I afton dans: Nya JOHN HARRYS


NORRSKENSFLAMMAN ¤ Fredagen den 19 april 1974.


JOHN HARRY - lägger bälgen på hyllan



Nu lägger han upp! I dag spelar populära John Harrys för sista gången. Sedan upplöser kapellmästaren själv orkestern och drar sig tillbaka efter drygt 35-års flackande mellan olika dansarrangörer i Norr- och Västerbotten.

   -
Kanske blir det att spela vid något bröllop eller annat tillfälle men på de offentliga danserna är det slut, säger John-Harry Berglund som blivit ett begrepp för danspubliken i norr.

Fiol vid fyra
John-Harrys liv är fyllt av musik och sång. Redan som fyraåring fick han en fiol och sedan var det en orgel och gitarr han fick öva upp sina kunskaper på. Men när han försökte få sin pappa i Borgfors att köpa honom ett dragspel blev det nej. Ändå har dragspelet kommit att bli hans huvudinstrument livet genom.
   - Jag åkte skidor till en grannby där det var en som hade dragspel. Där tränade jag tills jag fick fram några melodier, säger John-Harry. När jag var 16 jobbade jag i Luleå och kunde inte se mig mätt på dragspelen i Hagströms skyltfönster. Det observerade en morbror som hjälpte mig att köpa ett. Det var ett dyrt dragspel för den tiden, kostade 300 kronor.

   - Jag blev så barnsligt glad över nyförvärvet att jag låg med dragspelet i sängen en hel vecka. Varenda tillfälle som gavs tränade jag och första offentliga framträdandet gjorde jag i hembyn Sikfors, vid ett bröllop. Gaget var 15 kronor och då spelade jag till klockan sju på morgonen.
   - Min idol var Olle-Johnny, så därför, när jag bildade min första orkester 1949, blev det John-Harrys. Vi var en trio och första framträdandet var på Svartudden i Piteå. Vi gjorde tydligen succé för vi blev bokade för fem spelningar på en gång.
   - Sedan har musikerna kommit och gått i John-Harrys, men namnet har varit kvar. I mitten av 1960-talet hade jag mest jobb, spelade nästan varenda kväll. Under sex veckors tid spelade jag fyra kvällar i veckan på Bodensia och på helgerna var det olika dansarrangörer. Men i min födelseby var det svårt att få engagemang. Då hyrde jag Folkets Hus i Sikfors och det såg mörkt ut i början. Men vid tiotiden hade det kommit folk som aldrig förr. Sen var lyckan gjord även där.

Som Egon
John-Harry lanserades som "sjunger hellre än bra".
   - Det var en efterapning av Egon Kjerrman och det var Forum i Älvsbyn som låg bakom det, säger Berglund.
Spelningarna har orkestern gjort i Norr- och Västerbotten och många gånger har John-Harrys dragit fullt hus.
   - Men nu är det definitivt stopp, säger John-Harry, även om det är många som kommit fram och menat att vi inte får sluta. Gammalt och modernt i en skön blandning, det har varit John-Harrys melodi.
   - Det är ett passande tillfälle nu, säger Berglund. Grabbarna i bandet vill spela moget och ska väl också börja med det nu när vi upplöses. Själv har jag hunnit bli 57 år så det är dags att lägga av.

Tackar frugan
   - Det här skulle aldrig gått utan att jag haft en så rar fru, säger Harry. Tänk dig, jag hade ett vanligt arbete på veckan, kom bara hem på lördagar och klädde om och sedan var jag borta på spelning hela helgen. Frun var hemma och skötte barnen. Fantastiskt.

Det är en era som går ur tiden när John-Harry nu lägger av.
   - Jag står på toppen av min karriär, har inga problem med att få spelningar. Men det är ju då man ska sluta, säger John-Harry, tar fram sitt dragspel och drar en liten trudelutt till intervjuarens förnöjelse.
-----------------------------------------------------
NORRBOTTENS-KURIREN ¤
Lördag den 1 februari 1986.

PS. Jag spelade trummor i John-Harrys 1973-74. Den 8 februari 1974
gjorde jag min första spelning med Rolf Åhmans.

/Roger.


Med JOHN HARRYS i Orrträsk barack!

Det var långa resor ibland när jag som 15-åring började med Älvsbyorkestern John Harrys. Så gott som varje helg styrdes bilen med orkestersläpet påkopplat därbak, mot de allra nordligaste platserna. Kiruna, Svappavaara, Överkalix mfl ställen. Annonsen som publiceras härnere, vittnar om den GDV-spelning som vi utförde på en plats med det romantiska namnet: "Orrträsk barack" i Vitvattnet. Spelningen i sig, har jag för länge sedan både glömt och förträngt, kanske lika bra. Datumet - 2 november - får mig att börja skaka av frossa p.g.a. den förmodade kyla is och snö som väntade orkestern däruppe i Orrträsk barack. Jag har genom mitt spelande varit med om många oförglömliga saker, som skulle ta flera veckor att berätta. Så därför ska jag inte berätta det här, det skulle bli alltför långdraget. Men den där baracken i Orrträsk.... undrar om den står kvar däruppe än idag?


Orrträsk barack, en kulen vinterkväll i november 1973. Kvällen
därpå skulle vi spela i Arvidsjaur.


Med dragspelaren JOHN HARRY (1928-1993) spelade vi helgen den
2-3 november 1973 i Orrträsk barack, samt i Arvidsjaur.

Dans i afton! John Harrys / Wifem


-------------------------------------------------------------------------------

Piteå Tidningen den 13 mars 1968.

John Harrys orkester, och mina nya Ludwigtrummor - 1973

Gamla bilder kan ibland åldras med vördnad. Samt även dess raka motsats. Jag vet inte vad jag ska kalla det här fotografierna, som föreställer mig och mitt nya trumset, Ludwig. Inköpta hos Melcer Öhman i Piteå hösten 1973. Samma år spelade jag med John Harrys från Älvsbyn. Och det är från denna period som dansannonsen, som jag publicerar, härrör. Sikfors  Folkets Hus var ett populärt dansställe. Men natten mot onsdagen den 18 maj 1977, blev Sikfors Folkan lågornas rov i en explosionsartad brand. Men - det var kul så länge det varade!


JOHN HARRYS spelade upp till dans lördagen den 13 oktober 1973.
Och vi som spelade var; Harry Berglund, Roger Lindqvist, Jan-Olof
Höglund och Leif Grahn.


Hösten 1973 köpte jag mitt nya trumset hos Melcer Öhman och hans
musikaffär, "Tangenten", som låg på Lillbrogatan i Piteå. "Ludwig -
Vistalite", som de hette, gjorde trummisen Douglas Westlund reklam
för i annonser i musikförbundets tidning "Musikern". Douglas hade bl a
spelat trummor i 60-tals bandet "Telstars".


Tydligen blev jag så till mig i trasorna av lycka, att jag släpade ut
trummorna på gräsmattan för att föreviga dem. Svågern Henning
använde jag som trumfotograf. Det här bilderna togs sommaren 1974
sedan jag börjat med Rolf Åhmans.

Foto: (Svågern) Henning Höglund - 1974.


John Harrys - Folkets Hus i Korsträsk 1973


Harry "John Harry" Berglund - dragspel, sång, kapellmästare.

Jan-Olof Höglund - bas.

Leif Grahn - gitarr.

Roger Lindqvist - trummor.

John Harrys trio sommaren 1973


Logdans på Norrstrandsbadets camping i Piteå sommaren 1973. Hade
precis blivit medlem i John Harrys, med dragspelaren Harry Berglund
som orkesterledare. Bandets historia sträckte sig från tidigt 1950-tal
fram till orkesterns upplösning 1988.

HARRY "JOHN HARRY" BERGLUND (1928-1993).



Den 1 september 1988 fyllde Harry 60 år. I Piteå Tidningen publicer-
ades denna födelsedagshyllning.




John Harrys trio - Sparta, Älvsbyn - 1964



-----------Norrbottens Kuriren den 16 december 1964-----------------------------


John Harrys - Folkets Park i Kiruna

1973 spelade jag med John Harrys trio från Älvsbyn. Det var många och långa resor till speltillfällena. Kiruna, Gällivare, Pajala, Svappavaara. Lördagen den 10 november 1973 skulle vi spela i Paviljongen i Folkets Park i Kiruna. Den enda utav oss som hade körkort var basisten Tommy Sällström. Jag hade inte ålderna inne - var bara 16 år - kapellmästaren och dragspelaren Harrry, hade "körförbud" p.g.a. sin ögonsjukdom. Och jag vill minnas att det blev ganska så tröttsamt för stackars Tommy, när han tidigt på söndagsmorgonen lämnade av mig i Hortlax. Tommy och Harry hade då ca fem mil kvar till Älvsbyn innan de också kunde pusta ut. Samma kväll som vi var på Parken, spelade Yngve Forssélls där också. Anki Hedmark hade just precis slutat, och kvar som sångare fanns Liz Lundberg och Roger Johnsson.


"Nya" John Harrys, anspelade på att Harry skaffat nya musikanter.
De gamla trotjänarna, basisten och trummisen, som varit orkest-
ern trogen sedan 50-talet, hade slutat. Trion blev så småningom
kvartett och sluligen även sextett.


Dragspelaren, sångaren och kapellmäst-
aren; Harry Berglund. Mer känd som
"John Harry".


Basisten Tommy Sällström, som senare blev medlem
i Piteåbanden; "Factum" och "Anders-Jans".


Var 15 år fyllda när jag sommaren -73 blev med i John Harrys.
Spelade trummor fram till årsskiftet 1973/74. Började då med
Rolf Åhmans.


John Harrys orkester - Älvsbyn

En stor del av året 1973, spelade jag med Älvsbyorkestern John Harrys. I slutet av året fick jag så ett anbud om att börja med Rolf Åhmans, också hemmahörande i "Norrbottens Pärla" - Älvsbyn. Dragspelaren och kapellmästaren, Harry Berglund, startade sin trio redan i början av 1950-talet. John Harrys kom så småningom att utökas både till kvartett, kvintett och sextett. John Harrys spelade sin allra sista spelning i februari 1986. Harry "John Harry" Berglund, från Nybyn i Älvsby kommun, avled 1993, i en ålder av 65 år.


HARRY BERGLUND (1928-1993). Harry fick som 17-åring sitt

första dragspel. Efter fullgjord värnplikt, startade han sin första

orkester under namnet; "John Harrys trio".

 


Annons från 1955. John Harrys bjuder upp till dans i Sikfors folkets
hus.



John Harrys på hemmaplan - året är 1958.


Överst; Astoria i Lauker januari 1961. Under; Bredsel, april 1958.


"Same-dans" i Abborrträsk, med John Harrys trio. Oktober 1967.
Lägg märke till texten i annonsen: "Samer i samedräkt - fritt inträde".


En stor del av 1973 spelade jag med John Harrys. Orkestern
var fortfarande en trio. Medlemmar: Harry Berglund - dragspel,
sång och kapellmästare. Tommy Sällström - bas, sång. Roger
Lindqvist - trummor.


John Harrys utökades snart till en kvartett. Tillkom gjorde; Jan-Olof
Höglund - bas. Bosse Nyman - gitarr. Bosse slutade, efter honom kom
Leif Grahn också gitarr. Basisten Tommy Sällström hade dessförinnan
lämnat orkestern.


Spelade mycket på s.k. "GDV-danser". Vilket betyder Gammeldansens
vänner. Alltså mycket, vals, tango, schottis, polka, hambo mm.


Återigen på "mammas-gata". Folkets hus i Korsträsk, den 8 december
1973.


I december 1973 fyllde Forum i Älvsbyn 20 år. Detta firades genom
dans med tre Älvsbyorkestrar. Jag var vid detta tillfälle fortfarande
med i John Harrys. Men blev uppringd av kapellmästaren Rolf Åhman
en kort tid därefter. Frågan var kort och koncis: -"Vill du börja med oss?"
Och svaret lät inte vänta på sig: - "Naturligtvis!". Vikarierade en helg,
den 11 januari 1974. Började på allvar med "Roffes" den 8 februari 1974.
Första spelningen var en fredag på Torpgärdan i Boden. Kvällen därpå
spelade vi i Kåbdalis folkets hus. Sedan så rullade tåget igång.

Spelning på gamla kära Perudden i Svensbyn, som tyvärr brann

ner för ett antal år sedan.

 


John Harrys år 1975. T.v. står gamle basisten Tommy Sällström som
återkom till orkestern. Sittande, Harry Berglund, Stefan Engman
och Robert Öhman. Robert blev min efterträdare på trummor. Stefan
och jag möttes senare i livet när vi bildade OPUS från Piteå. Tommy
och jag har även spelat i Rolf Åhmans i början av 1990-talet, när
bandet gjorde en liten comeback.

(Tyvärr så hann jag aldrig vara med på nåt orkesterkort, under min
tid med John Harrys)


John Harrys har som synes funnits i olika konstellationer under årens
lopp. Så här tog sig bandet ut omkring 1977. Fr.v. Roland Henriksson,
Ebbe Ström (min gamle fanjunkare på I19 i Boden) Harry Berglund,
Sven-Olov "Soa" Andersson och Östen Berglund.

John Harrys blev så småningom en sextett. Sista spelningen gjordes

vintern 1986.

 


En tango i Lillträsk med John Harrys trio

Det var den händelserika sommaren 1973. Rånaren Janne Olsson med kumpanen Clark Olofsson, tar fyra bankanställda som gisslan vid ett bankrån på Norrmalmstorg i Stockholm. I riksdagsvalet kämpar Palme och Fälldin om regeringsmakten. Gustaf VI Adolf insjuknar på sitt sommarresidens Sofiero, och förs i ilfart till lasarettet i Helsingborg där han så småningom avlider, den 15 september.

Många mil därifrån i Hortlax kyrka, lovsjungs sommaren av en grupp ungdomar i nionde klass. I den mest stämmningsfulla av alla psalmer, "Den blomstertid nu kommer." Efter betygsutdelningen skiljs vägarna, och dörren till en okänd men spännande vuxenvärld öppnas. I Norrbotten råder värmebölja, den varmaste juli på 100 år enligt massmedia. Haraholmshamnen invigs under stor pompa och ståt. Piteå kommunala musikskola i sina färggranna röda uniformer, underhåller under ledning av Curt Nilsson.

Sommaren 1973 är jag nybliven medlem i John Harrys trio från Älvsbyn. I Lillträsk camping görs debuten, och bakom sitt elektroniska dragspel på den minimala estraden kan man höra kapellmästaren Harry Berglunds sång: -"Varma dagar, invid Medelhavets strand, lilla Rose-Marie lilla Rose-Marie, där vi vandrade omkring i solvarm sand." Under kvällen bjuds danspubliken även på tango, hambo och schottis. Sven-Åke Andersson klädd i svart slokhatt, och i vanliga fall medlem i Älvsbyorkestern Leffes, är för aftonen inhyrd basist, istället för ordinarie Tommy Sällström som fått förhinder.

Musikanter kommer och går. Under en period återfinns basisten Jan-Olof Höglund, samt gitarristerna Leif Grahn och Bosse Nyman. Bosse kom att bli en god vän, som tyvärr gick bort i alltför tidig ålder. Jazzen var ett av våra gemensamma intressen. Och det här året -73, gick vi på jazzclub tillsammans, lyssnade bl. a. på Arne Domnérus, Georg Riedel, Janne Schaffer och Ola Brunkert. Jazzgitarristen Barney Kessel - Bosses favorit - avlyssnades på vinylskiva i finsoffan hemma hos honom på Hortlaxvägen. Musiken var alltid närvarande i våra möten, musik förenar ju som bekant. Harry är också borta, dragspelet tystnade för gott för snart 16 år sedan.

John Harrys trio utökas så småningom både till kvartett, kvintett och innan orkestern definitivt går i graven har man också blivit sextett. Harry präglas av ett stort och varmt brinnande spelmanshjärta, och trots diverse motgångar - sjukdomar, bilolyckor mm - fortsätter han sitt kall. En äkta och genuin speleman, med andra ord.

Inköp av nya scenkläder på KC i Piteå för 520 kronor. En skrikig och mycket djärv skjorta i orange, mörkblå kavaj, blå byxor och vita skor, och som kronan på verket en stor svart rosett. Den svarta "propellern" skulle säkert utan svårighet kunnat lyfta ett mindre sportflygplan. På Malmia i Kiruna en kväll i november håller kavajuslingen att ta kål på mig. Den känns alltför tajt och hämmar mina rörelser. Även den svarta propellern runt halsen gör livet surt, den fungerar närmare som en strypsnara, och om inget radikalt görs kommer jag att falla död ner, med ett fruktansvärt brak över mina trummor. Räddas det som räddas kan. Mitt mellan Twilight time och Only you, kastas den mörkblå kavajen på scengolvet, och min kroppstemeratur återgår så smått till det normala.

Yngve Forssélls från Skellefteå spelar samma kväll, fast på den större scenen. Med sina 24 veckor på Svensktoppen har deras, "Så gick det till när farfar var ung," blivit nästan av en landsplåga. Innan kvällen börjar hinner vi få en pratstund med sångaren Roger Johnson, som tillsammans med Elizabeth "Liz" Lundberg står för det vokala inslaget i orkestern.

Övernattning på hotell Ferrum. Upp tidigt på söndagsmorgonen. Längtar hem. De 40 milen tar nån timme, och vid hemkomsten finns inte mycket kvar av det gage på 250 kronor som jag fick i min hand föregående kväll. Nästa helg väntar spelning i Kalix, därefter Perudden i Svensbyn.

En fredag i december anordnas en jättebaluns på Forum i Älvsbyn, med anledning av deras 20 årsjubileum. Kvällen till ära bjuds publiken på dans till tre Älvsbyorkestrar, John Harrys, Leffes och Rolf Åhmans. Mellan klockan 21:00 till 01:00 kör banden så kallad "non-stop-dans."

Året 1973 avslutas med vattkoppor för min del. Ingen spelning under några helger, jag ser helt enkelt inte klok ut med alla röda och kliande utslag. Men jag slipper i alla fall glädjande nog den svarta propellern och den allt för varma kavajen. Tur i oturen så händer en våldsam bilolycka i södra Bredåker, när John Harrys orkester kolliderar med ett flertal älgar, på sin väg till en spelning i Kalixtrakten. Alla klarar sig nästan så gott som oskadda, utom kapellmästaren Berglund (John Harry) Han tvingas till en lång tids lasaretts vistelse. Och på grund av omständigheterna, upplöses orkestern på obestämd tid. 1975 har John Harrys utökats till kvartett, och spelar åter ute på dansbanorna. Men med nästan nytt manskap. Själv spelar jag sen 1974 i Rolf Åhmans, men det får bli en annan historia.

ROGER LINDQVIST


Sommaren 1973 började jag i John Harrys trio. Året därpå i januari
1974 blev jag trummis i Älvsbybandet Rolf Åhmans fram till orkesterns
upplösning 1982.


Nyare inlägg
RSS 2.0