Roger Lindqvist

Piteå museum

 

 

 

 

 

Foto: Roger Lindqvist  

Annonser / 1923

 

 

NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Den 23 november 1923.

Parkkvällspremiär / 1966

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 21 juni 1966.

Sessan...

 

En röd, blöt och mjuk liten nos,

som jag alltid fann en slags

barnslig glädje hos.

Lite skygg men ändå så varm,

där hon låg spinnande

på min ena arm.

En stor vuxen karl

ska inte alls gråta,

men i detta tråkiga fall

får ni faktiskt förlåta.

En trogen vän försvann igår,

inte undra på att det kom en tår.

 

Roger Lindqvist.   

Olof Selenius, Piteå

I dag gjorde jag ett besök på Piteå museum. Jag "fastnade" en stund vid Joel Berglunds efterlämnade klippböcker. På väggen i muséets bibliotek hängde ett färgfotografi av en av vår stads profiler, Olof Selenius. Tyvärr kan jag inte hans levnadshistoria så här på rak arm, men jag tror att han var kantor i Piteå stads kyrka. Ett foto som jag var tvungen att delge någon eventuell läsare av denna blogg.

 

Olof Selenius.  

 

 

Sundsgatan - nöjescentra i Piteå / 1966

Valle Öhlund, Bölebyn, har bil, en stor fördel. Han och Roland Öhlund, Öjebyn har fluktat in två brudar, Ann-Britt Ceder och Gun-Britt Billeskans Piteå.

 

Polisen har besvär med trafiken på det stora ströget Sundsgatan. Man frågar sig: Försvinner trafiken om det byggs en danslokal?

 

Det här liknar pyton men vad skall vi göra, säger Kerstin Jonsson, Pite-Långnäs och Kerstin Viklund, Svensbyn. Elever vid Grans Lanthushållsskola.

 

I porten sitter de och brudarna passerar i en ständig ström förbi. Ingen tycker det är kul, inte heller Roger Viklund, Älvsbyn och Anders Holmgren från Rosvik. Skolelever vid Strömbacka.

 

Sundsgatan, Piteå. Ungdomar i ständig ström efter stans huvudstråk, en vanlig onsdagskväll.

 

------------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 15 oktober 1966.

 

 

- BIRKARLEN ÖPPNAR SINA PORTAR FÖR PITEÅ-UNGDOMAR -

 

 

Ikväll onsdag, öppnas restaurang Birkarlens festvåning för ungdomsdans. Där finns ett diskotek, som står till ungdomarnas förfogande. Bilden: klubbordföranden Monica Marklund och "kavaljeren" Dick Öhman är jätteglada att de äntligen fått en klubblokal.

 

-----------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 26 oktober 1966.     

60-årsjubilerande församling i Älvsbyn / 1966

Pastor O. A. Agstam med hustrun Elsa, kantor i församlingen.

 

Älvsby missionsförsamling har i 60 år i stort sett framgångsrikt arbetat för den fria kristna verksamheten och ett ständigt växande barn- och ungdomsarbete även om motgångar har funnits att övervinna. Trosvissheten, inspirationen och kraften att driva verket vidare har aldrig saknats. Till församlingens verkliga trotjänare hör makarna O. A. och Elsa Agstam som sedan 1948 har varit verksamma i församlingsarbetet - pastor Agstam också i predikoverksamheten och fru Agstam som församlingens kantor.

 

-----------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 28 oktober 1966.

"Spegelgrimascher"

Norah gör spegelgrimascher strax innan tandborstningen i går...

 

...kanhända att det gör borstningen lättare, vad jag förstår...

 

-------------------------------------------------------------------------------------

Grimaschtandborstningsfotograf: Roger Lindqvist.

Kronojägaren, kraftkarlen, soldaten m.m. LUDVIG ENGLUND

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 17 juni 1953.

 

 

LUDVIG ENGLUND (1873-1957) var född i Hemmingsmark, men med rötter i Blåfors, Byske församling, Västerbotten. Ludvig var kusin till min farfar Amandus Lindqvist (1886-1965).

Roger.

Storforsolyckan den 29 oktober 1923

Den 29 oktober 1923 mötte sju personer drunkningsdöden, när ångfartyget "Lövholmen" sjöng vid Storforssågen inte så långt från mitt föräldrahem i Hortlax. Det var en förfärlig olycka som gav eko över hela vårt land. Av de sexton passagerarna miste sju personer sitt liv. Däribland en släkting till mig, 23-årige Åke Lindkvist boende i Storfors. Åke var tremänning till min far, John Lindqvist, och deras fäder var alltså kusiner. Min pappa som var född året 1923, den 19 februari, hade av naturliga skäl inget som helst minne av händelsen. Men det kan tänkas att de två äldsta syskonen, Ingvar, f. 1911, samt Erik, f. 1912, upplevde detta ur ett mera vuxet perspektiv. Det var inte förrän i vuxen ålder som jag lärde känna historien om vad som egentligen hände den där oktoberskvällen vid 18-tiden, när ångfartyget så ödesdigert stötte ihop med en timmerflotte. Piteå-Tidningen gav ut ett extranummer, där man noggrant följde upp händelsen. Piteå-Tidningen vars politiska färg var klart röd, (socialdemokratsikt), slog upp olyckshändelsen på ett betydligt större sätt än lokalkonkurrenten, Norrbottens Allehanda, vars politiska inriktning gick tvärt emot PT:s. Allehanda gav de högersinnade sin röst. Den text och bilder som publiceras på bloggen, är alla hämtade ur Norrbottens Allehanda, okt./nov. 1923. Detta eftersom jag tyvärr inte äger tillgång till 1923-års årgång av PT.

 

Onsdagen den 31 oktober 1923 berättas i Norrbottens Allehanda om den

tragiska olyckan där sju personer miste sina liv.

 

Så här beskrevs händelseförloppet några dagar efter olyckan:

 

Ångaren som kl. 6 på aftonen avgått från S. J.s Slipsfaktori till Storfors och Bergsviken med en kontingent arbetare, hemmahörande i dess trakter hade nämligen kolliderat med en utanför Storforssågen liggande timmerflotte och gått till botten. 12 sågverksarbetare o en dam, samt ångbåtens befälhavare kapten J. E. Viklund, maskinisten F. O. Bergman och dennes 13-årige son Göran, som även tjänsgjorde på fartyget.

 

De förolyckade:

 

¤ Fröken Elma Hortlund, Storfors, född den 17 oktober 1896 dotter till sågverksarbetaren Leonard Hortlund, Hortlax.

 

¤ Lars Nordström, Degeränget, född den 16 mars 1878, efterlämnar hustru och tre barn.

 

¤ David Nordström, son till ovan Lars Nordström, född den 5 november 1908.

 

¤ Karl Algot Hellgren, Bergsviken, född den 14 augusti 1878, efterlämnar hustru och fem barn.

 

¤ Johan Albert Svensson, Bergsviken, född den 22 juli 1889, efterlämnar hustru och tre barn.

 

¤ Johan Axel Eriksson, Bergsviken, född den 9 juli 1893, efterlämnar hustru och två barn.

 

¤ Åke Valdemar Lindkvist, Storfors, född den 29 november 1900, son till jordägaren J. E. Lindkvist, Bergsviken.

 

 

NORRBOTENS ALLEHANDA ¤ Måndagen den 5 november 1923.

 

I Norrbottens Allehanda, gjordes ett upprop att vara de olycksdrabbade familjerna till hjälp i den svåra stund som rådde.

 

UPPROP: Räck de genom Storforsolyckan nödställda en hjälpande hand!

I denna värld synes intet varaktigt, varje ögonblick öppnar nya gravar, än i luftens regioner, än i havens djup, allt är som en brusande strömmens böljor, jagande varandra...

Som en löpeld har nyheten om den sorgliga dödsfärden å Pitefjärden gått, ej endast över vår ort utan över hela landet, uppskakande och upprörande sinnena i högsta grad. Fäder hava slitits bort från sina hustrur och minderåriga barn, lvenadsglada ynglingar, kanhända familjens enda ekonomiska stöd, ha fått dela sina äldre arbetskamraters olycksöde, ja i en familj har såväl far som son lämnat sina anhöriga i djupaste sorg. Tretton barn och fyar hustrur stå spörjande och sörjande sina fäder och män, vilka så oförmodat, och som man tycker, även hänsynslöst försvunno därnere.

 

Fattigdomens och armodets spöke kommer förvisso av naturlig anledning att inom kort träda över tröskeln i de redan förut i sorg försänkta arbetarhemmen, och bidraga till att göra sorgen dubbelt så tung för de efterlevande. Några krystade och utmålande ordkombinationer giva dock så ytterst liten hjälp och lindring; den hemska händelsen i all sin nakenhet talar nog bäst sitt eget dystra språk. Det är därför i medlidsamhetens tecken och intresse, Norrbottens Allehanda ödmjukt vågar vädja till den stora allmänhet, som med fasa inför den sorgliga olycka, ryggat tillbaka inför dess vidd, att i möjligaste mån räcka en hjälpande hand åt de efterlevande för att i den omfattning, som möjligen finnes, trygga deras existens eller åtminstone linra armodet och sorgen, vilken strävan för övrigt av statsmakterna borde kraftigt understödjas.

 

Bidrag, som med största tacksamhet emottagas, kunna inlämnas direkt å Norrbottens Allehandas exp. eler också pr. post under adr. "STORFORSINSAMLINGEN" Norrbottens Allehanda, Piteå - Gåvornas fördelning kommer sedan att ske i samråd med kyrkoherde A. Wännman, Hortlax, som välvilligt ställt sig till förfogande härför. Teckningslistor finnas utlagda i härvarande banker jämte annorstädes, såväl i staden som på landsbygden.

------------------------------------------------------------------

NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Måndagen den 5 november 1923.

 

- BEGRAVNING PÅ STATENS BEKOSTNAD -

Det torde nu kunna tagas för givet, att Storforskatastrofens offer komma att begravas på statens bekostnad. Järnvägsstyrelsen har de senaste dagarna haft frågan härom under behandling och därvid bl a inhämtat förvaltare Emanuelssons mening, vilken på det livligaste tillstyrkt ett sådant arrangemang. Järnvägsstyrelsen väntas också redan idag ingå med framställning till k. m:t, som har att fatta beslut i ärendet. Att regeringen tillmötesgår järnvägsstyrelsens framställning faller av sig självt.

 

Två av olyckans offer, Lars Nordström i Degeränget och hans son David, jordfästas i morgon middag kl. 1 i Öjeby kyrka, medan stoftet efter fröken Hortlund redan i går vigdes till gravens ro i Hortlax kyrka. De fyra övriga från Hortlax församling - K. A. Hellgren, J. A. Svensson, A. Eriksson och Åke Lindkvist - begravas om söndag. Åt ett av offren för Storforsolyckan, Åke Lindkvist, ägnar en kamrat sin bortgångne vän följande ord:

 

Åke Lindkvst! Bland Dina arbetskamrater var Du känd för Din stora plikttrohet och för Ditt orubbliga lugn. I Ditt hem sysselsatte Du dig på lediga stunder med musik och målning. Nu lever endast Ditt minne, men i Ditt hem har Du efterlämnat ett tomrum, så stort att det aldrig kan fyllas. Blott de alster Du kvarlämnat i form av vackra målningar över svenska samhällen, och i synnerhet över Din hembygd, Storfors, skall påminna de efterlevande om de höga och idéella intressen Du levde för.

 

Ett olycksöde synes ha vilat över släkten till den vid Storforskatastrofen omkomne Lars Nordström i Degeränget. Enligt vad Norrbottens Allehanda erfarit, har nämligen hans farfar, far och två bröder samt nu Nordström själv och hans son omkommit genom drunkning. Fadern och två bröder, som voro fiskare från Lule-Mörön, drunkande under fiske för några år sedan. Lars Nordström har två gånger förut under sina färder på sjön varit i fara att drunkna. Utmärkande för släkten Nordström har varit deras stora kärlek till sjön, i vilken de till slut funnit sitt olyckliga öde.

------------------------------------------------------------------

NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Måndagen den 5 november 1923.

 

 

 

 

 

 

Åke Lindkvist och Johan Axel Eriksson, två av de sju omkomna i båtolyckan.

 

 

 

 

Åke Lindkvists far, Emil Lindkvist (1875-1941), ingick äktenskap 1899 med Alma Wiklund (1876-1962 från Hortlax. I äktenskapet föddes barnen: Bertil (1899-1962), Åke (1900-1923), Vally (1906-?), Håkan Halvard (1911-1912) samt Håkan Ragnvald (1913-1997). Emil Lindkvist jobbade som stalldräng på "Hospitalet" - dvs Furunäsets sjukhus. Emils äldre bror, Ludvig Lindkvist, senare med soldatnamnet Svärd, som därefter antog släktnamnet Englund, var född 1873 och avled 1957. Ludvig Englund var kronjägare, och bodde i Fagerheden med sin familj. Han var en färgstark personlighet, som ägde ordets gåva. Englund bodde sina sista år i en lägenhet i centrala Piteå med hustrun Ester f. Hedlund (1884-1955). Om Ludvig Englunds bravader, har jag författat två artiklar som publicerades i Piteå-Tidningen den 5-10 oktober 2009.

 

Ludvig Englund - föddes i Hemmingsmark med efternamnet Lindqvist. Han blev indelt

soldat med namnet Svärd. Bytte sedan till släktnamnet Englund. Ses här på en

bild på sin 60-årsdag när han blev livligt hyllad, med sång av skolbarn, flaggor och

hyllningar av många slag. Englund var farbror till Åke Lindkvist och bror till Emil

Lindkvist, Storfors. Bild: Norrbottens Allehanda - 1933.

 

--------------------------------------------------------------------------

 

 

-------------------------------------------

 

 

Postexpeditionen, Hortlax / 1965

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 7 januari 1965.

UNO-X Strömnäs, Piteå / 1965

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 7 januari 1965.

Ny syn på "popen". Intresset stiger för jazzmusiken. / 1965

På bilden ser ni en av medlemmarna - Jerry Bergman - i Dixa Quintas orkester,

ett av de nya unga banden på Piteås pophimmel.

 

Pop är ett omdebatterat inslag i musikvärlden. Omdömen som: "en popgala är liktydigt med ett extatiskt maranatamöte" har framskymtat i debatten och likaså har det sexuella betonade i sångtexter och artisternas plastik med skärpa betonats. Vad som minst har varit föremål för "skarpsyn" är popmusiken själv. En av dem som sociologiskt studerat popmusik och ungdomens beteende inför musiken är fil lic Bertil Sundin. Han konstaterar: För barnet - ungdomen tycks inte skolan bjuda tillräckligt musikalisk stimulans utan eleverna lever i två ofta helt skilda världar: skolans och fritidens. Det är nästan en truism att man kallar fritidens popmusik torftig men samtidigt måste fylla ett musikaliskt behov som inte tillfredsställs på annat sätt. Det är beklagligt att man på pedagogiskt håll fastnat i ett synsätt på popmusiken som skadlig och smakförsämrande.

 

Jazzen har fört en tynande tillvaro de senaste sex sju åren. Nu lär det emellertid ljusnat betydligt på fronten. Ännu så länge finns dock bara en jazzklubb i Norrbotten - i Luleå - men där är både verksamheten livlig och intresset stort.

    - Vi strävar efter att få jazzen lika populär som popen är idag, säger ordföranden i Luleå jazzklubb K-G Morin.

 

Popbanden har växt upp som svampar ur backen. På bilden ses ett av Piteås många

band med en sättning som går löst på sådär 30.000 kronor. Det är Dixa Quintas och

grabbarna är fr. v. Roland Boström, Christer Odepark, Jerry Bergman, Leif Lindgren

och Ronald Höglund.

 

--------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Januari 1965.  

TELSTARS spelar i Piteå sporthall / 1966

 

Det var populärt för en tid sedan med s. k. All-Star-band inom jazzmusiken. Den musik som idag är den populäraste på dansställen runt i landet, popmusik som går att dansa till med ett och annat inslag av hårdsvängande Rytmh & Blues, har sitt eget "All-Star-Band" - THE TELSTARS. När trumpetaren Gösta Nilsson och tenoristen Rolf Bäckman 1963 bildade The Telstars ville man presentera något helt nytt. Vad man visste var att danspubliken hade tröttnat på den stil de flesta dansbanden företrädde - för mycket jazz och den genuina gitarrpopen som just då slagit igenom kunde man stå ut med under en scenshow men knappast en hel danskväll.

 

Det Gösta och Roffe presenterade vid premiären 1963 i Sundsvall visade sig vara en fullträff, precis vad publiken ville ha. Ett blåsband som vågade sig på den nya popmusiken och även att stuva om gamla jazznummer så de blev dansbara. Under de år som gått sedan starten har besättningen på en del instrument hunnit bytas ut, men idag är det lite svårare att tänka sig några byten. The Telstars består helt enkelt av några av landets bästa musiker och det är verkligen inte lätt att hitta ersättare för exempelvis Kjell Öhman, den unge organisten som redan hunnit med att spela in en egen LP eller trummisen Douglas Westlund, som hanterar trummorna vid de flesta grammofoninspelningar som görs idag. Samma gäller för Marcus Österdahl som trots att han bara är 22 år allt oftare hittas i grammofonstudiorna som arrangör och dirigent.

 

En nykomling har man också fått i bandet: Boris Lindqvist som hunnit med det mesta inom show-business. Han var en av våra första "rock-kungar", för några år sedan valdes han av Orkester-Journalen till Sveriges mest lovande jazz-sångare. Han har haft eget band i många år och utvecklats till en allsidig musiker som hanterar de flesta instrumenten. Mycket kan skrivas om The Telstars, men nämnas bör i alla fall deras sensationella LP-skiva "The Telstars playing pop-jazz", som gett orkestern internationell ryktbarhet och massor av anbud, närmast åker killarna till Tyskland i slutet av juni, för att göra TV-program.

 

-----------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 27 maj 1966.

 

 

 

The Flames - Piteå / 1966

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 3 juni 1966.

STRANDS GLASS - Piteå / 1966

 

 

 

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Sommaren 1966.

BP - Jävrebyn

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 11 juli 1966.

Polisen i Piteå / 1966

Poliskonstaplarna P. G. Lundh och Rickard Grandin efter en rutinundersökning.

----------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 1 augusti 1966

Bo "Kasper" Sundström - "Söndagsskoj med undulaten Pelle"

Bo Sundström, 5 år, är den yngste deltagaren. Han var förresten riktigt duktig när man

skulle skrämma tomten. Här visar Bo upp en teckning ur den stora brevhögen.

-------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 26 november 1966.

TOP -66

 

-------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 19 oktober 1966  

18-årige Jan upplöser sin förening...

Jan Lundqvist, 18 år, har klubbat och därmed är Källbo djurskyddsförening

upplöst. Han har varit föreningens ordförande sedan starten för 8 år sedan.

--------------------------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 3 december 1966

Munksunds hornmusikkår

Martin Hammarstén t.v. och kollegan Oskar Pettersson är två verkliga veteraner i

Munksunds hornmusikkår. Den bildades redan 1920 men då som sextetten "Lyran".

------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Oktober 1966

Dödskrasch på Bergsviksbron / 1966

BIL SPETSADES PÅ VÄGRÄCKE -

ARJEPLOGSYNGLING DÖDSSKADADES

 

Den 18-årige Arjeplogsynglingen, Bo Roger Wännström avled av de skador

han ådrog sig i bilolyckan.

 

Affärsbiträdet Bo Roger Wännström, 18 år, från Svannäs, Arjeplog, skadades till döds, när en av honom förd personbil spetsades på broräcket till Bergsviksbron intill Piteå. En passagerare, Jan Ivan Wännström (kusin till den omkomne), 18 år, som satt bredvid honom i förarsätet fick en kraftig chock, men klarade sig i övrigt ifrån den svåra kraschen med lindriga kroppsskador. Olyckan inträffade vid 24-tiden natten mot måndagen. De två ynglingarna hade under söndagen kört en släkting till Skellefteå. På hemvägen till Arjeplog gjorde de en avstickare till Piteå. Det va när de två åter åkte mot Arjeplog som olyckan inträffade.

 

Vid tillfället rådde tjock dimma och sikten var mycket dålig. I kurvan strax innan man kommer upp på Bergsviksbron fick Wännström en kraftig sladd. När han skulle häva sladden kom bilen för långt ut till vänster och spetsades på broräcket. En lång järnbalk trängde in genom vänster dörr, krossade förarsätet och fortsatte ut genom durken. Wännström som träffades av järnbalken fick svåra buk- och bäckenskador. När Wännström i ambulans kom till Piteå lasarett var tillståndet mycket kritiskt och han levde endst några minuter. Bo Roger Wännström sörjes närmast av föräldrar och två bröder. Passageraren Ivan Wännström fick kvarstanna på lasarettet för observation.

 

Järnbalken trängde in genom vänster dörr, krossade förarsätet och fortsatte ut

genom durken. Wännsträm ådrog sig svåra buk- och bäckenskador. Han avled

senare på Piteå lasarett.

-------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 6 eptember 1966.

Tidningsrummet, smockat med nyheter från förr

Tidningsrummet, fyllt av (inaktuella) nyheter från anno dazumal.

 

Vägg i vägg med tidningsrummet, finns det här rummet med många fina böcker.

 

På Adrian Wennströms väg ute på Framnäs, ligger ett vitt stenhus kallat Södergården. Husets innandöme, är ett eldorado för den kunskapstörstige, härinne kan man verkligen släcka sin nyfikenhet. Men det kan också bli tvärt om: man vill veta ännu mer. Efter de fyra väggarna i rummet, ligger pressläggen staplade på varandra, årgång efter årgång. Vill man exempelvis veta vad ens gamle farfar växte upp i för värld, så kan man ta fram Norrbottens-Posten från slutet av 1890-talet, och liksom "drunkna" i fantastiska annonser och nyheter som var en värld så långt från vår egen. Vill man återuppleva 1960-talet, då plockar man ner en inbunden årgång från 1966, och där läsa och begrunda vilka sorts nyheter som var på allas läppar då. Det är lätt att 3-4 timmar liksom bara försvinner när man börjar plöja igenom detta. Man glömmer helt enkelt tid och rum.

 

-------------------------------------------------------------------

Foto: Roger Lindqvist   

 

 

Tommys poptett / 1966

Parkkvällsfinal i Nyfors med parkvärden Bosse Löfbom här under en mini-intervju

med 5-åriga Åsa Bohman, Boliden, som under finalkvällen tog publiken med storm.

I bakgrunden, Tommys Poptett, Norrfjärden.

 

------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 20 augusti 1966.

 

 

TOMMYS POPTETT - andre man fr v ses Conny Danielsson, spelade i Kjell-Bertils under

ett tiotal år. Connys instrument var saxofon och gitarr. Längst till höger, Erik Lundberg,

trummis i Kjell-Bertils, något år före min början i bandet. /Roger    

Bensinpris 1966, Uno-X - Piteå

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 25 augusti 1966   

ÄLVSBYN: Familjeval - Festival / 1966

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Juni 1966

Chris Quintos / 1966

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 22 april 1966 (dagen därpå fyllde min syster Gerd 18 år)

The Jayhawks - Långnäs / 1966

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 15 april 1966

The Flatters / 1966

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 5 april 1966

Sten & Stanley - Forum, Älvsbyn / 1966

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 6 april 1966   

The Trappers - Långnäs / 1966

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 6 maj 1966

Toppartist gör norrturné. Emile Ford & Yngve Forssélls / 1966

Fr. v Yngve Forsséll, Ann-Christin Hedmark och Emile Ford. I bakgrunden:

mannarna i Yngve Forssélls orkester.

 

Nu har han kommit! Den populäre sångartisten Emile Ford som ska uppträda tillsammans med Yngve Forssélls orkester från Skellefteå i sex veckor framöver. I Pitebygden får vi också chans att höra honom. Ford sjunger till Forssélls på Sporthallen i Piteå i början på februari och på Perudden i slutet på månaden. Han är en glad och sympatisk ung man som tror sej kunna trivas bra i Sverige och som gärna vill pröva på skidåkningens svåra konst så snart han skaffat sej en ordentlig skidutrustning.

    - Det beror ju också på om fritiden räcker till för jag har ett ansträngande schema att arbeta efter, säger han.

    - För ett par år sedan skulle jag inte ha accepterat erbjudandet om spelning häruppe, säger han. Då sjöng jag till egen orkester och fick använda all energi och tid till att utveckla den.

 

Nu har Ford haft tid på sig att utveckla sig själv och nu känner han sig mogen till att sjunga till orkester igen. Numera känner han sig som en artist och inte som en stjärna.

 

ANLAG

Emile Ford föddes på Bahamas, Västindien 1937. Hans föräldrar kom från Brittiska Guyana och musikaliskt intresse och anlag fanns i familjen. Han morfar var orkesterledare i Paris och hans mor sjöng opera själv började han tidigt att spela klassisk musik, han och hans bror spelade violin. Eftersom Emile hade en vacker tenorstämma föll det sig naturligt att han så småningom alltmer övergick till sången. Ett par år sjöng han i en kyrkokör men till sist fann han sig tillrätta inom poulärmusiken.

 

SUCCÉ

Sitt första framträdande på det området gjorde han på en liten bar i London. Han slog igenom med "Still" och "What do you want to make those eyes at me for". Båda blev enorma succéer och har sålts i miljon upplagor. Själv anser han dock inte att han har haft sitt genombrott än.

    - Jag vill vara en god underhållningsartist och inte en stjärna, säger han.

Framgången med "What do you want to make those eyes at me for" betraktar han därför närmast som ett handikap. Han tycker inte att någon av de skivor som han gjorde under åren 1960-61 är riktigt bra, mer än till arrangemanget.

 

KONTRAKT

Till Sverige kom han första gången 1962, då han uppträdde i två veckor på Gröna Lund. Sedan dess har han alternerat åtskilliga gånger mellan England och Sverige. För närvarande har han ett kontrakt med ett engelskt skivbolag (vilket han inom parentes sagt gärna vill bryta) som går ut vid årsskiftet 1966/67. Då kommer han att teckna kontarkt med det svenska skivbolaget Swe-Disc. Detta bolag svarar för den skivinspelning som han gjorde under sin turné i de svenska folkparkerna i somras och som snart släpps ut, dock bara på svensk marknad. Blir det någon skiva tillsammans med Yngve Forssélls då? Ja, det blir det kanske. Underhandlingar har förts men kontraktet skall inte tecknas förrän man ser hur samarbetet artar sig.

 

HÅRDA ÖVNINGAR

Yngves måste förstås ändra litet på sitt "sound" för att passa till Emile och det stundar hårda övningar inför premiärframträdandet. Ann-Christin, Yngve Forssélls välkända vokalist, skall tillsammans med de två blåsarna Rolf och Gösta Pettersson bilda kör till den stora artistens sång och så småningom skall Ann-Christin och Emile sjunga tillsammans. Det ryktas också om att kontraktet med Norrlandsorkestern skall förlängas ytterligare fyra veckor (sammanlagt 10 veckor).

 

--------------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 21 januari 1966

 

 

 

 

Man måste vara rädd om det käraste man har...

Sessans sista dag...

Ett ömt farväl, innan bilen med Sessan rullar mot Djurkliniken i Öjebyn.

I dag klockan 15.15 lämnade vi över Sessan till veterinären på Djurkliniken.

Sessan föddes i juni 2003, och kom till oss i augusti samma år. Hon skulle ha

fyllt tio år om någon månad. Lillebror Pelle är fortfarande vid liv, och vi hoppas

att det fortsätter på den vägen. Länge än.

 

-----------------------------------------------------------------------------------

 

Nick Borgens / 1997

Trummisen Gunnar Nilsson, spelar idag i Lasse-Stefanz. Gunnar Nilsson ses längst upp till höger. Gunnar har även trummat i Tommy Bergs orkester. / Roger Lindqvist   

Streaplers / 1981

 

Sven-Ingvars / 1967

 

Thorleifs / Norrhult - 1977

 

FIVE TEDDYS / Skara

 

 

Trio me´ Bumba / 1963

 

Magnus kvintett / Mariestad

 

 

 

 

Sven-Erics / Hudiksvall - 1978

 

 

Sten & Stanley / 1963

 

¤ Stanley Gustafsson

¤ Bosse Carlén

¤ Sten Nilsson

¤ Per Nilsson

¤ Ebbe Nilsson

 

 

Pelles / Mariestad

 

 

 

ACCENT / Skellefteå

 

 

Cool Candys / 1976

¤ Sven-Eric Gissbol

 

¤ Karl-Arne Andersson

 

¤ Håkan Ljungkvist

 

¤ Bo Edving

 

¤ Gunnar Wahlgren

 

¤ Arne Hallin

 

1976 efter ca 12 år, slutar gitarristen Arne Nathansohn i bandet. Han efterträds av Bo Edving från Eskilstuna. Arne som i ett samtal berättat för mig, att han blev trött på det ständiga resandet, åkte upp till Öjebyn utanför Piteå, för att på Framnäs lära upp sig till pianostämmare. Arne var musiklärare hemma i Lidköping, samma yrke hade även saxofonisten Håkan Ljungkvist i den kommunala musikskolan. En smått kuriosa sak kan också passa på att här nämnas. Organisten Karl-Arne Andersson spelade i många år med Cool Candys. När han så småningom beslutade sig för att sluta, omkring 1973, så efteträddes han av Tillbjörn Persson. När Persson också säger sitt tack och adjö, så kommer en annan Karl-Arne Andersson in i bandet. Andersson - den nye - spelar exakt samma instrument som Karl-Arne - den gamle - dvs klaviatur.

 

Roger Lindqvist       

 

 

INGMAR NORDSTRÖMS - Växjö / 1971

 

 

BEATMAKERS & BORIS

 

 

 

 

 

Berth Idoffs orkester / Bromölla

Berth Idoffs året 1967.

 

Berth Idoff på den singel som spelades in 1967 på Cool Candys-trummisen

Einar Svenssons bolag Anette. Svensson står som upphovsman till låten:

"Inget går upp mot dom svenska killarna".

 

BERTH IDOFFS bildades 1955 av Berth Idoff. Under 1960-talet tillhörde gruppen ett av det mest populära bandet i mellersta delen av landet. Ett klart bevis på detta, var att bandet hade 250 spelningar inprickade på sin spelplan. 1974 överlät Berth Idoff orkestern åt sångaren Conny Nilsson och trumslagaren Göte Färm. År 2000 tog Berths son Marcus över bandet, som än i dag efter 58 år fortfarande spelar upp till dans. Dagens "Idoffare" är:

 

¤ Charlotte "Lotta" Idoffsson

¤ Patrik "Palle" Ohlsson

¤ Henric "Hebbe" Svensson

¤ Marcus "Idoff" Idoffsson

¤ Fredrik Ohlsson

 

Ännu en vinyl inspelad på Anette-bolagets etikett / 1967.

 

--------------------------------------------------------------------------------------------

Roger Lindqvist   

TELSTARS / 1967

 

¤ Marcus Österdahl

¤ Boris Lindkvist

¤ Rolf Bäckman

¤ Douglas Westlund

¤ Gösta Nilsson

¤ Kjell Öhman

 

TELSTARS fanns åren 1963-1979. Kompade en rad av våra mest namnkunnigaste artister på deras folkparksturnéer. Ett känt ansikte i bandet är allsångskapellmästaren Kjell Öhman. Trummisen Douglas Westlund har suttit bakom sitt trumset i olika underhållningsprogram i TV genom åren, också han ett känt namn, liksom Boris Lindkvist "Rock-Boris",  som tillsammans med Telstars gjorde  låten: "Håll dig till höger Svensson", inför högertrafikomläggningen den 3 september 1967.

 

Roger Lindqvist 

 

"Håll dig till höger Svensson!"

 

 

Cool Candys

 

 

Allt för Alla / Boden

 

¤ Tommie: bas, barytonsax, sång

¤ Ebbe: gitarr, trummor, sång

¤ Ivan: tenor-barytonsax

¤ Lars: alt, tenor, barytonsax

¤ Anders: orgel

¤ Bennet: trummor, trumpet, sång

 

-----------------------------------------------------------------------------------

 

Alexander / Umeå

 

¤ Magnus Bergner - bas, sång

¤ Mikael Sävenstedt - gitarr, sång

¤ Rolf Lind - trummor, sång

¤ Pär-Olof Johansson - sax, sång

¤ Johnny Holmgren - klaviatur, sång

 

ALEXANDER från Umeå, bildades 1972 av fem rutinerade musikanter. Saxofonisten Pär-Olof Johansson med et förflutet i Yngve Forssélls orkester, är en av Norrlands bästa i sitt slag. P. O. Johansson är också en driven jazzaxofonist som visat framfötterna under den jazzfestival som brukar gå av stapeln på Universum i Umeå. I en tidningsartikel i Piteå-Tidningen den 5 januari 1974, presenteras medlemmarna på följande sätt och vis:

 

Rolf Lind - fotograf, trumslagare, sångare, dragspelare och energiknippe. (Kan behövas i dessa dagar...) Har länge varit ansedd som en av Norrlands bäste trumslagare, 1964 med i Columbus-sextetten med förträfflige dragspelaren Eskil Columbus. Orkestern korad till Sveriges 3:e bästa dansband i Sveriges Radios tävling. Fixar Alexanders engagemang.

 

Johnny Holmgren - bilmekaniker, organist, gitarrist, sångare. Låtskrivare. Fixar bussen. Egna band i många år. Vinner talangjakter vartannat år, och har plattat till sig i eget namn förut.

 

Mikael Sävenstedt - vpl, gitarrist, trumslagare, sångare. Spelar på 15-årig Les Paul gitarr den andra i ordningen, då han sålde sin förra till Mouth and MacNeal. Specialicerat sig på gitarrpickin md vänsternfeeling så att korna råmar och det blir liv på höskullarna.

 

Magnus Bergner - ingenjör, cellist, gitarrist, sångare, basist, i alla tonarter. Fixar stämmor. Sjunger åt stratosfär hållet trots sin längd och når verkliga höjder på lördagarna. Frisyr a la David Bowie men uppträder i övrigt ganska städat utom på scenen förstås!!!

 

Pär-Olof Johansson - folkskollärare, musiklärare under utbildning, saxofonist, flöjist, pianist, dansör i klassrummet. Riksbekant genom Umeå Storbands LP som delvis ordnade in honom på musiklärarutbildningen. Trots en imponerande matchvikt, rör han sig smidigt över de flesta hinder. Har nyligen börjat med squasch.

-------------------------------------------------------------------

Piteå-Tidningen / Roger Lindqvist     

Polarna med Jörgen Edman

 

¤ Kjell Mattisson - bas

¤ Göran Forss - gitarr, sång

¤ Jörgen Edman - sång

¤ Janne Holmberg - trummor, sång

¤ Pär Björck - klaviatur, sång

 

Basisten Kjell Mattisson liksom sångaren Jörgen Edman hade båda ett förflutet i bandet Beatmakers, innan sin början i Polarna. Beatmakers en gång bildat av trombonisten Olle Holmqvist, bördig från Skellefteå, och där även en viss Rock-Boris Lindqvist också låtit sin stämma ljuda. Gitarristen Göran Forss, var popbandsmusiker i New Generation under 60-talet, innan han blev dansbandsmusiker på heltid. Trummisen Janne Holmberg, född i Boden, och utbildad vid Framnäs folkhögskola (utanför Piteå) på slagverkslinjen, spelade i det lokala bandet "Domnivet" från Boden, innan sin professionella karriär. Återstår då Pär Björck, som tillsammans med Monica Carlsson, hustru till sångaren Sten Carlsson i Salta Mandlar, skrev många av gruppens låtar. Inte bara åt Polarna, det skrevs även åt andra band i samma genre. Polarna med Jörgen Edman var mycket populär i Piteåtrakten. Gruppen spelade många gånger på Perudden utanför Piteå. Polarna hade hela landet som sitt arbetsfält, och tillhörde dansbandseliten under det ljuva 1970-talet.

 

Roger Lindqvist   

 

 

Curt Haagers / Göteborg - 1973

 

¤ Robert Löfvendahl (tidigare Andersson) - sång. Medlem: 1970-1977

 

¤ Hans Ramberg - trummor. Medlem: 1966-2006

 

¤ Jan-Erik Knudsen - trumpet, sax, sång. Medlem: 1968-2006

 

¤ Erik Nordström - sax. Medlem: 1969-1977

 

¤ Jan Gunér - bas, sång. Medlem: 1968-1981

 

¤ Roger Lundgren - gitarr. Medlem: 1966-2006

 

¤ Jan Frealdsson - dragspel, piano. Medlem: 1969-2006

 

CURT HAAGERS bildades 1966 under namnet "Five Spots", senare namnbyte till "Curt Haagers med Else-Marie". Så småningom kort och gott, "Curt Haagers". På den LP som visas härovan, ses sångaren Robert Löfvendahl, tidigare med efternamnet Andersson. Robert var före sin tid med Curt Haagers, medlem i välkända Streaplers även de från Göteborg. LP-inspelningen gjordes den 8-9 maj 1973, på skivbolaget Odeon. Mellan åren 1978-1999 låg Curt Haagers hela 16 gånger på den åtråvärda Svensktoppslistan. En av de större hitsen, var "Fågeldansen" som letade sig in på listan 1982, men då med sångaren Sven-Eric Gissbol vid mikrofonen. 1988 gjorde gruppen åter ett besök, då med "När du går över floden", en låt som väl de flesta förknippar med Pelle Karlsson, med hemvist i Pingströrelsen. Den väckte stor uppmärksamhet när den kom, och i olika veckotidningar fick bandet förklara sitt låtval. Sven-Eric Gissbol var tidigare sångare och basist i Cool Candys från Lidköping. Han axlade förre sångaren Jan Gunérs mantel 1981. Den sistnämnde kom senare att jobba tätt ihop med Galenskaparna och After Shave, då som musiker.

 

Roger Lindqvist      

Bengt Bedrup / 1967

 

 

Zam Hultins / Falköping - 1981

 

Gissbols / Halmstad - 1977

Sven-Eric Gissbol (andre man fr. v.) slutade i Cool Candys efter nio framgångsrika år.

1977 bildade han dansbandet Gissbols. Han har själv berättat att bandet lyckades inte

fullt ut. Man kom mitt i den discovåg som då rådde. En LP på bolaget Frituna blev

resultatet. Bandet lades ner, och Sven-Eric fick plats i Curt Haagers där han kom att

stanna i över tjugo år. I dag är Sven-Eric pensionär hemma i Halmstad.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

PELLES med Christer Sjögren / 1967

Vinylplatta, inspelad på bolaget Anette, samma skivbolag som Cool Candys låg på. De två

unga herrarna i mitten är fr. v. Göran Lindberg, som en dag blev välbekant sångare

i Tonix från Mönsterås. Bredvid, en ung Christer Sjögren, som 1978 tog steget in i

rikskända Vikingarna.

 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

BARACUDAZ / Örnsköldsvik

 

 

 

Schytts / Göteborg

Bildades 1962 men hette då "Public Killers".

1963 döptes bandet om till "Schytts", efter trumslagaren Yngve Schytt.

 

¤ Yngve Schytt - trummor. Medlem: 1962-1988

 

¤ Kjell Björk - el-bas. Medlem: 1962-1970

 

¤ Roland Hedin - el-orgel, munspel. Medlem: 1962-1985

 

¤ Bosse Dahllöf - sax, sång. Medlem: 1962-2002

 

¤ Tommy Hansson - sax, sång. Medlem: 1962-1976

 

¤ Kent Ahlm - el-gitarr. Medlem: 1964-2005

 

 

 

 

Flamingokvintetten / 1975

 

¤ Åke Andersson - tenorsax, flöjt, klarinett, orgel. Medlem: 1966-1978

 

¤ Hasse Carlsson - sång, kompgitarr. Medlem: 1960-

 

¤ Dennis Janebrink - bas, sång. Medlem: 1960-

 

¤ Boris Estulf - trummor. Medlem: 1963-1993

 

¤ Gunnar Karlsson - sologitarr, sång. Medlem: 1960-1984

 

.....FLAMINGOKVINTETTEN.....FLAMINGOKVINTETTEN.....FLAMINGOKVINTETTEN.....

 

Vikingarna / 1980

¤ Tord Sjöman

¤ Jörgen Arnemar

¤ Börje Gunnarsson

¤ Christer Sjögren

¤ Anders Erixon

¤ Tony Eriksson

 

------------------------------------------------------------

Bjuder hustrun på middag...

Yngve Forssélls orkester - Skellefteå

 

 

MAX FENDERS / 1975

 

¤ Janne Nording

¤ Per-Örjan Ådén

¤ Anders Östman

¤ Mats Långström

¤ Christer Ådén

¤ Theo Lundström

 

¤ MAX FENDERS ¤ MAX FENDERS ¤ MAX FENDERS ¤ MAX FENDERS ¤

 

 

Cool Candys

¤ Einar Svensson - trummor, sång

¤ Arne Nathansohn - gitarr

¤ Carl-Ivar Ivarsson - saxofon

¤ Göte Johansson - bas, sång

¤ Karl-Arne Andersson, orgel, piano

¤ Gunnar Wahlgren - saxofon, orgel, trumpet, sång

 

-----------------------------------COOL CANDYS------Lidköping-----------------

 

Piteå Droskstation / 1954

Sträckan Piteå-Furunäsets sjukhus summa: fyra kronor och sextio öre.

Bilförare: A. Gustafsson, den 19 mars 1954.

 

-----------------------------------------------------------------

 

 

Krister Kreku till minne

Det måste varit någongång under 1991 som jag första gången mötte Krister Kreku. Mitt allra första "komihåg" var hans skratt. Det var inte av denna världen, men jag vet att det var så pass smittsamt att man själv drogs med i det hela. Krister var hjälpredan och alltiallon därute på sjukhemmet. Han skötte om att hämta- och leverera post samt även sköta vissa bankärenden. Han blev en i gänget, på vår Transportcentral, som flyttades från Furunäset över till sjukhemmet, sedan socialstyrelsen beslutat att Furunäsets sjukhus var en skamfläck och genom detta helt enkelt inte fick finnas kvar.

 

När flyttlasset anlände, någongång under våren -91, flyttade vi in i en röd norrbottensgård på sjukhusområdet. Där kom vi att trivas som fisken i vattnet. Så gjorde även allas vår Krister. Han kom punktligt varje morgon, drack kaffe med oss övriga, och samtalade för det mesta om sin snöskoter. När resonemanget om skotern var uttömd för tillfället, övergick diskussionen till att kretsa om mopeder av olika modeller. Krister var mäkta stolt över sin nyinköpta moppe, som han brukade åka iväg med ut på tur. Tyvärr så stals moppen under mystiska omständigheter där den stod parkerad i sitt garage. Krister var inte ledsen så värst länge, "han är jär ju försäkre", som han sa. Så det dröjde inte väst länge innan Krister visade upp sitt nyinköp, under stor muntration.

 

Åren gick, och så en dag i juni 1994 fyllde Krister 50-år. Han blev flitigt uppvaktad, både av oss på transporten men även av alla andra ute "på bygden" där Krister var en välkänd personlighet. Men jag minns att han satte ett speciellt värde på en av gratulanterna. På högtidsdagen anlände överläkaren Frans Hancke ut till vår röda norrbottensgård. Han kom med en bukett blommor till födelsedagsbarnet Krister. Och gissa om Krille blev glad. Ett bevis på att Krister var en poppis figur.

 

Han vurm för mopeder och snöskotrar var välkänd. Han hade även en fin cykel som han använde flitigt när han med ryggsäcken begav sig ut i skog och mark. På måndagsmorgnarna brukade han på sitt speciella entusiastiska sätt delge oss andra, om de älgar och annat knytt som han råkat på under sina utflykter. Krister brukade alltid skicka en hälsning till mig, så fort han bara kunde. När han råkade på min syster, så frågade han alltid hur jag mådde, och som alltid sände han sin hälsning. Nu är Krille borta. Och aldrig mer ska man möta honom ute i "Åjbojn" eller på Hanséns konditori där vi ibland stötte ihop. Men jag kommer alltid att minnas en färgstark man, som gick sina egna vägar och som inte nämnvärt brydde sig om vad folk sa eller tänkte. Han var sig själv i alla stunder. Frid över ditt minne Krister.

 

Roger Lindqvist.

 

Krister Kreku som vi var vana att se honom. På sin packmoppe, pendlande mellan

Sjukhemmet och post- och bankkontoret i Öjebyn. Krister blev 68 år gammal.

---------------------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist / 1999. 

The Who

 

¤ KEITH MOON

¤ ROGER DALTREY

¤ PETE TOWNSHEND

¤ JOHN ENTWISTLE

 

------------------------------------------------------------------

 

 

Jularbo på Ingemar Larssons Cykel & Sportaffär i Piteå...

Tänk en butik med sådan stor och ovanlig sortering som MC, mopeder, cyklar, grammofonskivor och radioapparater. En sådan butik fanns på Storgatan 70 i Piteå, Ingemar Larssons Cykel & Sportaffär med telefonnummer: 122 24.  Bland de vinyler som stod till buds fanns dragspelskungen Carl Jularbo. EP:n bjöd på sådana fröjdefulla låtar som: Konvaljens avsked - Avesta minnen - Stor Ackes polka - Fröjd på vischan. Av dessa fyra melodier, var Jularbo själv pappa till två av dem: Avesta minnen samt Fröjd på vischan. Skivmärket/bolaget hette Cupol, samma bolag som en viss Agnetha Fälskog också låg på en gång innan sin världsberömmelse.

 

Carl Jularbo låg på samma skivbolag som en viss blond tjej från Jönköping -

Agnetha Fältskog. Här fanns även en glad gamäng med rött hår och glest mellan

tänderna: Thore Skogman.

 

Calle Jularbo och andra glada musikanter kunde man hitta hos Ingemar Larssons

kombinerade Cykel & Sportaffär på Storgatan 70 i Piteå.

 

-----------------------------------------------------------------------------------------

 

Papperspåsen som gav upp

I dag, en fridfull dag. Hemma hos Daniel, efteråt en lång promenad. Efter promenaden iväg till stan för att handla. Bl a ett besök hos Andreas på Granngården. Allt gick som smort. Volvon var pigg och alert, jag kände mig pigg och alert. Parkerar hemma vid lägenheten. Tar våra varor, går uppför trappen - det är då det händer. Påsen gav upp, med resultat att varorna däri ramlar ner en efter en. Skit också! Dessa papperspåsar som jag inte alls gillar. Men fråga hustrun, hon älskar dem. Med bilden vill jag härmed visa för världen att: ANVÄND ALDRIG EN PAPPERSPÅSE...!!!!!

 

Tja, så låg de där. Varorna som fick papperspåsen att ge vika. Efteråt när varorna

var satta i kylskåpet frågar Elisabeth om jag sett skinkan. Inte en aning, säger jag.

Jo, skinkan låg vid grannens sparkstötting i snön, kom jag senare underfund med.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Coopforumsvaruinhandlingskatastroffotograferingsfotograferingsgubbstrutt:

JOHNROGERLINDQVISTHORTLAXPITEÅSVERIGEVÄRLDENUNIVERSUM.

NORRLÄNDERS - orkester / Örnsköldsvik

Mitt musikerhjärta brinner för alla dessa band som under många år rullade runt i sina orkesterbussar, korsan & tvärsan, land och rike runt. Jag har själv varit delaktig i turnerandet, spelandet, och den intensiva glädje som det faktiskt var åka ut och under ett antal timmar både spela, och dela den gemenskap det var att tillsammans, som grupp, glädja andra människor. Detta kan ingen på den här orden ta ifrån mig. Och alla ni som (tyvärr) aldrig fick tillfälle, oj, vad jag tycker synd om er, ni missade något mycket värdefullt. 1970-80-talet var en enda intensiv resa mellan olika dansställen. Jag fick aldrig möjlighet att spela på heltid, vilket en gång var mitt mål. Men jag är så nöjd ändå över det jag fick uppleva.

 

Ett band som däremot hade dansmusiken som sitt yrke, var ett gäng grabbar från Örnsköldsvik, Norrländers. Gruppen startade 1968 och hette från början "Knäfelborrarna", vilket har nåt med stiliga mustascher att göra. Från 1988 började bandet att turnera från Kiruna i norr till Ystad i söder. Norrländers gästade ofta Piteå, där Perudden var ett av deras stående nedslag på turnéerna. Även Piteå Folkets hus gästades då och då av Ö-viksgubbarna. I en orkesterkatalog, hittade jag en hel del information om bandet. Och ur den har jag lånat denna text som här nedan följer:

 

"Orkestern bildades mest på skoj för att kompa "Den sjungande polisen" i Ö-vik 1968. Samma år fick bandet sin första offentliga spelning. Det var på Hallstaberget i Sollefteå, och grabbarna spelade en hel vecka. John Sundelins pappa hade ordnat jobbet. "Knäfelborrarna" var orkesterns allra första namn. 1969 ändrades namnet till "Norrländers".

 

NORRLÄNDERS - 1969.

 

Från början spelade bandet mest lokalt runt om i Ö-viks kommun, men med åren utökades orkesterns område till i stort sett hela Norrland. 1988 började Norrländers att spela på heltid, vilket medföljde att man fick spelningar från Kiruna i norr, till Ystad i söder. I starten fick orkestern mycket av sina musikaliska idéer och intryck från Cool Candys. Gruppen blev med åren känd för sitt saxsound, varför de övergick till att spela mycket av Ingmar Nordströms repertoar. Från mitten av 80-talet spelade Norrländers traditionell dansmusik a´la Vikingarna, Sten & Stanley o. dyl.

 

Orkestern har gjort två skivinspelningar (saxgodingar 1 & 2) i Stockholm hos Great Music Production GMP. Detta skedde åren 1978 och 1979. De har medverkat i Riksradions "I afton dans" tre gånger samt spelat i TV vid ett par tillfällen. 1995 spelade bandet in en CD-singel som testades för Svensktoppen.

 

NORRLÄNDERS - 1972.

 

Under sin drygt 30-åriga tillvaro ute på dansbanorna, har det givetvis bytts medlemmar vid några tillfällen. Men originalmedlemmen Douglas Söderlind, som ses längst t.v. på ovanstående bild, har troget kämpat på i alla dessa år som gruppen har existerat. En sann muskersjäl, med ett hjärta som klappar för musik med andra ord. I den tidigare nämnda orkesterkatalogen finns alla medlemmar som en gång medverkat uppräknade. Och vid en närmare titt så är det många namn som susar förbi. Följande musikanter har en gång haft sin plats i orkestern:

 

Bo Afvander - klaviatur ¤ Stefan Andersson - klaviatur ¤ Åke Arvidsson - bas ¤ Ola Berglund - gitarr ¤ Jan-Erik Berglund - gitarr ¤ Kurt-Göran Bladh - trummor ¤ Kjell Edin - bas ¤ Kenneth Edlund - sång, gitarr ¤ Jan Edlund - klaviatur ¤ Dan Hägglund - klaviatur ¤ Lennart Höglund - gitarr, dragspel ¤ Stefan Kristoffersson - trummor ¤ Roland Nordlund - bas ¤ Fredrik Oskarsson - sax ¤ Kjell-Arne Persson - trummor ¤ Björn Sivertsson - dragspel, fiol, gitarr ¤ Erling Unander - bas ¤ Tommy Sjödin-Ekedahl - trummor ¤ Sture Sjöström - trummor ¤ Sam Sundberg - trummor ¤ Johan Sundelin - sång, gitarr ¤ Douglas Söderlind - sax, sång ¤ Sven-Ove Söderlind - sax ¤ Bosse Tjärnström - bas ¤ Lennart Viklund - trummor ¤ Lars Jonsson - sax, sång ¤

 

NORRLÄNDERS - 1970.

 

1970-TAL.

 

 

Två skivinspelningar har Norrländers producerat. "Sax-Godingar 1 & 2" -

kom 1978 resp. 1979. Detta på skivetiketten GMP, Great Music Production.

 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Den 31 december 1986 fanns följande intervju med grabbarna i Norrländers:

 

ATT SPELA ÄR ETT GIFT - En miljon har dansat till Norrländers

 

Norrländers: Douglas Söderlind, Roland Nordlund, Jan Edlund, Kenneth Edlund,

Kjell-Åke Eriksson, Fredrik Oskarsson.

 

För 25 år sedan plockade Douglas Söderlind ihop ett gäng musiker. Då började historien om Norrländers. Sedan dess har en miljon människor dansat till deras musik, 24 medlemmar har passerat revy och fem turnébussar har slitits ut på landsvägarna. Det är siffror som talar för att ett av Norrlands mest engagerade dansband inte har legat på sofflocket och bara ägnat sig åt finlir och det finns fler räkneexempel:

 

KVARTSSEKEL

Varje månad spelar de 28 timmar. I ett kvarts sekel har de turnerat i stort sett varje helg. Kuskat i åtskilliga mil till spelningar överallt mellan Kiruna och Motala närmare bestämt 6.000 mil per år.

    - Att spela är ett gift, konstaterar Douglas Söderlind, som är den medlem som varit med ända från starten för 25 år sedan och vet vad det innebär att ha begär av att spela dansmusik.

    - Varje år säger jag till min familj att nästa säsong ska jag lägga av, men det är omöjligt, försäkrar Douglas.

 

SEX MUSIKER

Dagens uppsättning av Norrländers från Örnsköldsvik består av sex musiker mellan 19 och 42 år. Det är Douglas Söderlind på saxofon och sång, Roland Nordlund bas, Jan Edlund klaviatur, Kenneth Edlund gitarr och sång, Kjell-Åke Eriksson trummor och Fredrik Oskarsson på sax. Gemensamt är att de har dansbandet som sitt stora intresse och Norrländers får ta i stort sett hur mycket som helst av deras fritid.

 

"Det är roligt". "En spelning förgyller tillvaron både för oss och publiken". "Vi träffar mycket folk under turnéerna". "Vi får stort självförtroende". Det är bara några av de många svar vi får på frågan varför de spelar i ett dansband.

 

SOCIAL FUNKTION

    - Många ser ner på den musik vi spelar. Men det är fel att rynka på näsan. Vi har en viktig social funktion. Att få komma ut och dansa är nödvändigt för många, menar Fredrik Oskarsson. Som så många andra dansband har bandet stiliga spelkostymer bestående av svarta byxor och skjorta vit kavajjacka och fluga i satäng. Ett ytterligare, mer orubbligt kännetecken är musikstilen, profilen. Där är det de två saxofonisterna som sätter prägeln.

    - Vi har hört folk kalla oss för gänget med saxofonerna, och det är naturligtvis enbart positivt att folk känner igen oss. Det är ett erkännande, tycker Kjell-Åke Eriksson. Att bli ihågkommen och erkänd av dagens danspublik är nämligen inte det lättaste.

    - Publiken är oerhört kräsen och nöjer sig inte med något halvdant. Repertoaren ska vara den rätta och det ska också låta bra. Annars håller man sig inte flytande, förklarar Kenneth Edlund och berättar att det är ett lagarbete att välja ut de rätta låtarna. Ett rent lagarbete är det också att spela tillsammans i ett dansband. Det är många sociala delar som måste fungera för att själva spelandet ska fungera.

    - Egentligen är det lättast att stå på scenen, säger Jan Edlund på skämt och allvar.

 

De två saxofonisterna, Douglas och Sven-Ove Söderlind skapar det typiska

Norrländers-soundet.

 

Uppmärksammade i lokalpressen hemma i Ö-vik.

 

Norrländers spelplan för den första halvan av 1991.

 

1992.

 

Douglas Söderlind med bandets affisch - jubileumsåret 1998.

 

Jubileumsdans i Moliden.

 

---------------------------------------------------------------------------------------

Tack till Douglas Söderlind för bilderna till denna berättelse.

/Roger Lindqvist.    

 

 

 

Norrländers - dansbandet från Ö-vik

"Norrländers första orkesterbuss" - står att läsa som text till detta foto.

---------------------------------------------------------------------------------

Bilden har jag lånat av DOUGLAS SÖDERLIND - saxofonist och sångare i bandet. Douglas syns som 2:a man från vänster. Douglas Söderlind har även ett förflutet i GOLDFINGERS, också hemmahörande i Örnsköldsvik. Han har även varit medlem i popgruppen THE BOOTS under 60-talet, också från Ö-vik. Norrländers såg dagens ljus 1968 och spelade runt om i landet fram till och med 2000. 1998 firade gruppen sitt 30-årsjubileum.

 

Roger. 

Ingemar Johansson - THE CHAMP

Ingemar Johansson (1932-2009). Världsmästare i tungvikt 26 juni 1959 - 20 juni 1960.

 

------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

En röd klisterlapp som väcker minnen...

Den ser inte mycket ut för världen - den där röda klisterlappen fastsatt bakom ett EP-omslag, en gång inköpt på BELIVA vars adress var hur välkänt som helst, bland alla musikintresserade Pitebor. Storgatan 52 Piteå, med telefon: 130 75. Ägaren Bo Lindvall grundade sin affär året 1957, och som med åren blev en av de mest välbesökta bland affärer. Här kunde man slinka in, för att under trivsamma stunder lyssna på den senaste Tio i topp- Kvällstoppen- eller Svensktoppslåten. Vid spisar-disken tog man hörlurarna medan biträdet därbakom satte på vinylen på skivspelaren. Det var i denna smått magiska affär, som jag 1978 köpte min första videobandspelare. Här köptes även rull- och kassettbandspelare, TV- och radioapparater samt många andra välbehövligheter som fick livet att springa iväg lite fortare. I dag lyser BELIVA med sin frånvaro, detta sedan många år tillbaka. Men varje gång jag har vägarna förbi, kan jag inte låta bli att njuta av dessa fantastiska minnen, samtidigt som jag gärna skulle vilja slinka in, och gå de tre trappstegen ner in i butiken. Den blå mosaiken på ytterväggen med skylten: 52 på väggen, gör ju inte saken sämre, för en kulturjägare som undertecknad. Härmed K-märker jag denna plats för evig tid!

 

Roger Lindqvist, K-jägare.

 

 

 

Den mosaikprydda väggen, med nr. 52 finns kvar än i dag.

 

Belivas entré! I dag finns en annan butik i det en gång så magiska krypinnet.

------------------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.

 

 

Minnen från 1960-talet...

Gerd...

 

Gerd...

 

Gerd...

 

Gerd...

 

Gerd...

 

Gerd...

 

Gerd...

 

Gerd...

 

Gerd...

 

Gerd med sin lillebror...

 

Gerd med sin morfar...

 

Gerd...

 

Gerd...

 

Gerd...

 

-----------------------------------------------------------------

Foton från 1966-68. Fotograf: Henning Höglund.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Piteå hospital & asyl / 1899

 

NORRBOTTENS POSTEN ¤ Augusti 1899.   

Ångaren Piteå / 1899

 

NORRBOTTENS POSTEN ¤ Måndagen den 24 juli 1899.  

Piteå hospital & asyl / 1910

 

NORRBOTTENS POSTEN ¤ Den 7 mars 1910       

Piteå hospital & asyl

C. A. Hedqvist fyller 80 år / 1910

C. A. Hedqvist, Öjebyn.

 

Verksägaren och riddaren C.A. Hedqvist i Öjebyn fyllde i går 80 år och uppvaktades i anledning däraf af sina närmaste släktingar och vänner, från hvilkas sida han blef föremål för en hjärtlig hyllning i form af blommor och lyckönskningar. Kantor Israel Andersson samt hemmansägare August Danielsson i Böle och Arvid Wikström i Öjebyn uppvaktade å Piteå sockens vägnar och framburo kommunens lyckönskningar och tack för jubilarens gagnande verksamhet i egenskap af stor arbetsgifvare och förgångsman på jordbrukets område.

 

En mängd telegram från in- och utlandet ankommo, innehållande de varmaste lyckönskningar. Den gamle patronen är fortfarande frisk och kry och i besittning af kroppens och själens fulla spänstighet.

---------------------------------------------------------------------------

NORRBOTTENS POSTEN ¤ Torsdagen den 3 februari 1910.     

Storfors Folkets Hus

 

Kassaboken för Storfors Folkets hus berättar bland annat ett stycke intressant

folkrörelsehistoria med inslag av en hel del underhållning.

 

I slutet av 1930-talet var det Westerlunds, Koddys trio, Holgers, Westerbergs, Hasses, Ströms, Sigges trio, Nordlands, Pite-kvartetten och Roxy som i huvudsak bjöd upp till dans i Storfors Folkets hus. Det framgår av väl bevarade noteringar över möten, samkväm och danser som Göran Lundberg, Storfors, på sin tid förde över arrangemangen.

 

Den gamla kassaboken bjuder på intressant läsning. Med anteckningar över en del av den verksamhet som försiggick i arbetarrörelsens högborg på Storfors i slutet av 1930-talet och början av 1940-talet. Tack vare noggranna noteringar som Göran Lundberg fört.

 

Om orkestern Nordlands kan konstateras att den växte fram under krigsåren bland en grupp ungdomar i Munksund, vilka spelade dansmusik som låg i tiden. Nordland bestod till en början av sex man. Senare tillkom ytterligare tre musiker. Nordlands fanns även i en "minivariant" med sex musiker. Det första Roxybandet växte också fram under krigsåren, med en uppsättning på sex man som senare utökades till tolv medlemmar.

 

Westerbergs från Piteå anfördes av rörfabrikören Anselm Westerberg, som under ett par decennier med sitt dragspel angav takt och ton på oräkneliga nöjestillställningar runt om i bygden med Westerbergs trio. Där brodern Folke, grundare av Ivab-koncernen, ibland gjorde inhopp som trummis för förstärka gruppen och också för att dryga ut inkomsterna.

 

Det var oftast flera arrangemang varje månad i Folkets hus i Storfors, där kvinnogillet, socialdemokraternas olika organisationer, fackföreningsrörelsen, idrottsrörelsen SAIK fanns bland hyresgästerna. Där hölls också årsmöte med C.A. Hedkvists begravningskassa, Svenska begravningskassan och Svenska centralsjukkassan. Föreläsningar, Finlandsaftnar, filmförevisningar, maskeradbeler och nyårsfester fanns även på bokningslistan för lokalen. Dit kom också revyer och olika artister.

 

Teddy Leif (Leif Petersén) uppträdde vid ett tillfälle. Han var sångare och skådespelare från Göteborg som spelade teater hos Vivan Rydkvist på 1930-talet och hade sedan eget teatersällskap. Han sjöng in skivor under pseudonymen Teddy Leif. Namnet Svallinger finns också antecknat och är förmodligen en trollkarl som åkte runt och visade upp sin fingerfärdighet, trollade fram mynt ur öronen på folk, showade med publiken och under sina samtal hela tiden plockade av dem slips, hängslen, klocka och plånbok.

 

Det berättas också om en turné med Hoffman och framträdanden av Eugen och Waldus. Göran Lundberg har noterat att 9 598 personer besökte de olika tillställningarna i Folkets hus under 1938 och 9 082 personer under 1939. Vid de olika arrangemangen hade det ordnats med kaffeservering. Ett fika kostade vid den tiden 50 öre. Av anteckningarna framgår att det i snitt var 50 personer som varje gång beställde i serveringen. 1/2 kilo kaffe kostade då 1:40 i inköp och et kilo betingade ett pris av 48 öre. För en 1/2 liter grädde betalade Folkets hus föreningen 1:40. Det bröd som köptes in betingade ett pris av 13 till 18 öre.

 

En blandning av pastiller

Det var även god efterfrågan på läskedrycker, bestående av Vichyvatten och Pommac samt sockerdricka som kostade 30 öre styck. Vid ett möte i februari 1939 såldes 30 drickor och gav i inkomst 9 kronor. Vinsten bleb 4:20. Pommac skapades av fabrikör Anders Lindahl som också tillverkade läkemedlet Lazarol och Lazarin (motsvaras av Desivon och Salubrin idag) och tvättmedel. Läskedrycken fick sitt genombrott i början av 1920-talet, och marknadsfördes till en början som ett alkoholfritt alternativ till vin.

 

Det fanns även frukt till försäljning. Den bestod av äpplen. Ett kilo päron kostade 1940 1:30 i inköp, äpplen 90 öre, och apelsiner 80 öre kilot. 1940 var det skralt med bananer till försäljning. Noterat är att 1939 fick föreningen betala 1:70 per kilo. I karamellsortimentet ingick förutom Kinnepastill även pastiller av märkena Läkerol, Pix, Tulo, Tenor, Figaro, Mandarin och Meditol, punschflaskor, 5 öres-, 10 öres- och 25 öres-kola. Det fanns även PK-och Toy-tuggummi, Elitblandning, Kejsarnougat, Pompom, Dacapo och godis av märket Krusko.

 

1905 började Pixtabletten, de första tabletterna för "mun, hals och svalg" tillverkas. Genom uttalanden av sångare, halsläkare med flera fick de stor försäljning. 1913 lärde Wilhelm Ericsson känna ordet pix, latinskt ord för tjära, som fick bli produktnamn för de halstabletter som hade "gummi arabicum" som viktigaste ingrediens och som fick just namnet Pix. 1919 blev Pixtabletten huvudprodukten, och reklamfiguren Pixpojken introducerades. PK står för Philip Knight Wrigley, son till William Wrigley Jr som 1891 startade ett företag i USA, för tillverkning av från början tvål och bakpulver, och sedan tuggummi. Toy började tillverkas 1934 och blev en storsäljare. Produktionen upphörde 1998. År 1909 introducerades Läkerol-pastillen i Sverige och blev en succé. Läkerol finns nu över hela världen.

 

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 24 november 2010.          

"Landstinget bryter mot lagar och avtal" / 1987

Norrbottens läns landsting bryter mot lagar och avtal!

Det gör man genom att låta ca 140 personer på Furunäsets sjukhus gå som vikarier när de egentligen skulle ha fast tjänst.

    - På det sättet blir det vikarierna som får bära kostnaderna för avvecklingen, säger Stig Åkerlund, ordförande för Kommunal vid Furunäsets sjukhus.

 

Stig Åkerlund, ordförande för Kommunal vid Furunäsets sjukhus i Piteå, tycker det är

upprörande att landstinget bryter mot lag och avtal.

 

Kommunal har gått till storms mot arbetsgivaren, landstinget. Stig Åkerlund skräder inte på orden när han berättar om förhandlingarna med landstinget. Om hur besviken han är på de inblandade.

    - De verkar tro att jag ska förhandla bort avtalsrätten för våra medlemmar, säger han och skakar på huvudet åt hela härvan.

Stig Åkerlund, är upprörd över at landstinget bryter mot lagar och avtal. Han tycker det är politiskt generande för alla landstingspolitiker att inte ordna upp problemen.

    - Det är ju ingen konst att avveckla en stor arbetsplats om facker går med på at köra över medlemmarna. Och det vill arbetsgivaren vi ska göra.

 

Tuffa linjen

Men Kommunal (SKAF) kommer aldrig att ge sig, enligt Åkerlund.

    - Vi går den tuffa linjen och kommer vi inte överens går vi till arbetsdomstolen, säger han bestämt.

Det hela handlar om att det idag finns ca 140 vakanta tjänster vid Furunäset. Tjänster som aldrig tillsätts utan som vikarier får gå på år efter år.

    - Vikarie ska man vara den tid som åtgår att tillsätta tjänsten och det är enligt avtal tre till sex månader. Inte som det är på Furunäset, där det finns människor som varit vikarier i 17 år.

 

Orättvisa

    - Vi har människor som går på vikariat och är 60 år. Hade det varit fast anställda hade de nu fått pensionserbjudande, berättar Åkerlund.

    - Det är den orättvisan vi vill rätta till.

Landstinget erbjuder Kommunal 68 tjänster, vilket baseras på slutbehovet de har 1995 enligt avvecklingsplanen. Men det går Kommunal inte med på.

    - Vi hävdar lag och avtal med kraft.

 

Dödläge

När inte Kommunal ville gå med på arbetsgivarens förslag hotade man med att säga upp alla så fort de 140 tjänster som facket kräver fått fast tjänst.

    - Hur det än blir kan vikariesituationen aldrig bli sämre än vad den är i dag. Om än medlemmarna bara får fast anställda en vecka så får de ju åtnjuta avvecklingsförmånerna. Som det nu är kan de skicka hem folk utan att det kostar något.

Stig Åkerlund har blivit anklagad för att vara militant i sitt nit för medlemmarna.

    - Det tar jag som positiv kritik. Jag tror på facket och vill bevaka människors intressen.

 

Om hur det går för Kommunal återstår att se. Förhandlingarna har överförts från lokal till central nivå, men förhandlingarna kärvar och när detta skrivs råder dödläge.

---------------------------------------------------------------------------------------

NORRBOTTNINGEN ¤ Den 25 juni 1987.

 

Stig Åkerlund var min chef mellan 1977-1986. Stig gjorde ett otroligt bra jobb i sitt fackliga arbete, när han ställde sig upp och försvarade sina medlemmar i den konflikt som då rådde. Han var enormt påläst, och gick in i detta med ett enormt självförtroende, vilket gagnade oss alla. /Roger

 

 

"I dag skulle du fyllt år..."

Grattis på din födelsedag pappa! I dag skulle du fyllt 90 år, med kaffe och tårta i familjens närvaro. Nu blev det inte så, du är borta sedan lördagskvällen den 4 juni 2005, exakt klockan 20:45. Men grattis ändå! Saknar dig...

 

John Elof Lindqvist, född den 19 februari 1923 död den 4 juni 2005.        

"Hospitalsläkaren avgjorde om giftermål eller inte..."

Sjukhusveteran berättar:

 

Förre sjukskötaren Johan Algot Berg berättar...

 

Trafiken på riksvägen går i en aldrig sinande ström. I Kopparnäs alldeles vid kanten av detta livliga stråk hittar vi f. sjukskötaren Johan Algot Berg. I ett trevligt hem där man nu i många år njutit det otium han så väl har rätt till efter många år vid Furunäsets sjukhus. Och den 3 oktober firar han sitt 75-årsjubileum. För er som endast har några år på nacken inom det område Berg ägnat sina mannaår är det intressant med en pratstund. Man kan väl säga att Algot Berg varit med från början. Och temat för vårt samtal glider helt naturligt in på: hur var det då? I den gamla goda tiden.

 

Den tål inga jämförelser den tiden och den vi lever i, den dag som är nu, säger Berg inledningsvis. Och väl är det.

Då jag 1905 började som semstervikarie vid Piteå hospital var månadslönen 37:50. Till detta kom fria kläder. Trivseln på arbetsplatsen var et okänt begrepp. Här några exempel. Min första bostad på sjukhuset var ett enkelrum på sjukavdelningen. Ett litet fönster som vette ut mot patienternas promenadgård. Inga tapeter. Två järnsängar, det var delat rum, stoppade halmmadrasser och ett skåp som kallades byrå. Torrklosett at dela med de sjuka.

 

Nå men fritiden då? Den lyste med sin frånvaro. Varannan söndag skulle vara ledig, men det var lite si och så med den fridagen. Först skulle vi vara uppe på avdelningen och hjälpa till med frukostserveringen. Och så var en del av den dagen förstörd. Kamraterna på nattjänst hade ingen ledighet den tiden. Och jag minns när en kamrat och jag, säger Berg, en dag gick in till sjukhuschefen och påtalade detta. Och till vår förvåning gick han med på vårt krav att även personalen på natvakt skulle ha ledighet. En natt varje månad. Men då skulle vederbörande själv skaffa avlösare. Och så blev följden av den arbetstidsregelringen att en kollega som råkade ha ledigt fick sitta emellan.

 

Det var en hård regim. När man någon gång fick permission, utfärdad av uppsyningsman, så skulle man vara inne på et visst klockslag. Vi bäddade upp sängarna med dockor för att på så sätt lura uppsyningsman som inte drog sig - dock med stöd av sina instruktioner - att snoka på personalrummen. Och var man borta när synen gick så hade man att räkna med meddelande om tjänstefel. Nattpermission skulle beviljas av överläkaren, och att utan särskild tillåtelse mottaga besök på sina rum var strängeligen förbjudet.

 

Nycklar till sjukhusets ytterområden fick personalen inte bära. En bestämmelse som fanns kvar till 1920. Att befattningshavarna under sådana förhållanden som här något berörts skulle trivas med tillvaron innanför murarna var en utopi. Detta förklarar att personalomsättningen vid sekelskiftet och en bit in på deta var synnerligen livlig.

 

Tillstånd krävdes för giftermål.

Att få ingå i det äkta ståndet var en omständlig procedur. Enligt bestämnmelserna skulle endast fyra befattningshavare ha rätt till att knyta hymnens band, och till dessa utgick då ett hyresbidrag av kr. 75 per år. Det var överläkaren som gav tillstånd om det skulle bli giftermål eller ej. Här kom en del gallringsmetoder väl till pass. Ansåg man en olämplig för sin tjänst så kom avslaget om giftermål och att ändå få behålla anställningen, som ett brev på posten.

 

Maten var ensidig. Kött- och ärtsoppa varannan dag. Stående frukost var välling. Gröt på kvällen utan smörgås. Personalen intog sina måltider tillsammans med patienterna, och det gällde att hålla ögonen på sin portion så att inte någon glupsk patient lade beslag på även vårdarens mat. Dåvarande överläkaren Gustafsson höll styvt på att den mat som serverades skulle vara prima. En dag fann avdelningspersonalen att fläsket till ärtsoppan inte var tjänligt som människoföda, varför det blev att vänta till ronden för att de höga herrarna skulle få titta på det. Det blev inte ärtsoppa den dagen. Det serverades ägg. För en gångs skull ombyte i dieten, och det var inte att undra på patienternas förvåning.

 

Det förekom dock även på den tiden ljusglimtar i vintermörkret. Varje fettisdag serverades semlor. Man var t.o.m. så generös att gifta befattningshavare även fick ta semlor med sig hem till sina familjemedlemmar. Varje julhelg anordandes en fest för personalen. Inte utan gnissel. Det var utdelningen av gratifikationer på belopp varierande på 10-15 kronor som åstadkom ett mummel i kön. Och vården av sjuka, inflikar vi? Vården ja, säger Berg, man fick ibland dem många vänner, en vänskap som räckte tjänstetiden ut... I många fall var dom bildligt talat bundna till händer och fötter. De hygieniska förhållandena var efter vårt sätt att se skandalösa.

 

Överläkare Gustafsson var en de fast principernas man. Punktlig till överdrift. Med ögon som nådde överallt. Gav anmärkning om en patient råkade ha en knapp borta i sin rock, för att inte tala om det skulle hända en vårdare. Förbjöd personalen att gå i smärtingskor. Han ville se sina underlydande prydliga och strikta i klädseln. Det mötte därför ingen svårighet för skötarna att få byta ut det tidigare grova tyget i sina uniformer mot det mindre grova i dagligt tal benämnt kommis. På uniformen på den tiden fanns guldknappar och gradbeteckning. I mössan fanns förutom märket en röd vinkel, och det påbjöds dessutom vit skjorta med stärkkrage och slips. Vi liknade mera poliser än sjukvårdare, säger Berg. Det blev också sedermera en av våra första motioner till förbundskongressen att få en mera praktisk klädsel.

 

Det var under denna överläkares tid vid sjukhuset man började med familjevård. Det kan nämnas att Bergs syster som varit sköterska och sen bosatte sig i Lillpite var den första som tog hand om en patient i denna nya vårdform. Tanken på en organisation nådde även vårt sjukhus, fortsätter Berg. Från Uppsala kom budet. Slå er ihop i en avdelning. 1908 hade Svenska Hospitalspersonalens Förbund bildats. Att man nu började organisera sig även inom denna kår betydde inte att alla svårigheter var borta. Ofta fick man se och känna på motsatsen. Fackföreningstanken var ett rött skynke för mången sjukhuschef. Han var något av en kung inom sjukhusområdet. Mäktig. Van att bestämma. Och personalen skulle finna sig i hans beslut. Och man tvekade på sina håll. Det talades om att avsked från tjänsten låg inom möjligheternas ram om man började göra sin röst hörd... Frihet från fruktan. Vad var det? Något som inte fanns.

 

Organisering i smyg.

Man samlades i smyg. Budet gick från man till man. Och när Algot Berg och hans kollegor gick i tankar om att man ändå skulle gå till verket så hade man ingen lokal att samlas i. Nej, ute i det fria. Under bar himmel. Den s. k. Grottan inom sjukhusområdet var en av de första platserna för överläggningar. Och uppe i Mossen var man också ganska säker. Man skramlade ihop till en reskassa och skickade en spejare till Uppsala. Det blev en herre vid namn Strandberg som åkte till denna lärdomsstad för att hos kollegerna där närmare studera fackligt arbete.

 

Han blev inte borta länge. Redogjorde för sina intryck. Positiva synpunkter. En vacker dag tågade två mannar, inte utan bävan, in till överläkaren. Meddelar honom det steg man tänker ta. Att man vid Piteå hospital och asyl skall ta initiativet till en fackförening. Och när man klart och resolut var färdig med sina synpunkter kommer sjukhuschefens reaktion: det har jag väntat på länge... Det var så det började. Avdelningsmötena fick hållas i matsalen. Tillslutningen var bra. Många stod länge utanför. Året var 1913.

 

 

Resultatet av Förbundets tillkomst och avdelningar ute i landet visade sig snart. Utbildningskurser tillkom. Man kände ett moraliskt stöd genom att ha organisationen bakom sig. Och 1918 när riksdagen beslutade att sjukvårdpersonalen skulle uppföras på ordinarie stat ökades tryggheten. Man gjorde många framställningar om kortare arbetstid, och erhöll sådan i etapper. Men först 1938 kom 8-timmarsdagen till sinnessjukhusen. Och etappvis har ju också lönerna förbättrats, säger Berg, som inte vill ha tillbaka de mindre goda tiderna före 1918.

 

Jubilaren en pionjär.

När Algot Berg nu på sin 75-årsdag ser tillbaka kan han göra det och finna att mycket har förändrats på det arbetsfält där han gjort sitt dagsverke. Han var med då brytningen mellan äldre och modernare tid och former inom sinnessjukhusvården började. Då vanföreställningar och slentrian stod i ännu högre kurs än vad som i dag är fallet. Denna brytning mellan gammalt och nytt tar lång tid. Den pågår fortfarande.

 

Algot Berg är en av pionjärerna inom det fackliga arbetet vid Furunäsets sjukhus. Han har en följd av år suttit som sekreterare inom avdelning 12 och vid tre kongresser representerat avdelningen. På vår fråga hur han i dag ser på vår ställning, så bedömer han utsikterna som gynsamma. Ni behöver inte riskera ingrepp i er rörelsefrihet. En ny generation tjänstgör i dag vid sjukhuset. Hälsa dem att inte slå sig till ro, utan arbeta för att komma vidare. Vi lovar att ha de orden i minnet och önskar förre "vaktkarlen" Algor Berg lycka till i fortsättningen.

 

--------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 1 oktober 1955.

 

 

Överläkare Gösta Eriksson, Furunäsets sjukhus / 1933

Det var i vårt förra nummer omnämnda högtidstal som överläkaren doktor Gösta Eriksson höll vid Furunäsets skidklubbs prisutdelning var icke bara vackert till formen, det rymmer också uttalanden av så allmänt intresse att det förtjänar återges i sin helhet:

 

När Furunäsets Skidvänner denna dag för första gången efter föreningens tillblivelse här församlats i anslutning till den första skidtävling, föreningen haft tillfälle anordna för sina mer än hundratalet uppgående medlemmar, är det med särskild tillfredsställelse och glädje, jag nu hälsar en var hjärtligt välkommen att närvara vid den prisutdelning, som icke blott må bliva ett angenämt minne för alla de närvarande och till en väckelse för ökat medlemsantal i föreningen utan framförallt må leda till förståelse och uppskattning av föreningens syfte och höga mål.

 

Då denna förening den 7 januari 1932 bildades voro förutsättningarna härför icke de allra sämsta utan snarare ganska goda. För mången är det också bekant, hurusom sedan en lång följd av år, mindre tävlingar på helt privat initiativ nästan årligen anordnats för därför intresserade vid sjukhuset, företrädesvis för det yngre uppväxande släktet som då i regel icke var knutet vid sjukhuset genom någon särskild befattning. Sjukhusets utvidgning, som avslutades under år 1930, tillförde sjukhuset emellertid en väsentlig utökning av antalet befattningshavare, varav flertalet i en ungdomlig ålder, som alltjämt kan få anses vara lämplig även för lekar och tävlingar på den idrottsliga rännarbanan. I särskild avsikt att värna om den sålunda utökade sjukhuspersonalen, som genom sitt påfrestande och långvariga inomhusarbete, enligt vad känt är, är utsatt för hälsorisker av olika slag och i sin kamp mot sjukdomar, även smittosamma sådana, varav lungtuberkulosen i dessa trakter torde få anses vara den lömskaste, är i behov av en stark och väl underhållen fysik, stiftades Furunäsets Skidvänner.

 

Denna förening har därför till sitt särskilda intresse för skidsportens befrämjande knutit den vällovliga huvudavsikten, att i största möjliga utsträckning locka sjukhusets befattningahavare utan undantag till hälsosamt och stärkande friluftsliv i kung Bores härliga och tjusande domäner, i snöhöljda skogar och längs snötäckta milslånga vidder, där under snötäckets tyngd och värmade skydd grodden bevaras för sommaren åt markens och myrarnas färgrika, välkända och sällsamma örter och växter samt åt tegarnas och fruktbara åkrars böljande sädesfält. Vinterns långa, mörka dygn med det sprakande norrskenets prakt som underbar ögonfägnad suga tyvärr sommarens lagrade förråd av livsviktiga vitaminer ur kroppens hemliga gömmen medan rädslan för frisk luft och bristen på lämplig motion ute i det fria gemensamt bidraga att än mer försvaga individen, som mången gång svåligen förstår, att vistelsen i osund inomhusluft jämte nikotinets och koffeinets giftiga verkningar på olika organsystem, icke är gynnsam förutsättning för hälsans bevarande.

 

Föreningens avsikt att under årets för hälsans bevarande mest påfrestande period söka bevara individens lekamliga hälsa och stärka kroppen har föreningen sökt nå genom att, om yttre möjligheter förefinnas, årligen anordna tävlingar för sina medlemmar. Även om föreningens stadgar medgiva, att icke blott anställda befattningshavare kunna tillhöra föreningen, utan även deras barn och blomma, har föreningens styrelse ansett det lämpligt, att låta tävlingarnas svårigehetsgrad och kraven på prestationer stå i proportion till de möjligheter till träning, som befattningshavarnes tjänstgöringsförhållanden medgiva.

 

Så lagda tävlingar avse bl. a. också att uppöva viljan för träning på skidåkning och därmed också till vistelse ute i det fria men även till självbehärskning ingör motgångar och resignation om resultatet vid tävling i materiellt avseende icke skulle leda till ett första, andra eller tredje pris. Men dessa tävlingar skola också avse at skärpa aktning och förståelse för reglers och lagars helgd och äro sålunda ägnade att stärka de själsliga krafter, varpå en ordnad, socialt inriktad livsföring skall vila. Föreningens djupt allvarliga strävan att genom idrottslig vakthållning kring den kända devisen "en sund själ i en sund kropp" torde visa, att föreningen så att säga plöjer i fädrens spår för framtida segrar.

 

Vid föreningens mållinje därute i tävlingsterrängen lyser icke som i Mora Vasaloppets stolta devis: "I fädrens spår för framtida segrar" men var och en som tillhör Furunäsets Skidvänner bör förstå,, att Vasaloppets devis även har tillämpning på oss såväl i andligt som i lekamligt avseende. Må vi då också besinna, hurusom tävlingens ändamål är ett individens och släktets självändamål för vinnandet av personlig fysik och psykisk hälsa såsom det viktigaste och ärorikaste vandringspriset, som i arv må kunna bevaras i oförminskad glans och fägring generation efter generation till glädje för individen och släktled som komma!

 

Inför ett dylikt pris kan här ingen som helst jämförelse göras med all de av olika givare skänkta pris som välvilligt och till uppmuntran ställts till förfogande att här i afton utdelas till de tävlande som gjort sig förtjänta därav. Den ögonfägnad, som de samlade priser förvisso utgör för oss få icke blända oss i sådan grad, att vi icke kunna se det mål, som föreningen gjort till sitt. Ty bländas vi, då kunna vi icke heller rätt uppfatta de manliga ord som helt nyligen brusade till mötes vid vintertävlingarna i Boden, skrivna av John Héden.

---------------------------------------------------------------------

NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ April 1933       

 

 

Gunvor & Anna-Lisa på Konsum, Degeränget / 1950-tal

T.v. Gunvor (efternamn okänt), t.h. Anna-Lisa Stenmark, f. Grahn i Hortlax, (1915-1998).

Anna-Lisa var kusin till min mamma.

 

 

Utställning...

På väg mot Älvsbyn...

På väg mot Älvsbyn...

 

Framme i Norrbottens snöklädda pärla.

 

Älvsbyn sett igenom mitt kameraöga lördagen den 16 februari 2013.

 

Inanna jag åkte hemåt, var jag tvungen att föreviga detta röda hus. Har ingen aning

om vad det är, kanske ett magasin för något? Finns i centrala Älvsbyn.

 

Foto: Roger Lindqvist.        

Jannes kvartett - Piteå / 1964

UNG TRUMMIS I POPKVARTETT

 

Lennart Nordmark, 15-åringen är den stora förmågan i Jannes kvartett.

 

- KOMETARTAD UNGDOMSORKESTER - Drömmer om Perudden

 

    - De är helbra, de spelar underbar dansmusik, de kommer säkert att bli något, de är utan tvekan Piteås, ja, kanske Norrlands bästa orkester. Det är några av de omdömen man får höra om man gör en rundvandring bland ungdomen, en danskväll, när Jannes kvartett står på estraden. Och det är faktiskt något alldeles speciellt med dessa grabbar. De spelar av hjärtans lust, sjunger med utomordentligt engelskt uttal och har en scenvana som faktiskt förvånar. Hur har de kunnat bli så bra? Ja, det är är faktiskt en fråga som man inte kan låta bli att ställa sig.

 

För två år sedan träffade jag på grabbarna för första gången. Orkestern - om man nu vågar benämna dem så - bestod då av Jan Bergman, Melker Öhman, Roland Boström och Erling Sandberg. Den sistnämnde har nu ersatts av Lennart Nordmark. De uppträdde på en av Ejes trivselkvällar, och framträdde "Donauwellen" på ett utmärkt sätt - men de hade litet svårt för att komma överens om när biten slutade. Samspelet var inte det bästa, och scenvanan var det si och så med. Nu, på en mycket kort tid, har förhållandet förändrats oerhört. Jannes kvartett, som man döpt grabbarna till är en av de mest eftertraktade orkestrar i Piteorten, och i Markbygden. De erbjuds fler kontrakt än de egentligen orkar med och de är bokade varje helg till fram i mars månad. De har faktiskt gjort vad man kan kalla blixtkarriär.

 

HUR BÖRJADE DET?

Det ligger mycket arbete och ett enormt intresse bakom de resultat som grabbarna har uppnått. För några år sedan spelade Jan och Melker ofta på bröllop och liknande tillställningar och detta gav sen hel del tillskott till fickpengar. Men de ville mera, och de ville mycket starkt. Därför beslöt de sig för att utöka bandet med ännu en man. Det blev Roland, som upptäcktes av Jan på en arbetsplats. Träningen blev intensivare, men de stora anbuden lät vänta på sig. Men grabbarna gav inte upp för det. Bandet utökades ytterligare - Erling Sandberg tillträdde som trumslagare. Och då började det röra på sig. Piteå musikförmedling fick ögonen på grabbarna och ville att de skulle organisera sig. Men Jan, som tänker noga innan han handlar, bestämde sig för att vänta med att ta steget.

 

Men för ett år sedan tyckte man att organisering var nödvändigt. I samband därmed tillträdde Jan som kassör i stadens musikförmedling. Från den dagen snurrades karusellen i gång på allvar. Fem spelningar per månad hade orkestern i genomsnitt och arbetsfältet blev större och populärare danstillställningar, från att tidigare ha varit bröllop, skoldanser och logedanser. Pengarna började också strömma in, även om det inte blev så mycket kvar sedan utgifterna betalts, så var det i alla fall ett bevis på att man kommit någon vart.

    - Jag glömmer aldrig när första kontraktet damp ned i brevlådan, säger Jan. Det var ett mycket stort ögonblick. Då kände jag verkligen att vi kommit någon vart och att allt arbete gett utdelning.

 

FLER KONTRAKT

Så började kontrakten dugga, och i det närmaste varje helg var orkestern upptagen, Öjebyn, Pite-Långnäs, Munksund, Fällfors, är några av de platser där de visat sig på styva linan. I Arjeplog har de uppträtt åtta gånger på mycket kort tid.

    - Där är vi verkligen populära, säger Melker, och konstigt nog så lyckas vi alltid bäst där. Det måste vara publiken det beror på, för sådana tacksamma människor som i Arjeplog tror jag inte finns. Åtminstone inte om man tänker på att underhålla. De sjunger med, klappar i händerna, applåderar och visar helt sin uppskattning. Det gör att man sporras att bli bättre och bättre.

 

 

 

Vid sångmikrofonen Jan Bergman, i bakgrunden ses Roland Boström och

Melker Öhman. Tillsammans med trumslagaren, 15-årige  Lennart Nordmark, bildar de

Jannes kvartett.

 

PERUDDEN MÅLET

Att få spela på Perudden har varit det högsta mål pojkarna haft. Den dag vi står på den scenen, har vi nått det mål vi strävat efter, har vi alltid sagt till varandra. Och den dagen kom tidigare än beräknat. En onsdag nyligen underhöll de Perudens publik - och de gjorde det med all heder.

    - Men nervöst var det, säger pojkarna enstämmigt. De två första låtarna gick inte särskilt bra, händerna darrade oroväckande. Men nervositeten släppte och själva är vi nöjda med resultatet.

 

Mest nervös var kanske Lennart Nordmark. Det var nämligen hans första framträdande med Jannes kvartett och han väckte oerhörd förvåning hos Perudden-publiken. Den lille 15-åringen som knappast syntes bakom trummorna, presterade ett spel nästan i klass med professionellt. Vad månde bliva av honom? Ja, det kan man faktiskt fråga sig. Man börjar undra om den lille sprallige Strömnäskillen är ett musikens underbarn.

Vilket är nästa mål?

    - Vi tar en dag i taget, menar Jan. Att göra karriär hoppas vi inte på. Vårt mål är nog att få spela på Perudden en lördagskväll. Och det är kanske inte så ouppnåeligt. Vi svävar inte på moln, utan tänker klart.

 

 

Jannes kvartett, en presentation:

 

JAN BERGMAN, the leader of the band, är 17 år och hör hemma på Klubbgärdet. Hans huvudinstrument är bas, men dessutom hanterar han elorgeln perfekt. Janne var inte mer än 9 år när han första gången började intressera sig för musiken. Han lärde sig själv att spela dragspel, och när han var 15 år var han eftertraktad på bröllop och liknande tillställningar. Han har utan tvivel musiken i blodet, förutom att han hanterar sina instrument mycket säkert, så gör han också egna kompositioner. Dessutom är han en utmärkt ledare som sköter orkestrns finanser utmärkt och ser till att allt klaffar.

 

MELKER ÖHMAN, 18 år och hemmahörande på Strömnäs, bildade tillsammans med Jan orkestern. Pojkarna har hängt ihop sedan de var mycket små och intresset för musiken har de alltid haft gemensamt. De kom tidigt in på showbanan och Melker kompletterade utmärkt Jan på sin gitarr. Som bröllopsmusiker var de mycket eftertraktade, och eftersom ryktet om deras skicklighet spred sig, fick de också engagemang på skoldanserna. Nu har Melker övergett sin gamla gitarr och i stället köpt sig en compgitarr, som bättre gör sig hörd i orkestern.

 

ROLAND BOSTRÖM, är 19 år och bor i Bergsviken. Hans huvudinstrument är sologitarr. Roland var den tredje som engagerades i orkestern. Intresse för musik har han länge haft, och han har spelat med i små band. Jan och Roland träffades på en arbetsplats och Janne blev intresserad av honom. Han fick provspela och blev godkänd i provet, vilket han är mycket glad över. Rolands stora handicap är att han har litet svårt att hålla nerverna under kontroll. Nu är det betydligt bättre, men i början var han illa däran vid varje framträdande.

 

LENNART NORDMARK, är den store mannen i orkestern. Med detta menas inte hans kroppshydda eller längd, för det är saker som är snålt tilltagna hos grabben. Han mäter inte mera än 150 cm i strumplästen och det är knappt man upptäcker honom bakom trummorna. Åldern är också minimal, han har nyligen fyllt 15 år och tillhör utan tvivel en av de yngsta musiker vi har. Men talang har han och ett brinnande intresse för musiken. Redan som mycket liten började han tjuvträna på sin brors trummor. Nu har han skaffat sig egen uppsättning och hans trumsolo är verkligen något som man blir imponerad av. Det lilla underbarnet hör hemma på Strömnäs.

 

-----------------------------------------------------------------------------

 

    - Någon större förtjänst gör vi ännu inte, berättar Jan. Utgifterna är alldeles för stora. Dessutom vill vi inte begära så höga gager, än att vi vet att vi gör oss förtjänta av dem.

Grabbarnas uppsättning kostar 28.000 kr vilket ju inte är småslantar. Nyligen inköptes två nya el-gitarrer, som innebär mycket spelning för att bli betalda. Så bestämde man sig för att införa sång på repertoaren. Därför fordrades två mikrofoner. Det är ett inköp som de absolut inte behöver ångra, för de toner som strömmar ut ur dem är förstklassiga. Alla utom Lennart sjunger, och de sjunger och sjunger mycket bra, och det engelska uttalet är perfekt. En framåt orkester måste se representativ ut. Därför bestämde grabbarna sig för att inköpa nya kostymer. Gula kavajer, svarta byxor och svart slips är kombinationer som tyder på utsökt smak. Problemet var dock att få tag på en kavaj åt Lennart. Så små nummer som han representerar finns inte i fabrikation, men efter omfattande insyningar var det ordnat. Musikförmedlingen är också en utgiftskälla 5 procent per utskrivet kontrakt går dit, dessutom kostar kontingenten 16 kronor i veckan för hela bandet.

 

Finansman

Jan, orksterledaren ser till at allt klaffar. Han sköter alla penning transaktioner, och kontrakt, och den tunga bördan vilar helt på honom. Alla framträdanden måste vara väl förberedda, repertoaren uppskriven och väl genomövad, absolut ingenting får klicka. Och det gör det inte heller. Han är utan tvivel som klippt och skuren för detta uppdrag. Alla siffror och datum finns samlade i hans huvud, frågar man var orkesterna spelade i dag för två år sedan kan han svara korrekt på rak arm. Men så ligger det också helt i hans intresse att allt ska gå bra. Han är upphovsman till orkestern och vill ro skutan i land. Respekt saknar han inte, har Jan sagt att så gör vi så blir det så.

    - Det är den bäste orkesterledare man kan tänka sig, menar hans underlydande. Han klarar allt. Dessutom är han rättvis och vi litar blint på honom. Vad vore vi utan honom?

 

Ingen fritid

Någon fritid har grabbarna inte. Minst två kvällar tränar de tillsammans och de övriga kvällarna förkovrar de sig på egen hand. De flesta helgerna är de upptagna med spelning på olika håll, och även mitt i veckan. Julveckan (1963) var de inte lediga en enda kväll - Men vad spelar det för roll, menar de. Det är vårt stora intresse och vi ger allt för det. Dessutom är det enbart roligt. Risken är bara att man blir för trött och inte orkar göra sitt bästa. Inkomsterna kommer absolut inte i första rummet. Huvudsaken är att de har så de klarar av sina utgifter. Vad som blir kvar i reda pengar spelar inte så stor roll.

    - Vi spelar inte för pengar, känslan att folk tycker om oss ger mycket mera.

 

Sov gott

    - Tack för i kväll. Jag hoppas vi ses snart igen. Sov gott. Det är Jans röst som ljuder genom mikrofonen. Och de flesta danssugna Piteungdomar instämmer nog med mig när jag tänker: Hoppas att Jan får säga det många, många gånger till och inte bara inför Pitepublik utan i mycket större sammanhang. För det har dessa pojkar verkligen gjort sig förtjänta av.

 

-----------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Januari 1964.   

 

 

 

 

 

 

 

 

"Grisjournalen"

Göran Lundberg, född och uppvuxen i Storfors, föddes 1907 och gick ur tiden

1982. Han var gift och far till fyra barn.

 

Det fanns en tid när grisbilar åkre omkring och bjöd ut smågrisar och när bönder sålde en och annan kulting till gårdarna runt om i bygden. Där det under några månder ordandes plats för en eller ett par grisar, vilka fick plikta med livet framåt jul för att sedan dukas upp på julbordet. Då ordet fläsk associerades till fett, världsfienden nummer ett efter kommunismens fall.

 

Detta var en tid när det inte talades om djurfabriker och om kontroller. Då uppfödningen inte omgärdades av komplicerade regler. Då fläskkotletten inte var mager som en kyckling. Grisarna värderades högre ju fetare de var. Det handlade om fettets fröjder. En eller ett par "hushållsgrisar" var ett värdefullt tillskott i matbudgeten och drygade ut matkontot en del. En viktig ingrediens inte minst under jultiden, då grisen förvandlades till skinka, sylta och annat ätbart. Grisen var viktig inom köttproduktionen och festmat.

 

Noggrann statistik

Var det ekonomi at föda upp hushållsgrisar? Om det kanske det var delade meningar. En som förde noggrann statistik kring sin grisuppfödning var Göran Lundberg, då bosatt i Storfors, Piteå. I hans efterlämnade handlingar finns bland annat en intressant kassabok, där en bit av 1930- och 1940 talen passerar revy. Göran Lundberg, född och uppvuxen i Storfors, förde noggranna noteringar om ett och annat i tillvaron. Det handlade bland annat om den egna familjeekonomin, avlöningar, växlar och lån, serveringen i Folkets hus i Storfors och försäkringspremier han sålde.

 

Göran Lundberg arbetade vid Storfors sågverk fram till nedläggningen och fanns sedan vid Kolugnen, som blev boardfabrik, vid Assi i Piteå. Där var Lundberg verksam fram ett 30-tal år, fram till pensioneringen. Lundberg lade under sin livstid ned mycket arbete i ideella organisationer likaså i kommunala styrelser. Han var styrelseledamot i bland annat fackföreningen i Storfors, satt i Folkets hus styrelse och var också en tid nykterhetsnämndens ordförande i Hortlax kommun. Göran Lundberg var sedan 1969 bosatt i Piteå och avled 1982.

 

Slaktkostnad 12 kronor

Ett av många intressanta kapitel i kassaboken rör två "Grisjournaler", för 1947, 1948 och 1949, som följer grisens väg från liten kulting till slaktfärdigt svin. I maj 1947 köpte Göran Lundberg två hushållsgrisar för 125:50. I juni bokförde han 50 kilo fodersäd och 50 kilo sojamjöl för 15 kronor respektive 12:75. Dessutom tillkom en spruta med Geserol för 5:80 (ett DDT-preparat mot tvestjärtar). I juli köpte Lundberg fem kilo toppat mjöl för 2 kronor och 25 kilo korngröpe för 8:50. I augusti fyllde han på med 100 kg sojamjöl för 25:50, 1 kilo benmjöl för 1:25 och 1,5 liter fiskolja för 1:50 samt 2 kilo grovt salt för 50 öre.

 

I september finns noterat en leverans av 40 liter kärnmjölk för 4 kronor, 150 kg sojamjöl för 38:25, 500 kilo potatis för 13:60. Dessutom köpte Lundberg 2 hekto flygdöd för 1:20. I oktober inköptes 50 kilo fodermjöl för 13:50, 4 kilo salt för en krona, 50 kilo korngröpe för 16:30 och 50 kilo sojamjöl för 8:30. I kassaboken finns noterat att de två grisarna slaktades den 19 december. Slakten kostade 12 kronor. Den totala utgiften för grisuppfödningen det året blev 290:95.

 

Kassaboken som Göran Lundberg förde sina anteckningar i.

 

Gris på avbetalning

Året därpå köpte Lundberg i april två grisar som totalt kostade 90 kronor. För dessa gjordes en avbetalning. Den första avbetalningen vid leverans med 47:50. Slutbetalningen gjordes den 16 augusti med 42:50. Grisjournalen för 1948 berättar att Göran Lundberg försäkrade sina bägge grisar för 7:50. Fram till augusti, då en av grisrna slaktades, lade han ut 4:50 för mineralfoder, 44:50 för 220 kilo fodersäd, 31 kronor för 100 kilo majs, 3:40 för 18 kilo havrekli, 1:95 för 3 kilo havregryn. För insektsbekämpning anskaffades DDT för 4:50.

 

När grisen gick till slakt den 26 augusti kostade den hanteringen 8 kronor. För hösten, fram till julslakten, betalde Lundberg ut för den kvarvarande grisen 9:80 för 35 kilo hevregryn, 21:84 och 78 kilo havregröpe, 39:05 för 105 kilo majs och 9:50 för 16 kilo toppmjöl. Den kvarvarande grisen slaktades den 8 december för en kostnad av 9 kronor. Foderåtgången för de två grisarna uppgick till 575 kilo till en kostnad av 276:64. Totalt kostade grisuppfödningen det året 285:64.

 

I den gamla kassaboken finns utförliga noteringar om grisarnas väl och ve

under rubriken Grisjournal.

 

Sålde kött
I augusti sålde Göran Lundberg 12 kg av den första grisen för en summa av 40 kronor och den 10 december 64 kilo av den andra grisen för 242 kronor vilket gav en intäkt på 282 kronor. En liten anteckning i kassaboken ger vid handen att vikten för griarna den 20 juli, vid 4 månaders ålder uppgick till 65 kilo och vid 8,5 månaders, den 7 december, för den kvarvarande grisen till 180 kilo.

 

I juni 1949 köptes också två grisar. Priset var då 73 kronor. De försäkrades för 7 kronor. För att föda upp grisarna gick det åt 471 kilo foder till en kostnad av 154:30. I november ordnades slakt till en kostnad av 10 kronor. Utgifterna slutade på 289:50. På inkomstsidan kunde Göran Lundberg notera försäljning av griskött, 35 kilo, till ett pris av 3:25 kilot. Tydligen hade det inträffat något med en av grisarna under uppfödningstiden. En veterinärkostnad på 10 kronor finns antecknad. Det finns också en inkomstpost på erhållna 100 kronor från försäkringsbolaget.

-------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 1 november 2010       

 

 

Mormors kusin...

 

65 år fyller den 8 januari S. Göran Lundberg, Piteå. Han är född i Storfors, som på den tiden tillhörde Piteå odelade församling, och kom redan i unga år i arbete vid sågverksindustrin på platsen. Där stannade han i 20 år. Efter ett par år vid Munksunds sågverk fick han anställning vid nuvarande ASSI, där han nu vid pensioneringen kan se tillbaka på nästan tre decenniers arbete.

 

Lundberg har i cirka 40 års tid varit organiserad socialdemokrat och det han så här vid övergången till pensionsåldern sätter främst bland de sociala reformerna är ATP, även om han på grund av sin ålder personligen inte hinner få samma förmåner som mynga yngre. Jubilaren var i 20 år fram till 1955 ordförande i Hortlax kommuns nykterhetsnämnd., och han hade ungefär lika länge uppdrag som revisor i fackorganisationen. Han hör till initiativtagarna till Jävre väg- och byggnadsförening i vars styrelse han sitter. Lundberg gläder sig åt att i fortsättningen få mera tid för sin kära sommarstuga i Jävre. Han har också andra intressen, som gör att tiden säkerligen inte kommer att bli honom lång.

------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 7 januari 1972.

 

FAKTA-----------------------------------------------------------------

 

Sven Göran Lundberg var min mormor Bedas kusin. Göran Lundberg figurerade ibland i lokaltidningen, där han bl a berättade om hur barndomens Storfors tog sig ut. Så sent som 2010 publicerades i PT, två artiklar signerade journalisten Jan Lundquist, där Göran Lundberg spelade en central roll. Lundberg hade genom sitt engagemang i Storfors Folkets Hus, fört noggranna anteckningar i sin kassabok, om inkomster och utgifter, inte minst över vilka cigaretter som köptes in och till vilket pris. Nämnas kan också att Göran Lundbergs bror, Martin Lundberg, satt i arbetarkommunens styrelse i Älvsbyn under 1970-talet.

 

I mina samlingar finns dessa uppgifter angående Göran och Martin Lundbergs familj:

Johan OSKAR Lundberg född 1862-01-20 Hemmingsmark, Piteå lfs. Död 1910-11-04 Hortlax.

Vigsel 1900-11-18 med HILDA Kristina Nordling. Född 1867-09-15 Gamla staden, Piteå lfs.

Död 1928-05-07 Storfors, Bergsviken, Hortlax.

 

Barn:

FRIDA Elise Ingeborg född 1901-06-24 Storfors, Bergsviken, Hortlax. Död 1982-05-08 Piteå.

JOHAN Valfrid född 1903-01-02 Storfors, Bergsviken, Hortlax. Död 1977-06-13 Piteå stf.

Karl GUNNAR född 1904-10-27 Storfors, Bergsviken, Hortlax. Död 1968-01-02 Sycamore, USA.

Sven GÖRAN född 1907-01-08 Storfors, Bergsviken, Hortlax. Död 1982-07-27 Piteå stf.

Knut OSKAR född 1908-04-18 Storfors, Bergsviken, Hortlax. Död 1908-04-18.

Knut MARTIN född 1910-03-21 Storfors, Bergsviken, Hortlax. Död 1989-08-15 Älvsbyns fs.

 

Göran Lundbergs mor Hilda f. Nordling, var syster till Maria AUGUSTA Jonsson f. Nordling (1864-1930) gift med Jonas Jonsson Storkåge, (1865-1938). En av Jonas och Augustas döttrar var min mormor BEDA Karolina gift Lundgren (1895-1964) som var född i Älvsbyn, men vid sin bortgång bosatt i Hortlax.

 

ROGER--------------------------------------------------------------------------

 

Kullbacken - sommaren 1967

En av vårt läns svåraste bilolyckor inträffade vid Kullbacken i Hortlax, söndagen

den 27 augusti 1967. Klockan var omkring 8.30 när familjen Wasén kolliderade

med en lastbil på E 4:an vid Maran i Hortlax. Av de fem passagerarna, omkom

mannen och en 12-årig son. De övriga tre passagerarna undkom utan livs-

hotande skador.

------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 28 juni 1967

 

 

 

UNO-X Strömnäs, Piteå / 1970

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 7 april 1970

Ny blomstringstid för Sikfors Folkets Hus / 1971

Sikfors Folkets Hus.

 

I Piteå-Tidningen den 21 augusti 1971, fanns en artikel rörande Sikfors FH. Ett välbekant ställe såväl för oss musiker som danspublik. Jag har själv suttit på folkans scen vid några tillfällen, då med John Harrys och Lasses. När den nya folkan stod klar, spelade jag vid något tillfälle både med Rolf Åhmans och Opus. Jag har även ryckt in som vikarie i Kjell Anderssons orkester när bandet spelade upp till dans.

 

Natten mellan den 17 till 18 maj 1977, brinner Folkan ner till grunden. Branden fick enligt vittnen ett explosionsartat förlopp.

    - Det var en fruktansvärd brasa, enligt Gustav Norman, bosatt mitt emot byggnaden.

Han vaknade av ett knstrande ljud och sekunderna senare kom en öronbedövad knall. När han rusar fram till fönstret slog eldflammorna redan ut som kvastar mot taket. Hans hustru larmade då brandkåren, som emellertid sekunderna innan fått larm från en annan Sikfors-familj.

 

Det var inte första gången som Sikfors FH eldhärjades. Den 15 juni 1952 totalförstördes byggnaden i en likartad brand. På samma plats återuppfördes då den byggnad som senare jämnades med marken. Återinvigningen skedde 1954. Byggnaden var uppförd i trä med fasadbeklädnad och tak av eternit. Byggnaden var försäkrad för 430.000 kr med det täckte inte dess fulla värde. I inventarierna som blev lågornas rov ingick bl a biobänkar med 100 platser, biomaskin och servis för 200 personer.

 

Roger Lindqvist

Ny affär i stan / 1910

 

NORRBOTTENS-POSTEN ¤ 1910

Magdalena - min morfars mormor / 1910

 

NORRBOTTENS-POSTEN ¤ 1910

Kjell-Bertils / 1977

 

 

Lantmannas nya lokaler / 1970

Premiär för Lantmannas nya lokaler på 5.040 kvm.

-----------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 26 september 1970.

Parkeringshuset, Sundsgatan, Piteå / 1970

Frågan man ställer sig, är parkeringshuset ett misslyckande?

Kalkylerat på 145.000 kr i inkomster, 1970 uppe i 32.000 kr.
------------------------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 30 oktober 1970.

Källarmästare Hörker

Källarmästare Karl Hörker, restaurang Birkarlen och puben på Storgatan, Piteå.

 

-------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 4 mars 1971.

LEFFES - Älvsbyn

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 28 januari 1972. 

Färgstark hockeylirare i PIF

Piteå-Tidningens Hans G. Pettersson har här fångat 24-årige Janne Lundqvist,

färgstark lirare i PIF på bild.

 

--------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 21 januari 1972.

 

Då ödet spelar in - en dotter berättar

Ett av de många rivningshusen på Norrmalm i Piteå skulle rivas och säljas för vedeldning. En Munksundsbo köpte och rev huset och veden kom att ligga i hans vedbod i ett tiotal år, till dess en svåger till undertecknad, som den tiden hade vedeldning, i sin tur köpte veden. Den hamnade så småningom i deras vedbod och i köksvedbänken. Den tiden tapetserades en del rum med tidningar, vilket även här var fallet. En bror till mig såg och blev intresserad av några fragment på vedträna och gick ut till den mörka vedboden. Där rev han på måfå några gulnade pappesrester och fann när han kom in till sin och de andras stora förvåning sin egen mors och fars lysningsannons.

 

Några gulnade fragment på ett vedträ visade sig vara en gammal lysningsannons.

 

PIGA SOM 9-ÅRING

Tilläggas kan att mor började redan som 9-åring att arbeta som piga i olika hem. Som 18-åring tog hon plats i köket hos dåvarande patron Hedquist i Öjebyn. Där arbetade en stalldräng vid namn Axel Nilsson. De båda unga förenade sina öden, som framgick av den 70-år gamla annonsen. I äktenskapet föddes 12 barn, som alla lever och tillsammans representerar en ålder av 705 år! Far hade ett strävsamt liv bakom sig. Som kolare på Munksunds kolgård hade han att cykla och åka sparkstötting den långa vägen. När han kom hem skulle skor och handskar lappas och lagas. Far sydde själv de flesta skorna och handskarna.

 

 

 

 

SPARADE TILL BARNEN

För oss barn var det spännande att granska hans rensel och alltid finna något av matsäcken, som han inte nämnts äta upp, för att slippa göra oss besvikna. Far dog vid 57-årsålder år 1933. Mor hade att ta hand om flera små. De äldre var redan ute i förvärvslivet. En 15-årig son axlade tillsammans med mor det tunga ansvaret för sina små syskon och hemmet för övrigt. Han har fortfarande barndomshemmet i den bästa ordning.

 

SJÖNG SIG GENOM BEKYMREN

Vi barn kan inte fatta hur mor orkade allt detta och ändå kunde vara glad och tacksam. Med sin klara sångröst sjöng hon sig igenom bekymren och en enastående humor gjorde att hon blev omtyckt och älskad av alla. Mor dog 1965 vid 82-årsålder. Den gamla annonsen är för oss 12 syskon 4 systrar och 6 bröder bosatta i Piteå, 1 bror i Boden och 1 bror i Luleå, en dyrbar klenod.

---------------------------------------------------------------------------------

Anna Lööw berättat för Piteå-Tidningen - lördagen den 22 januari 1972.     

 

 

Busväder i Piteå / 1961

Prästgårdsgatan blev fullständigt blockerad sedan stora mängder snö och is rasat ner från ett trevåningshus. Trots att raset inträffade under lördagens värsta rusningstid blev ingen människa skadad. Däremot fick en bil ordentliga skador när den kom i vägen för raset.

 

Prästgårdsgatan i Piteå vid lördagens smått kaotiska busväder.

------------------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 20 februari 1961.   

Engman & Markström SAIK / 1961

Fr v Kurt Engman och Leif Markström i SAIK-dressen. SAIK - Storfors AIK.

 

------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 24 maj 1961.

Invigning av Gläntan / 1961

Gläntans "loggbok" studeras av fr. v. överläkare Erik Bernstad, socioterapeut

Akke Norberg och överläkare Nils Åderman.

 

    - Må Gläntan för många vårdtagare bli en port ut till hälsan och livet utanför sjukhuset.

Så sa sjukhuschefen vid Furunäsets sjukhus, överläkare Erik Bernstad, då han på onsdagen i ett varmhjärtat tal invigde Gläntan, sjukhusets förnämlige och i svensk mentalvård absolut unika fritidsgård på Pitholmslandet.

 

--------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 16 november 1961. 

Hus med anor...

Flottningsföreningens hus i Öjebyn lever vidare. Antikhandlare Sven Jonsson

flyttar in.

 

-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 11 februari 1978. 

Källans vattenfabrik, Munksund / 1978

Källans vattenfabrik, Munksund.

 

-------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 30 oktober 1978. 

"Åsså den gamla svartvita polisbilen"

Polisman på språng, vid polisstationen i Piteå.

 

------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 27 september 1978.

Bertil Boo & Andrew Walter på Perudden / 1971

Bertil Boo ackompanjeras av dragspelaren Andrew Walter. Bertil Boo propagerade

även för Piteå som turistort.

 

Auktionsförättaren Sven Jonsson på Perudden. Resultat av auktionen: 750 kr.

som går till pensionsföreningens kretsorganisation.

 

--------------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 23 augusti 1971.

Parkkväll i Badhusparken - 1962.

Succéinledning för Piteås parkkvällar med parkvärden Träff-Eje. Premiärkvällen uppträdde lokala förmågor. Scenen intogs av trion "Tre Ess" bestående av Janne Bergman, Roland Boström och Melker Öhman. Trion framförde numret: "Till dans med Karlstadstöserna" boogie". Övriga medverkande var, Max Aldrin och Brage Sandberg, som tillsammans framförde "Down by the riverside". Gästartist denna premiärafton var Vanja "med luggen" från Skellefteå med Ingemar Nilsson. Från Tvärån kom skönsjungande Elisabeth Granberg, kompad av parkorkestern, Henry Åström, piano och kapellmästare, Ivar Eriksson, bas samt trumslagaren Gunnar Bergdahl.

 

Frv Roland Boström, Ingemar Nilsson, Elisabeth Granberg, Brage Sandberg,

Janne Bergman, Vanja med luggen, Max Aldrin samt Melker Öhman.

 

Parkorkester sommaren 1962 i Badhusparken, fr v Gunnar Bergdahl, Henry Åström

och Ivar Eriksson. Den sistnämnde var kusin till min far. Han avled 1972 vid 49-årsålder.

 

-----------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 30 juni 1962.    

Sjösättningen / 1962

Ebba Hedkvists skulptur "Sjösättningen" med Piteå hamn som bakgrund.

 

Inför ett församlat stadsfullmäktige och en del konstintresserade pitebor invigdes igår konstnärinnan Ebba Hedkvists skulptur "Sjösättningen". Skulpturen som är placerad i esplanaden ned mot hamnen, överlämnades till stadsfullmäktige av drätselkammarens ordförande Axel Bengtsson. Stadsfullmäktiges ordförande Tage Hansson framförde stadens tack varpå stadsträdgårdsmästaren Andrén avtäckte skulpturen.

 

---------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 20 juni 1962.   

"Bögg-gården"

"Bögg-gården" i Hortlax har otvedtydig karaktär av herrgård. Den är bredare och längre och har en annan rumsindelning än de s k norrbottensgårdarna. Dessutom är den fantastiskt vältimrad. Fint timmermansarbete, kan man även se i de två ladugårdarna. Bjälkarna är 11 meter långa och 12 gånger 12 tum med svag valvform. Bjälklaget ligger därför lika säkert som när det lades för 150 år sedan.

 

Den fina "Bögg-gården" i Hortlax.

 

------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 1962 

CECIL / Piteå

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 20 november 1971.

Grattis Andreas!

Little Gerhard i Älvsbyn / 1962

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 5 januari 1962. 

Monica Zetterlund i Älvsbyn / 1962

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 23 mars 1962.

Tjadden Hällström gästar Piteå / 1971

Under min fortsatta vandring i Piteå-Tidningens presslägg, hittar man både det ena och det andra. Bl a detta: i december 1971 kom Norrköpingssonen Tjadden Hällström på efterlängtat besök. I sin show: "Vitsotek" uppträdde han runt om i Norrbotten i Domus-regi, där även lustigkurren Hasse Burman, f d medlem i Charlie Normans band, medverkade. Så gjorde även sångfåglarna Siv Gunsnér och Berit Bogg. Clas Cronas trio stod för det musikaliska.

 

Fr v Hasse Burman och Tjadden Hällström, showar på Christinasalens scen i Piteå.

 

--------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 11 december 1971.   

När saker händer, som du aldrig trodde skulle hända...

Ord som värmer - i en bister vinterkväll...

Två veckor, fjortondagar, trehundratrettiosex timmar - idel tystnad. Men så i dag kom en kortfattad hälsning: - Jag längtar efter farmor och farfar! Norah och Malte sitter fnv på Arlanda och inväntar hemresan. Kom hem, så ska vi fortsätta lukta in alla underbara slags dofter, kom hem så ska vi återigen när snön har lämnat oss, gå den där speciella skogsstigen, och kika på de yrvakna myrorna, som vi så många gånger förr. Kom hem..!

 

NORAH. 

Make love, not war...

Mobiltelefonbilder...

Jag har nästan alltid kameran med mig, nästan... Men ibland så använder jag mig av telefonen också, även om det är sparsamt. Bilder tycker jag om. Bilder av alla de möjliga och omöjliga slag. Min syster brukade skämta om att så fort vi sågs, då hade jag kameran med. "Måste du ha den där, måste du ta på mig", osv. Hur än otrevlig jag varit med kameran, mot somliga, så har bilderna ändå varit upphov till många glada stunder, inte minst för min syster Gerd. Jag tror att hon nog någonstans därinne, faktiskt tyckte om det slutliga resultatet, även om hon inte gillade när jag höjde kameran och knäppte dem. De mest äkta dokumentationerna är inte de fejkade, uppställda eller tillgjorda. Det är de bilder som tas i den vanliga grå vardagen. Bilder skall vara spontana. Det beror naturligtvis vilka motiv man inriktar sig på. Några exempel på den varan, är de bilder som länge legat och skumpat i min mobiltelefon. Så vad väntar jag på, ett stort knippe "spontana" vardagsbilder kommer här:

 

Max vårt barnbarn, på en bild från den 22 juli 2010. Han kommer på besök i morgon.

 

Max är en glad kille. Speciellt när han åker ut på skoter med mamma, pappa,

Daniel och Mia.

 

Sommaren 2010, närmare bstämt den 14 augusti, besökte Andreas, Norah och farfar

Nolia-utställningen i Piteå. Norah hade fortfarande sin favoritnapp i sin mun. Men

eftersom Norah är en stor tjej idag så är nappen puts väck. Norah brukar själv

påminna sin farmor och farfar, att hon minsann är en stor tjej.

 

Svågern Kjell, på besök hos oss i Hortlax sommaren 2010. Kjell kan beskrivas på

följande sätt: en trygg och pålitlig klippa.

 

Kusinerna Norah och Max. Två värdefulla små krabater. Icke att förglömma

Malte, men han hade inte kommit fram vid detta tillfälle.

 

Hemma i mammas lägenhet. Den 27 februari 2011.

 

Föräldrahemmet den 28 februari 2011. Lägg märke till Sessan, som nyfiket

undersöker volvons extraljus.

 

Sessan gör sig redo för en sparktur. Datum samma som ovan, den 28 februari 2011.

 

Vid lasarettets caféteria. Den 14 mars 2011.

 

Gerd min syrra, samma datum som ovan.

 

Norah på besök, hos oss. Vid lunchtid den 20 mars 2011.

 

Norah kollar farfars antika Remington-skrivmaskin. Samma datum som föregående bild.

 

En myckert ung Max - på promenad med  farmor, farfar och pappa. Den 26 mars 2011.

 

I Vistträsk hos Ulla-Mai och Roger. Den 28 mars 2011.

 

En sen kväll i maj månad 2011, jag och Andreas hjälps åt att bränna en rishög.

Eftermälet höll på att sluta illa. Av någon anledning så fattar Andreas rygg och ben

eld. Han märker ingenting, däremot jag. Jag kastar mig över honom med min jacka

och släcker elden.

 

Hemma hos Norah en julidag 2011.

 

Max i pappas bil. Den 24 juli sommaren 2011.

 

Skogspromenad, den 25 september 2011.

 

Den 28 februari 2012, vid Hortlaxvägen, klockan har just passerat sju på kvällen.

 

Och av någon obestämd anledning, skriver jag autografen på en snödriva. Varför?

 

Den 13 juni 2012 klockan 19.40 på kvällen, hjläper jag Ante och David med utsättning

av grödor i deras land.

 

------------------------------------------------------------------------

Foto: Mobiltelefonen.       

 

 

 

- En trasig farbror -

Det ligger en trasig farbror på gräset i vår park.

Han dricker sig redlöst berusad ur en flaska,

som gör honom både stor och stark.

Nyss så spydde han i rabatten här bredvid,

och fastän han ropade - Nu dör jag!

så verkar ingen ta sig tid.

 

Som barn var han kanhända sina föräldrars

lilla ljus. Han var väl som alla andra,

tyckte om skoj och mycket bus.

Kanske att han drömde om familj

med fru och många barn,

men allt gick om intet, när han

fastnade i frestelsens garn.

 

I stället för att leva som alla andra gör,

dricker han sig så redlöst berusad,

att han när som helst går och dör.

Ingen verkar bry sig om hans situation,

endast några konstaplar,

på stadens polisstation.

Den dag han läggs till vila, gråter ingen

på hans grav. När han i all sin enkelhet,

seglar bort på ensamhetens vida hav.

 

Roger Lindqvist   

 

 

-------------------------------------------------------

Bild: Piteå-Tidningen

Mr. Pite havsbad: ELOF SÖDERBERG

Alla pitebor har någon slags relation med Pite havsbad. Personligen har jag massor av minnen från soldränkta sommardagar, när jag tillsammans med mina föräldrar brukade besöka dels Havsbadet, men även Pitsund, och området kring den södra sidan av sundet. Det fanns ett café/restaurang som i folkmun gick under namnet: "Schvebbas". En äldre dam (svårt att åldersbestämma när man endast var omkring 6-7 år), hade stället, och hette naturligtvis Svedberg i efternamn. Jag minns att jag en gång fick mig serverad nyponsoppa i min vällingsflaska. Nåja, har man en vällingsflaska, är man betydligt mindre än 6-7 år. Så detta måste varit när jag var betydligt yngre. Varje sommar styrde vi målet mot Pitsund, och även ibland mot havbadet. En gång gick jag och min far gick mot bilparkeringen vid entrén. Där stod en flott Rolls Royce. Bilens ägare var advokat Henning Sjöström, han och boxningslegenden Ingmar Johansson gästade Pite havsbad, vid detta tillfälle. En annan minnesbild, är att min far hittade en klocka i sanden. Och (om nu minnet står mig bi) så uppenbarade sig trollkarlen Erik Truxa. Han och hustrun Gulli hade en show i havbadets innandöme. Och när pappa hittade klockan, sa Truxa att han skulle ta hand om den, och från scenen efterlysa dess rättmätige ägare.

 

Havsbadet är en av Piteå stads mest berömda PR- magneter. Man behöver bara säga Piteå, så poppar ordet havsbadet upp automatiskt. I dag hittade jag en intressant artikel på PT:s familjesida. Mr. Pite havsbad fyllde 65 år i augusti 1971. Mr. havsbadet var grundaren Elof Söderberg. Som hade en vision som han satte i verket, och lyckades så till den milda grad, att den lilla obetydliga anläggningen i början, blommade så småningom ut till att bli ett turisternas eget Mecka. Lär känna Mr. Pite havsbad genom den här födelsedagshyllningen:

 

 

65-år fyller den 23 augusti förre elinstallatören Elof Söderberg, Piteå. Jubilaren är född i Uddfors, Piteå lands, men tillbringade sina första sex år i Seattle, USA, dit familjen flyttade. Därefter kom familjen Söderberg till Jävrebyn. Vid 17-årsålder tog han anställning vid armén och slutade den tjänsten som sjukvårdofficer. Efter skolor och kurser blev han egen företagare i elbranschen och var bland annat med om att elektrifiera Jokkmokks kommun på 1930-talet.

 

Händig och intresserad av teknik som han är har han också varit pappa för en hel rad av uppfinningar som han fått patent på. Den mest kända är troligen den "Söderbergska kompassen", som han har världspatent på, men som ännu inte kommit i tillverkning. Han är också grundaren av Piteå havsbad, där han lade grunden för den stora utveckling som denna turistindustri i dag genomgått. I yngre dagar var han aktiv idrottsman och innehar ett flertal DM-titlar i långdistanslöpning och orientering. Även skidor var han intresserad av. Men som schackspelare har han gjort sig mest känd och har ett flertal år tillhört länseliten även om det numera är ungdoms-schacken som ligger honom varmast om hjärtat.

 

Ett flertal kurser för ungdomen leder han ännu. Elof Söderberg har haft och har flera strängar på sin lyra. Sålunda bildade han Godtemplarlogen i Jävrebyn på sin tid, var ordförande i Norrbottens schackförbund, ombudsman i RLF och en pionjär för den organiserade jaktvården i Piteå. Som sådan var han med och bildade ett flertal jaktvårdsområden i bygden. Även Hortlax kommunalnämnd tillhörde han en tid. Kännetecknande för Söderberg har varit hans energi och framåtanda men även den ljusa livssyn som han har. Inte minst dessa egenskaper har gjort att han under årens lopp fått en lång rad vänner och bekanta som på måndag saluterar 65-åringen.

-----------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördag den 21 augusti 1971.

 

Mr. Pite havsbad - ELOF SÖDERBERG (1906-1985).

 

Pite havsbad en sommar under 1970-talet.

 

 

Leif Halling vid Piteå lasarett ryter till

"ABORT FÅR INTE BETRAKTAS SOM PREVENTIVMEDEL"

 

Överläkare Leif Halling vid lasarettet i Piteå.

 

Överläkare Leif Halling vid kvinnokliniken och BB-avdelningen försöker skapa opinion för en ändrad syn på bortadoption av barn.

    - Abort får inte betraktas som preventivmedel.

-------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 10 september 1971.   

Piteå-Tidningens styrelse fattar ett beslut...

Framför tidningshuset från 1930 står styrelsen, som fattade det historiska beslutet om

ett nybygge. Fr. v Tage Hansson, Piteå, Kurt Landström, PT, Sture Lagerberg, PT,

Rune Sandlund, PT, Harry Nilsson, Rosvik, Johan Johansson, Korsträsk, Nils-Gösta

Damborg, Stockholm, Frans Tenevall, Hortlax, Oscar Lundman, Skuthamn samt

Erik Westling, PT.

------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 13 juni 1978. 

Ett blytungt hjärta på 75 ton

Ett sätt att överleva

Tragisk drunkningsolycka / 1961

Draggning pågår efter den förolyckade 13-åringen.

 

En tragisk drunkningsolycka inträffade på onsdagsaftonen vid Bergsviksbron, då 13-årige Sven Anders Krister Wiklund från Linköping, på tillfälligt besök hos släktingar i Degeränget, föll från en båt och drunknade. Orsaken till att han föll i vattnet tros vara ett sjukdomsanfall. Ännu sent på onsdagskvällen hade man inte hittat den drunknade.

 

Pojken hade tillsammans med en kusin, Ulf Sundström från Degeränget suttit och metat i en båt som förtöjts vid en brygga strax nedanför Bergsviksbron. Plötsligt föll Anders baklänges ut i vattnet och försvann i djupet, som på detta ställe är rätt stort, enligt uppgift skulle djupet vara 16 meter endast några meter från det ställe där pojken föll i. Kamraten sprang gråtande upp på vägen och en förbipasserande bilist stannade och frågade vad som stod på. Omedelbart efteråt larmades polis och brandkår, och draggningar sattes igång. Man hittade dock inte den drunknade och trots att även grodman och dykare sattes in i letandet hade man ännu vid 20-tiden inte hittat den drunknade. På grund av blåst och regn avbröts sökandet vid denna tid och skall återupptagas idag.

 

Troligen har den drunknade drabbats av någon sjukdom innan han föll i vattnet. Han var nämligen sjuklig, och detta skulle förklara att han inte kunde rädda sig i land trots att han var känd som en skicklig simmare. Vid olycksplatsen är det också ganska strömt varför det är möjligt att kroppen följt med strömmen någon bit innan man hann sätta igång med draggningar. Letandet försvåras också av att bottnen är belamrad med gammalt bråte och sjunkvirke. Den så tragiskt omkomne var på sommarbesök hos en moster och hennes make byggnadsarbetaren Emil Sundström i Degeränget, vilka också är föräldrar till Ulf Sundström som blev vitne till olyckan.

 

-------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 27 juli 1961

 

FAKTA------------------------------------------------------------------

 

Den omkomne Anders Wiklunds mor, var kusin till min mor.

Emil och Margit Sundström hette paret som Anders var på

besök hos. Margits mor Märta f. Jonsson var syster till min

mormor Beda.

 

Roger--------------------------------------------------------------------------

 

I tidningsarkivet...

Här sitter jag parkerad i Piteå forskarföreningens lokaler ute på Framnäs i Öjebyn.

I bakgrunden ses de tidningslägg som föreningen förfogar över. En skatt - en

ovärderlig skatt, som står alla medlemmar till hands.

 

------------------------------------------------------------------------------------

Piteå-profiler jag minns...

Irma Hedkvist är i dagarna tillbaka på sin gamla arbetsplats efter 2-års tjänstledighet för

utbildning till Röda kors sjuksköterska. /PT lördag den 23 januari 1971.

 

Irma Hedkvist välkänd barnmorska på Piteå lasarett. Maken Harald Hedkvist

journalist på Piteå-Tidningen. Dottern Ewa Hedkvist, f d EU-parlamentariker,

gift med Luleås kommunalråd Karl Petersen. /Roger 

---------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Bilhandlare Seth Larsson, berättar att han redan som ung pojke var väldigt

bilintresserad.

 

I familjen Larsson fanns nio syskon: Seth, Birger, Kard, Richard, Gösta, Allan, Rolf, Nanna gift Granström och Ingrid gift Wikberg. /PT den 27 mars 1971.

 

-------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Urmakare Nils Boström. /PT den 26 mars 1971.

Sonen Gunnar Boström övertog rörelsen så småningom, Gunnars son Magnus är i dag den som för ägarnamnet vidare: Nils Boströms Ur-Guld Optik. /Roger

 

---------------------------------------------------------------------------------------------

 

Conrad Pettersson studerar bilder från de påstådda vallningsfusket i årets Vasalopp.

- Jag känner Janne Stefansson mycket väl och tvivlar på att han vallat åt Ellefsäter.

/PT den 11 mars 1971.

 

Conrad Pettersson f. i Älvsbyn den 1 juli 1903 d. i Piteå den 18 november 1976.

Vasaloppsvinnare året 1927, tävlade för Luleå SK. Välkänd bilhandlare i Piteå,

där han bl a sålde bilmärket Volvo. /Roger.

 

----------------------------------------------------------------------------------------------

 

Fotografen och fotohandlaren Kjell Svärdsudd. /PT 18 mars 1971.

 

Kjell Svärsdudd började sin foto-karriär på JOWA i Piteå. Svärdsudd hade egen fotobutik på Storgatan i Piteå centrum, där även hustrun Inga-Maj var delaktig. Kjell Svärdsudd gjorde även fotojobb åt Piteå-Tidningen. /Roger.

 

-------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Optikern och urmakaren Göte Carlsson. /PT 18 mars 1971.

 

Göte Carlssons butik låg granne med Kjell Svärdsudds fotobutik på Storgatan i Piteå. /Roger.

 

---------------------------------------------------------------------------

 

 

 

Bosse Fransson i Tötas får experthjälp...

NY IDOL FÅR ERFAREN HJÄLP!

 

Gamla idoler hjälper en ny. Fr v sångaren i Tötas Bosse Fransson, som med sin nya

skiva fått hjälp av Olle Bergman och Kit Sundqvist, båda med åtskilliga skivsuccéer.

 

Kasta dina sorger, lyssna till Tötas orkester och bli glad. Sveriges gladaste dansorkester har Tötas från Lidköping länge kallats. Nu återspeglar sig det även i skivtitlarna. Kasta dina sorger heter nämligen A-sidan på deras nya platta. Där har tre garvade underhållare gått samman för att resultatet ska bli det bästa möjliga. Skivan har producerats av Kit Sundqvist, en av medlemmarna i framgångsrika Shanes. Olle Bergman, musikförläggare, har hittat låten och återigen bevisat att han vet vägen till lyssnarnas hjärta, och sångaren i Tötas heter som bekant Bosse Fransson, redan idol bland danspubliken - men också ofta hörd på skiva. Kasta Dina sorger är ett melodiskt vitaminpiller i väntan på den vår vi alla ser fram emot. B-sidan - eller snarare den andra A-sidan - bjuder på en ömsint melodi i snygg orkesterförpackning. Sänd mig ett minne av vår kärlek heter den och är helt i linje med den nya romantiska våg, som går över världen i spåren på succéfilmen Love Story.

 

------------------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 5 april 1971.

 

FAKTA-------------------------------------------------------------------------------

 

Olle Bergman (1929-1985) gitarrist, textförfattare och skivproducent.

Lanserade Robban Broberg och Carl-Anton under 60-talet.

 

Bosse Fransson är även han avliden.

 

Roger----------------------------------------------------------------------------------------

 

 

 

Anki Hedmarks Greklands resa upprör

ADVOKAT:

"Fel av Anki att resa"

 

Yngve Forssélls orkester. Från vänster: Leif Nyberg, orgel, Paul Lindberg, 1:a trumpet,

Svante Bergman, trummor, kapellmästare Yngve Forsséll, Per-Olof Johansson, saxofon,

(Allan Lundströms efterträdare), Tommy Forsséll, el-bas, (Yngves son), Sten-Olof Granberg,

saxofon. Sittande fr v Elisabeth "Liz" Lundberg, Philip "Phil" Minton samt Ann-Christin "Anki"

Hedmark.

 

Ann-Christine Hedmark, Skellefteås svensktoppsidol, ska representera Sverige i en sångfestival i Grekland i sommar. Advokat Hans-Göran Franck, Stockholm, som är ordförande i Svenska kommittén för Greklands demokrati, säger till Folkbladet: Vi fördömer turistresor till juntans Grekland och naturligtvis även deltagande i en festival. Med tanke på juntans fyraårsjubileum är det desto mer angeläget att inte ge sig in i såna äventyrligheter, säger advokat Franck.

 

Det är meningen att "Anki" Hedmark tillsammans med en annan flicka och dirigenten Lasse Samuelsson ska resa till Grekland den 7 juli.

    - Jag tycker inte det är något farligt i att åka, menar Ann-Christine, men tillägger att det är ännu inte bestämt om hon skall delta.

Hennes kapellmästare, Yngve Forsséll, har rått henne att tacka ja. Annars åker bara någon annan, säger han. "Anki" får inte en sån här chans till.

 

På Svenska musikerförbundet säger man at var och en får bestämma om man vill uppträda i Grekland. Musikerförbundet går under LO som inte officiellt sagt stopp för resor till Grekland. Men man har så smått talat om att rekommendera sina medlemmar at inte åka till Grekland.

 

Advokat Hans-Göran Franck känner bara till en artistgrupp tidigare som uppträtt i Grekland.

    - Efter information och påtryckning kom de hem igen, säger Franck. Ombudsman Gösta Holmström på teaterförbundet avråder från att resa till Grekland.

    - Vi har fått omvittnat hur obekväma artister togs bort och har ställt oss helt på demokratins sida. Man bör inte låta hela ansvaret vila på en enskild medlem, menar han.

    - Folkrörelsebojkotten gäller fortfarande, menar advokat Franck och berättar at LO och TCO satsat pengar till en ny upplysningsbroschyr om Grekland och juntans tryck.

 

"Förräderiet mot Grekland" heter den och manar till en total turistbojkott. För två år sedan bojkottade en annan skelleftebo, höjdhopparen Kenneth Lundmark, friidrotts-EM i Aten och missade sannolikt ett EM-guld.

    - När det gäller Ann-Christine är det hennes sak, säger Kenneth, men om han själv skulle tävla i Grekland vet han inte.

    - Förhållandena är densamma och troligen skulle jag tacka nej även nu.

 

-----------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ April 1971.

 

Axel Bengtsson (1900-1977) Piteås starke man

Frågar man vem Axel Bengtsson var, så är det nog en övervägande skara i de yngre åldrarna, som inte alls har någon blekaste aning. Ställer man samma fråga till äldre pitebor, är jag rätt säker på att man träffar rätt. I "Vem är vem i Norrland" / 1968, finns denna beskrivning av en man som var lite av det mer ovanliga slaget.

 

Axel Bengtsson.

 

Bengtsson, Axel V, f d drätseldirektör i Piteå, f. i Mölnbacka, Värml. 1, 20/1/00 av flottn:förm Alfred o Anna Sandström. Stud. i nat:ekon; brukstjm ab Vintrosa 18, platsred tidn Folket o Västmanl Folkbl Fagersta 20, omb: man SSU 21, Norrb soc:dem partidistr 22, chefred Piteå-Tidn 29, drätseldir Piteå 36-44 o 56-65, komm: borg Piteå 43-44, kamr Varuhuset Luleå 47-52, ch Piteå lastbilcentral 52-55, dir Luleå Shopping center 55-56. - Led direkt Furunäsets sjh 31-44, styr:ordf ab Piteåbyggen sed 56,

 

Ordf HSB Piteå sed 65, ordf DK 31-36 o 56-59, v ordf byggind sed 58, led hanmdirekt sed 56. - Medl Rotary. - skr: Socialdemokratiska ungdomsförbundet uppgifter (31) - Utm. SCFGM, Hantar ftjM, S 3 :s ftjM, HvftjM.

Gift 22 m Edith Johansson, drt t. Stålvägare Carl J o Lisa J. - Barn: Anna-Lisa f. 22, Karl-Axel f. 26, Jan-Erik f. 29, Per-Olov f. 30, Ann-Christin f. 40.

 

-------------------------------------------------------------------

KÄLLA: VEM ÄR VEM - Norrland / 1968.

 

 

Sista turen med Pitsundsfärjan / 1984

Det är kört för färjan!

SVEN-ERIK BOMMAR IGEN...

 

Snart får Sven-Erik Berg bomma igen färgläget i Pitsund för evigt. Vid månadsskiftet

invigs Pitsundsbron (i bakgrunden) och konkurrerar ut en flera hundra år lång

färjepok över sundet.

 

Snart är det kört för Sven-Erik Berg. Då får han hoppa av sin gamla färja. Pitsundsbron tar över.

    - Jag har jobbat som färjförare i 25 år. Nog känns det lite bittert att allt är slut vid månadsskiftet, säger Berg.

 

Första färjförare Sven-Erik Berg, 50 år, är både född, uppvuxen och bofast i Pitsund. Sina första minnen av färjtrafiken har han redan från femårsåldern.

    - Vi höll alltid till och lekte nere vid färjan. Olovandes naturligtvis. Men det var ju den i särklass bästa lekplatsen.

 

Leken allvar

Så småningom blev leken allvar, Sven-Erik kom att förtjäna sitt levebröd på färjan. Som utbildad skeppare tog han vid för 25 år sedan.

    - Det har blivit en och annan tur. Och jag har bara glada minnen. Man har träffat många människor genom åren, men jag har aldrig stött på någon som varit otrevlig, berättar han.

 

Epok i graven

I och med Pitsundsbrons invigning 31 oktober går färjtrafikens epok i graven. En trafik som pågått sedan 1700-talet. Sven-Erik Berg har tillsammans med sina fyra arbetskamrater erbjudits förflyttning till vägverkets förvaltning i Öjebyn. Tre av dem har accepterat detta. En färjförare går i pension och Sven-Erik, han har andra planer.

 

Efter 25 år i färjans kur kommer Sven-Erik Berg inte bara trappa ner, utan helt

trappa av sin verksamhet för vägverket. I alla fall under ett år, som han sökt tjänstledighet

för att pyssla med entreprenad-verksamhet.

 

Olyckstillbud

Jobbet vid färjan lämnar alltså Berg med bara trevliga minnen - sånär som på ett. Det var ett olyckstillbud för omkring 15 år sedan.

    - Det är den enda olyckan som någonsin inträffat vid färjan. Och det till råga på allt min fru som var inblandad. En lastbil körde av färjan, som gungade till och lösgjorde sig från fästena på land.

    - Bakom kom min fru i bil med tre passagerare. De körde rakt ner i vattnet och satt fastklämda med vatten upp till halsen. Otäckt, men lyckligtvis blev ingen skadad.

 

Jul på färjan

    - Här inne har man upplevt många julaftnar, midsomrar, påskhelger, säger Sven-Erik när han står och manövrerar färjan inne i förarhytten. En period jobbade han på julaftonens eftermiddag sju år i rad.

    - Då tog jag hela familjen med mig (fru och fyra barn) och firade runt granen inne i vaktstugan. Där firade vi sju julaftnar med dukat bord och paketutdelning. Julafton har i regel inte varit någon stor dag för färjtrafiken, tur det.

 

Numera kontrolleras bilköer till färjläget via TV-monitorer i färjförarens vaktstuga.

Apparaturen ska sedermera nyttjas vid Pitsundsbron när klaffarna ska fällas upp.

 

TV-bevakning

Inne i vaktstugan finns idag två TV-monitorer som är kopplade till fjärrstyrda kameror. Med dessa som hjälp kan färjförarna hålla utkik över eventuella köbildningar, utan att behöva kliva ut ur stugan. Apparaturen kommer senare att bli ett hjäpmedel för kontrollen av bil- och båttrafiken när klaffarna på Pitsundsbron ska fällas upp.

 

Vemodigt

Vad som ska hända med de båda färjorna vid Pitsundet är inte beslutat. Förmodligen ankras de upp i sundet under vintern.

    - Det känns lite vemodigt att allt snart är över. Tråkigt att mista sitt jobb. Men samtidigt måste man se positivt på utvecklingen, säger Sven-Erik Berg och kikar ut mot Pitsundsbron, som vid månadsskiftet har konkurrerat ut hans forna lekplats och snart gamla arbetsplats.

 

--------------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 20 oktober 1984.

 

FAKTA.......................................................................

 

Sven-Erik Berg, är f d dansmusiker med ett förflutet i Alf Johnnys orkester.

Han är även far till Kenneth, en gammal skolkamrat till mig.

 

Roger...............................................................

 

 

 

 

 

 

Storfors sågverk för 50 år sedan / 1988

Såghuset utgör en bakgrund för fotot. Och förgrunden - ja, den bildas av de sittande

förmännen. De är från vänster räknat: faktor Ludvig Fahlman, verkmästare Lennart

Bäckström, kontorist Gustav Forsberg, sågställare Hjalmar Olsson, faktor Elis Berglund,

bomförman Jonas Gustavsson och faktor Axel Nordlund. Alla utom Bäckström är numera

bortgångna.

 

Sågverket i Storfors var för det mesta en för ägarna lönsam industri. Som arbetsplats betraktat var den dåvarande Hortlax kommuns största. Sågverksrörelsens nedläggning 1941 innebar ett hårt slag mot befolkningen i området. Flertalet familjer fick nämligen sin försörjning genom sågverksarbete. Den här bilden togs 1938, alltså för jämnt ett halvt århundrade sedan. Det tidiga 30-talets kris var övervunnen och högkonjunktur rådde. Men viss oro låg i luften på grund av utvecklingen nere på den europeiska kontinenten.

 

Nazi-Tyskland uppträdde med ökande hänsynslöshet. Ingen kunde dock ana att Adolf Hitler bara ett år senare skulle tända historiens största världsbrand. Många av männen och pojkarna på bilden finns inte längre i livet. De kvarlevande är pensionärer. Möjligen kan en eller annan "märkpojke" ännu inte ha passerat 65-årsgränsen - man började ju jobba tidigt för brödfödan på den här tiden.

 

En av dem, som arbetade vid sågen, ger ett exempel på skillnaden mellan förmän och arbetare, enligt den tidens synsätt. Vid arbetsveckans slut erbjöds tillfälle att duscha i bolagets lokaler. Det finns två rum med en dusch i varje. Förmän och kontorspersonal, som tillsammans inte var särskilt många, fick oinskränkt disponera den ena duschen. Arbetarna, som säkert bokstavligen haft en svettigare vecka och var i större behov av reningsprocessen, fick trängas och konkurrera om den andra duschen. För den "demokratiska" tågordningen skull...

 

--------------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 1 mars 1988. 

Bröstflickorna på Perudden

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 3 oktober 1970.  

Yngve Forssélls i TV-programmet "Öppet Hus" / 1970

EFTER "ÖPPET HUS"-SUCCÉN:

TACK CLABBE!

 

Skellefteå-bandet Yngve Forssélls, var en av många gäster i TV-programmet

"Öppet hus" som sändes i TV 2 på lördagskvällarna.

 

    - Tack ska´ru ha, Clabbe! Det har varit kul att se dej i TV-rutan på lördagskvällarna i "Öppet hus".

Hela Sveriges Clabbe - Claes af Geijerstam har gjort ett fint jobb i ett TV-program som varit lika populärt som Hylands hörna. Massor av fina gästartister, uppsluppet, högt tempo har varit kännetecken för "Öppet hus" som sänts i 13 program. Stor succé, klang och jubel. TV 2 grunnar på att fortsätta "Öppet hus" senare i höst.

 

Vem anser du har varit den roligaste gästen att ha med i "Öppet hus?"

    - Bengt Sändh. Den där allvarlige trubaduren, som man höll på att skratta ihjäl sig år. Orsaken var väl den, at han gjorde en hel del under repetitionerna. Sedan kom han med ett helt nytt program under inspelningen.

Hur många timmar i veckan har du ägnat åt radio-TV den senaste tiden?

    - 15 för "Opopoppa" och 18 för "Öppet hus". Och varje veckohelg har jag turnérat. Jag har faktiskt bara själv sett två av de 12 program som sänts. Men i lördags fick jag tillfälle att följa hela finalen.

Och vad har framgången berott på?

    - Fria tyglar och en skön atmosfär. Mycket musik, lite snack och därmed bra tempo.

Blir det någonsin några fler skivor med Ola & Janglers?

    - Jajjamänsann. Vi spelade nyligen in en singel, "96 tears", en amerikansk låt. Denna vecka har jag f ö ägnat åt att skriva musiken till Jörn Donners nya film "Anna". Så nog har man att göra alltid.

 

Om du skulle få välja önskeartisterna i ett "Öppet hus", vilka skulle det bli?

    - Stevie Wonder, paret Truxa och ... ja, det får räcka.

Vad ska du göra efter "Öppet hus?"

    - Snabbt skriva ihop en egen LP. Det ska bli en anspråkslös och lekfull skiva.

Vad gör du på fritiden?

    - Hållerigång. Dansar gärna på diskoteken här i Stockholm.

Vad gör du av alla slantar du tjänar...?

    - Sparar till vintersemestern. En vecka i Åre och en i Österrike ser jag fram emot. Jag är nämligen helsåld på slalomåkning.

 

Hur fick du smeknamnet Clabbe?

    - När jag var 12 år var jag med i Sveriges Radios gosskör. En av killarna i kören kallade mej plötsligt för Clabbe och så blev det så. Den killen var Ola Håkansson!!

Sa Clabbe, d v s Claes af Geijerstam, 24 år. Till yrket "musikarbetare". Ogift. Oförlovad. Utan stadigt sällskap. Men med en härlig trerummare i Bromma, som fast punkt mellan håll-i-gång-varven.

 

---------------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 3 oktober 1970.

 

 

Odal Lundqvist

Odal Lundqvist.        

 

50 år fyller den 3 november Odal Lundqvist, Malmö, tidigare verkstadsägare i Storfors. Femtioåringen är född och uppväxt i Storfors där han redan som 14-åring började inhämta sina mekaniska kunskaper på Storfors mekaniska verkstad. Senare startade han tillsammans med en kompanjon Hortlax svets och smide, som han senare helt övertog och drev i egen regi fram till 1969, då han flyttade till Malmö. Lundqvist har alltid varit musikintresserad med särskild betoning på slagverk och kornett. Dessa instrument har han också i många år med framgång trakterat i hornmusikkåren, och deltagit i många av ortens musikevanemang.

 

I övrigt är han idrottsintresserad och ägnar sig gärna på fritiden även åt jakt och fiske. Odal Lundqvist har gjort sig känd som en glad och rejäl människa, som säkerligen blir ihågkommen av sina många vänner i hembygden när han nu firar femtioårsdagen i det fjärran Skåne.

 

--------------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 2 november 1970.

 

FAKTA--------------------------------------------------------------------------------

 

Odal Lundqvist var min pappas kusin. Född i en syskonskara på fem barn,

där Odal var den ende sonen bland fyra systrar. Föräldrarna, Georg

Lundqvist (1884-1946) och Vilma f. Eriksson (1884-1935) fostrade

fem barn i sitt äktenskap:

Onny gift Norberg (1912-1996)

Dagny gift Berggren (1913-2000)

Greta gift Norberg (1914-2004)

Astrid gift Ridderstråle (1918-1997)

Odal (1920-2000)

 

Vilma Lundqvist f. Eriksson i Stensjökullen, var min farmor Hannas

äldre syster.

 

Onnys make, Akke Norberg född i Haparanda, var socioterapeut vid Furunäsets sjukhus samt musiker.

Det var Akke som var "uppfinnaren"  och mannen bakom välkända Gläntan, en fritidsanläggning som drevs i landstinget regi i många år. Makarna Norberg köpte stuga på spanska solkusten, där de tillbringade stora delar av det svenska vinterhalvåret.

Onny hade egen caférörelse i Piteå.

Dagny var gift med Gunnar Berggren, Piteå.

Greta var gift med Birger Norberg, också han musikant.

Astrid var gift med fotografen Roland Ridderstråle, med fotobutik och ateljé,

på Storgatan i Piteå.

Odal var gift med Ruth f. Söderman från Ångermanland.

 

Roger--------------------------------------------------------------   

Dansa "Huckle Buck" med Cool Candys / 1970

De sex medlemmarna i Cool Candys, fr v Arne Nathansohn, Einar Svensson,

Gunnar Wahlgren, Karl-Arne Andersson, Håkan Ljungkvist samt Sven-Eric Carlsson.

 

Onsdagen den 8 april fick Sverige en ny modedans. Då började vi dansa "Huckle Buck". Skivbolaget Anette och Cool Candys i Lidköping representerade nämligen då Sverige i finalen i Huckle Buck. Det är en rikstävling som pågått hela vintern, där det gällt att försöka hitta på en helt ny dans till Cool Candys skivlåt "Dansa Huckle Buck".
 Det är kul att dansa Huckle Buck, sjunger Cool Candys på plattan. Men det finns ingen dans som heter så! Därför inbjöd man till en tävling.

 

Intresset har varit rekordartat. Massor av dansförslag har inkommit från hela Sverige. På flera håll har skolklasser engagerat sig i tävlingen. Lärarna har hjälpt eleverna på alla sätt, och man har ordnar s k Huckle Buck kvällar.

    - Den här vintern går till historien som en av de roligaste vi varit med om, säger grabbarna i Cool Candys. Vi och publiken har haft jättekul. Det här har verkligen satt myror i både benen och huvudet på publiken. Vilken fantasi man har visat upp!

    - Vi har sett prov på alla möjliga och omöjliga dansstilar. Låten har tänt till tusen på alla åldrar. Ibland har det gått så hett till på dansgolvet att hela lokalen kommit i gungning och man trott att kåken skulle brak ihop.

 

Det blev en kul och rivig låt som vann. Förutom äran att ha skapat en helt ny dans, fick vinnarna 1.000 kronor i pris.

 

Cool Candys har alltså ett finger med i spelet i den nya modedansen. De har introducerat dansen i gruppens senaste skiva, "Go´bitar",  där "Dansa Huckle Buck" ingår som en av 12 stycken låtar. Någon närmare beskrivning på hur denna går till har ännu inte nått Piteå-Tidningens redaktion.

 

-----------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 11 april 1970.

 

Kjell-Bertils - bandet som drar fulla hus / 1970

KJELL-BERTILS - ung orkester som spelar för "mogen ungdom".

 

Kjell-Bertils är dansorkestern som drar fulla hus var de än drar fram.

Fr v Bertil Granberg, Kjell Andersson, Conny Danielsson, Kenneth Grahn

samt Robert Öberg.

 

Kjell-Bertils heter en ung piteåorkester som syns allt oftare i danslokaler på allt fler orter här uppe i norr. Gruppen som har fem medlemmar har spelat i ett och ett halvt år. Spelar "moget" vilket numera innebär en ganska bred repertoar med tanke på åldersspridningen bland danspubliken. Kjell-Bertils kan se fram emot 1971 med tillförsikt - varje helg är nämligen fullbokad.

 

Kjell-Bertils bildades för drygt två år sedan. Då hade den tre medlemmar med knappt ett halvår senare fick orkestern två nya. Här en kort presentation av grabbarna:

Bertil Granberg, 28 år, trummor, kapellmästare har tidigare spelat i bl a Stieg-Rohlands.

Kjell Andersson, 24 år, bas, har också tidigare jobbat i olika orkestrar. I Kjell-Bertils sjunger han även.

Kenneth Grahn, 25 år, orgel, har varit med från starten.

Conny Danielsson, 22 år, gitarr, saxofon, spelat tidigare i Tommys.

Robert Öberg, 17 år, gitarr, "Benjamin" i gänget och hjälper även till i sången.

 

MÅNGA JOBB

Den relativt unga orkestern som spelar för "mogen ungdom" har också liksom alla andra orkestrar upplevt misstänksamheten bland dansarrangörer mot nybildade dansorkestrar.

    - Visst tog det några månader innan vi fick regelbundna engagemang men vi hade turen att få spela på stadshotellet i Piteå när vi var trio, säger Bertil.

 

Nu existerar inte några "arbetslöshetsproblem". Orkestern har fullbokat varje helg med undantag för fyra under 1971. Dessutom har man fått många onsdagsspelningar. Från ett ställe i Stockholm har man även fått ett fjortondagarserbjudande.

    - Vi kunde tyvärr inte åka. Det är svårt för oss att ta ledigt så länge. Dessutom pluggar Bertil och Robert, säger Kjell. Men dyker erbjudandet upp igen och vi kan åka så gör vi det...

 

OM MUSIKEN...

När det står att det är dans för "mogen ungdom" kan man numera träffa både 18 som 60-åringar. Detta ger ju många önskningar om vilka "bitar" man ska spela.

    - Vi försöker hålla en bred repertoar och plockar in nya som vi tror slår. Men gemensamt är att "bitarna" får ej vara för svåra för dem som dansar - "ren takt" alltså, kommenterar kapellmästaren.

 

PUBLIKEN DÅ?

Än så länge spelar Kjell-Bertils i huvudsak i Norr- och norra Västerbotten. Vissa ställen blir dock "stamorter". Som till exempel logarna i Långträsk och Sunderbyn.

    - Där tycker vi det är kul att spela. Kontakten med publiken är jättefin där, tycker Kenneth.

Någon skiva på gång?

    - Vi har fått erbjudande... vi skyndar långsamt och tar ett år i taget.

---------------------------------------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 24 december 1970.