tycker ni som jag, att snubben har alldeles för
stora brillor?
---------------------------------------------------------------------------------------------
 

Mina blomflugor...

Alla har så bråttom nuförtiden. Dom jäktar å står i. Det var länge sen nån ringde på dörren. Tur att jag har mina blomflugor att umgås med...
-----------------------------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist.     
 

"Hippie-kulturen" lever...

...åtminstone om man får döma av denna herre:



Teckning: ROGER LINDQVIST


Gubbe!



Helmer Bryd (GUNNAR SVENSSON)




¤ Hej Helmer, skojhälsade en gammal barndomsvän, Arne Jonsson
när han träffade Gunnar Svensson, alias Helmer Bryd. De bodde i
samma kvarter under barnaåren.

Gunnar Svensson besökte sin gamla hemstad Boden när påskfirandet började inledas så smått.
Gunnar Svensson??
Ja, säg Helmer Bryd då.
    - Folk ser mig bara som Helmer med hatten och rocken, ler Gunnar. Det tycker jag är roligt. Men i jazzkretsar är jag fortfarande Gunnar Svensson.

Nu är det inte direkt jazzmusiken som lockat upp Gunnar till norr. Han har varit på en liten turné med ett Taube-program på tio platser i länet. Han berättar om sina möten med Evert Taube som han träffat mycket, när han spelar "Änglamark" av Taube brukar publiken sjunga med.
    - Däremot sjunger jag inte Taube, berättar Gunnar, det får bli helmerlåtar jag sjunger.

I Boden hann Gunnar först med ett uppträdande i Björksalen på onsdagskvällen. Skärtorsdagen besökte han långvården vid Centrallasarettet och spelade för de äldre som vårdas där. Det blev inte så mycket jazz utan mer välkända låtar han lockade ur pianot.
    - Ett trevligt jobb och det känns fint att vara i Boden igen. Innerst inne är jag bodensare, förklarar Gunnar. Jag känner igen mig överallt, på något sätt ser jag inte de nya byggnaderna utan minns staden som den såg ut förut.

Gunnar föddes på Sandenområdet i kvarteret Gamen och var förbi sitt gamla barndomshus under bodenvisiten. Och gissa vem han träffade under bodenbesöket? Jo, en barndomskompis från kvarteret, Arne Jonsson, Boden.
    - Hej Helmer, hälsade Arne Jonsson med glimten i ögat.
De båda minns varandra väl och pratade en lång stund kring minnesbilder från flydda tider innan de skiljdes.


¤ - Det är roligt att återse Boden, jag känner mig som bodensare,
säger Gunnar Svensson och blickar ut över den forna hemstaden.

¤ Mosebacke monarki
Gunnar Svensson tog sina första pianolektioner som femåring. Musiken följde med vid flytten från Boden 1933 till Skellefteå och senare Umeå. Sedan kom musik för hela slanten, då Gunnar fick jobb som yrkespianist i Malmö 1939.
    - Sedan har det rullat på och det har varit fantastiska år, säger Gunnar. Jag har haft så mycket skoj, tänk bara 14 år på Nalen och 20 år med Hasse å Tage. Ett enormt privilegium. Att Tage gått bort har lämnat ett fruktansvärt tomrum.

Det var i Mosebacke monarki, i TV 1968, som figuren Helmer Bryd föddes, spelade på Hilmers konditori och Helmer Bryd and his eminent five quartet, gick in i svenska folkets hjärtan.
    - Det var Hasse och Tage som lurade mig att börja sjunga, de kunde få en till allt, menar Gunnar. Då var jag egentligen blyg och ville inte så mycket synas på scenen, men Hasse och Tage lurade fram mig på olika sätt och det är jag glad för.

Det finns ännu många tillfällen då Gunnar får plocka fram hatt och rock och gestalta Helmer Bryd, ibland vid vanliga jazzspelningar.
    - Det går fint, vi spelar rätt lika Helmer och jag...
Hela Helmer Bryd-gänget är en samling veteraner kan man säga, trumslagaren Folke Erbro har fyllt 80, Gunnar är 68, gitarrspelande Staffan Broms är 70. Folke Eng på bas 73 och lillgrabben Leppe Sundevall på trumpet är 60.
    - Men vi är i fin form i gänget och vi är ut då och då ihop, vi ska bland annat på en visfestival i Tjörn i sommar, berättar Gunnar som mellan jazzspelningar och taubeberättelser sysslar mycket med att komponera musik, inte minst filmmusik.

-------------------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Lördagen den 18 april 1987


FAKTA-------------------------------------------------------------------------

Gunnar Svensson föddes den 3 februari 1920 i Boden. Han avled den
18 augusti 1995 i i Sundbyberg i Stockholm.
Gunnar Svensson är morfar till underhållaren David Hellenius.

--------------------------------------------------------------------------------


Tidigare inlägg
RSS 2.0