Gunnar Sandbladh (1950-2002)

Det var sommaren 1974 som vi träffades första gången. Gunnar var inkallad som vikarie i dansbandet Rolf Åhmans, efter att kapellmästaren Rolf råkat ut för en olycka. Första spelningen var i Sörbyparken, några mil från Boden, på väg mot Niemisel. Gunnar klarade uppdraget galant. Och när kapellmästaren Åhman, så småningom kom tillbaks, ja, då gav han på stående fot, Gunnar anbudet att bli våran 5:e medlem. Rolf Åhmans som varit kvartett, blev alltså kvintett. Gunnar var bevandrad inom musikens område. Vare sig det gällde keyboard, sax eller sång, skötte han sig med beröm godkänt. 1982 var det dags att ta adjö av varandra. Rolf Åhmans spelade sin sista spelning i Edeborg i Harads. Så skiljdes våra vägar. Och inte förrän långt senare, 2001, möttes vi av en händelse på lasarettet i Piteå. Gunnar anförtrodde då mig att han var sjuk i cancer, vilket var svårt att förstå eftersom Gunnar i den stunden såg oförskämt frisk och fräsch ut. Det dröjde inte länge, innan Gunnar blev sjuk på allvar. Och den varma härliga sommaren 2002, fick jag i augusti ett telefonsamtal - av en annan musikerkollega - att Gunnar inte längre fanns ibland oss. Gunnar föddes julaftonen 1950 i Linköping. Så småningom gick flyttlasset till Vidsel, eftersom Gunnars far, överstelöjtnanten Åke Sandbladh, fått tjänst på RFN i Vidsel. Gunnar blev Älvsbybygden trogen ända fram till sin alltför tidiga död vid 51 års ålder, i augusti 2002.

Gunnar tillsammans med hustrun Lisbeth - här på deras bröllops-
foto från 1975.


Gunnar Sandbladh (1950-2002)


Gunnar och jag möttes efter många år, en dag på Piteå Lasarett.
Han berättade då att han drabbats av cancer. I augusti 2002 gick
han bort.


Gunnar föddes i Linköping 1950. Livsresan tog så småningom slut -
här på kyrkogården i Älvsbyn, en augustidag, den varma sommaren
2002. Foto: Roger Lindqvist.

Kommentarer
Postat av: Lisa Sandbladh

Fantastiskt att få läsa detta! Tack!

2011-01-13 @ 13:12:54
Postat av:

Tårarna rinner, det berör fortfarande så mycket,jag är tacksam för det arbete du gjort, det var verkligen fint. Det har också varit så kul att läsa i P-T det du skrivit om Rolf Åhmans.
Tack Roger!
Lisbeth

2011-01-13 @ 15:19:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0