Roger Lindqvist

¤ Fabriken, inventarierna och bussen - allt är till salu sedan bröderna
Öhman beslutat att lämna charkuteribranschen. Armand Öhman ska
nu ta ut all semester han har att fordra och brorssonen Bernt blir snick-
are (!).

Igår röktes den sista korven hos bröderna Öhmans charkuterifabrik i Ängesviken. Efter 28 år i charkuteribranschen har Armand och Gunnar Öhman beslutat att spika igen fabriksdörren.
    - Visst känns det lite vemodigt att sluta. Men vi har inga val. Sjukdom gör det omöjligt att fortsätta. Och så vill vi ha lite mer fritid. Det har inte blivit många dagars ledighet genom åren, säger Armand Öhman.

Hårt eget arbete det är småföretagarnas enda sätt att överleva. Semester och fritid två ord som bröderna Öhman bara vågat drömma. Alltsedan starten 1947 har man jobbat vecka ut och vecka in utan någon längre ledighet.
    - Min senaste semester tog jag ut 1955. Det blev en vecka det året, minns Armand Öhman.
Men nu ska det bli mera tid över för fritidssysselsättningar. Armand, som är 63 år, tänker ta det lilla lugna framöver.

¤ TID ÖVER FÖR HÄSTEN
    - Först och främst ska jag sköta om Sabotör, säger han.
Sabotör är en duktig travhäst. Ett sexårigt varmblod som i år gjort 16 starter och vunnit sex segrar. Sista dagarn i fabriken jobbar Armand och Bernt - son till Gunnar - med att putsa grytor och maskiner. I kylrummet är det tomt och i rökeriet dinglar sista uppsättningen korv. Gunnar Öhman är krasslig och kan inte vara med och städa upp i den fabrik som varit hans arbetsplats sedan 1950.

¤ FABRIKEN BRANN NED
    - Vi började i slakteribranschen redan 1947. Men den första fabriken brann ned efter ett par år. 1950 kunde vi flytta in i de här lokalerna, berättar Armand. I början på 50-talet fanns det gott om slaktare i Piteorten. På nära håll fanns en handfull konkurrerande företag. Nu har de mindre charkfabrikerna och slakterierna spelat ut sin roll och kvar i Piteå är endast Piteortens slakteri.
    - Förut fanns det en mängd små affärer som vi kunde leverera till, men nu är många landsortsbutiker borta. Samtidigt som köpkraften ökat kraftigt har vårt underlag minskat, konstaterar Öhman.

De sista åren har charkfabriken i Ängesviken sysselsatt tre personer. Minst tre behöver man vara för att hålla verksamheten igång. Även med den styrkan blir arbetsbördorna betungande. Sjukdom har medfört att arbetskapaciteten reducerats och nu orkar man inte hålla igång längre.

¤ FÖR DYRBART ATT ANSTÄLLA FOLK
    - Att anställa folk blir för dyrbart. Lönsamheten är inte tillräcklig. Antingen ska man driva i mindre skala och jobba själv eller också satsa på stordrift. Några andra alternativ finns tyvärr inte. Några funderingar på att fortsätta i egen regi har inte Gunnars son Bernt. Ensam orkar han inte och anställa personal blir som sagt för kostsamt. Någon större lust att offra all fritid på jobbet har han inte.
    - Nu blir jag snickare istället. Skulle jag misstrivas finns alltid möjligheten att gå tillbaka i charkbranschen. I Luleå är det efterfrågan på kunnig personal, säger Bernt.

¤ SLUT MED SLAKTEN
Bröderna Öhmans har varit ett ganska stort företag. Som mest har man haft 14 anställda. Styrkan reducerades efterhand och de sista åren har man alltså bara varit tre. Bröderna Öhman har sålt och tillverkat allt som förekommer i marknaden. Sortimentet har dock minskat något på sistone.

Tidigare kombinerades charkframställningen med slakteri, men det blev slut med slakten för ett 15-tal år sedan då beslutet om kontrollslakteri kom.
    - I Piteå är det tillräckligt med ett kontrollslakteri, menar Öhman.


¤ Armand Öhman och brorssonen Bernt rengör maskinerna i den
charkfabrik som varit igång sedan 1950.

---------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 30 september 1975.