Kl 8:30 söndagen den 27 augusti 1967

En familj från Gällivare på fem personer var nära att helt utplånas vid en våldsam kollision mellan en personbil och en tankbil i Hortlax, ca en mil söder om Piteå vid 8:30-tiden på söndagen. Överläkare Ulf Wasén, 39 år, och 12-årige sonen Hampus, dödades omedelbart i kollisionsögonblicket. Hustrun Gunnel också hon läkare, 37 år, och barnen Jonas, 9 år och Ebba 8 år, vårdas på lasarettet i Piteå. Modern är svårt ckockad och kan inte erinra sig någonting från händelsen. Ingen av de tre överlevande har livshotande skador.
 
I den här bilen färdades familjen Wasén. Vid kollisionen dödades
pappan och sonen.
 
Familjen Wasén hade, av den stora packningen att döma, varit på en semestertripp i södra Sverige, och var på väg hem. De hade enligt uppgift kört länge och makarna hade turats om vid ratten. När olyckan inträffade satt hustrun vid ratten och bredvid i framsätet hade hon den 12-årige sonen. Bilen en combimodell, var bäddbar och i baksätet låg Ulf Wasén och de två barnen Jonas och Ebba och sov. Det var strax söder om vägskälet till Sandholmen som bilarna smällde ihop.
 
Vägen gör en svag kurva och därpå följer ett backkrön. Av hittills okänd anledning har fru Wasén, kört över bilen på höger sida uppe på backkrönet och just där fick de möte med en tankbil och den fruktansvärda olyckan var ett faktum. Personbilen körde rakt in under tankbilen och hela högra sidan skalades av och manglades av tankbilens högra hjulpar. Både sonen Hampus och maken Ulf befann sig i bilens högra del och dödades omedelbart.
 
Bilen som av okänd anledning kom in på den högra väghalvan,
träffades av tankbilens högra hjulpar.
 
I bilen hittade polisen också en död hund. Familjen Wasén hade ytterligare en hund, men denne hade chockad sprungit in i skogen. Familjen hade också en plastorm med i bilen. Många av åskådarna trodde att den hörde till husdjuren. Vad som än är grundorsaken till olyckan vet man ännu inte. Fru Wasén kan ha slumrat till för ett ögonblick eller tappat herraväldet över bilen på något annat sätt. Vid förfrågan på lasarettet i Piteå uppgav jourhavande läkare på kirurgen att alla tre befann sig väl. Hustrun har små sår i ansiktet och lider av svår chock, Jonas har inga skador alls, förutom chockskador. Från början misstänkte man att flickan, Ebba, ådragit sig en svårartad skada, men det visade sig felaktigt.
 
John Andersson, Hortlax, fick beröm av poliserna för att han som
förste man på olycksplatsen hjälpte till med dirigeringen av trafiken.
 
Snickare John Andersson från Hortlax, som var på väg för att plocka lingon var en av de första som upptäckte tragedin. På eget initiativ innan polisen anlände, dirigerade han snabbt om trafiken på två sidovägar om olycksplatsen, som i annat fall skulle gett upphov till trafikkaos. I två timmar stod Andersson och dirigerade trafiken med hjälp av andra hortlaxbor. Polisen är djupt tacksamma för denna hjälp, som gjorde att undersökningsarbetet vid olycksplatsen kunde genomföras på ett betydligt smidigare sätt.
 
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndag den 28 augusti 1967
 
PS. Min kompis Per Sundkvist och jag, kom till Kullbacken i Maran strax efter att olyckan hade hänt. Vid den här tiden så gick E4:an efter nuvarande Skatanvägen. Kullbacken finns kvar, så även den ödesdigra platsen för olyckan. Jag passerar här ofta idag, och jämt då jag åker förbi så kommer minnena. Den 27 augusti 2017 har det passerat 50 år sedan detta hände./Roger.
 

Den svartvita dumburken /1965

Den svartvita dumburken, som den kallades, med endast en
TV-kanal.

Kalle Anka /1968

 

TV-hallåor julhelgen 1968

AFTONBLADET ¤ Måndagen den 23 december 1968

Bombi Bitt och jag

 

Min far, och hans vintermössa

Min pappas vintermössa, som han använde
i många och långa kalla vintrar. Bilden
togs 1963-64.

Tjocka släkten - 1969

Camping, sommaren 1969. Fr v Maj-Gerd och John Lindqvist, Emmy och John Risberg
samt Elsa och Ivan Lundmark. Det var jag som tog bilden.

En tia på fickan...

Hade jag fått en tia 1968, bara så där, så hade jag varit en lycklig kille.

Minnen från förr

93 öre, om jag räknat rätt.

Utflykt till Kalamark /1965

Utflykt till Kalamark sommaren 1965.
 
Med på bilfärden följde: John, Maj-Gerd, Roger, Gerd, Henning, Sanfrid, Åke och Dagmar.
Jag minns att i pappas VW åkte jag, farbror Åke och morfar Sanfrid, pappa körde. I Dagmars gula Skoda åkte förutom Dagmar, som körde, även mamma och Gerd. Pappa hade sitt takräcke på taket, som han köpt hos sina kusiner Henning och Folke Eriksson i Hemmingsmark som tillverkade takräcken i sin verkstad. Bröderna Eriksson började även sedan en framgångsrik tillverkning av Hema-Tippen. En sk snö-släde för snöskottning.
 
Jag vill minnas att det var kyligt i luften den där kvällen. Min mor har en vit kappa på sig, kan ha varit i början av juni eller slutet av maj. Morfar hade som alltid sin Humphrey Bogart hatt på sig. Dagmar tog bilden med sin lådkamera.

Familjen Fred Flinta

 
 
 
 
 

Per, min vän och barndomskamrat...

 
Per, min gode vän och barndomskamrat, är bort sedan några år. När vi växte upp ett stekast från varandra, var vi oskiljaktiga. Där Per var, där var jag, och vice versa. På bilden sitter vi sida vid sida, under ett besök hos min moster Anny i Båtvik, Byske sommaren 65-66. Mina föräldrar finns också med på bilden.

Mamma, måste jag till tandläkaren?

Detta kära bloggläsare, är en tortyrapparat!
 
Och i en liknande stol har jag suttit och darrat. Natten var sömnlös innan besöket hos Folktandvården i Hortlax. Nåja, kanske jag sov - ibland. Men det allra värsta var att när jag vaknade så låg jag och inbillade mig de mest horribla saker. Gerson Bergman, hette tanddoktorn. Man ska inte tala illa om avlidna personer, men det var en skräck att ha honom som tandläkare. Till råga på allt så tappade jag min halva vänstra framtand på skolans ishockeybana, 1968. Om det har jag förtäljt kanhända 3.460 ggr. Jag kommer därför INTE att berätta det 3.461 ggr. Men det var hemskt.
 
 

Fantomen, Dragos, Den vandrande vålnaden, Mr. Walker

En av barndomens många serietidningar.
 
1964.
 
1968.
 
1967.
 
1968.
 
1969.
 
1965.
 
1966.
 
1968.
 
1966.
 
1967.
 
1967.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

I en fotoautomat på Shopping i Luleå./1964

Roger Lindqvist, 7 år.
 
Inte nog med att jag fick åka till Luleå med mina föräldrar, jag fick även göra ett besök på EPA, eller Shoppingcenter som det också kallades. I dag så säger man väl Shopping kort och gott. Vid det här besökte åkte jag rulltrappa för första gången. Jag fick även kliva in i en fotoautomat som tog bilder. Resultatet ses här ovan. Fyra bilder blev det. Men på den sista bilden kan man se hur jag är på väg ut. Jag tappade väl räkningen kanhända. 

KALLE ANKA /1963

 

Mina tre kusiner...

Mina tre kusiner: Kent och Lars-Erik Lidman, Robert
Nilsson och jag, vid morfars hus i Blåsmark.
Årtalet kan troligen vara 1966-67.

En kyss vid Byskeälven /1964

Min faster Emmy pussar sin make, John, medan jag i
mina röda badbyxor och mina föräldrar glatt ser på.
Min pappas bror, Åke, och hans sambo Dagmar var
också med den här soliga sommardagen vid Byskeälven, 1964.
OBS! Det var saft i muggen, annars så var jag en riktig mjölk-
fantast i vanliga fall.

Kalle Anka /1965

Mina bästa barndomsvänner, Kalle, Knattarna och farbror Joakim.
 

Camping /1963

På camping sommaren 1963. Fr v Sven, Ragnhild och Elma Lindkvist.
Kanske det var Ragnhilds make Artur som tog bilden?

Tidigare inlägg
RSS 2.0