Roger Lindqvist

Nu drar jag mig tillbaka. Till en liten vrå i tillvaron, omsorgsfullt avskärmad från all världens förljugenhet, avundsjuka, baktaleri, ondska och allmän hopplöshet. En vrå där endast det goda får plats. Där varje nyhet är en god och uppbygglig nyhet. Och där tusenårig fred råder. På köksbordet en ros i kärlekens röda färger. En kopp kaffe och en kaka vid mitt köksfönster, i goda vänners lag. Och resonemanget blir därefter, idel positiva ord och uttryck. För: "Det ska vara gott att leva, annars kan det kvitta."

 

Roger Lindqvist

 

 

Den som inte vill se, ser inte.

Den som vill se, han ser.

 

Roger Lindqvist.

1990 fick jag en av mina många dikter uppläst i riksradion. En skådespelare från Härnösand tog sig an min text med bakgrundsmusik till. Den fick ett annat djup och dimension i och med den professionella uppläsningen samt den musik man hade lagt till.

 

Du föds till denna världen

fylld av oro larm och strid,

säg mig du lilla människobarn

vad skall du göra med all din dyra tid.

 

Jag vill följa dig ut i detta livet

när du sätter dina avtryck i sanden,

och om du nångång skulle ramla

kan jag hålla dig tryggt i handen.

 

Jag ser dig i din glädje

och även när du ledsen är

är med i alla skiften

ja allt som livet än bär.

 

Min närvaro finns i den tysta natten,

i vintergatanas klara ljus,

jag skall gå där med min lykta

för att lysa upp ditt lilla hus.

 

Smeker dig varligt på kinden

viskar om kvällen ett ömt godnatt,

sov så gott nu uti drömmen

både människobarn och älskade katt.

 

Jag tittar ner på jorden,

på platsen där du och de dina bor,

har omsorg om er alla,

kanske mer än du någonsin tror.

 

Så vandrar vi tillsammans

från vagga och till grav.

Till slut den sista resan stundar

över dödsrikets stora mörka hav.

 

Men stilla din ångestfyllda oro,

räck mig så din hand

så skall jag lugnt dig lotsa

in i ljuset och hoppets land.

 

Här finns allt vad du behöver,

jag vill ju dig så innerligt väl,

det finns tid för ro och vila

att tina upp en frusen människosjäl.

 

När du så småningom ser tillbaka

på din vandring i livets grottekvarn,

skall jag dig än en gång bedyra;

var aldrig mera rädd, du mitt lilla

älskade människobarn.

 

ROGER LINDQVIST.

 

Publicerad i Piteå-Tidningen den 21 juni 2006.

Liksom i det förra inlägget så är även detta en dikt som tillkom efter en "konfrontation" med hur verkligheten ser ut. Dikten fanns i Piteå-Tidningen den 14 augusti 2004.

 

- EFTERTANKE -

 

När de stora aktörerna gjorde upp,

inför miljonpublik,

i starkt strålkastarsken,

satt hon liten och utmärglad

och rädd i en hydda,

någonstans i ett afrikanskt land.

 

För de politiska broilers

som formar våra liv,

finns ingen empati för en

bortglömd hungrig flicka,

i ett land utan framtid.

 

ROGER LINDQVIST

Jag har ett stort intresse i vad som sker både härhemma i vårt samhälle, men även därute i den stora världen. Jag missar nästan aldrig ett nyhetsprogram, likaså de olika debatterna som sänds i TV. Kanske det beror på åldern, vad vet jag, men när jag var i 20-årsåldern och såg min pappas intresse i att hänga med, så uppfattade jag honom som en typisk medelålders man, som gillade ointressanta debatt- och nyhetsakualiteter. Men så en dag hade jag själv landat i medelåldern. Och se på mig nu; äpplet har inte fallit så långt från trädet.

 

Det finns saker som berör mig både positivt som negativt. I bland tycker hustrun att jag engagerar mig för mycket. Ta det lugnt, brukar hon säga. Jag önskar att jag kunde, men det är svårt. Att bli känslomässigt bedrövad har jag tyvärr blivit många gånger. Inte minst när jag ser hur orättvisorna breder ut sig. Likaså med hur oskyldiga människor, jag tänker främst på barnen, blir utnyttjade på det mest fasansfulla sätt och vis. Och nästan varje gång, har jag en känsla av att min morfar sitter på min ena axel och säger det han alltid brukade säga: Det är barnen som är framtiden. Det är dem som ska ta över när vi inte finns.        

 

Den 23 juli 2005 fanns en dikt som jag skrivit publicerad i Piteå-Tidningen. Den tillkom efter en tid av funderingar över hur illa ställt det egentligen var med vår värld.

 

 

Ond bråd död, svält och elände.

Människoförnedring,

etniska utrensningar, förföljelse

av minoriteter.

Uppsamlingsläger för plågade

män, kvinnor och barn.

Systematiska avrättningar,

hot och trakasserier,

girighet av den värsta sort.

 

Penningens totala makt i en värld

där ett liv inte betraktas som heligt.

Naturtillgångar skövlas, förstörs,

rikedomar tillfaller de redan besuttna.

Uppsvällda barnamagar,

vanställda kroppar, efter dödspatruller

som i blint raseri lyder sin uppdragsgivare.

I en orgie total avsaknad av förståelse

och känsla för sina medborgares liv

och leverne, som man är satt att leda.

 

Deras väg till oinskränkt makt är kantad

av otaliga oskyldiga offer.

Himlens alla änglar gråter i denna

tidens mörka afton.

Det regnar tårar av blod på den

församlade mänskligheten.

 

ROGER LINDQVIST.

"Det enda som behövs för att ondskan skall segra,

det är att det goda låter bli att göra nåt"

 

(Hört på TV:n den 13/4 -87)

 

 

Det är en stor konst att kunna hålla sig fast.

Men det är en större bedrift att släppa taget.

 

Roger Lindqvist.

 

Roger Lindqvist

En stunds lycka, är en ovärderlig rikedom.

 

Roger Lindqvist