Roger Lindqvist

I dag hamnade en gammal affisch i min ägo (Tack Leif!). Det var skellefteåorkestern Yngve Forssélls som ståtade med sitt namn i färgglada färger. Affischen härrör från 60-talet, en period då orkestern så smått började bli riksbekanta.

NORRA VÄSTERBOTTEN ¤ 1958

SPÄCKAT OCH TREVLIGT PROGRAM
BJÖDS VID FULLSATT LUCIASOARÉ


Popsångare Jörgen Edman, som gjorde premiär i Yngve Forssélls,
tillsammans med soaréns två "småartister" Ann-Chatrine Hörnberg
och Hans-Olov Stenlund, båda elva år.

Läroverkets aula var fullsatt vid Luciasoarén på tisdagskvällen. Det gladde inte minst arrangörerna. Blindföreningens ordförande Lars Wiklund, Bureå, uttryckte också sin tacksamhet samtidigt som han talade om bakgrunden till Luciainsamlingen och de blindas problem. Programmet var späckat av sång och musik och tog nära tre timmar att avverka.

Skellefteå musikkår inledde Luciasoarén, som i år kan fira 10-årsjubileum. Gladiatorernas avsked ljöd mäktigt över lokalen och den prydligt klädda musikkåren under Birger Rehnströms ledning spelade ytterligare några stycken bl. a. ett potpurri ur Vita hästen. Gunnar Aldemark lättade som vanligt stämnongen med sin avspändhet och humoristiska inlägg, när han presenterade programpunkterna. Det är f. ö. hans 21:a luciaarrangemang. Elva-åriga Ann-Chatrine Hörnberg började med att dra några vinstlotter på utsålda lotterier, innan hon klämde i med sina sångnummer. "End of the world" drog hon igång med så att det ekade i den välfyllda lokalen. Ännu mer tände hennes framförande av "Bergsprängartango". Den spralliga tösen behöver väl inte någon närmare presentation. Hon har varit med i större sammanhang än Lucia-soaréer. Nu senast i en radiotävling, där hon blev fyra bland de "stora" aristerna.

Premiär för 11-åring
Hans-Olov Stenlund heter en liten herre på elva år som för första gången besteg scenen och sjöng "Hej systrar, hej bröder" ackompanjerad av en trio ur Yngve Forssélls band. För att vara premiär gjorde den unge mannen en utmärkt insats. Med inte minsta blyghet försökte han efterapa de "stora" sångartisterna, gjorde små stumma knäböjningar och armrörelser. Första framträdandet var det, men säkert inte det sista.

Jörgen Edman-succé
Efter pausen presenterade Yngves sin nya sångartist, Jörgen Edman, och trots hans halvårslånga uppehåll från scenjobbet gjorde han en utmärkt insats. Clementine, Strangers in the night och slutligen Främmande länder, den låt som Jörgen toppat Svensktoppen med i 13 veckor, bjöd han på och fick som tack hjärtliga applåder.

-------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Onsdagen den 16 november 1966

Just nu är Ann-Kristin Hedmark, 29, i Stockholm och showar på Berns.
Men det är ett sällsynt besök. Bäst trivs hon i hemmiljö. På gården
Tuvan utanför Skellefteå.


¤ Ann-Kristin Hedmark, 29 år, är flickan som tackar nej till storkarriär och storstadsliv. Hon flytt in´t. Hon tycker om att sjunga och försörjer faktiskt familjen - hemmapappan Christer och sönerna Johan och Daniel. I kväll får vi möta henne i pubmiljö. Mysen i Borlänge, tillsammans med en annan begåvad sångerska: Meta Roos. Till sin hjälp har de valda delar ur Sandviken Big Band - den fine tenoristen Lennart Johansson och en komptrio.

Ann-Kristin (eller Anki som det blir i den inre kretsen) bor på gården Tuvan som vätter mot skogen utanför Skellefteå. Där finns hennes vilopunkt och andningshål när turnerandet sliter. Just nu är hon i Stockholm och deltar i den musikantiska show som ska underhålla ett vintrigt Stockholm på Berns. Där finns också Göran Fristorp och Hasse Burman - samt Arne Domnérus spelmän. Sådant trivs Anki med - det finns möjlighet att tona fram alla former av låtar: jazz, folkton och visor. Och det är som en huldra med förankring i jazz och folkton hon blivit ett begrepp.

EN HYVENS NORRLÄNDSKA
Någon har karakteriserat henne så här:
¤ En rekorderlig och hyvens norrländska med Bolidenguld, mygg, stålverk och hjortronmyrar i stämman...
Det ligger mycket i det. Det ljuva livet och kändisvärlden avstår hon gärna ifrån - ändå har hon haft erbjudanden både från kontinenten och USA. Men hon trivs bäst i hemmamiljö. Med ABF-turnéer, jazzning med Sandvik Big Band och en och annan pubträff. Hon glänser alltså inte i storstadens showsammanhang så ofta förekommande i radio och TV. Men hon har gjort några uppmärksammade radiojobb - bland annat med Sandvik Big Band i USA och med Arne Domnérus mannar i programmet "I elfte timmen" från Chalmers i Göteborg.

SPARSAM MED SKIVOR
I TV har vi sett henne från Bolaget och folkparksbesökare såg henne för några år sen med Lee Hazelwood. Men mest blir det små turnéer med trubaduren Gunnar Enqvist från Bureå i ABF:s regi. På skivsidan är hon också sparsam. Visserligen slog hon igenom för 11 år sen på Svensktoppen med en Thore Skogman-låt men sedan har hon gjort skivor som inte slagit hål på försäljningsvallen men ändå sålt hyggligt.

De egna plattorna - "Inifrån" och "Visa till Dig" - samt skivorna med Sandvik Big Band ska nu kompletteras med LP med politiska visor och en LP med Sandvik Big Band. I kvällens program leker hon med jazzlåtar och folkvisor, sjunger duett med Meta Roos och myser ihop med gråhårsmannen Lennart Johansson som spelar tenor á la de stora Webster-Hawkins.

------------------------------------------------------------------------

AFTONBLADET TV ¤ Den 3 januari 1979

Nio år hade orkestern funnits när man den här kvällen spelade upp till dans på dansbanan på festplatsen Öholma. Undrar om mina föräldrar var där? Kanske...eller min pappas bror Sven med hustrun Elma? Kanske... Jamen, jag tror att jag bestämmer att dom var där, vi säger så?



PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 3 juni 1955

Roger Johnson, Skellefteåkille och f d sångare i Quintet -61, har
skaffat sig en finalplats i Talang -70. På måndag bär det iväg till Malmö,
Köpenhamn och Norrköping.

Roger Johnson är nog ett bekant namn för alla danssugna ungdomar i Skellefteå. För i 6 år sjöng han i orkestern Quintet -61. För två år sedan lade Roger sången på hyllan. Men inte helt. Sången hade blivit en hobby, och en kär sådan. Av en tillfällighet ställde han upp i Talang -70, en talangtävling som arrangerades av Ambassadörkoncernen. Han "råkade" också vinna uttagningen i Luleå. Nu bär det av till Malmö, Köpenhamn och riksfinalen i Norrköping.

Roger Johnson har sjungit så länge han kan minnas. För så där en tio år sedan gjorde han scendebut.
    - Men det gick inte så bra, kommenterar han.
Och du sjunger fortfarande?
    - Tacka för det! Det är en sån där sak som man inte kan sluta med.
Hur hamnade du i den här talangtävlingen?

Fick en idé
    - Jag reser mycket i mitt jobb. Så var jag på besök i Luleå.
    - Jag satt på restaurang Ambassadör, och då fick jag höra att de skulle ha uttagningen i den här talangjakten. Så jag fick en idé: Varför inte pröva lyckan? Det var 30 andra som tänkte samma sak, därav flera orkestrar och sångartister. Jag kompades av Ragges från Luleå. Vi började med "If I only had time"" och "Love me, please love me". Så körde jag ett potpurri. Dels sjunger jag och dels imiterar jag olika instrument. Som trumpet, munspel...
Det låter inte enkelt?
    - Det har blivit en hobbygrej. Kanske beror det på att jag kommer från landet. Där fanns inga instrument, så dom fick man hitta på själv...

Vida världen
I alla fall, Roger vann. På måndag ska han ut i vida världen och visa upp sig. Ja, inte riktigt vida världen...
    - Köpenhamn och Malmö böir det först. Dit åker jag tillsammans med etappvinnare från andra delar av landet. Det är lindansare, trollkonstnärer m. m.

I Köpenhamn ska vi spela på en restaurang som heter Adam & Eva. Så blir det final i Norrköping på torsdag. Vi ska ha en orkester med oss, de kallar sig Svenska Jazzorkestern. Turnéledare är Bertil Bertilsson, och det är ju en ganska rolig kille.
Vad ska du ha för program i finalen?
    - Det blir ett potpurri. Jag börjar i operettstil. Sen blir det lite imitation. Så nån låt i stil med Monia. Så ska jag imitera en trumpet, innan jag snabbt övergår till "Love me, please love me". På slutet blir det lite vissling också...
Siktar du på showbusiness nu?

Vi får se
    - Nja, vi får de hur det går. Jag tar sången som en hobby. Klart det är kul om det ger någonting också. Jag vet att det kommer att finnas företrädare för grammofonbolagen med på finalen. Och segraren får visst många fina engagemang. Men vi får väl se...

Roger ska till Mamaia i Bulgarien i sommar också. För turisterna kan ju behöva lite underhållning också. Och vi får väl hoppas det går bra för Roger på torsdag.

------------------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 18 april 1970

Hon föddes den 9 juni 1949 i Skellefteå. Hon visade ganska så snart att hon fötts med guld i strupen. Detta gjorde att hon rätt så ung började sjunga i olika band i hemstaden. Det dröjde inte länge förrän kapellmästaren Yngve Forsséll lockade henne att börja i sin orkester. Det blev själva språngbrädan för den unga Ann-Christin, som i och med detta började uppmärksammas även på riksnivå. Första plattan kom 1968, där en av låttitlarna var, Det är dej, bara dej jag vill ha. För Ann-Christine fortsatte framgångarna tillsammans med den Forsséllska orkestern. 1973 låg bandet i hela 22 veckor på Svensktoppen med Så gick det till när farfar var ung.

1971 fick Ann-Christine den stora äran att göra TV. I sitt sällskap hade hon lustigkurrarna Ardy Strüwer och Lasse Åberg. I programserien som sändes i fyra delar, och ingick i TV 2:s underhållningsblock, medverkade även Lill Lindfors och Linda van Dyck.




Ann-Christine Hedmark är ett nytt fynd som Lasse och Ardy lanserar
i ett av sina program.

I december-januari kommer Lasse Åberg och Ardy Strüwer med en serie på fyra 15-minutersprogram - fyra flickor som skall sändas i TV 2:s underhållningsblock som då går varje vardag mellan 19.30 och 21.00.
Tre av de fyra flickorna är sjungande damer - Lill Lindfors, Linda van Dyck och Ann-Christine Hedmark. Den fjärde skall vara dansös, men vem är inte klart. Just nu är inspelningarna i full gång och projektledare Leonard Eek, som även skötte sysslan då Lasses och Ardys Montreaux-program kom till.

Linda van Dyck är en holländsk sångerska som numera slagit sig ner i Sverige - åtminstone för en tid - och då och då gör svensk TV den äran. T ex i den samskandinaviska serien "Kärlek 71". Ann-Christine Hedmark hittade kapellmästaren Bengt-Arne Wallin i Skellefteå för någon tid sedan. Där hör nämligen flickebarnet hemma.


Ann-Christine är väl en söt liten flickscout?


Här hälsar Ann-Christine på hemma hos Ardy.

---------------------------------------------------------------------------------
HÄNT I VECKAN ¤ Den 17 september 1971.

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 7 maj 1971.

¤ Många böcker har Harry Stenlund och Hans Burlin plöjt igenom.
    - Men sånt är bra för självförtroendet, menar Hans.


¤ Hans Burlin var skräddare i 16 år. Harry Stenlund var konditor lika länge. På fritiden spelade de i Yngve Forssélls orkester i Skellefteå. Så började de studera "på gamla dar". Hans började på folkhögskola. Harry läste brevkurser. Idag arbetar Hans på socialbyrån som utbildad socionom, och Harry är nybliven ingenjör.
    - Om vi inte hade spelat hade vi aldrig haft råd att läsa, säger de båda.

Med en gång kan sägas att Yngves är ett pluggande band. Ja, det torde vara få dansband där så många av medlemmarna läser vid sidan om spelandet.
    - Det är en bra kombination, säger Hans och Harry. På vintern är det färre spelningar, och då har man tid att plugga.
Spelandet ger också ekonomiska möjligheter att studera. Det vet Hans och Harry. Då de började gå i omskolningstankar för så där åtta år sedan fanns det små möjligheter till omskolningsbidrag.

¤ EKONOMISKA SKÄL
Varför valde de att byta yrke efter så många år vid samma läst?
    - Nog trivdes jag som skräddare, säger Hans. Men man kände ekonomisk otrygghet. Det var nog den bidragande orsaken till att jag ville omskola mig.
För Harry började läsandet mer på skoj.
    - Jag hade lagt av konditoryrket ett par år tidigare, som jag trivdes bra med. Men jag började med några småkurser, och sen så...
    - Det är klart, att ekonomiska faktorer också spelade in.

Hösten -62 började Hans på folkhögskola. Han spelade vid sidan om.
    - Först hade jag inget direkt mål, säger han. Tänkte söka in på Framnäs för att bli musiklärare. Men så kom jag in på Socialhögskolan. Då kom jag till Umeå, fick studiebidrag och lade av spelandet. Men tiden på folkhögskolan hade jag inte klarat om jag inte haft inkomster från musiken.

¤ 1 000 BREV
    - Våren -69 var jag så färdig socionom. Jobb fick jag direkt på socialbyrån, jag hade praktiserat där tidigare under studierna.
    - 1962 tog jag en förberedande kurs för ingenjörsstudier, berättar Harry. Två år senare tenterade jag i fem ämnen. Och då bestämde jag mig för att bli ingenjör.
    - Allt har jag läst per korrespondens. Det har väl blivit uppåt 1 000 brev...
I april i år blev Harry klar. Han söker nu ett lämpligt jobb hemmavid. Söderut finns det förstås, men då måste man ju lämna bl. a. Yngves.
    - Jag har helt finansierat studierna med spelningen, säger han.

¤ INTE BARA ROSOR
Så är det alltså att studera till musik...Men det är väl inte bara en dans på rosor att börja plugga igen?
    - Den största svårigheten är att läsa effektivt, säger Hans. Det kändes litet oroligt första terminen. Det är lite skillnad mot de som kommer direkt från gymnasiet. En annan har ju inte pluggat på många, många år...
    - Det var litet kämpigt att läsa ensam, säger Harry. Man hade ingen att rådgöra med. Så fick man tentera hela ämnet på en gång. Det blev mycket att minnas. Som tur är har jag en väldigt förstående familj. Det behöver man. 6-årig folkskola var deras enda underbyggnad. Och båda var 42 när de tog examen. Var det värt besväret?

¤ INTRESSANT
Hans: - Jag är toppennöjd. Det var en slump att det blev socialhögskolan, men det är ett väldigt intressant område. Man känner att man gör en insats, även om man själbv anser den otillräcklig.
    - Och det är fascinerande att börja läsa. Att se hur man lägger en tenta till en annan...Det är bra för självförtroendet.
Harry: - Jag har kunskaperna nu, och jag får väl se vad jag får för användning av dem. Nästan litet synd att det är klart. Man saknar läsandet, det var som en sporre.
    - Men, säger Harry, jag anser att de som läser på egen hand, ska få ekonomisk hjälp. I alla fall i efterhand, när de visat att de presterar resultat.

¤ FLITENS LAMPA
Spelandet har alltså haft stor betydelse. Och i musiken är både Hans och Harry gamla i gamet. Hans började som 16-åring med ett knappdragspel. Sen blev det mest piano. Harry började för 25 år sen med en trio. Sen 1949 spelar han bas i Yngves. Yngves ja, där lyser studieflitens lampa. Eller vad sägs om att:

¤ Allan Lundström blir färdig musiklärare i vår. Spelar tenorsax.
¤ Sten-Olov Granberg går andra året på teknis. Spelar tenorsax och flöjt.
¤ Leif Nyberg går en preparandakurs för fackskolan. (Efterträdde Hans Burlin på orgel).
¤ Paul Lindberg är klar lärare på fackskolan i Piteå. Spelar trumpet.
¤ Sångerskan Ann-Christine Hedmark går första året på gymnasiet.

Fast det kan ju ha sina risker att ha studerande medlemmar i en orkester. Charlie Granberg brukade spela trummor i Yngves. Så studerade han till ingenjör "vid sidan om". Sen så fick han ett jobb söderut och försvann från orkester och allt...

-------------------------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 13 maj 1970.

Så kommer dom än en gång, inseglande på min blogg. Skellefteås stora stoltheter: YNGVE FORSSÉLLS ORKESTER. Här i en annons inför midsommardansen i Byske Folkets Park. Året är 1963.







Roger berättar: -----------------------------------------------------------

Yngves spelade upp till dans både midsommaraftonen samt midsommardagen.
I midsommarnatten uppträdde också "Ådalssystrarna", som enligt annons-
seringen var "välkända genom sina skivinspelningar".

Midsommardagen uppträdde den norske sångaren Ray Adams med sin show.
I annonsen står att läsa: "Ray Adams - världsberömd och i TV och radio
så välkänd".

Noteras kan också att även Yngves fick idel berömmande ord: "Musik båda
kvällarna av populära och i radio välkända orkestern YNGVE FORSSÉLLS"

Jag har under mina aktiva år som musiker, också gästat Byske Folkets Park
många hundratals gånger. I minnet lever stället kvar som en ypperligt välskött
anläggning, med trevliga människor både vad gäller arrangörer som dans-
publik. Sista? gången jag var där, spelade jag med i dansbandet OPUS från
Piteå. Det var närmare bestämt lördagen den 19 april 1997.

Annons: NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Torsdagen den 20 juni 1963.-------------

Det började 1946 på en allmän dans i Kåge. På scenen stod Yngve Forsséll med sin nybildade orkester. Det skulle bli starten på en slags framgångssaga, för den då endast 16-årige ynglingen. Yngve var född i byn Holmfors inom Västerbottens län. När han 1950 lämnade födelsebyn, och flyttade in till "storsta´n" Skellefteå, började han jobba på en mekanisk verkstad. I mitten av 1950-talet bytte Yngve Forsséll inriktning. Han blev bilförsäljare på Bröderna Forslunds. Därmed inleddes en lovande säljarkarriär.

Men musiken som alltid legat Yngve varmt om hjärtat, fick stå tillbaka för det ordinarie arbetet. 1967 hade Yngve Forsséll och hans orkester, vuxit i sådan popularitet, att Yngve slutade "kränga" bilar och traktorer, och istället tog han steget att bli professionell musikant. Yngve Forssélls orkester kom med tiden att bli riksbekanta. Man turnérade runt om i landet, och skördade stora framgångar på Svensktoppen med landsplågan: "Så gick det till när farfar var ung". Bandet hade ett gott rykte, inte minst för de eminenta musiker som medverkade i orkestern. Vid sångmikrofonen fanns under  - den mest produktiva tiden - Ann-Kristin Hedmark, Liz Lundberg och Roger Johnson.

Sista spelningen gjordes 1983, då kapellmästaren Yngve Forsséll var 57 år fyllda. Yngve Forsséll hade "näsa" för att hitta talangfulla medmusikanter. Han hade ett fruktgivande samarbetet med bl. a. Jerry Williams, Emile Ford, Lasse Samuelsson, Bernt Dahlbäck, Jörgen Edman m. fl. Fredagen den 11 december 2009 skrevs det sista kapitlet om kapellmästaren, dragspelaren och promotorn Yngve Andreas Forsséll. Han var vid sin bortgång 83 år gammal.

/ROGER LINDQVIST.




Yngve Forssélls - 1977.

Medlemmar:

¤ ELISABETH LUNDBERG - Sång.

¤ TOMMY FORSSÉLL - Elbas, sång.

¤ GÖRAN WILÉN - Gitarrer, rytminstrument, sång.

¤ SVEN-ERIK JOHANSSON - Trummor.

¤ BRYAN DAVENPORT - Keyboards, rytminstrument, sång.

¤ GÖRAN SELMERBORN - Tenorsaxofon, flöjt, sång.

¤ NEWMAN ALEXANDER - Trumpet, flöjt, rytminstrument, sång.

¤ TAYFUN SAGESON - Sång, rytminstrument.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Den 14 september 2009 skrev jag ett långt inlägg som handlade om skellefteåbandet Yngve Forssélls. Berättelsen har visats sig vara väldigt intressant och spännande, om man nu skall gå efter alla de kommentarar det publicerade inlägget fått. En man vid namn Ulf Jonsson frågade mig då om jag visste om Bo Kaspers mor Ann-Evy f. Jonsson varit vokalist i Yngves. (Bo Kasper i Bo Kaspers orkester). Tyvärr kunde jag inte svara på den frågan. Den tidigaste vokalissan jag visste var Tuttan Renholm som sjöng i orkestern något år före Ann-Kristsin Hedmarks början 1965.

Igår fick jag ytterligare ett besök angående Yngve Forssélls-artikeln. Det var Lars-Ivar Sundström, bror till nämnde sångaren och låtskrivaren Bo Kasper. Lars-Ivar gav mig då den här viktiga pusselbiten:

"Jag kan bekräfta att min och Bo Kaspers kära mor Ann-Evy Jonsson senare gift Ann Sundström och lärare på Strömbacka, sjöng med Yngve´s i slutet av 50-talet. Yngve sa i en artikel på senare år i Västerbottens Folkblad (tror jag) att morsan och Ann-Kristin Hedmark var de sångerskor han gillat mest.

Mvh Lars-Ivar Sundström".

Stort tack Lars-Ivar till ditt klargörande beträffande detta. Om nu mitt minne inte spelar mig ett spratt, tror jag att Lars-Ivar Sundström liksom sin berömde brorsa också varit sångare. Detta i ett lokalt band från Piteå, VOX. Jag tror tom att bandet gjorde en platta i mitten av 70-talet (1976?) på skivbolaget Sonet. I gruppen fanns även en gammal skolkompis till mig, basisten Folke Wiklund, som jag även spelat med i Piteå Havsband. / Roger.


Bo Kasper Sundströms mor, Ann-Evy sjöng i Yngve Forssélls
orkester i slutet av 50-talet. Detta har jag fått bekräftat av
Lars-Ivar Sundström. Ännu en pusselbit fallen på plats...
------------------------------------------------------------------
Bild: www.sr.se

På omslaget Trucker Joe men i det verkliga livet är namnet Göran Wilén. Han har en gång spelat gitarr och sjungit i välkända Yngve Forssélls orkester från guldstaden Skellefteå. Göran Wilén som såg dagens ljus i Malmberget, bor sedan många år i Skellefteå. Han var med under det gyllene 70-talet, när Yngves reste på landsomfattande turné, och deras hem var en blåvit landsvägsbuss som en gång ägts av Skellefteå Busstrafik. Bussen var inredd med sängar och diverse bekvämligheter för att passa de nio medlemmarna i det "Forsséllska musiksällskapet". Apropå turnéer, så drog Yngve Forssélls in på anrika Berns salonger 1973. Där hade man ett gästspel på några veckor. Det var också där som inspelningen av deras Live-platta gjordes. Basisten Tommy Forsséll har berättat att inspelningen gjordes under två spelningar på 4 kanaler med publik. Och att det inte fanns så mycket utrymme för några felspelningar. Plattan gjorde succé när den släpptes, och kapellmästare Forsséll blev ju som bekant "Farfar" med hela svenska folket.


I början av 80-talet släpptes denna inspelning av och med Göran
Wilén alias "Trucker Joe". Wilén hade då haft en lång karriär som
sångare gitarrist o arrangör i Yngve Forssélls orkester.


Yngve Forssélls orkester. Göran Wilén ses
stående som andre man fr. höger.
-----------------------------------------------------

------------------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 27 september 1957.

Rolf "Putte" Sandström, ny medlem i Yngve Forssélls orkester.


När trumpet-mappen i Yngve Forssélls orkester blev ledig i somras sökte en hel del fina trumpetare jobbet. Yngve Forsséll åkte t.o.m. ner till Stockholm för att lyssna på några trumpetare. Poängen i det hela är, som väl de flesta vet vid det här laget, att den felande mannen hittades i Skellefteå.

I drygt fyra månader har nu Rolf "Putte" Sandström spelat i Forssélls orkester. Och vad han går för känner väl de flesta västerbottningar till. 1954 blev "Putte" utsedd till länets bäste trumpetare. Därefter kom han med i Västerbottens elitorkester. 1962 placerade Orkester-Journalen "Putte" på sjätte plats i den nordiska omröstningen bland Nordens bästa trumpetare. Han har också varit ensembleledare för en del icke helt okända orkestrar och nu smälter han fint in i den Forsséllska ensemblen.

I detta sammanhang kan vi meddela att det TV-program som orkestern spelade in i september nu är inspelat och klippt. Någon gång före jul beräknas det sändas.
------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ 1967.

FAR OCH SON FORSSÉLL SPELAR DRAGSPEL I TV
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


I pappas fotspår går tydligen 12-åriga Tommy. Bland tidigare meriter
märks två framträdanden i Barnens brevlåda.


Yngve Forssélls orkester ska medverka i ett TV-program med "Dragspelet genom tiderna", som kommer att sändas söndagen den 9 maj. Orkestern ska spela ett arrangemang från 1955, i vilket kapellmästaren Yngve Forsséll trakterar dragspel. Dessutom kommer 58-årige Gotthard Valliden, Skråmträsk, att spela på sitt 2-radiga dragspel. De yngsta representeras av Forsséll junior som heter Tommy och är 12 år. Han har två gånger tidigare, då som 10-åring, deltagit i Barnens brevlåda. Han ska nu åskådliggöra de första stapplande stegen på dragspelet, men han är verkligen en ganska avancerad dragspelare för sin ålder. Programmet inspelades på Pan i Skellefteå på tisdagskvällen. I det riksomfattande programmet, som kommer att omfatta 45 minuter, medverkar många musikanter, bl. a. Hans Erik Nääs´orkester, Lill-Arne Söderberg m. fl.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Fredag den 12 mars 1965.

Norra Västerbotten ¤ 3 juni 1961.
--------------------------------------

PS. Några av mina dansannonser finns även att beskåda på Trio mé Bumbas hemsida
under rubriken "Urklippt". www.triomebumba.se
/Roger.

YNGVE "Så gick det till när farfar var ung" FORSSÉLL:




I den nya stora dansbandsvågen är Yngve Forssélls orkester en av
Sveriges mest efterfrågade. Orkestern har gjort musiken i Hasse å
Tages film; "Ägget är löst!".

Det var sommar och året var 1945. Yngve Forsséll som då var 17 år gammal spelade med några vänner i pausen på utomhusdansbanan i Näsudden. Det var så det började. Yngve Forsséll har nu en trettioårig karriär som dansmusiker och kapellmästare bakom sig. I dag, när han är 47, är hans orkester en av de mest anlitade i landet.
Det dansas nu som kanske aldrig förr i Sverige. Dansorkestrarna reser landet runt med stjärngager. Förr brukade arrangörerna i t.e.x. Folkparkerna ha ett stjärnuppträdande och sedan dans med något lokalt band. Numera engagerar man lika gärna ett av de kända dansbanden och märker att det kommer lika mycket folk ändå. Arrangörerna gnuggar händerna och pengarna rullar in. De rider på "dansbandsvågen".

13-åring i hårt jobb
-Jag var en bondgrabb från Holmfors utanför Skellefteå, berättar Yngve. När jag var 12 år gammal gav mig farsan ett femradigt dragspel som jag började fingra på. Det var vanligt med dragspel på gårdarna och jag var så sugen på att få spela själv.
Yngve förlorade sin mor tidigt och på gården behövdes han för att hjälpa sin far. Han har en bror också men han är 11 år yngre än Yngve och var bara barnet när modern dog.
-Jag fick sköta ladugården med ett femtiotal kor från det jag var 13 år. Det var ett hårt jobb och då var det skönt att koppla av med dragspelet på fritiden, säger Yngve. Jag tog en korrespondenskurs för att lära mig noter och harmonilära.

Det gick rätt trögt med musiken de första åren men 1949 gjorde Yngve rekryten. Där träffade han en fin gitarrist från Skellefteå som han kom att spela med i 21 år. Fram till dess hade bandet hetat "Yngves sväng-gäng".
-Ja, säger Yngve. Det var 1949 som Yngve Forssélls orkester från Skellefteå kom till. Jag har haft en sagolik tur som har fått så fina killar i bandet. Flera av grabbarna från 1949 spelade med i orkestern i tjugo år. Då spelade vi mest på helgerna men från slutet av 60-talet har jag blivit professionell. Det är förresten inte bara fina grabbar jag har haft. Den duktiga sångerskan Ann-Kristin Hedmark, som gjorde jättesuccé vid Reno Jazz Festival i USA, sjöng med mig i tio års tid. Yngve har sysslat med lite av varje vid sidan av musiken innan han blev heltidsmusiker. Han var 24 år innan han flyttade hemifrån och lämnade jordbruket. Han har stått på verkstadsgolvet och dessutom varit framgångsrik bilförsäljare.
-På 60-talet spelade jag inte så mycket själv utan var mest bara kapellmästare, säger Yngve. Det var rätt "ute" med dragspel ett tag och sedan kom elbasen. Nu har sonen min, Tommy, tagit över basen och han spelar jättefint. Men det skall jag säga dig, säger Yngve, att det senaste året har jag spelat mer kultis och gammeldans än under hela 60-talet. Det spelar ingen roll var man än kommer i landet, överallt vill folk höra kultis. Då plockar jag fram dragspelet.



YNGVE FORSSÉLLS med sångerskan Ann-Kristin Hedmark som började
i orkestern vid 15-årsålder.

Plågsam ljushysteri
Kultis och gammeldans har blivit oerhört populärt igen. Ungdomen dansar gärna och bra. Ofta får Yngve stå länge med dragspelet på magen. Annars har han kommit att bli en allt-i-allo för orkestern på senare år. Han är chaufför och står som en disckjockey vid ljusbordet och presenterar låtarna. På ljusbordet kan han dra i spakar så orkestern badar i än blått, än i rött och än i gult ljus.
-Ljushysterin är det värsta, säger Yngve. Men man måste vara med i utvecklingen och nu kräver folket ljus och då får jag foga mig. Annars blir jag gammalmodig.
Ja, gammalmodig är något som Yngve är rädd för att bli. Hänger man inte med i vad folket vill ha är man dödsdömd som dansorkester, säger han. Men han berättar också att ljushysterin håller på att avta.
-Uppe i Norrland vill folk fortfarande ha ljus och glitter. Men nere i södra och mellersta Sverige är det inte så viktigt längre att det blinkar, säger Yngve.

De är nog lite mätta på det där söderut eftersom de haft det längre än norrlänningarna. Det är bra att det avtar.
Det är ett jävla jobb att packa upp alla dessa ljusattiraljer. Det tar flera timmar att montera upp hela anläggningen när allt detta ljus skall  glittra och blinka. Det är skillnad på publiken. I Skåne är folk inte så pigga på att bugga som på andra håll i landet. I norr är man lite mer åt Svensktoppshållet.
I Norrland vill människorna hålla i varandra, säger Yngve. Men kultisen går hem överallt. Det spelar ingen roll var vi spelar. Tack vare att vi är notkunniga i orkestern kan vi spela nästan vad som helst. Allt från hårdpop och rock till Svensktopp och Glenn Miller. Det kan inte banden som spelar utan noter. De klarar bara antingen det ena eller det andra. Där har vi vår styrka.

"Ägget är löst!"
I Yngve Forssélls orkester spelar Göran Wilén, f.d. Malmberget. Han har som heltidsjobb att arrangera låtar. Han har arrangerat allt som orkestern spelar i Hasse Alfredssons nya film "Ägget är löst!" med bl. a. Birgitta Andersson och Max von Sydow. Hasse Alfredsson sökte ett riktigt Svensktoppsband. En orkester som skulle vara det Svensktoppigaste av det  Svensktoppiga och samtidigt duktiga. Efter att ha lyssnat igenom dansbanden föll valet på just på Yngve Forssélls orkester.
-Förbannat skojigt att få göra den musiken, säger Yngve. En sån chans kunde vi bara inte tacka nej till. Filmmusiken finns på grammofonskiva och jag är ganska säker på att någon av låtarna kommer att leta sig upp på Svensktoppen. Det skulle visserligen vara lite karikatyr men de blev fina, låtarna. Väldigt romantiska.

När man lyssnar till Yngves dansmusik förstår man snart vad som är hemligheten bakom framgångarna. Rytmen, Svensktoppsrytmen, en typisk dunkadunk som är lätt att dansa till. Detta i kombination med duktiga musiker och en bred repertoar är säkert grunden till framgången. Förr spelade orkestern mest uppe i Norrland där alla känner till Yngve Forssélls sedan många år. Men när man fick in tre låtar på Svensktoppen 1973 slog det riktigt.
Vem minns inte "Så gick det till när farfar var ung" och "Hallå, du gamle indian". De framgångarna gjorde Yngve Forssélls till en av landets mest efterfrågade dansorkestrar i den stora dansbandsvågen. Svensktoppen är en enastående reklamapparat!


YNGVE FORSSÉLLS av lite äldre årgång. Som andra och tredje man
från höger, syns Allan Lundström, tenorsax, och Paul Lindberg, trumpet.
Längst till vänster står kapellmästaren Yngve Forsséll. Sittande, Ann-
Kristin Hedmark.


-Vi har alltid hakat på strömmningarna i tiden, det gäller att ha näsa för sånt, säger Yngve. Det gäller att känna vad folket reagerar på. Då ringer det i öronen. Den låten, den går hem.
Nu fungerar Yngve Forssélls orkester ungefär som en kringresande musikmaskin. Stoppa in 5. 950 kronor en lördagskväll och ni får ett gäng på sex man och en kvinna som levererar den musik ni vill ha. Det är bara att beställa. Yngve själv står bakom orkestern och presenterar låtarna. Han sköter ljuset och tar fram dragspeler om någon vill ha en gammal fin vals eller hambo. Men mycket är Svensktopp.

Exakt och fint, rytmiskt och enkelt strömmar musiken över dansgolvet. Orkestern i gula scenskjortor och svarta byxor, sångerskan Liz i sexig klänning och "direktör Yngve" själv i lila kavaj badar i flerfärgat ljus.
-Det är en tillfredsställelse att spela det folk vill höra, det som går hem, säger Yngve. Även om det aldrig så banalt. Jag kör med avkoppling. Det är det jag vill bjuda publiken. Avkoppling i varierande former.
Han säljer musik, Yngve. Orkestern skulle nog inte vara lika kommersiell som den är om han inte själv var med, säger han. Och sälja sin musik, det kan han. Det är väl bilförsäljartakterna som sitter i. Yngve Forssélls orkester är utan tvivel ett av de mest populära banden i dag.



YNGVE FORSSÉLLS orkester från Skellefteå år 1975.


Felaktig kritik
Det finns kritiker av Svensktoppen och Svensktoppsmusiken som säger att dansband av Yngve Forssélls typ bara passivererar folk. Att Svensktoppen hindrar musiken från att utvecklas.
-Jag tycker inte den kritiken är riktig, säger Yngve. Vi vill göra folk nöjda. Jag har fått brev där jag har blivt ordentligt utskälld, men också brev som säger att vi är toppen. Det går inte att göra om folks musiksmak. Varje människa har rätt att ha sin smak. Detta gör att orkestrar av Yngve Forssélls typ inte får bli för svåra. Det skall vara lätdansad musik och gärna ett litet romantiskt drömmande bort från vardagen.
-Det är ett problem det där ibland att musiken måste vara lättdansad, säger Yngve. Men försöker vi oss på någon svårare rytm från t.e.x. Latinamerika så kommer det alltid upp någon och säger att vi måste spela något som går att dansa efter. Det vore roligare om kraven vore högre men man måste anpassa sig efter publikens smak.

Nu har Yngve spelat ute snart i trettio år. De senaste åren har orkestern rest runt hela landet i sin turnébuss, en Scania av 1960 års modell. Den köpte Yngve för några år sedan. Han lät bygga om den och inreda den med toalett och åtta sängar. Han kör själv bussen oftast och det blir drygt 5.000 landsvägsmil på ett år.
-Det är slitsamt att ligga på turné, säger Yngve. Visserligen tjänar vi rätt bra, men vi är många om kakan och bussen och utrustningen kostar mycket pengar. Förra året fick medlemmarna i orkestern 60.000 var och själv tog jag ut 70.000 kronor. Men vi får ofta spela 10-12 dagar i sträck.
Yngve tycker verkligen att turnélivet är hårt. Ofta får man resa 30 mil, leta upp hotell, äta, åka till  t.e.x. Folkets Hus, packa upp, spela, packa ihop, komma till hotellet vid halvtretiden på morgonen, sova till 11-tiden på förmiddagen, äta, åka 30 mil igen. Så upprepas ritualen dag efter dag när det är som värst.

Familjelivet kommer i kläm
-Frugan tycker det blir lite tungt att vi är så mycket borta, säger Yngve. Så mycket som vi har spelat i vinter orkar vi nog inte en gång till. Det sliter på familjelivet.
I höst ska man ta det lite lugnare. Tommy, Yngves grabb, som är basist i bandet, ska göra sin värnplikt och trumpetaren Newman Alexander ska ta upp sitt musiklärarjobb i Skellefteå. Men i sommar får vi höra Yngve Forssélls orkester i hela landet. 14 dagar i Finland ska orkestern också hinna med.
-Ja, vi får leva på hoppet att frugan står ut, säger Yngve. Men snart har jag gjort mitt och ska nog börja stanna hemma hos familjen. Jag börjar få svårare att sova på hotell och då kan det bli farligt.

Yngve Forsséll har sin fru och sin 6-åriga dotter Ulrika hemma i Skellefteå och de längtar efter att få hem pappa lite mer igen. Tommy som nu är 22 år har flyttat hemifrån och bor tillsammans med sin fästmö i en egen lägenhet.
-Jag skulle inte vilja ha det här livet ogjort, säger Yngve. Men det är klart att det hade varit fint om jag hade fått studera. Det hade varit fint att ha något att falla tillbaka på. Nu vill jag stanna hemma och matcha orkestern. Eventuellt också andra band, jag börjar kunna den här branschen nu. Tommy kan kanske ta över men jag hoppas att han kommer att läsa också. Jag skulle nog inte vilja rekommendera honom att bli proffsmusiker.


Kapellmästaren Yngve Forsséll, på ålderns höst. Yngve hade minsann
ett minst sagt mycket händelserikt liv att blicka tillbaka på. Som upp-
skattad orkesterledare för ett av vårt lands allra mest populära dans-
band. Yngve föddes 1926 och gick ur tiden 2009.
--------------------------------------------------------------------------------
Texten och den översta bilden i inlägget, är hämtad ur Året Runt den
7 juli 1975. Bilden längst ner kommer från www.norran.se

/Roger Lindqvist/

Piteå Tidningen den 6 juni 1957.

På väg att göra en roddtur är här fr. v. Håkan Sterner, Stockholm,
Philiph Minton, engelsman i Yngve Forssélls orkester, Tony Björkman,
Stockholmskille, som spelar i Dynamite Brass och tidigare har figurerat
i Beatchers, Jerry Williams, Yngve Forsséll, Lasse Samuelsson, kapell-
mästare i Dynamite Brass och skivaktuella Anki Hedmark.

- Vi ska ta det lugnt med henne och inte skynda på för mycket. Den som säger så är Lasse Samuelsson, Stockholm, känd ledare för Dynamite Brass. Den han talar om är Ann-Kristin Hedmark, sångerska i Yngve Forssélls orkester. Lasse Samuelsson hade tillfälle att träffa Anki vid ett popparty. Partyt hålls varje år i Yngve Forssélls sommarstuga. I år tyckte Yngve det var speciellt roligt med festen då Lasse Samuelsson och andra av medlemmarna i orkestern var på besök. Dessutom så fanns också gamle bekantingen Jerry Williams med.

Lasse Samuelsson är en välkänd gestalt inom popvärlden och har haft många stjärnor att föra fram. Han har också lyckats många gånger.
- Vi får inte ha bråttom med Anki, säger Lasse. Hon kan ännu inte så mycket som fordras av en stjärna. Det är då bättre att skynda långsamt och att hon utvecklar sig under tiden. Det är aldrig bra att en stjärna kommer fram för tidigt. Har det fått en hit och inte kan leva upp till de fordringar som ställs på nästa skiva blir folk besvikna.

HOTELLDÖD
Ja, det är inte ofta som medlemmarna i en orkester eller en och annan stjärna inom popvärlden får chansen att komma ut och trivas. Just därför tyckte många av de som kommit att det var trevligt, långt ifrån hotellets trista fasad. Där fanns det härliga med hav, båtar och en fin miljö. Ingen hotelldöd som är farlig.
- Vad tycker du om den här showen som ni gjort upp? Frågan går till Håkan Sterner, Stockholm. Sterner har själv hjälpt till med utformningen av showen och är den som är konferencier.
- Jag tycker det är helfestligt, säger Håkan. Jag har aldrig tidigare haft en så här fin semester låter kanske konstigt, men det här är faktiskt bara en bisyssla. Normalt så är jag anställd som PR-man vid EMI. EMI är det skivbolag som man har tänkt sig att Anki ska lanseras på.

JERRY TILLBAKA
En sak som Yngve Forsséll fick ett halvt löfte om var Jerry Williams återkomst. I höst någon gång hoppas "Mr Dynamite" kunna komma tillbaka. När nu Yngve har förstärkt sin sättning med en trumpetare så passar sättningen perfekt.
- Det där med två trumpeter och två saxar är det verkligt ypperliga, tycker Jerry. Musiken blir fylligare och det blir något av storband. Det är "Brass" med i det hela.
- Det skulle vara underbart om Jerry kunde komma i höst, förklarar Yngve Forsséll. Han är en stor artist som vi verkligen trivs tillsammans med.
Långt från fansen befann sig artisterna hos Yngve Forsséll. Den avkoppling som måste finnas för hårt jäktade människor fanns det stora portioner av. Det syntes hur man njöt emellan tuggorna till lax och korv.
- Jag skulle kanske ha råd till härlig kyckling, säger Jerry Williams, men jag tar ändå hundra gånger hellre en sandig, sotig och skrövlig korv. Den är som en symbol för avkoppling och frihet.
-----------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 25 juni 1968.

SVENSKTOPPARNA från Skellefteå - YNGVE FORSSÉLLS, spelade upp
till dans i Kiruna Folkets Park den 22 maj 1974. På orkesterestraden
syntes också ANKI HEDMARK & ROGER JOHNSSON.

Elisabeth "Liz" Lundberg utgör  den tionde medlemmen i Yngve Forssélls
orkester. Redan i höst ska hon göra TV- och grammofondebut.




ELMERS ett band som Liz också medverkat i. Kapellmästaren Elmer
Granlund syns i bakre raden längst till höger. /Rogers anm.


Artikeln om Liz Lundberg kommer från Norra Västerbotten den 22 augusti 1970.
--------------------------------------------------------------------------------------------

LARRY DEAN eller Staffan Sundin - som är hans riktiga namn - har
kommit ut på platta. På skivan finns även skellefteåorkestern Yngve
Forssélls också med.

Staffan Sundin, son till Hubert Sundin, före detta taxi och åkeriägare i Älvsbyn, har kommit ut med en ny skiva. Sitt liv inom showbuissnes började han som 14-åring i Älvsbyn med en s.k. "rockgrupp" vid namn "The Boggie Boys". De andra pojkarna från The Boggie Boys fortsatte utan Staffan (Larry) och bytte namn till "The Steelmens" som under den intensiva poptiden blev ett populärt och efterfrågat namn i Norrbotten.

Under tiden började Larry som enbart sångare i den mycket kända popgruppen från Örnsköldsvik "The Balubas" med Larry Dean. Sedan dess har Larry Dean hunnit med 5 skivor och den sjätte  har i dagarna kommit ut på skivmarknaden. Han har också hunnit slå världsrekord i s.k. maratonsång, då han sjöng i 9 1/2 timme i ett kör. På skivan som nu kommit ut har han den så populära orkestern Yngve Forssélls från Skellefteå till hjälp och en liten söt flicka från Vindeln i Västerbotten som heter Gunnel Lundberg. På baksidan av skivfodralet finns följande text: NI SOM LYSSNAT PÅ SKIVAN KANSKE VILL SKJUTA PÅ ARTISTEN - sedan finns en måltavla med Larry Deans huvud i 10:an dessutom står det: "Plåga era ovänner, men lyssna inte och förstör ert goda humör själv". Enligt Cupol grammofon AB Stockholm, var skivan beställd i hundratals exemplar innan den släpptes. Larry förlovade sig i december -69 med Skellefteå-flickan Ann-Britt Lundqvist, någon dag senare fick han besked från sin f.d. fru i Uppsala att deras skilsmässa var hävd och i och med detta var de gifta igen. Med andra ord är Larry f.n.v. förlovad och gift, men underhandlingar pågår.

-----------------Piteå Tidningen den 28 februari 1970---------------