Timmarna med MAX
Den blå kepsen sitter lite på sniskan på hans blonda hår. Dagen till ära, denna underbara sensommardag, har vi överskjölts av varma augustivindar. På Max´lilla näsa sitter ett par solglasögon som jag hittade i en byrålåda för någon dag sedan. Den en gång så lilla krabaten har vuxit, och är inte längre den där sköra nyfödda bebis som han en gång var, när vi såg honom för allra första gången. Max är i dag en kille med skarp medvetenhet om sin omvärld. Det finns inget som han missar. När vi häromdagen satt vid köksbordet för en bit mat, gjorde jag det som jag alltid gjort. Jag trummade med händerna. Gissa vem som snabbt tog in och gjorde detsamma? Jo, Max!
Norah är precis likadan. En tjej som ser på sin värld med intelligenta blå ögon. Och jag är helt övertygad, ja, jag vet, att det som vi vuxna i dag "presenterar" för de små, är något som de alltid kommer att bära med sig. Jag kan inte påstå att jag är någon pedagog, men jag försöker att förklara både det ena och det andra både för Norah och Max. Norah som vid fyllda 3 är just i den ålder då hon formas av sin omgivning, tar emot sin farfars försök till förklaring. I somras gick vi på den obligatoriska skogspromenaden. Då försökte jag (vet inte om jag lyckades) förklara detta med dofter. Att öppna sina sinnen, ta in sin omgivning, ta in allt det som är så fantastiskt. Kanske att jag sådde ett litet frö som så småningom kommer att gro längst inne i Norahs medvetande.
Max och jag gick på en lite längre promenad i dag på förmiddan. Vi gjorde ett besök vid piteälvens strand. Gissa om han blev glad när han råkade få syn på en skoter. Man brukar nämligen köra skoter på älven nere vid Tingsholmen. Ibland hörs de höga ljuden ända upp på vår väg. Så har alltså timmarna med Max förflutit denna måndag den 15 augusti 2011. Norah och hennes mamma Jennie kom över på besök. Då ville barnbarnen springa under vattenspridaren. Resultatet blev många höga glada skratt. Och de blöta små busungarna fick så småningom en glass på vår bro. Timmarna med Max - timmarna med Norah, viktiga timmar minuter och sekunder. Viktiga stunder även för de små, som insuper allt och mer därtill. En bra grund från småbarnsåren, ökar chanserna för den lilla människan att som stor känna sig trygg och harmonisk och tillfreds med sin värld.
Max sitter redo i sin limo. Klar att gå på långpromenad med farfar.
Solen ger sig tillkänna med sina stickande strålar...nu är vi på G!
Max biter på sin tumme.
- Hmmm, undrar vad farfar nu ska hitta på?
Max kör med gymnastiska övningar precis när vi befinner oss mitt i
"våran" skog.
- Jodu förstår farfar, jag bara MÅSTE peta min näsa. Jag tror be-
stämt att det flög in en liten fluga långt därinne.
- Nu är flugan puts väck! Kör så det ryker farfar!
- Farfar! Jag såg en isbjörn i skogen...
- Njaa, det var nog ingen tocken där isig björn, det var visst Pelle
som var ute på råttjakt...
På vår upptäcksfärd passerar vi denna bro. E4:an gående i nordlig
riktning...
Europaväg 4 i sydlig riktning.
Vid piteälvens strand hade Sjörövar Fabbe slagit upp sitt läger.
Max var full av beundran över Sjörövar Fabbes skoter.
Kring denna brukar Sjörövar skeppet lägga till.
Sjörövar Fabbe har lämnat sjörövarlivet ute på de sju haven.
I dag jobbar han på fabriken inne i stan.
Sjörövarskeppen har i dag bytts ut mot vanliga båtar. Vid den här
platsen ligger bl. a. Kapten Krooks båt, så även havets fasa; Svarta
Malin.
Max och farfar fick en sådan inspiration av att vistas vid vattnet,
så tillsammans framförde de "Till Havs". Efteråt skränande måsarna,
och kråkorna kraxade. Ett tecken på att sången gick hem.
OBS! Max sjöng 1:a stämman, jag tog den 2:a som brukligt i sådana
här operasammanhang.
-------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Norah är precis likadan. En tjej som ser på sin värld med intelligenta blå ögon. Och jag är helt övertygad, ja, jag vet, att det som vi vuxna i dag "presenterar" för de små, är något som de alltid kommer att bära med sig. Jag kan inte påstå att jag är någon pedagog, men jag försöker att förklara både det ena och det andra både för Norah och Max. Norah som vid fyllda 3 är just i den ålder då hon formas av sin omgivning, tar emot sin farfars försök till förklaring. I somras gick vi på den obligatoriska skogspromenaden. Då försökte jag (vet inte om jag lyckades) förklara detta med dofter. Att öppna sina sinnen, ta in sin omgivning, ta in allt det som är så fantastiskt. Kanske att jag sådde ett litet frö som så småningom kommer att gro längst inne i Norahs medvetande.
Max och jag gick på en lite längre promenad i dag på förmiddan. Vi gjorde ett besök vid piteälvens strand. Gissa om han blev glad när han råkade få syn på en skoter. Man brukar nämligen köra skoter på älven nere vid Tingsholmen. Ibland hörs de höga ljuden ända upp på vår väg. Så har alltså timmarna med Max förflutit denna måndag den 15 augusti 2011. Norah och hennes mamma Jennie kom över på besök. Då ville barnbarnen springa under vattenspridaren. Resultatet blev många höga glada skratt. Och de blöta små busungarna fick så småningom en glass på vår bro. Timmarna med Max - timmarna med Norah, viktiga timmar minuter och sekunder. Viktiga stunder även för de små, som insuper allt och mer därtill. En bra grund från småbarnsåren, ökar chanserna för den lilla människan att som stor känna sig trygg och harmonisk och tillfreds med sin värld.
Max sitter redo i sin limo. Klar att gå på långpromenad med farfar.
Solen ger sig tillkänna med sina stickande strålar...nu är vi på G!
Max biter på sin tumme.
- Hmmm, undrar vad farfar nu ska hitta på?
Max kör med gymnastiska övningar precis när vi befinner oss mitt i
"våran" skog.
- Jodu förstår farfar, jag bara MÅSTE peta min näsa. Jag tror be-
stämt att det flög in en liten fluga långt därinne.
- Nu är flugan puts väck! Kör så det ryker farfar!
- Farfar! Jag såg en isbjörn i skogen...
- Njaa, det var nog ingen tocken där isig björn, det var visst Pelle
som var ute på råttjakt...
På vår upptäcksfärd passerar vi denna bro. E4:an gående i nordlig
riktning...
Europaväg 4 i sydlig riktning.
Vid piteälvens strand hade Sjörövar Fabbe slagit upp sitt läger.
Max var full av beundran över Sjörövar Fabbes skoter.
Kring denna brukar Sjörövar skeppet lägga till.
Sjörövar Fabbe har lämnat sjörövarlivet ute på de sju haven.
I dag jobbar han på fabriken inne i stan.
Sjörövarskeppen har i dag bytts ut mot vanliga båtar. Vid den här
platsen ligger bl. a. Kapten Krooks båt, så även havets fasa; Svarta
Malin.
Max och farfar fick en sådan inspiration av att vistas vid vattnet,
så tillsammans framförde de "Till Havs". Efteråt skränande måsarna,
och kråkorna kraxade. Ett tecken på att sången gick hem.
OBS! Max sjöng 1:a stämman, jag tog den 2:a som brukligt i sådana
här operasammanhang.
-------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Kommentarer
Trackback
