Roger Lindqvist -

Accent, Skellefteå

Ett band som vi mötte då och då under 70-talet.

2017-06-02 @ 02:13:09 Permalink Dansband Kommentarer (0) Trackbacks ()

TONIX - Mönsterås

1974

1972

Fr v Matz, Gunnar, Göran, Sven, Tommy och Allan.

2017-06-02 @ 02:10:06 Permalink Dansband Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dansband på frimärke

¤ LOTTA ENGBERGS

¤ ARVINGARNA

¤ STEN & STANLEY

¤ THORLEIFS

2017-05-29 @ 02:00:55 Permalink Dansband Kommentarer (0) Trackbacks ()

MAX FENDERS /1974

2017-05-29 @ 01:57:20 Permalink Dansband Kommentarer (0) Trackbacks ()

JAN ÖJLERS

2017-05-29 @ 01:56:09 Permalink Dansband Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sverige runt med LASSE STEFANZ

Folk slutar aldrig dansa, musik måste man ha, säger killarna i Lasse Stefanz, ett av våra populärare dansband. Sedan -74 är de proffs på dansmusik och deras jobb består i att kuska runt i Sverige och Norge och spela upp till dans. Två år framåt är de fullbokade. Vi har drömjobbet, säger de.

- Vi har våra scenkläder ungefär 3-4 månader. Sen får vi byta, annars

tröttnar folk. Just nu har killarna tuffa pilotkläder i vinrött. Fr v ses överst

Hasse Sigfridsson, Olle Jönsson och Christer Eriksson. Sittande Leif

Larsson och Lasse Sigfridsson.

¤ 6 500 mil fram och tillbaka genom Sverige och Norge, 911 timmar i bussen, upp och nerpackning av den 2 ton tunga utrsutningen 170 gånger, 9 000 brev uppsprättade och lästa, 13 000 låtar avverkade! Ja, det är något av ett arbetsår för ett dansband i Sverige. Men då är det ett populärt dansband som inte behöver leta efter ställen att spela på. Ett dansband som Lasse Stefanz, som redan nu har de närmaste två åren fullbokade.

Men så har de också det här med dansmusiken som heltidsjobb. Det har de haft ända sedan 1974, då de upptäckte att ska man hinna med sin publik i alla delar av Sverige (och Norge) så blir det ingen tid över för annat.

- Vi spelar 3-4 kvällar i veckan och i norra halvan av vårt land är ju avstånden ganska långa vilket gör många dagsresor i bussen, berättar musikanterna när vi träffas vid ett av deras mera sällsynta besök i hemtrakten.

Att ha ett dansband betyder inte bara sång och musik.

Det behövs mycket kontorsjobb också för att det hela

ska gå i lås.

STEELGITARR

Samlingspunkten för de fem i Lasse Stefanz heter Gärds Köpinge, en liten by utanför Kristianstad. Där har de sitt nyinrättade kontor och där sitter också flickorna och sköter fan-cluben. Christina Widerberg och Siw Persson har båda i uppgift att ta hand om killarnas ca 1 500 fan-club-medlemmar. De skickar dem tidningen "Lasse Stefanz-nytt", svarar på frågor om killarna samt säljer skivor, mössor, tröjor, affischer och klistermärken, alla med Lasse Stefanz röst rep. ansikte och namn på. Det låter som ett företag och det är just det som de här killarna skapat tillsammans. Att det skulle gå så här bra hade de väl knappast vågat hoppas vid starten 1970?

Hasse är den som sköter utrustningen, mekar med anläggningen och målar

grejorna. Förstärkare, högtalare och dylikt ska matcha scenkläderna,

det hela är ju en show.

- När vi var ett gäng som började lira ihop i slutet av 60-talet, höll vi till i en källare och tyckte det var jättekul, minns Lasse. Den tändande gnistan hade vi fått av Flamingokvintetten, dessa fantastiska killar som med sin speciella stil bildat skola inom dansmusiken. Så bra ville vi också bli.

I dag har Lasse Stefanz sin egen stil. Det måste man ha i ett land där det finns fler dansband än dansbanor. De snabba låtarna kör killarna rakt och hårt utan eko och andra finesser, där ska det vara fart och bra tryck. De lugna å sin sida ska vara mjuka och sköna att dansa efter. Där hör lite ekoeffekter hemma. Någon oro inför framtiden finns inte.

- Folk slutar aldrig dansa, musik måste man ha, menar killarna. Kanske smaken ändras i framtiden, men då får väl också vi ändra stil.

Lasse Stefanz består alltså av fem killar. Vid trummorna sitter Olle Jönsson. Kompgitarr och saxofon sköts av Hasse Sigfridsson, medan brodern Lasse har hand om basgitarren. Klaviaturen är Leif Larssons avdelning och Christer Eriksson, slutligen, spelar solo-och steelgitarr. Steelgitarren är något Lasse Stefanz som dansband är ensamma om, den brukar för det mesta låta sig höras inom countrymusiken.

9000 beundrarbrev fick killarna förra året. De får hjälp

av fan-clubs-flickorna Christina och Siw att läsa och

besvara dem.

DRÖMJOBB

Gruppen turnerar som sagt i hela Sverige plus grannlandet Norge. Denna vecka är det i Oslo den 29 och 30 och i Karlstad den 31 för att nästa vecka återfinnas nere i Lönsboda och Ystad. Man förstår att det blir många mil i den stora turnébussen som dock är inredd på bekvämaste sätt med både sovrum och sällskapsrum. När man spelar flitigt måste också repertoaren vara stor. 80 låtar hinner killarna avverka per kväll. En eller två nya låtar i veckan måste de repetera in för att hänga med.

- Vi vill inte bara plocka upp gamla låtar som var populära för längesedan, säger Christer. Det är roligare att komma med något nytt. Så vi följer de utländska radiostationerna och deras topplistor för att vara först med nyheterna. Dessutom får vi tips av disc-jockeys om bra låtar. Vi tar gärna upp lite udda melodier, som inte slagit direkt men som är bra och som man kan göra något av.

- Och så skriver Christer en del låtar själv, avslöjar Leif. Vi brukar ha 3-4 egna kompositioner med på varje platta.

4 LP-plattor har gruppen redan spelat in och en femte väntas ligga färdigpressad i maj. Den kommer att bli något mjukare än den förra som innehåll en del hårdare låtar vilket gjorde att främst den yngre publiken fastnade. Nu blir det alltså andra tongångar, dessutom har man bestämt sig för att satsa på ännu mer svenskt material. Lasse Stefanz plattor ligger på Habima-etiketten.

Att Lasse Stefanz är det bästa dansbandet i landet är det nog många fans som är villiga att skriva under på- Fråga t. ex. Elisabeth från Göteborg som köpt rabattkort på SJ för att kunna följa sina idoler från dansställe till dansställe.

- Det är alla de trevliga supportrarna som gör att man trivs med jobbet, säger Olle. Det är skönt att röna uppskattning för det man gör, när man själv tycker att det är roligt. Ja, det är nog drömjobbet vi har, avslutar han och de övriga fyra instämmer hjärtligt och högljutt.

HEMMETS VECKOTIDNING ¤ Den 28 mars 1978