Farsan - poeten
Efter min fars bortgång, 2005, upptäcktes en del handsskrivna små papperslappar i ett nattygsbord. På sida upp och sida ner, hade han skrivit de mest vackra saker, som handlade om hans mest personliga tankar och funderingar. Det var på intet sätt gjort i ett medvetet hemlighetsmakeri, eftersom vi ibland fick ta del av hans skrivna saker. Men vi blev märkbart förvånade över att det rörde sig om så mycket. Dagen efter hans bortgång, satt vi hemma hos vår mamma, och tillsammans läste vi pappas alla sparade lappar. Värmen och saknaden strömmade emot oss, och det var väldigt svårt att hålla tårarna tillbaka. Vi log igenkännande, när vi såg pappas karaktäristiska lite spretiga stil, och det kändes precis som om han satt med oss vid bordet, med sin obligatoriska kaffekopp i handen, och log med hela sitt ansikte, precis som han en gång gjorde i det levande livet. Och så var det nog. Pappa satt nog där den där dagen. Åtminstone kändes det så.
"VÅREN 1986". Nedan följer en översättning av pappas
skrift.
VÅREN 1986
Snön har börjat smälta bort,
och marken börjat bli sur,
och från istapparna
har det börjat strömma tårar,
och fåglarna har börjat spela
mer och mer.
För det är ju något särskilt
med vårar,
och minnen som aldrig dör.
John Lindqvist
.............................................
Efter pappas bortgång, fann vi i ett nattygsbord hans personligt
nedtecknade funderingar och tankar.
"VÅREN 1986". Nedan följer en översättning av pappas
skrift.
VÅREN 1986
Snön har börjat smälta bort,
och marken börjat bli sur,
och från istapparna
har det börjat strömma tårar,
och fåglarna har börjat spela
mer och mer.
För det är ju något särskilt
med vårar,
och minnen som aldrig dör.
John Lindqvist
.............................................
Efter pappas bortgång, fann vi i ett nattygsbord hans personligt
nedtecknade funderingar och tankar.
Kommentarer
Trackback
