Roger Lindqvist

I kväll gästar Lill-Babs Hagge Geigert i TV. Men vad de pratar om
kommer hon inte ihåg för hon var så nervös.

I kväll är Lill-Babs gäst hos Hagge Geigert i TV. I en hel timme ska hon svara på frågor om sig själv. Det låter inte riktigt vettigt. Finns det över huvudtaget en enda fråga om Lill-Babs som vi inte alla redan kan svaret på.
    - Oroa dig inte, säger hon. Om du vet så mycket som en hundradel av mig och mitt liv, då är det bra.

Var hemma hos Lill-Babs i går. Ja, i nya villan i Saltsjöbaden. Satt i rosa plyschsoffan. Den känner ni till. Fick kaffe och  - just det - hembakade bullar. Det var första gången i sitt liv hon träffade mig. Men jag har ju mött henne många, många gånger tidigare. I likhet med er som läser detta.

SPALT UPP, SPALT NER
Jag har sett henne på scenen och på bio och i TV. Men framför allt har jag läst om henne i tidningarna. Spalt upp och spalt ner, decennium efter decennium. Jag kan namnen på alla hennes döttrar och jag vet precis vilka karlar hon haft ihop det med. Och så vet jag att hon är bussigast och rarast i hela världen. Och mycket riktigt. Hon kramas det första hon gör. I köket sitter mamma Britta i rullstol. Hon bröt benen när hon skulle sätta igång med julstädningen i slutet av november.

Hon halkade på en flaska rengöringsspray och nu tar Lill-Babs hand om henne. På väggarna i vardagsrummet hänger döttrarna i oljefärger och guldramar. Och på marken skuttar hundar. De är de enda familjemedlemmar jag inte känner till.
    - Collien heter Goosie, för den är så goosig, säger Lill-Babs. Och den tibetanska tempelhunden heter Pyttan. För att den är så liten, får man förmoda. Säg något om dig själv som jag inte redan vet? vädjar jag.
    - Jo, du skulle må då, säger Lill-Babs.
Hon är brunbränd och stilig (Barbados) och iklädd en tröja som döttrarna samfällt stickat.
    - Men Hagge Geigert då, gnölar jag enträget vidare, frågade han något nytt? Finns det verkligen något nytt att fråga dig?

MINNS INTE...
    - Jag minns inte vad vi pratade om ärligt talat. Jag var så nervös. Att sitta så där i TV en hel timme, oförberedd på vad som komma skall.
    - Och jag har sett programmet i färdigt skick, men det var också så nervöst att jag inte kommer ihåg ett smack.

Ändå torde intervjusituationen vara lika banal för Lill-Babs, som vilket vanligt samtal som helst för oss vanliga dödliga.
    - Ja, jag har väl blivit intervjuad rätt ofta. Varenda gång jag uppträtt i folkparker i 27 år nu.
    - Det är bara att multiplicera. Och till detta kommer då alla andra intervjuer förstås.
    - Men jag har aldrig haft något emot att visa upp mig och barn och hus och hem.
    - Publiken är mina bästa vänner och jag delar gärna med mig till dem.
    - Men det som skrivits om mina män, det är för det mesta bara påhittat, uppgifter i tredje och fjärde hand.
    - Jag tycker att bilden av mig stämmer på det hela taget. Och ändå finns det bitar kvar, bitar som är reserverade enbart för familjen.

EN NY FRÅGA
    - Det finns förresten en ny fråga som dykt upp på sistone, jag fick den allra första gången dagen efter jag fyllde fyrtio. Det är: När ska du sluta, Lill-Babs?
    - Det anar jag inte. Nu i helgen ska jag till exempelvis spela in Forsell-showen för TV. Sen ska jag uppträda med den på China ett par dar, sen ska jag med den till Malmö och till Norrland och så på turné i sommar.
    - Egentligen är jag inte klok, jag är nervös inför precis varenda föreställning. Det pirrar i mig och jag måste springa och kissa femton gånger.
    - Det är nog så här: när jag inte blir kissnödig längre, då är det lika bra att jag slutar.

--------------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ Tisdagen den 9 februari 1982