Roger Lindqvist

OWE THÖRNQVIST.

Hög luftfuktighet och moderata skatter är två oeftergivliga måste, som man säger, för att artisten Owe Thöenqvist ska stå ut med sin mantalsskrivningsort. Sedan något tiotal år bor han heller inte i Sverige. Owe Thörnqvist bor på Spaniens Solkust. Där har han det drägligt både med halsen och fogden. Någon gång per år far han dock hem till det torra Sverige. För att inte bli alldeles bortglömd i fäderneslandet.

Publiken som minns honom klarast blir äldre och äldre. Snart är den i pensionsåldernj och själv har han hunnit fylla femti. En hög och krävande ålder för en orosande och provokatör. Det var ju som sådan han var högst i ropet, borta i mitten av det svindlande femtitalet. Den avhoppade akademikern Owe Thörnqvist, ännu utan både skägg och skatteskulder, var ungefär det närmaste vi haft till den mycket amerikanska företeelsen "stand up-comedians", d.v.s. dessa sardoniskt-satiriska gisslare av samhället som Mort Sahl och Lenny Bruce. De levde på att provocera sin publik. Deras konst var att slå sina åskådare på käften, så någonstans i mellangärdet, strax under bältet där fegheten, fördomarna och den offentliga lögnen sägs ha sitt säte.

De skämtade helst med brännbara ting: moral, politik, sex och sprit. Estradören Thörnqvist försökte sig tappert i deras kölvatten. Med de naturliga inskränkningar som naturen satt i ett land som Sverige där kärleken är fri, spriten för dyr och politiken precis som den är. Det är inte helt lätt att få någon att känna sig träffad i Sverige. Owe Thörnqvist lyckades i alla fall reta på sig Stockholms församlade begagnade bilhandlare. De hotade spöa honom, fast det blev visst ingenting av. Hr Thörnqvist var vid den tiden tämligen stark. Han brukade sparra mot Ingemar Johansson.

Nå, allt detta hände hr Thörnqvist rätt sent i livet. Först var han bara en kille i Uppsala som gjorde sommarrevyer i Slottskällan med Rune Ek och Stig Ossian Ericson. Killen lanserades på skivor. Hans låtar - de blev verkliga hits då på femtitalet - hette sådant som "Rumba i Engelska parken", "Anders och Britta", "Titta, titta" och "Albin och Pia". Värmlandspop skulle man kalla det när det kopierades och förflackades. Hos Thörnqvist var det ännu originellt i texten, rytmiskt i melodin och småfräckt i framförandet. Fräckheten var hans särskilda varumärke. Owe Thörnqvist var en fräck elegant som mellansnackade elakt och roligt med sin publik. Om politiker, pampar och Svenssons statusdrömmerier.

Det inbjöd till genmäle. Parkpubliken käftade gärna tillbaka. Det gör den ju för det mesta, men Thörnqvisten fick kanske några tråkningar extra. Han  höll ju fram hakan. En berömd afton i Pålsboda Folkets park blev det för mycket för artisten. Han klappade till en närking som stört honom synnerligen envist. "En örfil, som delvis träffade munnen, varvid smärre blodvite uppstod", stod det i polisprotokollet.

Det blev lite debatt om smällen och problemet. Hur artister ska skyddas mot drumlar bland publiken. Vi måste ha skyddsnät, ett moraliskt alltså, menade Thörnqvist. Arrangörerna måste garantera arbetsro. Sådant är ju inte lätt att arrangera och debatten dog också snart ut. Kvar blev klicken på Thörnqvist som artisten "som verkligen slog". Det blev han så arg av att han slutade resa i parkerna. Ungefär i den vevan slutade etermedierna anlita hans tjänster och skivor. "Dödskallemärkning" kallades det den gången helt dramatiskt. I praktiken var det ju bara så att någon eller några snubbar som valde skivor tyckte att Thörnqvists var för dumma, för fräcka eller inte tillräckligt bra.

Själv blev han arg igen och slutade spela in skivor. Därmed hade han sågat av nästan alla de grenar han sjöng från. Han flyttade till Spanien med sitt lynne och sin känsliga hals. Därifrån har han återkommit. Till Börsen, Valand och Kronprinsen. Ibland var det bra, stundom var det mest tjo. Den stygga lilla loppan har åldrats och tappat sitt sting. Och förresten, gisslar Sverige och Svensson gör man kanske inte allra bäst från Torremolinos...

--------------------------------------------------------------------
RÖSTER I RADIO TV ¤ Den 26 oktober 1979