Välkommen till Hemmingsmark!

Hemmingsmarks byamän är en grupp som man inte kan beskylla för att följa traditionella och förutfattade meningar. Den något perifera belägenheten gör att tendenserna till avfolkning gjort sitt intåg även här, och då måste något göras, anser byborna. Vid årsmötet i tisdags beslöts alltså att byn skall betala 2.000 kronor till de som vill bygga egnahem på det nyligen planerade bostadsområdet, närmast avsett som anslutningsavgift för vatten och avlopp. Det är en ganska betydande summa och byamännen räknar med att det skall stimulera till inflyttning. Redan tidigare har det gjorts några framställningar om att få bygga i byn, men då har myndigheterna hänvisat till orter med bostadsplanering. Sedan i höstas är emellertid den detaljen klar även i Hemmingsmark, och då är det lämpligt att sätta in stimulerande åtgärder, resonerar byalaget.


Nils Berglund är belåten över den byggnadsplan som fastställdes i höst
och som nu ger hugade byggare möjlighet att slå sig ner inom byn.
Tidigare blev egnahemsspekulanterna hänvisade till andra byar med
byggnadsplanering. Nu gäller det att "bryta isen" så kommer säkert fler,
resonerar Berglund.


¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
VI BETALAR 2.000 KRONOR TILL DE SOM BYGGER
SÄGER BYBORNA
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Initiativtagare till denna något unika bidragsgivning är Nils Berglund, kommunalman sen många år och tidigare ordförande i byalaget. I den skrivelse där man föreslog inrättande av bidraget erinras om att kommunen beslutat att så fort någon egnahemsbyggare anmäler sig för att bosätta sig på det planerade området, så skall kommunen bygga ut planen med va-anslutningar och gator. Men eftersom en outbyggd plan inte har samma attraktionskraft som en utbyggd, är det viktigt att stimulera eventuellt hugade byggare att så att säga "bryta isen", så att planen byggs ut. Sedan detta är gjort bör det gå lättare att få en fortsättning, anser Berglund.

Större trivsel
"Vi förstår alla betydelsen av att unga familjer bosätter sig inom byn, både när det gäller barnantalet och skolan, men även när det gäller andra serviceorgan: butiken, posten m.m. Ett fortsatt byggande inom byn har även en stor betydelse för ett uppehållande av värdena på den redan befintliga bebyggelsen. Dessutom vill vi framhålla vilken betydelse ett fortsatt byggande har för trivseln och trevnaden för oss alla som redan bor här" sägs som motivering för 2.000-kronorsbidraget.

Den i höst fastställda byggnadsplanen ligger i västra delen av byn i ett bra söderläge med lagom lutning ner mot vägen ut mot Brännland. Sexton tomter finns planerade och bör alltså räcka ett tag. Men det finns möjligheter till utbyggnad om så erfordras.



På sluttningen ner mot Jävreån är det meningen att bygga ut ett fri-
tidsområde. Bäcken ger möjligheter att t. ex. åstadkomma en damm
med en vattenspegel till trevnad för byn.


Skogspengar
Hur kan då ett byalag ha råd till sådan premiering av egnahemsbyggare, som det här beslutade?
  - Vi har en del gemensamhetsskogar som ger avkastning, och eftersom vi inte delat ut några pengar av försäljningarna, så har vi faktiskt  råd att ge dessa bidrag, säger Berglund. Vi anser det bara bättre att stimulera bosättningen och på så sätt få en utveckling inom byn, än att dela ut pengarna vilket ändå skulle ge ganska begränsade summor till skatteägarna.


Inte bara bybor
Bidragsgivningen har inte heller begränsats till bybor, utan vem som helst kan komma i åtnjutande av de 2.000 kronorna, även om det är inflyttade från andra håll som inte har någon anknytning till byn. Huvudsaken är att det byggs Vem som bygger är en andrahandssak, tycker byborna.



Det är inte många byar som har belyst tennisplan, men det har Hemm-
ingsmark. Den ligger i närheten av det planlagda bostadsområdet.


God service
Men redan tidigare har byborna i Hemmingsmark visat att man genom sammanhållning och initiativkraft kan åstadkomma en hel del för det gemensamma. Man har slagit vakt om den service som finns och även försökt att utvidga den till fromma för trivseln i byn.

I Hemmingsmark finns skola, poststation, butik, bönhus, bastu, vatten och avlopp (med gott vatten, betonar Nils Berglund) vävstuga, pensionärshem. Vidare elljusspår, ishockeyplan, fotbollsplan och belyst tennisplan. Det där är ganska mycket för en by av Hemmingsmarks struktur, men byborna är måna om att det skall finnas.
   - Här har vi inte väntat på att kommunen skall komma hit och göra all service. I stället har byborna, både unga och gamla, tagit initiativ och försökt att med egna krafter bygga ut servicen, och till detta har vi fått bidrag av kommunen. På det sättet har byborna fått större känsla för det som finns, och vi har kunnat få fram mer anordningar, berättar Nils Berglund.

Men det behövs mer och t. ex. när det gäller skolområdet väntar man att skolstyrelsen skall göra vad på den ankommer. När vägen byggdes ut genom byn togs en del av skolgården i anspråk. För att kompensera bortfallet av mark inköptes ett nytt område på andra sidan, men detta har aldrig ställts i ordning. Här bö ske något snart.



Den tidigare tvättstugan i Hemmingsmark är numera vävstuga, vilken
nyttjas flitigt av byns kvinnor. Här visar fru Ida Berglund upp en vacker
matta som hon just vävt färdigt.


Takt och fritid
Kring Jävreån som går genom byn, planeras vissa fritidsanordningar, bland annat att röja upp bäcken och genom anordningar åstadkomma en vattenspegel till trevnad för byn. Tidigare har markfrågan satt käpp i hjulet, men det set ut som den detaljen skall gå att lösa. Nils Berglund vill också peka på jaktmöjligheterna som en trivselfaktor för byns innevånare. Byalaget har 5.300 hektar skogsmark med både älg och småvilt, och jakträtt tillkommer alla som bor i byn, oavsett om det är markägare eller inte. Byaordningen fordrar att alla skall ha samma chanser vilket man måste säga är en bra tanke.

Nu tycker kanske någon att det är lite långt att bo ute i Hemmingsmark och ha arbetet i centrala delarna av kommunen. - Men vägarna är fina, säger byborna och det tar inte många minuter att komma in till jobbet. Och sen har vi den oförstörda miljön med frisk luft och närhet till naturen. Hemmingsmarkarna tycker det är något att värna om, och eftersträva. Till och med så mycket att man vill betala 2.000 kronor till varje egnahemsbyggare.
----------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤
Fredagen den 29 januari 1971.


Det gamla Piteå



Vår stad - vackert belägen på Häggholmen vid Bottniska viken sedan
1668.


"Och nu blir det reklam..."

Sjunker ner i sköna soffan. På bordet ligger mina fjärrkontroller och bara väntar på sin "husse". Snart startar favoritprogrammet, ser på klockan - jodå, endast tre ynka minuter kvar tills det smäller. Kaffet är nykokt, den bruna pepparkakan ligger och sneglar på mig från sin plats i brödkorgen. En minut kvar; greppar fjärrisen precis som Gary Cooper gjorde med sin pistol i kultfilmen "Sheriffen". En sak skiljer oss dock, Gary hade svart cowboyhatt, jag har endast min gamla vintermössa. 7,6,5,4,3,2,1 PANG! Äntligen! Ljudet på nummer 18, har börjat bli lomhörd. Har ställt TV:n nära soffan, har börjat se illa. Sjunker ner i soffan tre meter. Åhhh, känner mig salig...Men vad nu då? Reklam...nu...igen! Nåja, tar min pepparkaka, dricker mitt Gevalia, såja, snart börjar programmet.

Bettan! Kom, nu börjar det om igen...skynda dig så du inte missar...! Ahh, sjunker ännu djupare ner, ända till golvet - kanske ända till trossbotten, men det är väl inte möjligt. Nåväl! Programmet är i alla fall i full gång...men vänta nu...åh, säg inte....REKLAM - IGEN!!! Skyndar in på toan. Det jag skall göra gör jag fort, i blixtens hastighet. Ojdå, visst ja, glömde fälla upp ringen, vad ska Bettan säga? "Har det börjat", ropar jag från toan in till min hustru som sitter med sin stickning.

Ner i soffan igen. Nu svävar jag på moln, mitt favoritprogram. Nämen, säg inte....REKLAM - IGEN. Jag tror jag håller på att bi tokig. Man visar ju mer reklam än själva huvudprogrammet. Snacka om hjärntvätt. Handsvetten gör att greppet om pistolen, förlåt fjärrkontrollen, nästan glider ur mitt vana grepp, kan det var för att jag är upprörd. När programmet är slut, tittar jag frågande på min hustru. Känner mig blåst, besviken och förd bakom ljuset. Vid den här tidpunkten, vet jag mer om ICA-Stig, Teliatelefoner med svarta får än jag vet handlingen i det program som jag egentligen skulle se. Nåt är alltså fel! I min desperation föds tanken att jag kanske i alla fall gör som gamle Gary. Jag köper mig en pistol för att nästa gång reklamen blir mig övermäktig tar jag pistolen istället  för fjärrisen och skjuter sönder TV och reklaminslag så det bara ryker. Kunde Gary så kan väl jag...


Det börjar alltmer likna hjärntvätt...


...istället för mitt favoritprogram så dominerar reklamen med
ICA-Stig och hans kompisar bl. a.
-------------------------------------------------------------------
Bilder: www.sotochsnygg.se / www.smalaelefanten.com


Motorsåg ¤ Homelite ¤ årsmodell 1958



-------------------------------------------------
LEVANDE LIVET ¤
Den 23 september 1958.

Revybesök

Så äntligen blev det av! Revybesöket. Fullsatt i Christinasalen, med många glada människor. Igår spelades sista föreställningen av det tokiga revygänget från paltens stad, Piteå. Fick en snabb pratstund med både Knut Marklund och Siw Öhman i pausen. Siw, som av många anses som showens stora primadonna, fick välförtjänt bra kritik i både Piteå Tidningen och Norrbottens Kuriren. Siw har en mamma att brås på, Tyra. Jag har många goda glädjestunder av "Tant Tyra" sedan min barndom. Stefan Svensson heter en kille som lockade fram stora dånande skrattsalvor igår. Hans "båt-sketch" var obetalbar, liksom i numret där han kollar in Mat-Tinas kokkonster och försöker att hänga med i svängarna. Hans febrila vispande med sin "ballongvisp" gjorde att jag nästan fick ont i magen av allt skrattande. Så hörrni, revygänget; ni får klart godkänt, flera gånger om!



ABBA vann med Waterloo




Sånggruppen ABBA framförde segermelodin Waterloo i tidsenlig mun-
dering. Från vänster: Benny Andersson, Annifrid Lyngstad, dirigenten
och arrangören Sven-Olof Walldoff, Agneta Fältskog och Björn Ulvaeus.

Jodå, ABBA vann på lördagskvällen Eurovisionens Melodifestival i Brighton i England. ABBA består av Björn Ulvaeus, Agneta Fältskog, Benny Andersson och Annifrid Lyngstad. Gruppen fick sammanlagt 24 poäng.
  - Det hade vi aldrig vågat hoppas på, sade de fyra omtumlade sångarna efter segern. Vi trodde det holländska bidraget skulle vinna.
Det är första gången Sverige vunnit melodifestivalen och det gjorde de med melodin "Waterloo".

Naturligtvis är vi glada men jag är förvånad över att vi vann. Det sade Benny Andersson sedan ABBA hade vunnit Eurovisionsschlagerfinalen i Brighton på lördagskvällen.
  - Jag tyckte att vi hade en bra låt men vi var rädda för hård konkurrens från Holland, England och Irland, tillade han.

  - Det var en mycket skön upplevelse och vi hoppas att vi nu när vi har vunnit Eurovisionstävlingen skall få internationell framgång. Björn Ulvaeus och Agneta Fältskog sade att de räknat med att det holländska bidraget hade de största chanserna att vinna och att de blev glatt överraskade när de redan i röstningens början fick så många poäng.
----------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤
Måndag den 8 april 1974.

ABBA - Melodifestivalen 1974


----------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤
Den 5 april 1974.

THE BEATLES ¤ 1968



Utan att ha förlorat något av den artistiska respektlöshet som revolutionerade popmusiken och bidrog till att radikalt förändra ungdomens livsstil lite varstans i världen har Beatles nu övergått till mer seriösa musikexperiment, med nya former och överraskande uttrycksmedel.

För något
halvår sen utkom en LP-skiva med titeln "Sgt. Pepper´s Lonley Hearts Club Band". Omslaget är ett fotomontage, föreställande rn folksamling bakom en grav. Och vilken folksamling! Marilyn Monroe finns med, liksom Edgar Allan Poe, Lawrence av Arabien, Mae West, Sonny Liston och åtta Beatles.

Åtta? Ja, fyra är vaxdockor av Beatles sådana som de flesta ser dem för sig, med välborstat långt hår, mörka kostymer och ansikten som uppkäftiga korgossar. De andra fyra Beatles är i allra högsta grad levande: magra, mustaschprydda, skrudade i färgglada fantasiuniformer. I deras ögon finns en ny medvetenhet, med en glimt av det gamla okynnet. Och på graven i förgrunden står, skrivet med röda blommor: BEATLES.

Med typisk
självironi tillkännager Beatles att de har förpassat sina gamla jag till de sälla jaktmarkerna för att ge plats åt de nya Beatles. Och det ligger en viss sanning i det. De är nu så pass välbärgade att de bara skulle kunna gå på i sin gamla stil - eller lägga av helt och hållet, men i stället slår de in på nya vägar och kommer med de originellaste, expressivaste och musikaliskt intressantaste sound som någonsin hörts i popen.

Ärevördiga musikkännare lyssnar på Beatles och betecknar deras verk som en historiks vändpunkt i musikens utveckling. Dirigenten och tonsättaren Leonard Bernstein är mycket  entusiastisk: han drar paralleller med Schumann. Musikhistorikern Henry Pleasants säger: "Beatles är där musiken befinner sig just nu".

Skärpta collage. Som alla skickliga skapare av populärmusik har Beatles förmågan att fånga sin egen tids stämmningar. Gilberts och Sullivans uppsluppna operetter gav en god bild av det viktorianska Englands smak för pomp och ståt; Cole Porters raffinerade örhängen var precis de återställare som behövdes i 30-talets dagenefter-stämmningar; Rodgers och Hammerstein återspeglade i sina sånger andravärldskrigsepokens känslosamhet och allvar. I dag pusslar Beatles i sina skärpta collage ihop fragment av spänningen mellan generationerna, främlingsskapet i det vilsna 60-talet och ung kärleks bitterljuva svårmod i vilken tidsålder som helst. Samtidigt är deras lyhördhet för det absurda finare än någonsin.

Den tidiga Beatlesmusiken ägde ett frejdigt överdåd, med tillfälliga oaser av oväntad melos, men i övrigt flöt den väl in i den gamla vanliga popens stereotypa stil. "I Want to Hold Your Hand" på den första Beatlesskivan, som sålts i fem miljoner exemplar sen 1964, var en banal låt till en lika banal text om en gosse längtande efter sin flicka. Men det skulle inte dröja länge förrän grabbarna från Liverpool själva blev utleda på sitt tradiga sound och sina barnsliga texter. John Lennon, gruppens främste textförfattare, började tona in åt folksångaren Bob Dylans håll (The Times They Are A-Changin´").

Det som fascinerade Lennon var inte så mycket Dylans vresiga arghet som hans strävan att "säga precis som det är". Småningom började även Beatles texter göra det. I "Nowhere Man" från 1965 - om mannen som inte har någon egen åsikt, inte vet vart han är på väg - frågar de: "Har han inte drag av dig och mig?"



Det definitiva genombrottet kom med "Please, Please Me" som utkom
den 11 februari 1963. Världen låg för deras fötter.


Ännu fjärmare från "the Big Beat" ställde sig Beatles senare samma år, då gruppens låtmakare, Paul McCartney, började visa oanade poetiska talanger. Den vackraste av hans nya ballader hette "Yesterday", som han sjöng till ackompanjemang av en stråkoktett och därmed lanserades en ny effektfull stil - barockpopen. Ytterligare en ny stil, raga-pop, kom till när George Harrison blev charmad av indisk musik och började ta lektioner för sitarvirtuosen Ravi Shankar. I låten "Norwegian Wood" 1965 införde han ett kort avsnitt för sitar. Efter det finns det knappt ett popband som inte använder sitaren.

Alla framsteg Beatles gjort under de två senaste åren skulle framstå som enbart förebud när Sgt. Pepper-skivan kom. Där firar deras virtuositet verkliga triumfer. På tre månader gick denna LP ut i fantastiska två och en halv miljon exemplar, vart och ett garanterade köparen en laddning psykiska rysningar. Skivan låg i elva veckor på Kvällstoppen i Sverige, varav sju veckor över tionde plats - rekord för en LP. Från mitten av juni till början av november hade den sålts i inte mindre än 75.000 exemplar.

Med låtarna löst sammanhållna av ett genomgående tema som spelar ut de yngre och äldre generationerna mot varann fräser och sprudlar skivan av ekeganta texter och rymdålderns elektroniska effekter. Framför allt visar den här LP:n att Beatles som utövande musiker nått mästerskapet.




I oktober 1963 besökte The Beatles Sverige för en rad konserter. Bl. a.
i Kungliga Tennishallen i Stockholm.




The Beatles spelade även i Karlstad. Med på konserten fanns ett visst
band vid namn Trio me´Bumba.

Pop-profeter. I och med att Beatles nu skapar mer komplicerad och engagerad musik förlorar de en del yngre fans. Men de nya Beatles har erövrat en annan och mycket erkännsammare publik. Som George Harrison säger: "Plötsligt märker vi alla som trodde att det ´stod över´ Beatles har blivit fans". I den nya beundrarskaran finns inte bara studenter utan också föräldrar, akademiska lärare, företagsledare.

De Beatles som en gång var de popfrälsta tonåringarnas avgudar har nu blivit många vuxnas pop-profeter, och i de mest seriösa kretsar analyserar man deras musik och dess betydelse. Kyrkoherde Davie Napier, knuten till Stanforduniversitetet, är övertygad om att Sgt. Pepper-skivan "blottlägger vårt ödsliga tidevarvs förtvivlade ensamhet och skräck". Psykiatern Tom Leland säger att Beatles musik "på ett existensiellt sätt talar om det aktuellas meningslöshet".

Förnyare av popen. För inte så länge sen hade popmusiken hamnat i en återvändsgränd, där bleksiktiga vokalister bräkte fram dåliga efterapningar av negersånger. Men i början på 60-talet blåste Beatles och andra engelska popband nytt liv i rock´n rollen genom att troget imitera dess svarta upphovsmän och öppet erkänna sin tacksamhetsskuld till dem. Och allteftersom Beatles sökte sig vidare och sådde ut nya idéer ur egen skäppa, lämnade de efter sig blomstarnde fält för andra att odla och skörda.

Men bland alla de vitala och fantasifulla efterföljarna har ännu ingen visat sig ha den särprägel och kraft som finns hos Beatles och som givit dem deras nuvarande ställning. Det är riktigt att deras kurtis med narkotika och den asociala attiyd som kan spåras i sånger som "A Day in the Life" irriterar många fans, för att inte tala om de bekymrade föräldrarna, men även om alla fyra Beatles vidgått att de använt LSD åtminstone tillfälligt, har Paul McCartney förklarat: "Jag rekommenderar det inte. Det kan öppna en del dörrar, men det är inget svar. Svaren måsta man söka sig till själv".

Det säger som det är. När Beatles säger något, är det miljoner som lyssnar. Och även om deras idéer ibland kan verka omogna, så är deras sunda skepsis mot all auktoritet och deras förakt för konventioner skönt uppfriskande. Dagens ungdomar känner på sig att Beatles är ärliga i sitt trots och beundrar dem för deras frihet och frispråkighet. Ungdomarna identifierar sig med dessa pojkar, som liknar dem själva och ändå är i den lyckliga situationen att de kan göra vad som faller dem in, och de vet att de kan lita på att Beatles säger just det de vill höra. Föräldrarna å sin sida - som ju är utsatta för Beatles hån och satir - tycks med glatt humör ta emot nästan vilka åsnesparkar som helst.

PR-mannen Walter Robinson, far till tre pojkar, säger: "Beatles vågar sig ut på nya, okända vägar som pålitliga spejare. Jag vill gärna att de ska tala om för mina grabbar vad de upptäcket för något".



Albumet "Sgt. Pepper´s Lonley Hearts Club Band" inspelades mellan
den 12 december 1966 - 21 april 1967. Den släpptes den 1 juni 1967.
Albumet är av många bedömare ansett som ett av det absolut bästa
som gjorts inom den genre som Beatles representarar.


Strängt privat. För att slippa bli störda tillbringar Beatles sitt privatliv bakom bålverk av häckar och murar, livvakter och hemliga telefonnummer. Då och då tar grabbarna del i Londons nattliv och gör små utflykter till ställen som Bag of Nails och Speakeasy, men sådana utflykter måste de planera med militär precision för att kunna dyka upp överraskande och sen göra en snabbreträtt om de skulle utsättas för påträngande uppmärksamhet. För övrigt för de en stillsamt luxös tillvaro - och det har de ju alla möjligheter till tack vare intäkterna från skivor, filmer, TV-framträdanden, nothäften och royalty på diverse varor som Beatleskulten har gett upphov till. Enligt de allra försiktigaste beräkningar är George Harrison och Ringo Starr goda för cirka 15 miljoner kronor var; John Lennon och Paul McCartney kommer upp till 20 miljoner var, eftersom de har extrainkomster som textförfattare och kompositörer.

De tre gifta Beatles och deras förvillande lika fruar äger stora villor i den burgna villastaden Weybridge 40 minuters resa från London. Den 27-årige John, hans hustru Cynthia och sonen Julian residerar i en herrgårdsliknande villa i Tudorstil med swimmingpool. Längre ner i backen ligger Sunny Heights, ett krypin med 15 rum vackert dekorerade i kakel och stuck. Där lever Ringo, 27, det ljuva hemlivet tillsammans med sin Maureen och sönerna Zak och Jason. I närheten bor George, 24, med sin hustru Patti i en stor vit bungalow glatt dekorerad med roliga karikatyrer, blommor och abstarkt konst. Bakom en hög mur i det förnäma St. John´s Wood i London har 25-årige Paul sin ungkarlslya, ett hus som överraskande nog är möblerat i smakfullt gammaldags stil - vem skulle ha väntat sig en sirlig spetsduk på matsalsbordet hemma hos en Beatle?

Beatles umgås flitigt, de tittar in hos varann precis som om de vore en enda stor familj - vilket de på sätt och vis också är. Vänskapen mellan dem är ovanligt fast rotad. De håller inte ihop bara för att de haft en gemensam uppväxtmiljö. Beatles kommer ur den lägre medelklassen i det fabrikssotiga, viktorianska Liverpool. Paul är son till en handelsresande i bomullsvaror, och John växte upp hos en släkting sedan fadern övergivit familjen. De båda var lekkamrater redan 1955. Tre år senare slöt sig busschaufförssonen George till dem, och 1960 kom Richard Starkey, som senare skulle bli känd som Ringo Starr, in i bilden. Hans pappa var hamnarbetare.

I Liverpool spelade de fyra i popband inte bar för att få utlopp för sin musikalitet, det var också ett sätt att göra sig bemärkt - särskilt hos stans flickor. Och för de här grabbarna blev det dessutom ett sätt att komma bort från Liverpool, sedan de slagit sig ihop med den smarte Brian Epstein, som fram till sin död i augusti 1967 var deras manager. De fyra bildar tillsammans en elektriserande personlighet samtidigt som var och en av dem gör ett högst individuellt bruk av den gemensamm strömmen. Den utåtriktade och talföre Paul är gruppens charmgosse, den som alltid slätar över och förklarar; han är lika behagligt lättsam som sina kompsitioner. George, fordom den som minst lät tala om sig i gruppen, har nu inriktat sin energi på indisk musik och filosofi; han är kvartettens skickligaste instrumentalist och har alltid spelat leadgitarr. Ringo är anspråklösheten själv och samtidigt gruppens borne humorist; han fungerar som dess åskledare och säkerhetsventil.

Den gåtfullaste - och kanske mest betydande - av de fyra är John Lennon, gruppens förnämsta idégivare och en fränare livssyn än andra, och på sistone har han blivit egendomligt grubblande och inåtvänd.




"Ljudbilder". När Beatles slutade turnera för över ett år sedan fick de på varsitt håll större frihet att utveckla sina individuella anlag. John har en roll i Richard Lesters omdiskuterade film, "Hur jag vann kriget", och Paul har fått lovord som kompositör av filmmusik. Men sin mest givande verksamhet utövar de fyra alltjämt i skivinspelningar tillsammans. De har nu förvandlat sig från estradartister till ett musikaliskt experimentlaboratorium, och de har gjort inspelningsstudion till sin elektroniska lekstuga. För att åstadkomma de spöklika effekterna i Sgt. Pepper-skivan kunde de ägna upp till tjugo timmar åt ett enda nummer, och de arbetade ofta hela nätterna. De finns experter som förutspår att de "ljudbilder" som skapats genom detta arbete kan bli just det medium genom vilkrt popens låtar kommer att kunna smältas samman med den samtida seriösa musiken. Robert Tusler, som undervisar i 1900-talets musikhistoria vid Californiauniversitetet i Los Angeles, säger: Beatles har övertagit mycket av den elektroniska musikuppfattningen som de tyska kompositörerna arbetat på. De har gjort en utomordentlig viktig insats inom den elektroniska musiken.

Med anledning av vad de fyra grabbarna från Liverpool hitills presterat vore det förhastat att komma med invändningar när George säger: Vi har egentligen inte börjat än. Vi har bara fått en hum om vilka möjligheter vi har, vilka musikaliska gränser vi kan överskrida. Framtiden ligger ännu bortom horisonten för oss".
-----------------------------------------------------
Det Bästa ( Reader´s Digest) 1968.


THE SHANES - 1965





När de inte uppträder träffas Shanes på Hagsätragården där de repe-
terar nya melodier. Fem sympatiska och musikaliska killar. Från vänster:
Tommy Wåhlberg, Lennart Grahn, Svante Elfgren, Tor-Erik Rautio och
Kit Sundqvist.

Under lördagskvällen kan pop-älskarna stanna hemma och titta på TV. Då får vi följa med Shanes på en fyradagars turné i Norrland. Producenten Eric M. Nilsson och filmfotografen Åke Åstrand följde med de fem i Shanes - Tommy Wåhlberg, elgitarr, 19, Kitte Sundqvist, 17, orgel och gitarr, Svante Elfgren, 20, bas, Tor-Erik Rautio, 20, trummor och Lennart Grahn, 19, munspel, maraccas, sång.

Resultatet blev en spännande dokumentärskildring av ett popbands liv och leverne. Någon speakertext finns inte i det 45 minuter långa programmet. Ljudinläggen är helt autentiska, musik, prat och lösryckta repliker.

START I KIRUNA
Shanes startade sin karriär i Kiruna för ungefär fyra år sedan. Pojkarna började i det här fallet som så många andra att träna i en källarlokal. De slog igenom i Norrland ganska fort. Shanes lär enligt pop-experter vara ett speciellt band som har sitt eget speciella sound. Något som är mycket värdefullt i den här branschen. Sin egen speciella stil har de också. Pojkarna är trevliga.

TIO I TOPP
Förra året vid jultiden låg deras "Let Show Who I Am" i åtta veckor på första plats på Tio-i-topplistan. Och därmed hade de också gjort sitt riktiga stora genombrott. TV-program följde och anbuden från folkparkerna börajde dugga tätt.

HÄRLIGT OM INTE...
I sommar har de turnerat i desvenska folkparkerna.
  - Härligt tycker pojkarna, bara inte Sunarna vore så besvärliga. Flickorna blir tända på oss och musiken. Och det gillar inte Sunarna. De blir svartsjuka, kallar oss för flickor, börjar kasta saker. Vi ber dem att gå hem och tvätta brylcremen ur håret. Men det hjälper inte. De som bråkar är i allmänhet spritpåverkade. När man ser dem nyktra nästa dag, springer de och gömmer sig.
  - Nu går det ändå rätt bra för oss. Det är värre för de okända banden. Dem vågar de puckla på ordentligt. Är det ett känt band blir de lite försiktigare.

"FINA FLICKOR"
I sommar har Shanes haft en skara beundrarinnor som följt dem från plats till plats. Flickorna har liftat mellan folkparkerna och bott i tält. Många har chockerats och talat om fördärvade varelser, omoral och liv i sus och dus.
  - Alldeles fel, säger Tor-Erik Rautio - han som spelar trummor.
  - Det var fina flickor. De kunde mycket väl ta vara på sig själva. Allt prat kring dem är både orättvist och elakt. Vi tycker att det var roligt då flickorna kom. Ibland var det till och med svårt att spela om de inte dykt upp. Och som sagt, det var verkligen fina - och med det menas ordentliga - flickor.

TILL BARCELONA
Nu väntar lumpen på Tor-Erik. Men först hinner han åka med bandet till Barcelona i april. Där ska de spela på ett stort nöjesfält. På dagarna tänker de ligga på badstranden och skaffa sig snygg färg till sommarens folkparksturné. Den lär nog bli lika händelserik som årets, där inte en dag gått utan att något underligt dråpligt eller absolut helknasigt inträffat. Kortaste framträdandet gjorde de i Östersund. Där hade de först ett scenframträdande som löpte utan några större malörer. Men när de skulle spela, stormade publiken banan så hela härligheten rasade ihop.
----------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤
Den 20 november 1965.

Farfar Amandus




Bergsviksbron över Piteälv. Bron stod klar för invigning 1936. Året
1969/70 togs den ur bruk.

Kommunalnämnden i Hortlax beslöt vid sammanträdet i tisdags föreslå fullmäktige att andelstvättföreningen får ett anslag av högst 10.000 kronor årligen under fem år, eller sammanlagt 40.000 kronor. Föreningen skall inköpa en del nya maskiner samt företaga vissa ombyggnader, kostnadsberäknat till cirka 50.000 kronor. Föreningen kan själv svara för 15.000 kronor.

Skolstyrelsens begäran om att få inrätta en deltidstjänst för manlig vaktmästare vid Hortlax skola tillstyrktes. Likaså tlllstyrktes en framställning om att få anställa två bespisningsbiträden.

Ett erbjudande till kommunen om att få köpa tomtområden för bostadsbebyggelse i Hemmingsmark och Bergsviken remitterades till tomtkommitén. Kommunalnämnden beslöt också att man skall projektera en förbindelseledning mellan va-företagen i Hortlax och Bergsviken. Som bekant är det meningen att vattentäkten i Bergsviken skall i fortsättningen svara för vattenföringen i båda områdena. Det beslöts också att projektera vägar och gator till omskolningsverkstaden i Bergsviken.

Trafiken på Bergsviksbron diskuterades, och nämnden beslöt att man skall gå in till Vägförvaltningen med en begäran att omkörningsförbud utfärdas för sträckan över bron. Man var också frågande varför inte "förbud att stanna" utfärdats för kurvan in mot Bergsviksbron på Degerängssidan lika väl som i kurvan på riksvägen inom Bergsviken.

Till budgetberedningskommité utsågs kommunalkamrer Helmer Wiklund samt nämndens ordförande Oskar Lindgren, jämte ledamöterna Knut Amandus Lindqvist och Torsten Lundberg.



Farfar Amandus satt med som ledamot tillsammans
med Torsten Lundberg från Blåsmark.
------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 17 augusti 1961.


När kyrkstaden stod i lågor...

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Mikaelihelgen för 60 år sedan
DÅ BRANN KYRKSTADEN
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤



Detta område eldhärjades. 30-talet kyrkstugor och fem andra fastig-
heter blev lågornas rov.


Kommande helg är det Mikaelihelg, av tradition en stor kyrkhelg då folk vallfärdat till kyrkorna och kyrkstäderna. De äldre har många minnen förknippade med Mikaeli och de som i dag är i 70-80-årsåldern minns säkert en helg, som fick en mycket dyster avslutning. Det var Mikaelihelgen i början av oktober 1913, alltså för 60 år sedan. Den natten brann kyrkstaden i Öjebyn, 30 kyrkstugor och fem gårdar brann ner. Ingen människa skadades då de flesta lämnat stugorna och begett sig hem. Trots allt blev det en skräcknatt. Kyrkklockorna ringde hela tiden för att kalla brandmanskap. Man uppbringade alla brandredskap som fanns men man kämpade inför en hopplös uppgift.

Förutom kyrkstugorna brann flera gårdar och uthus ner. Man hann inte rädda något lösöre då branden fick en förödande fart. En kvinna, Hanna Eriksson, upptäckte branden vid 22-tiden på kvällen. Hon såg att det brann i ett rum i övre våningen i en kyrkstuga öster om kyrkan. Kvinnan väckte ringaren i kyrkan och de närboende. Ringaren satte igång kyrkklockorna för att larma folk. Och de kom i massor ända från Norrfjärden dit eldskenet från branden tydligt sågs.

SVÅRT MED VATTEN
Kyrkstugorna var snustorra och elden fick ett explosionsartat förlopp. Brandberedskapen var inte så utbyggd och det fanns liten tillgång på vatten. Man hade inga pumpar till att börja med utan fick hinka upp vatten ur brunnar och bära med ämbar. Man körde även vatten från Båtskatan. Men vattnet blev bara ånga i den fruktansvärda hettan och det tog inte lång tid innan hela området var lagt i aska. Det gamla tingshuset kunde man dock rädda men det var tack vare att en björkallé dämpade eldens framfart. Skräddaren Öhman var brandchef och han hade en jäktig natt i en hopplös kamp.

STORA FÖRLUSTER
De brunna kyrkstugorna ägdes i huvudsak av norrfjärdingar. Stugorna var oförsäkrade och även de andra fastigheterna som brann ner var lågt försäkrade varför alla fick vidkännas stora förluster. Släckningsarbetet pågick i flera dagar, enligt samtida vittnen.

De gamla kan berätta om det inferno som uppstod. Det var en kall och blåsig natt, kyrkklockorna ringde hela tiden, elden sprakade och lyste upp stora områden. Enligt en uppgift sågs branden t.o.m. i Luleå. Brandmännen, frivilliga förstås, fick eloger för sitt arbete då man arbetat under svåra betingelser. Det fanns ett tag sammanlagt åtta brandsprutor på plats, fyra tillhörande socknen, en statens järnvägsbygge, en från Munksund samt sprutorna 2 och 4 från staden, som det heter i ett referat från branden. Man hade också tillgång till ett av stadens brandsegel, som fästes på tingshuset och begjöts med vatten.

Enligt referatet ägdes den stuga, där branden började, av tre Rosviksbor. "Under helgen hade tre flickor och en yngling vistats i stugan". Man gissade att en fotogenlampa eller ett ljus kvarglömts.



Detta är en del av kyrkstaden i dag men det var ungefär lika på den tiden.
Trångt mellan husen. Och elden fick ett explosionsartat förlopp.
------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤
Onsdagen den 26 september 1973.

Stipendiat Zetterlund



Just nu tycker Monica Zetterlund att livet är toppen. Det finns många
anledningar till det. Hon har jobb (just nu med Povel Ramel på Berns).
Hon har hittat ett nytt drömställe på landet (och blivit granne med en
annan Värmlandskändis, Tage Erlander). Hon har fått årets Fröding-
stipendium i Värmland (som gjorde henne 10.000 kronor rikare).
  - Kan man vara annat än glad, jublar Monica.
---------------------------------------------------------------
HÄNT I VECKAN ¤
Den 8 september 1972.


Alice Babs i Sikfors - sommaren 1955

Välkända sångerskan Alice Babs gästade Udden i Sikfors midsommarhelgen 1955. För de som inte vet, ligger den lilla byn på vägen mellan Piteå och Älvsbyn i Norrbotten. I en notis i Accordion Journalen berättar trumslagaren Tompa Jahn i sin krönika följande:

Alice Babs, som hade bestämt sig för att tillbringa sommaren tillsammans med familjen i stället för att turnera, fick ett sådant erbjudande av arrangörerna i Sikfors för midsommarhelgen att hon helt enkelt inte kunde tacka nej. Och naturligtvis sviker hon inte Gröna Lunds Tivoli i augusti.

I samma tidning, skriver krönikören Birgit Kejving (hustru till dragspelaren Andrew Walter Kejving) om en Midsommar i Norrland:





Midsommarfirandet i Norrland har i år blivit föremål för lika stora tidningsspalter som förr om åren bara brukar tillkomma Dalarna. Visserligen firas inte midsommar i Norrland med lövad majstång och sånt där, nej där koncentreras befolkningen kring stora artistattraktioner av oanade mått.

Vad sägs t. ex. om en liten plats som Sikfors i vanliga fall bara med några hundra innevånare, men som på midsommar ökas ut till omkring 30.000. Inte dåligt! Men så är det inte heller var dag som man bjuds sådana attraktioner! Vad sägs om Alice Babs, hela Sveriges "Alice", film- och sångstjärna i särklass i norra Europa, Charlie Norman Show, med program som gjort storsuccé överallt i Sverige. Förstärkt med Alice Babs, det absolut mest exklusiva som visats i Norrland. Vidare Cacka Israelsson, ungdomsidolen som nått toppen bland svenska schlagersångare tillsammans med Ragnar Wetters Show, jättepopulärt revy-, dans och schlagerprogram framfört av Ragnar Wetter, Irene Helgesson, "Snöret" Molin, Charlie Larsson och "Pluto" Persson. Karl Holmberg, "amerikanska visbokens mästare, välkänd från radio och grammofon". Och så var det fri dans på "Norrlands största dansbanor" till Arne Domnérus drömorkester, med Siw Malmkvist, segrarinna i Sveriges största vokalisttävling. Med Dompan följde också Elon Dahl "vissångare och glädjespridare som överträffat Hyland som karusellskötare".

Gammal dans kunde man dansa till "flerfaldige svenske mästaren Karl Grönstedts kvartett". Ville man kittla nerverna tittade man på "The Flying Sparrow, tyngdlagens upphävare i flygande trapets. Det f.n. mest framstående akrobatnumret i landet".

Så fick man tälta på "Hawaji och Tahiti, Norrlands mest besökta tältplatser". Hade man egen bil fanns det avgiftsfri bilparkering för 6.000 bilar. Om man inte kunde ta sig dit med buss från alla större platser i Norrbotten och norra Västerbotten. Eller med tåg och rälsbuss från Piteå och Älvsbyn med förbindelser Luleå, Boden, Kiruna, Skellefteå och Stockholm. Sikfors Skytteförening, som är Sveriges näst rikaste stod för arrangemangen.



Kalle Grönstedt.


Inte så många mil därifrån ligger Bredsel, som också bestod sig med ett midsommarprogram som inte heller gick av för hackor. Där kunde man få se och höra Svend Asmussen och hans show (gage 12.000), Joe Miller och hans holländska sextett och ville man vara med om nervpirrande saker så gick världsmästaren Allan Lundberg på lina över Storforsen. Dvs han försökte, han trillade nämligen ned och höll på att omkomma i den strida forsen. Flera bland publiken svimmade, så inte saknades det sensationer.

Bertil Boo, Thory Bernhards, Ingrid Almqvist, Simon Brehm, Charles Judah, Sigurd Ågren med 14 mans orkester och sångerskan Sylvan Beré, Gnesta-Kalle med flera, med flera, träffade man däruppe. Praktiskt taget topparna inom showbusiness stötte ihop i Norrland i midsommar.



Thory Bernhards, populär folkparksartist.


Och vädret, hur kunde det nu vara för att locka ut sådana människomassor. I Övertorneå där vi spelade midsommaraftonen var det duggande regn hela kvällen och natten. Men det avskräckte inte några tusen personer som med friskt mod dansade på den öppna banan. Klockan 12 på natten gjorde vi vårt scenprogram utan belysning, men det behövdes inte heller, hade inte regnet och molnen hindrat skulle vi haft den strålande midnattssolen som extra belysning. Den fick vi inte se förrän natten därpå.

Befolkningen däruppe talade mest finska, men tycktes förstå svenska. Direkt efter festligheterna begav sig de flesta iväg till ett på finska sidan beläget högt berg för att fira midsommardagen. Därför var i år alla festligheter i Övertorneå inställda den dagen. Man gjorde ett försök ifjol med Zarah Leander, men bara 40 personer kom för att höra henne.

Även om det har regnat en hel del i midsommar har man sluppit Norrlands största plåga, myggen och knotten. På grund av den sena våren har dessa männisokätande djur inte vaknat till liv ännu. Så ingenting ont som inte har något gott med sig. Kanske tror ni att jag ljuger om jag berättar att vi veckan före midsommar spelade i Blåsjön i nordligaste Jämtland och för att komma dit måste vi resa över ett fjällområde med minst en meter höga snövallar på var sida om vägen. Men det är faktiskt sant.



Alice Babs valde Sikfors istället
för semester med familjen.
----------------------------------------------------------
ACCORDION JOURNALEN ¤
Den 15 juli 1955.

Bild på Alice Babs: www.svt.se


Ändrade planer...

Igår besökte vi barnbarnet Max dagis. Det var härligt att få se honom med alla kompisar runt matbordet. När maten var uppäten och det var dags att åka hem, gick vi på en liten rundvandring i lokalerna. Och som genom ett trollslag kom vi in i ett musikrum. I ena hörnet stod en virveltrumma och en cymbal, alldeles bredvid fanns en keyboard. På väggen hängde några låtsas-gitarrer som visserligen inte gav ifrån sig nåt ljud, men ändå såg ut nästan som alldeles riktiga. Max hann spela en liten trudelutt på trumman innan det var dags att säga adjö.

Ikväll var det meningen att han skulle sova över hos sin farmor och farfar, men så kom kräksjukan i vägen...
Ändrade planer alltså! Imorgon ska vi "gå på lokal". Vi skall ta oss en titt på Pite Revyn. Imorgon är det förresten deras allra sista spelkväll. Inte många platser kvar, endast ett fåtal, spridda i salen. Men för vår skull (jag o Bettan) kommer det att finnas två speciella platser när vi kommer i morgon. Ska bli kul att se dessa galna revyaktörer i full aktion. Jo, speciellt intressant att kolla in, blir de där som jag själv är pappa till...

Ha en bra dag!
/Roger.

Hasse Ekman & Tutta Rolf



Äkta makarna Hasse Ekman (1915-2004) och Tutta Rolf (1907
1994) i en reklamannons från 1955. Äktenskapet varade mellan
1953-72. Hasse Ekman var son till "den store Gösta Ekman d.ä".
Farfar till skådespelaren Gösta Ekman (Sickan i Jönssonligan bl. a.)
Hasse Ekman var skådespelare och regissör. Tutta Rolf var under
en period gift med Revykungen Ernst Rolf.
--------------------------------------------------------------
FRIHET ¤
2 december 1955.

Nudistbadet i Piteå


Den franska tidningen Paris Match visade i januari den här lilla bilden
från nakenbadarnas strand i Piteå. I den tillhörande texten berättas
det om Piteåklubbarna - lyxiga sådana för nudister. I verkligheten
finns det inga klubbar. Men ett par tusen utlänningar har skrivit att de
vill till Piteå i sommar.
--------------------------

Piteå skulle kunna bli ett av Sveriges främsta turistmål i sommar. Piteå...? Jo visst, kuststaden i Norrbotten. Folk från hela världen brinner av längtan av att åka till Piteå. En del har förklarat sig villiga att stanna hela sommaren.

Det plötsliga utländska intresset för Piteå kommer från en liten bild och fyra rader text i en fransk tidning. I november gästade sju franska pressmän Sverige på utrikesdepartementets inbjudan. Fransmännen kom till Luleå. I Luleå fick de pigga pojkarna Bert Persson och Ebbe Wickberg höra talas om det fina besöket. Bert och Ebbe driver ett reseföretag. Deras liv går ut på att göra Nordkalotten till ett stort internationellt resemål.

Så pojkarna ryckte ut till Stadshotellet. De medförde sitt berömda reklamföredrag om Nordkalotten, gott säljhumör, bilder och små presenter. Och lite renskav - förmodar jag - något för fransmännen att skökja ned det hela med. Det blev en glad afton.

Den 6 januari tackade den utsände från den mäktiga tidningen Paris Match för gästfriheten. Han publicerade en bild som han fått av Bert Persson. Bilden är tagen på stranden i Piteå - på den del av stranden där nakenbadarnas remsa börjar. På bilden har en flicka med rar, bar stjärt just passerat en skylt. På skylten står det, "Inga kläder". Till bilden hör en text om Piteåklubbarna vid polcirkeln. Om solen som är oavbrutet uppe från maj till juli. Om det varma vattnet och den ännu varmare luften. Om lyxiga klubbar för nudism (nakenkultur). Om billiga bäddar i kommunala stugor. Och så adressen till Berts och Ebbes reseföretag.

Fyra dagar efter det att tidningen utkommit, anlände det första brevet till Luleå. Nu är man uppe i ett par tusen brev. Vissa dagar har Bert måst använda skyffel för att få rent i postboxen. Jag har bläddrat i korrespondensen. En oljeschejk skriver:
 - Kan ni ordna fyra sjuttonåringar, så kommer jag i Rolls Roycen.
En spanjor frågar:
 - Hur kommer man till Piteå från Stockholm? Finns det vägar?

En fransk student meddelar att han tänker ordna en gruppresa. Han skriver ívrigt. Det verkar som om hela gruppresan tänker hoppa ut brallorna redan på Arlanda i Stockholm. En afrikan vill genast ha en kvinnlig brevvän i åldern 19-24 år. Han kan i sommar tillbringa "en vecka, två veckor eller en månad" på Nordkalotten. Alla brevskrivarna vill veta mer. De emotser tacksamt broschyrer om Piteåklubbarna, prisuppgifter, fakta om natur och annat.



Fritidschefen i Piteå, Tage Markström, blev först alldeles stum, då han fick texten i den franska tidningen översatt. I dag säger han på min förfrågan:
 - Fransmännen måste ha missförstått. Några Piteåklubbar finns inte. Men vi har planerat ett servicehus för naturisterna. Den kommunala stugbyn om fyrtiåtta stugor är populär. Vi skulle behöva fler stugor. Bert Persson säger för sin del:
 - Publiciteten i Paris Match visar vad det betyder att ta hand om pressfolk på rätt sätt.

Nu bildar Markström och Persson en Club de Piteå - låt vara utan lyx. Varje brevskrivare ska få svar från Club de Piteå. Inte i form av broschyrer med färgbilder utan som en stencil. Men med fakta och - säkert - ett och annat ord om övriga attraktioner på Nordkalotten. Tage Markström säger:
 - Vi ska försöka ordna övernattning åt var och en som kommer.



EXPRESSEN ¤ Februari 1973.

Lämna Ingvar ifred!

Enligt programmet "Uppdrag granskning" så har IKEA:s grundare "gömt" en massa miljarder i Lichtenstein. Har själv inte sett programmet, men rent spontant stödjer jag Ingvar Kamrads rätt att "dribbla" med sina miljarder hur han vill. Naturligtvis så länge det rör sig inom lagens råmärken. IKEA har satt Sverige rejält på kartan. Vems förtjänst det är vet vi väl alla vid det här laget: Ingvar Kamprad! Ingvar är en skön lirare vars uppfinning (IKEA) är värd allas vår beundran.


Ingvar Kamrad är värd all beundran och respekt
för det livsverk som han skapat ur två tomma
händer.
------------------------------------------------------------
Bild: www.entrepenorerna.se

Bioannonser - 1957











------------------------------------------------------------------
DAGENS NYHETER ¤
Den 22 juli 1957.

Povel "På Avigan"



1966-67 presenterade Knäppupp-gänget, med Povel Ramel som
primus motor revyn "På Avigan". Kärngänget fanns som alltid med.
Gals and Pals, Monica Zetterlund m. fl.



Povel & Monica framförde bl. a. "Håll musiken igång". En personlig
favorit. "Birth of the gammaldans" är en annan. Povels; "Det gamla
gänget" är inte heller den fy skam!

För sångarrangemangen svarade Lasse Bagge. Arrangör & Dirigent; Bengt Hallberg.
""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""

Var på er vakt...

Telefonen ringde för en stund sedan. Det var en dam som frågade om jag kunde ge en slant till förmån för prostatacancer/bröstcancer. När jag sa nej, slängde hon genast på luren. Till saken hör att det enligt uppgift inte förekommer några kampanjer just nu som omfattar detta som hon nämnde. I dagens PT höjs ett varnade finger om en kvinna som är ute "i ogjort ärende". I slutet av förra veckan blev en Pitebo också uppringd av denna dam. När han ifrågasatte hennes vädjan, kastade hon på luren. Man blir med andra ord väldigt upprörd när sådana här tvivelaktiga människor slår mynt av andras olycka. Så hörrni, var uppmärksamma mot såna här påringningar.
/Roger.


Orkanbyar över Pitebygden - 1959

TAK BLÅSTE AV PUNKTHUS...
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


Elverkets folk fick en arbetsam kväll och här är två av dem sysselsatta
med att röja upp efter raset på Strömnäs.

Pitetrakten fick på måndagskvällen uppleva en av de värsta stormar som rasat under senare år. Under ett par timmar mellan klockan 21 och 23 uppskattades styrkan i vindbyarna till närmare 35 sekundmeter. Omfattande skador anställdes, hur stora kan inte uppskattas i skrivande stund vid midnatt. Av rapporter som ingått verkar det dock som om punkthus i staden och på Strömnäs blev värst utsatta. På HSB:s punkthus befarade man länge att hela plåttaket skulle blåsa bort men skadorna inskränker sig troligen till att delar av plåttaket ryckts lös och att en del plåtar singlade iväg. Faran var akut för trafikanterna på Storgatan och Degerängsvägen och de båda gatorna avstängdes.

Punkthus nr. 3 på Strömnäs som är under uppförande fick avsevärda skador. Där rycktes stora delar av de nylagda trätaket loss och singlade ner från de åtta våningarna och mot en lågspänningsstolpe som bröts ned. De elströmsförande trådarna slog ihop och vid kortslutningen bildades blixtar som kunde ses över hela staden och Pitholmen.

Öjebyn och Degeränget blev i ett tidigt skede av stormen utan elström sedan en tall blåst omkull över elledningen vid Käcktjärn i Bölebyn. Detta strömavbrott gjorde att man bl. a. fick en längre paus vid Framnäs teater där man på kvällen framförde operetten "Annie Get Your Gun". Efter en timma och en kvart var dock skadan reparerad. Även vattenverket på Degeränget blev utan ström. Där klarade man sig dock bra med det dieseldrivna reservkraftverket..

Trafikstopp blev det på Riks 13 vid Jävrebyn sedan telefonstolpar rasat över vägen och helt avstängt denna. Likadant var det i Hortlax där telefonstolpar rasade. Strömavbrott rapporteras från många ställen bl. a. från olika platser på Pitholm, Munksund och Skuthamn. Stadens elförsörjning klarade sig bra men lokala fel blev det på Berget och Backen. En allvarlig olycka var det nära att bli på Storgatan där två unga damer var nära att träffas av stora stycken armerad glas som rasade ner från tredje våningen i skohandlare Lundbergs hus sedan glastaket till en veranda slagits sönder av stormen.

En ny personbil fick ordentliga skador på lackeringen sedan den kommit i vägen för ett parti gamla julgranar som singlade ut från ett obebyggt kvarter på Källbo. Barnen har dragit ihop granarna till en majbrasa som dock snabbt raserades när stormen satte in med alla sina sekundmeter. På Storgatan kunde man iakttaga en bil som kom i vägen för en stormby och snurrade runt ett varv. Man befarar att stormen skall ha anställt omfattande skador på de sommarstugor ute i skärgården som ligger öppna för västliga vindar.




Stora delar av trätaket på det nya punkthuset på Strömnäs singlade
ned från åtta våningars höjd och slog bland annat av en kraftlednings-
stolpe. Cirka 20 kvadratmeter av taket seglade iväg ner på odlingarna
vid Strömlida.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
PITEÅ-TIDNINGEN ¤
Den 17 februari 1959.

Yngve Forsséll med sonen Tommy

FAR OCH SON FORSSÉLL SPELAR DRAGSPEL I TV
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


I pappas fotspår går tydligen 12-åriga Tommy. Bland tidigare meriter
märks två framträdanden i Barnens brevlåda.


Yngve Forssélls orkester ska medverka i ett TV-program med "Dragspelet genom tiderna", som kommer att sändas söndagen den 9 maj. Orkestern ska spela ett arrangemang från 1955, i vilket kapellmästaren Yngve Forsséll trakterar dragspel. Dessutom kommer 58-årige Gotthard Valliden, Skråmträsk, att spela på sitt 2-radiga dragspel. De yngsta representeras av Forsséll junior som heter Tommy och är 12 år. Han har två gånger tidigare, då som 10-åring, deltagit i Barnens brevlåda. Han ska nu åskådliggöra de första stapplande stegen på dragspelet, men han är verkligen en ganska avancerad dragspelare för sin ålder. Programmet inspelades på Pan i Skellefteå på tisdagskvällen. I det riksomfattande programmet, som kommer att omfatta 45 minuter, medverkar många musikanter, bl. a. Hans Erik Nääs´orkester, Lill-Arne Söderberg m. fl.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Fredag den 12 mars 1965.


Rogge & Kurre



Kattpojken Kurre - sonen Roberts katt - vilar tryggt i min famn. Året
är 1992, och en nära anhörig har insjuknat i en svårbemästerlig sjukdom.
Efter fyra månader av oro, började vi se ljuset i tunneln. Ibland när ång-
esten kom krypande, var Kurre en sann tröst. Kurre som föddes 1991
kom att stanna i vårt hem fram till den 2 februari 2000. Då hade han
blivit så sjuk att vi bestämde att han skulle få åka upp till katthimlen.
Den lilla tjockisen (Kurre) var en sann och trogen vän i de dystraste och
även gladaste stunder.


Ur familjealbumet...



Övre bilden: Sitter hemma i Hortlax vid köksbordet. Läser Aftonbladet
som på den tiden kallades för kvällstidning. Troligtvis hade min far varit
upp på kiosken i byn och köpt sin dagliga Aftontidning. Jag var så djupt
indoktrinerad av att Aftonbladet var den enda "rätta" tidningen. Så när
jag började att köpa Expressen kändes det nästan som en hädelse. Både
min far och morfar var inbitna läsare av Aftonbladet. Å tänk, att den där
svarta skjortan jag har på mig - minns jag väldigt väl. Jag var (och är)
väldigt kräsen på skjortmodeller. Men den där saken hade jag tydligen
fattat tycke för...

Nedre bilden: Sommaren 1977 åkte mor & far på semester till goda vän-
ner i Dalarna. Jag spelade för fullt i Rolf Åhmans, även om vi hade (ovanligt
nog) ett par semesterveckor den där sommaren. Gerd och Henning sov
hemma hos mig under tiden morsan och farsan var borta. Varför? Jag tror
att de själva ville. Dom bodde i lägenhet och ville väl bo den där veckan ute
på landet. Orkesterbussen stod parkerad hemma hos mig i Hortlax. Svågern
Henning, som var fenomenalt duktig i vad än han gjorde, hjälpte oss att in-
reda våran buss. 1977 - herregud, jag skulle fylla 20 i september...
------------------------------------------------------------------------------

Frossa i sommarvärmen?



Pälsmössa och värmande kudde mitt i sommarvärmen!
Häromdagen hade någon roat sig med att klä ut statyn
(Arbetaren) som står vid Rådhuset i Piteå. Om det är
omtanke om statyn som ligger bakom utsmyckningen
är okänt. Det blev i varje fall en festlig bild.
-----------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 22 juni 1979. Foto: Roland Lundström.


Gitarristen/kompositören OLLE BERGMAN (1929-1985)



OLLE BERGMAN f. 9.8 1929 d. 22.7 1985. Kompositör, textförfattare,
skivproducent på EMI & Polydor. Olle Bergman är upphovsman till 200
kompositioner. Mellan åren 1955-1967 hade Bergman egen orkester
med vilka han reste runt i de svenska Folkparkerna.
-----------------------------------------------------------------
ACCORDION-JOURNALEN ¤
Den 15 november 1955.

"Postorder-morfar"

Rubriken kräver sin förklaring. Min morfar brukade skicka efter diverse saker på postorder. Det kunde gälla exempelvis hattar, "byxfickstora"- symaskiner, trådrullar (Björnens) m.m I hans efterlämnade saker hittade jag rester av en adresslapp, från Aktiebolaget Älfsereds Syfabrik, datum okänt, men troligen från någon gång på 50-talet. Det intressanta med adresslappen, är att den berättar att mina morföräldrar vid den aktuella tiden bodde på Pitholm. Man hade då lämnat stugan i Blåsmark och hyrt in sig hos Delmer Dahlberg och hans hustru i deras hus. Delmer Dahlberg var för övrigt far till min spelkollega Erling Dahlberg i dansbandet OPUS. Erlings äldre bror, Kjell, var också han musiker, i popgruppen The Flames.


En adresslapp från 50-talet. Morfar hade ännu en gång skickat efter
trådrullar m.m Han var en duktig skomakare som nästan alltid bruk-
ade vara intresserad av de skor man hade på sig.
 - Får jag titta på skorna! brukade han säga när jag kom med mina ny-
inköpta dojor. Han kollade och begrundade.
 - Mm...rejäla sulor, i alla fall! Var de omdöme han brukade ge.
-------------------------------------------------------------------------

Dansannonser Pingsthelgen 1974


-------------------------------------------------
NORRSKENSFLAMMAN ¤
Fredag den 31 maj 1974.

""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""


NORRLÄNNINGARNA - spelade upp till dans i Båtskärsnäs Folkets Hus
Lördagen den 1 juni 1974. Samma helg spelade ROLF ÅHMANS i Logen
Långträsk både fredag/lördag, tillsammans med CEGES.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


ROLF ÅHMANS - Bergskolans aula 1974


-----------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤ Fredag den 22 februari 1974.


Maurice Chevalier - 1940


----------------------------------------------
FILMJOURNALEN ¤
Den 21 januari 1940.

Dansbandet: CHRISTERS

1965 sammanstrålade fyra förväntansfulla spelglada killar i Hyssna. Resultatet av detta möte bar så småningom frukt: dansbandet CHRISTERS bildades. Kvartetten utökades till kvintett, men som om detta inte var nog, så blev man till slut även sextett. Medlemmar under de aktiva åren 1965-1979 är som följer:

¤ Karl-Gustav Andrén - gitarr, kapellmästare.

¤ Christer Olsson - gitarr, sång.

¤ Anders Davidsson - trummor.

¤ Svante Åkesson - bas.

¤ Dan Jageby - keyboard.

¤ Göran Persson - keyboard.

¤ Jerry Rudenvall - gitarr, sång.

¤ Helge Johansson - gitarr.

Gruppens fyra första singlar inspelades på grammofonbolaget Anette i Lidköping. För den som (orkat) följa min historik över Cool Candys orkester, kanske vet att Anette ägdes av Cools trummis Einar Svensson.

1969 kom första singeln. Låtar: Åh Vilken Tjej / Du Kan Hitta Lite Här.
1970: Maria Isabel / Vilket Härligt Regn. Vad Rör Det Mig / Din Röst Får En Konstig Klang.
1972: Varje Liten Bild Av Dig / Var Finns Du Nu.

Sedan följde ytterligare 18 singlar. 1972 kom bandets första LP, som kort och gott fick namnet: Christers Första LP. Deras sista skiva 1979 fick sålunda namnet: Christers Sista LP.

Den 27 juli 1979 spelade grabbarna i CHRISTERS upp till den sista dansen i den fullproppade Varbergsparken. Den 24 januari 2009, alltså nära 30 år efter gruppens definitiva upplösning, medverkade man i den dansbandsgala som anordnades i Åhaga. Visserligen var det endast medlemmen Jerry Rudenvall som var på plats, för att representera sitt band. Med på samma dansgala fanns även; Jan Öjlers, Drifters, Thor-Erics, Bengt-Hennings och Kellys. Kvällen blev till en formidabel succé för både publik och de medverkande banden.
-----------------------------------




Minnesbilder...


Snart är den här igen. Våren! Så här såg det ut den 4 april 2010. Vi
bjöd Gerd och Stig-Arne att komma över för att tillsammans med oss
njuta av den ljuva vårsolen samt även att äta lite grillade läckerheter.


Midsommaraftonen 2010 firade vi också med Gerd och Stig-Arne.
Bettan gjorde en god middag, och efteråt gick vi ut för att äta efter-
rätten i det gröna. Ja, tänk så skönt det är med sommar.
För några veckor sedan bjöd vi hem dem på kaffe. Tyvärr tillät inte
årstiden att sitta ute den gången.
--------------------------------------------------------

ROLF ÅHMANS - Forum Luleå 1974




Popvärlden året 1967





------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 30 oktober 1967.

Barnen från Frostmofjället

Bara barn i en films alla ledande roller - är det inte ett ganska djärvt experiment? Det kanske kan tyckas så. Men för inte så länge sen gjorde den unge regissören Rolf Husberg en film som hette - Kajan går till sjöss - med idel purunga aktörer framför kameran. Och det visade sig att publiken strömmade till i en utsträckning som man aldrig hade vågat drömma om. Det fanns tydligen jordmån för barnfilmer. De vanliga svenska barntillåtna filmerna är i vanliga fall inte särskilt njutbara för en alltför ungdomlig publik - varför då inte producera film direkt för dem? Man var skeptiskt till att börja med. Skulle det löna sig? Det har visat sig att svaret blir ja.


Sju barn i åldern 3-12 år har huvudrollerna - ett ganska djärvt drag -
och två av dem syns här i närbild:
Hans Lindgren (längst t.v.) och
Anders Nyström, båda kända barnskådespelare. De andra är mer
eller mindre anonyma.


Så trampar man på i ullstrumporna. I en månad har samma regissör legat upp i Myckelgensjö i Ångermanland för sommarbilderna till den nya Barnen från Frostmofjället, som bygger på Laura Fithinghoffs bekanta bok, utgiven i 12 upplagor i Sverige, översatt till 8 språk, en bestseller från början av 1900-talet - då den utgavs - fram till nu, fortfarande läst och begråten.

Eget hushåll hade filmtruppen, som hyrt sig in i ett IOGT-hus, och de dagar vädret inte lämpade sig för filmning utnyttjades till sportfiske - med resultat att filmarna fick äta gädda till alla mål en vecka framåt...Särskild "dadda" hade man med sig till de filmande barnen. Och hon hade nog med bestyr med de ibland något livliga ungdomarna...Före nio måste de i alla fall i säng om kvällarna, ty dagarna kunde vara strapatsrika. Ibland kommenderade Rolf Husberg tagning redan klockan 2 på morgonen, då solskivan vid horisonten belyste den trolska dimman över kärren...

"Barnen från Frostmofjället" handlar om sju små syskon i åldern 3-12 år, vilka genom missväxtåren på 1870-talet blivit föräldralösa och nu för att slippa fattigstugan drar sig fram "gård emellan" - som det hette på den tiden - d.v.s. tiggde sig fram. Det är sommarbilderna man nu tagit i Ångermanland. Framåt vintern blir det värre, då de svåra snöstormscenerna skall tas med de sju barnen, men fjällexperten Rolf Husberg - som gjorde "Kan doktorn komma?" och "På liv och död" - klarar säkert den saken. Ty snö och fjäll och barn har han ett gott handlag med.



Det granna natursceneriet här ovan är från Ångermanland och inspel-
ningen av "Barnen från Frostmofjället" - av den bilden liksom de övriga
har filmens skicklige stillbildsfotograf Arne Palm all heder.


Ganska svårt har det varit att få ihop statister vid filmningarna där uppe. En dag skulle ett stort bondbröllop fångas av Olle Nordemars känsliga kamera. Inspecienten Rydberg hade tillbringat en hel dag mad att gå fram från gård till gård och försöka engagera bröllopsgäster, naturligtvis mot hederlig betalning. Men se det gick inte. Man ville inte ge sig till att filma, inte. Och det berodde nog snarare på överdriven blygsamhet än på motsatsen. Det såg mörkt ut för bröllopet. Men då fick den fyndige inspecienten - fyndig måste man en inspecient alltid vara - en idé. Till aftonens bönemöte gick han, och när predikanten slutat sitt anförande och mötet skulle upplösas var det inspecienten som klev fram till talarstolen för ett välformulerat anförande. Och hur han lade sina ord vet man inte riktigt - men faktum kvarstår att hela församlingen på sittande fot lovade infinna sig som statister.

Anonyma är de flesta av de ungdomliga rollinnehavarna i "Barnen från Frostmofjället". Det är egentligen bara Anders Nyström och Hans Lindgren som man känner till från förut. Några farbröder och tanter är det i alla fall med i filmen, och det är Gunnar Sjöberg, Birger Åsander, Solveig Hedengren och Helge Hagerman. Så får man se hur det går med filmatiseringen av och med barnfilmen utan "stjärnor".
--------------------------------------------------------------
Filmjournalen ¤ 10 september 1944.

Norah & Max


NORAH utrustad med chokladmustasch.


MAX på besök i "Farmor & Farfars Gourmé Restaurang" på Markvägen.
----------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.

Katt-bilder


Kattsyskonen Pelle och Sessan Lindqvist tar sig en välbehövlig lur.
Pelle har just berättat en rolig historia för sin syster, därav Sessans
jättegarv i bakgrunden.


-Visst var den kul den där historien, syrran? säger Pelle.
-Absolut bland det tokigaste jag hört, jag skrattade så jag trodde att
morrhåren skulle ramla av.



-Syrran, har du sett vem som kryper på alla fyra på golvet? Jo, Rogge!
Sedan han köpte den där kameran har han blivit nästintill olidlig.
-Gör som jag , Pelle! Låtasas som att det regnar!


-Okej, nu låtsas jag att det spöregnar. Bra så syrran?
-Perfekt!
---------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.

Vinterbilder


Helgedomen i Hortlax.


Kyrkans välkända spira - som syns på nästan flera mils avstånd.


Uppe på sin kulle kastar spiran sin vakande blick ner mot kyrkogården.


Gravstenarna har även denna vinter fått sina obligatoriska mössor.


Fönstret som pryder den gamla likbodan nere på Hortlax kyrkogård.


Ett "ko-skafferi" på vägen mot Blåsmark.


Vacker och stilren vy i Svensbyn.


Gnistrande snö mot en ljuvligt vacker vinterhimmel.


Hästarnas dal.
-----------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.

Dagens gubbe: Lauritz von Adelsparre på Skageholm


Den smått egensinnige baronen och godsägaren Lauritz von Adelsparre på
Skageholm. Den något excentriske baronen ses här på en för dagen färsk
bild med sina nyvaxade mustascher.
------------------------------------------------------------------------------
Teckning: Roger Lindqvist.



Födelsedag!


Idag har vi firat Daniels 24:e födelsedag. Här ses han tillsammans med
flickvännen Maria.


Dagen till ära så bjöd Daniel på smörgåstårta.


Även Norah och Max smakade med god aptit på smörgåstårtan. Även
om Norah av någon anledning lämnar bordet mitt under måltiden. Max
tittar nyfiket.


Maria och Danne lät sig också väl smaka av den goda tårtan.


Max fick även han en liten present ikväll. En leksaksfisk som kommer
till väl användning när han skall bada.


Födelsedagsbarnet Daniel än en gång. Grattis återigen!
----------------------------------------------------------------

Skellefteå AIK - Luleå HF

Ikväll möter Luleå lokalkonkurrenten Skellefteå AIK i Skellefteå Kraft Arena med början klockan 18.30. Spännande alla de gånger som det tornar upp till lokalderby. Vid middagsbordet nu på eftermiddagen var nästan samtliga - trots inbitna Luleåfans - eniga om att vårt kära hockeylag Luleå kommer att få det rätt tungt i aftonens sammandrabbning. Heja Luleå!



FORD V-8 1939


------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤
Den 10 juni 1939.

Musik på schemat i Hortlax

MUSIKDRIVE GER KONSERT PÅ SKOLNIVÅ
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


Ett 10-tal musikaliska ungdomar i Piteå åkte ut på turné på tisdagen.
De skall i ett par veckor åka mellan skolorna i länet. Uppgift: visa hur
man med enkla medel kan åstadkomma musikalisk aktivitet inom låg-
stadieundervisningen.
På bilden är det lärare och elever i Hortlax som har besök. Det är Riks-
konserter i Stockholm som står bakom det här initiativet.
 - Tidigare har vi sporadiskt skickat ut barngrupper från Stockholm, sä-
ger lektor Rolf Davidsson, till PT. Nu har vi engagerat grupper ute i lan-
det. Vi tror att vi därmed ska lyckas övertyga både lärare och elever att
man i en normal klass kan få fram sådan här verksamhet på mycket
kort tid. Om det här försöket slår väl ut kommer det att följas upp ett
annat år.
------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 20 oktober 1965.

PS. Jag satt i publiken den här dagen och tittade andäktigt på killarna
som bl a spelade lite trummor. Jag gick i 2:a klass på Sörbyskolan i
Hortlax. Uppvisningen gavs i Centralskolan i Hortlax i dess matsal.
Mannen längst t.v. är musikläraren Curth Nilsson som senare skulle
bli min första trumlärare.
/Roger.

Kikki Danielsson på lättlunch hos fam. Lindqvist

Idag klockan 2 så skulle Kikki Danielsson ätit en lättlunch tillsammans med mig och min fru. När klockan slog halv 3 hade Kikki ännu inte kommit. Kanhända var förklaringen denna, att lunchen med den populära sångerskan endast var en dröm som min hustru hade i natt. Men håll med om att det kunnat bli en oförglömlig lunch härhemma vid vårt köksbord. I natt har jag bestämt att jag skall drömma om en middag med Helena Bergström. Kanske att gamle Colin också kommer. Om det är sant? Visst inte, men man kan väl få drömma!


Trots att hon fått en inbjudan så dök hon inte upp. Men lugn bara
lugn Kikki, vi kan fixa en ny lunch till veckan.
--------------------------------------------------------------
Bild: www.santarlivet.wordpress.com

Å tiden den går...

Vi hade besök igår av Elisabeths syster Ulla-Mai och hennes man Roger. Vi pratade om tiden som går, och om våra barn som blivit fullvuxna. Efter att de hade åkt hittade jag ett foto av Bettan och Ulla-Mai som togs lördagen den 2 september 2000. Varför jag minns exakt datum och årtal, är pga av att det var den dagen svågern Kjell fyllde 50 år. Kjell är gift med Elisabeths syrra Solbritt. Paret Holmbom befinner sig förresten just nu i Kenya på besök hos goda vänner. Tiden går som sagt, och det med besked. Stänger härmed min lilla filosofiska hörna för denna gång, men innan jag stänger så bjussar jag på en bild föreställande systrarna Elisabeth och Ulla-Mai, fast i en drygt tio år yngre upplaga.


T.v. Elisabeth Lindqvist och Ulla-Mai Sandberg på svågern Kjell Holm-
boms 50-årsdag den 2 september 2000 i byastugan i Muskus.
---------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist (också i en tio år yngre upplaga).

Coca-Cola- 1966



VOLVO BILRADIO - 1963



OLD SPICE - 1964



Nils Poppe & Calle Reinholdz - 1940


I texten skrives och berättas om Calle Reinholdz som tillsammans
med Nils Poppe bildat ett populärt filmpar. Här ha vi paret som de
sista götagardisterna i Södrans revy.


Calle Reinholdz i glad attityd.


------------------------------------------------------
FILMJOURNALEN ¤ Den 14 januari 1940.

Doris Svedlund & Per Oscarsson


Doris Svedlund och Per Oscarsson i Fribergs Filmbyrås Möte med livet,
en sexualupplysningsfilm, som går rakt på sak.


-------------------------------------------------
FRIHET ¤
Fredag den 29 februari 1952.

Grattis Daniel!

Ha en bra födelsedag!

Våldsam olycka tog älvsbyynglings liv - 1965

PERSONBIL RÄNDE IN UNDER LASTBIL -
Ögonblicklig död
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤



Extra postiljon Karl-Erik Lindström, 19 år och hemmahörande i Älvsbyn omkom vid 10-tiden på tisdagsmorgonen vid en bilkollision i Piteå. Lindström, som förde en personbil kolliderade med en fruktansvärd kraft med en lastbil med dubbelsläp i korsningen Industrigatan-Bergsviksvägen utanför ASSI:s fabriker o. ljöt tydligen en ögonblicklig död.

Lindström var på väg hem till sin tillfälliga bostad i Degeränget från ett arbetspass vid posten i Piteå. Samtidigt var lastbilen, vilken fördes av Agne Sundkvist, Gråträsk, på väg från ASSI och skulle korsa Bergsviksvägen. Sundkvist, som kom från vänster upptäckte att det kom en bil med tydligen ganska hög fart från Piteå, bromsade och girade åt vänster. Det var dock försent. Karl-Erik Lindströms bil körde med våldsam kraft in under flaket, förmodligen mellan förarhytten och bakhjulen. Hela framvagnen kilade in under flaket och Lindström slungades ut på vägbanan.

Den tunga lastbilen fortsatte efter kollisionen över korsningen, plöjde av vägen på motsatt sida, där den välte och blev liggande på sida ett tiotal meter från järnvägskorsningen. Personbilen slungades också cirka 10 meter i vinkelrät riktning till höger.

Agne Sundkvist klarade sig oskadd från händelsen, men blev svårt chockad. Lindström har tydligen slungats ur bilen och ut på vägbanan. Han har ljutit en ögonblicklig död, av främst ytterligt svåra huvudskador. Ambulansen, som omedelbart larmades, förde den skadade till lasarettet, där man bara hade att bekräfta den ödesdigra utgången av olyckan. Sikten vid olycksplatsen, där det också råder hastighetsbegränsning, är tillfredsställande. Snökarmarna som efter den senaste tidens myckna snöande blivit höga och farliga för trafikanterna, var vid olycksplatsen inte så höga att de på något avgörande sätt skymde. Däremot var det på den osandade vägen tämligen halt. Lindström var hemmahörande i Älvsbyn, där han arbetat vid posten. Vid årsskiftet överflyttades han dock till Piteå, där han var anställd som extra postiljon. Den omkomne sörjes närmast av föräldrar och en syster.


Kollisionen inträffade i korsningen Industrigatan-Bergsviksvägen.
ASSI:s fabriker syns i bakgrunden.
-------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤
Februari 1965.

Svensktopps-pärlor


SIW MALMKVIST.

Svensktopps-pärlor i urval:

Gulle Dej - Den 17 mars 1963. Antal veckor: 1. Högst placering: 2.

Skona Mitt Hjärta - Den 6 oktober 1963. Antal veckor: 8. Högst placering: 2.

Slit och Släng - Den 5 november 1965. Antal veckor: 9. Högst placering: 2.

Mamma Är Lik Sin Mamma - Den 6 oktober 1968. Antal veckor: 6. Högst placering: 1.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


PER MYRBERG.

Svensktopps-pärlor i urval:

Hela Kvällen Är Vår - Den 26 maj 1963. Antal veckor: 9. Högst placering: 2.

Trettifyran - Den 26 juni 1964. Antal veckor: 39. Högst placering: 1.

Stackars Mej - Den 4 december 1965. Antal veckor: 4. Högst placering: 8.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


EWA ROOS.

Svensktopps-pärlor i urval:

Tre Små Ord och Jag Förlåter - Den 11 februari 1968. Antal veckor: 5. Högst placering: 3.

Vilken Härlig Dag - Den 23 juni 1968. Antal veckor: 12. Högst placering: 1.

Amors Pilar - Den 16 februari 1969. Antal veckor: 6. Högst placering: 1.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤4


GUNNAR WIKLUND (1935-1989).

Svensktopps-pärlor i urval:

Gina - Den 22 december 1962. Antal veckor: 3. Högst placering: 3.

Vårens Flickparad - Den 10 mars 1963. Antal veckor: 1. Högst placering: 6.

Mest Av Allt - Den 21 november 1964. Antal veckor: 26. Högst placering: 1.

Vandra Vidare - Den 17 december 1966. Antal veckor: 9. Högst placering: 2.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


YVONNE NORRMAN (1941-1986).

Svensktopps-pärlor i urval:

Gräsänke Twist - Den 30 juni 1963. Antal veckor: 10. Högst placering: 3.

Letka Jenka - Den 17 juli 1964. Antal veckor: 7. Högst placering: 5.

Jag Marscherar Vid Din Sida - Den 19 september 1964. Antal veckor: 10. Högst placering: 1.

Världens Rikaste Flicka - Den 25 september 1966. Antal veckor: 5. Högst placering:3.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


LASSE LÖNNDAHL.

Svensktopps-pärlor i urval:

Midnattstango - Den 13 oktober 1962. Antal veckor: 18. Högst placering: 1.

Tusen och En Natt - Den 26 november 1966. Antal veckor: 7. Högst placering: 1.

Kvällens Sista Dans - Den 30 juli 1967. Antal veckor: 14. Högst placering: 1.

Du och Jag och Våren - Den 12 maj 1968. Antal veckor: 3. Högst placering: 7.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


AGNETHA FÄLTSKOG.

Svensktopps-pärlor i urval:

Jag Var Så Kär - Den 28 januari 1968. Antal veckor: 7. Högst placering: 3.

Utan Dej - Den 31 mars 1968. Antal veckor: 2. Högst placering: 8.

Allting Har Förändrat Sig - Den 22 september 1968. Antal veckor: 7. Högst placering: 2.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


SVANTE THURESSON.

Svensktopps-pärlor i urval:

Hej Systrar,Hej Bröder - Den 5 mars 1966. Antal veckor: 7. Högst placering: 4.

Den Sista Valsen - Den 22 oktober 1967. Antal veckor: 11. Högst placering: 2.

Leva Mitt Liv - Den 13 oktober 1968. Antal veckor: 16. Högst placering: 2.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


LAILA WESTERSUND.

Svensktopps-pärlor i urval:

Singel och Sand - Den 7 augusti 1964. Antal veckor: 2. Högst placering: 7.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Foto: Bengt H. Malmqvist - Premium Förlag AB.


Strålande recensioner för Pite Revyn

Årets upplaga av PITE REVYN har fått strålande recensioner i massmedia. Så här skriver Norrbottens Kurirens recensent efter en revykväll i Christinasalen i Piteå:

"Det här kommer att bli mycket svårt att övertrumfa för konkurrerande revysällskap. Väldigt svårt! Sixten Renquist brukar man se i Karlbergsteatern på somrarna och där förekommer även den hjältinna som heter Siw Öhman och som drar ett megastort lass även här. Hon utbrister regelbundet ut i verbalt dialektala utbrott (fullt förståeliga även för en utsocknes) och reder sig fint i sketcher som exempelvis den där hon har tappat bort maken (trots GPS...) och fått rapporter om att han senast varit synlig i närheten av Eiffeltornet i Paris...

Allt detta får mig att med den allra största värme och dito nöje anbefalla årets upplaga av Pite Revyn för frossande konsumtion".


Siw Öhman t. v. får beröm av Kurirens recensent, när hon bl a berättar
om sin makes försvinnande trots GPS. En sketch som jag skrev enkomt
för Siw Öhman. /Roger.
-----------------------------------------------------------------
Foto: Piteå Tidningen.


BJÖRN BORG gör reklam 1981




Kommunala Musikskolan från Piteå i Stockholm - 1973

KOMMUNALA MUSIKSKOLAN PÅ LYCKAD TURNÉ -
OCH NÄSTA ÅR BÄR DET IVÄG TILL TYSKLAND


Piteå kommunala musikskola har varit på turné till Stockholm och Uppsala. En av orkestermedlemmarna Inger Nordlund har berättat om hela resan som PT återger i ord och bild.

Klockan tio på pingstdagens kväll startade vår resa mot Stockholm. Kvar på Christinasalens parkering stod föräldrar och syskon och vinkade en del kanske med en önskan att de själva varit i vår ålder och fått följa med.
Vi var alltså på väg på vår första "lång"-turné. Den skulle egentligen ha sträckt sig ända till Tyskland, men från den tyska sidan han man inte riktigt med att ordna bokningar och sovplatser m.m så vi beslöt att skjuta upp den resan till nästa år istället. Och Stockholm smäller inte dåligt det heller. I synnerhet om man utgår från att det längsta vi varit hitills är Norrfjärden.

Två nya bussar hade vi till vårt förfogande. Vi åkte ca 30 stycken i varje buss, så det var inte särskilt trångt. Men trots det blev det inte mycket sova av under resan. Vid 8-tiden på morgonen var det dags för frukost. Vi stannade vid ett motell i Uppsala. Vi fick välja mellan pommes frites och grillkorv eller filmjölk och flingor. De flesta tog filmjölk, utom några vars magar inte kan vara av denna världen. Hur man kan klämma ner en pompe efter att ha åkt buss i nära tio timmar kan jag inte riktigt förstå. Vi stannade vid motellet till ca halv tio för att inte komma för tidigt till Stockholm. Vi skulle nämligen inte få våra hotellrum förrän vid 11-tiden. Det passade oss precis. Drygt elva rullade bussarna in i Kungliga Huvudstaden.

Efter att ha packat upp och gjort oss klara åkte vi ut till Solliden för att äta middag. Den bestod av köttbullar, och nu passade det fint med mat. Efter middagen var det dags för Gröna Lund. Vi gick in på gruppbiljett, och till den hörde också fritt inträde i Skratt-kammaren och i Lustiga huset.

Besök på Gröna Lund
Vi började med skrattkammaren. Det är verkligen skönt att få skratta åt sig själv ibland. Dessutom kan man skratta åt andra också utan att någon tar illa upp. När vi kom ut efter vandringen bland speglarna var det dags för Lustiga huset. Sedan stod oss fritt att åka vart vi ville. En riktig berg- och dalbanefantast var Curth Nilsson (ledare). Han åkte mellan 10-12 turer och han skulle säkert ha åkt mer också om han hade hunnit. Men vid halv 10 var det dags att fara hem till hotellet. Vi hade en ansträngande dag framför oss.

Tisdagmorgon. Efter frukosten väntade vi på att klockan skulle bli halv 10, då affärerna öppnade. Då blev det en snabbtur på stan i cirka en timme. Sedan tillbaka till hotellet igen, där vi bytte om till uniform. Med buss tog vi oss sedan under guidning av Erling Nordlund, ut till Dramaten, på vars trappa vi skulle spela innan marschen började.
I bussen var det stor utdelning av klädnypor. De används för att hålla fast noterna och hindrar dem från att blåsa iväg. Det hade varit besvärligt att få tag på klädnyporna. Inga affärer hade så många som vi behövde. Till slut hittade man i alla fall tillräckligt många på Forum, vars inneliggande lager på 250 klädnypor snabbt tömdes.

Det var en kylig dag. Inte särskilt lämpligt väder för att marschera läns Strandvägen, tyckte vi. Men sedan vi väl satt oss i rörelse och börkat spela återfick vi värmen. Det gick bättre än vi trott. Det är klart, visst gjorde vi några missar här och var, men inte något direkt allvarligt. Innan vi visste ordet av var vi framme vid Djurgårdsbron. Bakom oss hade det hunnit bildas långa bilköer, och det var kanske en och annan bilist som inte uppskattade vår parad.


Piteåmusikanterna började med att spela på Dramatens trappa, sedan
marscherade man ut till Skansen.

En polis från Piteå
Men vi hade en polis i spetsen som kunde skydda oss mot eventuella upphetsade chaufförer. Det visade sig sedan att denne polis var från Piteå. Han hette Rolf Olofsson och är hemmahörande från Stridholm. Han kom till Stockholm 1970, då han började i polisskola. Sedan 1971 har han arbetat som polis, och f n jobbar han i Östermalmsdistriktet. Det är ansett som ett mycket bra distrikt i motsats till Norrmalm, där man har stora problem med narkotika. Han trivs mycket bra med sitt arbete, men det hindrar inte att han besöker Piteå så ofta han får tid. Han är nämligen mycket intresserad av fiske. Och några fiskemöjligheter bjuds ju inte i Stockholm. Så skulle han få arbete i t ex Piteå flyttar han gärna tillbaka.

Framme vid Skansen åkte vi bergbanan upp. Inte berg- och dalbana, som någon påpekade. När vi kommit upp marscherade vi runt litegrann och sedan var det dags för lunch på Solliden. Norrbottningar i all ära, men har man ätit renskav var femte måndag i skolan, i ett par års tid, så är det kanske inte ren man speciellt längtar efter. Men  vi var ordentligt hungriga och det smakade inte alls så tokigt. Sedan var det fritid fram till klockan fyra. Då var det meningen att vi skulle hålla en konsert vid Galejan. Men man ändrade på programmet och istället marscherade vi runt på Skansen och spelade. Backe upp...och backe ner.

Efter denna motionsrunda åkte vi tillbaka till hotellet. Där blev det omklädning och en snabb tur på stan för den som ville - och orkade. Sedan snabbt tillbaka till hotellet igen för att byta om till uniform. Buss tillbaka till Solliden och väntande Pommes frites och grillkorv. Klockan åtta var det dags för en konsert från Stora scenen på Solliden. Folke Asplund från Norrbottensteatern presenterade programmet. Förutom honom medverkade även tre andra skådespelare från Norrbottensteatern: Rolf Hedberg, Mats Bergman och Leif Stålhammar. De spelade och sjöng visor från Norrbotten. Onsdagens förmiddag såg i stort sett ut som dagen före. Med undantag av att vi åt lunch på ett annat ställe än vi gjort tidigare. Omkring halv 12 gick bussarna ut till Strandvägen. Idag hoppade vi över inledningen på Dramatens trappa och började marschen direkt. Denna gång med en ny polis i täten. Han var visserligen inte från Piteå, utan från Falun, men det gick bra ändå. Han namn var Roland Ericsson. Förutom polis har vi också haft hjälp av två flickor som burit plakat där det stod "Piteå Kommunala Musikskola". Första dagen bars plakaten av två flickor från Stockholm. Idag bars de av två Pajalaflickor, Ulla-Karin Svala och Neli Lasara.


Kommunala musikskolan från Piteå marscherade från Dramaten via
Strandvägen fram till Skansen. Det musikaliska inslaget uppskattades
säkerligen av alla stadsflanörer.


Ivriga fotografer
Tage Hansson och Erling Nordlund har varit ivriga fotografer under alla våra fraämträdanden. Särskilt Erling Nordlund vars huvudsakliga uppgift under Stockholmsresan var just att filma och fotografera oss för olika ändamål. Under tiden vi marscherade sprang de fram och tillbaka och fotograferade. Skulle man lägga ihop den sträcka de sprungit skulle de säkert bli Strandvägen ett par gånger. Klockan fyra skulle vi hålla konsert vid Bollnästorget på Skansen. I väntan på att den skulle börja kom jag i samtal med en äldre herre. Det var en äkta stockholmare, som tyckte mycket om dagens ungdom. Och sånt är ju alltid trevligt att höra. Han hade varit mycket ute och rest, bl a till Amerika. Men det längsta norrut han hade varit i Sverige var Örnsköldsvik. Vi passade på att göra lite PR för Piteå. Då sade han att han faktiskt funderat på att åka upp hit. Han hade läst att det skulle vara så trevligt här. (Och det där med Piteås vackra flickor fick han ju många levande bevis på...)

Strax innan konserten började inträffade en liten olycka. En av pojkarna i orkestern fick sin ena framtand avslagen av trumpeten. Det blev snabbt iväg till en tandläkare. Vi andra började konserten. Denna gång presenterad av Olle Björklund. Vi var inte särskilt nöjda efteråt. Det hade inte låtit så bra som det borde. Dessutom visste vi att den tyske kulturattachén suttit och lyssnat på oss. Men han hade varit imponerad och hälsat oss välkomna till Tyskland nästa år. Så var det dags för oss att lämna Stockholm och bege oss till Uppsala, där vi skulle göra en anhalt innan vi fortsatte hem mot Piteå. Vi råkade åka just precis som fotbollsmatchen Sverige-Ungern ägde rum. Vid varje svenskt mål hejade vi våldsamt.

Jenka som uppvärmning
I Uppsala bodde vi i en skola, typ internat. Vi låg två och två i varje rum. Det var riktigt lyxigt om man jämför med Stockholm där vi bodde fyra i varje rum på lika stor yta. Sedan vi packat upp uniformerna och gjort oss hemmastadda i rummen, var det dags för samkväm i allrummet. Vi började med att dansa jenka som uppvärmning. Och nog blir man varm alltid! Sedan fortsatte vi med dans till en specialsammansatt orkester, bestående till största delen av ledare. Det var en orkester med mycket bred repertoar. Man kunde få dansa till både gammeltjo och allt från Godnattvalsen ur Dimmornas bro, till rock av värsta slag. Så småningom blev det paus för korvgrillning i öppna spisen. Sedan vi ätit oss mätta fortsatte dansen igen.

Vi hade blivit lovade revelj klockan halv tio på torsdagens morgon, men den uteblev. Vi kom oss upp i alla fall och var stort sett klara för frukost klockan tio. Efter frukosten bytte vi om till uniform för att hålla en konsert på Forumtorget i Uppsala centrum. Ett tag var det hotande nära att börja regna, men det nöjde sig med att smådugga. Vi var mycket uppskattade av vår publik, och efter konsertens slut var det flera som kom fram till oss och tackade. Bland dem kom också en man som undrade om vi fortfarande hade snö kvar i Norrland. Jag antar att han skämtade, eller finns det fortfarande de som tror att det springer omkring renar på gatorna, att det snöar på midsommarafton här, och att vi saltar i kaffet?

Klockan ett serverades lunch. Efter den blev det en snabbis tillbaka till förläggningen för att byta om till vanliga kläder. Vi skulle nämligen ut på sightseeing. En guide hade vi också fått med oss. Först åkte vi till domkyrkan och tittade på den. Vidare besökte vi ett bibliotek, och sedan såg vi på Uppsala slott. Därefter åkte vi ut till gamla Uppsala där vi beskådade de tre gravhögarna och fick veta litegrann om asatron. Så småningom åkte vi tillbaka till vår skola där vi packade ihop våra tillhörigheter. Det var ett betydligt tröttare gäng som nu åkte hem, än det som åkte ner för fyra nätter sedan. Nu sov vi bort en stor del av resan, och innan vi visste ordet av hade vi passerat Umeå. Till spridda applåder passerade vi sedan gränsen till Norrbottens län, och när klockan slog nio körde vi in i Piteå. Vi kunde kontatera att allt såg ut precis som vanligt. Kanske var det en och annan som saknade den karaktäristiska lukten, men den lär vi få nog av ändå. Vid Christinasalen stod våra föräldrar och väntade. Det kändes vemodigt att behöva skiljas från sina reskumpaner, men vi tröstade oss med att vi skulle få träffa varandra snart igen.

Till sist skulle jag å orkesterns vägnar vilja tacka våra ledare och alla andra som hjälpt till att ordna resan. Och sist men inte minst ett stort tack till våra trevliga chaufförer Janne Nilsson och Erik Lundström som gjorde resan om möjligt ännu trevligare.


Det var Inger Nordlund som berättade om Kommunala
Musikskolans turné i Stockholm i juni 1973.
----------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤
Juni 1973.


På turné i huvudstaden - 1973

I början av juni sommaren 1973, strax efter mitt farväl från grundsskolan i Hortlax, åkte jag med musikskolan till Stockholm. På Skansen pågick mellan den 8-17 juni en utställning om Norrbotten. Mitt bland alla prominenta gäster, kronprins Carl-Gustaf, landshövding Ragnar Lassinatti, Tage Erlander, Olle Björklund samt Norrbottens Teatern med bl. a. Mats Bergman, Ingmars son, fanns alltså vi i våra röda uniformer från Piteå. Utställningen pågick en dryg vecka, och vi var där och spred - förhoppningsvis - lite norrländskt solsken över det hela. En härlig vecka tillsammans med goda vänner, glada musikanter och så förstås; GRÖNA LUND! Ett underbart minne.


-----------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Juni 1973.

Lisa Rut Sandbladh...En positiv överraskning!

Att världen är bra liten, ja, så säger ju ett välkänt ordspråk. Och häromdagen så fick jag bevis för detta. Det började med att en ung  tjej hörde av sig på min blogg. Det visade sig att hon var dotter till en gammal kollega till mig, som jag spelat tillsammans med i många år. Hennes namn var Lisa Rut Sandbladh. Historien tar inte slut där. Lisa presenterades i somras i Piteå Tidningen, i egenskap av begåvad textförfattare/kompositör och sångerska. Lisa Sandbladh har sitt barndomshem i Älvsbyn, men bor numera i Stockholm. Har suttit och lyssnat på några av hennes låtar; 100 mil, Pärlor och Stockholm. Och det må jag säga att det var en positiv upplevelse.

Lisa Rut Sandbladh berättar att musiken alltid har följt henne, månne ett arv från hennes pappa Gunnar? Det känns alltid lika kul att ta del av nya fräscha förmågor, sånt gör mig glad. Nu får jag lägga ytterligare en i högen: Lisa Rut Sandbladh!


Lisa Rut Sandbladh - begåvad textförfattare/
kompositör och sångerska. En överraskning av
det positiva slaget! Lisa finns att beskådas och
avlyssnas på www.myspace.com/lisasandbladh
----------------------------------------------------------


Opopoppa med Clabbe af Geijerstam...

OPOPOPPA FYLLDE SKANSEN OCH SJU ÅR!




Clabbe och Kisa Magnusson på Solliden-scenen leder årets Opopoppa-
serie. Ett fint par.


Här är Stikkan Anderson i aktion med ljudrekvisitan. Mer entusiastisk
än skicklig. Men glad. Titta på Kisa!


Roligast på premiärkvällen var SHA-NA-NA: amerikanskt rockgäng
med flott i håret. Här är en av dem - något slags rock-Frankenstein...
-----------------------------------------------------------
Hänt i Veckan ¤ Fredag den 14 juli 1972.

SAAB 92 B - 1955



---------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤
Torsdag den 1 december 1955.

Farmor och farfars hus



"Till Knut Amandus Lindkvist i Hemmingsmark försäljer undertecknad härmed jordlägenhet  Görjänget nr. 1 om 8,1840 ar under lägenheten Görjänget nr. 1 om 5,07 hektar, avsöndrad från hemmansdelen 1/16 mantal N: 17 i Hortlax, för en överenskommen köpesumma av tretusen (3.000) kronor.

Hortlax den 19 februari 1918.
K. Wiklund.

Härmed nöjd som ovan
K. A. Lindqvist.
Köpare.

Wittna, Karl Asplund. Johanna Asplund".
-----------------------------------------------------------------------
I tur och ordning anlände barnen:

Ingvar, Erik, Emmy, Elsa, Gunnar, Sven, Artur, John, Sigrid, Åke.


Huset var beläget precis vid Hortlaxvägen. Strax utanför brukade Jävrebussen stanna för att plocka upp de passagerare som skulle in till stan. Och det hände titt som tätt, att min farmor, som var en person som älskade att umgås med människor, knackade på köksfönstret och vinkade med handen för att be resenärerna komma in på en kopp kaffe. Ja, det fanns de som tyckte att farmor och farfars hus mest liknade ett gästgiveri.

De mest fantastiska var att omkring 1961/62 så flyttade även mina morföräldrar in hos farmor och farfar i deras vindsvåning. Jag hade dem alla samlade i samma hus: därnere fanns farmor och farfar, däruppe fanns mormor och morfar. Det var underbart som barn att hälsa på. När jag kom in till farmor, ja, då kom karamellskålen fram omdelelbart. Däruppe hos mormor, jodå, där hände samma sak. Karameller och gott fikabröd vart än jag kom.
Behöver jag säga att jag älskade mina far- och morföräldrar väldigt mycket?
-----------------------------
Roger.


Ulla Billquist på skivmärket SONORA - 1945



Ulla Billquist är för alltid förknippad med schlagern Min soldat som
hon sjöng in året 1940. Melodin blev en slags symbol för den oroliga
tid som var under det världskrig som rasade ute i världen. Trots att
Sverige, genom sin neutrala inställning, förskonades från det helvete
som kriget innebar, så rådde i vårt land ändå oro och ångest inför den
tyska krigsmaskin som på ett brutalt sätt invaderade våra grannländer
här i norr.

Ulla Billquist föddes den 14 augusti 1907. Hon blev en av vårt lands mest
folkkära artister. Ulla Billqusit var syster till sångerskan Margareta Schön-
ström, hustru till komikern Thor Modéen. Den 6 juli 1946 hade Ulla Bill-
quist ett engagemang i Karlstad. Men ödet ville annorlunda. Samma dag
begick hon självmord i sin våning på Nybrogatan i Stockholm. Ulla Bill-
quist stod vid denna tidpunkt på toppen av sin sångkarriär. Hon blev
48 år gammal.
---------------------------
Roger.

POP och lite till - 1967




-----------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤
Fredag den 22 december 1967.


Popkrönika - 1967



-------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤
29 april 1967.

LILL-BABS fyller 30 år!

ALDRIG HAR EN 30-ÅRING FIRATS SÅ!


Det blev ett verkligt födelsedagskalas på scenen när Lill-Babs fyllde 30.
Lasse Lönndahl hörde till dem som bjöd på kram.

 - Det är inte klokt det här, sa Svensson och grät en tår i Expressens armar. På Berns.
Svensson fyllde nämligen 30. LILL-BABS alltså.
Aldrig har en 30-åring blivit så hyllad.

När ridån gick ned för "Tillsammans" - med Lasse Lönndahl, Siw Malmkvist och Svante Thuresson - överröstes människan med presenter.

Tårta med ljus, bakverk, - Bernskonditorn stod för det - spännande paket i alla storlekar och formationer.
Jubilaren bara tackade och tog emot. Klämde in tåren i ögonvrån så länge det gick. Och det var inte så länge...
Kompisarna på scen kom med egna porträtt. En liten påminnelse om att alla tiders schlagerbrud då och då får räkna med liten konkurrens...
Ja, så hurrade vi hur många gånger som helst. Behöver det påpekas att Berns salonger var proppade till sista plats...
Under föreställningen satt hela släkten i salongen. Inte bror Lasse. Han spelade med Tages. Men däremor farmor Emma, 80 i fredags.

 - Krutgumma, sa Barbro. Tänk om man blir så gammal...
Pappa Ragnar och mamma Brita förstås, storasyster Birgitta, gift Odd, Nordanås, faster och farbror: Dagmar och Åke Fägerskiöld, en faster till: Kerstin Svensson med Barbros kusiner Christer och Hans-Olov. Vid honnörsbordet satt också Lollo och Einar Skancke. Han chef för Chat Noir-teatret i Oslo. Speciellt hitresta.

Så klart det skålades i champagne för jubilaren. Arne Edfeldt som är näst intill chef för Berns hängde på våran Barbro ett silversmycke. Sen var det fritt fram för resten.
Vad hon fick? Väckarklocka - det gäller att passa tiden även i fortsättningen - spargris - javisst, ja, restskatter - blommor i mängd. 225 röda rosor - illande dessutom - vårbuketter, tulpaner mm. Och kramar och pussar, telegram, i mängd. Puss och kram bl a från: Peter Himmelstrand, schlagervinnare, Anders Burman, Börje Ekberg, Curre Petterson, Britt Bergström, Cecilia Stam - schlagertävlare, Roffe Berg, gitarrist, Carl-Gustaf Lindstedt, Lars Passgård, Charlie och Dagny Norman, Jokkmokks Jokke klämde dit en smällande en på vänstra kinden, Rune Öfverman - kort sagt rubbet av dem som jobbar i samma bransch som våran - får man säga så - schlagermormor. 15 år i folkparkerna - är det inte så...?
Barbro - du förtjänade det här...


Bakom ett jättefång av grattisblommor släppte Lill-Babs loss glädje-
tårarna i en handduk.
--------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤
7 juni 1968.

Ola Hermanssons orkester i Piteå - 1967


OLA HERMANSSON och hans mannar kuskar f n runt och underhåller
kunderna på varuhusen. På fredagen fick kunderna på Tempo i Piteå
spisa Hermanssons, som bjöd på en rikhaltig repertoar från "gamtjo"
till pop. Och efteråt signerade man skivor i den nya skivbar, som varu-
huset startat med. Att gänget gjorde succé behöver kanske inte om-
talas.
-------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 28 oktober 1967.


SIW MALMKVIST : "Sju vackra gossar"



Lee Harvey Oswalds kista till salu

En rätt så bisarr historia stod att läsa om i en morgontidning i Texas för ett tag sedan. Lee Harvey Oswald, den förmodade presidentmördaren som den 22 november 1963 sköt John F. Kennedy till döds i Texas mördades i sin tur av nattklubbsägaren Jack Ruby några dagar efter attentatet. 47 år efter den historiska händelsen annonseras Oswalds likkista nu ut till försäljning. Lee Harvey Oswalds bror, Robert L. Oswald, idag 76 år gammal, trodde inte sina ögon. Han tog därför kontakt med Santa Monica Auction House, som skötte om det bisarra auktionsföremålet, för att försöka sätta stopp på det hela. Santa Monica Auction House vägrade på det bestämdaste att tillmötesgå Robert Oswalds begäran.

Frågan återstår. Vem kan då tänka sig att betala dyra pengar för att få en gammal likkista i sin ägo? Trots det faktum att den person som däri fick sitt sista vilorum var en av världshistoriens mest kända förbrytare.


Lee Harvey Oswalds likkista är ute för försäljning. Om du är intresserad
ring då Santa Monica Auction House i Texas, Dallas.
------------------------------------------------------------------
Bild: www.msn.com

TV-minnen: "Min vän från Mars"

Bland de första TV-minne jag har, var en serie som hette Min vän från Mars. Den hade sin svenska premiär i juni 1965. I sitt original hette den My Favorite Martian, och hade sitt ursprung i USA (naturligtvis). I rollen som utomjording, sågs Ray Walston (1914-2001) och som hans gode vän Bill Bixby (1934-1993). Vad beträffar Bill Bixby, så skulle han flera år senare dyka upp i en idag kultstämplad serie Hulken där han gestaltade Dr. David Banner som ibland förvandlades till en stor och grön muskelmaskin.


Min vän från Mars hade svensk TV-premiär i juni 1965.
Fr. v. Bill Bixby och Ray Walston.
------------------------------------------------------------------
Bild: www.ljusnehakan. blogg.se


Jimi Hendrix porträtteras - 1967




NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ 6 Maj 1967.
----------------------------------------------

Svaret på bildgåtan kom så småningom...


---------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤
13 Maj 1967.


Bernt Dahlbäck

HAN OFFRAR RÖSTEN FÖR ORKESTERN


Häromdagen spelade Gårunt Show in en ny singel i Stockholm. Då
fungerade Bernt Dahlbäcks röst ganska bra.

Ska Bernt Dahlbäcks läkarbesked betyda slutet för honom som sångare, kapellmästare, textförfattare och idégubbe i Gårunt Show? Det var förra veckan som Bernt fick det definitiva och mycket tråkiga beskedet från sin läkare:
  - Du lider av ärftlig och obotlig allergi. Du är allergisk mot dina egna baciller!

  - Det blir alltså en rundgång, säger Bernt Dahlbäck.
Han låter förkyld när han talar. Men Bernt är det inte. Allergin och halsen har fått sin dom. Den går inte att bota!
  - Bas och diskant, som jag tidigare klarade utan vidare, är nu helt borta. Ibland sviktar jag också mitt i skalan. Jag låter bara som ett hest ånglok när jag sjunger. Jag måste hålla på och sjunga minst två timmar innan vi kan göra vår show. Sån uppmjukning känns fruktansvärt ansträngande.
  - Hur det ska gå i framtiden med Bernt och Gårunt Show är i dag mycket ovisst. Gruppen jobbar varje dag fram till den 1 oktober. Då tänker man avbryta turnerandet och ta en 14 dagar lång semester. Kanske kan detta hjälpa Bernt något, säger brodern Erik som också ingår i gruppen. Men han låter inte särskilt övertygande när han säger det.
------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ 7 september 1968.



GÅRUNT SHOW. Gert "Myggan" Fridh., Bernt "Mr. Crazy" Dahlbäck,
Jan Anserud, Christer Norén och Erik "Kapten" Dahlbäck.
-----------------------------------------------------------------

PS. Bernt Dahlbäck föddes den 6 november 1939 i Skellefteå.
Han avled den 17 september 1978 i Valla, Sköldinge.
Bernts bror, Erik Dahlbäck, född den 16 september 1944 i Söder-
tälje, spelade trummor i gruppen. Erik "Kapten" Dahlbäck var också
trummis i gruppen Nature under 1970-talets början.
/Roger.

THE SPOTNICKS - 1964


THE SPOTNICKS från Göteborg som - kanske - lägger USA för sina
fötter i vår. Fr. v. Bo Winberg, Derek Skinner, Björn Thelin och Bob
Lander.


SPOTNICKS I VÄSTERLED - TURNÉ MED FÖRHINDER?


Det har stått mycket att läsa om Spotnicks amerikaresa och mycket av det som publicerats har märkbart irriterat bandets svenska manager - Roland Ferneborg. Det oroar honom att man höjt grabbarna så till den milda grad till skyarna - en sak som managers annars inte brukar ha något emot.

 - Jag är inte människa att förstå varför det måste stå att Spotnicks kommer att slå ut The Beatles när de kommer till USA, säger han när vi talas vid. Beatles är det mest fantastiska under som skett i popbranschen någonsin. Det finns 10.000 bra artister i Europa, vilka aldrig får en chans att göra sig hörda i Amerika. Varför inte jämföra Spotnicks med dem? Att grabbarna är av absolut europeisk toppklass har ju deras framgångar här visat. Det bör räcka en bit även "over there", men tro därför inte att de får samma hysteriska mottagande som The Beatles. Sånt händer kanske vart tjugonde år.

RESA MED FÖRHINDER?
Roland Ferneborg talar inte enbart i egen sak när han "skryter" med att Spotnicks är av högsta europeiska klass. Det är ett faktum. Och typiskt är att de slog igenom utomlands först, lade England, Tyskland och Frankrike för sina fötter innan de uppmärksammades i hemlandet. De kom snabbare upp på topplistan i Australien än här hemma. Men nu har de äntligen också blivit profeter i sitt eget land. Engagemangen haglar över dem så till den grad att de nästan ser ut att sätta stopp för de planerade USA-resan. Denna skulle ha startat omkring den 6 april och varat en månad. Dessförinnan skulle de emellertid med hjälp av tre skivor matchas av de amerikanska radiostationerna. Juristgruff om utgivningsrätter försenade utgåvorna och i dag finns bara en av skivorna ute, vilket expertisen anser vara för litet. Och 15 maj har de engagemang här hemma som inte går att bryta. Men grabbarna har tiden för sig.

EL-EXPERTER
Spotnicks består av göteborgarna Bo Winberg, Bob Lander och Björn Thelin samt engelske batteristen Derek Skinner. Då de nya orkestrarna alltid bedöms efter sitt "sound", ljud, har Spotnicks naturliga förutsättningar att ligga på topp. Bo Winberg är nämligen ett fullkomligt snille på allt som har med elektriska ting att göra och han har egenhändigt plockat samman gängets utrustning till elgitarrerna. Till framgången har förstås också deras rymddräktsklädsel bidragit.

Men framförallt spelar de bra. Tre LP-skivor, tiotalet EP och så några singelskivor har man redan bakom sig här hemma, vilket inte är så illa av ett gäng som för fyra år sedan var fullkomligt okänt och vars medlemmar är något över de 20. Personligen tycker jag att det är synd att Beatlesflugan kommit att grassera så organiserat hårt att musikgrupper som t. ex. Spotnicks och The Streaplers så kommit i skymundan.

BESEGRAD SMOKINGPUBLIK
En rolig händelse, som visar Spotnicks internationella gångbarhet, inträffade för en kort tid sedan vid orkesterns gästspel i Valencia, Spanien. När ridån för premiärnumret gick upp, fann sig rymdgrabbarna stående ansikte mot ansikte med en frack- och smokingklädd publik på omkring 4.000 personer. Dessa höll sig ganska kallsinniga till elgitarrrivet under de tre första låtarna. Men efter den fjärde flödade den sydländska entusiasmen över alla bräddar. Man höll fullkomligt på att riva ned lokalen under de vilda ovationerna. Och så fortsatte det under göteborgarnas fyra dagars gästspel. (Dagen efter de spelat färdigt brann f.ö. lokalen ned).
Någon större risk att Björn, Bo, Bob och Derek gör bort sig om de kommer till USA finns inte vad jag förstår, men jag tror inte ens amerikanska fans orkar med mer än ett hysterianfall á la Beatles per år. Och som sagt, bara att få komma över i lejonkulan är en ära.
---------------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ 16 april 1964.



THE SPOTNICKS. Björn Thelin, Bo Winberg, Derek Skinner och Bob
Lander.
--------------------------------------------------------------------------------


Popkrönika - 1967





Ann-Louise Hanson kommer i sitt sommarprogram att bära sommarens
dyraste scenkläder. Nämligen en specialsydd mink-klänning i Swedish
Crown Mink. Pris: cirka 10.000 kronor. Det är dock inte 10.000-kronors-
klänningen Ann-Louise bär på bilden. Den har hittills endast kommit till
måttagningsstadiet.
----------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤
22 april 1967.

Älvsby folkpark


NORRBOTTENS KURIREN ¤ 6 december 1955.
-----------------------------------------------

PS. Martin Lundberg var kusin till min mormor Beda Lundgren f. Jonsson.
Martin var politiskt engegerad inom Socialdemokraterna i Älvsbyn.
Han var född i Storfors i Hortlax församling.
/Roger.

Mammas gata - Söndag den 16 januari 2011


På mammas gata. Söndag den 16 januari 2011. -10 grader.
----------------------------------------------------------------------

Yngve Forssélls på Perudden 1961


Norra Västerbotten ¤ 3 juni 1961.
--------------------------------------

PS. Några av mina dansannonser finns även att beskåda på Trio mé Bumbas hemsida
under rubriken "Urklippt". www.triomebumba.se
/Roger.


Bilder


"För lång och trogen tjänst". Min fars guldklocka som han fick 1976
efter 25 år vid ASSI.


"Färgraket klar för uppskjutning".


På "Hemmings Mark".


"Lampa i vinterkyla".


"Frostig förbindelse".


"Sessan - Greta Garbo - Lindqvist".


"Livets bröd".


"Barnbarn på slagverksutbildning".


"Brödverktyg".


"Ungdomsporträtt".


"Usch vilka dåliga TV-program", säger Pelle, och vänder demonstrativt
ryggen åt dumburken.


"Sessan väntar på sin nya kille".

Fotograf till dessa besynnerliga bilder var...

Roger Lindqvist.
------------------------------------------------------------------------------

Kära mor


En stund vid morsans köksbord...


...en kopp kaffe klockan ett en torsdagseftermiddag...


-Visst är den fin min Amaryllis, säger hon samtidigt som hon ställer
ner sin kaffekopp. Jovisst, morsan den är jättefin...
-----------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.

John Roger


Vid farfars skrivbord - och med Errol Flynn i bakgrunden...


...det kan ju inte vara bättre...


...på ena väggen hänger en del av de affischer som minner om "forn-
stora dar". Kollegorna blickar ner på mig där jag sitter...Tänk så många
gemensamma minnen vi har tillsammans...


...en stor del av historien, finns bevarat i de pärmar som syns bakom
mig. Här finns urklipp och berättelser allt från John Harrys, Rolf Åhmans,
Kjell-Bertils, OPUS, men även band som Cool Candys, Yngve Forssélls,
Ingmar Nordströms, Jan Öjlers, Streaplers, Thorleifs, Trio mé Bumba,
Sven-Ingvars, Curt Haagers, Schytts, Jigs, Vikingarna m. fl. Här finns
också Lasse Lönndahl, Monica Z. Gunnar Wiklund, Thore Skogman, m.m
Sedan 1990 har jag också samlat på mig släktutredningar med gamla
foton. Många spännande saker m.a.o. Jo, en rejäl samling om min bys
historia finns också. I form av urklipp och foton, annonser m.m


Många spännade kontakter har knutits sedan datorn flyttade in i vårt
hus...


...vissa gånger läggs pannan i djupa veck...ser ni dem? Vecken?


...ibland tänker jag på min morfar, tänk om han fått uppleva datorn.
Han skulle inte trott att det varit sant...


...det är ju knappt att man tror på  det själv.
--------------------------------------------------------------------------------


ROLF ÅHMANS - 1968

Dansbandet ROLF ÅHMANS grundades 1967-68. Originalmedlemmarna var förutom kapellmästaren Rolf Åhman på dragspel, även gitarristen/basisten Carl-Axel Öberg samt trummisen Mats Pettersson. Även gitarristen  Sune Andersson kom in i bilden, fast lite senare. Bandet hade sin utgångsort i Älvsbyn, även känd som "Norrbottens pärla". Orkestern spelade sin sista spelning trettondagsafton 1982 (var det tänkt). 1987 samlades åter de "gamla gardet" till en liten comeback. Av de originalmedlemmar som fanns med vid starten, fanns ingen kvar. Men de fem musikanterna i kvintetten hade ändå en lång historia i bandet. Rolf Åhmans orkester fortsatte med festspelningar de närmaste fyra åren. Dock som kvartett. 1990/91 gick medlemmarna återigen åt skilda håll. Och därmed skrevs de sista raderna i Älvsbybandet Rolf Åhmans historia.

För en tid sedan, fick jag ett telefonsamtal av Carl-Axel Öberg i Norsholm. Carl-Axel, en älvsbybo i förskingringen, var en av de musiker som fanns med från bandets första år. Han hade också vänligheten att skicka mig en del bilder av Rolf Åhmans åren 1968/69. Carl-Axel skickade också tre ljudfiler av bandet, inspelade på en danstillställning nån gång i slutet av 60-talet. Intressant att lyssna till! Kapellmästaren Rolf Åhman föddes 1935 och gick ur tiden 2006. Även organisten/saxofonisten Gunnar Sandbladh (1950-2002) är borta. Gunnar började i orkestern i juni 1974 och fick tillsammans med sina övriga kollegor uppleva en del framgångar under dansbandens gyllene år, dvs 1970-talet. Gunnar fanns med "To the bitter end", 1982.


Dragspelaren Rolf Åhman och trumslagaren Mats Pettersson gör sig
redo med sina respektive instrument inför en spelning. Bakom kam-
eran fanns gitarristen/basisten Carl-Axel Öberg.


En bild på Mats Petterssons glittrande Ludwig-trummor. T.v. syns
Rolf Åhmans dragspel. På baskaggens frontskinn står orkesternamnet
samt ordet "Happy". På de affischer som senare gjordes står det även
att läsa: Rolf "Happy" Åhmans. Har frågat varför Happy fanns med,
men ingen vet egentligen varför. När jag gjorde entré i bandet 1974,
så hette orkestern kort och gott Rolf Åhmans.


Rolf Åhmans orkester 1968. Bandet var forfarande en trio. Fr. v.
Rolf Åhman, Carl-Axel Öberg och Mats Pettersson.


Fr. v. gitarristen Sune Andersson, som 1971 började med ett annat
band från Älvsbyn, Leffes. Sune återkom i orkestern 1975. I mitten
kapellmästaren Rolf Åhman och trummisen Mats Pettersson. Som
vanligt så fanns Carl-Axel Öberg bakom kameralinsen. Foto från 1968.


Rolf Åhman bakom ratten i sin merca, på väg till en spelning. Carl-Axel
berättar att Rolf Åhmans en gång spelade tillsammans med Trio mé
Bumba. Efteråt kom delar av publiken fram för att få autografer - av
Rolf Åhmans. Man tog fel, och förväxlade banden med varandra.


Trummisen Mats Pettersson sitter i Rolfs merca på väg till en spelning
1968.


En lite förbryllande bild. T.v. syns Mats Petterssons ena hand, t.h. ses
kapellmästar Åhman i full färd med att dra kabel. T. h. syns Rolf syster
Ulla. 1968 kunde spelemännen åka iväg på sina gig iklädda scenkläder.
När jag började var detta otänkbart. Det var mycket utrustning som
skulle plockas fram. Scenkläderna togs på cirka en halvtimme före spel-
ningens början.
--------------------------------------------------------------------------
Återigen ett stort tack till Carl-Axel Öberg för dessa foton.


"Säg Algots det räcker..."


Annons från 1948.


Minus 27...

Kallt så det föreslår! Det kan man med gott samvete kalla den här lördagen den 15 januari anno 2011. Jag har tidigare tjatat om min "vinterfobi", men om detta skall jag inte uppehålla mig vid idag. Om jag skulle drista mig med att för en gång skull säga ett positivare ord om vintern så är det nämligen detta: vissa dagar, när solen orkar upp, så är det ett fantastiskt ljus som sprids över de snövita skogarna. Har varit ute med min kamera, och plåtat vintervyer som faktiskt är helt enastående. Snövita drivor, snötyngda skogar mot en klarblå himmel är klart ett favoritobjekt sett genom kameraögat. Och med detta vill jag be att få påpeka att min något pessimistiska inställning till kyla och vinter fortfarande står kvar - Bedrövligt!! MEN, som sagt en liten gnutta positivitet finns ändå i de lindqvistiska-principerna.
Ha en bra dag!

Ordtrolleri - del 2

Ännu en dikt (som jag publicerat tidigare) som jag skrev 2005. Intressant att se hur det svenska originalet ter sig ut på ett annat språk. I detta fall på det engelska.

DEN SISTA DAGEN

I den sista morgonen
vaknade du upp
ur nattens feberdröm
Från det halvöppna fönstret
hördes vinden susa i den
väldiga björken strax utanför
Dess enorma bladverk
sträckte ut sina armar
som för att omfamna världen
i den tidiga ottan
På en sten i bersån
satt husets katt och lät sig smekas
av den värme som solen gav

I den sista morgonen stod du
för sista gången
vid din rakspegel
Dina ögon tittade sig vilset
omkring
När morgonritualen var över
satte du dig vid bordet
med en stor kopp te
och bläddrade förstrött
i morgontidningen
Ditt huvud värkte, hjärtat dunkade
Framåt dagen när familjen samlats
gick ett lyckorus
genom din tunna skälvande
kropp
Och i en sekund frös allt till is
när du mindes det friska livet
från förr

Mot eftermiddagen luktade du
för sista gången på de blommor
som lyste så färgrikt i täppan
Ännu en lyckokänsla
vederfors dig
I ditt djupaste innersta
tackade du den vakande guden
för livet som tagit sig
så skonsamma vägar för er alla

I den sista timmen
smög du din hand till din hustrus händer
och kramade dem ömt
Den sista dagens kväll var kommen
och någon ny dag
skulle aldrig mera gry
------------------------------------------------------
Roger Lindqvist



The last day

In the last morning
woke you up
from the night´s fever dream
From the half open window
could you hear the wind whistling in the
huge birch tree just outside
It´s green foliage
stretched out his arms
as to embrace the world
in the early middle of the night
On a stone in the arber
set the house cat and let himself fondle
of the heat sun returned

The last morning was you
for the last time
in your shaving mirror
Your eyes looked vilset
around
When morning ritual was over
put you at the table
with a large cup of tea
and leafing absent-mindedly
in the morning paper
Your head is aching, heart pounding
Forward days when the family
gathered was a euphoria
through your thin quivering body
And for one second everything froze to ice
when you remembered the healthy life
from the past

In the afternoon you smelled
for the last time on the flowers
that shone so colorfully in the Hill
Not yet feeling of happiness
happening to you
In your deepest innermost
thank you watchful god
of life who have taken the
so good roads for all of you
In the final hours slipped you
your hand, your wifes hands
and hugged them tenderly
The last day evening was come
and a new day
would never dawn
-----------------------------------------------
Roger Lindqvist


Ordtrolleri

Orden som vi talar och skriver bertyder väldigt mycket för mig. Det är ju genom att tala och skriva som vi kommunicerar med varandra. Mister man sitt språk, ja, då mister man även en del av sin personlighet. De sista 5-6 åren har jag skrivit väldigt mycket. Orden har blivit en stor och naturlig del av min vardag. Alla har vi en sorts ljudbank inom oss, ord som vi så väl behöver genom livet. Det lilla barnet föds med en förmåga att ta efter oss vuxna, och när tiden är inne så kommer de första ljuden ur barnamunnarna.

Ja, vart var det jag ville komma? Jo, jag har roat mig med att översätta en dikt som jag skrev för några år sedan. Dikten döpte jag till: "En vanlig dag". Jag tyckte det skulle kännas skojigt att se hur den såg ut på ett helt annat språk. Det blev så småningom sju nya språk, och jag tyckte nog att den fick en helt annan klädedräkt än den ursprungliga. Först kommer originalet:

En vanlig dag

I dag såg jag havet.
En alldeles vanlig dag i mitt liv.
Allt var lagt i tystnad, förutom vågornas
lugnt pulserande rytm,
mot de uråldrigt urgröpta stenar
som kanske fanns här
redan i tidens första morgon.

Blicken sökte sig ditut
där den blå skyn så magnifikt och stilfullt,
liksom smälte samman
med det väldiga havet.
Det var en underbar och rofylld stund,
denna helt vanliga dag i mitt liv.
-----------------------------------
Roger Lindqvist.


A typical day

A typical day.
Today I saw the sea.
A very ordinary day in my life.
Everything was put in silence,
besides the waves still pulsating rhytm
against the ancient hollow bricks,
that maybe there were
already in the first period to morrow.
My eyes found their way out there
where the blue sky so magnificent and stylish
melted into the vast sea.
It was a wonderful and peaceful moment,
This ordinary day in my life.
---------------------------------------
Roger Lindqvist.


Die pro more

Hollie vidi more
Valde in die consueto vitae
Omnia silentio posuit
praeterna efaim fluctus numero pulsans
contra veteres lateres lacus
quod fortasse esset
iam primo tempore cras

Found oculis non exierunt
ubi sic caleum caeruleum magnifice elegans
immiscuit vasti
Egit namque miro nunc pace
Die que Ordinario vitae
----------------------------------------------
Roger Lindqvist.

Une journée typique

Aujourd´hui je vis la mer.
Une journée très ordinaire dans mo vie
Tout a été mis en silence
Outre les vagues encore palpitante rythme
contre les anci ennes briques creuses
que peut-étre il y avait
déjà dans la première période de main

Ses yeux ont trouvé leur chemin là-bas
où le ciel bleu si magnifique et élégant
fondus dans la vaste mer
Ce fut un moment merveeilleux et paisible
Cette journée ordinaire dans ma vie
----------------------------------------------------
Roger Lindqvist.


Una giornata tipica

Oggi ho visto il more.
Una giornata molto comune nella mia vita
Tutto é stato messo in silenzio.
Oltre alle onde ancora pulsante ritmo
contro gli antichi mattoni cavi
che forse ci sono stati
giá nel primo periodo di domani

I svoi occhi trovato la loro via d´uscito c´e´
dove il cielo blu in mondo magnifico ed elegante
sciolto nel vasto mare
É stato un momento meravigliose e tranquillo
Questo giorno qualunque della mia vita
-------------------------------------------------------
Roger Lindqvist.


Een typische dag

Vandaag zagik de zee.
Een heel gewone dag in mijn leven.
Alles werd in stilte.
Naast de golven nog pulserende ritme
tegen de oude holle bakstenen
dat er misschien waren
al in de eerste periode van morgen

Zijn ogen vonden hun weg daar
waar de blauwe lucht zo prachtig en stijlvol
gesmoltan in de vitgestrekte zee
Het was een prachtige en rustige moment.
Deze gewone dag in mijn leven.
-------------------------------------------------
Roger Lindqvist.


Tyypillinen pävä

Tänään olen nähnyt merta
hyvin tavallinen pävä elämässäni
Kaikki oli oletta hilja isuus
lisäksi aalott sykkivä rytmi
vastraan antikin ontto tiiket
että ehkä oli

Jo ensimmäisellä kavdella huomenna.
Hänen silmänsä töytänyt tiensä siellä
Kun sininen taivas niin upea ja tyylikäs
sulanut Suurelle merelle
Se oli ihana ja rauhallinen hetki
Tämä tavallinen päivä elämässäni.
----------------------------------------------------
Roger Lindqvist.


En typisk dag

I dag så jeg på havet.
En veldig vanlig dag i mitt liv.
Alt var satt i stillhet,
foruten bolgene fortsatt pulserende rytmer
mot den gamle hule murstein
at kanskje det var
allerede i den forste perioden i morgen

Dynene han fant veien der ute
hvor den blå himmelen så praktfulle og stilige
smelket inn i det store havet.
Det var en herlig og fredelig oyeblick.
Dette vanlig dag i mitt liv.
-----------------------------------------------------
Roger Lindqvist.

I tur och ordning så översattes dikten till följande språk:

Engelska, Latin, Franska, Italienska, Nederländska, Finska och Norska.


Antofagasta av Valparaise vid Piteå hamn - 1955


-----------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤
Den 4 oktober 1955.

Nyårsfirandet i Piteå - 1954/55


---------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤
den 3 januari 1955.

Gott Nytt År 1955!




------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤
den 3 januari 1955.

Lokala radiosändningar vid Furunäset

I dag startar man lokala radioutsändningar vid Furunäsets sjukhus. 700 patienter och personalen skall få information och kommentarer via socioterapin, som står för den tekniska sidan. Det går bara till så att man sticker in en propp och sänder via P3. Det är en ny giv inom informationen och man har t.o.m. planer på att så småningom få även en intern-TV.
  - Vi tänker sända lokala nyheter från länstidningarna, information av olika slag både till personal och patienter, säger socioterapeut Helge Nordsvahn som också skall fungera som "producent" och hallåa. Till sin hjälp har han teknikern Georg Wallin.


Socioterapeut Helge Nordsvahn och teknikern Georg Wallin sköter
lokalradion som med tiden kanske kompletteras med intern TV.

INTERN TV BLIR NÄSTA STEG?

Helge Nordsvahn:
  - Det är ju rätt många patienter, som är blinda eller annars har svårt att läsa tidningarna. Via radion kan vi delge dem lokala nyheter från pressen. Och givetvis också annan information. Dessutom, och det är en viktig sak, kan vi informera personalen på ett snabbt och effektivt sätt. T.e.x. när något nytt läkemedel kommit ut så har vi hitills via ett lappsystem meddelat personalen om hur det skall användas. Nu kan vi komplettera lappsystemet och nå ut till alla samtidigt. Effektivt och snabbt.

Det är ju även andra saker t.e.x. information från sjukhusledningen som kan meddelas via radionätet.
Vi har prövat förr, under valet och 80-årsjubiléet och det gick fint. När det gäller information till personalen når den inte alltid fram. Om man samlar personalen kanske det är en femtedel som kan komma men nu kan alla nås. Radion står på jämt på P3 och vi har bestämt att börja med lokalsändningarna vid en viss tid, fredag kl 14.00, säger Helge Nordsvahn.

Man undersöker också möjligheterna att i en snar framtid få en intern TV som kunde utnyttjas i många sammanhang. Förslagsvis skulle man ordna en inspelningsstudio i f.d. kyrkläktaren.
  - Det behöver inte kosta stora pengar för landstinget. Nyttan är betydligt större, anser Nordsvahn.
Han och teknikern Wallin sitter nu och spelar in sina sändningar på band i ett rum på Forum, sjukhusets fritidshus inom sjukhusområdet. Man spelar in på band och sänder sedan.
  - Har du radioröst och tränat som hallåa, frågar Piteå Tidningen?
  - Vi tar det här enkelt och rättfram. Inga konstlade röster utan vanligt Pitespråk, säger Helge Nordsvahn.
--------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤
fredagen den 2 november 1973.


PS. Jag har en gång blivit intervjuad av Helge i studion när jag jobbade på Furunäsets sjukhus. Rolf Åhmans hade precis spelat in en EP-skiva. Det tyckte Helge lät intressant och "släpade" iväg mig för en stunds radiointervju.
/Roger.


Tvålreklam - 1941



ÖSTEN WARNERBRING - 1993


Skåne har han blivit trogen. Östen Warnerbring. På väg mot 59-års-
dagen tänker han fortsätta spela klarinett, så länge det finns jobb. Han
funderar också på att ge ut en samlings-CD med material han valt själv.


Det har alltid svängt om Östen Warnerbring: jazzmusiker, storbandssångare, svensktoppsartist, krogshoware, tonsättare av skånska dikter. Bland annat. Efter 40 år på scenen funderar han på att ge ut en samlings-CD.
- Jag har en del material att välja på.

Epoken med krogshower är avslutad. Numera tar han inte på sig några stora jobb. Det blir framträdanden vid visaftnar och mindre arrangemang. Småjobb kallar han dem och ger ett exempel:
 - Förra året kallar jag för bilhallsinvigningarnas år.
Numera bestämmer Östen inte i förväg vad hans framträdande skall innehålla. Han tar bara sin klarinett, äntrar scenen och öser ur de 40 årens erfarenhet som sångare, dansmusiker, krogunderhållare och skådespelare. Det har blivit några musikroller genom åren.
 - Jag är som en gammaldags speceriaffär där varorna ligger prydligt sorterade i olika lådor. Man frågar publiken "vad skall det vara idag" och kör igång.

Svår jazz
Förutom en tid i Stockholm i början av karriären med Ernie Englunds orkester, har Östen Warnerbring blivit Skåne trogen. Han är född i Malmö och har bott i Skanör. Mölle, Vellinge och nu Helsingborg.
 - Cirkeln är sluten, där fick du en bra vinkel, säger han.
Jodå, Östen har även prövat på journalistiken en gång i tiden. Men det blev musiken istället.
Det var i Helsingborg det började 1952, på dansstället Aveny. Där lirade Östen i Gösta Tönnes orkester.
 - Vi spelade jazz, svår sådan, inte en jäkel dansade, säger han och skrattar.
Flera timmar om dagen övade han på sin klarinett. Efter spelningarna blev det jammande in på småtimmarna.
 - Vi spelade på herrtoaletten. Det var bra akustik, kakel och plåt.

Entertainern
Ett par år senare spelade Warnerbring med Arne "Dompan" Domnérus på Nalen i Stockholm.
Simon Brehm knöt den gänglige skåningen till sitt grammofonbolag: Sveriges bäste jazzsångare, tyckte Brehm. Östen kunde inte bara hantera klarinett utan också saxofon och flöjt. Han blev grammofonartist. Och entertainer.

Flera år senare kom krogshowerna tillsammans med bland andra Ernst-Hugo Järegård och Cornelis Vreeswijk, Charlie Norman, Eva Rydberg...
Han blev minst lika populär i Danmark som på hemmaplan.
 - En musiker som kan sjunga lite är inte så ovanligt. Men en sångare som kunde spela var något särskilt.


November 1971. Östen hade just gjort en platta med gamla låtar som
fått nya texter. Textförfattare var bl. a. Olle Adolphson, Cornelis Vrees-
wijk, Peter Himmelstrand, Östen själv, SvDs krönikör Kajenn samt Hans
Alfredsson.

Vita gabardinkavajer
Men det var i Malmö han trivdes bäst. I slutet på 50-talet var Östen Warnerbrings orkester ett dragplåster, inte minst på skoldanserna i de skånska läroverkens gymnastiksalar.
På den tiden hade orkestrar uniform. Musikerna gick till skräddaren och beställde likadana gabardinkavajer. Vita sådan omslöt Warnerbring och hans mannar. Orkestern kunde sätta sprätt på tillställningarna. Även den blygaste yngling jazzade på dansgolvet till tonerna av Earl Bostics suggestiva låt Flamingo med hest saxsolo av Östen. Skoldanserna var en förlaga till vad som skulle komma:
 - Det var ett rocktryck med hey-ba-bere-bop och hela köret.
 - När det var som mest uppsluppet hängde grabbarna i ribbstolarna och spelade, minns Östen.

EM i schlager
Någon rockmusik blev det dock icke för Östen. Istället spårade han över i schlagerbranschen, blev poppis och för första gången känd av en stor publik.
Han sjöng för Sverige i Eurovisions-schlagerfestivaler. Inte en vecka gick utan Östen mé rösten på svensktoppslistan.

Tyrolerhatten, Sån é du, sån é jag,  En röd blomma till en blond flicka, och många fler. Den perioden varade i tio år. I jazzkretsar tyckte en del att Östen Warnerbring avvikit från den smala vägen och blivit kommersialiserad. Vilket var fallet.
 - Inte fel att sjunga enkla, okomplicerade saker. Karriären har gått i tioårsperioder. Jag har försökt att förnya mig och visa att jag har flera bottnar.

Han har tonsatt Fröding åt Sven-Ingvars och dikter av skånska poeter - Hjalmar Gullberg och Gabriel Jönsson - åt sig själv.
 - Jag var den förste efter Edvard Persson som sjöng på skånska. Sedan kom Peps, Hasse "Kvinnaböske" och de andra. Fast nu har Östen satt punkt för det provinsiella. Sista exemplet kom ifjol på en CD, Från himlen till Österlen, med skånska betraktelser. Östen har lett flera program i radio och TV. Imorron är det lördag, med bland andra Dompan, Charlie Norman, Roffe Ericson och Egil Johansen på 1970-talet blev efterhand ett populärt program.
 - Jazz var svårt då, men vi släppta loss Egil i lite spex och på slutet var tittarsiffrorna höga, minns Östen.


Klarinettduell med Gunnar Siljabloo Nilsson i den direktsända TV-showen
"Imorron e de lördag" från restaurang Bolaget i Stockholm, april 1975.

Hjärtinfarkt
Han bor i en lägenhet strax ovanför Strandvägen i Helsingborg. Från vardagsrummet ser man Öresund och bakom huset går järnvägen med tåget till Oslo.
 - Det är liv och rörelse, nära Europa, säger Östen.
Han lever ensam efter två långvariga äktenskap. Barn och barnbarn finns i närheten.
 - Det var mycket därför jag flyttade upp från Malmö. Dessutom är det inte så jäkla platt här, utan kuperat och omväxlande.
Det intensiva tempot och livet på scenen har satt sina spår. För en del år sedan fick Östen en hjärtinfarkt som följdes av två blodproppar i hjärnan.
 - Jag kunde inte ta en ton på ett halvår. Tonminnet var borta. Plötsligt lossnade det och jag fick fram en svår Charlie Parker-låt efter all tystnad. Härligt.

Kör vidare
Sjukdomen fick honom att fundera på branschens avigsidor.
 - Det fanns gott om tid att tänka efter, man får få riktiga vänner, särskilt manliga.
 - Det gäller att se upp med Georg Rydeberg-syndromet.
Den firade skådespelaren låg död i flera veckor utan att någon saknade honom. Artistlivet sliter. Showen, nervarvningen, eftersitsen, spriten...
 - Jag har haft mina smällar, säger Östen Warnerbring. Han fyller 59 år i höst. Men han har inga tankar på att sluta i branschen.
 - Jag kör så länge det går. Artister har svårt att göra något annat.

Nostalgivåg
 - Det märkliga är, säger han, att det fortfarande går att få jobb.
 - Svenskarna är trogna sina artister. Se på Sven-Ingvars, Brita Borg eller Thory Bernhards.
En nostalgivåg går över landet. Rocksångerskan Anne-Lie Rydé har dammat av Towa Carsons paradsånger och gör succé.
Östen funderar på om det skulle gå att locka publik till ett intimt ställe, kanske i Malmö, där folk kunde slinka in, ta en öl, en matbit och en svängom:
 - Man kunde kanske plocka ihop några grabbar, spela till dans a la 1950-talet, säger han:
 - Så där lite svängigt.
-----------------------------------------------------------------------------
MUSIKERN ¤ 10 oktober 1993.

/Östen Warnerbring föddes den 22 november 1934. Han avled på ett hotellrum i San Agustin, Gran Canaria i Spanien, den 18 januari 2006. Östen var där på ett engagemang för att roa svenska turister/.
/Roger.

Vinterpromenad


Bettan föredrog att använda vår nyinköpta spark, medan hennes äkta
hälft vackert fick gå. Och som ni ser så ligger hon hästlängder före...


...stackars lilla jag, mitt i kung Bores rike.


Snön ligger tung på fur och gran...


Norahs äppelträd, som i somras lyste så vackert med sina röda färger
ligger i vinterdvala i väntan på att vårsolen skall komma på besök.

Sveriges äldsta skoaffär finns i Sjulnäs


Hilding Sandlund är den femte länken i garvarfamiljen Sandlund. Snart
tänker han lägga av, men sonen tar vid.

Förmodligen finns landets äldsta skohandel i Sjulnäs. I november 1973 var det 102 år sedan Infjärden fick sitt första garveri, sko- och läderhandel. Fortfarande kan man köpa skor i den pittoreska affären invid Lillpiteälven. Bland skohyllorna hittar vi Hilding Sandlund, som drivit rörelsen drygt 20 år.
- Men nu tänker jag dra mig tillbaka. Det betyder dock inte att affären upphör. Mina söner Hans och Torbjörn tar vid då jag slutar, berättar Sandlund.

Öhlunds Garveri sko- och läderhandel är firmans ursprungliga namn. Hilding Sandlund gifte in sig i företaget och han är den femte länken i garvarfamiljen Öhlund.

LADE NED GARVERIET
Sandlund la ner garveriet för sex år sedan, men om det i framtiden skulle bli aktuellt med att garva läder är det bara att sätta igång. De gamla doningarna finns kvar och skall bevaras. Även skomakeriet har numera upphört.
- Det går helt enkelt inte att få tag på en skomakare. Jag har sökt med ljus och lykta men det verkar hopplöst, säger Sandlund.

Garveriet är ett minne blott, skomakeriet likaså, men skohandeln finns kvar. Det är inte varje ort av Sjulnäs storlek som kan skryta med en specialbutik för skor. Och Infjärdens-borna vill för allt guld i världen inte förlora den mysiga skoaffären. Inte bara "infjärdingarna" förresten - hit kommer folk från när och fjärran för att handla och prata bort en stund.

HAR TID ATT PRATA
- Jag har tid att prata med kunderna. Det här är en affär utan jäkt och stress. Hildings skoaffär ger inga stora vinstslantar. Omsättningen är inte imponerande och föder ingen extra personal. Sandlund jobbar ensam i sin affär.

EN HOBBY
- Affären är min hobby-verksamhet, säger han. Garveriets läge och mycket speciella entré samt den nästan antika inredningen lockar kunder och turister. Åtskilliga besökare plockar fram kameran och tar en plåt på "P. Öhlunds Garveri- Sko- och Läderhandel i Sjulnäs".
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ onsdagen den 27 mars 1974.

Hemma hos Tjadden på "Knäpparvägen"

"VI ÄR MER RÄDDA OM VARANN NÄR VI TRÄFFAS"



Hemma en dag i den egna trädgården i Älvsjö. Mellan Tjadden och fru
Gunnel sitter döttrarna Susanne, 13 och Gunilla, 18.


Kvinnan bakom allt - hemma hos Tjadden Hällström heter hon Gunnel, en erövring redan från de tidigaste revy-åren. Vi dök upp en dag på Knäpparvägen (ha! äntligen ett roligt gatunamn) för att hälsa på när Tjadden var hemma hos sin Gunnel.
Det är nämligen unika dagar. Tjaden är ständigt på turné.
- Men han kör hem så fort han kan, säger Gunnel och ler. Familjen Hällström har ordnat det bra för sig. Villa med volym i Stockholm, söder om Söder. En makalös oas i Sila gamla skola, nära Rejmyra.
- Dit far vi så fort vi har en chans. Skolan ligger så strategiskt att man kan nå den på två timmar nästan varifrån som helst, säger Tjadden och lägger till att det är skönt att sova i egen säng.

Fru Gunnel ler igen, och säger:
- Det är väl det som är charmen med att leva som vi gör. Vi är mer rädda om varann när vi träffas. Familjelivet far inte illa av att man är från varandra. Vi har lärt oss konsten att ta vara på stunderna.
Solen lyser in i den Hällströmska täppan. Vi sitter i en fritidsvänlig utehörna. Det doftar av kaffe och bullar.
Tjadden tittar länge allvarligt på oss och säger att han inte har varit ledig en sommar någonsin. 85 platser skall han avverka i sommar. Lediga dar skall man bara inte prata om med honom.
- Det håller inte om man plötsligt får en fridag långt uppe i norr. Vad skulle man plötsligt göra då? Fiska??!

Nu skrattar fru Gunnel igen och säger:
- Minns du den där stora gösen som vi fick? Och Tjadden minns. Någonstans någon sommar hade det varit en enda ledig dag. Då skulle det fiskas och det blev en gös så stor att varken Tjadden eller hustru kunde hantera den.
- Så fort jag far ut för att fiska händer bara egendomliga saker. Jag minns en gång när Lasse Samuelsson och Gunnar Knas lockade ut mig på torskfiske. För säkerhets skull slog dom vad om vem som skulle få den största torsken. Det kostade mycket pengar.
Gunnar och Lasse fick fisk, små ynka fiskar. Jag fick bara grönt och lät pimpeln hänga. När vi skulle hemåt sa dom åt mig att dra upp. Då trodde jag att jag hade fått en hel grönsakshall. Det var tungt och segt. Men när det gröna kom upp till ytan var det en jättetorsk! Gissa vem som blev rik...

Gång på gång glider samtalet tillbaka till gamla skolan i Sila. Där trivs Hällströms. Och Kolmårdens alla älgar och rådjur.
- Vi vill inte åka till Kanarieöarna och andra såna platser. Där får vi aldrig vara i fred. Så fort folk får några groggar kommer dom fram och dunkar mej i ryggen och säger: Tjena, Tjadden, du är en rolig jäkel, sätt igång och showa nu! Men sånt klarar man ju inte av. Egentligen är jag en fruktansvärt tråkig typ privat. Tjadden går in och svarar i telefonen.
Då passar vi naturligtvis på att djupintervjua fru Gunnel. Men hon ler bara och säger:
- Tjadden är snäll. Och hon ser verkligen ut att mena det hon säger.

När turnén är slut i höst skall familjen Hällström ta ledigt, njuta en dag eller två. När vi skall gå säger Tjadden:
- Skriv nåt trevligt skit, ja ni vet ju precis vad jag menar. Jag är så glad att jag slipper svara på frågor av typen "vart syftar du med din konst?" Sånt gör mig nervös. Sen tog vi en bild av Tjadden hängande på gatuskylten. Ni kan se den här på uppslaget.


- Gunnel är min bästa och värsta kritiker, avslöjar Tjadden. Jag skriver
och hon lyssnar. Och så får jag veta om det duger.


-Han är snäll, säger Gunnel Hällström om sin man.


Var skulle Tjadden och hans familj bo om inte på Knäpparvägen?
-----------------------------------------------------------------
Hänt i Veckan ¤
15 maj 1975.


ALF JOHNNYS

COMEBACK EFTER 40 ÅR - och än svänger det om Alf Johnnys...


1992 års tappning av Alf Johnnys är en aning äldre, en aning gråhåri-
gare och en aning skrynkligare. Men spelglädjen hos medlemmarna
John Wiklund, Odal Wiklund, Alf Nilsson och Östen Berglund finns där
och "svänget" likaså. - Vi har fortfarande så många fans runt om i by-
gden, det blir nog inga problem att få spelningar, säger grabbarna som
nu gör "comeback", drygt 40 år efter starten.

Det började med en enkel fråga när Alf och Odal träffades på stan.
- Hav du kwar remidjen? Sko vä itt böre spela nalta?
Och på den vägen är det. Drygt 40 år efter starten har Alf Johnnys återuppstått igen. Och visst svänger det fortfarande.

Grabbarna - eller nuförtiden kanske gubbarna - i Alf Johnnys, repar i en gäststuga hos Östen Berglund i Bullerviken.
- Egentligen skulle vi kanske ha hetat "Alf Johns" men det lät så amerikanskt, berättar den ene av de två namngivarna, Alf Nilsson. Alf och den andra namngivaren John Wiklund började spela redan som 12-13-åringar. Trots att man var tvungen att ha fyllt 16 år på den tiden för att få spela i danslokaler.

Polisen kom
En gång när det var Fettisdagsdans på Tripass i Stockholm och året var 1941, kom polisen för att avbryta spelandet för den lille Alf. Men skogsarbetarna som kommit för att roa sig på både det ena och andra sättet och redan hunnit få en del innanför västen, ropade åt Alf att fortsätta spela.

Glada gossar
- Sluta spela, sa polismannen barskt.
- Spela Alf, skrek skogsarbetarna. Och så höll det på en stund innan polismannen till slut föstes ut av de danslystna skogsarbetarna. Alf skrattar vid minnet.
- Det var glada gossar, konstaterar han.

Stolt
Instrumenten på den tiden var förstås inte riktigt i paritet med dagens tekniska underverk.
- Nää, en sådna här fanns ju inte då, säger Alf och tittar inte utan stolthet på sin synthmaskin.
Han demonstrerar fascinerat apparatens möjligheter. När vi får lyssna till ljudet av en banjo konstaterar han att "hä låt för jäkligt fint!" Och det gör det ju faktiskt.

Drog igång
Av de ursprungliga Alf Johnnys finns tre i den nuvarande uppsättningen, Förutom Alf och John återfinns Odal Wiklund bakom trummorna. Det var han och Alf som träffades på stan och så att säga "drog igång" det hela.
På elbas har 1992 års upplaga av Alf Johnnys fått ett nytt namn. Men Östen Berglund är ingen novis i sammanhanget.

Vikarie i bandet
- Jag har spelat med en mängd olika band i min ungdom, bland andra John Harrys och Arne Björkmans, berättar Östen som faktiskt vikarierade i Alf Johnnys en kväll för tiotals år sedan.
- Det är många som spelat med oss under åren, men det är ingen idé att börja räkna upp dem, säger John Wiklund.

"Baki fuse"
Alf Johnnys medlemmar är "autodidakta", som Odal Wiklund uttrycker det.
- Jodå, vi är självlärda, "baki fuse", skrattar han. Samtliga är pensionärer och har därför gott om tid för sin återupptagna "hobby".
- Det kallas för hobby innan pensioneringen, sedan kallas det terapi, skrattar Östen Berglund.
Hur är det med spelningar då, är Alf Johnnys lika eftertraktade som för fyrtio år sedan då man spelade på alla möjliga - och omöjliga - dansställen från Björkliden i norr till Holmsund i söder?



Släng dig i väggen, Christer Sjögren! När John Wiklund och Alf Johnnys
drar igång med Vikingarnas jättehit "Leende guldbruna ögon" låter det
faktiskt...riktigt bra!


Många fans
- Der blir nog inga problem, vi har så många fans, säger Odal Wiklund. Och faktiskt har "gubbarna" redan haft en, enligt uppgift, bejublad spelning. Annandagpingst var Gammeldansens Vänner i Norrfjärden och Alf Johnnys "comeback" blev en succé. Visst var det nervöst att åter stå inför publik men som Odal säger:
- Vi har så otroligt stor scenvana att vi inte ens får sendrag.

Men scendrag var det tydligt på GDV i Norrfjärden. Förresten så imponerade publiken lika mycket på grabbarna i bandet som musiken gjorde på de dansande.
- Det är rent otroligt vilken kondition de har, de dansar varenda bit, jag tror aldrig att ungdomen skulle orka, säger John. Nu finns det kanske en och annan bland läsarna som tror att nu när grabbarna har blivit gubbar så är det bara hambo och vals som gäller.

Tjutande elgitarr
Fel, fel, fel. Elgitarren kan tjuta och Odal Wiklund har till och med skaffat sig riktiga synthtrummor för att kunna få det riktiga "soundet" när det behövs. Även om han vid PT:s besök hade glömt att slå på dem...


En halshuggen bas. Stämskruvarna sitter nämligen i andra änden.
- Jag tyckte den såg så ful ut att jag köpte den bara därför, säger
Östen Berglund som medger att han ibland "fingrar i fel ände" av
gammal vana.


Alf Johnnys 1952. Fr. v. John Wiklund, Alf Nilsson, Odal Wiklund och
bröderna Tore och Ture Hartman.

/
Fotnot: Remidjen = verktyg. Nalta = lite. Bake fuse = bakom ladugården/.
--------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ fredagen den 26 juni 1992.


PS! Trummisen Odal Wiklund var under många år parkeringsvakt i Piteå. Han blev med åren ett välkänt ansikte i våran stad. Odal medverkade också i en liten men minnesvärd roll i Kjell Sundvalls "Vi hade i alla fall tur med vädret". Odal spelade mannen som vid en parkeringsplats kommer fram ur ett dike, när familjen kastar skräp i naturen. Odal är borta sedan några år, liksom även John Wiklund.
/Roger.



Guld för fabelskiva - 1972


TV-favoriterna från "Fablernas värld" har som bekant kommit ut på
skiva. "Simma lugnt", som den fick heta efter den välkända slutrepliken
i serien, har blivit lika stor framgång som TV-snuttarna. 25.000 exemplar
har hitills sålts och för detta har skivbolaget Philips-Sonora delat ut var
sin guldskiva till skådespelarna Bert-Åke Varg, Lars Edström och Yvonne
Lombard samt översättaren Olle Adolphson. På bilden de nyblivna guld-
skiveägarna omgivna av Ugglan och Pentti Varg.
--------------------------------------------------------
Hänt i Veckan ¤ 25 februari 1972.

Jo, det var så sant. Ugglan har några ord på vägen till er alla...


Simma lugnt...!
------------------------------------------------------------------------
Bild: www.germundandersson.blogspot.com

Kockgården i Svensbyn


Trots tegeltaket ser man genast att Kockgården i Svensbyn är en bygg-
nad av den gamla typen.

KOCKGÅRDEN - En av Svensbyns äldsta byggnader

Då Nils Johansson-Kock för ett par hundra år sedan infann sig till byastämmorna i Svensbyn reste de övriga byamännen på sig. Och till och från stämman åkte den mäktige mannen alltid i en vagn eller släde med vita hästar som dragare. Som minnesmärke efter sig lämnade han en gård som ännu i varje fall bland äldre bybor brukar kallas Kockgården.

Kockgården i sitt påbyggda skick står kvar än i dag som en av byns äldsta byggnader. Den torde för övrigt vid det här laget kunna fira 200-årsjubileum. Nils Johansson-Kock och hans samtida svensbybor hade Svensbyfjärden alldeles inpå sig då de stod på gårdens baksida - i dag får hemmansägaren Sigurd Hedström, gårdens nuvarande ägare, promenera ett bra stycke för att nå fram till denna utlöpare av Piteälven. På ett par århundraden har inte bara vattenståndet sjunkit ett par meter. Också mycket annat har timat på denna natursköna plats.

Kockgården torde kunna göra anspråk på att vara en av byns stabilaste byggnader vad byggnadssättet beträffar. Timret till den ursprungliga envåningsbyggnaden mäter nämligen upp till 15 á 16 tum kantställt och 8 tum i tjocklek. Undra på att stockarna fick specialtillverkas och flottas efter älven till byggplatsen!

Nils Johansson-Kocks ursprung vet man inte så mycket om. Däremot finns det papper på att han vid sidan om jordbruket sysslade med affärer. Bl. a. var han ägare till en skuta vid namn Stjärna, som gav sig ut på långa handeslfärder. Sonen, Johan Nilsson-Kock, blev ägare till gården den 24 februari 1826 enligt ett alltjämt bevarat köpebrev.

I den hedströmska släktens ägo kom Kockgården den 30 november 1872, då Johan Hedström köpte den för 1200 riksdaler. Det ansågs vara en väl tilltagen köpesumma med hänsyn till fastighetens skick. Johan Hedström renoverade huset ordentligt och timrade bl. a. på det en halv-våning. 1909 trädde Anton Hedström i faderns ställe som innehavare av gården och då den förstnämnde avled 1926 blev Sigurd Hedström ägare till den långa röda byggnaden.

Under Sigurd Hedströms kommando på Kockgården har ekonomibyggnaderna bl. a. använts för en rätt omfattande husdjursavel. Men eftersom det inte var om Sigurd Hedströms så sent som i våras skildrade verksamhet utan om Kockgården denna artikel skulle handla sätter vi punkt här.


Omkring 130 år gammal är det med sirliga bokstäver textade köpe-
brev som hemmansägaren Sigurd Hedström studerar.
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤
6 oktober 1955.


Dagen R som i REALISATION!

Dagen R (läs REALISATION) satte sin prägel på måndags-Piteå. Stadsborna och folk i det närmaste landsbygdsområdet var förstås ute och köade före öppningsdags och när bussarna från det mera periferiskt belägna delarna av bygden började rulla in i sta´n ökade mängden av köplystna. Eftersom damerna på det hela taget nog anses vara betydligt mer realisationssinnade än herrarna var det speciellt trångt om saligheten i mode- och manufakturaffärerna, där avsevärda summor bytte ägare under några hektiska timmar.




Gammal...
Fru Märta Persson, Öjebyn, hade sparken med sig på shopping-
ronden. Klädkartongen vittnade om att den (ronden alltså) inte
varit förgäves.


...som ung
Ända från Bodträsk i Alter hade 4-åriga Elisabeth Burman
gjort sin mamma sällskap. Och hon kom som synes inte
tomhänt tillbaka till den hemmavarande delen av familjen.


Damer...
Med en nyinköpt hatt i påsen log fru Birgit Larsson från Klubbgärdet
(till vänster) mot fotografen. I sällskap hade hon kartongbärande
grannen och väninna fru Anna Svärdsudd. Och ännu var ronden bara
påbörjad...


...som herrar
Herrarna var i absolut minoritet på sta´n. Men bröderna Nils Bergman,
Pite-Långnäs, till vänster och Harry Bergman, Bölebyn, hörde till de
tappra som stack av mot (dam)mängden. Den förres 6-årige son Sture
är tredje "man" på bilden.
----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 17 januari 1956.


Vauxhall Victor - 1958


---------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 26 april 1958.

Annonser från 1954


Piteå Tidningen ¤ Onsdagen den 23 mars 1954.

"Nu dansar vi farfar!"


Norah sov över hos sin farmor och farfar en natt. På morgonen när
frukosten var uppäten, tog hon till orda och sa: "Nu dansar vi farfar...!"
På med radion för en stunds musik, sen började en avancerad form
av discodans på köksgolvet med Norah och farfar. När jag försökte att
hålla om henne i dansens virvlar, sa hon: "Neeej farfar! Så där gör man
inte, man dansar så här...!"
Sedan så svävade Norah ut på golvet i en
fri dans. Sen så undervisade hon mig: "Farfar, kan du göra så här?"
skuttade hon runt barfota på golvet. Farfar då? Jo, han försökte väl så
gott han bara kunde. Resultatet blev en slags form av en sådan där krigs-
dans som infödingarna i det vilda Borneo utförde en gång för länge sen.
Men eftersom snöandet tilltog strax efteråt, kan det tänkas att min dans
var en snödans istället...?

Magnus & Brasse showar i Luleå - 1977

MAGNUS & BRASSE I STAN...


För dem som äger en teveapparat säger nog namnen Magnus och
Brasse en hel del. De är idag ett lika folkkärt komikerpar som Hasse
och Tage och har blivit mycket uppskattade för sina galna skämt. Igår
kom de till Luleå för att spela upp sin krogshow. Paret är ute på en liten
norrlandsturné och det är första gången de gästar Luleå.
- Hitills har jag inte sett så mycket, men bron här ute är vacker, menar
Magnus. Han talar förstås om Bergnäsbron.


Hur känns det att vara i Luleå? Den frågan ställde Kuriren till den välkända duon Magnus & Brasse, då de igår anlände till stan för att underhålla på en av stans krogrestauranger. Som vanligt var de fulla av upptåg och tokigheter.

Vad jag fick för svar på den frågan? Tja, jag ställde den egentligen bara till Magnus Härenstam som hade fullt upp mes att rätta till en reflektor uppe vid scenen, och han svarade pillemariskt, förstås.

- Jaaa, just nu är Luleå faktiskt den här dj-kla lampan! Han menade förstås att han inte hunnit se så mycket av Luleå. Däremot kom han ihåg att han sett "en mycket vacker bro" när han vaknade, och bron var förstås Bergnäsbron.

Magnus & Brasse spelade senast i Umeå. Sen cirka en och en halv månad tillbaka är de nämligen på turné.
- Vi spelar ett hopkok från två shower, berättar Brasse. Det blir lite sport, lite sång och så konfektion, säger Magnus Härenstam och ser pillemarisk ut igen.

Jeans?
Detta föranleder reportern att bli nyfiken igen och drar till med en gissning att det ska handla om jeans.
Då fnittrar duon och menar att det är inte alls omöjligt att det ska handla om jeans.
- Sen ska vi servera en svidande vidräkning till transporttrafiken.

Transporttrafiken?
- Ja just det, med det avslöjar vi inte vad det blir för nåt, säger Brasse och ler.

Långtidsplanering
Har ni månne nåt på gång, någon ny show för sommaren?
- Nä, varken för våren, sommaren, hösten eller vintern, men den 16 januari -78 då ska vi ha en show!

Jaså, och vad ska den heta?
- 16 januari -78!
Ska den verkligen heta det?
- Nä men den ska vara klar då!
Ni har alltså inte gjort någon show, men planerar en till det datumet?
- Ja, vi hade hoppats få den klar till den 15, men det går bra den 16 också, säger Magnus.


Dom här nunorna känner väl de flesta igen? Det är förstås Magnus och
Brasse, som nu gästar Luleå för att göra sin krogshow. Magnus har
bandage på ena tummen. När fotografen skulle ta en "kul" bild på de
båda, spexade Brasse till det genom att göra en klackspark i luften.
Vet ni vad som kom mellan Brasses två klackar? Jo, Magnus tumme!
-----------------------------------------------------------------------------
Norrbotten Kuriren ¤ Onsdagen den 18 maj 1977.

Kolmilavägen i Piteå sommaren 1966


SHELL-bensinstation på Kolmilavägen i Piteå en junidag 1966. Ett foto
som Anders Hjelm i Lindesberg haft vänligheten att skicka till mig.

Nils Poppe i TV-dokumentär

Nils Poppe är verkligen mannen som aldrig ger upp - och varför skulle han det? Trots sina nyligen fyllda 63 år är han fortfarande en av våra verkligt stora scenkomiker, med oefterhärmelig charm och pastik.
I sex år har han nu roat helsingborgarna och stadens turister med glad friluftsteater på Fredriksdals friluftsmuseum - i år med en verklig klassiker: "Vita Hästen". Inramade av de vackert tuktade avenbokshäckarna spelar Poppe och hans ensemble upp en sprittande glad och medryckande Wienoperett. Poppe själv för naturligtvis spelar - men frågan är om inte Berit Carlberg fängslar mest: när såg man en vackrare fru Josepha?

Att Nils Poppe är på väg att bli något av ett unikum inom svenskt teaterväsen har nu även TV upptäckt. Resultatet kommer i form av ett dokumentärprogram om komikern Poppe. Jonas Sima producerar programmet och han fanns naturligtvis på plats vid Helsingborgspremiären med sitt filmgäng.


En dokumentärfilm om Poppe skall TV-tittarna så småningom få de.
Teamet som gör den var också på premiären, fr. v. Björn Norström,
fotografen Åke Åström, Jonas Sima och ljudmannen Gunnar Nilsson.


Keramikern, konstnären Stig Lindberg, Gustavsberg, var på premiären
med fru Gunnel.


Nils Poppe i entréposition.
-------------------------------------------------------
Hänt i Veckan ¤ 24 juni 1971.

Karusellpremiär - 1954


Karusellskötare Lennart Hyland delar ut veckans uppgift till årets första
karusellelev, fru Ines Hillgren, som till nästa lördag skall utbilda sig i
frenologi. T.h. en liten glimt från den slipsbörs som hastigt bildades i
Humlegården; fr. v. Göran Wale, Hans Broberg, Sven Pettersson, Holger
Johansson, Bengt Ödla och Tage Lindberg byter julklapssipsar.
-------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen ¤ 12 januari 1954.


Dagens revy


Norra Västerbotten ¤ Måndagen den 3 februari 1958.

Hemvärnet i Piteå och Hortlax


Piteå Tidningen ¤ 1 september 1944.

Konstnären Lindqvist ställer ut


Norra Västerbotten ¤ 1 november 1961.

Så blir mitt 1977...



Aftonbladet ¤ Torsdagen den 6 januari 1977.

DKW årsmodell 1956



Piteå Tidningen ¤ Lördagen den 3 december 1955.

Sommarpratare Tage Danielsson


Aftonbladet den 14 juni 1980.

En titt i den musikaliska backspegeln...

- Jag finner ett nöje i att dokumentera det som händer, så sa regissören Tomas Alfredsson i ett TV-program häromkvällen. Med i samma program fanns även brodern Daniel även han en känd filmskapare, samt deras legendar till far, nämligen Hasse Alfredsson.

Det där med att dokumentera sin samtid samt även den historia som finns där bakåt har även för mig varit en ledstjärna under många år. Detta trots att jag inte är någon som helst känd person, eller arbetar som filmregissör eller liknande. Det finns mycket som vi människor får uppleva under den tid som vi går här på jorden. Tänk om varje individ skulle ta pennan och skriva ner till sina efterföljare alla de där sakerna. Ja, det skulle bli flera tjocka biografier/memoarböcker på bokhandelsdiskarna framöver. Oj, så spännande!

För några år sedan gjorde jag slag i saken. Jag skrev ner allt som jag tyckte mig komma ihåg, framförallt gällande allt det som jag upplevt genom musiken under alla åren. Förhoppningsvis kan det vara till glädje en dag, när barn och barnbarn vill börja "rota" i sin farfars bakgrund. Att sätta allt på pränt är nästan en omöjlighet. Men i stora drag kan ett sådant projekt hjälpa till att mejsla fram en bild över en anfader som inte längre finns. När jag själv släktforskade hade jag ibland en dröm om att hitta någon form av berättelse eller skrift gjord av någon av mor- eller farföräldrar. Tyvärr fanns inget sådant.

Som rubiken berättar så skulle detta inlägg handla om en titt i den musikaliska backspegeln. Så för att ställa allt till rätta så kommer det här...

Musik har varit min drivkraft alltsedan jag var 4-5 år gammal. Musiken har nästan genomsyrat allt som jag gjort. Även om jag inte längre är aktiv så fortsätter den musikaliska tråden att löpa vidare. En dag kommer allt jag gjort att falla i glömska. Eller (hemska tanke) som min kära pappa, som i slutet av sin levnad tappade bort allt p.g.a. den hemska Alzheimer-sjukdomen.
Som barn, och även i tonåren drömde jag att bli professionell musiker. I mina drömmar satt jag bakom mitt trumset i en framgångsrik orkester. Och i mina tankar hette orkestern Yngve Forssélls, som hade sin storhetstid just då. Visserligen träffade jag Yngve Forsséll ibland på diverse tillställningar, men att spela med i bandet; Nää!

Det blev aldrig någon proffssejour. Men nära var det. När jag så fick anbud tackade jag resolut nej, detta var dock en helt annan orkester, men även det bandet kom från Västerbotten.
Många år förflöt, jag hade slutat som aktiv, när jag en dag fick en hälsning. Det var ingen mindre än kapellmästaren himself, Yngve Forsséll som hälsade till mig. Åjo, han visste vem jag var. Han t.o.m. sa att han gärna kunnat tänka sig att ha mig med i sitt band. Härliga ord! Fast nästan 40-år försent! Men det är en sådan där grej som jag ibland tänker på. Hur skulle livet gestaltat sig om man bara vågat ta den där chansen? Ja, det svaret får nog aldrig något svar. Men jag är ganska nöjd med att sitta så här och teckna ner mina tankar och blickar i den musikaliska- och historiska backspegeln.



YNGVE FORSSÉLLS i Bosse Larssons "Nygammalt" 1974. En gång var
min dröm just denna. Professionell musiker i ett heltidsband. Gärna då
Yngve Forssélls från Skellefteå. Det blev aldrig så. Men många år där-
efter fick jag en hälsning av Yngve; Jo, den där Lindqvists pojken hade
jag gärna kunnat tänka mig i min orkester! Jojo!


Dagens gubbe


Teckning: Roger Lindqvist.

Revy-premiär!

Igår hade Pite Revyn sin premiär. Och att döma av de recensioner som finns i dagens nätupplaga av Piteå Tidningen, så verkade alla nöjda och belåtna. Både publik och PT:s kulturredaktör Katarina Sundkvist gillade det som serverades på Christinasalens scen. I mitt fall så presenterades två av de fem skrivna revynumren som revyn beställt av mig. De två inslagen var dels en monolog som jag skrev för Siw Öhman. Dels ett nummer om de två avlidna sångfåglarna Zarah Leander och Birgit Nilsson. Siw ville "ha nåt" där de två legenderna medverkade. Ikväll är revygänget lediga, men imorgon kör man igen så "Det spårar ur".



Vem vill bjuda oss på middag?






Veckotidningen Femina den 16 juni 1974.

Elisabeth, en sångfågel från Boden


Rösten är Elisabeth Melanders främsta instrument och hon sjunger pop,
schlagers, visor, folkvisor, negro spirituales. Även arior har hon prövat
på. Och hon tycker alla arterna är lika roliga. Men hon behärskar även
fiol och gitarr.

I fjol vann Elisabeth Melander, 15 år, Boden, talangtävlingen "Nya ansikten" i Skellefteå och fick därmed tävla i riksfinalen på Södra Teatern i Stockholm.
Talangtävlingen arrangerades av Barnens Dag och skivbolaget EMI. Skivbolaget utsåg de bästa av finalisterna att få göra en gemensam LP och däribland Elisabeth. Skivan kommer ut i handeln inom kort. Melodin är fransk, nämligen ledmotivet ur TV-serien "Brödbärerskan". Den heter "Världen är vår" och texten har Olle Bergman skrivit. För arrangemanget svarar Lars Samuelsson med orkester.

Elisabeth vann även talangtävlingen "Ungdomsparaden" i Boden förra året. Tävlingen för "Talang -73" hölls i Piteå och där placerade hon sig på finalplats. Hon är elev i Bodens kommunala musikskola och avslutar i dagarna en 3-veckors kurs vid Framnäs musiklinje.
------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 3 juli 1973.

PS. Sommaren 1974 var jag tillsammans med kommunala musikskolan i Piteå på en turné i forna Östtyskland. En av våra lediga kvällar var vi inbjudna till den schlagerfestival som hölls varje år under Östersjöveckan. Där fanns representanter från alla östersjöländer med. För Sverige tävlade Elisabeth Melander och Karl-Erik Karlzon. Och efter tävlingens slut fick vi tllfälle att träffa den skönsjungande och vackra Elisabeth Melander.
- Ja, nu förstår jag varför det jublades så mycket efter vårt sångnummer, sa Elisabeth sedan hon förstod att det var vi från Piteå som stod upp i bänkarna och applåderade.
----------------
Roger.

Cool Candys med Go´bitarna - del 6

1967 kom att bli basisten Göte Johanssons sista år i bandet. Göte som alltsedan 1953 varit medlem i Cool Candys, kände att det inte längre gick att kombinera jobb/spelningar. De många och ibland långa turnéerna blev till sist för tröttsamma. Spelplanen som innehöll uppemot 180 spelningar per år krävde alltså sin tribut.
Samma år som Göte Johansson tog avsked av bandet, så släpptes en samlings LP på Einars skivbolag Anette, där Göte medverkade.


På omslagsbilden syns följande manskap: Fr. v. Göte Johansson, Karl-
Arne Andersson, Carl-Ivar Ivarsson, Einar Svensson, Gunnar Wahlgren
och Arne Nathansohn. Jag ber Arne berätta: "Brokortet" togs i Pålsjö-
skogen i Helsingborg under en turné i södra Sverige. Min röda gitarr var
från LEVIN-fabriken på Hisingen i Göteborg. Skivan var en samlings-LP.
Låtarna var inspelade under flera år.


Samtliga låtar på LP:n var tidigare utgivna som Singel eller Ep. Två av
låtarna "Det hade du inte väntat dig" och "Bara dig vill jag ha" fram-
fördes på skivan av Einar Svensson respektive Gunnar Wahlgren. Låtar-
na var dessutom komponerade av Einar Svensson med god hjälp av
Ingmar Fälth och Ray Cedrik.


I Halmstad bodde sångaren Sven-Eric Carlsson. Han var medlem i gruppen "Bohemia" från Varberg. 1967 hamnade Sven-Eric Carlsson och Bohemia på Svensktoppslistan med melodin "Din skugga stannar kvar". Einar Svensson fick tips om Sven-Erics röstresurser och tog kontakt med honom. Sven-Eric hade redan som 7-åring börjat spela på dragspel därhemma, en present av mamma och pappa, och i 13-årsåldern skaffade han en trumpet. Vid 15-år började Sven-Eric Carlsson i sin första dansorkester.
- Det hette inte dansband då, säger Sven-Eric, det kallades dansorkester.
- Jag var även med i nån gitarrgrupp också, tillägger Sven-Eric. Och det var då som jag började tjäna mina egna pengar.
- Cool Candys sökte en ny sångare och basist, berättar Sven-Eric. I slutet av 1967 bestämde jag mig därför att skicka in den där skivan med Bohemia till Einar Svensson, där jag framförde "Din skugga stannar kvar".
- Jobbet blev mitt. Och det dröjde inte så värst länge, närmare bestämt den 15 december 1968, då bandet klev in på Svensktoppslistan med "Som varje liten pärla", komponerad av Jules Sylvain. Låten stannade på listan i fyra veckor med en 8:e plats som bästa placering.


Cool Candys vinkar glatt till sin skivpublik. Fr. v: Einar Svensson, Karl-
Arne Andersson, Arne Nathansohn, Carl-Ivar Ivarsson, Sven-Eric Carls-
son och Gunnar Wahlgren. Saxofonisten Carl-Ivar Ivarsson tog avsked
1969/70. In i bandet kom musikläraren Håkan Ljungkvist från Lidköping,
på sax, gitarr och flöjt. Håkan Ljungkvist hade ett förflutet i Linderz från
Lidköping.

Alltfler orkestrar knöts till skivbolaget Anette. Ingmar Nordströms, Jan Öjlers, Pelles, Christers, Berth Idoffs, Kennys, Leif Bloms m. fl. Det var på Anette som Limmaredsbandet Jan Öjlers spelade in sin kanske största hit någonsin under dansbandskarriären; "Natten har tusen ögon". Det var också på samma bolag som en ung Christer Sjögren gjorde sin första soloplatta. I augusti 1970 kom den första i raden av Go´bitar- plattor ut med Cool Candys. Om hur namnet "Go´bitar kom till, berättar Arne Nathansohn följande:
- Idén till namnet kom (naturligtvis) från Einar. Han resonerade ungefär så här; Go´bitar kan ju även utläsas på engelska som "Go", sa Einar en dag. Därför blev det som det blev. Det var den enkla förklaringen helt enkelt.


Även om det från början gick trögt för Einars bolag Anette,
började det så småningom att lossna. Alltfler band knöts till
skivbolaget. Ett av dem ses här på bild; Christers från Göte-
borg.


Från Mariestad kom Pelles. I bandet fanns vid den här tiden två röster
som senare skulle låta tala om sig. Christer Sjögren och Göran Lindberg.
Den förste skulle med tiden bli medlem i Vikingarna, den andre i Tonix
och Matz Bladhs.


Berth Idoffs gjorde även de, sina inspelningar hos Einar Svenssons
Anette.


Berth Idoffs återigen på Anette.


Bob Stevens var också ett gäng som valde Anette.


Populära Leif Bloms gjorde denna inspelning året 1971.


Från Limmared kom det här bandet. Jan Öjlers. Deras "Natten har
tusen ögon" blev deras största succé. En "Lido-produktion" signerad
Einar Svensson.

-----------------------------------------------------------
Historien om Cool Candys fortsätter senare...




Hästarnas dal, och annat smått och gott


På somrarna finns på den här platsen ett okänt antal hästar, som
springer i full frihet på de gröna ängarna. Platsen är belägen i Blåsmark
min mors barndomsby. Det här stället med sina vidsträckta vyer har
jag döpt till "Hästarnas dal". När jag passerade i morse, kunde jag inte
låta bli att plocka fram min kamera för att föreviga det hela. Och nog
ser det fint ut. Klädd i sin snövita vinterdräkt lyser hela landskapet upp
det mörka som omger oss för närvarande.


Hästarnas dal, fast sett ur en annan synvinkel. Den ensamma ladan
är snart ett minne blott. Men här i mina hemtrakter finns en och annan
fortfarande kvar.


Samma vy återigen. Himlens färger kontrasterar så fint mot den vita
snön. En färgkombination som jag gillar helskarpt. Vår herre har på
denna bild målat naturen med sin alldeles speciella färgpaljett. Vad
kan man säga? Vackert, naturligtvis!


På vägen från Blåsmark till Svensbyn, träffade jag på dessa avskalade
och magra furor. Rena rama konstverket tyckte jag och knäppte med
kameran...


Alldeles bredvid stod dessa magra stackare...


Hortlax kyrka fick även den vara med på en bild.
--------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.


Bilder


Norah på visit hos farmor och farfar dagen före nyårsaftonen.


Vi hade en myskväll med lite smått och gott samt en kul tecknad film
på TV:n.


Så kom nyårsaftonen. Norah och kompisen Ella sitter i lekhörnan
hemma i Norahs hus.


Någon timme före midnatt lystes natthimlen upp av färgsprakande
fyrverkerier. Vid fönstret satt Norah och hennes mamma och tittade.


Ja, det var sannerligen en lyckad föreställning som Norah bjöds på
den här nyårsnatten.

Societetshuset i Piteå - Alfhild Axelsson berättar



Alfhild Axelsson, skriftställaren som kan mer om Piteås historia än någon annan, har också många egna minnen att berätta.
 - När jag sitter en vinterafton 1971 och tänker tillbaka, så erinrar jag mig hur jag på 1920-talet pratade med en livlig gammal dam. Johanna Edin i Piteå, om livet i det gamla Piteå i hennes unga år, skriver fröken Axelsson.
Det första minnet som hon hade av en riktig händelse var när hon fyraårig - tillsammans med en äldre syster Hilda och föräldrarna, fadern född år 1811 och modern 1818 - bevistade Societetshusets i Piteå invigning 1848. Fyraåringen  var då iklädd vita glacéhandskar, ljus tunn baregeklänning och klacklösa sidenskor, s.k. korsbandskor, dvs skorna hölls fast vid foten med sidenband som korsvis fästes över de vita strumporna.

En så liten flicka på en sån fest! Men fadern var den förnämste tillskyndaren när huset, som i fyrtio år skulle hysa samhällets enda festsal, planerades. Så kan minnet praktiskt taget löpa baklänges etthundrasextio år, summerar Alfhild Axelsson.


Här ses porträtten av de i Alfhild Axelssons minnesanteckningar nämn-
da makarna Edin. På bilden ses handlaren Arvid Bernhard Edin, född
1811 och död 1865 i Stockholm.


Makan Johanna Margareta Edin, född Salander 1818 och död 1894 i
Piteå. Porträtten är fotografier av oljemålningar som utfördes av Carl
Petter Lehman i Piteå år 1848, alltså det år då societetshuset invigdes.


Denna artikel var införd i Piteå Tidningen den 26 januari jubileumsåret 1971.
-----------------------------------------------------------------------------------------

"Agent 007 med rätt att döda"


TV 4+ visar med start ikväll en serie med James Bond filmer. Den
första i den långa raden är Agent 007 med rätt att döda. För övrigt
Sean Connerys första roll som den engelske underrättelseagenten.
Filmen fick sin premiär 1962 med Sean Connery, Ursula Andress,
Jack Lord och Joseph Wiseman i titelrollerna. Ett måste för alla de
som gillar lite gammaldags filmaction. För regin svarade Terence
Young. Filmens båda producenter var som brukligt Albert R. Broccoli
och Harry Saltzman.
-------------------------------------------------------------------------
Bild: www.jamesbond007.se

Kjell-Bertils på Spiltan i Boden - 1983


KJELL-BERTILS spelade på Travrestaurangen "Spiltan" i Boden i kalla
januari 1983.

¤ Robert Öberg - gitarr, sång, kapellmästare.

¤ Kjell Andersson - bas, sång.

¤ Thomas Åström - piano, sax, sång.

¤ Allan Lundström - sax, keyboard.

¤ Roger Lindqvist - trummor.



TV-godis julen 1974: Gösta, Tjadden, Lena, Ernst-Hugo m. fl.

Julen 1974 bjöd bl. a. på TV-program som Kvartetten som sprängdes med Gösta Ekman, Lena Nyman, Tjadden Hällström, Ernst-Hugo Järegård, Jan-Olof Strandberg, Peter Harryson m. fl.


Järegård, Strandberg och Harryson - Stoltz, Backlund och Cello.


------------------------------------------------------
Hänt i Veckan ¤ 19 december 1974.


TV-tablå januari 1963

Vad såg vi på TV:n i januari för 48 år sedan? Kolla in TV-tablån:


Aktuellt den 2 januari 1963.

Norah & Max (och farfar) - ett år äldre...


Ett år har snart förflutit sedan den här bilden togs. Vi har alla blivit lite
äldre. Norah 2,5 och Max 1,2 år idag. Farfar då? Hemligt!!


Gunnar Björnstrands död 1986


Gunnar Björnstrand var en av landets mest älskade och anlitade
skådespelare. Här ses Gunnar Björnstrand ur en scen i Ingmar
Bergmans "Det sjunde inseglet" från 1957. T.h. om Björnstrand
ses motspelaren Nils Poppe.


Skådespelaren Gunnar Björnstrand har avlidit i Stockholm. Han var född 1909 och skulle ha fyllt 77 i november. Gunnar Björnstrand avled vid Danderyds sjukhus vid 21-tiden på lördagskvällen i hjärtinfarkt. Gunnar Björnstrand var under drygt 40 år en av våra flitigast anlitade och mest älskade scen- och filmaktörer. Som karaktärsskådespelare hade han sina största kritikerframgångar i ett tjugotal Bergman-filmer, bl. a. Sommarnattens leende, Sjunde inseglet, Såsom i en spegel och Nattvardsgästerna.

Björnstrand föddes i Stockholm 1909. Fadern var skådespelaren och operasångaren Oscar Johansson, som avrådde sonen från scenlivet och rekommenderade honom en stillsammare tillvaro som kamrer i SJ. Men faderns förhoppningar kom snart på skam. Gunnar Björnstrand började sin teaterkarriär i sufflörluckan. 1933 klarade han med glans inträdesproven till Dramatens scenskola, där han blev årskamrat med Ingrid Bergman och sin blivande hustru Lillie. Samma år debuterade han på Hippodromteatern i Malmö. Och efter elevtiden var han åren 1935-37 engagerad vid Vasa teatern i Finland.

Efter de stora succéerna i Finland följde en strävsam tid med småroller i Sverige innan Björnstrand blev ett namn som komedi- och farsaktör. Sitt stora genombrott fick han genom Ingmar Bergman, i vars skådespelarstall han under många år var en pålitlig stöttepelare. Sin sista stora framgång i en Bergman-produktion hade Björnstrand i TV-serien Ansikte mot ansikte, som blev en internationell framgång. Förutom sina flitiga framträdanden på svensk film, teater och i TV hade han utländska film- och TV-engagemang. Det hårda arbetstempot inverkade på hälsan. 1970 opererades han för en livshotande förträngning i halspulsådern. Sjukdomen gav problem med rösten, synen och memoreringen och Björnstrand tvingades en tid dra sig tillbaka från skådespeleriet.

Men Björnstrand tillfrisknade och kom tillbaka som skådespelare. Förutom Bergman-serien, som sändes 1976, medverkade han bl. a. i Vilgot Sjömans film Tabu, som hade premiär 1977, TV-teaterns Hjalmar Bergman-uppsättning Farmor och Vår Herre (1983) och i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander (1983). Totalt medverkade Gunnar Björnstrand i drygt 100 biograffilmer. Bland de många svenska scener han spelat på märks Nya teatern, Oscarsteatern, Dramaten, Intiman, Vasateatern  och Riksteatern. Han har också gästspelat på bl. a. stadsteatrarna i Malmö, Uppsala och Norrköping.
--------------------------------------------------------------
Norrländska Socialdemokraten ¤ Måndagen den 26 maj 1986.

Foto: www.imdb.com


Aktiv Sno-Tric - 1975


PITEÅ TIDNINGEN ¤ fredagen den 21 november 1975.

Gammal gård i Svensbyn försvinner...


En efter en faller de gamla byggnaderna och de karakteristiska Norr-
bottensgårdarna ersätts av moderna fastigheter, som inte sätter någon
speciell lokal prägel på bygden. En särdeles typisk Pitegård, som legat
litet från allfartsvägarna, skall nu dela liknande gårdars öden och rivas.
Det är John Larssons gård i Sörebyn, Svensbyn. Denna del av byn kallas
Heden. Där har under halvannat sekel stått en gård uppförd av kraftigt
timmer av imponerande dimensioner. Byggnaden har också aktningsvärd
storlek minnande om gamla bondetider.
------------------------------------------------------
Piteå Tidningen ¤ 21 november 1961.

DKW - 1959



Adolf Jahr & Nils Poppe - 1939

Fortsätter här min presentation av gamla filmer. Som jag tidigare berättat, samlade jag på urklipp och uppgifter om de svenska och utländska filmer som TV visade åren 1969-1971. Idag har turen kommit till Adolf i eld och lågor. En svensk filmkomedi inspelad 1939 med Adolf Jahr, Nils Poppe, Emil Fjällström och Viola Brunius m. fl. Filmen var, liksom många andra under den här tidsperioden, inspelad i Filmstaden ute i Solna. Den visades i televisionen tisdagen den 30 mars 1971. Det betyg som jag gav den var en 4:a. Men så fanns ju en av mina favoriter med: Nisse Poppe!


Fr. v. Emil Fjällström, Nils Poppe, Adolf Jahr i bästa brandkårsuniform.


30 mars 1971.


Wiklunds-pjäxan


Husmodern - 1937.

Vinterskog

De snötyngda granarna kantar min vinterväg
Decemberkylan färgar mina kinder klarröda
jag går alldeles ensam i min vinterskog
en stund i egna tankar, en välbehövlig stund
av djup harmoni
Vid vintervägens slut, står ett ensamt rött hus
i dess fönster lyser julens spröda stjärna
Den kastar sitt diffusa sken ut över den
snö som dalat ner från himlen tidigare
under dagen

Så står jag här, mitt i det kalla vinterriket
jag tittar på klockan, den är lite över fem
Måste dra mig hemåt, till stugan som väntar
till de nära och kära
Borstar av mig snön, går in i värmen
där möts jag av de ljuvligaste matdofter
En katt kommer springande
stryker sin ena sida mot mitt ben,
tittar på mig, precis som om den vill välkomna
mig hem

Sjunker ner i soffan, mina kinder känns ännu
lite varma efter skogspromenaden
En varm kopp kaffe serveras
ett ljus tänds, dess sköra eldslåga
flämtar plötsligt till
Och i samma stund fylls mitt inre av den
djupaste tacksamhet över att få finnas
på denna lilla plätt på vår jord
För tänk så många som aldrig får gå i en
vinterskog
Ja, tänk...
---------------------------------------------------

Roger Lindqvist



Jag går i min vinterskog, alldeles allena...
-----------------------------------------------------------------------
Bild: www.lulea.se


I sommarens soliga dagar...


Vinden viner om stugknuten. 17 minus grader därute. Då är det skönt att
minnas tillbaka på den ljuvligaste av årstider - den svenska sommaren!
Fylld av lust och fägring stor...och som ni ser på bilden så bjuder jag
på mitt varmaste leende, en sommardag då vinden stod stilla, och hum-
lorna surrade i takt med det varma solgasset. En dag, då livet var som
skönast!
---------------------------------------------------------------------------------


Lennart Hyland om Per Oscarsson 1966



Lennart Hyland. Tra-la-la-la för 16:e gången i höst.


I kväll blir det sprakande final på Hylands hörna. Stark, glad och lycklig kommer Lennart Hyland att klappa i gång sitt tra-la-la-la-la för 16:e gången. En tremånaderspress lider mot sitt slut, men Hyland är inte trött eller besviken - bara överviktig. Hans hjärta klappar varmt för publiken, artisterna. Företaget. Kanske kommer han igen med sin Hörna, men ingen har frågat honom ännu.
I en intervju för Expressen berättar här Lennart Hyland om Hylands hörna, om kritiken, om "den avvecklade" Oscarsson, om sin otroliga kontakt med Sveriges folk.

Expressen:
Hur upplever du pressen med det här programmet?

Hyland: Det är klart att det är påfrestande att inte vara ledig en enda dag under tre månader. Jag går och lägger mig med Hörnan varenda kväll, vaknar varenda morgon med den.
Jag måste försaka familjelivet. Man "äts" upp av jobbet. Och jag försummar motionen, det är nästan det värsta. Jag stressäter och går upp i vikt. Jag väger 81 kilo nu. Har aldrig i mitt liv vägt så mycket. Så min nyårsföresats måste bli att gå ner i vikt igen!

Expressen: Har du ändrat dig som programledare?

Hyland: Min egen roll i Hörnan får allt mindre betydelse för mig år efter år. Det viktigaste för mig är att det skall gå bra för företaget och programmet, för alla som arbetar med det.
Det ansvaret är nog det tyngsta att bära, samtidigt som det är stimulerande, eftersom det innebär så många trevligheter för mig. Man måste vara stark för att klara av detta. Det skall veckorna igenom fattas hundra beslut om dagen under sex dagar, och kanske tusen den sjunde.

INTE TRÖTT
Men jag känner mig märkligt nog inte trött nu. Efter den första serien var jag alldeles som ett gelé när den var slut. Sen åkte jag ut på skidor i fjällen...

Expressen: Får du din vintersemester nu?

Hyland: Nej, tyvärr blir det inte av. Jag skall vara i Oslo den 4 januari och diskutera radio- och TV-frågor inför OS i Mexiko. Jag är Nordens representant i Europeiska radiounionens expertgrupp och sitter ordförande i mötet i Oslo.

Expressen: Vad säger du om kritiken?

Hyland:  Jag har inget emot kritiken, tvärtom. Så länge den har att säga att jag var dålig, att programmet var dåligt, tycker jag den är ute i vällovligt ärende, om det är någotsånär sakkunnigt uttryckt.
Men det är klart att vi och många medverkande lider av det "raggande" som då och då förekommer i pressen och som ger helsidesrubriker. Som för fram den ena förment misslynta människan efter den andra. Jag har undantagslöst hela hösten fått brev och beriktiganden av de historierna. Det har gällt skådespelare, sångare, amatörer.

ANNA-LENA
Expressen:
Kan du nämna något exempel?

Hyland: Jag kan väl ta den underbara Anna-Lena Löfgren som ett fall, utan att därför utlämna henne:
Jag fick höra att hon trodde att hon inte fått vara med på TV på två år på grund av att hon är handikappad. I samma ögonblick jag fick höra det, sa jag att vi måste bjuda in henne det första som vi gör.
Hon kom - och orden som föll fick kanske en nyans som kunde tolkas på olika sätt. Vi improviserade ju som vanligt.
I det här fallet tolkade man det kvickt som attan att jag, som gjort röda fjädern för de handikappade, skulle ha burit mig illa åt mot henne bara för hon är handikappad! När det är precis tvärtom.
Då blir man ju lessen dan därpå.

OSCARSSON
Expressen:
Du har ofta sagt att allt skall kunna hända i Hörnan. Varför beklagade du Oscarssons framträdande?

Hyland: Det är riktigt - allt skall kunna hända i Hörnan. Men jag beklagade inte Oscarssons framträdande. Det stod så i tidningen bara. Men jag tycker inte om att umgås i långkalsonger på annandagen.
Hela fallet Oscarsson är en avvecklad historia för mig. Jag vill säga att det är förvånande, och lite generande att reaktionen endast gällt sex-delen av Oscarssons anförande. Det intressanta var hans förslag att ta hit 250 000 färgade människor, men det har ingen debatterat. Kanske för att man inte vill tala om det?

Expressen: Lars Forssell kritiserade hörnan för brist på spontanitet och oräddhet. Vad säger du om det?

Hyland: Lasse Forssells amerikanska jämförelser är ganska löjliga, tycker jag. Han glömde bort att det är fråga om udda program som ligger sent på natten, och att tittaren kan välja mellan sju, åtta kanaler. Forssell får ha sin mening och jag har respekt för vad han tycker, men det tycks mig som om han nödvändigtvis skulle vara ute för att tycka om allting, och det är inte säkert att hans sakkunskap räcker till för alla områden.

Expressen: Du har en massa brev framför dig just nu. Hinner du läsa dem?

Hyland: Jag läser faktiskt alla brev som kommer till Hörnan. Det tar flera timmar om dagen. Folk skriver om allt.
Det är spännande. Man får en väldig kontakt med folket.

Expressen: Tackar de och skäller om vartannat?

Hyland: Det är mest positiva brev. Nu har det kommit några skällbrev också. Efter Oscarsson.

Expressen: Skulle du kunna tänka dig en Hörna med en annan programledare?

Hyland: Javisst, men då skulle det bli ett annat program. Det finns massor av duktigt folk i radio, TV, film och teater som skulle passa.

Expressen: Vad föredrar du, radio- eller TV-Hörnor?

Hyland: Pressad mot väggen skulle jag villa säga så här: Radion är ett självständigare uttryckssätt, artistiskt och konstnärligt mera särpräglat medium än TV. TV är en salig blandning av bio, teater och radio. Det är mera en distributionsform än ett uttrycksmedel.

Expressen: Vad skall du göra i morgon?

Hyland: Då skall jag åka till Radiohuset och bada bastu. Eller spela tennis i Kungliga hallen. Så skall jag sova, äta och titta på julgranen!

Expressen: Är du trött på Hörnan?

Hyland: Nej, det är jag inte! Den är oerhört stimulerande. Och nån gång tycker jag man skall få lov att skryta lite: Det är väl roligt att göra program som fångar en nation på det viset som Hörnan gör!

FÖR POPULÄR...
Expressen:
Är du besviken på den förändrade uppläggningen av Hörnan?

Hyland: Ja, jag tycker inte om att vi kommit dithän att alla sorters människor ner till 7-åringar sitter uppe och ser Hörnan. Jag känner en skyldighet att då ge lite av varje. Ge barnen nånting.
Men det är klart: Jag skulle inte ha något emot att vara mindre populär. Då skulle vi kunna renodla olika programlinjer bättre. Men vi måste göra ett program som alla tycker om, som alla kan samlas kring.
-------------------------------------------------------------
Expressen ¤ Lördagen den 31 december 1966.


Spader, Madame!

1969 kom Svenska Ords revy Spader, Madame! Det musikaliska, hade Hasse & Tage hämtat från kompositören Franz Schuberts rika klassiska verk. För att anpassa anrättningen till lite mer modernt snitt, så anlitades de två herrarna; Lasse Bagge och Gunnar Svensson. Revytexterna bar Hasse Alfredsson och Tage Danielssons signum. I ensemblen fanns flera kända ansikten. Monica Zetterlund (1937-2005), Martin Ljung (1917-2010), Roffe Berg (1926-2004), Egil Johansen (1934-1998), Beppo Gräsman (1931-1969), Ulla Hallin (1939-1970), Lars Bagge (1935-2000), Tage Danielsson (1928-1985), Gunnar Svensson (1920-1995), Sture Åkerberg (1935-1997), Gösta Ekman, Fatima Ekman, Hasse Alfredsson, Grynet Molvig, Kerstin Bagge, Birgitta Andersson, Monica Dominique, Jan Bergnér, Karin Stigmark, Rune Gustafsson, Sven Lind, Runo Ericksson, Jörgen Johansson och Bernth Gustafsson. Spader, Madame spelades in i februari 1969, och hamnade så småningom både på LP-platta och i TV. Och som ni kan se, så finns många av de stora artisterna inte längre med oss idag.

Ikvällens avsnitt av Stjärnorna på slottet berättade Monica Dominique den tragiska historien om paret Beppo Gräsman och Ulla Hallin. Under en depressiv period 1969 begick sångaren i Gals and Pals, Beppo Gräsman livet av sig. Året därpå gjorde hans flickvän Ulla Hallin detsamma.
- Det var en tung tid för oss alla, berättar Monica Dominique.
- Dels var det jobbigt för oss alla som stod dem nära, men även en stor synd och skam för hela Sverige att mista två sådana musikaliskt begåvade personer.


SPADER, MADAME! Svenska Ords Romantiska Revy från 1969, med
texter av Hasse Alfredsson och Tage Danielsson. För de musikaliska
arrangemangen och den musikaliska ledningen svarade Lasse Bagge
och Gunnar Svensson.
-------------------------------------------------------------------------------

ROLF ÅHMANS spelar upp till nyårsdans 1975


ROLF ÅHMANS Orkester från Älvsbyn. Vid nyåret 1974 var vi upp-
bokade fram till nyåret 1976. Jag minns att kapellmästaren Rolf Åhman
tog upp sin stora kontraktspärm för att berätta att: "På nyårsaftonen 1976
spelar vi på Medborgarhuset i Arvidsjaur!" Dessemellan fanns inte många
lediga helger. Men det gick bra. Man var ung, singel och ständigt spelsugen.
1975 spelade vi upp till nyårsdans på det numera nedbrunna danspalatset
Perudden i Svensbyn utanför Piteå. Se annonsen!





ROLF ÅHMANS

¤ Hasse Eriksson, sång, gitarr.

¤ Sune Andersson, sång, gitarr, sax.

¤ Roger Lindqvist, sång, trummor.

¤ Gunnar Sandbladh, sång, orgel, sax, stråkmaskin.

¤ Sven-Åke Andersson, sång, elbas.
-------------------------------------------------------------




Nyårsfirandet 1964/65


-----------------------------------------
Piteå Tidningen den 4 januari 1965.

"En stor artist har lämnat oss" - Per Oscarsson är borta

På årets sista dag nås vi av ett tråkigt besked. Skådespelaren Per Oscarsson befaras ha omkommit i en villa brand tillsammans med sin hustru Kia Östling. På en plats som heter Bjärka Långöna, beläget mellan Skara och Falköping, finns i dag endast en skorsten kvar som vittnar om den tragedi som utspelats här natten mot nyårsaftonen 2010. De befarade två offren tros med alla sannolikhet vara skådespelarparet Oscarsson/Östling.
Per Oscarsson föddes den 28 januari 1927. Och kom genom åren att bli en av vårt lands mest uppskattade skådespelare. I Oscarssons rollista, fanns såväl djupa som även mer lättsamma karaktärer. I filmen Vaxdockan från 1962 i regi av Arne Mattsson var rollkaraktären av den lite mer udda sorten. När jag såg den första gången etsades den bild som jag länge hade beträffande Oscarsson fast på min näthinna, som en djup, svår, inåtvänd person. Men ack vad jag hade fel. Ett exempel på Per Oscarssons storhet var att han serverade både den djupaste tragedi som lättare komedi på ett trovärdigt sätt.

1978 medverkade Per Oscarsson i Hasse & Tages Picassos Äventyr. Han gjorde även en insats i kultförklarade Göta Kanal 1981. Mitt allra första starka minne av "den där Oscarsson" tilldrog sig en Annandagjul 1966. Det var då som Per Oscarsson orsakade ett av TV:s största skandaler, enligt många puritaner. Hans sexualupplysning i en diretktsänd Hyland hörna skakade Sverige i dess grundvalar för lång tid framöver. Från den stunden blev Oscarsson den där "fula gubben" i mångas ögon.

Oscarsson medverkade också i regissören Jan Troells Här har du ditt liv inspelad 1966 i bl. a. Norrbotten. Biosuccén Änglagård 1992 hade även den Per Oscarsson i sin rollista. 1982, 1984 och 1988 spelade Oscarsson polischefen Gustaf Jörgensson i en thrillerserie som gick på bästa sändningstid i vår television.
Per Oscarsson spelade även med i 2002-års Julkalender Dieselråttor och Sjömansmöss. En roll långt från portvakten Lundgren i Vaxdockan fyrtio år tidigare. Bredden på hans insatser på scen och film var alltså stor. Det är därför med stor sorg och saknad som nyheten om hans bortgång väcker sådana känslor.
---------------------------
Roger.


Per Oscarsson (1927-2010).


Per Oscarsson
i filmen Svält från 1966.


I filmen Vaxdockan från 1962 gestaltade Per Oscar-
sson en udda figur som förälskat sig i en skyltdocka.
För regin stod Arne Mattsson.
-----------------------------------------------------------------
Bilder: www.aftonbladet.se / www.lovefilm.se / www.torontopics.com


2011, 2011, 2011, 2011...Skriv pojk, skriv!

Nu gäller det snabbt som tanken att memorera in det nya årets siffror. För tänk så många gånger man råkat "halka" med pennan och vips har det blivit helt galet. Så återstoden av den här dagen kommer att ägnas åt hemläxa. Jag sitter i skolbänken och magister Sundén pekar mot mig med sin fruktade pekpinne och ryter:
"Nu skriver Roger siffrorna 2 0 1 1 på svarta tavlan sjuhundratrettiotretusenfyrahundragånger....SESÅ! SKRIV POJK, SKRIV.....!"
2011, 2011, 2011, 2011, 2011, 2010 Förlåt, 2011, 2011, 2011, 2011, 2011, 2010 Förlåt igen, 2011, 2011, 2011, 2011.........




RSS 2.0